Resa till Israel,
Jerusalem, Masada, Betlehem, Kapernaum mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Israel, Jerusalem, Masada, Betlehem, Kapernaum, Golan mm

Ceasarea, Megiddo, Haifa, Akko, Kapernaum, Genesarets sjö, Tabgha, Banias, Golanhöjderna, Nasaret, Yardenit, Beit Shean, Jerusalem, Betlehem (Palestina), Qumran, Masada och Döda Havet var några platser jag besökte på min resa till Israel och Palestina, Rainer Stalvik

En resa till Israel bjuder på upplevelser relaterade till historisk tid och möten med dagens komplicerade politiska situation i Mellanöstern. 

Här finns många platser som förknippas med israelernas och palestiniernas tidiga historia och forna regenter som kungarna David och Herodes. Här finns nästan alla de platser som förknippas med Jesus liv och gärningar. Därför går en resa genom Israel också i kristendomens fotspår. De grymma korstågen på medeltiden som genomfördes för att återta det Heliga Landet och den förlorade staden Jerusalem har lämnat spår efter sig i form av gamla borgar och stadsbilder. Flera av Israels sevärdheter finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Upplevelser som speglar den komplicerade politiska situationen som råder i landet och  regionen möter man dagligen.

Ett besök i Israel är en intressant upplevelse, på alla sätt.

På denna resa utökades antalet besökta länder / autonoma områden med Israel (110:e) och Palestina (111:e) för min del.

Under min resa besökte jag, bland annat: 

Ceasarea, Judéens forna huvudstad
Megiddo, den bibliska platsen för Armageddon (UNESCO-arv)
Haifa med Bahaitemplet och dess vackra trädgårdar (UNESCO-arv)
Akko, korsriddarnas sista fäste i det ”Heliga landet” (UNESCO-arv)
Kapernaum med huset där Jesus lärjunge Petrus bodde
Genesarets sjö som spelade en viktig roll under Jesus tid
Tabgha var platsen där Jesus lär ha mättat 5 000 personer med två fiskar och 5 skivor bröd Salighetsprisningarnas berg där Jesus skall ha hållit sin bergspredikan
Banias är platsen med en av Jordanflodens källflöden och gamla tempel
Golanhöjderna är gränsbergen mellan Israel och Syrien
Nasaret var hemstaden för Josef, Maria och Jesus
Yardenit är Dopplatsen där Johannes Döparen lär ha verkat
Beit Shean kallades för Scythopolis under Romartiden
Jerusalem, den heliga staden med platser som Oljeberget, Getsemanes trädgårdar, Klippmoskén, Klagomuren, Via Dolorosa, Golgata mm mm Gamla staden är med på UNESCO:s lista över världsarv
Betlehem (Palestina), här ligger Födelsekyrkan byggd på den plats där Maria födde Jesus
Qumran, platsen där man fann Dödahavsrullarna
Masada är en mäktig klippa där israelerna framgångsrikt försvarade sig mot romarna (UNESCO-arv)
Döda Havet, jordens lägsta belägna sjö (408 meter under havsnivå), bjöd på bad i världens saltaste vatten

Allmänt

Efter sommarens cykelolycka fick jag planera om höstens resor. Samtliga resor mellan september och december bokades av i väntan på hur rehabiliteringen skulle utvecklas. I slutet av september vågade jag börja tänka på att åter ge mig iväg på någon resa under hösten, dock inte på egen hand.

En resa till israel har varit i ”väntläge” under några år och när jag hittade en som skulle ta mig till flera UNESCO-listade världsarv och några av kristendomens mest betydelsefulla platser bokade jag denna.

Någon reseplanering behövdes inte, allt praktiskt skulle tas om hand av arrangören.

Resan gjorde jag tillsammans med en god vän, vilket kändes bra eftersom jag även skulle kunna få hjälp om problem uppstod i sviter efter min cykelolycka. Under resan skulle vi ingå i en internationell grupp. Senare visade det sig att gruppen bestod av två svenskar, tre kvinnor från Sydafrika och tolv amerikanska kvinnor och män. Tre av oss var inte speciellt religiösa. Resterande del av gruppen var starkt troende och hade valt denna resa för att besöka platser med anknytning till Jesus liv och gärningar. Men jag måste säga att även om man inte är religiös är det oundvikligt att känna stark när man kommer till de platser som haft en stor betydelse för kristendomen.

Varje morgon hämtades vi med buss på respektive hotell och därefter började de intressanta och välplanerade dagsturerna. Som guide hade vi en mycket kunnig israel, som också körde bussen.

Hotellen vi bodde på höll hög klass och måltiderna, bufféerna, var rikliga och innehöll mycket god mat.

En eloge till arrangören och vår guide för en välplanerad och mycket bra genomförd resa!

Flygresan och ankomst till Tel Aviv

Transporten till, och från, Israel gick med Turkish Airlines som har en bra förbindelse mellan Göteborg och Tel Aviv via Istanbul. Behaglig flygresa med god mat och dryck!

Sträckan Göteborg – Istanbul tog 3 timmar och 20 minuter (2 389 kilometer)
Sträckan Istanbul – Tel Aviv tog 2 timmar (692 kilometer)

Vid ankomsten i Tel Aviv uppstod problem på grund av att mitt bagage inte kom med planet. Starkt försenade kom vi ut i ankomsthallen och höll på att missa chauffören som var utsänd av resebyrån för att köra oss till hotellet. Bagaget skulle enligt löfte levereras till nästa hotell, om man hittade det.

Det blev sen ankomst på hotellet i Tel Aviv varför det inte fanns någon möjlighet att se mig omkring i staden. Sen middag, som ingick i resan, åts på en restaurang i anslutning till hotellet; spagetti carbonara och öl till detta. Då jag hittade en metallbit i maten bjöd restaurangen på en extra öl som tröst!

Efter middagen var det läggdags för rundturen genom Israel skulle starta tidigt påföljande dags morgon.

Säkerhet

Så här skriver, bland annat UD på sin hemsida:

”De flesta besökare i Israel upplever en problemfri resa. Det finns dock vissa risker som resenären bör vara medveten om.  nödvändiga resor upp till ett avstånd om 40 kilometer från Gaza uppmanas svenskar även att iaktta särskild försiktighet också i Gazas bredare närområde.

På grund av spänningar i Israels norra närområden uppmanas till särskild försiktighet vid resor i norra Israel och Golan.

Svenskar uppmanas även att iaktta försiktighet vid resor på vägarna 10 och 12 längs gränsen mellan Israel och Egypten med anledning av terrorattentat och andra incidenter som ägt rum i södra Israel under 2011 och 2012.

Det finns viss risk för att reaktioner mot politiska skeenden i Israel och regionen tar sig uttryck i civila oroligheter, fram­för allt i arabiskdominerade områden i norra Israel och Jerusalem.”

Själv upplevde jag inga som helst incidenter under denna resa men guiden tog med jämna mellanrum upp den stundtals spända relationen mellan israelerna och den arabiska befolkningen som gjorde mig vaksam i vissa områden. Han varnade även oss i gruppen för att besöka den gamla staden i Jerusalem kvällstid.

Med tanke på alla attentat som förekommit i Israel kändes det ibland lite obehagligt att gå i områden där många människor vistades.

Boende

Hotellen jag bodde på under resan ingick alla i reseupplägget och höll mycket hög standard, trots att jag valt att bo på mellanklasshotell.

Kostnader

Eftersom halvpension ingick i resan behövde jag endast äta lunch under dagen. Lunchrestaurangerna valde vår guide ut åt oss och de blev enklare för varje dag som gick då nästan ingen i gruppen var i behov av en stadig lunch efter de omfattande frukostarna man åt på hotellet innan dagens tur.

Dock kunde jag notera att restaurangpriserna på öl och vin var i nivå med de svenska, liksom bensinpriset. Jag drog den slutsatsen att det mesta i restaurangväg säkert höll ungefär svenska priser.

Vatten, 1.5 liter, kostade omkring SEK 16:- i servicebutiker, mera på hotell.

Resa till Israel och Palestina

Platser som jag besökte under resan

Ceasarea, Judéens huvudstad under romarnas styre

Ceasarea, cirka 3 400 invånare, var ursprungligen en liten fenisisk bosättning som grundades på 300-talet f Kr. Kung Herodes byggde sin stad här på 20-talet f Kr och dedikerade den senare till den romerske kejsaren Augustus Ceasar. Efter Herodes död blev Ceasarea romarnas lokala huvudstad i Judéen. Pontius Pilatus verkade som prefekt i staden under åren 26 till 36 e Kr.

Enligt Bibeln kristnades den förste romerske befälhavaren av Jesus lärjunge Petrus i Ceasarea.

År 640 intogs staden av araberna och år 1101 erövrades Ceasarea av Korsriddarna. Därefter föll staden omväxlande i arabernas och korsriddarnas händer tills den mamlukiske sultanen slutligen erövrade Ceasarea år 1261 och förstörde den.

Jag fick möjlighet att besöka en del av ruinerna av korsriddarnas borg med den mäktiga muren och vallgraven, den romerska amfiteatern byggd på 300-talet,  hippodromen var området där hästkapplöpningar hölls under romartiden med plats för 10 000 åskådare (kallas även Herodes amfiteater), romarnas huvudgata Cardo och den romerska akvedukten byggd på 100-talet e Kr

Berget Megiddo (den bibliska platsen för Harmagedon) (UNESCO-listat världsarv)

Enligt Bibeln, Uppenbarelseboken 16:16, skulle den sista striden på jorden stå vid Harmagedon mellan det Goda (Jesus och hans änglar) och det Onda (Satan och hans demoner). Ordet Harmagedon har, bland annat på engelska, blivit en omskrivning för jordens undergång

Megiddo var under årtusenden en viktig handelsplats och har därför varit utsatt för många angrepp. Det första slaget om Megiddo beskrivs med hieroglyfer på templet i Karnak i Luxor, Egypten och berättar om hur farao Tutmosis III erövrade berget år 1486 f Kr. Megiddo förblev i egytiernas händer i mer än 100 år. Judarnas kung David besegrade egyptierna och under hans sons styre, Kung Salomon, blev Megiddo en av rikets viktigaste platser. För romarna var detta en viktig knutpunkt utefter handelsvägen Via Maris. På 400-talet f Kr var Megiddo helt övergivet.

Utgrävningar visar att det funnits 20 olika historiska perioder i Megiddo, från 4 000-talet f Kr till 400-talet f Kr

Det var inte svårt att känna de historiska vingslagen när jag vandrade runt bland husrester, gamla stallar, sädesmagasin och det gamla altaret, en av de stora sevärdheterna i Megiddo. Den största är antagligen vattensystemet som byggdes på 900-talet f Kr för att staden skulle klara en belägring utan att behöva kapitulera på grund av vattenbrist. Det består av ett 30 meter djupt schakt som huggits ur en klippa som leder till en 70 meter lång tunnel i vilken vattnet strömmade fram till staden.

Bahai-templet på berget Karmel i Haifa (UNESCO-listat världsarv)

Haifa, cirka 291 000 invånare, är norra Israels största stad och en betydelsefull hamnstad. Haifa har under årens lopp erövrats av fenicier, perser, romare, bysantiner, araber, korsriddare, turkar, britter och israeler. Idag är Haifa en blomstrande stad.

På sluttningen av berget Karmel, 564 möh, ligger Bahai religionens vackra templet och dess fantastiska trädgård (med på UNESCO:s lista över världsarv). Bahai religionen är världens yngsta religion och skapades så sent som i mitten av 1800-talet av en perser med namn Bahaúllah som satt fängslad i 25 år nära staden Akko. Hans kvarlevor fördes till Haifa år 1909 och finns nu i templet Bab.  Idag har religionen cirka 6 miljoner anhängare i 75 länder.

Templet Bab stod färdigt år 1953 och de övre områdena mellan åren 1987 och 2001.

Andra Bahaitempel jag sett är Lotus-templet i New Delhi, Indien och templen i Wilmette, USA Sydney, Australien och templet i Panama City, Panama.

Akko, korsriddarnas sista fäste i det Heliga Landet (UNESCO-listat världsarv)

Marco Polo besökte staden Akko, cirka 52 000 invånare, på 1200-talet och Akko har i alla tider lyckats behålla sin gamla stadskärna. Men Akko är äldre än så. Egyptierna nämnde staden i en skrift redan på 1 900-talet f Kr. År 333 f Kr grundade Alexander den Store ett myntverk i Akko som användes i 600 år! Efter Alexanders död erövrade den egyptiske faraon Ptolemites staden. På 200-talet f Kr erövrades staden av syrier, sedan av romarna och år 636 intogs staden av araber som höll den in på 1000-talet då de kristna korsriddarna erövrade Akko. Därefter erövrade den arabiske ledaren Saladin staden en kort period tills korsriddarna återtog den och höll den fram till är 1291 då mamlukerna erövrade staden efter två månaders belägring. Akko har en lång och blodig historia!

På grund av tidsnöd fick vi bara besöka Akko en kortare tid än vad som stod i resplanen, men fick ändå en ganska bra bild av hur den befästa staden en gång sett ut.

Jag vandrade längs försvarsmuren med solen som gick ned i Medelhavet på den ena sidan och de gamla husen på den andra, vackra stenhus byggda av korsriddarna. De smala kullerstensklädda gatorna i den gamla staden slingrade sig fram.  Här och var vackra valv som ledde längre in i staden. Några kyrkor och ett hotell med vackra pelargångar som använts av korsriddarna. En gränd full med affärer och stånd gav miljön en arabisk prägel. En kyrka vars klocktorn gjorts om till en minaret visade att mamlukerna anpassade staden efter sina behov.

Tyvärr räckte inte den lite dryga timme som stod till vårt förfogande till för att utforska Akko ordentligt. Hit vill jag gärna återkomma!

Tabgha, Genesarets sjö, Salighetsprisningarnas berg och Kapernaum – Heliga platser som ger vibrationer

Nu hade vi kommit till området vid Genesarets sjö, en vacker trakt med flera platser som är starkt förknippade med Jesus liv och gärningar.

Tabgha, av många ansedd som en av de vackraste och fridfullaste heliga platserna. Namnet kommer ursprungligen från grekiskans hepta pega som betyder ”sju källor”.  Ett besök vid dessa platser känner man omedelbart att det är någonting ”speciellt” med dem platser, även om man inte är religiös.

Första besöket på en plats med anknytning till Jesus gärningar var Mångfaldigandets kyrka, en vacker kyrka med en fridfull inramning i form av pilträd och fontän full med guldfiskar. Kyrkan är byggd på en plats där det tidigare fanns en bysantinsk kyrka från 400-talet. År 1932 hittade arkeologer mycket vackra romerska mosaiker i kyrkan som idag kan beskådas av besökare.

Under kyrkans stora altare lär den klippa finnas där Jesus lade fem bröd och två fiskar som han sedan fördelade till 5 000 åhörare, enligt Markus evangelium 6:30-44.

På gårdsplanen utanför kyrkan kan man beskåda en gammal olivpress och ett flera hundra år gammalt badkar med plats för fyra sittande personer.

En båttur på Genesarets sjö är ett måste, och blev så även för oss!

Solen sken över den spegelblanka Genserates sjö när jag kom ner till kajen där båten som skulle ta oss på tur låg förtöjd. Runt sjön ligger bergskedjor som förstärker naturens skönhet. Och i fjärran såg jag bosättningar vid sjöns kant, flera av dem spelade en viktig roll i Jesus liv.

Förutom den grupp jag ingick i var det ytterligare ett tiotal personer som steg ombord på båten och som liknade den typ som användes på Jesus tid. Ett tak på däcket skyddade mot sol och eventuellt regn. En speciell känsla spred sig genom kroppen när båten lade ut från kajen. Trots att jag inte är speciellt religiös upplevde jag en speciell stämning inombords, och gjorde så även på andra platser knutna till Jesus liv och gärningar som jag besökte.

Det tog inte lång stund innan människor började be, sjunga och dansa av glädje över att befinna sig på en plats som har anknytning till Jesus liv. En glädje som smittade av sig. Jo, det kändes speciellt att sitta på däck och låta blicken svepa över sjön och dess vackra omgivningar, bergen och byarna i fjärran, fiskare som lade i, eller tog upp, sina nät ståendes i de små båtarna.

Efter en knapp timmes båtfärd kom vi tillbaka till kajen och besökte det nybyggda muséet där man kan se en utställning om israelernas befrielsekamp och en cirka 1 000 år gammal båt.

Mount of Beatitudes, Salighetsprisningarnas berg, är en naturskön plats med vy över Genesarets sjö och bergen i Jordanien. Här skall Jesus enligt Bibeln, Matteus 5 -7, ha hållit sin bergspredikan. Uppe på berget finns idag en vacker åttakantig kyrka byggd år 1937 på en plats där det tidigare låg en gammal kyrka. Många pilgrimer söker sig hit, för den natursköna platsen och för att känna kopplingen till en viktig händelse ur Jesus liv.

När jag stod nedanför kyrkan med vyn över Genesarets sjö och bergen i Jordanien försökte jag tänka mig hur det såg ut när Jesus höll sin predikan stående på bergssluttningen med hundratals åhörare nedanför sig. Jag lyckades inte framkalla den bilden, men njöt oerhört av den vackra naturen.

Kapernaum är enligt Bibeln en av de viktigaste platserna i Jesus liv och för hans gärningar. Det var här han predikade i synagogan, botade sjuka, bland annat Petrus styvmor och en spetälsk man och det var här han fick sina första lärjungar; Petrus, Andreas, Jakob och Johannes.

Kapernaum var redan på 100-talet e Kr ett starkt kristet fäste. Efter att araberna erövrat byn omkring år 700 var den aldrig mera varit bebodd. Ruinerna efter Kapernaum står idag som ett monument över det förflutna.

Kapernaums största sevärdhet idag är ruinerna av aposteln Petrus hus, som är skyddat med en modern byggnad. Det gamla huset byggdes senare om till en kyrka och ruinerna av denna kan beskådas genom ett stort glasfönster. Rummet som Jesus lär ha bott i kläddes på 300-talet med ett vackert mosaikgolv och kan nu ses genom ett glasfönster.

Synagogan som ligger strax öster om Petrus hus lär ha byggts på 100-talet. Den förstördes under den arabiska erövringen och har rekonstruerats till viss del. I parken runt synagogan finns lämningar på de gamla stenkolonnerna i form av bilder av Davidsskölden, en palm som var symbolen för Israel, den urgamla Heliga Arken som transporterade toran mm

Runt synagogan finns många husruiner.

Det var onekligen spännande att besöka Kapernaum, en plats som spelat en central roll i Jesus liv!

En tur i Golanhöjderna med besök vid Banias, Jordanflodens källflöde

Från Kapernaum gick färden till Banias Nature Reserve, en av Israels vackraste och populäraste platser. Här finns en av Jordanflodens källflöden  och en dramatisk natur med tempel från historisk tid. Platsen är som populärast att besöka tidigt på våren då smältvatten rinner ned från berget Hermon och vattenflödet är som kraftigast. Banias har sitt ursprung i namnet av guden Pan, landsbygdens gud, som platsen tillägnades för flera tusen år sedan.

Den stora grottan i berget var det som jag lade märket till först när jag passerat dammarna som samlar upp vattnet som kommer ur berget och bildar en av Jordanflodens källflöden. Grottan var en del av det tempelkomplex som uppfördes av Agrippa II, Herodes svärson. Inte mycket återstår av templet men det går att se resterna av en del byggnader. Ett annat tempel som legat här tillägnades av människor som ännu inte kristnats och kallas för ”Den dansande getens tempel”.

Runt det forna tempelområdet ligger många fruktträd och gör platsen till en verklig oas.

Från Banias fortsatte färden upp i Golanhöjderna som israel erövrade från syrierna under ”Sexdagarskriget” år 1967. Det var härifrån som Israel besköts med raketer.

Under färden passerade vi före detta syriska militärkaserner, nu övergivna och i dåligt skick samt andra byggnader som tillhört Syrien före kriget. Ett stort huskomplex låg mindre än 100 meter från dagens gräns.

Högt uppe i Golanhöjderna ligger Mitzpe Quneitra, en utsiktsplats, med vyer in över Syrien. Här ser man gränslinjen och det staket som skiljer de båda länderna åt. Bakom staketet på den syriska sidan ligger spökstaden Quneitra. Staden erövrades av Israel 1967 och fram tills dess Syriens största stad i Golan. Idag är staden helt övergiven.

På höjden ovanför utsiktsplatsen ligger en israeliska militärförläggning varifrån man spanar in över den syriska gränsen. Starkt beväpnade militärförband ses ofta patrullera i området, så även när jag var på besök.

Vår guide trodde aldrig att erövrade områden någonsin skulle återlämnas till Syrien.

Yardenit, Johannes Döparens plats vid Jordanfloden

Tidigt en morgon kördes gruppen till Yardenit, platsen där Johannes Döparen varit verksam. Här skulle några ur gruppen döpas. Detta är inte platsen där Johannes döpte Jesus. Den ligger numera i Jordanien och den besökte jag under min resa i  detta land.

Yardenit är en vacker och lugn del av Jordanfloden. Hit kommer många pilgrimer för att döpas i flodens vatten. Platsen är fridfull, lummig och grön. Yardenit är väl organiserat och klarar av att ta emot många pilgrimer per dag. Här finns en stor restaurang, souvenirbutik, omklädesrum, betaltoaletter och möjlighet att köpa eller hyra speciella dopkläder. ”Business as usual…..”

Vår grupp kom till Yardenit innan de stora pilgrimsgrupperna hunnit komma för dagen varför vi fick uppleva lugnet och fågelsången vid den stilla flytande Jordanfloden. De fyra ur gruppen som skulle döpas hade snabbt reducerats till en då tre av dem tyckte det var för kallt att sänkas i Jordanflodens vatten. Hur stark var deras tro egentligen?

De tre kvinnorna från Sydafrika började sjunga och dansa vid flodstranden medan en vietnamesisk kvinna som nu är bosatt i USA förbereddes för dopet. Eftersom hon tyckte det var för dyrt att hyra, eller köpa, dopkläder fick en baddräkt duga under dopceremonin. En filippinsk man, som även han numera bor i USA, utförde dopet. Han läste en bön och sedan sänkte han ned kvinnan i vattnet medan delar av gruppen stod och skrek ”Let her go all the way”, det vill säga sänk ned henne under vattnet. Efter en kort stund stod kvinnan huttrande på Dopplatsen och därmed var dopceremonin över. Den hade tagit bara några minuter.

När vi lämnade Yardenit kom flera bussar med vitklädda pilgrimer som skulle döpas. Synd att jag missade detta!

Nasaret, Jesus hemstad

 Nasaret, cirka 66 000 invånare, är den största arabiska staden i Israel. En brusande och livlig stad!

Det fanns ett starkt kristet fäste i Nasaret fram till 300-talet. Sedan tappade staden i betydelse  för de religiösa för att på 600-talet åter få ökad betydelse efter att det rapporterats att här skett flera mirakel, att en synagoga  förvarat den bok som Jesus använde när han lärde sig skriva och även den bänk som Jesus suttit på.

Korsriddarna gjorde Nasaret till sin huvudstad i Galiléen och lät här uppföra Maria Bebådelsekyrkan, som blev en av de viktigaste religiösa symbolerna i den kristna världen. Trots korsriddarnas nederlag vid Horns of Hattins år 1187 mot en arabisk armé fick de fortsätta att besöka kyrkan,  men under 1200-talet blev det för farligt för dem att ge sig in i arabiskt område att de avstod.

På 1600-talet lyckades Franciskanerna köpa tillbaka kyrkan, som nu var helt förfallen. På 1730-talet byggde de en ny kyrka som stod ända fram till 1955 då den revs och ersattes av den magnifika basilika som finns idag.

Marie Bebådelsekyrka som byggdes år 1955 tornade upp sig framför mig när jag gick in genom porten till denna. Vacker och mäktig med en gigantisk dom, 60 meter hög. Planen runt kyrkan var dekorerad med vackra målningar av Jungfru Maria och kom från hela världen. Till vänster om kyrkan stod en stor staty av Jungfru Maria där många människor väntade på att bli fotograferade hållande någon av Marias händer.

Marie Bebådelsekyrkan är Mellanösterns största kyrka och en av de heligaste i den kristna världen. Kyrkan är den femte i ordningen som byggts på denna plats. Kyrkan är byggd på den plats där man tror att Marias hus låg och att det var här som ärkeängeln Gabriel steg ned från himlen för att meddela att hon var gravid med Guds Son.

Det kändes mäktigt att stå framför denna kyrka, mycket mäktigt, där den reste sig framför mig i all sin prakt. Vacker exteriör och intressant dekorerade kyrkportar.

Väl inkommen i kyrkan kände jag mig väldigt liten, som alltid i stora kyrkor. Och känslan av litenhet ökades ytterligare när jag stod under den höga kupolen. Kyrkan var ljus och luftig.

I nedre delen av kyrkan fanns resterna efter en bysantinsk kyrka från 400-talet som lär vara byggd runt Marias hus.

Beit Shean, romarnas Scythopolis

Beit Shean var under antiken en viktig knutpunkt vid Jordanfloden och är idag en av Israels viktigaste arkeologiska platser med den bäst bevarade romerska amfiteatern.

Den första staden vid Beit Shean grundades för omkring 5 – 6 000 år sedan och var omnämnd redan i de gamla egyptiska skrifterna som ett mäktigt försvarscentra. På 1300-talet f Kr erövrade en israelisk stam staden från egyptierna. Israelerna regerade Beit Shean i två hundra år och förlorade den sedan till filistéerna som hängde upp den israeliske kung Sauls huvud på stadsmuren. För omkring 2 300 år intog grekerna staden och kallade den för Scytopholis. År 64 f Kr erövrades Beit Shean av den romerske kejsaren Pompejus. Staden nådde sin höjdpunkt på 400-talet e Kr och hade då 30 –  40 000 invånare. Efter den svåra jordbävningen år 740 e Kr återuppbyggdes staden delvis men kom därefter att föra en mera  tynande tillvaro.

Utgrävningar har visat att det funnits 18 städer vid Beit Shean!

När jag kom fram till den kolonnklädda forna huvudgatan fick jag en riktig ”deja vu-upplevelse”. ”Det här har jag sett förut, tänkte jag!” Den liknande den vy jag sett några år tidigare när jag var i Jordanien och besökte den forna romerska staden Gerasa, dagens Jerash. Lika vacker och lika imponerande! Jerash ligger bara 5-6 mil fågelvägen från Beit Shean.

I nästan en och en halv timme gick jag runt bland ruinerna och beundrade resterna av de gamla byggnaderna och den antika miljön; gator, hus, gamla badhus, en offentlig toalett, vackra kapitäler från de grekiska och romerska perioderna, den välbevarade amfiteatern där gladiatorer kämpade på liv och död medan 6 000 åskådare tittade på. Här var det lätt att låta fantasin flöda och framkalla bilder u det förgångna!

Jerusalem – Den Heliga staden (Gamla staden är UNESCO-listat världsarv)

Jerusalem, cirka 700 000 invånare, är en mycket gammal stad vars historia lär gå tillbaka  minst 4 000 år. Staden antas ha grundats på 1 800-talet f Kr. Dess tidigaste invånare är kända som jevuséer. Jerusalem är judendomens heligaste stad och har även en stor religiös betydelse inom kristendomen. Inom islam är Jerusalem den tredje heligaste platsen efter Mekka och Medina. De flesta platserna/byggnaderna av stor religiös betydelse ligger i den ”Gamla staden”, som Tempelberget, Västra Muren, Den Heliga Gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén.  Staden ligger 809 meter över havet.

Jerusalems gamla stad finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Jerusalems långa historia är ofta mycket våldsam och blodig och erövrarna har varit många. Än idag pågår en konflikt om staden. FN har föreslagit att östra Jerusalem skall vara huvudstad i Palestina och den västra delen huvudstad i Israel. Ännu har ingen enighet nåtts om detta

Några viktiga händelser i Jerusalems historia:

1 800 f Kr staden grundades
990 f Kr Intogs staden av israelernas kung David
587 f Kr Intog den babyloniske kungen Nebukadnessar staden och förde bort befolkningen
480-talet f Kr segrade perserna över babylonierna och judarna fick återvända till Jerusalem
332 f Kr Alexander den store erövrade Jerusalem och var endast 22 år gammal då
c:a 63 f Kr intog romarna Jerusalem under ledning av General Pompejus
C:a 88 f Kr tillsatte romarna Herodes som kung över Judéen

30 e Kr korsfästes Jesus i Jerusalem efter att ha blivit dömd av romaren Pontius Pilatus
66-70 e Kr Romarna slog ned ett israeliskt uppror
135 e Kr  Judar förbjuds att bo i staden efter den så kallade Kochbarevolten
400-talet Återfick staden sitt ursprungliga namn – Jerusalem
638 utökades det arabiska kalifatet till att omfatta även Jerusalem
1099 erövrade korsriddarna staden och dödade de flesta judarna och muslimerna
1187 intog den muslimske ledaren Saladin staden
1244 intog tatarerna Jerusalem och drev judarna på flykt
1247 återerövrade Saladin staden från tartarerna
1250 erövrade de egyptiska mamlukerna staden men förlorade sedan den till korsriddare och mongoler
1347 återerövrade mamlukerna staden
1517 – 1917 var Jerusalem en del av det Ottomanska riket (turkarna)
1917 intog britterna Jerusalem under ledning av den brittiske generalen Alenby
1948 14 maj utropas den nya staten Israel och Jerusalem delades; östra delen tillföll Jordanien och den västra Israel
1949 första israeliska parlamentet antog en lag om att Jerusalem skulle bli huvudstad
1967 efter ”Sexdagarskriget” enades Jerusalem
1980 antogs ”Jerusalemlagen” som gjorde hela staden till Israels huvudstad
1981 Togs Jerusalems ”Gamla stad” upp på UNESCO:s lista över världsarv

”Äntligen!”, tänkte jag när jag stod på Oljeberget och såg ut över Jerusalems ”Gamla stad”. Hit hade jag velat komma sedan länge. Vyn över Kidrondalen, den ”Gamla staden” och omgivningarna var bedövande vackra och imponerande!

Jag hämtades på hotellet strax efter klockan åtta av guiden som under en hel dag skulle visa oss Jerusalem och flera av de heliga platserna. Vi började rundturen på Oljeberget.

Oljeberget, eller Olivberget, en ås öster om den gamla staden, som har fått sitt namn av dess rika förekomst av olivträd på sluttningarna. Berget nämns ofta i bibliska sammanhang. Oljeberget tillhörde Jordanien från 1948 till 1967 då man förlorade det i samband med ”Sexdagarskriget”.   En vecka före tillfångatagandet red Jesus ned för berget på en åsna in i Jerusalem och hyllades som en konung.

Vyerna från ”Fader Vår-kyrkan” på Oljeberget är bland de mest spektakulära man kan få över Jerusalem. Närmast berget ligger en judisk begravningsplats som har omkring 150 000 gravar och varit i bruk i cirka 3 000 år. Enligt judisk tro kommer de första som återuppstår vara de som ligger begravda på Oljeberget när Messias återvänder till jorden och därför är en gravplats oerhört dyr här.

Mellan Oljeberget och den ”Gamla staden” ligger Kidrondalen.

I den ”Gamla staden” lägger man främst märke till Tempelberget med den förgyllda kupolen på Klippmoskén, en av världens mest fotograferade byggnader, den gamla stadsmuren, Citadellet och Mount Zion.

Nedanför Oljeberget ligger Getsemanes trädgård, platsen där Jesus arresterades. I trädgården finns världens äldsta olivträd, vissa av dem lär vara mer än 2 000 år gamla, det vill säga samtida med Jesus. Enligt en ortodox uppfattning lät apostlarna begrava Jungfru Maria i Getsemane.

Inne i trädgården ligger den vackra ”Alla Nationers kyrka” som stod klar år 1924. Kyrkan är byggd över klippan som Jesus satt på när han fängslades. Pilgrimer söker sig till denna för att be och för att känna på klippan där Jesus enligt uppgift satt.

Kyrkan är uppförd på en plats där det funnits en kyrka från 300-talet. Den förstördes av en jordbävning på 740-talet. Korsriddarna lät senare bygga en ny kyrka på samma plats men den övergavs av okänd anledning år 1345.

Guiden/busschauffören släppte av oss framför den mäktiga stadsmuren till den Gamla staden medan han parkerade bussen. I väntan på honom promenerade jag en bit längs muren för att beundra den skapelse som man ser idag som tillkom mellan åren 1537 och 1542 efter en översyn beordrad av den ottomanske sultanen Suleyman den Store. Efter ombyggnationen fick muren sju stadsportar, en åttonde byggdes till i slutet av 1800-talet.

Vi gick in i Jerusalems Gamla stad genom Jaffa-porten / Jaffa Gate, som är en av de som uppfördes på order av Suleyman den Store. På 1890-talet öppnades här en passage för att den tyske kejsaren Wilhelm med tillhörande följe skulle kunna rida in i Jerusalem i full mundering! Strax innanför porten finns två gravar som lär innehålla huvudena på de två arkitekter som halshöggs på order av Suleyman för att de inte byggde muren runt berget Zion!

Området vid Jaffa Gate domineras av Citadellet som byggdes om av Korsriddarna och inkluderar Herodes Torn och Davids Torn (minaret).

Citadellet byggdes ursprungligen som ett palats åt Herodes den Store under första århundradet före Kristus.  Efter Herodes död övertogs palatset av romarna som bostad åt höga ämbetsmän tills det nästan förstöres helt under ett judiskt uppror år 66 e Kr. Korsriddarna byggde en vallgrav runt palatset och använde det som försvarsanläggning. Sitt nuvarande utseende fick citadellet till stor del på 1310-talet då det byggdes om på order av mamlukernas sultan Malik an-Nasir. Suleyman den Store modifierade citadellet till viss del under åren 1531 till 1538. På trappan till citadellet accepterade den brittiske generalen Alenby ottomanernas kapitulation den 9 december, 1917 och därmed avslutades ett 400 år långt turkiskt  styre.

På vägen till Klagomuren passerade vi den rekonstruerade Cardo Maximus, romarnas och bysantinernas huvudgata som en gång gick tvärs genom hela Jerusalem. Längs denna fanns olika dekorationer i form av kolonner, vackra hus och affärer. En stor väggmålning visar hur stadslivet såg ut för nästan tvåtusen år sedan. Här finns också en kopia på världens äldsta karta, lagd som en vacker mosaik, föreställande Jerusalem på 500-talet e Kr. Originalet finns i en kyrka i staden Madaba som ligger i Jordanien. Jag tittade på denna under min resa i Jordanien.

Efter att gruppen lämnat Maximus Cardo kom vi till en plats där vi hade en nära vy över Tempelberget och Klippmoskén med sin förgyllda kupol, som vi sett från Oljeberget.

Tempelberget och Klippdomen

Guiden lotsade oss fram genom smala gator tills vi kom till en plats där vi hade en fin vy över Tempelberget och Klippdomen på nära håll. Här kunde vi nu se de gamla byggnaderna och den förgyllda och imponerande kupolen på Klippdomen och få en första blick på Klagomuren.

Den förgyllda domen skimrade i solskenet och skiljde sig markant från omgivningen. Jag stod här en lång stund och tänkte tillbaka på den historiska betydelsen av denna plats.

Tempelberget är ett litet berg, 743 möh,  i Jerusalems gamla stad och kallades förr för Moria berg. Tempelberget är en är en helig plats för judendomen, islam och kristendomen.

Klippdomen

När Gud uppmanade judarna att bygga ett tempel för att förvara förbundsarken i, blev de anmodade att bygga templet över klippan. Det första templet uppfördes på 900-talet f Kr av kung Salomo. Templet förstördes av babylonierna år 586 f Kr som också förde bort befolkningen. På 500-talet f Kr uppfördes det andra templet med stöd av perserkungen Kyros II, i Bibeln kallad Kóresh. Detta tempel förstördes av romarna år 70 e Kr på grund av ett judiskt uppror.

Av det andra templet återstår bara den Västra muren som i kristen tradition kallas för Klagomuren.

Klippdomen byggdes av Abd al Malik  under det nionde kalifatet som ett underverk och en gåva till muslimerna mellan åren 687 och 691. Den har fått sitt namn för att den är byggd över den klippa som enligt traditionen patriarken Abraham skulle använda som offeraltare när han av Gud ombads offra sin son Isak och från vilken profeten Muhammed enligt senare muslimsk tradition steg upp till Gud med ärkeängeln Gabriel. Den förgyllda domen är klädd med ett lager guld på 1.3 mm, med en total vikt av 80 kilo som bekostades av kung Hussein av Jordanien. Domens ursprungliga guldbeläggning smältes ned för att betala någon kalifs skulder för flera hundra år sedan.

Klippan har en viktig symbolisk betydelse för judar, kristna och muslimer. Det var här som patriarken Abraham, stamfader för de abrahamitiska religionerna som främst omfattar judendom, kristendom och islam, prövades av Gud.

Prövningen gjordes för att kontrollera att Abraham var rätt person att bli stamfader för ett stort och välsignat folk och bestod i att han skulle offra sin son Isak. Abraham visade att han klarade prövningen när han gjorde i ordning ett altare på en klippa på Moria berg, men han stoppades av en ängel och offrade istället ett djur.

Enligt muslimsk tradition red profeten Muhammed till klippan i Jerusalem från Mekka en natt. Där bad han tillsammans med bland andra Abraham, Moses och Jesus. Sedan steg han tillsammans med ärkeängeln Gabriel upp till himlen och träffade Gud. Bland annat fick han budet att muslimer ska be fem gånger varje dag. När muslimerna erövrade Jerusalem hedrade kalifen Abd al-Malik klippan med helgedomen.

Nära Klippdomen ligger Al-Aqsamoskén som är den tredje viktigaste moskén inom islam efter Masjid al-Haram i Mekka och al-Masjid an-Nabawi.  i Medina. Al-Aqsa moskén är byggd på den plats där man tror att Jesus drev ut penningväxlarna ur templet. Man tror att moskén byggdes på 700-talet av en son till Abd al-Malik.

Klagomuren / Västra muren, judendomens heligaste plats

Vem har inte sett bilder på de bedjande ortodoxa judarna med sina stora skägg och långa lockar under bredbrättade hattar bugande framför Klagomuren och tänkt ”detta skulle jag gärna vilja se i verkligheten”! Nu stod jag här och kunde följa det religiösa livet på nära håll!

Klagomuren, Västra muren, är en del av Tempelbergets stödmur. Enigt den judiska traditionen uppfördes muren av kung David och var en av fyra väggar som låg på Tempelberget närmast ”Det allra heligaste” . Därför anses det vara extra bra att be vid muren. Västra muren är helig även för kristna och muslimer. Muslimerna anser att platsen är helig för att det var här som Mohammed tjudrade sin häst under den nattliga resan.

År 1948 förlorade judarna tillträdet till muren när jordanierna tog kontroll över östra Jerusalem. Efter segern under ”Sexdagars kriget” fick judarna åter möjlighet att komma till muren för att be.

En tradition säger att när vatten börjar strila genom stenarna i muren är det ett tecken på att Messias ankomst är nära.

Det var en fantastisk upplevelse att ströva omkring bland alla bedjande män, kvinnor var förbjudna att vistas vid denna delen av Klagomuren,  eller män som var involverade i olika religiösa aktiviteter runt muren.

Den dagen jag besökte Klagomuren var en dag då unga pojkar kom hit med sina pappor, och andra manliga släktingar, för att för första gången be offentligt. Detta är en stor händelse i pojkars liv och man kommer ofta till muren i procession ledd av spelmän med de unga pojkarna i fokus.

Kung Davids grav 

Vad man tror är Kung Davids grav ligger i markplanet på en bysantinsk kyrka. Enligt Första Konungaboken begravdes han i Davids Stad. Först under 1300-talet började den nuvarande platsen betraktas som Davids grav och sedan dess söker sig många pilgrimer till hit. Innehållet i sarkofagen har aldrig undersökts i modern tid så man vet inte vad som finns i den, om ens något.

Vid mitt besök fanns här flera ortodoxa män som bad eller studerade skrifter. Om man frågade fick man gärna ta bilder på

Rummet där Jesus åt sin sista måltid

I samma byggnad som Davids grav finns rummet där Jesus och hans apostlar intog den sista måltiden innan Jesus korsfästes, den kristna världens fjärde heligaste plats. Rummet är också känt under namnen Coenaculum (latin för matsal) eller Cenacle (latin för middag). Ursprungligen fanns detta rum i den första kristna kyrkan som dock förstördes två gånger. Korsriddarna återuppbyggde rummet i dess nuvarande form.

Under den ottomanska perioden fungerade rummet som en moské. Under britternas styre tilläts inga böner på grund av motsättningar mellan olika religiösa grupper.

Via Dolorosa, Smärtans väg, vägen som Jesus vandrade med korset till Golgata

Pilgrimsvandringar långs Via Dolorosa, Smärtans väg, infördes av franciskanerna under medeltiden och har sedan dess vandrats av miljoner pilgrimer från hela världen. Jag är en av dem som vandrat denna! Via Dolorosa anses vara den väg som Jesus vandrade med korset från Antoniaborgen där han dömdes av Pontius Pilatus upp till Golgata där korsfästelsen ägde rum. Platsen där ”Den Heliga Gravens-kyrka” nu ligger.

Längs vägen finns fjorton stationer där man kan stanna för att be. Dessa stationer förekommer ofta i form av bilder i katolska kyrkor och brukas för korsvägsandakter där man i tankarna följer Via Dolorosa.

På de fjorton stationerna finns bilder som visar:

Station I: Jesus döms till döden
Station II: Jesus tar korset på sina axlar
Station III: Jesus faller för första gången
Station IV: Jesus möter sin mor, Maria
Station V: Simon hjälper Jesus att bära korset
Station VI: Veronica torkar Jesu ansikte
Station VII: Jesus faller för andra gången
Station VIII: Jesus tröstar Jerusalems döttrar
Station IX: Jesus faller för tredje gången
Station X: Jesus kläds av
Station XI: Jesus spikas fast vid korset
Station XII: Jesus dör på korset
Station XIII: Jesus tas ned från korset och återlämnas till sin moder
Station XIV: Jesu kropp begravs

De fyra sista stationerna finns inne i den Heliga Gravens kyrka .
Stationerna är ofta numrerade med romerska siffror

Även för den som inte är religiös är det svårt att inte beröras av olika tankar när man vandrar Via Dolorosa, som jag gjorde. Speciellt när jag stannade till vid de olika stationerna som beskrev vad som hände när Jesus vandrade bärande på korset upp till Golgata. Dock stördes mina tankar av och till av all kommers utefter vägen.

Vandringen började på den plats där Jesus dömts av Pontius Pilatus, bara en del av golvet finns kvar av det gamla palatset. Bland pilgrimer är det populärt att huka sig och med händerna känna på den plats där Jesus en gång kan ha stått. Många brister ut i gråt när de för händerna över stenplattorna.

De allra starkaste tankarna kom när jag var framme på planen utanför Den Heliga Gravens kyrka där Jesus kläddes av inför alla och sedan fördes in i kyrkan för att spikas fast på korset innan han korsfästes. Hålet där hans kors stod finns kvar än idag och är en mycket betydelsefull plats för pilgrimerna som söker sig hit. Pilgrimerna för oftast ned handen i hålet för att känna var korset stått.

Den Heliga Gravens kyrka, även kallad Uppståndelsekyrkan

Den Heliga Gravens kyrka, även kallad Uppståndelsekyrkan, är den heligaste kristna byggnaden i Jerusalems Gamla stad, och har helgats åt Kristi grav. Den ursprungliga kyrkan började byggas år 326 på uppdrag av Helena, kejsare Konstantins moder, och stod klar år 335. När perserna intog Jerusalem år 614 skadades kyrkan svårt men byggdes senare upp igen. Den 18 oktober 1009 vandaliserades kyrkan åter svårt under den muslimske kalifen al-Hakim bi-Amr Allahs styre. Kyrkan återuppbyggdes delvis under åren 1027-1048 av bysantinerna. Den 15 juli 1099 intog Korsriddarna, stadens nya härskare, kyrkan och lät bygga om den till det utseende den har idag, i stort sett. År 1808 skadades kyrkan av en brand och år 1927 av en jordbävning.

Kyrkan, som byggts på en plats som finns nämnd i skriftliga källor från 300-talet, innehåller den grav som av många kristna anser tillhört Jesus. Platsen som kyrkan är belägen på, anses också av vissa vara platsen där Jesus korsfästelse ägde rum, och i kyrkan finns reliker av det sanna korset, som enligt traditionell, äldre uppfattning, är det kors som användes vid korsfästelsen.

Inne i kyrkan finns de fyra sista stationerna på Jesus Golgatavandring; här spikades upp på korset (station XI) och korsfästes (station XII), platsen där Jesus togs ned från korset (station XIII) och Jesus grav (station XIV). På vägen till graven passerar man klipphällen där man anser att Jesus kropp rengjordes efter att ha tagits ned från korset. Här brukar pilgrimer hälla olja på klipphällen och torka upp den med en tygbit för att få med sig någonting av det heliga med sig hem.

Den Heliga Gravens kyrka är säte för patriarken av den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem, åt Romersk-katolska kyrkans högsta företrädare i staden, samt Armenisk-apostoliska kyrkans företrädare. Därtill används kyrkan av Koptisk-ortodoxa kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan.

Eftersom de fyra kristna grenarna inte kunnat hålla sams öppnas och låses kyrkan av två muslimska väktare sedan slutet av 1100-talet!

Kyrkan var full av pilgrimer när jag kom hit varför trängseln var stor inne i den. Kön till Jesus grav var enorm och det skulle ta betydligt längre tid att köa för att komma fram till graven än jag hade till förfogande varför jag fick koncentrera mig på att besöka andra betydelsefulla platser.

Det var en mycket speciell känsla att vandra omkring i kyrkan med alla pilgrimer runt mig. På deras lågmälda samtal hörda jag att de kom från olika delar av världen. I den övre delen av kyrkan fanns en stor grupp ryssar, kvinnorna med huvuddukar, som bad och tände ljus på de tre stationer som ligger här. Kön till platsen där Jesus kors stod var ganska lång varför det tog en stund att komma dit. Där ställde sig många på knä och förde ned en hand i hålet där korset stått.

I den nedre delen av kyrkan trängdes pilgrimer för att köa till Jesus grav eller för att komma till klippan där hans kropp rengjordes efter korsfästelsen. I ett litet rum med en skäggig präst kunde man sticka in handen genom ett hål för att känna på Jesus kista. Det gjorde även jag….

Efter en dryg timmes rundvandring i den Heliga Gravens kyrka var det dags att lämna den och bege sig till den plats där andra kristna hävdar är den plats där korsfästelsen ägde rum och där Jesus´grav finns.

Graven i trädgården, kan vara där Jesus blev korsfäst och begravd

Graven i trädgården ligger strax utanför Damaskusporten i östra Jerusalem och lanserades år 1883  av generalen Charles Gordon som en möjlig plats där Jesus blev korsfäst och begraven. Han vägrade acceptera att Golgata var den rätta platsen utan försökte på olika sätt bevisa att detta var den rätta platsen, bland annat pekade han på grottor i ett berg som gav klippan ett dödskallelikt utseende och hittade en grav med en inskription som skulle vara bevis för att detta var den rätta graven. Vissa arkeologer hävdar att denna grav är från 500-talet.

Det ar betydligt färre besökae här än i ”Den Heliga Gravens kyrka”.

Johannes Döparens kyrka i Ein Kerem

Ein Kerem är en liten by vackert belägen i bergen i Jerusalems utkant omgiven av cedrar och tallar. I den lilla byn finns flera betydelsefulla kyrkor och en av Marias källor. Jag besökte kyrkan som är tillägnad Johannes Döparen.

Kyrkan byggdes 1955 på en plats där det tidigare funnits en kyrka byggd av Korsriddarna. Johannes Döparens kyrka uppfördes vid en stor sten där Elisabeth gömde Johannes för de soldater kung Herodes skickat ut för att döda alla gossebarn yngre än två år. Enligt legenden ligger kyrkan vid den plats där Johannes Döparens föräldrar hade ett sommarhus.

Kyrkans interiör är dekorerad med vackra målningar med bibliska motiv och besöks av många pilgrimer.

Israel Museum, Jerusalem

Israel Museum, landets Nationalmuseum, invigdes 1965 och ligger på en kulle i bostadsområdet Givat Ram i Jerusalem. Museet är den största kulturella institutionen i Israel och rankas som ett av de ledande konst- och arkeologimuseérna i världen. Bland annat innehåller museet världens största samling av arkeologi som relateras till Bibeln och judarnas historia.

Till museets mest berömda samlingar hör ”Shrine of the Book”, där de så kallade Döda Havsrullarna förvarats. Döda Havsrullarna är en samling gamla skrifter, cirka 2 000 år gamla, med Gamla Testamentets bibelböcker som hittades i en grotta i Qumran, nära Döda Havet, år 1947. Totalt hittades 900 dokument i större eller mindre fragment och var en stor sensation när de hittades.

Museets andra stora attraktion är modellenen som visar Jerusalem under tiden då det andra templet fortfarande fanns kvar i staden, 480-talet f Kr

Yad Vashem, Förintelsemuseet

Yad Vashem, Förintelsemuseet, ligger på berget Herzls västra sluttning. Det öppnades för allmänheten år 1957 som ett monument över de judar som dödades i tyskarnas koncentrationsläger under Andra Världskriget.  Museet omfattar hallar med olika teman som alla skakar om besökare med sina grymma budskap.

På vägen till museet passerar man en allé av träd som alla tillägnats en person som kämpat för att rädda judar från tyskarna, givetvis har Raul Wallenberg fått ett minnesträd.

Den första salen man kommer till är ”Minneshallen” där namnen på 22 koncentrationsläger finns graverade i marmorgolvet. Här brinner den ”eviga lågan” för att hylla de omkomna och här finns ett litet kapell med aska från avrättade.

Fotograferingsförbud råder i hela museet utom i ”Minneshallen”.

Födelsekyrkan, Betlehem (Palestina) (UNESCO-listat världsarv)

Kyrkan uppfördes av kejsaren Konstantin den store över den grotta som av traditionen utpekas som Jesu födelseplats på 330-talet. I Nya Testamentets evangelier omnämns ingen grotta som födelseplats, men inom ett århundrade hävdade olika personer att Jesus föddes i en grotta.

En del av de vackra mosaikerna, återupptäckt år 1934, som lades när kyrkan byggdes på 300-talet kan fortfarande beskådas när man besöker kyrkan.

På 500-talet genomfördes en omfattande renovering av kyrkan efter ett uppror som skadade den svårt. Från denna period återstår dock endast ett antal sandstenskolonner.

Korsriddarna gjorde kyrkporten lägre för att ingen skulle kunna storma in i kyrkan sittandes på en häst. Och turkarna sänkte den ytterligare för att försvåra attacker mot kyrkan.

Grottan där Jesus föddes är belägen under markplanet. Här ligger också kryptan där Josef och Maria höll till.

Kyrkan och grottan kan tyckas vara fridfulla platser men har fått bevittna kamper mellan den Grekisk ortodoxa kyrkan, den Armeniska kyrkan och den Katolska. Varje kvadratmeter i kyrkan har delats upp mellan dessa samfund under hårda stridigheter för att få kontroll över Födelsekyrkan, till exempel har lyktorna i grottan följande fördelning; 6 tillhör den Grekisk Ortodoxa kyrkan, 5 den Armeniska kyrkan och 4 den Katolska kyrkan och ingen får röra den andres lyktor!

Platsen anses vara helig av kristna såväl som av muslimer.

Den 30 juni, 2012 togs Födelsekyrkan upp på UNESCO:s lista över världsarv

För att komma till Födelsekyrkan måste man ta sig till Palestina. Strax innan man kommer fram till Betlehem tvingas man passera en poliskontroll. Vår buss med enbart turister fick passera utan större kontroll. Palestinierna som kör till, eller från, Betlehem kontrolleras noga och länge. Detta ingår i det politiska ”spelet”, precis som den höga mur som israelerna byggt runt hela Palestina och som jag kunde se genom bussfönstret. Mina tankar var inte speciellt goda när jag såg muren! Inte undra på att det är svårt att sluta fred mellan israeler och palestinier!

I Betlehem lämnade vår israeliske guide över oss till en palestinsk eftersom han inte får guida i Palestina, och vise versa.

Vi hoppade in i en ny buss och kördes genom Betlehems huvudgata fram till ett stort torg med en moské. Härifrån promenerade vi till ”Födelsekyrkan”.

Vi var många otroligt många som skulle besöka ”Födelsekyrkan”! Kön till grottan där Jesus föddes bestod av flera hundra personer som väntade på att få komma in i den. Medan vi väntade passade jag på att titta på de vackra romerska mosaikerna från 300-talet och kyrkans vackra interiör.  Hela tiden höll jag ögonkontakt med guiden och gruppen så att jag inte skulle missa grottbesöket. Det tog lite drygt en timme innan dörrarna till födelsegrottan öppnades!

Trängseln blev omedelbart enorm när människomassan pressade på för att komma genom den smala gången ned till födelsegrottan och det lilla utrymmet i grottan fylldes snabbt av människor som ville se var Jesus fötts. Här fick man absolut inte lida av klaustrofobi!!!

Nästan alla som gick ned i grottan skulle ställa sig på knä på platsen där Jesus fötts, markerad med en stjärna av metall (silver?), och fotograferas. Detta fick till följd att grottan snabbt proppades igen och jag kände hur jag klämdes mellan de som ville fotograferas och de som tryckte på bakifrån för att komma in i grottan. En kyrkans man försökte få folk att rotera för att människomassan inte helt skulle fastna i det lilla utrymmet utan fortsätta framåt. Stämningen var helt overklig! Jag hann ta några bilder av födelseplatsen innan jag trycktes bort av människor som kom bakifrån. Situationen var het absurd!

Väl ute ur kyrkan upplevde jag besöket i födelsegrottan nästan som overkligt!

När gruppen åter samlats kördes vi till den obligatoriska souveniraffär för ännu en ”shoppingrunda”. Det enda positiva med dessa affärer, som jag ser det, är att de alltid bjuder på kaffe och juice. Efter en kopp kaffe gick jag ut ur affären och vandrade längs huvudgatan genom Betlehem för att titta på miljön. Längs denna fanns olika affärer med produkter riktade till turister, men också hotell och restauranger. På lyktstolparna fanns stora porträtt av Yassir Arafat, palestiniernas store man.

Qumran, där man fann ”Dödahavsrullarna”

Qumran är en ruin efter en gammal bosättning belägen på en torr platå cirka 10 km inåt landet från Döda havets nordvästra strand på Västbanken. Qumran är mest känd som den plats där man fann Dödahavsrullarna.

Qumran bebyggdes sannolikt någon gång under Johannes Hyrkanus regeringstid, 134-104 f Kr  och förstördes antagligen efter förstörelsen av Jerusalems tempel år 70 av kejsare Titus.

Dödahavsrullarna är en samling handskrifter som en herdepojke fann i en grotta år 1947. I grottan fann man krukor med skrifter som kunde dateras kring vår tideräknings början. Senare har man funnit skrifter i ytterligare tio grottor. År 2001 var samtliga Qumranskrifter översatta.

Totalt har 900 dokument i större och mindre fragment hittats. Bland dessa finns skrifter från samtliga av Gamla testamentets bibelböcker, utom Ester. De tidigare äldsta kända hebreiska handskrifterna är från 900-talet e Kr. Fynden i Qumran innebar att man fick tillgång till handskrifter som var ungefär 1 000 år äldre.

Omfattande utgrävningar av bosättningen har genomförts. Dessa har visat fynd av bland annat  cisterner, judiska rituella badplatser och begravningsplatser,  ugnar för bränning av lergods och ett torn.

Det var onekligen spännande att vandra runt bland ruinerna i Qumran och tänka sig hur det såg ut för 2 000 år sedan. Lika torrt som nu? Närmaste plats med vatten var Döda Havet, c:a 10 kilometer öster ut.

En av grottorna som man hittat skrifter i syntes från den forna byn. Den hade ett dramatiskt läge högt uppe på en klippa.

Masada – Fästningen på klippan (UNESCO-listat världsarv) 

Klippfästningen Masada är en av de mest spännande och välbesökta platserna i Israel. Masada är symbolen för Israels kraft att stå emot en yttre fiende och symboliserar landets styrka . Masada ligger på toppen av ett berg, nästan 400 möh,  med tvärbranta sidor och en platå högst upp med utsikt över öknen i väster och Döda havet i öster.

Fästningen Masada byggdes år 30 f Kr av kung Herodes. I början av det stora upproret mot Rom år 68 f Kr var platsen intagen av en grupp judiska seloter och Masada blev deras sista fäste. År 72 belägrade romarna Masada och lyckades senare inta den högt liggande fästningen efter att ha konstruerat en enorm ramp av jord på bergets västra sida.

År 73 valde de 960 seloterna som befann sig på Masada, enligt historieskrivningen, att begå självmord hellre än att levande falla i händerna på romarna. Genom lottning avgjordes turordningen för självmorden.

Delar av lämningarna efter fästningen är välbevarade och har delvis rekonstruerats för att visa efterlevande hur den såg ut.

Det mest imponerande bygget är kung Herodes norra palats, byggt på tre klippavsatser med utsikt över bergspasset nedanför. Nära palatset finns ett badhus i romersk stil med ett vackert mosaikgolv och väggar dekorerade med muralmålningar. Många andra byggnader, som det västra palatset, en mikve (judiskt rituellt reningsbad), förrådsbyggnader, vakttorn och synagoga berättar om Masadas historia.

År 2001 togs Masada upp på UNESCO:s lista över världsarv.

Klippfästningen Masada har sedan länge stått på min ”Måste-se-lista”!

Solen sken från en klarblå himmel när vår buss svängde in på parkeringsplatsen framför den mäktiga Masada-klippan. Nu stod jag vid ett av mina drömmars resmål! Jag har velat besöka Masada från dagen jag läste om hur tappert seloterna försvarade sig mot romarna från toppen av klippan men till slut tvingades att ge upp och begå självmord hellre än att tvingas till romersk fångenskap.

Hade jag haft tillräckligt med tid till förfogande hade jag vandrat den smala stigen upp till klippans topp, precis som man gjorde förr, men nu tog jag linbanan upp tillsammans med mina reskamrater istället. Genom ett öppet kabinfönster kunde jag se den mäktiga klippan torna upp sig allt närmre mig under färden upp.

Uppe på klippans topp blev vi guidade runt bland ruinerna och de till viss del återuppbyggda husen. Det som finns bäst kvar i minnet från rundvandringen är ruinerna av förrådshus, Herodes sommarpalats som var byggt i tre etager på klippans norra del, Herodes badhus med golvmosaiker, den administrativa byggnaden med plats för rituella bad, duvslaget där man födde upp fåglar för att få färskt kött under den romerska belägringen, ruinerna av de privata husen, den bysantinska kyrkan, västra palatset, den romerska rampen, platsen där romarna bröt igenom israelernas försvarsmur och synagogan, världens äldsta.

I synagogan lottades om vilka tio män som skulle ta livet av fästningens invånare. Nio av de tio utvalda männen skulle sedan dödas av den siste mannen som efter detta begick självmord för att slippa hamna i romersk fångenskap. Av fästningens invånare överlevde bara två kvinnor och fem barn som påträffades gömda. ”Dödslotterna” finns bevarade och kan ses i fästningens museum.

Romarna hade mobiliserat 8 000 man för att erövra Masada och spåren efter deras läger syns från klippans topp.

Människans vilja att besegra andra fick ett ansikte vid Masada, men här visades också en kampvilja att försvara sitt och sina liv som nästan saknar motstycke. Det är lätt att förstå att Masada har ett stort symboliskt värde för israelerna när det gäller att försvara sitt land från angrepp.

Jag hade gärna utforska Masada under mycket längre tid än vad som stod till förfogande. Det här besöket var bland de som gav mest ”avtryck” inom mig under hela resan!

Döda Havet – Lägsta platsen på jorden

Ända sedan antikens dagar har människor sökt sig till Döda havet och dess fascinerande miljö. Detta var vårt sista besöksmål på hela resan.

Döda havet är en saltsjö belägen på gränsen mellan Israel (Västbanken) och Jordanien. Sjön är 65 kilometer lång, upp till 18 kilometer bred och har ett största djup på nästan 400 meter. Dess vattenyta ligger cirka 418 meter under havsnivå, vilket är lägst av alla platser på jordens yta och enda större tillflödet är Jordanfloden.

Döda havet har en salthalt på cirka 30 % och är därmed en av världens mest salthaltiga sjöar. Vattnets salthalt gör att man lätt flyter omkring i sjön. Livet i sjön är minimalt, endast några få olika bakterier överlever i det salta vattnet och det finns ingen fisk i sjön. På stränderna runt sjön är djur- och fågellivet däremot rikt; 90 olika fågelarter, 25 olika reptiler och amfibier och 24 olika däggdjursarter har registrerats. Dessutom har man funnit mer än 400 växtarter här.

Jag lyckades få se ett tiotal exemplar av den sällsynta stenbocken som lever vid Döda havet.

Efter att guiden lotsat gruppen genom en ”kosmetikafabrik” med massor av burkar innehållande olika undergörande krämer och andra produkter för huden som tillverkats av mineraler från Döda havet kunde vi äntligen gå till den privata stranden. Påtvingad ”shopping” är det jag gillar minst av allt på arrangerade resor!

Jag gick in i ett omklädningsrum för att byta till badkläder och gick sedan ned Döda havet för att bada. Promenaden till sjökanten blir allt längre eftersom vattnet sjunker med rasande fart på grund av konstbevattning.

Nere vid stranden fanns det massor av turister, de flesta hade antagligen kommit dit via en obligatorisk  ”shoppingrunda” i någon kosmetikafabrik. Några var insmetade med hälsosam lera och därmed kolsvarta, andra satt i solstolar och slappade medan många flöt omkring i Döda havets ljumma vatten.

Jag gick direkt ned till stranden och kastade mig i det ljumma vattnet. Den höga salthalten gjorde att vattnet kändes ”oljigt”. Men så lätt jag kände mig när jag flöt omkring och kunde hålla armar och ben ovanför vattenytan utan att sjunka! Här låg jag en lång stund innan det var dags att gå upp och duscha av mig det salta vattnet. Efter ombytet var det dags att bussas tillbaka till Jerusalem.

Detta var inte första gången jag besökte Döda havet. Tidigare hade jag varit här i samband med min resa i Jordanien.

På vägen till Jerusalem såg jag än en gång flera beduinläger som representerar en kultur som håller på att försvinna i Israel eftersom staten vill att de skall bli bofasta.

Tillbaka i Jerusalem kunde jag njuta av en sista fantastisk middag innan kvällen var slut. Klockan 04.30 påföljande dag ringde väckarklockan för att jag inte skulle missa transporten till flygplatsen och resan hem. Min fantastiska resa i Israel var tyvärr slut när taxin plockade upp mig framför hotellet klockan 05.45!

Resa till Israel

Det här blev en mycket lyckad resa! Arrangörens och guidens insatser var över förväntan goda och jag fick möjlighet att besöka många platser som har haft betydelse för den historiska utvecklingen och kristendomen i det land vi nu kallar för Israel. Dessutom var ressällskapet trevligt! 

Mer information     Israel grundfakta     Israel landsfakta

Resan gjord 2013

min gamla hemsida

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik