spanien-teneriffa-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

puerto de la cruz, anaga-bergen, punta del hidalgo, taganana, roque de las bodegas, parque nacional de las canadas del teide, los rocas de garcia, icod de los vinos, garachico, masca, sangtiago del teide, los gigantes, san Cristobal de la laguna och la orotava var några platser jag besökte under denna resa till teneriffa, spanien, rainer stalvik

Resa till Teneriffa – La Laguna, Teide, Garachico, Masca, Los Gigantes mm

Många drömmer om att åka till Teneriffa för att koppla av med sol och bad. Vädret varierar och ibland kan det kännas bra att aktivera sig. Den som söker sig bortom playan upptäcker omgående Teneriffas vackra natur och att ön har intressanta upplevelser att erbjuda, och här finns två av UNESCO utsedda världsarv; Teide National Park och staden San Cristobal de La Laguna med sin unika gamla stad. 

Med hjälp av bil, lokala bussar och fötterna utforskade jag Teneriffa bortom playan och besökte, förutom Puerto de la Cruz, som var min bas, de vackra Anaga-bergen på öns norra del, Icod de Los Vinos, Garachico som förstördes av ett vulkanutbrott på 1700-talet men återuppbyggdes, den unika bergsbyn Masca, Los Gigantes med sina mäktiga havsklippor, den gamla staden i La Orotava, San Cristobal de La Laguna med alla sina väldsarvsklassade byggnader  och en hel dag tillbringade jag i Teide National Park där jag vandrade i en mycket säregen natur präglad av vulkanens tidigare utbrott.

Följ med på en tur på Teneriffa, som jag såg det!

Då det går många charterresor till Teneriffa är det enkelt att komma över en billig resa dit. Jag köpte en sista-minuten-flygbiljett och bokade hotellrum via nätet varför mina kostnader för denna resa blev låga. Hyrbil bokade jag också via nätet och även här går det att göra fynd!

Priserna på plats är acceptabla, lägre än i Sverige men betydligt högre än i Indien som jag besökte ett par månader tidigare. En resa blir precis så billig, eller så dyr, som man själv gör den till!

Flygresan från Göteborg till Teneriffa Syd, nästan 4 000 flygkilometer lång, tog cirka fem timmar  och tjugo minuter, Samma tid hemåt.

Lite fakta om Teneriffa

Ön Teneriffa bildades för omkring sju miljoner år sedan efter ett vulkanutbrott. Den vulkantopp som då bildades förstördes senare av nya vulkaniska aktiviteter och så bildades Canadaskratern, som finns på 2 000 meters höjd och har en omkrets på 45 kilometer. Därefter bildades vulkanen Teide av andra vulkanutbrott. Det senaste vulkanutbrottet inträffade år 1909 på Teneriffa då vulkanen Chinyero, nordväst om Teide, hade ett utbrott under tio dagar.

Romarna kallade Teneriffa för Nivaria, av det latinska nix eller nivis som betyder snö, och syftade på snön på toppen av vulkanen Teide. Även namnet Teneriffa går att härleda till Teide, där “Tene” betyder berg och “ife” vit. Bokstaven r lades senare till av spanjorerna.

Vid de spanska truppernas, som leddes av Alonso Fernández de Lugo, första försök att erövra Teneriffa under slaget vid Acentejo år 1494 besegrades de av guancherna. Den 25 december, 1495 besegrade dock spanjorerna guancherna och ön underställdes Spanien.

Teneriffa befolkades därefter snabbt av immigranter från olika delar av det spanska imperiet; Portugal, Flandern, Italien och Tyskland. De nya bosättarna avverkade det mesta av den ursprungliga barrskogen för att lämna plats för odling av sockerrör på 1520-talet. Under de följande århundradena var öns ekonomi koncentrerad runt produktionen av bland annat vin, färgämne från cochinellöss och bananer.

Den 25 juli 1797 attackerade britterna, under ledning av Horatio Nelson, Teneriffas huvudstad Santa Cruz. Efter en häftig strid slogs britterna tillbaka och Nelson förlorade sin högra arm då han försökte landstiga vid kusten. Den 5 september gjordes ett nytt försök att landstiga i Santiagos hamn. Även det försöket slogs tillbaka av invånarna som stod och kastade sten på britterna från klipporna i Los Gigantes.

De första turisterna kom till Teneriffa på 1890-talet och besökte framförallt städerna Puerto de la Cruz och Santa Cruz. Idag är turismen den dominerande näringen.

Ytan på den triangelformade ön uppgår till 2 034 kvadratkilometer och här ligger Spaniens högsta berg Teide, 3 718 m ö h. Teneriffa har omkring 850 000 invånare, varav cirka 200 000 bor i huvudstaden Santa Cruz. Andra större städer är San Cristobal de La Laguna, drygt 150 000 invånare, och Puerto de la Cruz med cirka 30 000 invånare.

Resa till Teneriffa, Spanien

Puerto de la Cruz – Från fiskeby till turistmagnet

Puerto de la Cruz blev min bas på Teneriffa och anledningen till detta var att jag ville ha en utgångspunkt på norra delen av ön för att ha närmare till Anagabergen, San Cristobal de La Laguna och Teide National Park.

Puerto de la Cruz, cirka 30 000 invånare, var tidigare endast en liten fiskeby. I slutet av 1800-talet kom de fösta turisterna hit och sedan dess har Puerto de la Cruz blivit ett av Teneriffas stora turistmål. Av den lilla fiskebyn syns få spår. Nu är det de stora hotellanläggningarna, affärerna och restaurangerna som dominerar stadsbilden längs havet, och de många turisterna.

Puerto de la Cruz har ett vackert läge vid havet i Orotava-dalen och omges av höga berg. Vid klart väder kan man se den vackra vulkan Teide i fjärran.  Förutom det alltid brusande havet finns sevärdheter som den gamla hamnen med tullhuset och fästningen, kyrkan La nuestra Senora de la Pena, den botaniska trädgården, borgen San Felipe och stadens hjärta, torget Plaza de Charco med sitt intensiva folkliv samt den populära Loro Parque, en av världens finaste temaparker, där man kan se shower med delfiner och späckhuggare, bland annat.

En bit in bort från stranden och turistmiljön är gatorna lugna och fridfulla och här stöter man på det mera traditionella livet och traditionell bebyggelse.

Jag gillade att ströva runt i Puerto de la Cruz trots att det var så oerhört turistiskt.

Bilresa: Puerto de la Cruz – Sauzal – Valle de Guerra – Tejina – Punta del Hidalgo – Tejina – Tequeste – Las Mercedes – Mirador Cruz del Carmen – El Bailadero – Taganana – Roque de las Bodegas – Benijo – El Bailadero – San Andr’es – Santa Cruz – Puerto de la Cruz (159 km)

Detta var första dagen jag skulle ge mig ut på en bilresa på Teneriffa. Direkt efter att jag hämtat ut min hyrbil körde jag ut på väg TF5 i riktning mot Santa Cruz och mot dagens mål Anagahalvön och de mäktiga bergen där. Anagabergen tillhör Teneriffas äldsta delar och här finns stora skogar av pinje- och lagerträd. De gamla vägarna från förr mellan byarna och de upptrampade getstigarna erbjuder i dag fantastiska vandringsmöjligheter i ett oerhört vackert landskap. De slingrande bilvägarna, med utsiktspunkter på ett flertal ställen, bjuder på en ”häftig” bilupplevelse.

Vid Sauzal körde jag av motorvägen och kom nu in på små, men bra asfalterade landsvägar. Via Tacoronte, Valle de Guerra och Tejina körde jag till den lilla kustbyn Punta del Hidalgo. Med Anagabergen i ryggen och den brusande Atlanten framför mig gjorde jag en vandring genom byn och tittade på gamla hus och den för byn överdimensionerade kyrkan. I Punta del Hidalgo tar vägen slut.

Tillbaka i Tejina körde jag vidare till Mirador Cruz del Carmen. På vägen dit stannade jag till vid utsiktsplatsen Las Mercedes med vackra vyer över dalgången där staden med samma namn ligger.

Vid Mirador Cruz del Carmen finns tursitinformationen för Anagabergen. Här kan man få enklare vandringskartor, mer detaljerade finns att köpa, och se på en utställning över bergens flora och fauna.

När man är vid Mirador Cruz  del Cramen är man i hjärtat av Parque Rural Anaga, ett naturskyddat område som grundades för att bevara den unika naturen. Miljön i Anagabergen skapades av vulkaniska aktiviteter för cirka 6,5 miljoner år sedan och har sedan påverkats av väder och vind till sitt nuvarande utseende med spetsiga bergstoppar och djupa raviner.

Jag passade på att gå en drygt tre kilometer lång vandringsled i Parque Rural Anaga som delvis följde den gamla vägen mellan Anaga och staden San Cristobal de La Laguna. Under vandringen fick jag en bra bild av hur den ursprungliga skogen och den gamla vägen sett ut.

Efter vandringsuppehållet körde jag vidare på den smala och krokiga vägen, med många dramatiska vyer, till byn Taganana, som ligger inklämd mellan höga berg. Husen har ett vackert läge på bergssluttningarna.

Vid Roques de las Bodegas stannade jag till för att titta på en grupp märkliga klippformationer i havet. Idag var de speciellt vackra och dramatiska på grund av den hårda vinden som tryckte upp havsvattnet på klipporna.

Vid byn Benijo tar vägen slut och här måste man vända och köra tillbaka till El Bailadero om man skall tillbaka till Puerto de la Cruz eller Santa Cruz.

Jag valde att köra tillbaka till Puerto de la Cruz via byn San Andrés och Santa Cruz för att se nya vyer. Vägen mellan El Bailadero och San Andés bjöd på många fina bergsvyer. När jag väl kommit igenom Santa Cruz körde jag åter ut på motorvägen TF-5 och tillbaka till Puerto de la Cruz.

Tillbaka i Puerto de la Cruz gick jag ut och åt middag och summerade dagens upplevelser, som jag var mycket nöjd med.

Bilresa: Puerto de la Cruz – La Esperanza – Izana – Parque Nacional de las Canadas del Teide (U) – El Portillo – Los Rocas de Garcia – Boca de Tauce – El Portillo – Orotava – Puerto de la Cruz (157 km)

Morgonen var grå och molnen låg lågt över Puerto de la Cruz när jag skulle ge mig iväg på dagens biltur. Jag talade med receptionisten på hotellet för att få en uppfattning om chanserna att få vackert väder i Teide National Park, om jag gav mig iväg dit. Hon var mycket tveksam. ”På lördag blir det bättre väder….” ”Men då har jag inte tillgång till bil!” ”Hmmm ….”  ”Chansa på att köra till Teide. Det kan vara bättre väder på hög höjd.” Jag hade som alternativ att köra söderut, där det brukar vara bättre väder men bestämde mig för Teide!

Upp på motorväg TF-5 igen och sedan körde jag mot Santa Cruz. Vid utfarten till La Esperanza körde jag ut från motorvägen och vidare på väg C-824 som leder in i Teide National Park. Vädret var grått och strax efter byn La Esperanza kom de första regndropparna. Ju högre upp jag kom desto sämre blev vädret. Det var cirka 50 kilometer till Teide från La Esperanza. Efter en knapp mil kom dimman och den blev så tät att jag stundtals bara kunde köra i 10-20 km/t och orientera mig efter mittlinjen, eller kantlinjen. På 2 000 meters höjd kom snön! Jag funderade flera gånger på att ge upp och köra tillbaka till Puerto de la Cruz. Men hela tiden fanns hoppet om att det skulle klarna upp ju närmare Teide jag kom.

Jag stannade till vid El Portillo, där informationscentrat för Teide National Park ligger för att få kartor och tips om vad som finns att se i nationalparken. Fortfarande var det molnigt och blåsigt. Bara en dryg kilometer efter informationscentrat klarnade det upp och jag fick den första vyn av den vackra vulkanen Teide, världens tredje högsta vulkan! Jag trodde inte det var sant med tanke på hur färden hit hade varit!

Nu började en fascinerande bilresa genom det förtrollande sten- och lavalandskapet i nationalparken. Jag var helt förtrollad av landskapet som skiftade i olika färger, stenigt och med stora svarta eller bruna fält av lava.

Första stoppet, det fanns nästan inga möjligheter att stanna utefter vägen sedan jag kört iväg från El Portillo, gjorde jag vid Minas de San Jose´ där det fanns möjligheter att vandra omkring bland spetsiga lavatoppar och vackra sandfält, jag hade missat möjligheten att fotografera berget Montana Blanca, det vita berget, framför Teide på grund av att det inte gick att stanna med bilen.

Solen sken och Teide låg helt belyst medan jag körde genom nationalparken. Jag stannade till så fort det kom en utsiktspunkt med parkeringsplatser för att insupa den magiska miljön. När jag passerade infarten till kabinbanan som går upp på Teides topp övervägde jag om jag skulle lägga tiden på en topptur eller på att vandra. Jag valde vandringen.

Bilen parkerade jag vid det statliga hotellet, parador, och började vandra mot den märkliga samlingen av klippor som kallas för Roques de García. En led som bjuder på fantastiska vyer över lavafält, vulkanen Teide och klipporna. Det var lättvandrat och leden beräknas ta knappt två timmar att gå. För mig tog den tre timmar eftersom jag lade till ytterligare en kort vandringsled och att jag tog många bilder. Det gick bara inte att låta bli i denna fantastiska miljö!

När jag kom tillbaka till paradoren gick jag en bit på en led som går till Montana Guajuna. Jag kunde bara inte sluta att vandra!

Efter vandringen körde jag till Boca de Tauce och vidare mot Samara. Jag stannade till flera gånger för att ta bilder av lavafälten och vyerna över Teide. Någon kilometer söder om Boca de Tauce kom dimmorna från havet och började skymma sikten varför jag vände och körde tillbaka mot Teide för att sedan så småningom börja köra tillbaka till Puerto de la Cruz.

Än en gång kunde jag njuta av det märkliga landskapet i nationalparken, nu i eftermiddagssol. Jag stannade än en gång till vid Minas de San Jose´ för att vandra runt bland lavaformationerna och titta på färgskiftningarna här.

När jag kom tillbaka till El Portillo började dimman komma tillbaka och den blev allt tätare ju längre ned för berget jag körde. En bit norr om La Orotava kom regnet!

Parque Nacional de las Cañadas del Teide förklarades som naturskyddsområde den 24 januari, 1954 och blev senare nationalpark. Ytan av nationalparken uppgår till 13 571 hektar. Den är Spaniens mest besökta nationalpark med cirka 3 miljoner besökare årligen. Det som till stor del lockar besökare är den vackert konformade vulkanen Teide, som anses vara vilande. Teide är med sina 3 718 meter över havet Spaniens högsta berg och världens tredje högsta vulkan.

I Parque Nacional de las Cañadas del Teide finns det endemiska djur- och växtarter anpassade till de speciella förhållanden som råder, till exempel Teide-ginsten med sina vit-rosa blommor, den botaniska rariteten Teide-violen som växer ända upp till 3 200 meters höjd och Teide-finken med sina blå fjädrar. Den säregna naturen med sina lavafält, inte att förglömma!

Bilresa: Puerto de la Cruz – Icod de los Vinos – Garachico – Buena Vista del Norte – El Palmar – Masca – Sangtiago del Teide – Los Gigantes – Santiago del Teide – Los Llanos – La Montaneta – Icod de los Vinos – Puerto de la Cruz (141 km)

Sista dagen jag hade tillgång till bil skulle jag till en början följa nordkusten för att sedan köra söderut från Puerto de la Cruz för att besöka olika sevärdheter.

Efter att jag letat mig ut ur Puerto de la Cruz körde jag ut på väg TF-31 och vidare på väg TF-42.

Första stoppet gjorde jag i den lilla staden Icod de Los Vinos som är omgiven av vinodlingar. Stadens största sevärdhet är drakblodsträdet, El Drago Milenario. Hur gammalt trädet egentligen är vet ingen men många tror att det är mer än ettusen år gammalt. Oavsett ålder är trädet ett av de äldsta i sitt slag i världen. Nära trädet ligger den vackra kyrkan San Marco, som också är värd ett besök. På gatorna norr om kyrkan finns vackra, traditionella kanariska hus, några med träbalkonger.

Jag fortsatte att köra längs väg TF-42, som stundtals bjuder på vackra vyer ut över havet och olika odlingar, till den lilla staden Garachico, cirka 5 500 invånare, som på 1600-talet var en betydande hamnstad. Under ett vulkanutbrott år 1706 begravdes stora delar av staden av glödande lava och förstörde många byggnader. Garachico byggdes senare upp på lavamassorna och ligger idag vid en av Teneriffas minst exploaterade kuststräckor.

Bilen parkerade jag på en gata utefter hamnen för att ströva runt i staden under en dryg timme. Jag började med att titta på lavapolerna som skapades i samband med vulkanutbrottet 1706. Dagen jag var här var de avstängda för badgäster då den kraftiga vinden gjorde det farligt att bada i dem. Det gamla fortet har ett vackert läge strax ovanför lavapolerna. Sedan fortsatte jag på små gator, ofta kullerstensklädda, in i den gamla staden.

I den gamla staden finns en vacker plaza och den stora kyrkan dominerar stadsbilden. Den var tyvärr stängd på grund av reparation vid mitt besök. Husen i gamla staden, vissa av dem är kvar från tiden före vulkanutbrottet medan andra byggdes efter detta, är vackra, traditionella kanariska hus. Ett spektakulärt hus är det ”Röda hotellet”, som jag tror byggdes före vulkanutbrottet.

Från Garachico körde jag vidare på väg TF-42 till Buenavista del Norte, även denna sträcka bjöd på fina vyer över havet. I Buenavista del Norte körde jag in på väg TF-436, en smal och slingrande bergsväg som leder till byn Masca. Vyerna över dalar och berg var imponerande.

Vägen från Buenavista del Norte till Masca är smal och slingrande och att köra denna ger många hisnande tankar; hur klarar jag mötet med en bil, lastbil eller buss i en hårnålskurva, får vi plats på vägen vid möte båda två, håller vägrenen eller finns det risk att jag ramlar ner i en ravin osv. Oroande tankar men fantastiska naturupplevelser.

Efter att ha stannat utefter vägen för att ta till mig de enorma naturscenerierna stannade jag även vid utsiktspunkten ovanför Masca där det finns en liten servering varifrån man har en vacker vy över  byn och de omkringliggande bergen. Efter en lång stund här körde jag långsamt vidare på den slingrande vägen ner till byn.

Att hitta en parkeringsplats i Masca är inte helt lätt. Det finns få och besökarna lägger snabbt beslag på de lediga platserna. Efter en lång stund hittade jag en liten öppning framför en trädgård som jag kunde backa in på och sedan ge mig på en promenad genom byn.

Masca, ”Den glömda byn”, cirka 120 invånare, är en av Teneriffas stora sevärdheter. Byn uppfördes av guancherna, Teneriffas urinvånare, som levde helt utan kontakt med öns övriga delar under lång tid. Masca ligger i en ravin omgiven av bergväggar som är upp till 600 meter höga. År 1496 intog spanjorerna dalen och dödade dess befolkning.

Fram till år 1927 var Masca gömd för den resterande delen av Teneriffa och inte förrän år 1991 byggdes en smal, slingrande väg till byn och därmed bröts Mascas isolering.

Husen i Masca är byggda på bergssluttningen kring den gamla kyrkan som ligger på ett litet torg skuggat av träd. Husen är ibland omgivna av en mur och alltid av en trädgård och har ofta terrakottatak. Gatorna är klädda med kullerstenar och utefter dem finns ofta höga stenmurar. Blommor och prunkande grönska förekommer överallt. En samling hus ligger långt ute på en bergsklippa med fina vyer.

Jag passade på att äta lunch i en av de ganska många restauranger som numera finns i Masca.

Masca är även populärt bland vandrare då det finns flera fina vandringsleder i bergen runt byn, om än ganska tungvandrade.

Från Masca körde jag vidare mot Los Gigantes. Vägen mellan Masca och Santiago del Teide är även den smal och slingrande, men bjuder på otroligt vackra bergsvyer. Svårt med platser för fotostopp dock!

Om det är en klar dag när man besöker Santiago del Teide har man fina vyer över den snöklädda vulkanen Teide härifrån. Från Santiago körde jag väg TF-454 till Tamaimo och vidare till den lilla staden Los Gigantes som grundades på 1960-talet. Los Gigantes har uppkallats efter de höga havsklipporna som ligger här.

I Los Gigantes har man fina vyer över de upp till 500 meter höga basaltklipporna som kallas Los Gigantes. Guancherna, Teneriffas ursprungsbefolkning kallade dem för ”Helvetesväggen”.

Los Gigantes var slutdestinationen på dagens biltur och efter att jag hade tittat på de höga havsklipporna började jag köra tillbaka till Puerto de la Cruz.

Från Los Gigantes körde jag tillbaka till Santiago del Teide för att köra en mindre väg till Puerto de la Cruz.

Vyerna över Teide och några andra mindre vulkaner från en utsiktspunkt norr om Santiago del Teide var vackra. Stannade till för att ta några bilder innan jag körde in på väg TF-373 i riktning mot Los Llanos.

Jag hade inte kört länge innan dimman kom och sikten skymdes över Teide, och alla andra vyer för den delen också, varför resan inte blev den upplevelse jag förväntade mig. Nära La Montaneta kom regnet. Vyerna blev inte bättre förrän jag körde in i Icod de Los Vinos, men det vackra solskenet som hade varit tidigare under dagen var nu borta. Från Icod körde jag tillbaka till Puerto de la Cruz först på väg TF-42 och sedan på TF-5. Ganska precis klockan 18 parkerade jag bilen och därmed var dagens bilresa avslutad. Ännu en fin dag på Teneriffa låg nu bakom mig.

San Cristobal de La Laguna – Gott om UNESCO-listade världsarv 

San Cristobal de La Laguna, cirka 29 000 invånare, har ett stort kulturellt värde enligt UNESCO för att detta var den första staden i världen som byggdes utan omgivande försvarsmurar. Staden kom att stå modell för en fredligare värld och konceptet för stadsplaneringen användes för många av de koloniala städer spanjorerna byggde under sitt erövringståg i Latinamerika.

La Laguna, som staden oftast kallas, grundades år 1497 av Alfonso Fernandez de Lugo och var den sista staden som grundades på Kanarieöarna. Staden har fått sitt namn efter en liten grund sjö, La Laguna, som torrlades år 1837. De första invånarna var till största delen soldater.

År 1502 planlades staden grundligt efter en modell av Leonardo da Vinci´s stadsplan för staden Imona i Italien. Snabbt utvecklades La Laguna i två delar, den övre delen Villa Arriba som grundades år 1497, och den lägre delen Villa de Abajo från år 1502. Idag har San Cristobal de La Laguna en unik blandning av arkitektur och vackra byggnader från olika århundraden som gjorde att staden hamnade på UNESCO:s världsarvslista år 1999.

Jag besökte San Cristobal de La Laguna under drygt fyra timmar, tills regnet tvingade mig bort från staden då jag saknade regnkläder och blivit genomblöt. Under mitt besök hann jag dock med att titta på ett flertal av de vackra och unika byggnaderna. Några som jag vill framhålla speciellt var nedanstående. Dessa byggnader finns som foton på hemsidan.

Sankt Mikaels kapell, tillägnat ärkeängeln Mikael, byggt år 1506 på uppdrag av Alfonso Fernandez de Lugo som familjekapell. Dock användes kapellet aldrig till det som avsågs utan fungerade som mötesrum för stadens råd. På 1700-talet byggdes kapellet om och fungerar nu som utställningshall.

Sankta Catalina av Sienas kloster invigdes år 1611. Vid öppnandet var bara fyra nunnor tillhörande Dominikanerorden verksamma här. Vid sekelskiftet var över etthundra nunnor verksamma i klostret. Den strama exteriören med höga omgivande murar är typisk för den kanariska arkitekturen. Klostret var stängt vid mitt besök.

De dominikanska nunnornas skola byggdes på 1700-talet och fick sin vackra gotiska exteriör år 1912. Idag används skolan som kontor för några av stadens tjänstemän.

Det vackra stadshuset invigdes år 1511 och skulle användas av stadens råd, Cabildo, som var av spansk tillhörighet. Vid fastställande av den nya konstitutionen i Cadiz år 1812 grundades de lokala råden. Stadshusets fasad gjordes om till neoklassisk stil år 1822 och det är den vi nu kan njuta av.

Magistrathuset är en av stadens äldsta byggnader och dateras till 1540-talet. Huset användes under en period av stadens råd, Cabildo, och på 1700-talet användes delar av det som fängelse. Det enda som återstår av den ursprungliga exteriören är den vackra porten av röd lavasten, ett av de få återstående exemplen av kanarisk portarkitektur.

Alvardo-Bracamonte huset byggdes i början av 1600-talet på uppdrag av den högt uppsatte militären Alvardo-Bracamonte. På 1800-talet var det flera militära ledare som använde huset som bostad. Husets ingång och de vackra fönstren är utmärkande för detta hus.

Riquel huset byggdes av Antonio Riquel på 1700-talet. Huset utmärker sig för att det har fasader mot två gator, den vackra huvudfasaden, en av stadens största, vetter mot Calle Carrera. Röd lavasten ramar in husporten och ett av fönstren i övervåningen.

Katedralen började byggas år 1515 som den andra kyrkan i La Laguna. Sin status som katedral fick den år 1819. Under århundradens lopp byggdes den ursprungliga kyrkan om ett flertal gånger och år 1897 revs nästan hela kyrkan utom den neoklassiska fasaden och kyrkan fick därmed sin nuvarande nygotiska stil. Katedralens kanske största sevärdhet anses det mäktiga altaret som fördes hit från Flandern vara.

Lealteatern började byggas år 1915 på uppdrag av Antonio Leal. Teatern har en vacker exteriör med inslag av blommor, djur och olika figurer. Teatern har plats för ettusen besökare och har en vackert målad interiör. På Lealteatern invigdes Kanarieöarnas första biograf. Teatern var tyvärr stängd vid mitt besök.

Kyrkan Our Lady of the Concepcion är Kanarieöarnas äldsta församlingskyrka och grundades år 1515. Under årens lopp har kyrkan genomgått omfattande renoveringar och ombyggnationer. Kyrkan har en enkel exteriör men en påkostad interiör, fotograferingsförbud rådde vid mitt besök. Det fristående klocktornet byggdes på 1700-talet och är stadens symbol.

Vår fru av Dolores´ sjukhus och kyrka grundades år 1515 och var stadens första sjukhus som fungerade ända fram till år 2005. I slutet av 1700-talet ändrades fasaden och endast fönsterkarmar från den ursprungliga byggnaden sparades. Den vackra porten tillkom också på 1700-talet.

Salazar palatset eller som det även kallas Biskopens palats började byggas år 1664 på uppdrag av den förste hertigen av ätten Salazar. Ätten bodde här fram till i slutet av 1800-talet då byggnaden övergick till att bli Biskoparnas palats. Fasaden utsmyckning visar ägarnas sociala status. Fasaden är ett utmärkt prov på tidig kanarisk barock. Den vackra pation, innergården, är typisk för kanariska hus. Biskopens palats skadades svårt av en brand år 2006 men har nu renoverats till sitt ursprungliga skick.

Jesuiternas hus uppfördes i början av 1700-talet. Jesuiterna kom dock till Teneriffa redan på 1600-talet. Med sin strama kanariska arkitektur och sina inslag av barock-arkitektur ville jesuiterna signalera sin styrka på Kanarieöarna. I slutet av 1700-talet förvisades jesuiterna från spanskt territorium och byggnaden började istället att användas för kulturella evenemang.

Lercaro palatset byggdes av en av de mest inflytelserika familjerna på Teneriffa under 15- och 1600-talen. Familjens italienska ursprung reflekteras i arkitekturen. Idag används delar av huset av historiska museet.

Montanes vackra hus byggdes på 1700-talet. Idag används huset av stadens styrande råd.
Van den Heede huset byggdes på 1700-talet av en holländsk familj. Den vackra fasaden med träinslag är av stort kulturellt värde.

Nava palatset är uppfört av släktingar till Jorge Grimon som deltog i erövringen av Teneriffa i slutet av 1400-talet. Huset byggdes någon gång på 1500-talet. Det utökades och byggdes om allteftersom släktens makt ökade tills de nådde sin topp på 1700-talet.

Azero Rodriguez byggnad uppfördes i början av 1900-talet med inslag av olika arkitektur. Huset är mycket vackert och har ett stort kulturellt värde. Byggnaden används idag som kasino.

San Fransisco kyrka och kloster grundades av franciscanerorden och tog lång tid att bygga. på 1600-talet utökades den ursprungliga byggnaden med ett nytt huvudkapell och fyra sidokapell. År 1810 förstördes byggnaderna nästan helt av en brand och återuppbyggnaden pågår fortfarande. Kyrkan San Francisco har status som kunglig kyrka. En av kyrkans stora dyrgripar är silveraltaret med en staty av ”Den helige Kristus av La Laguna” som fördes hit från Sydamerika.

Ett besök i San Cristobal de la Laguna är en stor upplevelse för den som tycker om att njuta av arkitektur i olika stilar!

La Orotava – I Teides skugga

Är man i Puerto de la Cruz bör man inte missa att åka till grannstaden La Orotava, som har gett namn åt den stora dalen som leder ned från vulkankratern Las Canadas till havet. La Orotava har lyckats bevara mycket av sin gamla kanariska charm och orörda bebyggelse då trycket från turister är betydligt lägre här än i Puerto de la Cruz. La Orotava anses vara en av Spaniens vackraste städer.

Jag tog bussen från Puerto de la Cruz till La Orotava, omkring 15 minuters restid, och hoppade av vid ändhållplatsen. Därifrån gick jag till stadens historiska centra för att titta på några av La Orotavas mest kända byggnader och platser.

Casa de la Cultura och kyrkan San Augustin ligger alldeles intill varandra. Kyrkan byggdes på 1600-talet och har en mycket vacker interiör med ett stort träaltare. Casa de la Cultura är ett gammalt traditionellt hus med vackra trädetaljer.

På promenaden mot Plaza Constitucion passerade jag det vackra och oerhört stora stadshuset i neoklassisk arkitektur byggt på 1800-talet.

På Plaza de la Constitucion ligger den stora kyrkan Iglesia de la Concepcion som byggdes mellan åren 1768 och 1788 på platsen där den första kyrkan, byggd 1503 stod. Den första kyrkan förstördes av jordbävningarna år 1704 och 1705. Iglesia de la Concepcion är Kanarieöarnas förnämsta kyrka byggd i barock.

Därefter gick jag upp på Calle Salazar för att titta på La Orotavas kanske mest kända byggnad, Casa de los Balcoes, huset med balkonger, en vacker byggnad från 1600-talet med vackra smidesbalkonger och en lång träbalkong. Längre upp på Calle Salazar ligger kyrkan Iglesia de San Francisco och tillhörande sjukhus som byggdes på 1500-talet. I en liten park framför kyrkan växer ett vackert drakblodsträd.

Min promenad fortsatte upp för Calle Salazar tills jag kom ut ur staden till en plats där jag hade en fantastisk vy över Orotava-dalen och den snöklädda vulkanen Teide. Härifrån gick jag tillbaka på Calle Salazar och promenerade längs smågator i centrala La Orotava för att njuta av traditionella hus, som det finns gott om i staden. Jag besökte också den vackra Victoria-parken med sin välvårdade trädgård och minnesmonumentet som restes över markisen av Quinta Roja efter att han förvägrats en kristen begravning av den katolska kyrkan.

Innan jag åkte till Puerto de la Cruz passade jag på att fika i en park där det finns ett trevligt café.

Att besöka La Orotava är en fin halvdagstur från Puerto de la Cruz!

Helt klart är att vulkanön Teneriffa har mycket vackert och intressant att erbjuda den som lämnar playan. Vi reser alla av olika anledningar och gör varje resa till det man själv vill att den skall bli. Detta var Teneriffa – som jag såg det. En ö med vacker natur och ett intressant kulturarv. Besök Teneriffa bortom turistlivet. Du blir inte besviken!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik