norge-setesdalen, lysefjorden och preikestolen

Klicka på bilden för större format!

sandefjord, evje, setesdalen, lysebotn, lysefjorden, preikestolen och stavanger var några av de platser jag besökte i norge

Resa till Norge, Setesdalen, Lysebotn, Lysefjorden, Preikestolen och Stavanger

Jag tror att detta var min tionde, men inte sista, resa till vårt vackra grannland Norge. För mig är Norge att av världens vackraste länder eftersom jag tycker om naturupplevelser. Till Norge återvänder man mer än gärna!

Länge har jag haft planer på att besöka Preikestolen och Lysebotn för vandringar till den mäktiga klippan och till Kjeragbolten. Dessutom ville jag också göra ett besök i Setesdalen. På denna resa skulle detta bli verklighet!

Tidigt på morgonen en solig dag i juni körde jag med bilen till Strömstad för att därifrån ta en färja till Sandefjord i södra Norge. Genom detta vägval sparade jag en del bilkörning genom att undvika färjan mellan Moss och Horten, som jag åkt med flera gånger tidigare. Färjeturen blev en vacker och behaglig resa på cirka två och en halv timmar.

De större norska vägarna är i regel i bra skick, men de många hastighetsbegränsningarna gör dock restiden ganska lång. Fördelen med den låga hastigheten på de norska vägarna är att man hinner att se och njuta av den vackra norska naturen.

Så här körde jag;
(Den totala körsträckan blev 1 391 kilometer)

Göteborg – Uddevalla – Strömstad, färja Strömstad – Sandefjord, – Sandefjord – Arendal – Blakstad – Evje – Bygland – Rysstad – in på Suleskarvegen – Suleskar – Lysebotnvegen – Lysebotn, färja Lysebotn – Forsand, Forsand – Preikestolen – Oanes , färja Oanes – Lauvvik, – Lauvvik – Ottedal – Ålgård – Helleland – Flekkefjord – Mardal – Kristiansand – Arendal – Blakstad – Froland – Arendal – Porsgrunn – Sandefjord, färja Sandefjord – Strömstad, – Strömstad – Uddevalla – Göteborg.  Fetmarkerade ortsnamn är övernattningsplatser. 

Det var förhållandevis få bilar med på färjan till Sandefjord varför jag snabbt kom ut på vägen mot Arendal där jag skulle ta av för att komma till Evje i Setesdalen. En bit öster om Porsgrunn pågick ett stort vägbygge varför all trafik leddes om via staden. Detta fördröjde resan med säkert 30 minuter. Fina vyer över havet på sina ställen.

Evje – Gruvor och stensliperi

I Blakstad tog jag av mot Evje. Nu gick vägen genom en skogrik trakt. Vid 17-tiden hade jag letat upp campingplatsen i Evje där jag hyrt en hytte för övernattning. Evje ligger i den södra delen av Setesdalen.

Mannen som driver campingplatsen är också Norges ende stenslipare som säljer sina vackra alster i en butik i anslutning till campingplatsen.

För att sträcka på benen följde jag campingägarens rekommendation att gå till den nedlagda zinkgruvan där man kan besöka de yttre delarna eller leta efter vackra stenar. Gruvan var stängd för dagen men jag gick ändå in för att titta på den nedlagda gruvan. De inre delarna av gruvan var avspärrade på grund av rasrisk. Det blev en behaglig promenad innan det var dags att laga till en enkel middag som avslutade dagen.

Jag passade också på att besöka stensliperiet som ligger inrymt källarvåningen i bostadshuset. Här fanns ett flertal maskiner för stenslipning och tillverkning av smycken blandat med tvättmaskiner.

Bilresa genom Setesdalen och på Suleskarvegen till Lysebotn

Det regnade när jag packade bilen för avresa från Evje. Idag skulle köra genom en del av den vackra Setesdalen, köra en bit på Suleskarvegen och den vackra vägen till Lysebotn.

När jag kört en stund slutade det att regna men molnen hängde tung över bergen i Setesdalen. Det var ett stort nöje att köra den lågt trafikerade vägen längs först sjön Bygdlandsfjorden och sedan längs sjön Åraksfjorden på vägen till Rysstad där jag skulle ta av mot Lysebotn.

Jag passerade små samhällen som Hornes, Byglandsfjord, Bygland, Ose och Helle. Vyerna var vackra med hus vid sjöarna med berg i bakgrunden, typiska norska kyrkor och gamla norska gårdar. I Setesdalen finns flera gamla norska gårdar med sina stabbur, förrådsbyggnader, bevarade. I Rysstad finns en gammal gård som numera är ett museum.

I Rysstad svängde jag in på den berömda Suleskarvegen som slutar i Ålgård i Ryfylke. Suleksarvegen bjuder på många fina och dramatiska vyer och är väl värd att köra. Vid Brokke är vyerna ned i dalen mycket spektakulära. Vid Ådneram svängde jag in på Lysebotnvegen, som vissa tider på året är stängd för trafik.

Även Lysebotnvegen bjuder på dramatiska naturupplevelser! Vägen slingrar sig fram genom en vild fjällvärld med snöklädda berg och flera sjöar. Nedfarten till Lysebotn är särskilt dramatisk när vägen slingrar sig ned till fjorden via 27 hårnålskurvor. Vyerna över Lysefjorden är magnifika från flera ställen längs vägen. Dock viktigt med fokus på den slingrande vägen! Vid 15-tiden körde jag in i det lilla samhället Lysebotn som ligger längst in i den 40 kilometer långa Lysefjorden.

Lysebotn – Vandringar vid “Världens ände”

Det fanns egentligen två anledningar till varför jag tog mig till Lysebotn, dels ville jag göra den vackra fjordfärden från Lysebotn till Forsand och dels, huvudanledningen, var att jag ville vandra till den berömda Kjeragbolten, stenbumlingen som sitter fastkilad mellan två bergväggar som man kan stå på med Lysefjorden 1 000 meter under sig.

Lysebotn är ingen världsmetropol. I början på 1900-talet fanns det bara några få bondgårdar i Lysebotn. I början av 1950-talet började kraftverksutbyggnaden och därmed skapades ett nytt samhälle med skola, dagisverksamhet, bibliotek och ett kapell. Det som håller samhället levande nu är de cirka 100 000 besökare som kommer till Lysebotn årligen. Många kommer hit för att ägna sig åt skärmflygning, basejumping, från bergen ovanför samhället. Andra kommer hit för att vandra till Kjeragbolten. Åtminstone en av bondgårdarna har även tagit upp en Bed & Breakfast verksamhet för att bredda sin verksamhet.

Under mina dagar i Lysebotn var det världsträff för människor intresserade av basejumping. Klipporna ovanför fjorden ger fina uthoppsmöjligheter. Träffen hade samlat deltagare från många länder i Europa men även från Indien och Hawaii! Huvuddagarna hade man hyrt in helikoptrar för snabb transport upp till klipporna för att hinna med så många hop som möjligt.

Efter att jag checkat in på DNT:s fjällanläggning begav jag mig ut på en vandring. Målet för dagen var den berömda Kongesteinen, Kungsstenen, där enligt legenden en vikingahövding och hans män rastat. Kongesteinen ligger några kilometer utanför byn på vägen upp Nilsebu.

Det var skönt att sträcka på benen efter två dagars bilkörning och vandring till Kongesteinen var enkel. Jag gick på den asfalterade vägen upp på fjället. Själva Kongesteinen var inget speciellt att titta på men vattenfallet nära stenen var vackert och spektakulärt. På vägen tillbaka till DNT:s fjällstation passade jag även på att gå en tur till Lyse där det finns ett par vackra bondgårdar omgivna av mäktiga berg.

Påföljande dag vräkte regnet ned. Trots det körde jag upp på fjället till Öygardsstölen, Örnnästet, där vandringarna till Kjeragbolten börjar. Dyrt som attan att parkera, NOK 200.-! Norrmännen vet att ta betalt för parkering vid populära startplatser för vandringar.

Jag frågade en parkeringsvakt om det gick att vandra till Kjeragbolten. “Icke idag” svarade han. Det kan snöa där och då kan du inte stå på stenen. Efter det beskedet körde jag de resterna hårnålskurvorna upp på högfjället. Jag parkerade bilen vid en vägbom och tänkte vandra mot Langvatn istället. Trots regnkläder var jag genomblöt av regn och snöblandat regn efter en dryg halvtimmes vandring varför jag vände tillbaka till bilen. Kraftig motvind nu! Tillbaka i Lysebotn bytte jag till torra kläder och väntade ut regnet.

På eftermiddagen var det uppehåll en stund varför jag körde till Lyse och gick vandringsleden som följer en arm av Lysefjorden in till den stora Moen-slätten. Lättvandrat i vacker natur med molnen hängande lågt på de omkringliggande bergen. Här hann jag gå i cirka en timme innan regnet kom igen.

På kvällen höll regnet upp varför jag kunde titta när ett tiotal basejumpers hoppade ned från klippan vid Örnnästet.

Även nästa morgon vräkte regnet ned! Efter den formidabla frukosten tog jag det lugnt för att vänta ut regnet, men förgäves. Vid lunchtid regnade det fortfarande kraftigt. Eftersom detta var min sista dag i Lysebotn ville jag ändå passa på att göra en vandring.

Jag tog på mig regnkläderna och körde sedan mot Nilsebu tills en vägbom stoppade mig. Här parkerade jag bilen och gick längs den asfalterade vägen till Auklend för att därifrån fortsätta gå till Nilsebu. Efter några kilometers vandring kom jag till tunneln som man måste igenom för att komma till Nilsebu, den officiella vandringsvägen går genom den drygt 1 000 meter långa tunneln. För mig var det omöjligt att gå vidare då tunneln saknar belysning. Jag fortsatte istället att gå en cykelväg tills jag kom till en tjärn där jag vände och gick tillbaka till bilen. Inte en enda liten stund hade regnet hållit upp medan jag gick den 7-8 kilometer långa vandringen!

Vid 16-tiden var jag tillbaka på fjällstationen, hyfsat torr.

Nästkommande dag skulle jag åka färja genom den vackra Lysefjorden.

Färjetur på Lysefjorden, från Lysebotn till Forsand

Tyvärr fick jag lämna Lysebotn utan att fått vandra till Kjeragbolten, Det dåliga vädret satte stopp för detta. Men jag hade ändå fått uppleva Lyseborn och den vackra naturen runt det lilla samhället. Nu var det dags att ta färjan som jag bokat på nätet för att komma till nästa mål på resan, Preikestolen.

Den lilla färjan tar inte mer än max. 11 bilar varför förbokning nästan är ett måste för att komma med. Kraftigt regn även dagen jag lämnade Lysebotn! För att komma med på färjan måste man backa ombord.

Den vackra båtresan som jag sett fram emot genom Lysefjorden motsvarade inte riktigt mina förväntningar då molnen hängde lågt och regnet var kraftigt. Men det var mäktigt på sitt sätt ändå. Dock hade jag turen att få se både Kjeragbolten såväl som Preikestolen från fjorden. Spännande var också att passera det lilla samhället Flörli som man endast kan nå med båt, eller till fots. I Flörli finns världens längsta trätrappa med 4 444 trappsteg.

Efter cirka två timmars båtresa kom vi till Forsand där jag körde i land. Från Forsand körde jag vidare till Preikestolen som var mitt andra huvudmål på denna resa.

Preikestolen Fjellstue – Fjällmiljöer, vandring till den mäktiga Preikestolen och i Ulvaskogen

Efter en knapp halvtimmes bilkörning från Forsand var jag framme vid Preikestolen fjellstue, som drivs av DNT, den norska turistbyrån. Stor anläggning med vackert läge. Den här fjällstationen är DNT:s mest besökta.

Anläggningen består av tre enheter, den nya och den gamla fjällstationen samt en stuga med sovsalar där också det gemensamma köket ligger. Jag hade valt att bo i den gamla fjällstationen i ett litet 2-bäddsrum med tvättställ. Helt ok då jag var på rummet bara korta stunder under dagen. I rumspriset ingick en riklig och god frukost. Anledningen till att jag kom hit var naturligtvis för att vandra till den mäktiga klippan.

Med tanke på de tidigare dagarnas kraftiga regn vågade jag inte tro på vackert väder under vandringen till Preikestolen. Dock lovade väderleksprognosen bra väder två dagar efter min ankomst varför jag ställde in mig på vandring denna dag. Ankomstdagen var det inte väderläge för att vandra.

Påföljande dag, som enligt väderprognosen skulle ha dåligt väder, var det mer solsken är moln. Jag funderade om jag skulle vandra som jag planerat eftersom prognosen var bättre för den dagen men ändrade mig och bestämde mig för vandring. Snabbt gjorde jag i ordning vandringsfika och gav mig sedan iväg.

Vandringen till Preikestolen är Norge populäraste och vandras av mer än 250 000 personer varje år. Räkna inte med att vara ensam på klippan om du inte ger dig iväg i soluppgången!

Leden är klassad som “krävande” och tar 4-5 timmar tur och retur för personer med normalkondition. Jo, leden är bitvis lite tung att gå men inhyrda nepalesiska sherpas har gjort ett storartat jobb på vissa delar av leden som gör det lite lättare att gå de brantaste partierna.  Över sanka partier går man på fina spänger. För övrigt vandrar man genom skog och på klipphällar. Detta är en magnifik vandring som “alla” bör göra!

Jag började att vandra vid 09-tiden och då var det fortfarande ingen trängsel på leden. Leden till Preikestolen börjar med en brant stigning från fjällstationen upp till den första platån varifrån man har fina vyer över omgivningarna, man kan till och med se Stavanger. Den öppningen värmer upp kroppen.

Efter cirka en och en halv kilometer kommer man till Krogebekkmyrarna som man går över på en fin spång. En bit efter myren kommer ledens brantaste som nepaleserna lagt ned hårt arbete på för att underlätta för oss vandrare. Därefter blir leden lättare att gå igen. Nu väntar ett par öppna partier på klipphällar innan man kommer fram till Preikestolen. Vyerna är sagolikt vackra på flera ställen utefter leden! De bästa har man naturligtvis från själva klippan.

När jag kom fram till Preikestolen var det fortfarande anständigt med folk här. När jag gick upp på en höjd ovanför Preikestolen såg jag hur det kom allt fler vandrare på väg mot klippan. Jag tog snabbt några bilder på Preikestolen innan det blev för många människor på den och satte mig sedan för att fika. Kaffet och tilltugget smakade förträffligt. Vyerna över Preikestolen och den 42 kilometer långa Lysefjorden var magiska, nästan andlösa. Det här var bland det mäktigaste jag sett!

Efter fikat gick jag ned på klippan igen för att titta på folklivet och utforska den på nytt.

Trots att det inte finns några som helst staket eller skyddsräcken på Preikestolen går många helt nära klippkanten, vissa sätter sig till och med med benen över klippkanten! Jag själv vågade krypa fram till kanten för att titta ned på Lysefjorden som ligger 604 meter rakt nedanför klippan. Härifrån tog jag några bilder mot fjorden innan jag sakta kröp tillbaka till en säkrare position.

Vandringen tillbaka till Preikestolen Fjellstue tog cirka en och en halv timme. Hela vandringen, upp och ned, hade tagit drygt fem timmar för mig då jag stannade vid klippan ett par timmar.

Det här var en fantastisk vandring!

På kvällen kom regnet varför jag var glad att jag gjort vandringen denna dag!

Påföljande dag var det regntungt på morgonen och molnen låg lågt när jag gick för att äta frukost.

Det finns ytterligare några vandringar att gå med fjällstationen som utgångspunkt. Då jag inte kände för att gå en led som till stor del följer den som går till Preikestolen, och regnet hängde i luften, valde jag “låglandsleden” till Ulvaskogen som en av receptionisterna rekommenderat starkt. Leden är cirka 3 kilometer lång och ganska plan.

Från fjällstationen gick jag mot sjön Revsvatnet men där var det så blött, precis som killen i receptionen sagt, varför jag fick vända tillbaka och följa leden istället. Leden var lättgången och gick först över några klipphällar innan jag kom in i gammelskogen. I Ulvaskogen står gamla knotiga träd, här finns mossklädda stenar och den lilla sjön Ulvaskogvatna, som är inramad av två mäktiga bergssidor, för naturupplevelsen. Vid sjön fikade jag och njöt av lugnet och tystnaden. Efter lite drygt tre timmars vandring var jag tillbaka vid fjällstationen och då hade jag vandrat cirka sex kilometer. För den som är nöjd med en lugn vandring i skogsmiljö är det här en bra led att vandra.

På eftermiddagen körde jag till Jörpeland där jag promenerade runt i Skulpturparken en stund innan jag körde tillbaka till Preikestolen fjellstue.

En tur till Stavanger

Jag ville även passa på att göra ett besök i Stavanger när jag var så nära staden varför jag dagen innan hemresan körde till Tau och därifrån tog färjan till Stavanger. Efter en fin färjetur på cirka 40 minuter steg jag iland nära stadens centrum.

Stavanger, cirka 130 000 invånare, är Norges tredje största stad och Norges “oljehuvudstad” vilket gjort staden internationell. Stora delar av staden består av en vacker trähusbebyggelse, speciellt i Gamla Stavanger, vilket ger staden en intressant karaktär.

Stavanger har fått sitt namn bildat av orden ”stafr” som betyder brant klippa och ”angr” som betyder fjord/vik. Namnet betyder alltså fjorden vid den branta klippan (Valberget). År 2008 var Stavanger, tillsammans med Liverpool,  Europas kulturhuvudstad.

Från färjan gick jag till stadens torg och sedan vidare åt öster för att komma till det Gamla Stavanger, som är stadens populäraste sevärdhet. Innan jag kom dit tittade jag på Stavangers domkyrka som är Norges största kyrka.

Domkyrkan byggdes på 1120-talet med biskop Reinald från Winchester ansvarig för bygget och tillägnades skyddshelgonet Sankt Svithun. Hans arm är kanske kyrkans viktigaste relik. År 1272 skadades domkyrkan svårt i samband med en stor brand och fick ett nytt kor i gotisk stil vid renoveringen. När domkyrkan genomgick en stor renovering på 1860-talet gjordes stora förändringar på exteriören. Vid renoveringen under åren 1939 till 1964 återställdes exteriören till ursprungligt skick. Vid mitt besök renoverades katedralens sydsida.

Efter att ha tittat på katedralen och tagit några bilder gick jag vidare till Gamla Stavanger som är ett måste att besöka när man är i staden. Här finns 173 vackra gamla trähus byggda i slutet av 1700-talet / början 1800-talet. Husen är mycket välbevarade och står längs huvudgatorna i den gamla stadsdelen vilket gör att man upplever att man vandrar i en annan tidsålder.

Flera av husen har flyttats till Gamla Stavanger av tidigare ägare, förr i tiden byggdes husen på ett sätt som gjorde dem lätta att demontera och flytta. Ursprungligen var de flesta av husen målade i gult eller rött. Idag är husen målade med vit färg, som tidigare var för dyr för folk ur arbetarklassen.

Även i andra delar av Stavanger finns det vackra trähus väl värda att titta på. I Stavanger finns omkring 8 000 trähus vilket gör staden till den stad som har flest trähus i hela Europa.

Efter Gamla Stavanger promenerade jag runt i andra delar av staden och njöt av den vackra träarkitekturen. Jag gjorde även ett besök i stadsparken där människor strövade runt bland blommor, träd och fåglar.

Efter en sen lunch tog jag färjan tillbaka till Tau. På vägen till Preikestolen passade jag på att besöka Solbakk där det finns fina hällristningar. Här stannade jag till en stund och tittade på de gamla bilderna innan jag fortsatte att köra vidare. Vid 17-tiden var jag tillbaka på Preiekestolen Fjellstue.

Innan middagen gick jag runt i den vackra naturen och njöt av fjällmiljön. Nästkommande dag var det dags att börja köra hemåt.

Om jag klarat mig från regn denna dag? Absolut inte…..

Bilresa: Preikestolen Fjellstue – Oanes, färja Oanes – Lauvvik. Lauvvik – Ottedal – Ålgård – Helleland – Flekkefjord – Mardal – Kristiansand – Arendal – Blakstad – Froland

Jag lämnade Preikestolen Fjellstue efter en sista magnifik frukost och körde direkt till Oanes för att hinna med färjan som avgick klockan 09.30. Trots att det var en del bilar med på färjan gick ilandkörningen i Lauvvik snabbt. Dagens etapp skulle avslutas i Froland där jag bokat en övernattning.

Istället för att köra kustvägen hela vägen till Arendal valde jag att köra en bit i inlandet, från Lauvvik via Ålgård till Egersund varifrån jag fortsatte köra kustvägen norrut. Vacker väg, och vackert väder, gav en fin bilupplevelse. Lugnt tempo på vägarna gav möjlighet att njuta av den  vackra naturen.

Jag passerade Lygndal, Mandal och Kristiansand. I Grimstad åt jag lunch innan jag körde vidare mot Arendal. Där tog jag av mot Blakstad och körde vidare mot Evje, vägen som jag kört för att komma till Lysebotn. Strax utanför Froland ligger Eikeland där jag bokat övernattning på ett hotell/vandrarhem.

Jag körde upp framför vandrarhemmet vid 15-tiden och fick vänta på mitt rum en stund innan det var klart. Bra standard på rummet men dusch och wc i korridoren.

I väntan på rummet gick jag en vandring på ett par timmer i omgivningen och kom ut på en liten väg som ledde till en tjärn i skogen. Fridfullt och vackert. Härligt också att sträcka på benen efter dagens bilkörning. Lite irriterande var det dock att hela dagen hade bjudit på vackert väder, som jag egentligen varit i större behov av de dagar jag planerat att vandra i Lysebotn och under båtturen på Lysefjorden.

Middag på hotellet på kvällen. Sov gott under natten med öppet fönster i den djupa skogen.

Bilresa: Froland – Arendal – Porsgrunn – Sandefjord, färja Sandefjord – Strömstad, – Strömstad – Uddevalla – Göteborg

Efter en stadig och god frukost var det dags att köra till Sandefjord varifrån jag skulle färja till Strömstad. Jag var lite orolig för de långa bilköerna vid Porsgrunn som jag sett när jag körde till Lysebotn varför jag gav mig iväg omgående efter frukost. Av någon anledning fanns det inga bilköer när jag kom till Porsgrunn, trots vägarbeten. Jag var tacksam för det då bilkörningen till Sandefjord gick snabbare än jag räknat med.

Lugn och skön bilkörning från Eikely, där jag övernattat, ända till Sandefjord. Bra vägstandard och många hastighetsbegränsningar. I Grimstad stannade jag till och fikade.

På grund av att det inte var några bilköer i Porsgrunn fick jag en dryg timme på mig att promenera i den trevliga staden Sandefjord.

Sandefjord – Vikingabygd och valfångarscentra

Sandefjord, cirka 44 000 invånare, har mycket gamla anor. Redan på 1 000-tael e Kr, under vikingatiden, var Sandefjord en betydelsefull plats. Än idag kan man se vikingarnas närvaro genom olika lämningar och på stadens museum. Det var här man fann det praktfulla vikingaskeppet år 1880 som kallas för Gokstadskeppet. Det kan nu beskådas i Oslo.

Sandefjord var också Norges “Valfångarhuvudstad”. Här finns ett valfångarmuseum som berättar om industrins betydelse. En av Sandefjords största sevärdheter är “Valfångarmonumentet”  som avtäcktes på 1960-talet. En stor sevärdhet här också valfångarfartyget “Southern Actor” som kan besökas i hamnen.

Jag checkade in på färjan och promenerade sedan runt i närmiljön tills det var dags att köra ombord. Först gick jag ut på båtbryggan varifrån man har en fin vy mot Park Hotel där det står en käke av en blåval.

Sedan gick jag till Park Hotel för att titta på den gigantiska käken från en blåval som fångades år 1956 då valjakten fortfarande pågick för fullt. Den infångade blåvalshannen hade varit 26 meter lång och vägt 100 ton! Jag imponerades av storleken på käken, inte av att norrmännen hade slaktat ännu en val.

När jag tittat på valkäken promenerade jag till “Valfångarmonumentet”, en av Sandefjords största sevärdheter Monumentet uppfördes på 1960-talet och visar valfångarnas “heroiska” kamp under fångstprocessen.

När jag tagit några bilder på “Valfångarmonumentet” gick jag till hamnen och tittade på båtarna som låg där och valfångarfartyget “Southern Actor” som var det sista fartyget som användes under valfångarperioden. Dock gick jag inte ombord på fartyget då jag tycker att det representerar en mörk period i Norges historia.

Jag hann också med en kort promenad upp mot centrum innan jag var tvungen att vända om och gå till bilen i färjekön då avresetiden började närma sig.

Det blev en fin och härlig färjetur mellan Sandefjord och Strömstad i det soliga vädret. Jag stod en lång stund på däck och tittade när fartyget körde ut ur Sandefjord.

När jag kom till Strömstad återstod bara bilresan hem till Göteborg som tog lite drygt två timmar.

Jag hade oturen att pricka in sommarens sämsta vädervecka på denna resa! Stundtals hade det regnat mycket och kraftigt vilket förstört vyerna och, till viss del, mina vandringsplaner. Några dagar hade jag haft med lite solsken och uppehåll men i Norge finns ingen “vackert-väder-garanti”. Det är bara att gilla läget när man kommer dit!

Trots det dåliga vädret är jag nöjd med resan, och vädret under vandringen till Preikestolen hade varit helt utan regn. Norge är alltid värt ett besök, oavsett väder!

Resan gjord 2018

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

 

Print Friendly, PDF & Email