Syrien

damaskus, aleppo, maalula, palmyra, lattakia, deir es-zur, apamea, hama, Krac des Chevalliers, al-bara, serjilla, bosra, musyaf, rasafa, sarouj och saint simeon var platser jag besökte i syrien, rainer stalvik

Fler bilder från Syrien finns på www.stalvik.com

Syrien – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

Jag besökte Syrien ett par år innan pågående oroligheter bröt ut och mötte ett helt annat land än dagens. Den förtryckande regimen var den samma. ”Folket på gatan” var vänliga och hjälpsamma, vilket jag uppskattade mycket.

Flera av de städer som nu nästan dagligen förekommer i nyhetsrapporter om död och förstörelse var vid mitt besök lugna, vackra och intressanta platser att besöka och det är därför med sorg i hjärtat jag lyssnar på dessa.

Titeln på min hemsida syftade på de många historiska ruiner som finns runt om i Syrien. Idag har titeln en helt annan innebörd! Låt oss hoppas att oroligheterna i Syrien snart är över så att befolkningen får leva under fria förhållanden och vi resenärer får tillbaka ett intressant land att besöka.

Rainer S i juni, 2012

I massmedia framställs Syrien ofta i negativa ordalag. Visst stämmer det att landet styrs av en totalitär regim och att jämlikhet mellan män och kvinnor inte råder. I hur många länder finns det liknande förhållanden?

”Welcome” eller ”Welcome to Syria” är två uttryck som du hör många gånger per dag när du besöker Syrien. Syrierna är oerhört vänliga och hjälpsamma mot den som besöker deras land. En annan sak som man som resenär uppskattar är att de syriska försäljarna inte är påträngande som i Egypten eller Marocko. Tror Du att det är farligt att besöka Syrien? Du kan vara helt lugn, detta är ett av de säkraste länderna Du kan resa till!

Syrien som land har mycket intressant att erbjuda en resenär, speciellt den historiskt intresserade. (Ruinerna efter byggnader och platser som spelat en viktig roll i Syriens historia är många!) Huvudstaden Damaskus och Aleppo, är två av världens äldsta kontinuerligt bebodda städer som med sina fantastiska ”Old Town”, de gamla stadsdelarna, har miljöer som får en att kännas som om man förflyttat sig hundratals år tillbaka i tiden. Här finns borgar som Crac des Chevalliers, världens kanske bäst bevarade korsriddarborg, och den forna borgen Qalaát Jáabar som ligger på en liten ö i Assad-sjön. Här finns fantastiska lämningar efter romarna i Palmyra, Apamea och Bosra och här finns övergivna städer som Rasafa och ”Dead Cities”. Här finns lämningar efter några av världens äldsta kyrkor. I den lilla bergsbyn Maalula talas fortfarande arameiska, det språk som man tror att Jesus talade. Och här finns några av Mellanösterns bäst bevarade souqer med sitt fantastiska folkliv. Finns det inget negativt med Syrien? Jo, att vara fotgängare i de stora städerna. Det är fullständigt livsfarligt!!!

Det är lätt att resa runt i Syrien på egen hand eftersom det finns bra buss- och tågförbindelser och att åka taxi är oerhört billigt varför du kan besöka varje hörn av landet till låga kostnader.

Under min rundresa i Syrien besökte jag, bland annat, Damaskus, Bosra, Palmyra, Deir es-Zur, Aleppo, Saint Simeon, Lattakia, Hama, Rasafa, Qala´at Ja´abar, ett par av de så kallade ”Dead Cities”, Apamea, Masyaf, Crac des Chevalliers och Maalula.  

Läs om min resa och se fler bilder syrien-resa

Syriens historia i korthet

Människor har länge levt i det område som vi idag kallar för Syrien. Spår av förhistoriskt mänskligt liv som dateras till för 150 000 år sedan har påträffats i syriska grottor. Det historiska Syrien, Stor-Syrien, omfattade Syrien, Libanon, Jordanien och Palestina/Israel.

Några viktiga årtal i Syriens historia

före Kristus

6 600

Arkeologiska fynd visar att det fanns utvecklade samhällssystem med hus och försvarsanläggningar vid Ugarit

3 000-talet

Syrien omtalas för första gången i egyptiska källor i samband med egyptiska expeditioner i jakt på timmer.

2 500-talet

Den libanesiska kusten koloniseras av en folkgrupp som kom att kallas för fenicier

2 340

Sargon av Akkad regerar över ett rike omfattande södra delarna av Mesopotamien (nuvarande Irak), största delen av dagens Syrien och västra Iran

2 000-talet

Under den senare hälften dominerades norra Syrien tidvis av kungariket Ebla. I det fanns världens äldsta kända bibliotek i form av 16 000 lertavlor med kilskrift. I skrifter från Ebla omnämns Damaskus som redan hade grundats och därmed är världens äldsta kontinuerligt bebodda huvudstad

2 200-talet Förstördes Ebla av riket Akkad i södra Mesopotamien.

2 000-1 800 Den akkadiska civilisationen kuvades av ett semitiskt nomadfolk, amoriterna.

1 600-talet

Erövrades dagens Stor-Syrien av Egypten vars styre över området utmanades av hettiter och assyrier i olika omgångar.

1 550

Egyptierna styr över Libanon och södra Syrien. I norr förekommer strider om herraväldet mellan Mitanni, Hurrianer, Hittiter och Egypten

1 450-1 200

Blomstrade den gamla kuststaden Ugarit med stora palats och tempel.
I utgrävningar av Ugarit har man hittat världens äldsta alfabet

1 365

Hittiternas rike omfattar nu området som utgör dagens Syrien och Libanon. De sluter pakter med Egypten och Mitanni

1 200

Utvidgade fenicierna, som levde längs den syriska kusten, sitt välde. De var duktiga sjöfarare och upprättade en rad handelsstäder längs Medelhavets kust. Fenicierna utvecklade också ett alfabet ur vilket först det grekiska och senare det latinska alfabetet bildades

856

Assyrierna erövrar norra Syrien och flera feniciska städer

700-talet

Assyrierna erövrade Stor-Syrien. Senare erövrades landet av babylonier och perser

539 De persiska akimidierna besegrar babylonierna och gör Syrien till en provins

300-talet

Föll det persiska riket för Alexander den Stores styrkor. Hela regionen kom under starkt inflytande av grekiska/hellenistiska idéer och institutioner. Efter Alexanders död styrdes Stor-Syrien av en av hans generaler, Seleukos, och dennes efterföljare, seleukiderna. Under denna tid flyttade många greker in och det syriska handelsväldet utvecklades

64

Romarna erövrar Syrien som blir en romersk provins. Staden Antioch (numera Antakya i Turkiet) blir provinshuvudstad

 efter Kristus

272

Efter att kung Zenobia av Palmyra försökt inta Egypten och Antioch besegras han av den romerske kejsaren Aurelius och sänds till Rom som fånge

313

Den romerske kejsaren Konstantin I förklarar att kristendom får utövas och gör den till statsreligion i Syrien

395 Syrien styrs från Bysans, med säte i Konstantinopel (Istanbul)

630-talet

Erövrades regionen av arabiska styrkor och inlemmades i det växande islamiska väldet

635 Damaskus intas av en islamisk armé

661

Damaskus blev huvudstad och handelscentrum i det islamiska imperiet under Umayyad-dynastin

747

Gjorde abbasid-dynastin uppror mot Umayyaderna. De flyttade imperiets centrum till Bagdad och Stor-Syrien blev till en provins bland andra

800-talet

I slutet av seklet annekterades Stor-Syrien återigen av Egypten som under de följande århundradena fick kämpa för att försvara territoriet mot invasioner av turkiska seldjuker, kristna korsfarare och slutligen mongoler

1250

Under de egyptiska mamlukernas styre från detta år försvagades landet av krig, hungersnöd och pest

1500-talet

I början av detta århundrade erövrades Syrien av de osmanska turkarna och en viss förbättring inträffade, men i stort innebar den osmanska eran en stagnation. I stora delar av landet lät turkarna lokala ledare sköta det dagliga styret i utbyte mot att de betalade skatt till Konstantinopel

1800-talet

Under detta århundrade öppnades landet för västerländska missionärer som grundade flera skolor och universitet. Samtidigt reformerade turkarna det politiska systemet och berövade jordägarna en del av deras privilegier

1830-talet

Det osmanska styret avbröts kortvarigt då Egypten åter invaderade Stor-Syrien

1914

Den arabiska nationalism som börjat spira i slutet av 1800-talet hade vid första världskrigets utbrott fått fäste inom vissa utbildade grupper, bl a armén, och under kriget blev Syrien centrum för den arabiska nationaliströrelsen.

1920

Utropades emiren Feysal, son till sharifen av Mecka, till kung över Stor-Syrien.
Krigets segrarmakter delade emellertid upp området emellan sig i enlighet med det hemliga Sykes-Picotavtalet från 1916. Palestina, det vill säga, dagens Israel, Västbanken och Gaza samt nuvarande Jordanien, tilldelades britterna som mandat under Nationernas förbund medan resten blev ett franskt mandat

1925

För att försvaga motståndet och dra fördel av den religiösa mångfalden delade fransmännen upp sitt mandat i Libanon och republiken Syrien. Området kring hamnstaden Latakia och Jabal Druze (idag Jabal al-Arab) i söder administrerades för sig. När fransmännen tog över var både ekonomin och administrationen körda i botten. De styrde landet med hårda medel och alla nationalistiska strävanden slogs ned.
Lokala uppror och strejker resulterade dock i en allmän revolt under drusernas ledning. Upproret kunde inte kuvas förrän fransmännen bombade Damaskus. För att i någon mån rättfärdiga sitt agerande inför en reagerande världsopinion bytte fransmännen ut den militäre guvernören mot en civil

1939

Under hela 1930-talet hade missnöjet med fransmännen stadigt ökat.
Detta år kulminerade det när fransmännen tillät Turkiet att annektera den omstridda Hatay-provinsen kring staden Alexandretta (nuvarande Iskenderun) i nordväst

1941

Utbröt nya uppror och samma år invaderades Syrien av allierade styrkor. Den franska exilregeringen under general de Gaulle lovade syrierna självständighet, och den erkändes formellt under året

1943 Nationalistledaren Shukri Kuwatli valdes till landets förste president

1946

Självständigheten förverkligades fullt ut i april då alla utländska soldater hade lämnat landet

1940-talet, slutet

Tiden efter andra världskriget blev instabil och oroligheterna i regionen fick stort inflytande på den syriska inrikespolitiken

1948 Efter att staten Israel bildats anföll Syrien tillsammans med andra arabländer landet

1949

Tre statskupper genomfördes i landet under detta år. Orsaken till dessa berodde till stor del på besvikelse över arabsidans nederlag i kriget mot Israel

1950-talet

Ekonomin nådde ett bottenläge när tullunionen med Libanon upplöstes och en viktig handelsväg därmed stängdes. Missnöjet med de ekonomiska problemen spred sig till alla samhällsklasser. Olika regeringar avlöste varandra. I mitten av 1950-talet började vänsterpartierna få ökat stöd inom opinionen, framförallt det socialistiska Baathpartiet och det syriska kommunistpartiet. Radikala politiker kom successivt att inta allt fler poster, och en rad avtal slöts med Sovjetunionen och andra kommunistländer

1958

Syrien och Egypten bildade Förenade arabrepubliken som skulle utgöra ett första steg mot en större arabisk gemenskap

1961

Förenade Arabrepubliken upphör på grund av missnöje med Egyptens dominerande roll och leder till ny statskupp. Den civila regering som tillträdde efter kuppen blev kortlivad

1963

I mars ägde en militärkupp rum som förde Baathpartiet till makten. Efter att ha stärkt sina ställningar och bland annat ha slagit ned ett nytt kuppförsök började Baathpartiet nationalisera banker och industrier. En jordreform genomfördes som även den ändrade de politiska förutsättningarna

1966

Slitningarna mellan radikala civila partimedlemmar och en mer praktiskt inriktad grupp inom militären utlöste en ny statskupp. Den radikala falangen tog makten

1967

Efter nederlaget i kriget mot Israel och förlusten av Golanhöjderna förlorade de radikala krafterna snabbt sin makt

1970 Ny statskupp som leddes av Hafez al-Assad, chef för flygvapnet

1971

Hafez al-Assad väljs till landets president. Han förde en mera liberal ekonomisk politik än sina företrädare vilket ledde till förbättringar. Utrikespolitiskt behöll han samarbetet med Sovjet men arbetade också för bättre relationer med olika västländer. Även relationerna till andra arabstater förbättrades och man bildade en ny arabisk federation med Egypten och Libyen, som dock blev kortvarig

1972

För att bredda regeringens bas bildade Assad Nationella progressiva fronten bestående av Baathpartiet och några socialistpartier. Därefter regerades Syrien formellt av fronten, men den reella makten låg fortfarande hos Baathpartiet och Assad, som hade ett fast grepp om militären och ett antal rivaliserande säkerhetsorgan

1973

Syrien fick en ny författning som gav Assad större maktbefogenheter. I den nya grundlagen gjordes ingen hänvisning till islam som statsreligion, men efter oroligheter som krävde flera liv tvingades regeringen göra ett tillägg till grundlagen om att presidenten måste vara muslim
I oktober gick Syrien och Egypten gemensamt till anfall mot Israel i ett försök att ta tillbaka de territorier som förlorades i kriget 1967

1976

Syrien börjar blanda sig i Libanon militärt, vilket blev en tung ekonomisk börda för landet

1978 Valdes Assad till president för andra gången

1982

I februari ledde Muslimska brödraskapet en flera veckor lång revolt i staden Hama. Den slogs ned mycket brutalt av regeringstrupper och omkring 10 000 människor dödades. Upproret i Hama följdes av en ny konfrontation med Israel, som 1981 i praktiken hade annekterat de ockuperade Golanhöjderna.
Under sommaren gick israeliska trupper in i Libanon för att driva ut palestinierna därifrån, och samtidigt angrep israelerna Syriens militära anläggningar i den libanesiska Bekaadalen

1983

Hafez al-Assad blev allvarligt sjuk vilket utlöser en maktkamp inom Baath-partiet och presidentens yngre bror Rifaat försökte gripa makten

1984

Under året återhämtade sig Hafez al-Assad från sin sjukdom och sände brodern, som hade utnämnts till vicepresident, utomlands under åtta år. Efter maktkampen och dess efterdyningar lade presidenten grunden till en stor personkult

1991 Syrien stödde USA:s krig mot Irak i Kuwait

1994 Presidentens äldste son Basel omkom i en trafikolycka

1998

Rifaat al-Assad avsätts som vicepresident och presidentens bröder Rifaat och Jamil tvingades lämna landet på grund av korruptionsanklagelser

1999 Hafez al-Assad utsågs till president för en femte sjuårsperiod

2000

I juni avled Hafez al-Assad efter en hjärtattack
Efter presidentens död infördes en ändring i författningen som sänkte minimiåldern för en president från 40 till 34 år, vilket råkade vara sonen Bashars ålder. Baathpartiets ledning utsåg Bashar Assad till presidentkandidat, och en månad efter faderns död valdes han till president med 97 procent av rösterna i en folkomröstning

2002 USA och Israel sätter Syrien på ”svarta listan”

2003

Efter USA:s invasion av Irak anklagas Syrien för att stötta utländska soldater
Parlamentsval hölls och Muhammad Naji al-Otari blev premiärminister. Enligt presidenten skulle ett ekonomiskt reformarbete i landet påskyndas

2004

Under året frigavs omkring 380 politiska fångar, den första större amnestin på tre år. Anledningen antogs vara att man ville visa EU ett tecken på förbättrade mänskliga rättigheter

2005

I februari mördas Libanons förre premiärminister Rafiq al-Hariri i Beirut. Misstankar väcks att den syriska staten och dess säkerhetstjänst varit inblandade

I april kallar president Bashar al-Assad hem de cirka 15 000 syriska soldaterna och underrättelseagenterna från Libanon

I maj uppges omkring 1 200 misstänkta militanta islamister ha gripits vid irakiska gränsen efter att ha försökt ta sig in i grannlandet från Syrien

I juni håller Baathpartiet kongress. Undantagslagarna lättas något men inga andra politiska reformer utlovas. Vicepresident Abdul Halim Khaddam avgår. Han lämnar landet och anklagar president Assad för inblandning i mordet på al-Hariri

I juli rapporteras om strider mellan syriska armén och irakiska upprorsgrupper inne i Syrien
I september förhörs inrikesminister Ghazi Kanaan och flera andra personer inom regimen av FN-utredare om mordet på Rafiq al-Hairiri

I oktober hittas Ghazi Kanaan död på sitt kontor. Det är oklart om han begått självmord eller blivit mördad, och om det i så fall har något samband med mordet på al-Hariri. FN-utredarna skriver i sin första, preliminära, rapport att syriska underrättelsetjänsten troligen godkände attentatet i Beirut

I november friges 190 politiska fångar, bland dem två framträdande människorättsaktivister

2006

I februari ombildar president Bashar al-Assad regeringen. Utrikesminister Faruq al-Shara blir vicepresident och efterträds som utrikesminister av Walid al-Muallim

Kravaller utbryter i Damaskus efter den danska tidningen Jyllands-Postens publiceringar av karikatyrer av profeten Muhammed. Den byggnad där, bland annat de danska och svenska ambassaderna är inrymda i sticks i brand och även den norska ambassaden antänds

I mars utnämns Najah al-Attar också till vicepresident. Hon är den första kvinnan på den posten i Syrien
Syriska regimmotståndare i landsflykt bildar Nationella räddningsfronten vid ett möte i Bryssel. Bland initiativtagarna är den avhoppade vicepresidenten Abdul Halim Khaddam

I maj grips flera regimkritiker sedan de krävt att Syrien ska sluta lägga sig i Libanons angelägenheter

I juli flyr tusentals libaneser till Syrien undan de israeliska invasionsstyrkorna

I september angrips USA:s ambassad i Damaskus av fyra beväpnade män. Tre av dem dödas och den fjärde grips

I november misstänks Syrien även för inblandning i mordet på Libanons industriminister Pierre Gemayel
Syrien och Irak återupprättar de diplomatiska förbindelserna som varit avbrutna i nästan 25 år

2007

I mars besöker EU:s utrikesrepresentant Javier Solana Syrien för att försöka övertala regimen att avbryta sitt stöd till libanesiska Hezbollah och palestinska Hamas

I april segrar Baathpartiet och dess allierade inom Nationella progressiva fronten stort i parlamentsvalet. Inga oppositionspartier tillåts delta

Döms Anwar al-Bunni, en framträdande jurist, till fem års fängelse för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna

I maj väljs Bashar al-Assad om till president för ytterligare sju år

I september anmäler Syrien Israel till FN:s säkerhetsråd för att ha kränkt syriskt luftrum

2008

I januari grips flera regimkritiker för att ha undertecknat Damaskusdeklarationen med krav på demokratiska reformer. De döms till vardera sex års fängelse, som senare omvandlas till två och ett halvt år

I februari utvidgar USA sina sanktioner mot Syrien som varit i kraft sedan 2004

En framträdande libanesisk Hezbollahledare, Imad Mughniyah, dödas av en bilbomb i Damaskus. Gärningsmännen är okända. Israel förnekar inblandning

I juli besöker president Bashar al-Assad Frankrike som ett första steget mot ett normaliserat förhållande till västvärlden. Under vistelsen i Paris träffar Assad också Libanons nye president Michel Suleiman. De enas om att arbeta för att upprätta normala diplomatiska relationer mellan länderna

I september dödas 17 människor av en bilbomb i Damaskus. Syrien anklagar den islamistiska organisationen Fatah al-Islam som ansvariga, vilket de senare erkänner
Syrien står som värd för ett toppmöte med Frankrike, Turkiet och Qatar med syfte att främja fred i Mellanöstern

I oktober går amerikanska soldater stationerade i Irak in på syriskt territorium och dödar enligt egen uppgift en al-Qaidaledare

Syrien och Libanon upprättar diplomatiska förbindelser för första gången sedan länderna blev självständiga på 1940-talet

2009

I maj förlänger USA sanktionerna mot Syrien men vill ha med landet i arbetet för fred i Mellanöstern
I juni säger FN:s atomenergiorgan IAEA att de funnit spår av oredovisat uran i en anläggning i Damaskus
I augusti kallar Irak hem sin ambassadör från Damaskus sedan Syrien vägrat utlämna två personer som anklagas för att ha legat bakom attentat i Irak. Syrien kallar hem sin ambassadör från Bagdad

2010

I maj anklagar USA Syrien för att stödja terrorister, försöka framställa massförstörelsevapen och för att ha levererat Scudrobotar till libanesiska Hezbollah

I juli förbjuds heltäckande slöjor som döljer ansiktena vid de syriska universiteten

I augusti besöker president Assad Libanon. Libanons premiärminister Saad al-Hariri säger att det varit ett misstag att anklaga Syrien för mordet på hans far 2005. FN-utredarna tror nu istället var Hezbollah som låg bakom mordet

I oktober återvänder ambassadörerna från Syrien och Irak till respektive land efter att de blivit hemkallade i augusti 2009

Syrisk domstol begär att 33 personer, bland dem flera FN-utredare, ska gripas för falska anklagelser mot Syrien för mordet på Rafiq al-Hariri. Bland de utpekade är den tyske förre FN-åklagaren Detlev Mehlis
I december beslutar USA:s president Barack Obama att efter många års avbrott åter stationera en ambassadör i Damaskus

2011 till september 2013

I mars 2011 nådde den ”Arabiska våren” även Syrien.

I Damaskus demonstrerade ett hundratal regimkritiker och kräver demokratiska reformer, ett slut på den nästan fem decennier långa undantagstillståndet och frigivning av politiska fångar. Även på andra håll i landet förekommer protester och många demonstrerar även mot hårda ekonomiska villkor och arbetslöshet

I staden Daraa dödas minst ett tjugotal demonstranter av säkerhetsstyrkor. Regeringen meddelar kort därefter att den ska undersöka möjligheterna att häva undantagstillståndet. President al-Assad lovar också att de ansvariga för dödandet av demonstranter ska ställas till svars samt att alla som gripits ska släppas. Trots presidentens utspel organiseras nya demonstrationer i flera städer, nu även som ett sätt att visa sympati för de aktivister som förlorat livet

I slutet av månaden avgår regeringen som ytterligare ett sätt att försöka lugna de upprörda känslorna. President al-Assad håller också ett tal i parlamentet, där han pekar ut fiender i omvärlden som ansvariga för den senaste tidens protester, samtidigt som han utlovar reformer. I Damaskus demonstrerar tusentals människor för att visa sitt stöd för presidenten

Sedan mars 2011 har demonstrationer och oroligheter fortsatt. Läget har skärpts och stridigheter har brutit ut i landet med tusentals dödade och många människor har tvingats lämna sina hem. I september 2013 användes kemiska stridsvapen i Syrien, oklart av vem. USA hävdar att det är regimen som använt dessa. Ryssland säger att det är rebellerna

I juni 2013 uppskattar FN antalet dödade i konflikten från starten i mars 2011 till minst 93 000 personer och drygt 1,5 miljoner beräknas vara på flykt. Andra källor hävdar att fler än 100 000 syrier har dödats

I september 2013 pågår striderna i Syrien med full kraft med stort mänskligt lidande och oerhörd materiell förstörelse som följd. Omvärlden och FN står mer eller mindre handlingsförlamade inför det rådande läget

Geografi

Syriens nuvarande gränser är till största delen skapade av de tidigare kolonialmakterna. Landets totala yta uppgår till 185 180 kvadratkilometer, det vill säga något större än Götalands och Svealands sammanlagda ytor.

Längs kusten löper en tre mil bred landremsa vilken i öster avgränsas av Alawitbergen som når över 1 500 meter över havet. Öster om Alawitbergen ligger en bördig dalgång kring floden Orontes (al-Asi). Den avskiljs i sin tur från högplatån längre österut av bergskedjan Jabal al Zawiyah. Högplatån består till största delen av stäpp och öken men genombryts av en rad låga berg som löper från sydväst mot nordost. Söder om dessa berg, längs gränsen till Jordanien, ligger den syriska öknen, Hamad. Högplatån genomkorsas av floden Eufrat som rinner från Turkiet i norr till Irak i sydöst. Eufrat är med sina bifloder Khabur och Balikh Syriens viktigaste vattenresurs och utnyttjas för bevattning av jordarna längs floden. På 1970-talet avslutades bygget av Eufratdammen, även kallad Tabqa eller Thawra-dammen, vilket gav upphov till en konstgjord sjö, Assadsjön, som är elva kilometer lång och åtta kilometer bred. En bit av floden Tigris i det nordöstra hörnet utgör gräns mot Turkiet.

Längs gränsen mot Libanon löper bergskedjan Antilibanon och där ligger landets högsta berg, det 2 814 meter höga Jabal al Shaykh, även kallat Hermon.

Öster om Antilibanon och söder om Damaskus finns ett delvis svårtillgängligt område med vulkaniska berg, Jabal al Arab, eller Jabal Druze.

Sedan 1967 ockuperar Israel nära 1 300 kvadratkilometer av Golanhöjderna.

Knappt en tredjedel av landets yta är uppodlad och bara omkring tre procent av den täcks av skog.

Landets huvudstad heter Damaskus och har cirka 1.8 miljoner invånare. Andra större städer är Aleppo med 1.6 miljoner invånare, Homs med 822 000 invånare, Hama med 495 000 invånare och Lattakia med 354 000 invånare.

Klimat

Längs Syriens kust är klimatet fuktigt med varma somrar och milda regniga vintrar. Inåt landet blir det allt torrare och varmare. I landets centrala och östra delar är somrarna heta och vintrarna kalla. I sydöst råder ökenklimat.

I Hamad-öknen kan det bli över 40 grader varmt om sommaren och sandstormar är vanliga från februari till maj.

I bergen snöar det i regel på vintern och snö är inte heller speciellt ovanligt i Damaskus som ligger 700 meter över havet.

Flora och Fauna

Officiellt lär det finnas varg, hyena, grävling, vildsvin, schakal, hjort, björn och iller i Syrien, men chansen att få se något av dessa djur under en resa i landet är mycket liten.

Antalet registrerade fågelarter är lågt och mängden fåglar är få, mycket beroende på att ökenlandskap dominerar. Det finns några få våtmarker i Syrien som är av stor betydelse för migrerande fåglar. Ornitologiskt bör därför landet vara ganska ointressant.

Även när det gäller floran är Syrien artfattigt mycket beroende på den stora skövling av skogsområdet som fanns utefter kusten. Idag återstår endast cirka3 % av den ursprungliga arealen. I den återstående skogen växer framförallt tall. Artfattigdomen beror även på att landets yta till största delen består av öken, eller ökenliknande områden.

När det gäller naturskydd i form av nationalparker eller naturreservat har Syrien avsatt den minsta ytan av alla länder runt Medelhavet för detta ändamål. Dock har man skyddat det stora våtmarksområdet Sabkhat al-Jabbul, ssom är viktigt för migrerande fåglar. Det ligger nära staden Aleppo.

Befolkning, språk och socialt

Syrien är ett av Mellanösterns mest tättbefolkade länder. Befolkningen är dock ojämnt fördelad över landet och invånarna är koncentrerade längs kusten i väster, i söder kring huvudstaden Damaskus och längs Eufrat i nordöst.

Cirka 89 procent av befolkningen är araber. Av övriga folkgrupper är den kurdiska störst, cirka 1,8 miljoner. Dessutom lever mindre folkgrupper som armenier, tjerkesser, assyrier, turkmener mfl i landet. I Syrien lever också över 400 000 palestinska flyktingar som FN:s flyktingorgan UNRWA har ansvar för. De palestinska flyktingarna beviljas inte medborgarskap, men har alla andra medborgerliga rättigheter.

Enligt FN fanns det över 1,5 miljon irakiska flyktingar i Syrien under hösten 2 007. Många av dess levde under svåra ekonomiska omständigheter. Irakierna fick tidigare automatiskt tremånaders visum till Syrien, men i september 2007 skärptes reglerna och de flesta flyktingarna stoppades vid gränsen. Skälet uppgavs vara att landet inte förmådde ta emot fler irakier.

Uppgifter om antalet beduiner, arabiska nomader, i Syrien varierar mellan 5 och 15 procent av befolkningen. I det ockuperade Golanområdet bor cirka 20 000 araber, främst druser och ungefär lika många israeliska bosättare.

Mindre grupper av kurder har i många generationer levt i landet medan andra integrerades när dagens Syrien fick sina gränser. En stor del av kurderna och armenierna flydde till Syrien från förföljelser i Turkiet under en period från början av 1920-talet fram till andra världskriget. Över en tredjedel av kurderna lever i bergen norr om Aleppo och lika många i nordöst. De flesta är jordbrukare. Armenierna bor i städerna och arbetar främst med handel och hantverk. Tjerkesserna utvandrade till Syrien när Kaukasus intogs av ryssarna på 1800-talet. De cirka 50 000 tjerkesserna är spridda mellan stad och landsbygd.

Försök att skapa en syrisk nationalkänsla har mötts av svårigheter eftersom många folkgrupper vill bevara sin egen identitet. Armenierna är den grupp som har varit svårast att integrera i det syriska samhället. Även tjerkesserna har i hög grad behållit sina egna seder. Kurdernas önskan om självbestämmande och samhörighet med ett större Kurdistan bidrog till att folkgruppens existens under lång tid inte erkändes. Kurdiska får fortfarande inte användas som undervisningsspråk eller i tidningstexter eller böcker. På 1960-talet fråntogs över 100 000 kurder sitt syriska medborgarskap. Numera lär det finnas omkring 200 000 statslösa kurder i Syrien som diskrimineras på olika sätt; en del av dem har till exempel inte rätt att äga fast egendom, att ingå äktenskap eller att ha en formell anställning.

Regeringen har försökt att skapa ett mer homogent samhälle genom att betona den arabiska kulturen. Alla syrier räknas officiellt som araber eller som medlemmar av olika religiösa riktningar. Några hänvisningar till olika folkgrupper förekommer inte. Denna politiska linje följs även av massmedierna.

Pensioner, sjukpenning och arbetslöshetsersättning omfattas av det syriska socialförsäkringssystemet, vilka finansieras av premier som betalas in till staten av både arbetsgivaren och de anställda. Alla anställda inom produktionen ska i princip vara försäkrade, men stora grupper, till exempel lantarbetare, står utanför systemet.

Drygt 10 procent av befolkningen anses leva i fattigdom. De flesta fattiga lever på landsbygden och i nordöstra delen av landet. Omkring 80 procent av befolkningen har tillgång till rent vatten, och 90 procent till avlopp.

Stora satsningar har gjorts på sjukvård vilket har lett till att hälsoläget har förbättrats påtagligt under senare år. Spädbarnsdödligheten har minskat dramatiskt mellan åren 1960 till 2004.  Även mödradödligheten har minskat.

Tillgången till vård varierar mellan olika landsdelar. På landsbygden råder brist på läkare. Majoriteten av de privata vårdinrättningar finns i de större städerna. Vården på de statliga sjukhusen är avgiftsfri, men allt fler syrier måste själva betala för sina läkemedel.

Det råder inte full jämlikhet mellan könen. I arbetslivet har dock kvinnor och män i princip samma rättigheter. Kvinnor diskrimineras i arvs- och familjerättsliga sammanhang. Det är svårare för kvinnor än män att ta ut skilsmässa. Män kan undgå straff för våldtäkt om de gifter sig med offret. Så kallade hedersrelaterade brott förekommer, men det saknas statistik som visar hur vanliga de är.

Religion

Syrien och Libanon de enda arabländer som inte har islam inskrivet som statsreligion i författningen. Statschefen måste dock vara muslim.

Religionsfriheten respekteras i stort sett i landet. Den islamiska juridiken, fiqh, ska enligt grundlagen vara huvudkälla för all lagstiftning, men islamisk lag tillämpas i praktiken bara för muslimer i mål som rör familjefrågor.

Majoriteten av Syriens arabiska befolkning är muslimer och de flesta av dem tillhör huvudriktningen sunni. Alawiterna (nusayrier) är en minoritet med en särskild tolkning av islam som ligger nära shiiternas (shia). Ismailiterna räknas som en riktning inom shiitisk islam, och dess främste religiöse ledare har titeln Aga Khan.

Den huvudsakliga motsättningen mellan sunniter och shiamuslimer går tillbaka till tiden efter profeten Muhammeds död 632 e Kr. Till skillnad från sunniterna godkänner inte shiamuslimerna Muhammeds första tre efterträdare utan menar att endast den fjärde, profetens kusin och svärson Ali, hade rätt att ta Muhammeds plats.

Många inom den styrande eliten är alawiter, vars tolkning av islam räknas som kättersk av sunniterna eftersom den ger Ali en gudomlig ställning. Inte heller den shiamuslimska huvudriktningen betraktar alawiterna som verkliga shiiter.

Intresset för islam har under senare år ökat vilket märks, bland annat, genom att allt fler flickor använder sjal, och att allt fler syrier deltar i fredagsbönen. Regimen ser islamistiska strömningar som ett hot och moskéerna övervakas därför av säkerhetstjänsten. För att ta initiativet från islamisterna har regimen under senare år ökat sitt stöd till moderata former av islam och en rad nya moskéer har byggts. Från 2005 försökte regimen använda sig av islam som en samlande nationell kraft, och president Bashar al-Assad visade upp en mer from profil än tidigare.

Druserna, som lever i södra Syrien, har sitt ursprung bland shiamuslimerna. Deras religion är en kombination av islam, kristendom och folkliga trosföreställningar. Kurderna är sunnimuslimer, men det finns också små grupper av kurder som tillhör sekter som påverkats av shiitisk islam, nestorianism (en kristen riktning) och sufiska brödraskap (muslimska mystiker). Det finns även en mindre grupp jesidier, vars religion är en blandning av islam, judendom och kristendom.

Under det osmanska styret konverterade många kristna till islam eftersom det kunde vara fördelaktigt både socialt och ekonomiskt. Idag finns en lång rad kristna trosriktningar i Syrien; romersk-katolsk, grekisk-katolsk, syrisk-katolsk, armenisk-katolsk, grekisk-ortodox, syrisk-ortodox och armenisk-ortodox. Därutöver finns maroniter, protestanter och assyrier/nestorianer. Jehovas vittnen förbjöds utöva sin verksamhet 1964.

Antalet judar har minskat kraftigt i antal sedan regeringen år 1992 hävde förbudet för dem att lämna landet. Numera bor bara en mycket liten grupp judar kvar i Syrien.

Utbildning

Under sitt långa styre har Baathpartiet satsat på att bygga ut utbildningsväsendet som är väl utvecklat för ett låginkomstland som Syrien. Idag kan majoriteten av de unga syrierna läsa och skriva. Resurser saknas dock för att utbildningsresurserna skall följa den snabba befolkningsökningen, trots ökade utbildningsanslag.

Den sexåriga grundskolan börjar barnen vid sex års ålder. Sedan följer en treårig mellanskola och en treårig gymnasieskola, som båda har teoretiska och praktiska linjer. Nästan alla barn börjar i grundskolan, men var fjärde elev hoppar av före sjätte klass. Färre flickor än pojkar går ut grundskolan. Drygt fyra av tio elever fortsätter till de två högre stadierna. Det råder brist på kvalificerade lärare och klasserna är ofta stora, i genomsnitt 50 elever i varje klass.

Undervisningen sker på arabiska, franska och engelska används som andraspråk. På de högre nivåerna är numera datakunskap ett obligatoriskt skolämne.

Majoriteten av skolorna är statliga. Sedan år 2001 finns även privata skolor vars verksamhet övervakas av staten. Även landets hundratal koranskolor övervakas av staten.

I landet finns fyra universitet, där man framför allt satsat på att utbilda ingenjörer och läkare. Dessutom finns tekniska yrkesskolor och jordbruksskolor. År 2002 grundades ett ”virtuellt universitet” där studenter kan studera på distans vid universitet i USA.

Den statliga grundskolan och de statliga fortsättningsskolorna är avgiftsfria, universitetsutbildningen är dock avgiftsbelagd.

För mer information se syrien-fakta

Resan till Syrien överträffade mina förväntningar med bred marginal! Jag överraskades av alla de de vänliga och hjälpsamma människor jag dagligen mötte och jag uppskattade att jag fick ströva runt i souqerna utan att försäljaren ville ”dra in” mig i varje butik. Ofta ville de samtala eller bjuda på the istället för att lura på mig någon av deras produkter! Eftersom jag är intresserad av historia var Syrien ett eldorado med sin gamla historia och alla historiska platser att besöka, tyvärr låg de flesta i ruiner.

Besök Syrien. så snart det åter ges tillfälle till det, innan de stora turistmassorna kommit hit och ”förstört” landet. Du kommer absolut inte att ångra dig!!!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik