estland-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

tallin, pärnu och narva var några platser jag besökte under min resa till estland, rainer stalvik

Flera bilder från Estland finns på www.stalvik.com    

För mer information se   Grundfakta Estland     Landsfakta Estland

En resa till Estland, Lettland och Litauen

Min 3 293 kilometer långa bilresa genom Baltikum har gett mig en relativt bra uppfattning om vad de tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen har att erbjuda en resenär. Resan började och slutade i Lettlands huvudstad Riga.  

Här finns inga spektakulära naturupplevelser att göra, men man har mycket skog med fina vandringsmöjligheter, floder att paddla på och en lång kustlinje som kan bjuda på både bad och härlig enslighet. Kulturlivet har också en hel del att erbjuda.

Det som lockade mig till att utforska de tre länderna var i första hand att besöka de sevärdheter som finns med på UNESCO:s världsarvslista, de gamla stadsdelarna i Tallin, Riga och Vilnius, Kuriska näset med sina mäktiga sanddyner (Litauen) och Kernave (Litauen) med sina arkeologiska lämningar. Men jag ville också komma till platser som ”Korskullen” i Litauen där det finns över 100 000 kors utplacerade av pilgrimer, vandra bland staden Siguldas slott, att besöka ålderdomliga byar, i framför allt, Litauen, besöka Europas mittpunkt som ligger i Litauen  och ett besök vid Narvas mäktiga borg, som spelade en viktig roll under Sveriges storhetsperiod.

Den som är intresserad av arkitektur, gamla stadsmiljöer, platser med historisk anknytning och ålderdomliga byar har en hel del att titta på i dessa länder.

Jag tyckte om att resa i Baltikum för städerna med de gamla stadsmiljöerna, den vackra arkitekturen, de gamla byarna och att det ofta fortfarande är ett lugnare tempo här än hemma i Sverige.

Det som var mindre trevligt på denna resa var att väldigt många balter mentalt fortfarande verkade vara kvar i ”det gamla sovjetsamhället”, vilket visar sig i att människor var ohövliga, oartiga, buffliga och ohjälpsamma.

Ett exempel på ohjälpsamhet råkade jag ut för i den lilla lettiska byn Mazirbe, där en expedit vägrade att beskriva vägen till en sevärdhet för att HON inte tyckte den var någonting att se! Värsta otrevligheten jag råkade ut för under resan var mötet med den turisthatande polismannen Gintautas Stepanafas vid entrén till nationalparken på Kuriska näset i Litauen. Först bötfällde han mig för att ha kört över en heldragen linje som inte finns och sedan visade han att han ville skära halsen av mig och ”all tourists”. Jag var väldigt överraskad över hans beteende eftersom det enda jag gjorde var att stanna till för att betala avgiften till nationalparken! Hans polisrapport har jag sparat som en souvenir från Litauen!

Jag har aldrig haft så få kontakter med lokalbefolkningen under en resa som på denna! Fast jag är inte speciellt ledsen för det med tanke på hur otrevliga många balter var!

I have now visited 94 countries, all over the world, and have been lucky to meet many nice people, with the people in the Baltic as an exception. Regretfully I met a lot of very rude, unpolite and unhelpful people during this trip. The worst one was the Lithuanian policeman Gintautas Stepanafas who fined me for crossing a line that not exists!!! It seems, regretfully, that many persons still acts as they did during the ”Sovjetperiod”. They should consider that they left this era and now are members of Europe! On the first day in Lithuania someone stole my umbrella from the backpack. Lithuania, I love you!

Allmänt om resan i Estland, Lettland och Litauen

Reseplanering

Jag har länge tänkt att besöka de baltiska länderna och när jag bestämt mig för att åka dit valde jag att besöka alla tre samtidigt, vilket är möjligt eftersom det handlar om små länder. Som underlag för min planering hade jag guideboken från Lonely Planet och olika webbsidor på nätet. För att få logistiken att fungera på bästa sätt valde jag att börja, och sluta, min resa i Lettlands huvudstad Riga, som har goda flygförbindelser med Göteborg. Dessutom bestämde jag mig för att göra rundresan med bil för att få största möjliga flexibilitet.

Ett besök i respektive lands huvudstad var givet, likaså besök på av UNESCO-klassade världsarv samt i olika nationalparker.

När planeringen var klar hade jag bestämt mig för att besöka följande platser i Lettland; Riga, Jurmala, Cape Kolka, Kuldiga, Ventspils, Irbene och Sigulda. I Litauen skulle jag besöka Klaipeda, Kuriska Näset, Hill of Crosses, Siualia, Kernave, Vilnius, Europas Mittpunkt, Ignalina, Aukstaitija National park med sina gamla byar och Visaginas. I Estland skulle huvudmålen bli Narva, Tallinn och Pärnu. Detta upplägg skulle ge mig en bra blandning av besök i städer, byar och naturupplevelser.

Hotell och vandrarhem förbokade jag på nätet.

Flygresan

Den korta flygresan, 1 tim. och 45 min., mellan Göteborg och Riga med Baltic Air gick helt problemfritt, precis som hemresan.

Säkerhet

Enligt Utrikesdepartementet skall det inte vara förknippat med några större säkerhetsrisker att besöka något av de tre baltiska länderna. Normal vaksamhet räcker och lite extra förhöjd på platser där det förekommer mycket folk, bl a buss- och järnvägsstationer, där risk för ficktjuvar finns.

Jag upplevde inga som helst säkerhetsrisker under hela min resa, inte ens i trafiken som på landsbygden var mycket lugn och gles.

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Bilresan

Jag föreställde mig att det skulle bli ett riktigt ”race” att köra runt på dåliga vägar i de baltiska staterna. men huvudvägarna, vissa var byggda med hjälp av EU-pengar, var i gott skick. Mindre landsvägar i något sämre skick och grusvägarna i ganska bedrövligt skick. Skyltningen var god så det var liten risk för felkörningar. Gränspassagerna helt problemfria.

I storstäderna var trafiken tät och intensiv, på landsbygden gles eller mycket gles och lugn. Fortkörningskontroller förekom sporadisk på landsbygden, oftare i städerna. Det fanns gott om bensinstationer.

Min totala körsträcka blev 3 293 kilometer under fyra veckor. Bilen jag körde var en VW Polo av 2010-års modell.

Boende

På denna resa var det lite ”lyxigt” boende för min del. Oftast brukar jag bo på vandrarhem eller enklare hotell. På denna resa bodde jag på ett vandrarhem (i Siualia), i ett privatrum (i Paluse), på två motell (i Sigulda och Pärnu) och resterande nätter på hotell. Dyraste hotellrummet hade jag i Narva där jag betalade nästan SEK 400:-/ natt. De övriga rummen kostade alla strax under SEK 300:-/natt. Billigaste övernattningen hade jag på vandrarhemmet i Siualia där jag betalade strax över SEK 100:-, privatrummet i Paluse låg på ungefär samma nivå, i det var det fruktansvärt kallt då värdinnan vägrade ge mig ett element för att el var dyrt…. Bästa hotellrummen hade jag i Vilnius, Narva och Riga i slutet av resan. De två sista nätterna i Riga fick jag ofrivilligt ta del av ett ungt pars intensiva kärlekslekar genom de tunna väggarna.

Märkligaste ”hotellet” bodde jag på i Klaipeda, som egentligen var en nedervåning på ett stort ”rysshus”.

Samtliga övernattningar hade jag förbokat via nätet.

Kostnader

Prisnivån i de baltiska länderna är acceptabel jämfört med Sverige. Priset på hotellrum är lägre än i Sverige, om man inte bor på lyxhotell. Bensinen kostade SEK 11-12:-/lit beroende på land. Ett bra mål mat på restaurang kostar från cirka SEK 50:- till 60:- och uppåt, en öl cirka SEK 15:- till SEK 20:- och uppåt. Att handla mat i affärer är betydligt billigare än i Sverige. Jag köpte ofta färdiglagad mat i någon av de stora varuhuskedjornas butiker som jag åt till lunch och höll på så sätt nere mina matkostnader.

Jag kom till Estland från Litauen

Resa till Estland

Estland – ”Baltikums minsting”

Jag kom till Narva i Estland, resans tredje baltiska land och till ytan minsta, efter att ha kört resans längsta dagsetapp på lite drygt 400 kilometer från starten i Paluse i Litauen. Bilkörningen gick utan några som helst missöden och vägarna var i bra kondition. Under bilresan passerade jag Tartu och sjön Peipsi (Peipus),  Europas fjärde största sjö. Sevärdheterna var få under denna bilresa.

Estlands historia är lång och turbulent som började redan flera tusen år före Kristi födelse. Från 1200-talet och framåt ockuperades landet omväxlande av danska, tyskar, svenskar och ryssar. Den 24 februari, 1918 utropade landet sin självständighet. I samband med andra världskriget ockuperades åter Estland av ryssar. Den ockupationen varade fram till 1991 då Estland på nytt blev fritt. År 2004 anslöts Estland till den Europeiska Unionen och försvarsalliansen NATO. Estland har sedan lång tid tillbaka haft djupa band med Sverige och idag återuppstår dessa delvis genom de svenska turister som söker sig hit.

Narva

Staden Narva, med cirka 70 000 invånare (ungefär 95 % av dem är ryssar), är Estlands östligaste stad och gränsstad mot Ryssland, endast floden Narva skiljer länderna åt. Narva är en av Estlands äldsta städer. Vikingarna använde sig av floden Narva för färder in i Ryssland och floden är skiljelinje mellan öst och väst. År 1172 grundades en handelsstation på platsen där staden nu ligger och blev en viktig förbindelse mellan öst och väst. På båda sidor om floden Narva byggdes stora borgar för att försvara respektive lands intressen. År 1345 grundades staden Narva genom att den danske kung Valdemar IV Atterdag gav handelsstationen stadsrättigheter. Staden har sedan dess styrts av danskar, tyskar, svenskar och ryssar. Narva spelade en viktig roll under den svenska stormaktstiden då kung Karl XII erövrade borgen. Idag är Narva Estlands tredje största stad och ett viktigt industriellt centra.

Jag tyckte om Narva eftersom staden hade en speciell atmosfär, fortfarande levde den ”sovjetiska andan” kvar i staden genom tvåspråkiga gatuskyltar, ryska skyltar på en del bostadshus, resterna av ryska dekorationer och de ryska minnesmonumenten. På grund av de stora skador staden fick under andra världskriget återstår bara få historiska byggnader eller  äldre hus.

Stadens största sevärdhet är naturligtvis Narvas borg, Hermanni, som ursprungligen byggdes av danskar på 1200-talet. I den finns ett intressant museum och från den har man fina vyer över floden in i Ryssland och på den mäktiga ryska borgen Ivangorod. Narvaborgen erövrades av kung Karl XII och hölls av svenskar under många år på 1700-talet tills man förlorade den till ryssarna. Andra sevärdheter är, bland annat, de stora bastionerna som ingår i borgens försvarsanläggning, flera av dem byggdes av svenskarna. Den 19 november, 2000 avtäcktes statyn ”Det svenska lejonet” till minne av 300-årsdagen av slaget vid Narva. I det gamla ammunitionslagret från 1700-talet ligger nu Narvas Konstgalleri. Narvas gamla stadshus är byggt i barockstil på 1600-talet. Den 5 augusti, 1890 lade Tsar Alexander III grundstenen till det som skulle bli den imponerande rysk-ortodoxa katedralen. En av Narvas vackra parker är den som kallas för ”Den mörka trädgården” som är ett exempel på vacker landskapsarkitektur.

I Siiversti, en liten bit norr om staden, finns ett krigsmonument uppfört till minnet av 300-årsdagen av kriget mellan ryssar, ledda av Tsar Peter I, och svenska, under ledning av Karl XII. Ytterligare en bit längre norrut finns den nyanlagda tyska kyrkogården där man ger tyska soldater som stupat i Estland under andra världskriget en värdig begravning. På vägen mot Narva-Jöesuu finns ett ryskt minnesmonument i form av en en stridsvagn typ T-34 som symboliserar de ryska styrkornas genombrott mot de tyska trupperna under andra världskriget. Detta är det enda minnesmonumentet av detta slag i hela Estland. Ytterligare ett stycke norrut på vägen ligger ett stort ryskt minnesmonument mitt inne i skogen till minne av någon händelse under andra världskriget.

Lite kuriosa – Narvas systerstad i Sverige är Kalmar

Tallinn (med på UNESCO:s världsarvslista)

Tallinn, Estlands huvudstad, blev min andra destination i Estland.

Tallinn är norra Europas äldsta stad och dokumenterades för första gången av den arabiske kartritaren Al-Idris år 1154. Området där staden växte fram var dock bebott redan för cirka 2 500 år sedan av finsk-ugriska stammar och på 900-talet efter Kristus tror man att det legat en handelsplats här. År 1219 erövrades norra Estland av danskar under ledning av kung Valdemar II varefter de byggde en borg på berget Toompea och runt detta utvecklades Tallin. Namnet Tallin tror man kommer från estniskans Taani linn, som betyder ”Danska staden”. I mitten av 1300-talet sålde danskarna norra Estland till den tyska orden och staden blev därefter en av de viktiga Hansestäderna med mer än 4 000 invånare. Därefter utsattes staden för attacker från ryssar och svenskar. Ryssarna, under ledning av tsar Ivan den Förskräcklige, belägrade staden i 29 veckor under åren 1570-71. Svenskarna regerade i Tallinn mellan åren 1561 och 1710. Under andra världskriget skadades Tallinn svårt. Under den ryska ockupationen, 1940 – 1991, förföll många av stadens byggnader. Flertalet av dem har renoverats sedan medlemskapet i EU 2004.

Jag kom till Tallinn efter att ha kört E20 från Narva. En lättkörd sträcka på en väg med god standard. På en bensinstation i Tallinns utkant frågade jag efter vägen till hotellet jag var inbokad på och körde sedan i stort sett rakt fram till det. Tallinns trafik var intensiv och bilarna många. Jag var därför glad att kunna ha bilen parkerad utanför hotellet i de tre dagar jag utforskade Tallinn. Mitt hotell låg bara lite drygt 10 minuters gångväg från Gamla Stan varför det var lätt att ta sig till Tallinns största sevärdheter från det. Tallinns medeltida stadskärna är en av Europas bäst bevarade och med på UNESCO:s världsarvslista.

Jag promenerade in i Gamla Stan, Vannalinn, via den gamla stadsporten på den kullerstensklädda gatan Viru, som kantas av gamla vackra hus. Sedan var det bara att njuta av alla fantastiska byggnader och platser. Det finns ”hur många som helst” att titta på eller att besöka! Tillsammans med många, många andra turister strövade jag runt och tittade på sevärdheter som det sengotiska rådhuset från 1200-talet med sitt 64 meter höga torn, rådhusapoteket från 1400-talet som kontinuerligt har sålt mediciner sedan det öppnades, vid sidan om apoteket ligger Saiakang, ”Det vita brödets gränd” en liten gränd där det förr doftade gott av nybakat bröd. I slutet av gränden ligger Tallinns äldsta kyrka Puha Vaimu kirik (Helige Andens kyrka) byggd på 1400-talet. Den vackra Katherines gränd ligger i anslutning till det dominikanska klostret som grundades år 1246, klostret stormades 1524 av arga lutheraner och tvingade bort de dominikanska munkarna. S:t Nicholas kyrkan är Tallinns största, men numera museum. S:t Kanuti Gildi Saal är ett vackert hus med två dominerande statyer på fasaden, en av Martin Luther och den andra av S:t Canutus. Strax intill ligger två vackra byggnader. Den ena är Mustpeade Maja, som var Svartbrödernas (ogifta handelsmän) huvudkvarter, det grundades år 1597, och Olevi Gildi Hoone. S:t Olafs kyrka som är Estlands högsta kyrkobyggnad med ett torn på 124 meter, under åren 1549 – 1625 var detta världens högsta kyrktorn (ryssarna använde kyrkan som avlyssningscentral under ockupationstiden). Följer man gatan Pikk österut kommer man till ”De tre systrarna” som är tre vackra gamla medeltida hus och det forna KGB högkvarteret, som nu är ett barnbibliotek! I slutet av gatan ligger den vackra stadsporten ”Stora Kust Porten” med försvarstornet ”Feta Margareta”. Strax utanför statsporten ligger monumentet som hedrar offren i förlisningen av färjan Estonia den 28 september, 1994.

Efter en vandring längs resterna av den gamla stadsmuren gick jag upp till Domberget, Toompea, för att titta på några av sevärdheterna som finns här. Den mest spektakulära vägen dit är att vandra genom Pikk Jalg, en port från 1380. Högst upp på Domberget ligger Riigikogu, Estland parlamentsbyggnad, som är en del av Toompea-borgen. Tyvärr finns inget bevarat av den danska borgen som var den första på Domberget byggd på 1200-talet. Kvar finns däremot tre av de fyra försvarstornen som byggdes på borgen som ersatte den danska. Det finaste av dem är Pikk Hermann, Hermann tornet, som uppfördes på 1370-talet. I toppen på det är alltid den estniska flaggan hissad. Mitt emot parlamentsbyggnaden ligger den pampiga Alexander Nevsky katedralen, den ryskortodoxa kyrkan, uppförd mellan åren 1894 och 1900. Lite längre bort ligger Tallinns Domkyrka, Toomkirik, som grundades år 1233 och har gett berget dess namn. Kyrkan är begravningsplats för många berömda och adliga ester vars vapensköldar dekorerar väggarna. Vandrar man gatan Kohtu österut från domkyrkan kommer man till en utsiktsplats med vackra vyer över Tallinn.

Nedanför Hermannborgen finns delar av den gamla stadsmuren bevarad med ett av det vackra kanontornet Kiek in de Kök, som betyder ”Titt-in-i-köket”, byggt omkring år 1475.

Sista hela dagen jag var kvar i Tallinn började jag med att promenera till Kadriorg, som är en stor och vacker park. På gatorna runt parken finns många fina gamla trähus och inne i parken ligger det vackra barockpalatset Kadriorg som byggdes på order av Tsar Peter den Store mellan åren 1718 och 1736. Från palatset gick jag kustvägen tillbaka till Gamla Stan och passerade den stora ryska obelisken ”Russia” som minner om den sovjetiska perioden. Innan jag kom fram till Gamla Stan gick jag in i Rotermannkvarteren, ett före detta industriområde som nu håller på att omvandlas till ett område där restauranger trängs med affärer, kontor lägenheter, gallerier och en färskvarumarknad. Ett spännande experiment med blandning av gammal och ny arkitektur. Mina sista timmar i Tallinn strövade jag åter runt i den vackra gamla stadskärna.

Pärnu

Den lilla staden Pärnu vid havet var min  tredje och sista bas i Estland innan jag körde tillbaka till Riga där min resa genom Baltikum avslutades. Pärnu, med cirka 44 500 invånare, är Estlands ”sommarhuvudstad” med vackra parker, härliga sandstränder, restauranger och spaanläggningar.

När de tyska ordensriddarna kom till platsen där Pärnu nu ligger existerade redan en handelsplats här. Under hansatiden på 1300-talet var Pärnu (Pernau) en viktig hansestad vilket också gav staden ett utsatt läge för erövring. Under årens lopp har staden styrts av tyskar, polacker, svenskar och ryssar. Från år 1838 blev staden en populär kurort med möjligheter till gyttjebad och underbara havsbad. Under andra världskriget skadades staden svårt när ryska trupper drev ut de tyska. Idag är stadens centrala delar vackert renoverade och har en del sevärdheter.

Jag tillbringade två dagar i Pärnu för att utforska staden och en del av sevärdheterna. Under mitt besök hade turisterna lämnat staden varför här var lugnt och fridfullt. Några av de sevärdheterna jag tittade på var Mudaravila, en vacker byggnad i nyklassisk arkitektur uppförd i början av 1900-talet, här kunde man ta helande gyttjebad. Här ligger också den vackra Kursalen helt byggd i trä i slutet av 1800-talet. Framför den finns en staty av Estlands populäraste dragspelare Raimond Valgre. Och naturligtvis gick jag ned på den så kallade ”Blue Flag Beach”, den vackra sandstranden, som nu, i stort sett, var helt öde. På väg till centrum tittade jag på de gamla svenska försvarsmurarna och vallgraven från 1600-talet, och ”Tallinnporten”, en gammal stadsport som låg på vägen till huvudstaden. Härifrån gick jag på smågator fram till Ruutli, gågatan i centrum som är kantad med vackra gamla hus och då är man i stadens historiska del. Här ligger ”Röda tornet”, Punane Torn, stadens äldsta byggnad från 1400-talet. Under en period fungerade tornet som fängelse. I det pampiga stadshuset från 1700-talet bodde Tsar Alexander I under sitt besök i Pärnu år 1806. Stadens vackraste kyrka, byggd i barockstil 1744 – 1747, S:ta Elisabeths kyrka ligger på Nikolai gatan. Andra sevärda kyrkor är S:ta Katharinas kyrka byggd på 1700-talet och den Ryskortodoxa kyrkan byggd i början av 1900-talet. En liten bit bortom Ruutli ligger Ammende Villa, en vacker före detta herrgård byggd i jugendstil av en välbärgad tysk köpman i början på 1900-talet. I den ligger nu en av Pärnus mest exklusiva restauranger.

Förutom dessa sevärdheter tittade jag på många vackra gamla trähus som ligger öster om Ruutli och jag gjorde också en lång vandring utefter Pärnufloden.

Jag tyckte om Pärnu för att det var så stilla och fridfullt i staden, helt annorlunda mot semesterperioden då staden besöks av tusentals turister.

Från Pärnu körde jag tillbaka till Riga där jag tillbringade ytterligare en dag innan det var dags att lämna Baltikum.

Det finns en del sevärdheter i de baltiska länderna som gör det värt att besöka dem, i första hand respektive lands huvudstad med sina gamla stadskärnor, som alla är upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Utöver dessa finns det begränsat med sevärdheter i respektive land, enligt min uppfattning. Det som delvis förtar nöjet att resa i länderna är människorna som inte inbjuder till kontakter. De är tyvärr väldigt ofta trista att ha kontakt med. Trots mina erfarenheter har det varit intressant att besöka de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen.

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik