Albanien

Albanien, tirana, petrela, elbasan, korca, gjirokastra, saranda, butrint, berat, durres och shkodra var några platser jag besökte, rainer stalvik

Flera bilder från Albanien finns på www.stalvik.com

Albanien – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Utbildning mm

Albanien, Europa, var det 104:e landet/autonoma området som jag besökte och nu återstår enbart de nya länderna som tidigare ingick i Sovjetunionen för att jag skall ha besökt samtliga av Europas länder.

Albanien, ett av Europas minsta länder, ligger på Balkan och har länge intresserat mig. Jag har medvetet avstått från att resa hit eftersom landet tillhör en region som ofta drabbats av oroligheter. Efter resor till Kroatien, Montenegro, Serbien och Makedonien tyckte jag tiden var mogen att även besöka Albanien för att se vad detta land har ett erbjuda en resenär. Jag blev positivt överraskad av min rundresa i detta lilla bergiga och natursköna land som även har en del kulturella sevärdheter att bjuda på.

Det finns tyvärr inte många guideböcker att välja mellan när man skall planera sin resa i Albanien. Den enda som var någorlunda bra som jag hittade ges ut av ett engelskt förlag men även den är bitvis inaktuell upptäckte jag under resans gång. Information finns även att hitta på nätet. Hyrbil är bra att ha tillgång till eftersom bussförbindelserna till mindre platser är svåra att reda ut för den som inte talar albanska.

Efter att ha studerat guideboken, besökt olika hemsidor med information om Albanien och UNESCO:s hemsida över världsarv bestämde jag mig för följande upplägg; besök i huvudstaden Tirana och i städerna Ebasan, Korca, Gjirokastra, Saranda och Berat samt vid världsarvet Butrint i södra delen av landet. För att komma till dessa städer hyrde jag en bil i Tirana. Städerna Shkodra och Durres besökte jag med hjälp av lokala bussar.

Med detta upplägg kunde jag besöka de flesta av Albaniens sevärda städer och världsarven i Butrint, Gjirokasta och Berat. Bilresan förde mig genom vacker natur och imponerande bergsmassiv. Totalt körde jag 1 140 kilometer på de, ofta mycket dåliga, albanska vägarna. Min resa började och slutade i Tirana.

Läs om min resa och se fler bilder albanien-resa

Albanien historia i korthet

Albanerna antas härstamma från illyrerna, ett indoeuropeiskt folk som omkring år 1 000 före Kristus (i slutet av bronsåldern), bodde på den västra sidan av Balkanhalvön. Romarna började invadera det vi nu kallar för Albanien under 200-talet före Kristus och hade slutligen besegrat de upproriska illyriska stammarna år 9 efter Kristus. När romarriket delades år 395 kom Albanien att tillhöra det Östromerska riket Bysans.

Turkarna, osmanerna, inledde i slutet av 1300-talet erövringen av Albanien, men den albanske nationalhjälten Georg Kastriota, oftast kallad Skanderbeg, förmådde samla stammarna till enat motstånd. Under ett kvarts sekel lyckades de hålla stånd mot osmanerna. Tio år efter Skanderbegs död år 1468 införlivades Albanien med det osmanska riket och förblev, trots flera uppror, under turkarnas överhöghet fram till år 1912.

Ur kampen för rätten att använda det albanska språket utvecklades under 1800-talets andra hälft en allt starkare albansk nationalism och mer organiserat motstånd. Flera uppror slogs dock ned.

Albanien historia

Några viktiga årtal i Albaniens moderna historia

Årtal / Händelse

1912

Balkanförbundets stater; Serbien, Bulgarien, Grekland och Montenegro, förklarade krig mot det osmanska riket. Flera av dem gjorde i samband med kriget anspråk på albanska områden, vilket bidrog till att muslimska och kristna ledare utropade Albanien som en självständig stat i november

1913

Vid fredssamtalen i London i maj erkändes Albanien som självständigt. Ungefär hälften av den albanska befolkningen hamnade dock i angränsande länder. Serbien fick bland annat provinsen Kosovo, och Grekland fick andra albanska områden.
Som regent över Albanien utsåg stormakterna preussaren prins Wilhelm av Wied. Det folkliga motståndet och första världskrigets utbrott fick honom att lämna landet redan efter ett halvår

1920

Efter första världskriget hotades Albanien av en ny delning, vilket albanerna lyckades avvärja vid fredskonferensen i Paris

1925

Under flera år av inre stridigheter tog Ahmed Zogu, en klanhövding från norra Albanien, makten med hjälp från bland annat Serbien

1928

Utropade sig Ahmed Zogu till kung över Albanien under namnet Zog I. Han ingick en militär och politisk allians med det fascistiska Italien

1939

Italienarna ockuperade Albanien och lät upprätta ett Storalbanien där Kosovo och de albanska delarna av Makedonien ingick. Kungen flydde utomlands med statskassan

1941

Bildades det albanska kommunistpartiet

1943

Under hösten ersattes de italienska ockupationstrupperna av tyska trupper
I juli upprättades en partisanarmé på initiativ av kommunistpartiet. Partisanerna och andra väpnade organisationer med nationalister och rojalister stred inbördes samtidigt som de försökte driva ut ockupationsmakten

1944

Kommunisterna segrade i inbördeskriget. I oktober bildade de en provisorisk regering under ledning av Enver Hoxha. Kort därefter hade partisanerna fördrivit alla utländska trupper

1945

När andra världskriget var över hölls ett val i december som bara kommunister deltog i

1946

Bildades Folkrepubliken Albanien och ett vänskapsavtal med Jugoslavien skrevs under

1947

Den jugoslaviske ledaren Tito planerade en union mellan Jugoslavien och Albanien. Tanken var att Albanien skulle slås samman med Kosovo till Jugoslaviens sjunde delrepublik

1948

När Moskva bröt med den jugoslaviska regeringen skrinlades sammanslagningsplanerna och Albanien blev istället en stark samarbetspartner med Sovjetunionen, som fick bygga en flottbas i staden Durres

1953

Efter den sovjetiske ledaren Josef Stalins död försämrades relationerna med Sovjetunionen och den albanska regeringen började istället närma sig Jugoslavien

1961

Albanien bröt relationerna med Sovjetunionen och etablerade istället kontakt med Kina. Sovjetunionen tvingades lämna basen i Durres och det sovjetiska biståndet ersattes av ett kinesiskt. Detta hämmade landets ekonomi och ledde till krav på förändringar. Regeringschefen Hoxha svarade med en serie utrensningar i ledarskikten

1970-talet

Albanien tog avstånd från Kina när Kina upprättade förbindelser med USA samt sökte förbättra relationerna med Jugoslavien

1978

Det kinesiska biståndet upphörde och Albaniens internationella isolering blev i det närmaste total. Albaniens författning förbjöd regeringen att låna pengar utomlands och att ta emot bistånd. Inte heller var det tillåtet för utländska företag att etablera sig i Albanien

Enver Hoxhas regim väckte omvärldens avsky, vilket ytterligare bidrog till Albaniens isolering. Inget östeuropeiskt land gick så långt som Albanien när det gällde att efterlikna Stalins tvångsmetoder och terror. Tusentals ”klassfiender” avrättades, fängslades, förvisades inom landet eller internerades i arbetsläger. Samtidigt blev den albanske ledaren föremål för en fanatisk personkult

1985

Avled Enver Hoxha och efterträddes av Ramiz Alia som inledde en försiktig reformpolitik. Albanien förblev dock Europas fattigaste land och albanernas missnöje med regimen ökade

1989

De politiska förändringar som ledde till att kommunistdiktaturerna föll i Östeuropa nådde även Albanien och allt fler albaner försökte lämna landet, samtidigt som kraven på demokrati ökade
1990 I december gav regeringen efter för folkets krav och tillät flerpartisystem
1991 I mars hölls det första demokratiska valet. Kommunisterna fick två tredjedelar av rösterna. Det nyvalda parlamentet erkände rätten till bland annat privat ägande, yttrandefrihet och utvandring. En ny presidentpost infördes och Ramiz Alia utsågs till president

Oroligheterna i landet fortsatte dock. Regeringen tvingades avgå efter några veckor

I juni tillträdde en koalitionsregering där båda de stora partierna ingick. Kommunisterna bytte namn till Albaniens socialistparti (PSSH)

1992

Kollapsade landets ekonomi. Bristen på livsmedel ledde till plundring och hungerkravaller och folk emigrerade i stor omfattning. Regeringen tvingades avgå och nyval utlystes till mars. I detta segrade oppositionen. PDS bildade regering tillsammans med två små partier. President Alia efterträddes av PDS-ledaren Sali Berisha
Berisha-regimen inledde en kampanj för att utplåna kommunismen. Det gamla kommunistpartiets tillgångar konfiskerades och rättegångar inleddes mot flera tidigare kommunistledare

1994

Socialistpartiets ledare Fatos Nano dömdes till tolv års fängelse för missbruk av internationell nödhjälp. Socialistpartiet hävdade att Nano fängslats av politiska skäl

1996

Inför valet trakasserades regeringens politiska motståndare. Lagar infördes för att utestänga befattningshavare från kommunisttiden från offentliga positioner. Många av socialistpartiets politiker drabbades, samtidigt som regeringens sympatisörer skyddades. Ändå var Sali Berisha själv medlem i kommunistpartiet under Hoxha-epoken
Demokratiska partiet vann valet i maj. Flera partier bojkottade valet och protesterade mot valfusk, vilket bekräftades av internationella observatörer. En ny koalitionsregering bildades, dominerad av Demokratiska partiet

Berisha började styra alltmer enväldigt och skaffa sig full kontroll över medierna. Oberoende tidningar och den politiska oppositionen trakasserades ständigt av säkerhetspolisen

1997

Allvarliga protester bröt ut då de så kallade pyramidspelen kollapsade. Pyramidspelen var ett slags investeringsfonder som fungerade ungefär som kedjebrev. Många blev helt utblottade när pyramiderna föll samman. Därefter vidtog protester mot regeringen som spred sig över hela landet och stor laglöshet rådde. Regeringen bad omvärlden om hjälp för att återställa ordningen och tvingades utlysa nyval
I valet i juni fick Socialistpartiet egen majoritet i parlamentet. Till ny president utsågs Socialistpartiets generalsekreterare Rexhep Mejdani. Den nya regeringens främsta uppgift blev att återställa ordningen, samla in alla vapen som fanns i omlopp, ta itu med de många banditgängen och upplösa de rebellråd som styrde flera platser i söder, och lyckades delvis med detta

1998 – 1999

Under oroligheterna i Kosovoprovinsen och NATO:s militära ingripande flydde cirka
450 000 kosovoalbaner till Albanien

2001

Parlamentsvalet i juni genomfördes i stort sett utan det våld och valfusk som påverkat tidigare val. Socialistpartiet säkrade egen majoritet och kunde på nytt bilda regering

2002

I juli återkom Fatos Nano som regeringschef efter att han avgått

2004

I februari uppmanade Berisha och PDS till regeringskritiska protester i Tirana. Polis sattes in för att hindra tusentals demonstranter från att storma regeringsbyggnader. Senare i månaden demonstrerade 50 000 människor i Tirana och krävde Nanos avgång

2005

Inför valet i juli deklarerade EU-kommissionen att fria och rättvisa val var en förutsättning för förhandlingar om ett albanskt medlemskap i EU

I slutet av året konstaterade EU att Albanien hade gjort stora framsteg när det gällde ett fungerande rättsväsende och att stärka demokratin och de politiska rättigheterna

2006

Albanien och EU undertecknade ett stabiliserings- och associeringsavtal, som anses vara första formella steget på vägen mot ett medlemskap i unionen

2007

Lokalvalen i februari blev ett svårt nederlag för det regerande PDS. Socialistpartiet vann i alla större städer utom i Shkodra

Först vid fjärde omröstningen, då några socialister bröt sin bojkott mot presidentvalet, utsågs Bamir Topi till president

2008

I mars inträffade en svår sprängolycka utanför huvudstaden Tirana då ett armélager med ammunition från kommunisttiden skulle förstöras. I explosionen dödades minst 20 människor och flera hundra skadades

I april erbjöds Albanien medlemskap i NATO

2009

I april blev Albanien medlem i NATO-medlem

Vid parlamentsvalet i juni vann åter det regerande PDS med premiärminister Sali Berisha som ledare. Trots en del oroligheter ansåg internationella observatörer att valet var fritt och rättvist, men oppositionen anklagade regeringspartiet för valfusk

I september bildades en koalitionsregering efter utdragna förhandlingar. Socialistpartiet accepterade inte valresultatet och bojkottade arbetet i parlamentet med krav på att rösterna skulle räknas om vilket premiärminister Berisha vägrade

2010

I april demonstrerade tiotusentals människor i Tirana och krävde omräkning av rösterna från valet året föregående år

2011

Konflikten mellan opposition och regering fortsatte, och trappades upp. En stor protest i Tirana i januari urartade i våld och polisingripande och slutade i dödsskjutning av fyra demonstranter och många skadade

I samband med lokalvalet i maj uppstod nya våldsamma protester, och även attentat med skjutvapen och sprängladdningar mot kandidater i valrörelsen. Efter valet genomfördes protester i huvudstaden Tirana, där demonstranterna hotade med revolution

Den förnyade politiska krisen såg ut att förlänga Albaniens väg till EU-medlemskap ytterligare. EU förklarade valsystemet otillfredsställande och sade att var dags för politikerna att överge dödläge för dialog och fungerande demokrati

I september bröt socialisterna en tre månader lång bojkott av parlamentet och återvände för att delta i lagstiftningsarbetet. Bojkotten var en protest mot det påstådda fusket i lokalvalet

I oktober bekräftade EU sin skepsis genom att inte förklara Albanien som kandidatland till unionen

I december fastslog Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE och Venedigkommissionen, Europarådets rådgivande organ för författningsfrågor, att vallagen måste ändras på en rad punkter, vilket de stora partierna enats om att försöka åstadkomma

2012

I april bildar avhoppare från regeringspartiet PD ett nytt parti för den nya medelklass som de hävdar inte är företrädd av de etablerade partierna

I maj väcks åtal för mord mot fyra personer, bland dem förre chefen för Republikanska gardet, för dödsskjutningarna i januari 2011

I juni väljs inrikesminister Bujar Nishani till president sedan förhandlingarna mellan regeringen och oppositionen om en gemensam, partilös kandidat brutit samman

I augusti meddelar regeringen att listan över avfall som får importeras har minskats från 56 sorters sopor till 25. Därmed anser den det garanterat att inget miljöfarligt avfall kommer in i landet

I september begränsar parlamentet möjligheten för brottsmisstänkta parlamentsledamöter och andra höga ämbetsmän att slippa åtal och rättegång

I november begravs kvarlevorna av kung Zog på nytt i ett nybyggt familjemausoleum i Tirana i en högtidlig ceremoni i närvaro av bland andra president Nishani. Kung Zog lämnade landet vid den italienska invasionen 1939 och dog i Frankrike 1961. Parlamentet godkände i oktober att stoftet skulle få återföras till Albanien

Den 28 november firas Albaniens 100-årsdag som självständig nation med stora festligheter i bland annat Tirana

Premiärminister Sali Berisha hävdar att resultatet av folkomröstningen 1997 om monarkin förfalskades av Socialistpartiet och att en majoritet av albanerna hade sagt ja till att återinrätta kungamakten

I december meddelar regeringen att den ska erbjuda etniska albaner i andra länder möjlighet att snabbt få albanskt medborgarskap. Hittills har inflyttade albaner fått vänta minst fem år på medborgarskap som alla andra nationaliteter. Bedömare ser dock löftet som ett populistiskt utspel med små möjligheter att bli antaget av parlamentet. Det skulle sannolikt strida mot de regler Albanien förbundit sig att följa för att befrias från visumkravet till Schengen. I grannlandet Makedonien, där omkring en fjärdedel av befolkningen är etniska albaner, beskriver regeringen utspelet som en ren provokation

Albanien får på nytt avslag på sin begäran om att få ställning som kandidatland till EU. EU:s ministerråd kräver först tydligare framsteg i kampen mot korruptionen och den organiserade brottsligheten samt att landet lyckas genomföra allmänna val av internationell standard

2013

I januari slår frivilligorganisationen Lokala observatörers koalition larm om att förberedelserna för parlamentsvalet den 23 juni är försenade. Enligt vallagen skulle röstlängderna ha offentliggjorts senast den 3 januari. Årets parlamentsval betraktas som avgörande för Albaniens möjlighet att visa sig politiskt moget för ett närmande till EU

I februari frias två av de tidigare högsta cheferna för Republikanska gardet av en domstol i Tirana för dödsskjutningarna av demonstranter i januari 2011
I mars riktar EU:s utvidgningskommissionär Stefan Füle skarp kritik mot albanska regeringens förslag att hålla folkomröstning om tre lagändringar som krävs för att Albanien ska få börja förhandla om medlemskap i Europeiska unionen. Enligt Füle kräver frågorna samförstånd mellan regering och opposition och inte lämpar sig för en folkomröstning

Premiärminister Sali Berisha erbjuder 210 medlemmar av den iranska motståndsrörelsen Mojahedin-e–Khalq (MEK) uppehållstillstånd, som av säkerhetsskäl behöver lämna sin tillflyktsort i Irak. MEK anser dock att samtliga 3 200 medlemmar och anhöriga som befinner sig i Irak behöver skydd och att gruppen tills vidare måste hållas samman

I april avbryter Socialiströrelsen för integration (LSI) regeringssamarbetet med Demokratiska partiet (PD) och lierar sig med Socialistpartiet inför parlamentsvalet i juni

President Nishani ger slutligt klartecken till en folkomröstning om att stoppa import av avfall till Albanien.Omröstningen ska ske den 22 december

Parlamentet avsätter en ledamot av Centrala valkommissionen. Han hade nominerats för uppdraget av partiet LSI, medan det samarbetade med regerande PD. När LSI gick över till oppositionen förändrades maktbalansen inom valkommissionen. EU och USA kritiserar vad de betraktar som politisk inblandning i valkommissionens arbete. OSSE vädjar till de politiska partierna att avbryta den maktkamp som håller på att sabotera parlamentsvalet

Åklagarmyndigheten inleder en förundersökning om brott mot oppositionsledaren Edi Rama. Socialistpartiets ledare misstänks för maktmissbruk under sin tid som borgmästare i Tirana fram till 2011. Enligt kommunen ska han på olagliga grunder ha beviljat bygglov för ett fyravåningshus i huvudstaden åt sin hustrus anhöriga. Parlamentet röstar också för att utreda anklagelser mot Rama för att fysiskt ha angripit den albanske ambassadören till OSSE efter ett anförande i Wien den 24 april

Två stora allianser bildas inför parlamentsvalet. I Alliansen för arbete, välfärd och integration, samlad kring regeringspartiet PD, ingår 25 partier, medan 37 partier med socialistiska PS i spetsen går till val under beteckningen Alliansen för ett europeiskt Albanien. Nybildade Ny demokratisk anda står vid sidan av de stora allianserna

I maj säger den socialistiska oppositionen sig ha funnit stora brister i röstlängderna inför valet i juni. Enligt Socialistpartiet misstänks över 25 000 namn vara dubblerade, medan över 350 000 personer saknar adresser

De första 13 medlemmarna av den iranska motståndsrörelsen MEK anländer till Albanien efter att ha tvingats lämna sin tillflyktsort i Irak. Totalt har 210 medlemmar erbjudits uppehållstillstånd i Albanien
Socialistpartiet (PS) sluter avtal med Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair om att han ska bli rådgivare åt regeringen, förutsatt att PS vinner parlamentsvalet

Regeringen och oppositionen gör gemensam sak och antar tre lagar som är nödvändiga för att EU ska ge klartecken till medlemskapsförhandlingar. En av lagarna reglerar Högsta domstolens arbete, en gäller offentliganställdas ställning och den tredje gäller arbetsgången i parlamentet

I juni, drygt en vecka före valet, meddelar regeringen att löner och pensioner ska höjas med 6 %. Höjningarna ska träda i kraft efter valet

En aktivist för Socialistpartiet dödas och en kandidat för Demokratiska partiet skadas i en skottväxling utanför en vallokal i norra Albanien på valdagen. Det förekommer också uppgifter om röstköp på flera platser i landet. Innan rösträkningen ens kommit igång utropar båda lägren sig till segrare. En vallokalsundersökning ger Socialistpartiets allians en klar seger

Innan alla röster räknats står det klart att den socialistledda partialliansen går mot en överlägsen seger och väntas få omkring 60 % av platserna i parlamentet. EU-kommissionen gratulerar Albanien till ett väl genomfört val och hoppas att de återstående stegen av valprocessen genomförs enligt internationell standard, det vill säga utan protester från den förlorande sidan. Även OSSE godkänner valet som ”fritt och tämligen rättvist”

Efter tre dagars tystnad erkänner premiärminister Sali Berisha att regeringsalliansen har förlorat valet. Därmed stillas oron över att även detta val skulle följas av oroligheter som de tidigare

I juli ger valkommissionen order om att rösterna ska räknas om i regionerna Lezha och Shkodra, där det förekommit uppgifter om oegentligheter. Nya siffror kan påverka något enstaka mandat men inte ta ifrån den socialistledda alliansen dess slutseger

Demokratiska partiet (PD) väljer Tiranas borgmästare Lulzim Basha till ny partiledare efter den avgående premiärministern Sali Berisha. Basha har tidigare varit transport-, utrikes- och inrikesminister

I augusti presenterar den tillträdande premiärministern Edi Rama en regering med 21 ministrar, inklusive honom själv och en vice premiärminister. Sex av ministrarna är kvinnor, vilket är flest hittills i landet. Bland annat får Albanien sin första kvinnliga försvarsminister

Efter att rösterna räknats om i Lezha och Shkodra fastställs det officiella valresultatet till 83 mandat för Alliansen för ett europeiskt Albanien och 57 mandat för Alliansen för arbete, välfärd och integration

Socialistpartiet, som är på väg att överta regeringsansvaret, öppnar en internetsajt dit allmänheten uppmanas anmäla illegala byggen. Efter kommunismens fall beräknas omkring 300 000 byggnader ha uppförts utan bygglov

Albanien geografi

Albanien, ett av Europas minsta länder ligger på Balkanhalvön. Landets yta uppgår till ungefär 28 748 kvadratkilometer vilket är något mindre än Smålands yta och ligger vid Otrantosundet, där Adriatiska havet möter Joniska havet. Tvärs över sundet ligger Italiens ”stövelklack”. Närmaste grekiska ö är Korfu. Albanien gränsar till Montenegro, Kosovo, Makedonien och Grekland.

Ungefär tre fjärdedelar av Albaniens yta upptas av berg och en dryg tredjedel är täckt av skog, huvudsakligen lövträd. Landets genomsnittliga höjd är drygt 700 meter över havet. Bergskedjorna löper mestadels i nord-sydlig riktning och skiljs åt av tättbebyggda dalar eller slätter. Låglandet mellan kusten och bergen är i genomsnitt cirka fem mil brett. Den över 400 kilometer långa kusten mot Medelhavet är till största delen sandig med få naturliga hamnar.

Albaniens befolkning uppgår till cirka 3 003 000 invånare. Huvudstaden Tirana har cirka 620 000 invånare. Andra större städer är Durres (c:a 133 000 invånare), Elbasan (c:a 107 000 invånare), Shkodra (c:a 112 000 invånare) och Vlora (c:a 95 000 invånare).

Albanien klimat

I västra delen av Albanien råder medelhavsklimat vilket innebär att somrarna vanligtvis är varma och torra medan vintrarna är milda, molniga och regniga. I de bergiga, östra delarna kännetecknas klimatet av stor nederbörd med kalla vintrar, temperaturen i nordöst kan gå ned till minus 20 grader Celsius, och varma somrar.

Medeltemperatur/dygn Tirana: augusti +25 °C , januari +7 °C
Medelnederbörd/månad Tirana:  oktober 157 mm, juli 28 mm

Albanien Befolkning, språk och socialt

Majoriteten av landets invånare bor i kustlandet, medan bergsområdena är glest befolkade. Under åren 1945 – 1990 begränsade kommunistregimen människors möjligheter att lämna landsbygden. Efter dess fall inleddes en stor folkomflyttning från landsbygden till städerna. Statistik från 2011 visar att fler albaner nu bor i städer än på landsbygden för första gången i landets historia.

Under den kommunistiska regimen eftersträvades en hög befolkningstillväxt och invånarantalet nästan trefaldigades under dess styre. Under 1990-talet minskade befolkningen till följd av en massiv utvandring. Efter en viss befolkningsökning i början av 2000-talet minskade invånarantalet på nytt. Cirka 1,4 miljoner albanska medborgare lever i andra länder.

Albanien har en ganska homogen befolkning, cirka 95 % beräknas vara albaner. Största minoritetsgruppen är greker. Albaniens och Greklands relationer har tidvis varit ansträngda då Grekland ansett att den grekiska minoriteten i Albanien diskriminerats.

Greker, makedonier och montenegriner definieras numera officiellt som nationella grupper, medan romer och vlacher, ett rumänsktalande folk, definieras som språkliga minoritetsgrupper. Det finns också en grupp som kallar sig själva egyptier. De sammanblandas ofta med romer, men talar albanska och erkänns inte som minoritetsgrupp.

Romerna är i allmänhet fattiga och socialt utstötta. Inom gruppen är analfabetismen hög och hälsan ofta dålig. I september 2003 antog regeringen en landsomfattande plan för att förbättra romernas situation.

Albanerna har funnits i regionen i flera tusen år, och det bor nästan lika många etniska albaner i andra länder på Balkan som i Albanien. I den tidigare serbiska provinsen Kosovo, som 2008 ensidigt utropade sig som självständig stat, är majoriteten albaner, och det finns också en stor albansk minoritet i Makedonien.

Det finns även stora grupper albaner i länder som Italien, Grekland, Tyskland, Schweiz, USA och Nederländerna. Efter kommunistregimens fall utvandrade invånarna i Albanien i en takt som var en av de högsta i världen och ungefär var femte invånare lämnade landet mellan 1990 och 2001.

De turkiska härskarna, som fanns i landet under flera hundra år, tillät inte att det albanska språket användes i skolundervisningen fram till i mitten av 1800-talet. Först 1908 fick språket ett modernt alfabet med latinska bokstäver. Albanska är numera landets officiella språk.

Det albanska språket tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, men är inte nära släkt med de andra språken i familjen. Albanska är det enda språk som härstammar från det utdöda språket illyriska, men har även påverkats av latin, turkiska, grekiska och slaviska språk. Det finns två huvuddialekter. I norr talas gegiska, som talas av två tredjedelar av befolkningen. Övriga talar toskiska, som ligger till grund för det officiella skriftspråket. Skillnaden mellan dialekterna håller dock på att försvinna.

I Albanien är fattigdomen utbredd, men har kunnat bekämpas tack vare en stark tillväxt under 2000-talets första årtionde. Barnadödligheten har också minskat men är fortfarande den högsta i regionen. Vart sjunde barn under fem år lider av undernäring. Enligt Världsbankens uppskattningar saknar mer än en tredjedel av hushållen fortfarande rinnande vatten, avlopp och centralvärme.

De flesta fattiga bor i de isolerade bergstrakterna, även om fattigdom också förekommer i slumliknande områden i städerna. Många klarar sig endast tack vare egna odlingar och pengar som släktingar utomlands skickar hem.

Sjuk- och hälsovården är bristfällig, särskilt på landsbygden. Sjukhusen är ofta i dåligt skick och saknar utrustning. Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen (WHO) 2012 har Albanien bara 115 läkare per 100 000 invånare, vilket är bara drygt en tredjedel av genomsnittet inom EU och den lägsta andelen på Balkan.

Satsningar har gjorts på att införa socialbidrag och arbetslöshetsunderstöd, men resurserna till detta är små. Bidragen är låga och omfattar bara vissa grupper.

Vapentätheten i samhället är stor, och även om vardagsbrottsligheten är låg finns det en omfattande organiserad brottslighet som ägnar sig åt bland annat människohandel. Albanien är både ursprungs- och transitland för denna handel. Barn, kvinnor och flyktingar är de vanligaste offren för människosmugglarna.

Albanien Religion

Författningen garanterar religionsfrihet, som respekteras i det stora hela.

Under den romerska perioden kristnades Albanerna. Under det osmanska (turkiska) väldet (1468–1912) konverterade många till islam. Efter 1945 saknas officiell statistik över albanernas religiösa tillhörighet. Diktatorn Enver Hoxha, som styrde landet 1944-1985, försökte ersätta religiös tro med kommunistisk ideologi.

År 1967 förbjöds all religionsutövning och Albanien proklamerades som världens första ateistiska stat. Moskéer och kyrkor revs, stängdes och byggdes om. Efter Hoxhas död 1985 återlämnades dock flera kyrkor och kloster till de ursprungliga ägarna.

Landets religiösa traditioner är inte speciellt starka. Enligt uppskattningar är cirka 70 procent av befolkningen av tradition muslimer, de flesta sunniter. Omkring 20 procent är grekisk-ortodoxa, inklusive en albansk-ortodox gren. Dessa återfinns framför allt i landets södra del. Katolikerna, som främst bor i norr, beräknas uppgå till 10 procent.

Albanien Utbildning

Ungefär hälften av de albanska barnen går i förskola från tre års ålder. Vid sex års ålder börjar de grundskolan. Sedan år 2005 är den obligatoriska skolgången nio år. Gymnasiet har både yrkesinriktade och teoretiska program.

Formellt sett är undervisningen avgiftsfri, men ibland tvingas föräldrar betala för böcker och annan utrustning vilket bidrar till att en del barn, framför allt på landsbygden, inte fullföljer grundskolan. Drygt nio av tio barn går i grundskolan, och tre av fyra i gymnasiet.

De grekiska och makedonska minoriteterna har egna skolor med undervisning på det egna språket. För den romska minoriteten gäller inte detta. Många av dem går inte i skolan alls varför analfabetismen bland romerna är mycket stor.

I Albanien finns omkring 25 universitet och högskolor, både statliga och privata. Universitetet i Tirana var det största. För högskolestudier får studenterna betala avgifter som beror på familjeinkomsten. Kvaliteten på den högre utbildningen i landet anses låg och många väljer därför att studera utomlands. Andelen i befolkningen som har högskoleexamen är låg. Många högutbildade har valt att lämna landet för mer attraktiva anställningar utomlands.

Under 1990-talet reformerades utbildningen och man lämnade de marxist-leninistiska principer som tidigare präglat den. Under den ekonomiska krisen 1991-92 råkade skolsystemet i kaos och nästan en tredjedel av alla skolor vandaliserades och tusentals lärare flydde utomlands. Många skolor har sedan dess renoverats med hjälp av utländskt bistånd. Trots det råder ännu stor brist på skollokaler, material och lärare, i synnerhet på landsbygden. Läget har sedan dess förbättrats, men fortfarande är standarden låg i de albanska skolorna.

Albanien Turism

Då Albanien kan erbjuda turister en vacker kust, berg, gamla stadsmiljöer och historiskt intressanta platser torde förutsättningarna för en blomstrande turism vara goda. Fortfarande behövs dock stora investeringar i infrastruktur och grundläggande service för att turistnäringen riktigt ska kunna få fart.

Under 1993 kom cirka 500 000 utländska besökare till landet. År 2010 hade antalet stigit till cirka 2 417 000.

För mer information se albanien-fakta

Under tre veckor utforskade jag Albanien med hjälp av hyrbil och lokala bussar. Tiden räcker till för att besöka de flesta av de större städerna och Butrint, en av de sevärdheter som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Tyvärr räckte inte tiden till att besöka de små bergsbyarna i norra Albanien. Dessutom hade jag inte hyrt en tillräckligt bra bil, 4-hjulsdriven, för att köra på de smala och dåliga bergsvägarna.

Enligt min uppfattning är det lilla och vackra landet definitivt värt ett besök! Här finns vacker natur, intressanta sevärdheter och vänliga människor som möter en besökare. Det är dessutom fortfarande mycket billigt att turista i Albanien. Res hit innan landet ”översvämmas” av turister och njut av ett litet vackert land på Balkan! Jag kan mycket väl tänka mig att besöka Albanien fler gånger.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många spännande och intressanta länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik