norge-lofoten-resa

Klicka på bilden för större format

lofoten, harstad, å, reine, sakrisöy, melbu, hamnöy, kabelvåg, trollfjorden, och henningsvaer  var några platser jag besökte på lofoten, resa till norge, rainer stalvik

Fler bilder från Lofoten finns på www.stalvik.com

Resa till Norge – Lofoten, Å, Reine, Kabelvåg, Trollfjorden mm

Få länder kan visa upp en så spännande och dramatisk natur som Norge. Här finns fjordar, hav, fjäll, stora vidder och ett rikt fågelliv. När National Geographics läsare röstade om världens vackraste resmål kom Norges fjordar på första plats. Ett val som är lätt att förstå. Oavsett var man befinner sig i Norge är det vackert och intressant. Ett av mina favoritmål i Norge är Lofoten; ett område som bjuder på hisnande naturupplevelser, vackra små städer med träbebyggelse och pittoreska fiskesamhällen.

Under denna resa, min andra till Lofoten, besökte jag bland annat Å, Hamnöy, Sakrisöy, Reine, Svolvaer, Kabelvåg, Henningsvaer och Harstad på Vesterålen. En resa som kommer att bli ett av mina främsta reseminnen.

Finns det inget negativt att säga om Norge? Jo, kostnadsläget är tyvärr fruktansvärt högt i landet. “Men smakar det så kostar det….”

Resa till Norge

Lite fakta om Lofoten 

De första människorna kom till Lofoten redan för cirka 6 000 år sedan. Dessa stenåldersmänniskor överlevde av jakt och fiske. Vid denna tidpunkt var Lofoten täckt av tall- och björkskogar. I skogarna levde djur som hjort, björn, vildren, lo och bäver. I havet fanns det gott om fisk, sälar och valar.

För 4 000 år sedan hade jordbruket utvecklats så långt att man odlade säd.

Under vikingatiden fanns här flera bosättningar styrda av hövdingar. I Borg på Vestvågöy har man funnit rester av en festsal som var den största som funnits i något område där vikingar levt. Byggnaden var hela  åtta och en halv meter bred och åttiotre meter lång. En rekonstruktion har uppförts och i den ryms numera det berömda vikingamuseet.

Lofotenfisket fick tidigt en stor betydelse. Kung Öystein ansåg fiskenäringen så viktig att han lät bygga en kyrka i Vågan år 1103 som då var centrat för fisket på Lofoten. År 1120 lät han bygga de första rorbuerna, de typiska små husen som fiskare bodde i under fiskesäsongen. På medeltiden började man exportera torkad fisk till Europa.

På 1300-talet tvingades Lofotenborna betala skatt till Bergen, som var den tyska Hansans säte, vilket innebar en hård belastning för dem. Skatterna blev tunga pålagor för befolkningen under perioder med dåligt fiske och drev dem stundtals in i fattigdom.

På 1860-talet gick sillen till vilket resulterade i att många människor sökte sig hit. Dessa lade grunden till det samhälle som finns idag.

Lofoten är en ögrupp som ligger norr om Polcirkeln. De största öarna är Austvågöy, Gimsöy, Vestvågöy, Flakstadöy, Moskenesöy, Vaeröy och Röst. Även den sydligaste delen av Norges största ö Hinnöy räknas till Lofoten. Den totala landytan uppgår till 1 227 kvadratkilometer och invånarantalet till ungefär 23 500.

Vägnätet är väl utbyggt och i gott skick. Flygplatser finns i Svolvaer, Leknes och på Röst. Hurtigrutbåtarna lägger till i Svolvaer och Stamsund både på norrgående rutt såväl som på södergående.

Det finns ett flera busslinjer som förbinder Lofoten med Vesterålen och Narvik, men vissa linjer är lite dåligt koordinerade. Biljettpriserna är höga.

Det finns flera färjeförbindelser till fastlandet från Lofoten.

Övernattningsmöjligheterna är goda och många, allt från enklare vandrarhem till rorbuer och hotell.

På grund av Golfströmmen har Lofoten ett mycket mildare klimat än andra platser runt om i världen som ligger på samma breddgrad. Januari och Februari är de kallaste månaderna med en genomsnittstemperatur på -1 grad Celcius. Juli och Augusti är årets varmaste månader med en genomsnitts temperatur på +12 grader Celcius. Maj och Juni är de torraste månaderna.

Geologiskt sett är Lofoten mycket intressant. Berggrunden skapades för cirka 3 miljarder år sedan och hör därmed till jordens äldsta. Bergen fick sitt nuvarande utseende efter senaste istiden för cirka 10 000 år sedan.

Reseupplägg, resekostnader

För att komma till Lofoten flög jag till samhället Evenes på ögruppen Västerålen där Narviks och Harstads gemensamma flygplats är belägen. Härifrån åkte jag med lokalbuss till Harstad och därefter vidare runt på Lofoten med lokalbussar. Bussförbindelserna är i stort sett bra, men det är mycket dyrt att åka buss. Priset för att åka från Harstad till Å längst i söder på Lofoten, en sträcka på cirka 300 kilometer, kostade i juni 2008 cirka NOK 550:-, cirka SEK 660:-!

Jag övernattade uteslutande på vandrarhem. Priset varierade från NOK 150:-/natt (SEK 180:-) i Å till NOK 310:-/natt (SEK 370:-) i Harstad. Priserna inkluderar en rabatt på 15 % för medlemskap i STF.

Att äta på restaurang i Norge är inte heller billigt. På enklare restauranger kostar den billigaste maträtten cirka NOK 100:- (SEK 120:-). På lite bättre restauranger börjar priserna på cirka NOK 150:-. Uppåt verkar det inte finnas någon gräns….

För den som vill hålla nere matkostnaderna kan laga sin egen mat på vandrarhemmen. Räkna dock med att matpriserna är betydligt högre än i svenska butiker.

Att betala med betalkort, VISA eller Master Card, var i stort sett helt omöjligt. Jag fick istället ta ut kontanter i bankomater och betala med dessa på de flesta ställen jag bodde på eller skulle betala större summor som bussbiljetter.

Harstad, på ögruppen Västerålen

Staden Harstad, 23 200 invånare, ligger på Norges största ö Hinnöya och är en strategisk mittpunkt för Sör-Troms och norra delen av regionen Nordland. Harstad är ett livligt handels- och viktigt kulturellt centrum som erbjuder olika evenemang året runt. Hurtigruttens båtar lägger till i Harstad på sin rutt mellan Bergen och Kirkenes.

I Harstad träffade jag Karin från norrbottniska Älvsbyn. Tillsammans med henne fortsatte resan tills hon återvände till Sverige efter en veckas gemensam rundresa. Hon blev en trevlig och fin reskamrat och vi fick många fina gemensamma upplevelser.

Redan första kvällen i Harstad fick jag uppleva midnattssolen som skiner här uppe mellan den 27.5 och 15.7. Under nätter med midnattssol kan man uppleva det fantastiska nordiska ljuset och det blir svårt att sova. Vi fick tur med vädret. Solen sken alla dagar utom en under denna resa.

Några av stadens sevärdheter är:

Trondenes Fort som man endast kan besöka på guidade turer. Här finns Adolfskanonen som är världens största landbaserade kanon. Kanonen uppfördes av den tyska ockupationsmakten under andra världskriget. Kanonloppet har en diameter på 40.6 centimeter och skottens räckvidd var 56 kilometer. Efter krigsslutet övertog norrmännen försvarsanläggningen och idag är hela området klassat som militärtområde och kan därför endast besökas med guidade turer.

Trondenes Kyrka är världens nordligast belägna stenkyrka från senare medeltid, 1250-talet. Kyrkan kan besökas dagligen klockan 17.00 från mitten av juni till i mitten av augusti med guidad tur.

Trondenes Historiska Centrum är en del av Sör-Troms museum ligger vackert vid havet på halvön Trondenes och har en intressant utställning om Nordnorges historia.

Trondenes Kulturstig börjar vid Trondenes kyrka, som ligger nära Trondenes Historiska Centrum, är både intressant och vacker att vandra. Det finns en liten beskrivande folder som berättar om några av de saker man ser under vandringen. Längs stigen ligger en liten sjö med rikt fågelliv, ruiner efter tyska fångläger som byggdes av ryska krigsfångar, vikingagravar och spår efter hus från vikingatiden, den mäktiga klippan Preikestolen, Predikstolen, som användes under förhistorisk tid som offerplats.

Bussresan från Harstad till Å på Lofoten

Harstad – Borkenes – Refsnes – färja från Refsnes till Flesnes – Sortland – Stokmarknes – Melbu – färja från Melbu (Västerålen) till Fiskeböl (Lofoten) – Svolvaer – Leknes – Napp – Ramberg – Fredvan – Mölnarodden – Reine – Sörvågen – Å

Enklaste sättet att ta sig runt på Västerålen och Lofoten är naturligtvis med egen bil, men det går även bra att ta sig fram med hjälp av de lokala bussarna, som är nya och komfortabla. Biljettpriserna är dock skyhöga såvida man inte är studerande, pensionär eller familj. Dock får man vara beredd på att ett flertal bussbyten förlänger restiden och att avgångarna inte alltid är speciellt bra koordinerade. På sträckan Harstad – Å får man vänta i fyra timmar i Leknes för att komma vidare.

Man vinner en hel del på att själv ta reda på linjesträckningarna via nätet, och avgångstider, då personalen på bussterminalerna verkar vara dåligt uppdaterade om förbindelser utanför det egna distriktet. Kvinnan som satt i informationen på bussterminalen i Harstad hade ingen som helst uppfattning om hur vi skulle ta oss från Harstad till Å, och dessutom sålde hon två olika biljetter till oss. Enligt henne kunde jag bara köpa en biljett från Harstad till Borkenes. Där var jag tvungen att köpa en biljett till Svolvaer och sedan en ny till Å. Till Karin sålde hon en biljett som gällde mellan Harstad och ända till Sortland. Min resa blev på så sätt dyrare. I Sortland kunde vi köpa en biljett som gällde ända till Å. Det var inte mycket som stämde enligt den information vi fick på bussterminalen i Harstad!

Efter många om och men kom vi så äntligen iväg mot Å. Vi valde den längre förbindelsen av de två möjliga, vilket gjorde att resan tog nästan fjorton timmar. I gengäld fick vi en otroligt vacker bussresa och två fantastiska färjeturer.

Vi fick uppleva en storslagen natur med vackra stränder, sjöar och snöklädda berg som stupade rakt ned i havet, små städer och samhällen samt pittoreska fiskebyar. Resorna med färjorna gav oss fina vyer över den vackra naturen från havet. I Svolvaer hade vi tid över till en fikapaus och i Leknes, där vi tillbringade fyra timmar, vandrade vi ut ur staden till underbara blomsterängar samt passade på att äta middag.

När vi passerade Hamnöy, Sakrisöy och Reine sken kvällssolen mjuk över öarna och gav dem ett sagolikt vackert ljus. Så här är Lofoten när det är som vackrast, tänkte jag!

Klockan 22.45 var vi framme i det lilla fiskesamhället Å på ön Moskenesöya, som ligger allra längst i söder på Lofoten, efter nästan fjorton timmars bussåkande. Här är man vid “vägs ände” för i Å slutar Europaväg 10, eller börjar om man så vill. Från busshållplatsen gick vi direkt till vandrarhemmet för att checka in och bli av med vårt bagage innan den planerade kvällspromenaden i midnattssol. Mannen i receptionen tog emot oss med ett glatt leende och när jag kände spritångorna som slog emot mig förstod jag varför han var på så gott humör.

Å , Moskenesöya

Det lilla fiskesamhället Å, cirka 100 invånare, tillhör en av de mest pittorska byarna på Lofoten. Å ligger i slutet av E10 och är känt för sin vackra bebyggelse med röda rorbuer, små hus som byggdes som bostäder för fattiga fiskare som sökte sig till Lofoten när fisken gick till. De första rorbuerna byggdes redan på vikingatiden. Fjorton av Å:s byggnader utgör ett levande museum som ger en bra inblick i hur livet i ett fiskesamhälle levdes förr. Fiskleveroljefabriken är Europas äldsta. I dag lever Å till stor del av turism, men man kan fortfarande se stora ställningar runt om i byn där fisk hänger för att lufttorka som minner om bosättarnas ursprungliga huvudnäring. Den torkade fisken utgör fortfarande en viktig inkomstkälla och betydelsefull produkt. Torkad fisk har sedan medeltiden utgjort en viktig exportvara.

Förutom promenader i den vackra fiskebyn gjorde vi en fin heldagsvandring runt sjön Åvatn med magnifika vyer över berg och hav.

Hamnöy, Sakrisöy och Reine, Moskenesöya

Bussförbindelserna från Å norrut är bra varför man lätt kan ta sig till flera vackra och intressanta platser på kort tid. En fin dagstur kan gå till de två små öarna Hamnöy och Sakrisöy samt samhället Reine.

Hamnöy är en liten ö med ett fiskesamhälle och vackra vyer över berg som stupar rakt ned i havet. Tyvärr sken inte solen denna dag varför belysningen inte var den bästa för fotografering, men vi fick en fin inblick i vardagslivet för några fiskare som arbetade i hamnen. Från en båt lossades stora mängder torkade torskhuvuden. De exporteras till Nigeria där man äter dem som en stor delikatess eller så mals de ner till benmjöl. Vi träffade även en man som gärna berättade om alla operationer han genomgått. På Hamnöy fanns stora ställningar på vilka det hängde torsk, eller torskhuvuden, för att torka.

När vi promenerat över till Sakrisöy var vi frusna på grund av den kyliga vinden och av att det kom lite regn varför vi gick in i en antikaffär där man serverade kaffe och våfflor, vilket blev vår frukost. Det smakade ljuvligt trots att det norska kaffet är allt annat än starkt. Jag gick iväg för att fotografera rorbuer då de på Sakrisöy är gula istället för som överallt annars röda. Vackert, men inte lika vackert som när vi passerade två dagar tidigare när kvällssolen spred sitt mjuka ljus över byggnaderna.

Reine, har ett mycket vackert läge vid en lagun med dramatiska berg i bakgrunden. Samhället blev en gång valt till Lofotens vackrast belägna samhälle. Reine i sig själv är inte speciellt spännande det är läget som gör platsen så oerhört vacker. För den som vill ha extra ordinära vyer över samhället kan vandra upp på toppen av Reinebringen, ett 670 meter högt berg.

Kabelvåg och Henningsvaer på Austvågöy, båttur till Trollfjorden och vandring i fjällmiljö  vid Kabelvåg

Vi tog den första bussen, klockan 06.30, från Å till Kabelvåg som skulle bli vår bas i tre dagar.  Bussresan tog inte mer än tre timmar och var fantastiskt vacker även den eftersom den ofta gick nära havet och genom små samhällen. De dramatiska bergen kantade vägen eller stupade brant ned i havet. Den korta bussresan gjorde att vi hann att checka in på vandrarhemmet i Kabelvåg och lämna vårt bagage innan vi gav oss iväg till Henningsvaer med en ny lokalbuss strax före lunch.

Kabelvåg, cirka 1 920 invånare, var tidigare en fiskeby som nu vuxit till ett livligt samhälle. Hjärtpunkten är torget vid hamnen. Runt detta, och på andra platser i samhället, finns många vackra trähus i norsk arkitektur.

Omkring år 1103 lät kung Öystein uppföra Lofotens första kyrka här. Några år senare, år 1120, lät han bygga de första rorbuerna, enkla trähus, åt de fiskare som vanligtvis övernattade i sina uppochnedvända fiskebåtar. En staty till hans minne finns nu på en höjd en bit utanför centrum. Vyerna över staden och omgivningarna från kullen är oerhört vackra.

En av Kabelvågs största sevärdheter är den stora träkyrkan som byggdes 1898 med plats för 1 200 besökare. Kyrkan kallas för “Lofotenkatedralen” och är Norges näst största träkyrka.

Storvågan, cirka 2 kilometer från centrum, är ett historiskt område med rötter tillbaka till 900-talet. På medeltiden var Storvågan Nordnorges mest tättbebyggda område på grund av fisket. Härifrån skeppades all fisk vidare till fastlandet och Europa. Här finns nu Lofot Museum, Lofot Akvarium och Galleri Espolin Johnson, alla värda ett besök. Vi hann dock tyvärr bara med ett besök på det fantastiska akvariet eftersom vi bokat in en båttur till Trollfjorden senare under dagen. Innan vi lämnade Storvågan gick vi upp på ett berg och drack vårt förmiddagskaffe. Jag åt ett “Skolebröd” till kaffet. Skolebröd är en stor bulle dekorerad med florsocker och kokosflingor och fylld med vaniljkräm! Skolebröd, gott kaffe, trevligt sällskap och fina vyer över havet med snöklädda berg som stupar brant ned i havet. Vad mer kan man begära?

Båttur till Trollfjorden

Båtturen blev precis den mäktiga upplevelse jag föreställt mig!

Dagen vi kom till Kabelvåg från Å gick vi till företaget som arrangerar turer till Trollfjorden med en före detta färja, Lofotenferja, för att höra om det fanns plats åt oss också. Normalt tar man bara gruppbokningar, och i mån av plats får individuella resenärer följa med också. Jodå, det skulle gå bra att åka med på turen till Trollfjorden nästkommande dag. Man erbjuder två “turpaket”, ett med enbart båtresan NOK 375:- (SEK 450:-) och ett som även inkluderar en måltid för NOK 575:- (SEK 609:-).

Vi kom till kajen i god tid för att vara säkra på att komma med och bestämde oss för att ta paketet utan måltid för vi hade fixat smörgåsar på vandrarhemmet som vi skulle äta under färden, vilket vi var glada över när vi såg vad som serverades; soppa, sallad och kött med potatis och sås. Våra medresenärer, en stor grupp spanjorer, som hade beställt måltiden verkade inte speciellt förtjusta i maten.

Vi njöt desto mera av båtturen. Solen sken och vi var omgivna av branta berg som stupade ned i havet. Fiskmåsar kretsade över båten, och dök mot den när någon höll upp mat. De kom så nära att de tog maten ur handen. Alla passagerare var inte förtjusta i de närgångna måsarna. I en familj uppstod bråk för att mannen ville mata måsarna medan hustrun var rädd för dem.

Efter två timmars seglats kom vi in i den mäktiga Trollfjorden. Nu saktade båten farten och vi gled långsamt in i den smala fjorden på vars ena sida en hög och brant bergsvägg reser sig. På det smalaste stället är fjorden knappt 100 meter bred och de stora Hurtigruttbåtarna som går in i fjorden har svårt att vända i den. I fjordbottnen reser sig mäktiga, snöklädda bergstoppar och här finns även ett par stora vattenfall som rinner ned i fjorden.

Båtresan tar cirka fyra timmar och den skall man inte missa om man kommer till Kabelvåg eller Svolvaer. Det är något dyrare att åka från Svolvaer.

En mäktigare upplevelse än denna är svårslagen en solig dag!

Henningsvaer är ett av Lofotens största fiskesamhällen med cirka 470 invånare och kallas även för “Lofotens Vendig”. Här kan man ströva runt bland typiska norska hus som ofta ligger nära varandra som skydd för hårda vindar. Hamnen ramas in av vackra berg och i den ligger fiskebåtar som återvänt med sin fångst eller skall ut på havet. På kajen kan man se män som arbetar med fisk i olika former. I flera av de gamla byggnaderna vid hamnen fins numera gallerier och andra konstnärsateljéer.

Jag vandrade runt i det lilla samhället och fick uppleva en genuin fiskarmiljö. På klipporna tränges ställningar med torkad fisk, vid många hus hade ägarna hängt fisk på tork, i hamnen pratade jag med män som arbetade med torkad fisk osv. De gamla husen med den typiska norska arkitekturen var välvårdade och ofta färgglada. I byns lilla affär kunde jag köpa nybakade skolebröd som smakade gott till kaffet på bryggan med vyer över de blånande bergen i fjärran. Henningsvaer är en liten “juvel”!

Vandring runt Storkongsvatn

Bara ett par hundra meter från Vågans kyrka, Lofoten katedralen, kommer man in i en vild fjällnatur där man kan göra fina vandringar. Det finns flera vandringsalternativ och jag valde den som leder runt Storkongsvatn, Kabelvågs vattentäkt. En vandring som tog mig fem timmar.

Direkt efter att jag lämnat den lilla grusvägen från kyrkan kom jag in på en stig som leder rakt mot det stora bergsmassivet bakom Storkongsvatn. Vyerna över de snöklädda bergen i fjärran och den första sjön jag skulle passera var bedövande vackra. Marken var täckt av rosling, en av fjällvärldens små vackra blommor. Fjällbjörkarna var fortfarande fräscht ljusgröna, luften var full av fågelsång och solen sken från en nästan klarblå himmel. Naturen kan knappast vara vackrare än så här!

Jag gick i långsam takt för att maximalt njuta av varje steg på den mjuka stigen och de vackra vyerna. Stannade ofta för att se mig omkring eller för att fotografera.

Efter cirka en timmes vandring kom jag upp på en höjd med en fantastisk vy över Storkongsvatn. Därefter följde en kort vandring nedför en backe på en grusväg. I slutet av backen frågade jag en man jag mötte hur jag skulle fortsätta min vandring. Han visste precis hur leden gick för han hade själv gått den ett flertal gånger. Vi pratade vandring en lång stund och han berättade att han cyklat från Svolver till Osan, cirka 5 kilometer, och därefter skulle gå en vandring på cirka 15 kilometer innan han skulle cykla tillbaka till Svolvaer. Jag var helt imponerad eftersom mannen var 82 år!

Min vandring fortsatte en bit längs Storkongsvatns norra strand. Fikade vid sjön med fina vyer över bergen i fjärran. Därefter  fortsatte jag att vandra på leden som nu följde den västra stranden en lång bit. På vänster sida om mig hade jag sjön och på den högra ett stort bergsmassiv med spetsiga toppar. Mäktigt och vackert. Blomsterprakten utmed den bitvis steniga stigen var stor.

Efter ytterligare en dryg timmes vandring utefter sjön kom jag till det gamla kraftverket och skjutbanan. Den gamle mannen hade varnat mig för att gå in i området om skjutning pågick. Eftersom det inte fanns några skyttar på banan gick jag till en klipphäll med vyer över sjön och de mäktiga bergen för att ta en andra fikarast.

Från skjutbanan kunde jag ha gått en grusväg tillbaka till Kabelvåg, men jag hittade en stig som ledde tillbaka till staden över fjällheden och fick på så sätt ett betydligt finare avslutning på den fem timmar långa vandringen, som också blev den sista aktiviteten på Lofoten.

Nästa dag åkte jag med bussen till Harstad dit jag kom tidigt på eftermiddagen och därmed hann jag besöka några historiska sevärdheter på Trondenes och som alltid tyckte jag att tiden jag haft till förfogande på Lofoten varit alldeles för kort.

Den som vill uppleva en mäktig och dramatisk natur, ren luft, möta trevliga människor och befinna sig i en stressfri miljö skall resa till Lofoten. Här finns allt detta och mycket mera därtill! Det är naturen som regerar i Nordnorge!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly