Resa till Spanien Fuerteventura

Läs om min resa till Spanien Fuerteventura och se bilder från platser jag besökte, som Corralejo, dunas de Corralejo, Isla de Lobos, el Cotillo, el Roque, Betancuria, La Oliva, Las Hermosas mfl, Rainer Stalvik

Min resa till Spanien Fuerteventura

”Jag åkte till Isla de Lobos med den första båten som avgår klockan 10.00 från kajen i Corralejo. Biljetten hade jag köpt på nätet. För att gå i land på ön behövs numera ett specialtillstånd, som erhålls när man bokar biljett på nätet

Efter en fin båtresa steg jag iland på Isla de Lobos för att vandra runt ön. De flesta går ”högervarvet” men jag valde att gå runt ön medsols vilket gjorde att jag till största delen gick helt ensam.”

Läs om min resa till Spanien Fuerteventura efter bilderna

Bilder från min resa till Spanien Fuerteventura

Här kan du läsa om min resa till Spanien Fuerteventura och se bilder från några platser jag besökte, som Corralejo, dunas de Corralejo, Isla de Lobos, el Cotillo, La Oliva, el Roque, Betancuria, Ajuy, Las Hermosas mfl, Rainer Stalvik

Efter att tidigare ha besökt de kanariska öarna Teneriffa, La Palma och Gran Canaria var det dags att titta på ön Fuerteventura, den näst störa av öarna

För enkelhetens skulle köpte jag en av charterbolagens resor dit till extrapris och kunde därför besöka ön till ett riktigt lågt pris. Att utnyttja charterbolagens erbjudanden gör att man kan komma till olika destinationer billigt, och då också ofta få ett bra hotell.

Fuerteventura är kanske inte den vackraste av de kanariska öarna jag besökt men den var fascinerande på sitt sätt. Det fanns knappt någon grönska på ön men jag gillade ändå det karga landskapet.

Min bas var Corralejo på öns norra del och här ifrån besökte jag platser som La Oliva, El Cotillo och den lilla ön Isla de Lobos. Jag hyrde en mountainbike och cyklade längs Fuerteventuras norra kust till El Cotillo och därifrån via Lajares och Majanicho tillbaka till Corralejo. En dag hyrde jag en bil och gjorde en rundtur på drygt 200 kilometer på öns södra del under vilken jag, bland annat besökte Antigua, Betancuria och Ajuy.

Läs om min resa till Fuerteventura här nedan

Fuerteventura är den kanariska ögruppens näst största ö. Ön ligger cirka ca 100 kilometer utanför Afrikas nordvästra kust i Atlanten. Fuerteventuras yta uppgår till omkring 1 663 kvadratkilometer. Ön är cirka 100 kilometer lång och 31 kilometer på det bredaste stället. Här finns Kanarieöarnas längsta stränder.

Fuerteventura historia i korthet

De första bosättarna antas ha kommit från Nordafrika. Under antiken var ön känd bland annat under namnet Planaria, vilket framför allt syftade på det flacka landskapet.

Under 1 000-talet före Kristus kom feniciska bosättare till Fuerteventura och Lanzarote
På 850-talet f Kr nämndes ön av Homeros i Odysséen som Insulae Fortunatae
C:a 1340 efter Kristus intogs ön av europeiska slavhandlare men redan tidigare hade bland annat katalaner, portugiser och genuesare försökt att erövra ön
1405 erövrade den normandiske erövraren Jean de Béthencourt Fuerteventura på sitt andra försök., tidigare hade han erövrat ön Lanzarote . Vid denna tidpunkt levde två olika stammar på ön som leddes av kungarna Guize och Ayose. Ön var uppdelad i två delar, Maxorata i norr och Jandía i söder. En mur delade ön i två delar, rester av denna finns kvar än idag
Öns första huvudstad, Betancouria, ä uppkallade efter Jean de Béthencourt
1593 anfölls Fuerteventura av en berbisk expedition som förorsakade stor förödelse
1708 – 1859 Styrdes Fuerteventura av militärer
1835 blir Puerto Rosario öns huvudstad
1852 utvidgade drottning Isabella II frihandelszonen så att den kom att omfatta även Kanarieöarna
1912 infördes rätt till självstyre för Kanarieöarna
1927 blev Fuerteventura och Lanzarote en del av provinsen Las Palmas
1965 byggdes de första turisthotellen. Därefter byggdes den nuvarande flygplatsen El Mattoral och med den kom allt fler turister till Fuerteventura, som nu är ett av Europas största turistmål

Fuerteventura geografi

Fuerteventura anses vara en av de två äldsta öarna i Kanariegruppen och dess form skapades genom en serie vulkanutbrott för cirka 20 miljoner år sedan. Huvuddelen av ön skapades under fem miljoner år och har därefter formats av väder och vind. Den senaste vulkaniska aktiviteten på Fuerteventura ägde rum för mellan 4 000 och 5 000 år sedan och ännu täcks många områden av svart lavasand.

Fuerteventuras högsta punkt är berget Jandía med toppen Pico de la Zarza, 807 m ö h. Öns smalaste del finner man vid Istmo de la Pared, här är ön endast fem kilometer bred.

Fuerteventura är uppdelad i två delar, den norra kallas Maxorata och den sydvästra Península de Jandía (Jandíahalvön).

Öns centrala delar domineras av berget Betancura, vars topp Pico de la Atalaya når 762 m ö h. Sex sjömil norr om Fuerteventura ligger den lilla ön Isla de Lobos som tillhör kommunen La Oliva.

På Fuerteventuras södra del ligger Kanarieöarnas största strand på Península de Jandía, som sträcker sig runt halvön från Costa Calma via Esquinzo-Butihondo, Morro Jable och Puertito de la Cruz till Punta de Jandía i Sotovento-området. Efter Punta de Jandía fortsätter den via Cofete och slutar i La Pared i Barlovento. Öns många fina sandstränder lockar ett stort antal turister.

Corralejo – min bas på Fuerteventura

Corralejo är en liten välvårdad ort i provinsen Las Palmas på Kanarieöarna och har knappt 14 000 invånare. Utan turism hade säkert Corralejo haft betydligt färre invånare. Närmast större samhälle är La Oliva, knappt 15 km söder om Corralejo. Det stabila klimatet, med en årlig medeltemperatur på + 22 grader C. lockar turister året om.

Jag bodde på ett hyfsat hotell i Corralejos norra del och hade promenadavstånd till både hamnen och huvudgatan där det finns en massa butiker och restauranger.

Att jag valt att besöka Fuerteventura berodde på att charterbolagen erbjudit många billiga resor hit och att jag ville besöka en ny ö i den kanariska ögruppen. Då jag sällan, i stort sett aldrig, besöker platser dit man i första hand åker för att sola och bada var detta ett ganska udda resmål för mig.

Så här ”förvaltade” jag min vecka på Fuerteventura  

Ankomstdagen hade jag bara, i stort sett, den sena eftermiddagen och kvällen på mig att orientera mig i Corralejo varför jag passade på att besöka hamnen varifrån jag skulle åka till Isla de Lobos.

Sanddyner i Dunas de Corralejo

Andra dagen i Corralejo åkte jag med buss nummer 6 från bussterminalen till hållplatsen vid RIU hotellet för att vandra på sanddyner i Parque Natural El Jable (Dunas de Corralejo).

Jag gick lite drygt en kilometer söderut på landsvägen mot Puerto del Rosario tills jag kom till en plats där jag tyckte det var lämpligt att vandra upp på en sanddyn jag tyckte såg intressant ut.

Efter en stund hade jag kommit ifrån ”civilisationens ljud”. Nu kändes det mera som att vandra omkring i Saharas öken. Vit, bländande sand, ett berg i söder och någon by långt borta i väster var allt som syntes. Här vandrade jag omkring i en dryg timme innan jag gick tillbaka mot busshållplatsen. Jag hade njutit av att ströva omkring i den vackra, men torra miljön.

Innan jag tog bussen tillbaka till bussterminalen promenerade jag till den stora stranden vid det stora RIU hotellet där jag satte mig i en solstol och njöt av tillvaron. Det var inte speciellt många människor på stranden, och ännu färre badade. De flesta på stranden låg i solstolar och solade.

Jag var tillbaka i Corralejo tidigt på eftermiddagen och promenerade än en gång ned till hamnen och vidare söder ut längs havet. Ingen speciellt spännande miljö enligt mig. Den lilla, gamla delen av Corralejo kändes dock genuin. Allt annat är väldigt turistiskt i Corralejo.

Cykeltur Corralejo – Majanicho – El Cotillo – Lajares – Majanicho – Corralejo 

Tredje dagen på Fuerteventura hyrde jag en cykel för att göra en cykeltur längs norra kusten och sedan cykla via inlandet tillbaka till kusten och vidare till Corralejo.

Cykeluthyraren som jag avtalat att hämta cykel klockan nio hos skickade ett mejl vid 08.30-tiden och meddelade att cykeln kunde hämtas tidigast klockan tio. Eftersom jag inte ville vänta så länge med att komma iväg frågade jag hotellets reception om de kunde tipsa mig om en cykeluthyrare nära hotellet. ”Jo, det finns ett företag bara lite drygt fem minuters promenad härifrån.”

Damen som hyrde ut cyklar fixade snabbt fram en splitter ny mountainbike åt mig. Jag betalade dagshyran och depositionsavgiften och gav mig iväg. ”Cykla mot vindkraftverken och sedan är det bara rakt fram till El Cotillo”.

Det går en grusväg längs kusten från Corralejo till El Cotillo som bjuder på fina vyer över havet och det vulkaniska inlandet. Vägen är skumpig och dålig, bitvis riktigt dålig, varför en mountainbike med dämpad framgaffel är rätt typ av cykel om man vill cykla här.

Vyerna över havet och vulkantopparna var superba. Landskapet torrt och ogästvänligt men ändå fascinerande på sitt sätt.

Jag stannade till i den lilla fiskebyn Majanchico för att utforska den, dricka det medhavda kaffet och njuta av bullen jag köpt innan jag gav mig iväg på cykelturen. Det var lågvatten när jag besökte Majanchico och båtarna som vanligtvis ligger och guppar i havet låg nu på torra land.

Från Majanchico cyklade jag vidare mot El Cotillo. Jag stannade till flera gånger för att fotografera och kämpade mig genom ett vägbygge och ett par partier med sand på vägen.
Vid fyren i Punta de Baliena var det otroligt vackert så här stannade jag till en lite längre stund och njöt av miljön samt besökte fyrtornet.

Från fyrtornet var det asfalterad väg ända till Lajares.

Jag stannade inte någon längre tid i El Cotille eftersom jag skulle besöka samhället några dagar senare.

Från El Cotillo till Lajares kunde jag cykla på en fin cykelbana. Jag stannade till i El Roque för att titta på en gammal väderkvarn som ligger en bit bortanför huvudvägen.

I Lajares frågade jag en tysk, som numera har bosatt sig på Fuerteventura, om vägen till Majanchico. ”Det är lite krångligt att komma till huvudvägen, men sedan är det bara rakt fram.”
Hans beskrivning ledde mig på slingrande grusvägar genom Lajares innan jag kom till den asfalterade vägen till Majanchico. Landskapet var torrt med flera bergstoppar, de såg ut som gamla vulkaner.

Väl ute på den asfalterade vägen hade jag, i stort sett, nedförsbacke i flera kilometer till Majanchico. Här cyklade jag åter in på grusvägen som jag cyklat på morgonen tillbaka till Corralejo.

Innan jag lämnade tillbaka cykeln cyklade jag ned till huvudgatan där jag tog en kall öl och summerade dagens cykeltur som jag var väldigt nöjd med. Den hade tagit knappa sex timmar att genomföra, inklusive alla stopp, och jag hade cyklat 53 kilometer.

Vandringstur på ön Isla de Lobos 

Fjärde dagen på Fuerteventura var det dags att genomföra det planerade besöket på ön Isla de Lobos. Ön som jag tittat på från hamnen i Corralejo under några dagar.

Isla de Lobos ligger omkring 2 kilometer norr om Fuerteventura och har en yta på 4,5 kvadratkilometer. Sundet mellan öarna, Estrecho de la Bocaina, är grunt och är inte mer än 10 meter djupt som mest.

Isla de Lobos är en del av naturparken Parque Natural de las Dunas de Corralejo. På ön finns omkring 130 olika växtarter, varav en endemisk, och flera olika arter av sjöfåglar. Öns högsta topp är berget La Caldera, 127 meter över havet.

Namnet på ön syftar på ursprungsinvånarnas benämning på sälar som de kallade för sjövargar, Lobos. Sälarna jagades hårt av befolkningen då de ansågs äta för mycket fisk. Numera är sälarna i stort sett utrotade på ön men försök har gjorts att återinföra dem.

Jag åkte till Isla de Lobos med den första båten som avgår klockan 10.00 från kajen i Corralejo. Biljetten hade jag köpt på nätet. För att gå i land på ön behövs numera ett specialtillstånd, som erhålls när man bokar biljett på nätet.

Efter en fin båtresa steg jag iland på Isla de Lobos för att vandra runt ön. De flesta går ”högervarvet” men jag valde att gå runt ön medsols vilket gjorde att jag till största delen gick helt ensam.

För att skona den känsliga naturen har man gjort en fin vandringsled runt ön som går genom det karga landskapet och därför blir det lättvandrat.

Under inledningen av min vandring hade jag fina vyer över öns högsta topp La Caldera, en f d vulkan. Det är tillåtet att gå upp på berget. Jag valde dock att fortsätta utan toppbestigning och kom in i ett platt landskap med en del lavaformationer.

På öns östra sida ligger ett fyrtorn på en höjd som man passerar innan leden fortsätter söderut. Strax innan man går ned mot havet får man en fin vy över saltängarna, Här växer öns enda endemiska växt, en salttålig blomma.

Efter strandängen går leden upp för en kort brant. På toppen av denna njöt jag av vyn över havet och landskapet. Härifrån är det inte långt till öns lilla samhälle där det finns några hus byggda av lavastenar och en liten restaurang där maten måste förbeställas. Framför husen ligger en liten vacker lagun.

Från husen är det bara några hundra meter kvar till färjepiren.

Enligt skyltarna skulle denna tur ta omkring en och en halv timme. Min vandring tog en dryg timme längre eftersom jag ofta stannade till för att fotografera, njuta av den säregna naturen och för att fika.

Jag var vid piren ganska tidigt och noterade att färjan redan låg på plats. ”Bara att hoppa på”, tänkte jag. Färjan hade dock lagt till bara för att släppa av några få passagerare. Övriga skulle ut på en snorkeltur innan färjan skulle tillbaka till Corralejo. Jag fick åka med på snorkelturen och kunde njuta av en fin båttur nära kusten till Isla de Lobos.

Några ur besättningen slängde ut någon form av bete för att locka fiskar till båten. Maten hann knappt nå vattenytan innan det samlades hundratals vackra och hungriga fiskar. Ett tiotal passagerare hoppade i vattnet för att simma tillsammans med de orädda fiskarna. Trevlig upplevelse.

När snorkelturen var över återvände båten till piren för att hämta upp passagerare som skulle till Corralejo dit vi kom strax efter klockan 14.30. Därmed var en fin båt- och vandringstur avslutad.

Detta är en tur jag kan rekommendera alla som kommer till Corralejo att göra!

Lokalbuss till La Oliva och El Cotillo 

På femte dagen besökte jag de små samhällena La Oliva och El Cotillo.

Från hotellet hade jag bara några minuters promenad till den stora bussterminalen varifrån linje 8 avgår.

Under de korta bussresan, det är 17 km till La Oliva, åkte jag genom ett torrt och vulkaniska landskap. Vackert och fascinerande på sitt sätt.

Efter knappt 30 minuters bussresa var jag i La Oliva. Där steg jag av vid det stora torget.

La Oliva

Från tidigt 1600-tal till mitten av1800-talet var La Oliva öns politiska centrum. År 1708 gjorde militären La Oliva till Fuerteventuras militära centrum. Från år 1812 blev La Oliva en självständig kommun när man frigjorde sig från Puerto del Rosario. Arkeologiskt är området La Oliva också intressant då man hittat lämningar som antas härleda till det gamla kungariket Maxorata här.

Från bussen gick jag direkt till kyrkan Nuestra Señora de la Candelaria, den ligger vid det stora torget, som byggdes på 1700-talet. Kyrkan har ett stort klocktorn byggt i lavasten som syns vida omkring. Interiört är kyrkan intressant då den har ett vackert trätak i mudejararkitketur. Kyrkan Nuestra Señora de la Candelaria är värt ett kort besök.

Från kyrkan gick jag vidare till Casa de los Coroneles, Överstarnas hus, som anses vara en av de stora sevärdheterna på Fuerteventura.

Casa de los Coroneles, byggt på 1700-talet som bostad åt militära guvernörer. Det fortliknande huset ligger i utkanten av La Oliva och har en vacker arkitektur. Ursprungligt lär huset ha haft 365 fönster, ett för årets dagar. Strax intill låg bostäder åt tjänstefolket och stallbyggnaden. Dessa är nu helt förfallna. I november 2006 återöppnades Casa de los Coroneles och används nu till kulturella ändamål, till exempel som konstutställningar.

Casa de los Coroneles ligger i ett mäktigt landskap omgivet av vulkanliknande berg.

Från Casa de los Coroneles promenerade jag runt en stund i samhället och tittade på några av de gamla husen innan jag steg på bussen och åkte vidare till den lilla fiskebyn El Cotillo.

Buss La Oliva – El Cotillo 

Landskapet mellan La Oliva och El Cotillo  skiljde sig inte speciellt mycket från det jag sett på vägen mellan Corraleo och La Oliva.

Efter en kort bussresa kom jag till den lilla fiskebyn El Cotillo på Fuerteventuras nordvästra kust. Hit söker sig besökare för de fina stränderna men byn är också populär bland surfare då det ofta blåser kraftiga vindar i området. Numera finns det flera hotell i El Cotillo och de som bokar i dessa gör det i regel för att njuta av lugnet.

Bussterminalen i El Cotillo ligger strax utanför samhället. Härifrån promenerade jag direkt till fortet Fortaleza del Tostón som byggdes under 1700-talets senare hälft i syfte att skrämma bort pirater. Fortet var dock stängt vid mitt besök så jag fick nöja mig med att titta på det från utsidan.

Fortaleza del Tostón är byggt på en klippa varifrån man har fina vyer över El Cotillo och den stora stranden Playa del Castillo. I den kraftiga vinden som blåste vid mitt besök trivdes surfarna.

Strax intill Fortaleza del Tostón finns ett valskelett på en pelare som ger ett mäktigt intryck.

Från fortet gick jag in i samhället och passerade ett par gamla renoverade kalkugnar innan jag kom till den gamla hamnen. Här var det dags för lunch och jag valde att äta den på en av de små trevliga restaurangerna som ligger här.

Efter lunchen promenerade jag vidare in i samhället och längs den vackra kusten i en dryg timme. Kraftig blåst hela tiden.

Vid 16-tiden tog jag bussen tillbaka till Corralejo och därmed var en trevlig utflykt över.

Rundtur med bil: 

Puerto de Rosario – Antigua – Betancouria – Ajuy – Pajara – Los Hermosas – Gran Tarajal – Caleta de Fuste – Puerto del Rosario (204 km)

Den sjätte dagen på Fuerteventura hyrde jag en bil och gjorde en rundtur på öns södra del.
Då jag utforskat öns norra del ganska väl var det dags att upptäcka en del av den södra delen också.

Jag tog buss nummer 6 från bussterminalen i Corralejo till bussterminalen i Puerto del Rosario klockan 07.00. Därifrån skulle jag vidare med buss nummer 1 till flygplatsen. ”Åk tidigt det kan ta lång tid att komma till flygplatsen med buss”, sade man i hotellets reception.

Jag kom till bussterminalen i Puerto del Rosario efter knappt fyrtiofem minuters resa och var därmed ute i god tid för nästa buss. Resan hade gått genom ett sovande Corralejo och vidare förbi Dunas de Corralejo, de stora sanddynerna, och fortsatt på huvudvägen längs kusten.
I väntan på nästa buss i P d Rosario passade jag på att fika eftersom jag missat hotellets förträffliga frukost.

Vid flygplatsen fick jag vänta på en minibuss som skulle ta mig till uthyrningsföretaget som hade sitt kontor några kilometer söder om flygplatsen. Hyrprocessen gick snabbt och jag fick ut min bil, en lite Kia. Klockan 09.45 körde jag iväg från uthyrningsföretaget.

Jag började med att köra till den lilla staden Antigua i öns centrala del. Torrt och fascinerande landskap. I Antigua passade jag på att ta en kort promenad i stadens centrala del och att fika. Antigua hade cirka 10 800 invånare år 2016.

Landskapet runt Antigua, är precis som överallt på Fuerteventura, torrt och kargt men fascinerande. Strax norr om staden finns en vacker bergskedja.

En bit norr om Antigua slingrar sig vägen upp mot utsiktspunkten Mirador Morro Velosa. Strax innan man kör in på den smala vägen till utsiktspunkten finns två statyer av två urinvånare. Stanna till här och njut av vyerna!

Uppe på utsiktspunkten Mirador Morro Velosa bjuds man på fantastiska vyer över en stor del av Fuerteventura. Missa inte ett besök här! Restaurangen på bergets topp var vid mitt besök tyvärr stängd.

Nästa stopp på bilturen gjorde jag i den forna huvudstaden Betancuria dit jag kom efter att ha kört den slingrande bilvägen ned från Mirador Morro Velosa.

Betancuria grundades år 1404 av adelsmannen Jean de Bethencourt från Normandie. Han valde att bygga staden i en dal i inlandet för att skydda den på bästa möjliga sätt från piratangrepp. Betancuria hade sin höjdpunkt under 1700-talet tack vare ett framgångsrikt jordbruk. Idag lever den lilla vackra och pittoreska staden huvudsakligen på turism. Antalet invånare uppgick år 2016 till 714.

Jag parkerade bilen utanför en liten ostaffär och promenerade in till själva samhället.

På vägen dit passerade jag den första norian, vattenhjul, som användes av folket från mitten av 1800-talet till omkring 1930 för att hämta vatten vid. Strax efteråt kom jag till Betancurias äldsta hus som är omkring 400 år gammalt. Nu är det omgjort till restaurang. Ett par av rummen var dekorerade med gamla möbler och prydnadssaker.

Min promenad fortsatte in till hjärtat av byn på den kullerstens belagda gatan. I centrum finns ett litet torg med en fontän och ett gammalt hus, Casa de Santa Maria, från 1600-talet som renoverats till originalskick av en tysk fotograf. I huset finns en utställning av gamla jordbruksredskap och en souvenirbutik.

Norr om Casa de Santa Maria ligger samhällets stora kyrka, Iglesia de Santa María de Betancuria, som var öns första kyrka. Kyrkan byggdes på 1400-talet och tog mer än etthundra år att färdigställa. År 1496 fick den status som katedral. Iglesia de Santa María de Betancuria förstördes vid berbernas invasion år 1593. Idag finns ett museum inrymt i kyrkan.
Runt torget och kyrkan finns flera vackra gamla hus i spansk arkitektur.

När jag var klar med besöket i centrum gick jag ut ur byn för att komma upp en bit så jag kunde se den gamla staden från ovan. En bit utanför samhället finns en större noria än den första jag såg. Den är väl värd att titta på.

Efter att jag varit i Betancuria i lite drygt en timme körde jag söder ut genom ett vackert bergslandskap. I Pajara körde jag västerut, till fiskesamhället Ajuy. Vägen dit bjöd också på en färd genom ett spännande landskap.

När jag parkerat bilen i Ajuy gick jag genom det pittoreska samhället till grottorna, som är den stora sevärdheten här.

Grottorna i Ajuy lär ha bildats för omkring 70 miljoner år sedan, långt innan själva ön skapades, och är en intressant geologisk plats att besöka. De är lätta att nå via en väl underhållen stig. Ned till den stora grottan finns det trappor med ett ordentligt räcke varför det inte behöver vara någon större svårighet för någon att komma hit.

Vyerna över havet är fina och det är ingen större trängsel på stigen ut till grottorna. Även det pittoreska lilla samhället som ligger vid en svart strand är sevärt.

Från Ajuy körde jag samma väg tillbaka som jag kommit. I Pajara körde jag söder ut. Jag stannade till vid Monte Melindrag för att njuta av den mäktiga bergsvyn innan jag fortsatte mot Las Hermosas. Vid Las Hermosas dök det upp ännu ett mäktigt bergslandskap.

Från Las Hermosas körde jag mot Gran Tarajal och sedan via Caleta de Fuste till hyrbilsföretaget för att lämna tillbaka bilen. Jag var nöjd med vad jag sett under dagen!

Jag fick transfer till flygplatsen där jag tog bussen till terminalen i Puerto del Rosario. Härifrån tog jag bussen till Corralejo där jag var vid sjutiden på kvällen och därmed var resans sjätte dag avslutad.

Den sjunde dagen ”vilade jag”, det vill säga den dagen tillbringade jag i Corralejo genom att ströva runt i staden i lugnt tempo, äta lunch och middag.

Påföljande dag var det dags för hemresa och därmed var mitt besök på Fuerteventura avslutat.

Så här vill jag sammanfatta mitt besök på Fuerteventura. Det var kul att ha varit här och sett en stor del av ön med sitt speciella landskapet, ha vandrat på Isla de Lobos, cyklat den norra kustvägen till El Cotillo mm och varit i La Oliva och El Cotillo på separata besök. Om jag skulle vilja åka hit igen? Jag kommer inte på ett enda skäl att göra det.

Resan gjord i mars, 2019

Andra resor jag gjort i Spanien:

Resa till Andalusien

Resa till Avila, Salamanca, Cuenca och Madrid

Resa till Barcelona och Spanska Pyrenéerna

Resa till Madrid, Toledo, Segovia och El Escorial

Resa till Mallorca

Resa till La Palma (Kanarieöarna)

Mer information om Spanien     Spanien Landsfakta  

Sidan uppdaterad 190412

Spanien turism       Spanish tourism

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik