polen-resa

bialowiezsa, hajnowka, warszawa, swietka lipa, wigry, masuriska sjöarna, varglyan hitlers fd högkvarter, ketrzyn, gierloz och gdansk var platser jag besökte på min resa till polen, rainer stalvik

Bilder finns på www.stalvik.com

För mer information  Polen-Grundfakta   Polen-Landsfakta

För aktuell information om säkerhetsläget se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till Polen – Warszawa, Masuriska sjöarna, Bialowiezsa, Gdansk mm

Min, hittills, enda längre resa till Polen gjorde jag med bil och fick på så sätt uppleva den polska landsbygden och några intressanta storstäder på nära håll. Även denna gång reste jag tillsammans med min res- och vandringskamrat Gunilla. Mitt tidigare besök i Polen inskränkte sig till en två dagars resa till Wroclaw.

Resa till Polen

Resväg

Efter ankomst med färjan från Ystad till Swinoujscie gick bilresan, mer eller mindre rakt österut, via Szczecin, Torun, Lomza, Bialystok till det mycket intressanta naturreservatet Bialowieza, vid gränsen till Vit Ryssland. Vidare till huvudstaden Warszawa, de Masuriska Sjöarna och Gdansk vilket innebar att resan huvudsakligen gick genom Nordöstra Polen och en liten del av Mellersta Polen. Därmed förverkligades en dröm, som jag haft sedan länge, att få besöka de Masuriska Sjöarna och Nationalparken Bialowieza.

Nordöstra Polen

Nordöstra Polen består av landskapen Warmia, Mazury och Suwalki. Det är vidträckta områden med sjöar, skogar och vattenleder. Området är glest befolkat, lite industrialiserat och därmed har det stora naturområden. I sjöområdena finns mer än 3 000 sjöar, varav de mest kända är de Masusriska sjöarna.

Längst i öster, på gränsen mot Vitryssland, ligger en av de största urskogarna i Centraleuropa – Nationalparken Bialowieza.

Bialowieza Nationalpark

Bialowiezas National Park är Polens äldsta med en yta på 5 136 hektar. Området är upptaget på UNESCO:s lista över Världens främsta Natur- och Kulturarv. Hela nationalparken är tyvärr inte öppen för turister och man får inte vistas i området utan guide. Till parken hör även ett uppfödningscentra för visenter, den europeiska bisonoxen, och den polska tarpanhästen.  Förutom det intressanta djurlivet, den sista resten av de centraleuropeiska urskogarna finns här jätteekar som beräknas vara 4 – 500 år gamla. Skogen har kunnat bevaras genom att den var jaktområde för kungar och tsarer. I skogarna har man även hittat cirka 990 kärlväxter, drygt 200 arter lavar och drygt 1 000 svamparter.

Vi kom till den lilla byn Bialowieza sent på kvällen. Här var det kolmörkt, nästan helt svart, gatubelysning saknades nästan helt, och inga människor fanns ute på gatorna. Var vårt hotell skulle ligga hade vi ingen aning om. Slutligen lyckades vi hitta en krog där det satt en grupp kraftigt berusade män. En av dem talades tyska varför vi kunde fråga efter vägen. Han hade dock svårt att förklara hur vi skulle köra varför han själv körde före med bil för att visa vägen. Vi passerade en stor träport. Bakom den låg hotellet Iwa, byns största hotell. Där skulle vi inte bo. Vi kom så småningom fram till en lång tegelbyggnad, daterad tidigt 1900-tal med ett hästhuvud ovanför en entre´dörr.

I receptionen visade vi fram vår hotellvoucher varpå det uppstod en stor diskussion bakom disken. Eftersom vi inte talar polska förstod vi ingenting. Vi uppfattade dock ordet voucher med jämna mellanrum. Efter en lång stund klev en man fram ur mörkret som talade bra engelska. ”I will help you” sade han och vips var våra inkvarteringsproblem lösta.

Byggnaden visade sig vara tsarens gamla stallbyggnad som gjorts om till ett enkelt hotell. Rummen var som klippta ur 1930-talet. En dag gick dörren i baklås och jag fick hoppa ut från fönstret för att gå runt och låsa upp rumsdörren utifrån. Men en spännande byggnad var det! Eftersom vi var här i samband med påskhelgen hade vi hoppats på att få möta våren.

Temperaturen på morgonen låg en bra bit under minus, vilket också kändes i rummet när vi vaknade. Det var råkallt i det stora, enkelt möblerade rummet. När vi kom ut mötte vi mannen som hjälpt oss vid incheckningen. Han frågade vad vi skulle göra under dagen. ”Vi skall gå till uppfödningscentrat” svarade vi. ”Bra, dit är även jag och min fru på väg. Ni kan ta följe med oss”.

Vägen till centrat gick genom ett skogsparti. När vi gått någon kilometer i skogen lyfter mannen plötsligt på sin tjocka jacka och säger ”Look!”. Där, under jackan, bar han en stor revolver i ett hölster. Gunilla och jag tittade på varandra och kom ihåg vad våra arbetskamrater frågat oss innan vi åkte iväg. ”Hur vågar ni åka till Polen med all den kriminalitet som finns där?”  Tankarna for genom huvudet. Vad skulle hända. Ett rån? Skulle vi bli kvar i Polen för alltid? Vi tittade åter på pistolen och svalde. ”Jag bär alltid numera pistol i gränstrakterna mot Ryssland. Här finns så många banditer ” sade mannen på engelska. Vi blev lugnare men tyckte att starten i Polen var lite väl häftig. Vi fortsatte att umgås med honom och hans fru och gjorde flera vandringar tillsammans några av de dagar vi var i Bialowieza.

Visenten, som är släkt med den amerikanska bisonoxen, är ett stort och ståtligt djur. Fullvuxna tjurar har en mankhöjd på mer än två meter och kan väga cirka ett ton. Blir de skrämda kan de, trots sin vikt, hoppa över två meter höga staket. Bästa sättet att få se dessa imponerande och vackra djur att besöka uppfödningscentrat. Där håller man sig med avelsdjur som strövar i stora hagar och kommer gärna fram när det vankas extra godsaker som kålrötter. Idag lever här över 500 djur. För några sekler sedan levde visenten i skogarna över hela den europeiska kontinenten.

Under de fem dagar vi besökte Bialowieza gjorde vi ett par vandringar med guide inne i reservatet och hann med flera besök i uppfödningscentrat. Guiden berättade att skogarna bara haft oönskade intrång vid enstaka tillfällen. Senast under Andra Världskriget då tyskar körde in med terrängfordon i jakten på motståndsmän. Han visade oss ett träd där de män tyskarna fångat hängdes. Vi vandrade även till närbelägna byar. Där det fanns gott om vit stork på fälten och häckande på husen. Deras hemtrevliga klapprande med näbben hördes överallt. Husen i byarna var mycket gamla och besöken i byarna gav ett intryck av att tiden stått stilla. Vi besökte även en plats med jätteekar som var flera hundra år gamla.

Med Bialowieza som bas gjorde vi flera utflykter till omkringliggande städer och till Warszawa.  

Staden Hajnowka

I den lilla staden Hajnowka ägde en ryssmarknad rum. Hit kom människor från Vitryssland för att sälja saker och på så sätt dryga ut sina magra inkomster. Bland annat sålde en gammal kvinna begagnade tandborstar! Staden Bialystok är en av de största i regionen. Den har en vacker gammal kyrka. Stadens store man är Ludwik Zamenhof, som uppfann språket esperanto.

Huvudstaden Warszawa

Från Bialowieza är det cirka 250 kilometer till Warszawa, vilket vi ansåg vara en lämplig dagsutflykt för ett besök i den polska huvudstaden. Vägarna i Polen var till största delen överraskande bra. Trots det är Polen ett av de farligaste länderna i Europa att köra bil i och vi såg flera svåra bilolyckor under vårt besök i landet.

Warszawa är med sina nästan 2 miljoner invånare landets största stad, men blev inte dess huvudstad förrän i början på 1600-talet då kungen och hovet flyttade hit från Krakow. Warszawa ligger vid floden Wisla som också delar staden i två delar. På den västra sidan ligger stadens centrum och den Gamla Staden. På dess östra ligger stadsdelen Praga. Warszawa drabbades mycket hårt under Andra Världskriget och staden utplånades nästan helt av tyskarna. Hälften av stadens invånare omkom och ovärderliga konstskatter förstördes. Efter kriget har polackerna åter byggt upp sin huvudstad, med hjälp av personliga insatser och omfattande ekonomiska resurser, och idag är den en pulserande storstad.

Att besöka en storstad under bara en dag är aldrig tillräckligt för att få en ordentlig överblick över den och dess befolkning. Så inte heller denna dagstur till Warszawa, men jag hann i varje fall besöka den Gamla Staden.

Bilen parkerades på en bevakad parkeringsplats en bit från torget Rynek i den Gamla Staden. I innerstaden är det svårt att ta sig fram med bil och promenader är alltid bästa sättet att utforska nya platser.

Stare Miasto, Gamla Staden, förstördes nästan helt av tyskarna. Runt den går en delvis rekonstruerad gammal stadsmur. I början av Gamla Staden ligger det ett slottet och i dess närhet statyn på Sigismund III, den svenske Vasakungen. Statyn är Warszawas äldsta monument och dateras till 1644. Polackerna har lagt ned ett otroligt arbete på att renovera byggnader i Gamla Staden. Det kungliga slottet, Zamek Krolewski, började återuppbyggas så sent som 1971. Vandrar man vidare från slottet på någon av de små, smala gatorna de leder in i hjärtat av Gamla Staden. Följer man gatan Piwna kommer man till St Martin-kyrkan. I kyrkan finns en tavla över hjältar från kriget och motståndsrörelsen. Även denna kyrka skadades svårt under Andra Världskriget. Runt torget i Gamla Staden kan de gamla vackra husen åter beskådas. De totalförstördes av tyskarna. Tack vare att det fanns gamla ritningar bevarade över dessa kunde de återuppbyggas, sten för sten. Runt torget finns flera små trevliga restauranger som man kan besöka för en bit mat, en öl eller en kopp kaffe allt medan man reflekterar över krigets meningslösheter och dess effekter. Innan vi avslutade vår rundvandring i Gamla Staden besökte vi statyn på Syrena, Warszawas symbol. Hon står vid den gamla stadsmuren varifrån man har en fin vy över staden.

Innan vi lämnade Warszawa besökte vi ytterligare några vackra kyrkor och gjorde en sväng förbi det ”maffiga” Kulturpalatset i stadens moderna centrum. Det syns över en stor delen av huvudstaden. Byggnaden är ett bra prov på  sovjetisk arkitektur och skänktes till polackerna av ryssarna på 1950-talet och har mer än  3 000 rum. Vi hann också med ett besök vid ”Den okände soldatens grav”.

De Masuriska sjöarna

Sedan ungdomsåren hade jag drömt om att få komma till de Masuriska sjöarna. När det så blev möjlighet, tillräckligt gammal och finansiella resurser, för mig att resa ut i världen började jag planera en rundresa som skulle gå genom de baltiska staterna via Finland och vidare in i Polen för att sedan avsluta resan i Tyskland och tillbaka till Sverige. Den politiska situationen på 1960-talet gjorde dock en sådan resa omöjlig, eftersom det inte gick att få visum för detta reseupplägg. Senare var det andra typer av resor som gällde. ”Håll-i-gång” var viktigare än natur- och kulturupplevelser. I början av 1990-talet realiserade jag mitt mål att besöka detta sjödistrikt. Basen för våra utflykter blev staden Augustow.

I nordöstra Polen finns ett omfattande system av floder, kanaler och sjöar som sedan länge varit ett viktigt komplement till de landvägar som finns i Masuren. En av de viktigaste vattenvägarna är kanalen mellan städerna Elblag och Ostroda, som byggdes på 1800-talet.
De masuriska sjöarna är många och de ligger i mellersta delen av provinsen Masuren. De två största sjöarna är Sniardwy och Mamry. Sniardwy är Polens största sjö med en yta på mer än 100 kvadratkilometer. Staden Gizycko, som ligger vid Mamrysjön, är ett stort turistcentra på sommaren. En annan populär liten stad för turister att bo på under sommaren är Mikolajki.

Vi försökte att ta oss till Mikolajki via en liten skogsväg istället för den stora huvudvägen vilket resulterade i att vi körde vilse och hamnade långt ute på landsbygden.

Till slut körde vi på en sandig liten väg, knappt skönjbar, mitt i den djupa skogen. Inte förrän efter någon timmes bilkörning träffade vi på en grupp polska kvinnor, de planterade skog, som vi kunde fråga efter vägen. Ingen av dem talade någonting annat än polska varför vi inte kunde prata med dem. Vi kunde dockförklara att vi skulle till Mikolajki. De sken upp och visade rakt fram med handen. Vägen blev, om möjligt, ännu mindre och sämre. Vi fortsatte att köra i den lösa sanden och var rädda för att fastna. Efter cirka en halvtimme kom vi fram till utkanten av Mikolajki. Här såg vi bönder plöja sina jordar med hjälp av hästar och hur kvinnor gick med tråg på magen i vilket de hade utsädet. De gick efter den plöjande bonden. Som i Sverige på 1950-talet! Gårdshusen var små och byggda i trä. Några av dem var i bedrövligt dåligt skick.

Vid sjön Sniardwy ligger ett gammalt klosterkomplex som vi också besökte. Den största behållningen var dock fågellivet vid de vackra sjöarna. Tyvärr hade det inte nått sin höjdpunkt eftersom vi besökte sjöarna i april. Vid sjön Luknajno häckar, enligt uppgift, tusentals svanar. Vi såg bara en bråkdel av dem. Min stora dröm var att få se den svarta storken, som är mycket sällsynt, i Augustowregionen. Därav blev tyvärr intet.

”Varglyan” – Hitlers högkvarter,  Ketrzyn

På resan tillbaka mot färjan passade vi på att besöka den lilla staden Ketrzyn, på tyska heter den Rastenburg. Några kilometer öster om staden finns ett makabert monument från Andra Världskriget, Wolfsschantze, ”Varglyan”. Detta var högkvarteret varifrån tyskarna ledde anfallet mot Sovjetunionen och här bodde Adolf Hitler från den 24 juni 1941 till den 20 november 1944. Han deltog själv aktivt i stridsledningen mot ryssarna. Anläggningen bevakades mycket noggrant. Det omgavs av ett minbälte och förstärktes med artilleriposter. Byggnaderna täcktes sedan med grönska, vars färg ändrades efter årstiden. Den 20 juli, 1944 utsattes Hitler av ett attentat av översten Claus von Stauffenberg här. Tyvärr lyckades han inte med sitt försök att döda Hitler varför krigets vansinne fortsatte ytterligare något år. Många människoliv hade kunnat besparas om han varit framgångsrik. Vid reträtten i januari 1945 sprängde tyskarna själva bunkeranläggningarna när de flydde härifrån. Idag utgör ”Varglyan” en turistattraktion. Resterna efter Hitlers egen bunker, nummer 13, finns också kvar.

Ett besök vid Wolfschanse ger en otäck tankeställare över vilka resurser människor kan mobilisera vid krig och hur svårt det kan vara att få fram resurser till humanitära insatser.

Polen är ett land med en lång och ofta blodig historia som satt spår bland invånarna. Minnena efter kungars framfart och Adolf Hitlers övergrepp under Andra Världskriget måste vara svåra att bära. Hur bearbetar man minnen efter att människor förintats i koncentrationsläger som Majdanek, Treblinka och Auschwitz? Trots sina svåra minnen är polackerna lätta att få kontakt med och alltid vänliga mot en besökare. Besök gärna Polen och upplev deras gamla kultur.  

  Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik