jordanien-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

amman, akaba, wadi rum, petra, shobak, karak, döda havet, mount nebo, mar elias och jerash var några platser jag besökte på denna resa till jordanien, rainer stalvik

Fler bilder från Jordanien finns på www.stalvik.com 

För mer information se Grundfakta Jordanien     Landsfakta Jordanien

Resa till Jordanien – Amman, Petra, Wadi Rum, Jerash, Karak mm

Snöstormen på Landvetter flygplats försenade avresan med en och en halvtimme vilket resulterade i att jag missade det anslutande planet till Amman i Frankfurt och blev därför ombokad till en rutt som gick via Tel Aviv i Israel istället. Detta resulterade i att jag kom fram till Amman med åtta timmars försening. Intressant, men inte speciellt trevlig, erfarenhet blev den rigorösa säkerhetskontrollen i Tel Aviv. Många frågor på grund av stämplar och visum i passet och det tog två timmar att kontrollera tio personer. Inte heller Jordanien var speciellt gästvänligt de första dagarna utan bjöd på uruselt väder med regnskurar, hårda vindar, kyla och snö.

Fortsättningen på resan bjöd på både historiska såväl som bibliska upplevelser, en fascinerande natur, dramatiska inslag, många möten med de mycket vänliga jordanierna och betydligt bättre väder som innehöll både sol och värme.

För att enklast kunna resa runt i Jordanien hyrde jag en bil och fick på så sätt även uppleva den stundtals kaotiska jordanska trafiken.

Resan började, och slutade, i huvudstaden Amman och dess hektiska ”Downtown”. Därefter gick den vidare till bland annat Akaba vid Röda Havet, besök i den vackra öknen Wadi Rum med övernattning i ett beduintält, till den forna staden Petra, en av världens största sevärdheter, till korsriddarborgarna i Shobak och Karak, ett besök i den vackra bergsbyn Dana, till Döda Havet vars yta ligger 400 meter under havsytan, Bethany beyond the Jordan där Jesus döptes, till staden Madaba och Mount Nebo varifrån Moses kunde se in i ”Det förlovade landet”, till Jerash med sina välbevarade romerska ruiner, till staden Ajloun med sin välbevarade borg och Mar Elias där profeten Jesaias föddes mm mm Under resan upplevde jag även tre ganska dramatiska händelser; i Akaba mötte jag en man med en kalashnikov i ett ödsligt bergsområde med ett brett leende på läpparna men iskalla ögon, hans avsikter är fortfarande är oklara för mig, i Dibeen promenerade jag helt omedvetet omkring i ett minerat område och fotograferade blommor och näst sista natten kom tre män in på mitt hotellrum i Amman klockan 03.30 på natten. Det här var en verkligt händelserik resa!

Allmänt om resan

Reseplaneringen

Ett besök i Jordanien har länge funnits med på ”listan” över länder jag vill besöka och när jag väl bestämt mig för att besöka detta historiskt intressanta land var det bara dags att söka information om det. På nätet finns alltid en mängd information att tillgå, jag studerade researrangörers kataloger och jag lånade en guidebok på biblioteket. Ingen tvekan, jag åker på egen hand och hyr en bil för att enklast komma runt och vara oberoende av andra. Jag köpte mig en egen guidebok och med hjälp av den skissade jag på en resplan, Petra och öken Wadi Rum var givna besöksmål men det fanns också mycket annat av intresse att besöka, både historiska såväl som bibliska platser och säregen natur. När jag var klar med planeringen hade jag fått till en bra tvåveckorsresa. För att vara så oberoende som möjligt hyrde jag en bil även om jag visste att trafiken i städerna ofta är kaotisk och trafiken alltid livsfarlig. Hotellen bokade jag med ett undantag hemifrån på nätet.

Flygresan

På nätet hittade jag en billig biljett, strax över SEK 3 700:- med SAS och Lufthansa, med en komfortabel flygrutt från Göteborg till Amman via Frankfurt. Nu blev flygturen till Amman inte så bekväm som den från början lät beroende på att det var snöstorm på Landvetter när vi skulle flyga till Frankfurt. På grund av denna blev vi försenade i en och en halv timme på Landvetter och därmed missade jag anslutningsplanet till Amman. Jag blev ombokad till ett Lufthansaplan som flög till Tel Aviv istället. Därifrån skulle jag flyga till Amman med Royal Jordanian med nästan åtta timmars senare ankomst.

Flygresan från Frankfurt till Tel Aviv gick problemfritt, men säkerhetskontrollen i Tel Aviv var desto mera problemfylld – trots att jag bara skulle transitera. Vi var 10 personer som skulle genomgå den rigorösa säkerhetskontrollen och den tog cirka två timmar! Resväskor röntgades, öppnades och genomsöktes manuellt, frågor ställdes, jag fick många för att jag hade visum både till Syrien och Iran i passet. Personalen var inte speciellt trevlig och några passagerare som skulle till Cypern blev så irriterade på hur de behandlades att de ”spann loss”. Visst förstår jag att säkerhetskontroller behövs men vi hade ju genomgått en i Frankfurt och sedan kommit direkt ut ur planet när det landat i Tel Aviv. Det dröjer nog innan jag vill flyga till/via Israel!

På grund av förseningen väntade ingen förbeställd hotelltaxi på flygplatsen utan jag fick åka med en flygbuss till ett centralt beläget hotell och därifrån med taxi till mitt hotell i ”Down Town”.

Hemresan gick problemfritt som bokat, från Amman till Frankfurt och därefter till Göteborg.

Säkerhet

Så här skrev UD på sin hemsida den 5 mars, 2010 om säkerhetsläget:

”Säkerhetsläget i Jordanien är förhållandevis gott. Det finns inga uttalade hot riktade mot svenska medborgare eller svenska intressen….. Samtidigt måste betonas att det största vardagshotet i Jordanien är och förblir trafiken. Trafikkulturen och gamla bilar orsakar många döds- och svåra olycksfall varje år. Det är riskfyllt att promenera eller cykla i Amman.

Den allmänna ordningen är god och brottsligheten relativt låg. Kvinnor bör dock var försiktiga att som ensam passagerare ta taxi nattetid då trakasserier ibland förekommer.”
Själv upplevde jag inte minsta hot eller antydan till hot under min resa, tvärtom mötte jag enbart vänlighet och hjälpsamhet och jag kände mig helt trygg var jag än befann mig. Som fotgängare i städerna levde man farligt eftersom bilister oftast inte gav gående företräde utan man fick försöka ta sig över de hårt trafikerade gatorna medan bilarna fortsatte att köra i hög fart. Värst var det i Amman.

Att köra bil i städerna var inget direkt nöje då trafikmoralen och -säkerheten är helt annorlunda än den vi är vana vid i Sverige. På landsbygden, om man inte körde på de stora motorvägarna, var trafiken oftast mycket gles och vägarna i mycket gott skick. Enligt uppgift omkommer en person var nionde timme i trafiken i Jordanien! Själv såg jag inga trafikolyckor under min drygt 1 300 kilometer långa bilresa genom landet.

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Prisnivå

Jordanien är ett billigt land att resa i, dock lite dyrare än Syrien som jag besökte bara några månader tidigare.

Den inhemska valutan, Jordanska dinaren (jeedee som jordanierna säger) hade en kurs på SEK 11.10 för en JD när jag var i landet.

Eftersom jag reser ganska ofta brukar jag bo på enklare hotell, så även under denna resa. Hotellen hade jag bokat innan jag gav mig iväg och de kostade mellan 12 JD (SEK 133:-)(Akaba) och 20 JD (SEK 222:-) (Madaba) per natt. Alla rum hade dusch och toalett. På flertalet av hotellen ingick dessutom frukost i priset. Enklaste hotellet bodde jag på i Amman och det finaste i Madaba.

Det var även billigt att gå ut och äta, om man gick till den typ av restauranger dit lokalbefolkningen söker sig. Där finns diskar med olika färdiglagade rätter; får eller kyckling, soppor, ris med olika smaksättning. Det är bara att peka på det man vill ha och sätta sig vid ett bord dit rätten kommer med bröd och inlagda grönsaker. Portionerna är stora och maten smakar gott. Priset för en sådan måltid brukar ligga på runt 3 JD (SEK 33:-) inklusive en söt dryck. Går man ut som ensam man sitter man oftast i nederdelen av restaurangen. Kvinnor och par sitter i familjeavdelningen en trappa upp.

Bensinen kostade en halv JD per liter (SEK 5.50).

Som kuriosa kan jag nämna att en natt på lyxhotellet Radisson i Akaba gick på 153 JD (SEK 1 700:-)! Undrar om frukosten ingick i priset???

Resa till Jordanien

Amman

Amman, Jordaniens huvudstad med nästan 2 miljoner invånare, har mycket gamla anor. Utgrävningar i och runt Amman visar att det funnits bosättningar av jordbrukare och herdar runt staden redan så tidigt som på 8 500-talet före Kristus. Lämningar efter dem kan beskådas på det intressanta Arkeologiska museet. Stadens tidigaste invånare bodde på Jebel al-Qala´a, en av Ammans många kullar, där ruinerna av det imponerande citadellet ligger, redan på 1800-talet före Kristus. Människorna som levde här hade handelsutbyte med Grekland, Cypern, Syrien och Mesopotamien. I Gamla Testamentet skrifter nämns att staden Rabath Ammon, Ammoniternas stora stad, existerade på 1200-talet före Kristus. Cirka år 30 före Kristus intog Kung Herodes staden. Under en lång period var Amman styrt av romarna och utgjorde en viktig punkt på handelsvägen mellan Syrien och Röda Havet. Idag är Amman en stor och brusande huvudstad.

Mitt hotell låg i Ammans ”Down Town” där stadens äldre stadsdelar och flera sevärdheter finns. Hotellets låga standard uppvägdes av det centrala läget som gjorde det lätt att nå de få sevärdheter i form av byggnader Amman kan visa upp. Folklivet i ”Down Town” är dock intensivare och mera intressant än i stadens moderna delar.

Direkt efter incheckningen på hotellet gick jag ut i snålblåsten och regnskurarna på några av stadens gator för att insupa atmosfären och för att orientera mig. Gatorna var fulla av affärer och människor som gick omkring bland dessa. På trottoarerna satt kvinnor och sålde olika saker. Trängseln var stor och jag märkte direkt att människorna inte var vana vid allt för många turister eftersom de ofta stannade för att titta på mig, fråga varifrån jag kom och för att säga ”Welcome to Jordan”, ett uttryck som jag hörde många, många gånger under resan.

Första stoppet gjorde jag vid den statliga turistbyrån för att få information om platser jag skulle besöka under resans gång. Inte långt från denna ligger den romerska teatern, som förmodligen är Ammans största sevärdhet. Den byggdes på 100-talet efter Kristus och rymde 6 000 åskådare. En bit från teatern ligger Nymfeum, en tidigare två våningar hög byggnad tillägnad de unga kvinnor som ansågs vara nymfer. Den uppfördes år 191 efter Kristus och lär ha rymt vackra mosaiker, fontäner och en 600 kvadratmeter stor simbassäng. Al-Husseiny moskén uppfördes 1924 på en plats där det tidigare legat en moské byggd på 600-talet. På Hashemite-torget ligger en mycket vacker moske´som är väl värd att titta på.

Min andra dag i Amman bjöd på ännu sämre väder än ankomstdagen; hårda vindar, mera regn som ibland var snöblandat. Jag hade tänkt att gå upp till Citadellet på Jebel al-Qala´a men det dåliga vädret gjorde att det blev en taxiresa istället. Jag hade turen att molntäcket sprack upp av och till under några korta ögonblick så att jag kunde njuta av de vackra vyerna över staden och ta några bilder. Inne på området kunde jag mellan skurarna betrakta ruinerna av det imponerande Herkules-templet, Umayyad palatset, ruinerna av den bysantinska basilikan byggd på 600-talet och flera andra lämningar från romarperioden. På grund av regnet gick jag in på det Arkeologiska museet, som har mycket att erbjuda den historiskt intresserade; skallar från Jeriko som är cirka 8 000 år gamla, några av Döda Havsrullarna, flera tusen år gamla likkistor av lera formade som kroppar och tre av de cirka 8 500 år gamla statyerna, några av de äldsta tillverkade av människor.

Min sista hela dag i Jordanien, jag var då tillbaka i Amman efter att ha kört runt i landet med bil i nästan två veckor, besökte jag den mycket vackra Kung Abddullah moskén, med sin stora blå kupol. Den byggdes på uppdrag av landets förre kung Hussein och stod färdig 1989. Inte långt från moskén ligger Darat al-Funun som är ett konstmuseum i två komplex. Här finns tavlor av jordanska och andra arabiska konstnärer. Vid mitt besök fanns även en utställning av en jordansk fotograf som visade vackra bilder från Skottland. En fröjd för en naturälskande fotointresserad svensk! Både moskén och konstmuseet ligger i en modernare del av Amman med breda gator som gör stadsdelen luftigare än det packade ”Down Town.”

Under sista natten på hotellet i Amman fick jag ännu en av resans ”häftiga” upplevelser. Vid halvfyratiden på morgonen vaknade jag av att ljuset tändes i mitt rum. När jag förstod att jag inte drömde såg jag tre män stående i rummet! Jag frågade på engelska vad de gjorde i mitt rum men fick inget svar. Lika plötsligt som de kommit in försvann de utan att släcka ljuset. Jag somnade om men det tog lång innan jag lugnat ned mig så att jag kunde göra det. På morgonen frågade jag portiern hur det kunde komma sig att tre män kunde komma in i mitt rum mitt i natten. Hans blick flackade innan han svarade ”det var jag som gav dem fel rumsnyckel.” Min motfråga var hur det var beställt med hotellets säkerhet.

Amman var inte den vackraste eller charmigaste huvudstad jag besökt men jag tyckte ändå om den för dess folkliv och atmosfär. Stadens dåliga miljö och den hårda trafiken var dock mindre trevliga erfarenheter.

Karak

Man kan komma till den lilla staden Karak, cirka 23 000 invånare, på två av Jordaniens huvudvägar; Kings Highway eller Desert Highway. Jag valde att köra Desert Highway eftersom Kings Highway varit avspärrad på grund av kraftigt snöfall söder om Karak bara en dag tidigare innan jag skulle börja min rundresa med bil i Jordanien.

Karak, eller som det tidigare hette Kerak, låg utefter den viktiga handelsvägen mellan Egypten och Syrien. Staden nämns flera gånger i Bibeln som Kir, Kir Moab och Kir Heres, Moabiternas huvudstad. Senare blev det en romersk provinsstad och kallades för Chrac Moaba. Staden fick ett uppsving när Korsriddarna intog den och byggde en av sina fästningar i den. Borgen i Karak, uppförd under 1140-talet efter Kristus, var en av de befästningar som låg som ett radband från Akaba till Syrien för att försvara de kristnas erövringar.

En av borgens mera kända kommendanter var den sadistiske fransmannen Renauld de Chantillon som genom ingifte kom till Karak år 1148. Han blev känd för sitt ”nöje” att tortera fångar och sedan slänga dem ut över muren där de så småningom landade i dalgången 450 meter nedanför borgen. För att fångarna inte skulle förlora medvetandet innan de slog i marken lät han montera trälådor runt deras huvuden innan de slängdes över muren. Muslimska styrkor intog fortet 1183 och tillfångatog de Chantillon som senare, på order av den muslimske härföraren Saladin avrättades. De Chantillon var den ende ledaren bland korsriddarna som avrättades. Ruinerna av den en gång så imponerande borgen höjer sig högt över staden Karak och syns därför lång väg.

När jag kom till Karak för att besöka borgen blåste stormvindar, regnskurarna avlöste varandra och dimbankar svepte med jämna mellanrum in över murarna vilket gjorde rundvandringen ganska riskfylld och kall. Under knappt en timme vandrade jag runt i mörka gångar, i vilka vinden ibland tjutande sökte sig igenom, och kom, bland annat, till korsriddarnas gamla kök, till olika försvarstorn, soldaternas bostäder, mamlukiska ruiner och en nästan 2 000 år gammal uthuggen bild som sägs föreställa Saladin.

Kylan, vinden och regnet gjorde att jag tyvärr fick korta av mitt besök i denna intressanta borgruin.

Akaba, Röda Havet och möte med en kalashnikovbeväpnad man

Från Karak körde jag tillbaka till Desert Highway för att snabbast komma till staden Akaba vid Röda Havet. Ju närmare Akaba och Röda Havet jag kom desto varmare blev det. Här går temperaturen sällan under plus 20 grader Celcius! Sakta kände jag hur jag tinade upp efter de kalla dagarna i Amman och den ruggiga väderupplevelsen i Karak. Några mil innan Akaba kör man genom ett imponerande bergsområde.

Akaba, cirka 105 000 invånare, är södra Jordaniens största och viktigaste stad. Staden har ett vackert läge vid Akabaviken. På andra sidan viken ligger staden Eilat i Israel. Akaba har fina stränder varför många turister söker sig hit och därför finns här många lyxhotell. Själv valde jag att bo på ett litet hotell nära stranden i stadens södra del. Hotellet var inte helt lätt att hitta och inte ens poliserna som arbetade i en polispostering cirka 200 meter från hotellet kände till det! Jag fick ett stort rum med utsikt över Akabaviken och Eilat för endast 15 JD (SEK 165:-).

Även Akaba och dess omgivning har varit bebodda sedan länge. Bara fyra kilometer väster om centrala Akaba låg Ezion Geber, som lär ha varit den antika världens största anläggning för att smälta koppar och var kung Salomos hamnstad. Staden omnämns i Bibeln. Den gamla karavanvägen till Saudi Arabien och Jemen passerade Akaba, men invånarna handlade med gods som kom ända från Kina och Etiopien visar utgrävningar. Under romarna var Akaba en garnisonsstad som kallades för Aqabat Ayla. Korsriddarna intog staden år 1116.

Under de två dagar Akaba var min bas besökte jag det gamla fortet byggt på 1510-talet och ruinerna efter den gamla hamnstaden Ayla, gjorde en lång strandpromenad och en ännu längre stadsrundtur, blev hembjuden på the hos en arabisk familj, körde runt i bergen runt Akaba samt till gränsstationerna till Israel och Saudi Arabien.

När jag körde till ett bergsparti i utkanten av Akaba där man höll på att bygga nya hus kom en man med en kalashnikov springande från ”ingenstans”. Han hade ett brett leende men iskalla ögon som utforskade mig. Han talade knappt någon engelska varför vi inte kunde kommunicera men jag förstod att han ville veta vad jag gjorde. Jag försökte förklara att jag var intresserad av bergen och då viftade han med sin kalshnikov och pekade på mig att jag skulle gå ned för en slänt. Nedanför den fanns bara klippor. Inte en enda annan person syntes till. Jag försökte skoja bort hans antydningar men han blev allt envetnare och viftade allt yvigare med sin kalashnikov att jag skulle gå ned för slänten. Hans blick var iskall, leendet brett. Nu tyckte jag det började bli obehagligt och tittade om jag kunde se några andra människor i närheten. Inte någon syntes till. När jag åter nekade att följa med honom och i stället gick mot bilen tittade han bort och leendet försvann. Så snabbt jag bara kunde startade jag bilen och körde därifrån. Jag har funderat många gånger på vad mannen med sitt viftande vapen ville, men jag kan än idag inte förstå det…..

Öknen Wadi Rum

Många som sett storfilmen ”Lawrence av Arabien” har fascinerats av de vackra ökenscenerna, så även jag och ända sedan dess har ett besök i denna öken varit en hägrande dröm. Ett besök i Wadi Rum infriar de flestas fantasier om ett ökenbesök utöver det vanliga. Min vistelse här blev en av höjdpunkterna under resan i Jordanien. För en optimal ökenvistelse bör man anlita någon av de många beduinguiderna som med hjälp av en jeep kör till några av alla de vackra berg och dalgångarna som finns i öknen och dessutom skall man åtminstone göra en övernattning i ett beduintält för att få uppleva öknens tystnad, en stjärnspäckad natthimmel och ett möte med några av öknens invånare. Detta kan ordnas i Akaba, på turistbyrån i Amman eller på nätet. Jag valde att boka över nätet.

Wadi Rum har varit bebott sedan förhistorisk tid och idag lever fortfarande cirka 5 000 beduiner i öknen. Området ligger cirka 800 möh och har en areal om cirka 720 km². Det är ca 100 km långt och cirka 60 km brett. Wadi Rum är ett starkt kuperat område med många vackra bergsformationer och här ligger två av Jordaniens högsta berg, Jebel Um Adaami (c:a 1832 möh och och Jabel Rum (c:a 1 754 möh). Byn Rum är den enda större orten i området och befolkas av beduinfolket Zalabla. Den ligger ca 35 km från huvudvägen Desert Highway och cirka 70 km från staden Akaba.

Jag kom till Wadi Rum efter en fantastiskt fin bilresa från Akaba. Under denna hade jag sett många vackra berg med intressanta geologiska formationer. Några av dem fotograferade jag. När jag stannade vid ett av de vackraste för att ta bilder av det kom flera militärer springande med viftande armar och slängande gevär och skrek ”No, no”. Utan att jag visste det hade jag stannat nära en militäranläggning och där råder absolut fotograferingsförbud. Jag tecknade åt militärerna att jag förstått och körde vidare. När jag svängde av ”Desert Highway” kom jag in på en fint asfalterad väg som ledde in i Wadi Rum. Det blev en fascinerande bilresa genom ökensand och märkliga bergsformationer till Visitors Center där man betalar avgiften för att få vistas i det skyddade området. När detta var gjort körde jag vidare till Rum Village, den största byn i Wadi Rum.

Under ett par timmar vandrade jag runt i byn, som var helt omgiven av vackra berg, och njöt av miljön och folklivet. Byn verkade relativt välordnad och hyfsat ren med de flesta husen bakom höga murar. Här och var kunde jag dock få en blick av livet bakom murarna; kvinnor som tvättade, barn som lekte, små trädgårdar med fruktträd, betande kameler och beduintält med paraboler utanför! Efter rundvandringen i byn var det dags att köra tillbaka till Visitors Center för att träffa guiden som skulle ta hand om mig och min reskamrat under ökenvistelsen. Efter cirka 30 minuters bilfärd kom vi till campen vi skulle övernatta i. Halvt omslutna av mäktiga berg låg några beduintält, som såg mycket små ut jämfört med bergen. Vår guide Nail, som bor i en liten by som heter Diseh, förberedde vår vistelse genom att bära in mat och laga the. Medan han gjorde detta gick jag runt och fotograferade och var helt fascinerad av miljön. När vi drack the tillsammans med Nail sade jag att jag tyckte att det var vackert i Wadi Rum. ”You, have seen nothing yet!”, blev hans svar. Efter teet var det dags att ge sig iväg på den fyra timmar långa jeepsafarin som vi bokat.

Nail körde ut ur campen och vi kom snabbt in i ett bergslandskap som inte liknade något jag sett tidigare. De mäktiga bergen, det ena vackrare än det andra, avlöste varandra och från jeepflaket såg de gigantiska ut. Några av dem når nästan ettusen meters höjd. Jag hade valt en jeeptur som skulle ta oss runt i den centrala delen av Wadi Rum vilket gjorde att vi kom till sevärdheter som Lawrens källa, Khazali kanjon, de röda sanddynerna, Lawrences hus, platsen där en del av filmen ”Lawrence av Arabien spelades in, stenbroarna Um Fruth och Burdah,  Burdah kanjon och cirka 2 000 år gamla hällristningar. Jag kommer aldrig att glömma denna jeeptur i Wadi Rum! Se några av bilderna jag tog under färden.

Vid 20-tiden på kvällen serverades en god middag bestående av grillad kyckling som tillagats i en grop under sanden. Den avnjöt vi tillsammans med vår guide Nail och några av hans kompisar runt lägerelden i ett av tälten. Vilken god middag och vilken stämning att sitta i öknen tillsammans med fyra beduiner från byn Diseh! Efter maten tittade jag länge på den fantastiska stjärnhimlen innan det var läggdags.

På morgonen serverade Nail en riklig frukost innan han körde oss tillbaka till Visitors Centre varifrån jag skulle gå vandringsleden runt berget ”Seven Pillars of Wisdom”, leden är en av de mera berömda i Wadi Rum. ”Seven Pilars of Wisdom” har fått sitt namn för att hedra boken som Lawrence av Arabien skrivit. Berget är ett av de vackraste i Wadi Rum.

Till att börja med är leden lätt att vandra då den går på plan mark, om man som jag väljer att gå väster om berget. Efter cirka 45 minuters vandring kommer man till en mycket stenig kanjon som går ganska brant uppåt, bitvis får man klättra lite för att komma fram. Vyerna över öknen och baksidan av berget blir allt mäktigare ju högre upp man kommer. När man efter en dryg halvtimmes vandring nått krönet på kanjonen har man otroligt vackra vyer över ökenlandskapet i norr och ett fascinerande stenlandskap i söder och dessutom är man omgiven av höga berg. Mäktig natur som får en att känna sig liten!

Vandringen ned för kanjonen på södra sidan var absolut inte lättare än den upp på norra sidan, ännu mera sten och en stig som ofta försvann bland stora klippblock. Men oj så vackert det var!

Återstoden av vandringen till Visitors Center gick genom en vacker ravin och ett fascinerande ökenlandskap.

Efter en kopp kaffe var det dags att lämna det oerhört vackra Wadi Rum för att köra till Petra, ”Den rosa staden”, vald till ett av världens nya sju underverk och med på UNESCO:s lista över världskultursarv.

Petra, ”Den rosa staden”

Efter ett par timmars bekväm bilresa kom jag till den lilla staden Wadi Musa, cirka 16 000 invånare, som man bor i om man skall besöka Petra. Det är en ganska ”bökig” stad och att bo här är en smärre ”chockupplevelse” när man kommer direkt från en ökenvistelse. Trafiken och avgaserna känns helt främmande jämfört med den rena och tysta öknen. En smärre ”chock” blev även entréavgiften till Petra, nästan SEK 400:- !, men det var den värd.

Den antika staden Petra är spridd över ett stort område som, om man har tid, tar flera dagar att utforska om man vill göra det i detalj. Officiellt finns här mer än 800 fyndplatser registrerade  varav mer än 500 gravar. En dag räcker för att utforska de största sevärdheterna.

Petra brukar förknippas med nabatéerna men det var inte denna folkgrupp som bodde här först. Redan för mer än 9 000 år sedan var Petra och dess omgivningar bebott av människor som ägnade sig år jordbruk. Under järnåldern beboddes regionen av edomiterna. Dessa drevs iväg av nabatéerna, en nomadisk folkgrupp från västra delen av Arabien, som bosatte sig här på 600-talet före Kristus. Nabatéerna byggde upp sitt välstånd genom handel och under 500 år använde de sig av denna för att bygga upp sin huvudstad Petra. Under Petras höjdpunkt när kung Aretas styrde riket (8 före Kristus till 40 efter Kristus) hade staden cirka 30 000 invånare. Staden utsattes för angrepp eller påverkan från olika håll, bla kung Herodes och romarna, och skadades svårt av jordbävningar år 363 och 551 e Kr. När muslimerna anföll staden på 600-talet e Kr hade den nästan tynat bort helt. På 1100-talet omnämndes staden av korsriddarna. Från år 1189, efter att den muslimske härföraren Saladin besegrat korsriddarna, levde staden i stort sett bara kvar i minnet hos den beduinska befolkningen. Staden ”återupptäcktes” år 1812 när en schweizisk upptäcktsresande, J L Burckardt, red in i staden förklädd till helig muslim. Den första gruppen arkeologer, britter, kom till Petra år 1929 för att börja med utgrävningar av denna fantastiska stad.

Alla besök i Petra börjar vid Visitors Center där man köper sin inträdesbiljett och sedan börjar det stora äventyret med att uppleva ”Den rosa staden”.

Man börjar med att gå den cirka 800 meter långa Bab as-Siq, porten till den grandiosa As-Siq. På vägen dit ser man de första byggnadsverken Obeliskgraven och de stora Djinn-blocken som förmodligen är gamla gravar. As-Siq är en 1 200 meter lång klyfta som grävts ut av forsande vatten och huvudingången till den gamla staden. Klyftan är på sina håll upp till 80 meter hög och på sina smalaste ställen bara ett par meter bred. Eftersom jag gick hit tidigt på morgonen kunde jag uppleva hur solstrålarna successivt lyste upp klyftan under promenaden genom den. Längs med bergväggarna löper vattenkanaler som försåg stadens invånare med rent vatten från en damm. I slutet av As-Siq skymtar plötsligt en av Petras vackraste byggnader bakom en klippa Al-Khazneh, Skattkammaren.

Al-Khazneh är den imponerande gravkammaren åt den nabatéeiske kung Aretas III. Den är uthuggen direkt ur berget, 43 meter hög och 30 meter bred. När jag fick se denna byggnad fick jag ”ståpäls”! Min vandring fortsatte in i staden och nästa stora sevärdhet jag kom till var ”Fasadgatan” där det ligger ett fyrtiotal gravar och bostäder i assyriskt influerad arkitektur. Lite längre bort ligger den stora teatern som är mer än 2 000 år gammal. Den byggdes ut av romarna år 106 e Kr så att den kom att rymma mer än 6 000 åskådare. Härifrån gick jag vidare till ”Kolonnadgatan” som ledde genom Petras centrum. Den byggdes av romarna år 106 e Kr över en av nabatéerna byggd väg. I slutet av ”Colonnaded Street” ligger Temenos tempel. Eftersom det ligger en bit upp på en höjd har man fina vyer över den del som var Petras centrum. Härifrån har man också en fin vy över Qasr al-Bint som antas varit nabatéernas huvudtempel byggt år 30 före Kristus. Det var Petras enda fristående byggnad.

Så stod jag inför valet att gå upp till klostret Ad-Deir eller rida på en åsna. Att gå skulle ta cirka en timme, att rida på en åsna 20 minuter. För att spara tid och ge en jordansk pojke en chans att tjäna lite pengar valde jag att rida åsna upp till klostret. Det blev en upplevelserik och vacker ridtur blad höga berg och branta stup. Men åsnan gick stadigt varför det aldrig var farligt.

Jag var glad över att ha sluppit gå de mer än 800 trappstegen upp till klostret i värmen och kunde därför utvilad njuta av den syn som mötte mig när jag rundade berget i vilket klostret Ad-Deir huggits ut. Klostret liknar Al-Khazneh men är betydligt större, 45 meter högt och 50 meter brett. Det byggdes på 300-talet före Kristus antagligen som gravkammare åt kung Obodas I. Byggnaden har fått sitt namn efter korsen på väggarna inne i den som lär härröra från den period då byggnaden användes som kyrka.

Eftersom jag ridit upp till Ad-Deir hade jag gott om tid att ströva runt och njuta av vyerna från klostret som på sina håll var oerhört spektakulära. Vandringen tillbaka till dalens botten blev även det en fin upplevelse och jag var glad att jag ridit upp när jag mötte många pustande turister som som i sakta mak slet upp mot Ad-Deir.

Första sevärdheten jag besökte efter att ha kommit ned var ”Temple of the winged lions”, som nyligen grävts ut. Det var ett viktigt tempel och har fått sitt namn efter de lejon som en gång prydde två kolonner framför templet. Inte långt från templet ligger ruinerna av en gammal kyrka med fina golvmosaiker. Från kyrkan gick jag till de Kungliga gravarna som är ett flertal imponerande gravar, även om fasaderna nu är kraftigt eroderade. De största av dem är ”Urngraven” som höggs ut ur berget på 70-talet efter Kristus, under en period fungerade gravkammaren som en bysantinsk kyrka, och Palatsgraven.

Efter åtta timmars rundvandring i Petra kände jag att det fortfarande fanns mycket kvar att uppleva, men jag var mer än nöjd med min dag och allt jag hade sett varför promenaden genom As-Siq, den imponerande klyftan som jag gått igenom på morgonen kändes som en fin avslutning på mitt besök.

Kings Highway

Det finns tre huvudvägar som går genom Jordanien; i öster Desert Highway, i väster Dead Sea Highway och i mitten Kings Highway. Jag körde på alla tre och tycker att Kings Highway är den mest spektakulära och intressantaste att köra. Den går genom ett fascinerande och dramatiskt landskap och passerar många historiskt intressanta platser. Vägen är inte uppkallad efter någon speciell kung utan har i årtusenden kallats för ”Den kungliga vägen”. Vägen löper mellan Madaba i norr till Petra i söder och är 297 kilometer lång. Redan 1 000 år före Kristi födelse band vägen samman de gamla kungarikena Ammon, Moab och Edom. Det var utefter denna väg som Moses nekades att passera av kungen av Edom. Vägen har varit mycket viktig för både kristna såväl som muslimer. Korsriddarna beskyddade denna så att pilgrimer kunde söka sig till olika heliga platser och muslimerna använde den när de skulle till Mecka på sin pilgrimsfärd. Först under 1950- och 1960-talen asfalterades vägen. För mig fanns det inget alternativ än att köra denna väg till Madaba som var min nästa anhalt efter besöket i Petra för att besöka några av de historiska platserna utefter vägen.

Första anhalten blev Shobak där det finns lämningar efter en korsriddarborg som byggdes år 1115. Borgen stod emot många muslimska attacker men föll slutligen för Saladins styrkor år 1189. På 1300-talet ockuperades borgen av mamlukerna, som även byggde till den. Den en gång så mäktiga borgen är byggd på en kulle och syns därför redan på långt håll. Landskapet runt borgen är torrt och ödsligt, men fascinerande. Renoveringsarbeten pågår för att få borgen mera komplett, det finns förhållandevis lite kvar av byggnader innanför murarna, men den är ändå intressant att besöka eftersom den representerar en försvunnen epok i den kristna historien.

På vägen runt staden Qadisyya låg snödrivor som var ett par meter höga!

Nästa stopp under körningen mot Madaba blev i Dana, en liten bergsby med ett dramatiskt läge. Vägen ned till Dana slingrade sig utefter bergsväggarna och gav fina vyer av de omkringliggande bergen. Byn uppfördes på 1400-talet och alla hus är byggda av sten och har platta tak. Dana ligger mitt i Jordaniens största naturreservat. Förutom den intressanta miljön blev det en höjdpunkt att samtala med ägaren till Tower Hotel som hade en intressant livsfilosofi och 15 (!) barn med samma hustru.

Vid 14-tiden körde jag in i Karak där jag varit en dryg vecka tidigare. Nu var det soligt och varmt och den mäktiga korsriddarborgen lystes upp av en klart skinande sol. Förra gången jag var här hade det regnat, blåst stormvindar och legat snö på kullarna runt borgen. Efter en snabb lunch gick färden vidare mot Madaba. Avsnittet mellan städerna Al-Qasr och Libb gick genom vägens mest dramatiska natur med ökenartad miljö, stora berg och vindlande väg ned till och upp från Mujib-dammen.

Trots att jag inte hade kört mer än knappt 300 kilometer under dagen kändes det skönt att få parkera bilen utanför hotellet i Madaba vid 17.30-tiden.

Madaba och Döda Havet

Staden Madaba, cirka 70 000 invånare, blev min bas för utforskning av det heliga berget Nebo och Döda Havet. Området runt Madaba har varit bebott i minst 4 500 år och den bibliska staden var en gång uppdelad mellan de 12 olika israeliska stammarna. Israelerna använde denna väg när de skulle ta sig till ”Det förlovade landet”. Madaba var övergivet i nästan 1 100 år efter en förödande jordbävning som ägde rum år 747 efter Kristus, men är idag en stad full av aktiviteter.

Turister söker sig till Madaba för att titta på den berömda mosaikkartan över Palestina, världens äldsta existerande, i Sankt Georgs kyrkan. Kartan tillverkades år 560 efter Kristus och visar 157 namngivna platser på grekiska, inklusive alla Mellanösterns viktigaste bibliska platser. En annan betydelsefull kyrka som finns i Madaba är ”Apostlakyrkan” tillägnad de 12 apostlarna. I kyrkan finns vackra mosaiker från 500-talet efter Kristus. Tyvärr hann jag inte besöka denna kyrka.

Knappt 10 kilometer norr om Madaba ligger Mount Nebo, en av kristendomens heligaste platser. Det var från detta berg som Moses såg in i det ”Förlovade landet”, men förbjöds att beträda det. Och visst var det en speciell känsla som spred sig inombords när jag stod på samma plats som Moses en gång stått och sett ut över det vackra landskapet. På Mount Nebo finns flera sevärdheter att titta på, bland annat Moses Memorial Church, som tyvärr var stängd på grund av renovering, en del av den utgörs av en basilika byggd på 300-talet, ett litet museum som visar fynd från berget, vackra mosaiker, ett stort järnkors och ett monument till minne av påven Johannes Paulus II:s besök här år 2002.

Från Mount Nebo körde jag ned till Döda Havet, en av jordens märkligaste platser. Döda Havet ligger 408 meter under havsytan! Enda sättet att utforska detta område är med egen bil eller taxi då det inte finns några lokala bussar som kör här. Att man kommit in i ett politiskt känsligt område märks omedelbart på de många poliskontrollerna. Här vistas man på gränsen till både Västbanken och Israel.

Första besöket vid Döda Havet gjorde jag i Bethany-Beyond-The-Jordan, eller som det heter på arabiska Al-Maghtas. Detta är platsen enligt forskarna där Johannes Döparen predikade, där Jesus döptes av Johannes Döparen, där de fem första apostlarna möttes och där grunden till den tidiga kristendomen lades. Och dessutom tror man att detta var platsen varifrån profeten Eilas steg till himlen. Här är verkligen biblisk mark!

Eftersom platsen ligger vid Jordanfloden, som utgör gräns mot Israel, får man inte besöka platsen på egen hand utan man måste följa med på en guidad tur som inte bara tar en till platsen där Jesus döptes utan även till ett par vackra kyrkor. Själva dopplatsen ligger idag en liten bit från Jordanfloden vilket forskarna förklaras av att floden delvis ändrat riktning under tidens gång. Det råder dock inget tvivel om att platsen är den rätta!

Under den guidade turen får man också besöka en plattform vid Jordanfloden där det står beväpnade vakter. På andra sidan floden ligger Israel och där står det andra beväpnade vakter och bevakar gränsen! Jag hade turen att få se flera dop förrättas i Jordanfloden på den israeliska sidan med högt predikande och gestikulerande präster som sänkte ned människor idet smutsiga flodvattnet.

Eftersom det var väldigt varmt tänkte jag och min reskamrat åka till en badstrand för att få lite svalka. Vi valde Amman Beach som är populär bland jordanier. Den stora parkeringsplatsen var vid 12-tiden i stort sett helt full med bilar och överallt gick folk omkring med grillar och andra strandsaker, fullt påklädda. Själva badstranden låg en bra bit bort från parkeringsplatsen och för att komma till den skulle man betala cirka SEK 110:- i entréavgift! Vi fick tips om en ”public beach” några kilometer längre bort som inte var avgiftsbelagd och körde dit. Här var det mera folkligt. Massor av människor gick nedför den ganska branta sluttningen från ”Dead Sea Highway” till Dödad Havet. Vi gjorde likadant och anslöt oss till folket vid vattnet. Stor uppståndelse för vi var de enda västerländska turisterna. Folk flockades runt oss och ville prata med oss. Sedan gick vi ned till vattnet för att känna hur salt det var. Döda Havet har en salthalt på 31 % vilket är nio gånger saltare än de stora oceanerna! I vattnet låg många och flöt, dock endast män för kvinnorna satt fullt påklädda på stranden med barnen som inte badade. För att få bort saltet från kroppen, här fanns inga duschar till skillnad mot Amman Beach, smorde de som badat in kroppen med lera och gick sedan till heta källor och tvättade av sig. Vi tyckte att det räckte med att promenera omkring i vattenbrynet en stund.

Någon kilometer söder om badstranden stannade jag till för att gå ned till Döda Havet för titta på de vackra saltavlagringarna som fanns längs strandkanten. Det blev en tuffare vandring än jag från början trott med klätterinslag. När jag väl kom ned till Döda Havet belönades jag med en fin naturupplevelse för här hade saltkristallerna format sig som ”istappar eller snöbollar.” Det blev många bilder tagna!

För att komma tillbaka till Madaba körde jag nu av ”Dead Sea Highway” till Dead Sea Panorama vilken man når efter att ha kört den vindlande vägen upp för bergen mot Hammamat Ma´in. Panoramat över Döda Havet är enormt under bilfärden! Vid Dead Sea Panorama befinner man sig på havsnivå!

Tillbaka i Madaba på kvällen kunde jag bara konstatera att ännu en fantastisk dag i Jordanien var till ända.

Jerash

Ingen resa i Jordanien är komplett utan ett besök i staden Jerash med sina fantastiska romerska lämningar, några av Mellanösterns finaste.

Jerash är en liten livlig stad cirka 50 kilometer norr om huvudstaden Amman vilket gör att de flesta turister kommer hit på en dagstur. Själv valde jag att övernatta i Jerash för att få gott om tid att spendera i den antika staden. Jerash grundades av grekerna under Alexander den Stores fälttåg mot perserna på 330-talet före Kristus men nådde sin höjdpunkt på 300-talet efter Kristus då staden hade mellan 15 och 20 000 invånare. Starten på den romerska epoken började år 64 efter Kristus när den romerske generalen Pompejus erövrade staden och gjorden den till en del av den romerska provinsen Syrien. Kejsar Hadrianus förärade staden ett besök år 129 e Kr. Efter romarna erövrades Jerash bland annat av perser och araber och år 747 drabbades staden av en förödande jordbävning som i stort sett ödelade den och fördrev människorna. På 1100-talet var staden en kort period ockuperad av korsriddarna och efter det var Jerash i stort sett helt övergiven fram till år 1878 då staden ockuperades av ryssar.

Från den romerska epoken finns många sevärdheter att titta på. Jag valde några av dem och började min vandring genom den gamla romerska staden vid Hadrianus triumfbåge som låg mitt emot hotellet där jag bodde. Den 13 meter höga triumfbågen byggdes inför kejsarens besök i staden år 129 e Kr. Strax bakom denna ligger Hippodromen, den stora sportarenan 244 meter lång och 50 meter bred. Här ges nu ”gladiatorspel” för att roa turisterna. Vägen fortsätter längs den gamla stadsmuren till den södra porten, som är huvudentré till den gamla staden.  Strax bakom porten, som uppfördes på 130-talet e Kr, passerar man imponerande stadsmurar som under årens lopp byggts till.

Forum, eller det ovala torget, är en av stadens bäst bevarade platser. Det är 90 meter långt och 80 meter brett på sitt bredaste ställe. Runt torget finns en vacker kolonnad. Söder om Forum ligger ruinerna av det imponerande templet, byggt 162 e Kr, tillägnat guden Zeus. Det var tyvärr stängt för renovering under mitt besök. Nära templet ligger den välbevarade södra teatern byggd mellan åren 81 och 96 e Kr. Den kunde ta emot 5 000 åskådare. Under högsäsong håller numera gärna jordanska musiker till här för att spela folkmusik för besökare. När jag var här kom en grupp stressade tjeckiska turister som inte hade tid att stanna längre än att de blev fotograferade, eller tog kort på sig själva, ihop med musikerna och sedan sprang vidare till nästa monument.

Cardo Maximus, den mäktiga kolonnförsedda gatan, var romarnas huvudgata som ledde genom staden. Än idag kan man imponeras av de vackra kolonnerna som prydde gatan, ruinerna av fontäner, affärer, bostadshus eller viktigare byggnader, till exempel katedralen, Sankt Theodors kyrka, Nympheum, Propyleum som var porten till Artemis tempel och de östra baden. Cardo Maximus, vars sträckning gick mellan Forum och den norra porten, är 800 meter lång och pryddes ursprungligen av 500 kolonner. Den norra porten byggdes år 115 e Kr. Nära denna ligger den norra teatern som byggdes år 165 e Kr som är mindre än den södra men kunde ändå ta emot 2 000 åskådare. Den byggdes till år 235 e Kr.

Det vackra Artemis tempel, uppfört mellan åren 150 – 170 e Kr lär ha varit stadens mäktigaste tempel och tillägnat gudinnan Artemis, jaktens och fruktbarhetens gudinna. Hon var också dotter till guden Zeus. Templet ligger vackert på en höjd med fina vyer över den gamla staden.

I den gamla romerska staden finns också ruiner efter flera mycket gamla kyrkor från 500- och 600-talen. Några av de mest berömda är Johannes Döparens kyrka, den helige Gregorius och biskop Genesius kyrka.

En lämplig avslutning av besöket i Jerash kan vara att gå den otroligt vackra västra kolonnaden till Forum och sedan ut genom den södra porten. Så gjorde jag och fick på det viset en värdig avslutning på denna fantastiskt fina dag!

Norra Jordanien med fotografering i minerat område

Sista dagen jag hade tillgång till hyrbilen gick resan norrut med start från Jerash. Det var speciellt två platser jag ville besöka; Dibeen Nature Reserve och den mäktiga borgen i Ajloun. På små slingrande vägar körde jag först till naturreservatet i byn Dibeen, som är Jordaniens nyaste naturreservat grundat 2004. Där skall det växa ett bestånd av Aleppotall och ek och dessutom finns där också några vandringsleder.

I norr hade våren kommit och fruktträd blommade. Strax innan naturreservatet fick jag se en äng där det fanns röda blommor, som jag trodde var blommande vallmo. Jag stannade bilen för att fotografera några av blommorna och gick ut bland dem. Medan jag gick runt på fältet kom en man ridande på en åsna. Han skrek och gestikulerade varför jag trodde att det var förbjudet och att jag gjort intrång på privatmark. Mannen talade dålig engelska varför han istället använde kroppsspråket i stor omfattning samtidigt som han sträckte armarna i luften och gjorde någon form av oväsen och sade ”brother, brother ded”. Till slut begrep jag att området var minerat och att hans broder sprängts i luften här! Jag blev alldeles kallsvetting när jag förstod vad mannen menade och visade honom att jag inte skulle gå tillbaka för att fortsätta min fotografering. I bilen kom en form av efterchock när jag förstod vad som kunde ha hänt mig!

När jag kom fram till naturreservatet var detta inte öppet för säsongen varför jag fortsatte att köra till staden Ajloun. Vägen var fortfarande bitvis ganska slingrig men när jag kommit upp på huvudvägen var den åter bred och fin. Nu körde jag än en gång på en av de fina jordanska vägarna!

Ajloun är en gammal marknadsstad inte långt från gränsen till Syrien. En av stadens sevärdheter är den 600 år gamla moskén, men de flesta besökare kommer hit för att titta på Qala´at ar-Rabad, Ajlouns mäktiga borg, byggd 1184. Borgen är ett fint exempel på en muslims försvarsanläggning och är i förhållandevis gott skick. Borgen byggdes i första hand som försvarsanläggning mot korsriddarna, som aldrig lyckades erövra denna. År 1260 intogs borgen av mongolerna. År 1837 och 1927 skadades borgen av två kraftiga jordbävningar.

Sista anhalten innan jag körde tillbaka till Amman blev Mar Elias, som lär vara profeten Elias födelseplats. Han är omnämnd både i Bibeln såväl som i Koranen och antas vara född år 910 före Kristus. På Mar Elias finns några kyrkoruiner och är en plats som gärna besöks av pilgrimer, men få turister kommer hit. Profeten Elias dog i Wadi al-Kharrar, inte långt från Mar Elias, och det var härifrån han for till himlen i en glödande vagn!

Returresan till Amman gick smärtfritt genom ett vackert landskap med många blommande mandelträd och grönska. En stark kontrast mot ökenlandskapet i söder! Ju närmare Amman jag kom desto intensivare blev trafiken. Trots detta körde jag, mer eller mindre, rakt på hotellet. Nu kändes Amman nästan som ”hemma”.

Påföljande dag kom en representant från hyrbilsföretaget och hämtade bilen och då kändes det att resan tyvärr var avslutad. Resan genom Jordanien hade varit en stor upplevelse!

Jordanien är till ytan ett litet land som bjuder på stora upplevelser av olika karaktär. Här kan man, bland annat, känna historiens vingslag i Petra och Jerash, uppleva bibliska platser som Mount Nebo där Moses tittade in i det ”Förlovade Landet” och platsen där Jesus döptes, få uppleva en mycket varierande natur, ett brokigt folkliv och många möten med de vänliga jordanierna. Det är inte svårt att resa i Jordanien på egen hand och det är dessutom ett säkert land att resa i. Tveka inte att besöka Jordanien som bara ligger några timmar med flyg från Sverige!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik