Serbien

belgrad, majdanpek, novi pazar, klostret sopocani, gamzigrad, felix romuliana, nic, pavlica, klostret studenica, golubac, davolja varos, levinski vir, donau, tara national park, kopaonik national park och bajina basta var platser jag besökte i serbien, rainer stalvik

Fler bilder från Serbien finns på ww.stalvik.com

Serbien – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

Under tre höstveckor utforskade jag Serbien och Makedonien, två av Balkans länder, med hjälp av bil. Genom min 2 500 kilometer långa bilresa fick jag möjlighet att bilda mig en bra uppfattning om dessa länder som har flera likheter, men också olikheter. Båda länder drabbades av kriget på Balkan i början av 1990-talet och lider fortfarande av sviterna efter detta. Båda länderna kan visa upp böljande, skogsklädda bergsområden, sjöar och historiska platser att besöka. Deras kultur skiljer sig i viss mån åt. Medan det i Makedonien byggdes friskt och andades framtidstro kändes det nästan som om livet stod på ”vänt” i Serbien.

Min resa var planerad så att jag skulle komma till några av de platser  i Serbien och Makedonien som finns med på UNESCO:s lista över världsarv, till exempel klostren Studenica och Sopocani i Serbien och sjön Ohrid i Makedonien, som tillsammans med Bajkalsjön och Titicacasjön är en av världens äldsta sjöar, samt staden Ohrid med sin fantastiska gamla stadsdel och några av de unika kyrkorna och klostren runt sjön Ohrid i Makedonien. Jag besökte staden Nis (Serbien) där den romerske kejsaren Konstantin den Store som införde kristendomen i romarriket föddes och jag besökte huvudstäderna Belgrad i Serbien och Skopje, Moder Theresas födelsestad, i Makedonien.

Jag mötte en hel del trevliga människor under resan som blev pikanta inslag, ett exempel är inbjudan till en bröllopsfest med cirka 350 gäster i staden Bajina Basta vid floden Drina i Serbien.

Resan började, och slutade, i Belgrad, Serbien huvudstad. Serbien var det 98:e landet jag besökte och Makedonien det 99:e.

Att köra bil i dessa länder var inte helt lätt alla gånger, av olika anledningar; vägarna på landsbygden var ofta i dåligt skick och kunde blockeras av traktorer, hästkärror, motorredskap, kor eller får. Vid ett par tillfällen råkade jag ut för så tjock dimma att jag inte kunde köra fortare än 25 – 30 km då sikten var högst 20 meter. I bergen på gränsen till Kosovo blev jag stoppad av tungt beväpnade militärer som ville veta varför jag körde på de små och slingrande vägarna. Inte alltid helt lätt att komma runt, men alltid spännande!

Läs om min resa och se fler bilder serbien-resa

Serbien historia i korthet

före Kristus

6 000-talet

Spåren av de första bosättningar i det land vi nu kallar för Serbien har hittats vid Lepinski Vir vid floden Donau och är Europas äldsta bosättningar från den yngre stenåldern

500-talet

Under järnåldern invaderades Balkan av Illyrierna från väster och Trakerna från öster

400-talet     Invandrade kelterna till Balkan från norr

100-talet

Invaderade romarna Balkan och var strax efter Kristi födelse härskare över hela regionen

efter Kristus

395

Efter romarrikets delning i en västlig och en östlig del bildade olika folk i kamp med varandra och med det östromerska riket, Bysans, nya stater på Balkan av skiftande omfång och livslängd.

600-talet, mitten

Hade slaverna, som kommit från nordöst, koloniserat nästan hela Balkan

1000-talet, början  Uppstod det medeltida serbiska riket

1187     Erkändes det serbiska riket av den bysantinske kejsaren

1219

Den serbiska staten fick en egen serbisk-ortodox ärkebiskop med säte i Pec i dagens Kosovo. Kyrkan blev en samlande kraft och fick stor betydelse för serbernas nationella och kulturella identitet

1346

Stefan Dusan kröntes till serbernas kung och riket upplevde en storhetstid. I Kosovo, som serberna räknar som sitt urhem, byggdes under denna epok många kyrkor och kloster

1300-talet, andra hälften

Det serbiska riket föll samman och kunde inte stå emot de osmanska turkarna när dessa började rycka fram över Balkan

1389

Ägde ett stort slag mellan serber och turkar rum på Trastfältet vid Kosovo Polje

1396

Serbien blev en turkisk lydstat

1459

Det serbiska riket integreras i det osmanska och efter detta kom serberna att leva under turkisk och muslimsk dominans i över fyrahundra år. Befolkningen höll dock fast vid den serbisk-ortodoxa religionen och sin kultur

1500-talet, slutet

Upprättade den habsburgske kejsaren ett militärt gränsområde mot turkarna i nuvarande Kroatien, det så kallade Krajina vilket betyder gräns. Därmed skapades de serbiska enklaverna i Kroatien

1877-1878

Efter det rysk-turkiska kriget tvingades den turkiske sultanen ge serberna full självständighet

1882

Blev Serbien ett kungadöme

1908

Bosnien-Hercegovina annekterades av den habsburgska dubbelmonarkin. Tronföljaren Franz Ferdinand tänkte ge den sydslaviska befolkningen självstyre för att minska dess vilja att ansluta sig till Serbien. När Serbien ville befria de bosniska serberna från österrikiskt styre kom landet i direkt konflikt med Österrike-Ungern

1912-1913

I första Balkankriget besegrade Serbien, Montenegro, Bulgarien och Grekland turkarna

1913

I det andra Balkankriget stred segrarna om de fria länderna. Serbien och Grekland delade på Makedonien, Serbien och Montenegro delade på Sandzak-området

1914

Vid ett besök i Sarajevo i Bosnien den 28 juni sköts Franz Ferdinand av Gavrilo Princip, medlem i den serbnationalistiska organisationen Svarta handen. Mordet blev upptakten till första världskriget

1918

I december utropades Serbers, Kroaters och Sloveners kungarike under Serbiens regent Aleksandar Karadjordjevic efter att den Habsburgska monarkin kollapsat i oktober. Men spänningar folken emellan uppstod omedelbart

1920

De partier som ville ha en centralstyrd enhetsstat vann en knapp majoritet i valen
I slutet av 1920-talet stod landet på randen till inbördeskrig

1929

I januari upplöste kung Aleksandar parlamentet, författningen sattes ur spel och kungen gjorde sig själv till diktator. Samtidigt döptes landet om till kungariket Jugoslavien

1934

Mördades kung Aleksandar i Marseille av en VMRO-terrorist men ustasja ansågs ligga bakom mordet. Det förmyndarstyre som tog över efter den mördade kungen eftersom hans äldste son var omyndig stödde tyskarna i början av andra världskriget. Jugoslavien var då redan starkt ekonomiskt beroende av Nazityskland

1941

I slutet av mars gjorde de officerare som stödde de allierade mot tyskarna en statskupp

Den 6 april överfölls därför Jugoslavien av axelmakterna Tyskland och Italien och dess anhängare Ungern och Bulgarien. Montenegro införlivades med det fascistiska Italien, som också förde samman Albanien, Kosovo och delar av Makedonien till ett Storalbanien under sitt styre. Merparten av Serbien ockuperades av tyskarna, som tillsatte en marionettregering. I större delen av Kroatien och Bosnien-Hercegovina bildades med tyskt stöd en fascistisk lydstat, det så kallade Fria Kroatien
Två rivaliserande motståndsgrupper kämpade mot inkräktarna; de kungatrogna cetnikerna under överste Mihajlovic, som stöddes av den jugoslaviska exilregeringen i London, och den nationella befrielsearmén, under det jugoslaviska kommunistpartiets ledare Josip Broz (Tito). Försöken att ena rörelserna resulterade i en blodig inbördesfejd mellan cetniker och vänsterpartisaner

1943

De allierade, som först stött de kungatrogna, gav nu istället Tito sitt stöd och i november utropade Tito i staden Jajce i Bosnien en partisanregering i de befriade områdena. Samtidigt pågick politisk och religiös terror i delar av Jugoslavien. Ustasjaregimen i Kroatien ägnade sig åt förföljelse av judar, romer och politiska motståndare. Man försökte också med våld tvinga ortodoxa serber att gå över till katolicismen. Många kroatiska serber lyckades fly till Serbien. Serbiska grupper, bland annat cetnikerna, svarade med brutala överfall på kroater

1943-1944

De värsta striderna drabbade Bosnien. När kriget var slut hade en tiondel av Jugoslaviens befolkning dödats och 3,5 miljoner blivit hemlösa. Fler människor hade dödats i de interna striderna än i kampen mot ockupationsmakterna

1944     Besegrades de kungatrogna slutgiltigt då kungen formellt avsattes

1945

Den 7 mars upprättade Tito en regering. Serbien blev en, den största, av sex delrepubliker i den kommuniststyrda Socialistiska federativa republiken Jugoslavien. Den serbiska huvudstaden Belgrad blev säte för all gemensam förvaltning och huvudstad i den nya republiken. Till att börja med följde Josip Tito den sovjetiska ideologin och Jugoslavien hade en författning som byggde på den sovjetiska från 1936. Kommunistpartiet var det enda tillåtna och all opposition undertrycktes. Stora delar av näringslivet förstatligades

1948

Titos ambition att bilda ett förbund av de kommuniststyrda staterna på Balkan med sig själv som ledare fick Josef Stalin, som inte ville ha någon konkurrens om det internationella kommunistiska ledarskapet, att utesluta Jugoslavien ur den kommunistiska gemenskapen och Tito tvingades vända sig till väst. Han ändrade inriktning på inrikespolitiken och lät decentralisera det ekonomiska beslutsfattandet. Efter detta fick Jugoslavien omfattande ekonomisk och militär hjälp från USA och andra västländer

1956

Efter att Nikita Chrusjtjov kommit till makten i Sovjetunionen återupptog Sovjetunionen och Jugoslavien sina förbindelser

1970-talet

De ekonomiska framgångarna och Titos sammanhållande kraft hade dolt systemets motsättningar. Under 1970-talet började Jugoslavien få ekonomiska problem som förvärrades allt mer under 1980-talet. Samtidigt ökade de inre motsättningarna. Författningen från 1974, som tillkommit efter ett kroatiskt uppror, gav delrepublikerna vidsträckt självstyre med egna regeringar och förvaltningar. Centralmakten i Belgrad ansvarade för utrikespolitik, försvar och delar av ekonomin, men delrepublikerna kunde lägga in veto i viktiga frågor och för det mesta kom federationens bästa i andra hand

1980

Den nya författningen försvagade Serbiens inflytande och de serbiska provinserna Kosovo och Vojvodina fått långtgående självstyre. Efter Titos död började serberna öppet arbeta för en omfördelning av makten inom den egna republiken och federationen som helhet

1987

I slutet av året blev Slobodan Milosevic ledare för det serbiska kommunistpartiet. Han stred för att återupprätta serbernas betydelse” och gjorde Kosovo till en symbolfråga

1989     Slobodan Milosevic valdes till president

1990-talet

Det ekonomiska och politiska förfallet i Jugoslavien fortsatte under detta årtionde och vissa av delstaterna utropade sin självständighet (först ut var Slovenien och Kroatien den 25 juni, 1991) vilket ledde till att den serbdominerade jugoslaviska folkarmén (JNA) gick till angrepp. Detta ledde till ett blodigt krig i det forna Jugoslavien. Kriget blev oerhört grymt och krävde många dödsoffer och många övergrepp mot de olika folkgrupperna begicks. Flera av ledarna kom senare att utlämnas till domstolen i Haag där de dömdes för sina roller i kriget. Kriget upphörde inte förrän NATO ingrepp och genomförde bombattacker mot flera städer i Serbien. Kosovo ville bli självständigt, men Serbien nekar

2000

Under detta år försökte Slobodan Milosevic på olika sätt hålla sig kvar vid makten och bli omvald som Serbiens president för ytterligare en åtta års period men vid valet den 24 augusti lyckades oppositionens kandidat Vojislav Kostunica vinna detta efter omfattande politiska stridigheter

Den 6 oktober gratulerade den ryske utrikesministern Igor Ivanov Serbiens nye president Vojislav Kostunica på president Putins vägnar till segern vid sitt besök i Belgrad, vilket innebar slutet för epoken Milosevic. Milosevic trädde då fram i TV och erkände sig besegrad

Den 7 oktober svors Vojislav Kostunica in som Jugoslaviens nye president

Vid valet till det serbiska delstatsparlamentet blev Zoran Djindjic ny premiärminister. Den under Milosevic valde socialistiske presidenten Milan Milutinovic, precis som Milosevic anklagad för krigsförbrytelser av Haag-tribunalen, fick tills vidare sitta kvar på sin post.

Den 4 november godkände det federala jugoslaviska parlamentet en ny regering. Den leddes av den montenegrinske socialisten Zoran Zizic

2001

I april greps Milosevic anklagad för förskingring av statliga medel, korruption och maktmissbruk. För att Jugoslavien skulle få ekonomiskt bistånd krävde USA att han skulle utlämnas till Haag. Kostunica var tveksam över detta men den serbiske premiärministern Zoran Djindjic beslutade på egen hand, och utan att först informera Kostunica, att Milosevic skulle utlämnas och han fördes till Haag. Han framträdde för första gången inför tribunalen den 3 juli och förklarade då att han inte erkände domstolens kompetens

2002

I februari inleddes rättegången mot Milosevic i Haag och han valde att vara sin egen försvarsadvokat
För att betala ut bistånd krävde USA att fler misstänkta krigsförbrytare skulle utlämnas till Haagdomstolen. Efter ett nytt lagförslag beslutade det jugoslaviska parlamentet att 23 misstänkta, däribland den serbiske presidenten Milan Milutinovic, bosnienserbernas före detta ledare Radovan Karadzic och före detta överbefälhavare Ratko Mladic, skulle kunna gripas och föras till Haag

2003

I början av året omvandlades den jugoslaviska federationen till den lösare statsbildningen Unionen Serbien och Montenegro. De viktigaste uppgifterna för unionen var relationerna inom unionen; dels förhållandet mellan de två delrepublikerna, dels framtiden för Kosovo. Montenegros regering hade endast motvilligt gått med på att ingå i unionen och vänta tre år med att hålla en folkomröstning om självständighet

2005

Under våren föreslog den montenegrinska regeringen att unionen i förtid skulle upplösas på fredlig väg, ungefär som skett med Tjeckoslovakien, eftersom den inte fungerade vare sig politiskt eller ekonomiskt att samarbeta med Serbien. Serbien avvisade förslaget

I början av juni röstade först Montenegros parlament och två dagar senare Serbiens parlament för självständighet för respektive delrepublik och den 15 juni erkände Serbien Montenegros självständighet

Serbien antog en ny författning som är mer anpassad till EU:s normer

I oktober inledde EU förhandlingar med Serbien och Montenegro om ett stabiliserings- och associeringsavtal, ett första steg på vägen mot ett EU-medlemskap

2006

I januari inleds förhandlingar om Kosovos status i Wien under ledning av finländaren Martti Ahtisaari. Han föreslår senare ett självständigt Kosovo, ett förslag som stöds av USA men som Ryssland lade in sitt veto emot i FN:s säkerhetsråd

2007

Parlamentsval hölls i januari men först i maj bildades en ny koalitionsregering under ledning av Koštunica. Ett ett nytt departement för Kosovo skapades, och frågan om provinsens framtida status blev den nya regeringens svåraste problem

I november hölls parlaments- och kommunval i Kosovo. Den serbiska minoriteten bojkottade valet efter uppmaning av politiker och ortodoxa kyrkan i Serbien. Valen vanns av Kosovos demokratiska parti under ledning av förre gerillaledaren Hashim Thaqi, som utsågs till premiärminister och aviserade en självständighetsförklaring för Kosovo utan FN-resolution

2008

Kosovos utbrytning och självständighet skapade politisk kris, men Serbiens demokrati överlevde och den 17 februari förklarade sig Kosovo självständigt från Serbien. Enligt premiärminister Koštunica skulle Serbien aldrig acceptera ”den falska staten”. USA och en majoritet av EU-länderna erkände dock snabbt Kosovo, medan länder som Ryssland och Kina inte gjorde det. På ett år erkändes Kosovos självständighet av ett 50-tal länder

I mars avgick premiärminister Koštunica på grund av Kosovofrågans utveckling. Han kritiserade president Tadićs parti DS, som trots motståndet mot Kosovos självständighet sökte närmande till EU och USA. Parlamentet upplöstes och nyval hölls i maj. Dessa vanns av Tadićs EU-vänliga partiallians

Den nya koalitionsregeringen tillträdde i början av juli under ledning av förre finansministern Mirko Cvetković från Demokratiska partiet. Cvetković förklarade att EU-anslutning skulle bli regeringens viktigaste fråga

I juli greps Radovan Karadžić, tidigare ledare för den Bosnienserbiska republiken, som i nästan 13 år lyckats hålla lyckats hålla sig undan gripande trots efterlysning för krigsbrott av Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag. Karadžić, som greps i Belgrad, fördes till Haag och ställdes inför rätta

2009

I september ratificerade Serbiens parlament ett avtal om närmare förbindelser med EU och banade därmed väg för framtida EU-medlemskap

I december slopade EU visumkravet för serbiska medborgare till Schengenområdet och Serbien ansökte formellt om EU-medlemskap, vilket tvingades landet att på allvar ta itu med delar av sitt förflutna. Ett hinder på vägen mot EU var att den Bosnienserbiske tidigare generalen Ratko Mladić inte gripits, trots att han varit efterlyst av krigsförbrytartribunalen i Haag i nästan tio år, misstänkt för massakern på muslimer i Srebrenica 1995

2010

I mars antog det Serbiska parlamentet en resolution som fördömde massakern i Srebrenica. Den väckte starka känslor i Serbien, där ledande politiker tidigare förnekat att massakern ägt rum. Serbiska nationalister protesterade. Men inte heller muslimska företrädare var nöjda utan krävde starkare ordval och beteckningen folkmord

Regeringen utlovade tio miljoner euro för tips som skulle kunna leda till att den efterlyste Ratko Mladić kunde gripas. Dessutom förbättrade president Tadić relationerna med Kroatien, som länge varit mycket ansträngda. Han förklarade även också ”krig” mot Serbiens växande organiserade brottslighet, hinder på väg mot EU

2011

I mars inleder regeringarna i Serbien och Kosovo direkta samtal i Bryssel under EU:s överinseende för att nå en lösning på sina motsättningar. Detta är de första samtalen av det slaget sedan Kosovo ensidigt utropade sin självständighet 2008

I maj grips den sedan länge efterlyste bosnienserbiske förre överbefälhavaren Ratko Mladić och förs till Haag för rättegång vid krigsförbrytartribunalen

I juli leder samtalen mellan Serbien och Kosovo till avtal om fri gränspassage mellan länderna samt att universitetsexamina från respektive land ska vara giltiga både i Serbien och Kosovo

Den siste av de serbiska ledare som varit efterlysta misstänkta för krigsförbrytelser, kroatienserben Goran Hadzić, grips i Serbien och förs till Haagdomstolen

I september avbryts samtalen mellan Serbien och Kosovo under EU:s ledning sedan 16 etniska serber och 4 soldater ur Natos fredsstyrka skadas i sammandrabbningar kring den kosovoserbiska gränsen

I oktober rekommenderar EU-kommissionen unionen att ge Serbien status som kandidatland, men nu med förbehållet att landets relationer med Kosovo först måste förbättrats. Däremot kräver inte EU att Serbien erkänner Kosovos självständighet

2012

I mars ger EU Serbien status som kandidatland för medlemskap i unionen

I maj vinner nationalistledaren Tomislav Nikolić presidentvalets andra omgång över den sittande presidenten Boris Tadić. Nationalistiska partiet blir också åter störst i parlamentsvalet, som hölls samtidigt med presidentvalets första omgång

Socialistpartiets ledare Ivica Dacić blir premiärminister för en koalitionsregering där president Nikolićs SRS är största parti

I november blir Dragan Dilas, borgmästare i Belgrad, ny ledare för Demokratiska partiet, efter att Boris Tadić avgått efter valförlusten i maj

2013

I januari återupptas de EU-ledda samtalen mellan Serbien och Kosovo strax efter att det serbiska parlamentet gett sitt stöd till ett förslag från Kosovos parlament om särskilda rättigheter för den serbiska minoriteten i Kosovo, i praktiken ett erkännande av Kosovos suveränitet

I februari avslöjar serbiska medier att premiärminister Ivica Dacić under sin tid som inrikesminister i den DS-ledda regeringen 2008–2009 haft möten med en kriminell. Dacić säger sig inte ha känt till att personen ifråga hade en brottslig bakgrund

I ett symboliskt viktigt möte träffas Serbiens president Tomislav Nikolić and Kosovos president Atifete Jahjaga i Bryssel under EU:s ledning

I mars kräver kommuner med albansk befolkningsmajoritet i södra Serbien att få bilda en sammanslutning, vilket avvisas av regeringen

I april sluter Serbien och Kosovo ett avtal om norra Kosovo, som innebär att serberna där ska lyda under kosovansk lag men ha ett visst självstyre. EU öppnar därmed för förhandlingar om serbiskt medlemskap, men serbiska nationalister protesterar och anser att Serbien gett upp Kosovo. Chefen för regeringens kontor för Kosovo avgår i protest mot avtalet, som enligt honom borde ha underställts en folkomröstning

I en intervju med en bosnisk TV-station framför Serbiens president Tomislav Nikolić en ursäkt för massakern på omkring 8 000 muslimer i staden Srebrenica i Bosnien 1995. Han betecknar dock inte brotten som folkmord

I maj kommer Serbiens regering överens med serberna i norra Kosovo om hur det EU-förhandlade avtalet om norra Kosovo ska genomföras, trots att parterna är oeniga om avtalets innehåll. Genomförandet av EU-avtalet är det viktigaste villkoret för att Serbien ska få ett startdatum för förhandlingar om EU-medlemskap. I Belgrad demonstrerar dock tusentals högernationalister i protest mot avtalet

Förre polis- och säkerhetschefen Vlastimir Dordević erkänner att krigsbrott begicks mot kosovoalbaner under kriget 1999. Erkännandet kommer i överklagan av fängelsedomen på 27 år mot honom vid krigsförbrytartribunalen i Haag

Kvarlevorna av Serbiens forne kung Petar II och tre andra medlemmar av den forna kungaätten begravs i den serbiska staden Topola. Kung Petar gick i exil vid naziockupationen av Serbien 1941, och han avled i USA 1970

I juni ger stats- och regeringscheferna klartecken till Serbien att få börja förhandla om medlemskap i Europeiska unionen vid EU:s toppmöte i Bryssel

I juli utlöser de interna motsättningarna i regeringskoalitionen en regeringskris. Premiärministern Ivica Dacić hotar att upplösa koalitionsregeringen, om inte finans- och ekonomiminister Mladan Dinkić avgår och hans parti Serbiens förenade regioner lämnar regeringen. Det största koalitionspartiet, Serbiska progressiva partiet, accepterar kravet, och finansministern och ytterligare några ministrar sparkas
I augusti utser regeringen den 29-årige Lazar Krstić till ny finansminister. Krstić hämtas från konsultföretaget McKinsey & Company och har utbildats vid Yale-universitetet i USA

Geografi

Serbien, som ligger på Balkanhalvön i sydöstra Europa, var den största delrepubliken i det före detta Jugoslavien. I Serbien ingår provinsen Vojvodina i norr. Den tidigare provinsen Kosovo i sydväst utropade i februari 2008 ensidigt sin självständighet, vilket inte helt accepterats i Serbien då provinsen räknas som Serbiens vagga.

Serbien, som är i avsaknad av kust vid havet, är till stor del ett bergigt land, men landskapet är omväxlande. Floden Donau, som delvis utgör gräns mot Kroatien, rinner genom landets norra del för att sedan bilda en del av dess östra gräns mot Rumänien. De bördiga slätterna i norr bevattnas också av floderna Tisa, Drava och Sava. Sava flyter samman med Donau inne i huvudstaden Belgrad. Floden Morava, som omges av slättland, rinner i syd-nordlig riktning genom Serbien, även den mynnar ut i Donau, öster om Belgrad. Vojvodina ligger helt inom de bördiga slättlandskapen i norr.

Serbiens huvudstad heter Belgrad och har drygt 1 100 000 invånare. Andra större städer är Novi Sad med cirka 191 000, Nis med cirka 173 000 invånare och Kragujevac cirka 146 000 invånare.

Klimat

Klimatet i Serbien är av kontinental karaktär med kalla vintrar och varma, fuktiga somrar med jämnt fördelad nederbörd.

Den genomsnittliga temperaturen på årsbasis i Belgrad är +11.9 C. Och man har i genomsnitt endast 21 dagar med temperaturer under 0 grader. Genomsnitts temperaturen grader Genomsnittstemperaturer i Belgrad i januari, årets kallaste månad, är +0.4 C. Juli och augusti är de varmaste månaderna med genomsnittstemperaturer på +21.7 C respektive +21.3 C.

Belgrad har i genomsnitt 139 dagar med nederbörd, varav 27 dagar med snö.

Flora och Fauna

Serbien har sex olika växtzoner och kan därför uppvisa en rik och varierande flora och fauna. I landet har registrerats över 350 olika fågelarter vilket motsvarar ungefär 80 % av Europas arter. Här hittar man även 66 % av Europas däggdjurs-, fjärils- och insektsarter samt 50 % av arter sötvattensfiskar. I Serbien, tillsammans med Montenegro, har man funnit 4 300 olika växtarter, varav flera är endemiska.

I Serbien finns fyra nationalparker. Jag besökte tre av dem; Tara National Park, Derdap National Park och Kopaonik National Park.

Befolkning, språk och socialt

Under 600-talet invandrade serberna, som är ett slaviskt folk, till Balkan från dagens Ukraina. Idag utgör de den helt dominerande folkgruppen både i själva Serbien och i det etniskt blandade Vojvodina. Cirka 3,5 miljoner serber beräknas vara bosatta utanför Serbien, främst i andra delar av före detta Jugoslavien; Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Kosovo.

Vid sidan av serberna lever flera olika minoriteter i landet; ungrare, montenegriner, romer, bulgarer, tjecker, slovaker, rutener, albaner med flera. I gränsområdet mellan Serbien och Montenegro i sydväst bor en ganska stor grupp hel slaviska muslimer, främst bosnjaker.

Serbiens etniska minoriteter fick i juni 2010 för första gången välja egna representanter i landets kommuner, ett 20-tal minoritetsgrupper berördes. Det finns starka serbisk nationalistiska grupper, som är fientliga mot minoriteter.

Under krigen i före detta Jugoslavien på 1990-talet lämnade många högutbildade och ungdomar landet för att undkomma militärtjänstgöring, ekonomiska svårigheter och en osäker framtid. Under denna tid fick Serbien ta emot omkring en halv miljon flyktingar, mest serber från Kroatien och Bosnien-Hercegovina, men också serber och romer från Kosovo. I dag finns cirka 206 500 internflyktingar kvar i Serbien.

I Serbien talas serbiska, ett sydslaviskt språk. Det skrivs med det kyrilliska alfabetet, som en gång infördes av den ortodoxa kyrkan, men idag används också ofta det latinska alfabetet. Ungerska och albanska är viktigaste minoritetsspråken.

De statligt anställda och deras familjer skyddas av ett omfattande socialförsäkringssystem medan privatanställda och egna företagare själva får se till att betala in avgifter till systemet.

Krigen på 1990-talet och NATO:s bomningar under 1999 bidrog dock till att rasera välfärdssystemen, särskilt sjukvården, som i dag lider av stora brister. Antalet privata vårdinrättningar har ökat under senare år men alla har inte råd att använda sig av dessa.

När Milosevic-regimen föll hösten 2000 levde en tredjedel av befolkningen under fattigdomsgränsen. Situationen har sedan dess förbättrats, men fattigdomen är fortfarande utbredd framför allt på landsbygden, hos den romska befolkningen, hos de många serbiska flyktingarna och bland äldre. Klyftorna i samhället är mycket stora och tenderar snarast att öka än att minska.

I krigens efterdyningar har en omfattande brottslighet vuxit fram med människohandel, smuggling av droger, cigaretter och vapen, korruption och tvätt av svarta pengar.

Religion

Majoriteten av serberna är ortodoxt kristna och medlemmar i den serbisk-ortodoxa kyrkan som grundades år 1219 i Pec i Kosovo. De flesta av landets ungrare är romerska katoliker.

Religionsfrihet råder och alla religioner är i princip likställda. Men den mäktiga serbisk-ortodoxa kyrkan har stort inflytande i samhället. Krigen under 1990-talet stärkte religionens ställning. Den blev mer än tidigare en viktig del av den serbiska identiteten och utnyttjades i propagandan mot andra folk.

Utbildning

De serbiska barnen börjar skolan vid sju års ålder. Efter den åttaåriga grundskolan, som är obligatorisk och avgiftsfri, kan eleverna välja att fortsätta sina studier på det fyraåriga gymnasiet som ger behörighet för högre studier, någon yrkesskola eller teknisk utbildning.

Universitet finns i Belgrad, Nis och Kragujevac samt i Novi Sad. Standarden på den högre utbildningen sjönk under 1990-talet genom isoleringen av landet, de ekonomiska problemen på grund av krigen och omvärldens sanktioner. Sedan 2003 har Serbien, delvis med EU-medel, börjat reformera både grundskolan och den högre utbildningen.

Turism

Serbien har aldrig varit något stort turistland mest beroende på att man är utan kust vid havet. Under den jugoslaviska tiden sökte sig turisterna främst till kusterna i Slovenien, Kroatien och Montenegro. Serbien har dock en del att erbjuda de turister som söker sig till landet i form av, bland annat, vackra bergsområden, flera nationalparker, historiska platser och gamla kyrkor och kloster som är upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Huvudstaden Belgrad med sitt livliga kultur- och nöjesutbud drar också till sig besökare.

För mer information se serbien-fakta

Även om Serbien har en del sevärdheter i form av historiska platser, byggnader som är med på UNESCO:s lista över världsarv, regioner med vacker natur och berg att vandra i så fattas det där lilla extra som gör att man tycker att det är roligt att besöka landet. Det var mycket som kändes grått och slitet i Serbien, kanske bidrog oktobervädret till detta och visst var det trevligt och intressant att besöka Serbien, men det känns som att det räcker med att besöka landet en gång. Roligt att ha varit på besök men ingen direkt längtan tillbaka, anser jag.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik