Tibet

lhasa, darchen, kailash, driraphuk, rongbuk, shigatse, gyantse, sjön manosarvar och yamdrok var platser jag besökte i tibet. dessutom såg jag fyra av världens högsta berg på denna resa; mount everest, lhotse, makalu och cho oyo. jag såg även himalayas heligaste berg kailash, rainer stalvik

Fler bilder från Tibet finns på www.stalvik.com

TIBET – Historia, Resfakta mm

Tibet har flera smeknamn “Världens Tak” är ett, “Snöns Land” är ett annat. Länge har Tibet fascinerat, lockat och fängslat resenärer som velat besöka landet bortom Himalaya. Drömmen om att få möta en ny dimension i tillvaron leder människor hit.

Många är vi som gripits av det tibetanska folkets öde efter den kinesiska invasionen och många är vi som stöder dem i deras kamp för frihet och rätten att själva styra sitt land. Livsbetingelserna för tibetanerna har alltid varit svåra. Livet på de ödsliga slätterna, det hårda klimatet, de höga höjderna eller de stora avstånden har satt sin prägel på folket och deras livsvillkor. De är vana att leva under svåra omständigheter. Före kinesernas ankomst styrde de dock själva över sina öden.

Det som vi numera kallar för Tibet är till ytan nästan tre gånger större än Sverige, cirka 1.2 miljoner km2, och utgör ungefär en åttondel av Kinas totala yta. Det historiska Tibet bestod av tre provinser; U-Tsang, Kham och Amdo. Amdo och stora delar av Kham har integrerats i angränsande kinesiska provinser. Dagens Tibets Autonoma Region, TAR, som formellt fastställdes den 9 september 1965 av administrativa skäl, består av U-Tsang och delar av Kham, vilket utgör endast hälften av landets ursprungliga yta på 2.5 miljoner km2.

Tibet är jordens högst belägna, bebodda höglandsområde, 4 – 5 000 m ö h, och är till största delen en bergsöken, som ligger på samma breddgrad som Sahara. Landet är mycket glest befolkat och tibetanerna tillhör den mongoliska folkgruppen. Det tibetanska språket är släkt med bland annat burmesiskan.

Detta är en av de tuffaste resor jag gjort, både fysiskt såväl som psykiskt!

Jag ingick i en liten grupp på sju personer som vandrade in i västra Tibet via den gamla pilgrimsleden från bergsbyn Simikot, som ligger i Humladistriktet i Nepal. En vandring som ytterst få västerlänningar haft möjlighet att göra.

I Tibet väntade två fyrhjulsdrivna jeepar på oss. Med dessa kördes vår grupp till Darchen som ligger vid foten av Himalayas heligaste berg, Kailash. Här deltog vi i Saga Dawa-festivalen och skulle sedan gå Kailash kora tillsammans med pilgrimerna, en vandring för att få syndernas förlåtelse.

Resan fortsatte sedan österut, målet var Tibets huvudstad Lhasa, med jeeparna och en lastbil som körde tältutrustning och mat åt oss. På vägen till Lhasa stannade vi till vid den heliga sjön Manosaravar, i de heliga städerna Shigatse och Gyantse. På högplatån mötte vi nomader som på sommaren låter sina kreaturshjordar beta på bergsängarna. I Rongbuk ligger världens högst belägna kloster och här vandrade jag till foten av Mount Everests norra sida. Via den heliga sjön Yamdrok kom vi till Lhasa där jag gick khoran, bönevandringen, tillsammans med tibetanska pilgrimer och jag besökte det heliga Sera klostret där munkarna förutspått Tibets undergång.

Från bergspasset Lamar La, 5 662 möh, såg jag fyra av världens högsta berg; Mount Everest, Lhotse, Makalu och Cho Oyo.

Jag har aldrig frusit så mycket och inte heller någonsin varit så hungrig som under denna resa. Upplevelserna vägde med råge upp vedermödorna.

Läs om min resa under tibet-resa

Tibets historia i korthet

Lite är känt om Tibets första invånare. Forskare anser att de är ättlingar till de nomadiserande och krigiska stammar som drog fram över stäpperna redan på 200-talet före Kristi födelse.

Den första kinesiska dokumentationen om Tibets historia daterar sig till 127 före Kristus.

Tibetanerna själva hävdar att deras historia börjar på 700-talet efter Kristus, när Kung Namri Sogtsen, 570 – 619, tog det första initiativet att förena flera små kungariken i Yarlung-dalen till ett större rike. Hans son Songtsen Gampo, 618 – 649, fullföljde sin faders planer och under hans ledning expanderade riket kraftig. Vid denna tidpunkt var tibetanerna så starka att de till och med utgjorde ett hot mot den kinesiska Tang Dynastin.

Tibetanernas expansion fortsatte och i slutet av 700-talet hade de inflytande över ett område som även omfattade Turkestan, norra Pakistan, Nepal och delar av Indien. Under ledning av Kung Trisong Detsen, 755 – 797, erövrade tibetanerna den kinesiska huvudstaden Chang´an, nuvarande Xian år 783. Kungen grundade även klostret i Samye och därmed introducerades buddhismen i regionen. Detta skapade motsättningar med bönreligionen som då var dominerande.

Religionsmotsättningarna kulminerade under den så kallade “Den stora debatten i Samye” då Kung Tritsug Detsen Ralpachen mördades av en buddhistisk munk förklädd till dansare år 842. Initiativtagare till detta dåd var Detsens bror Langdharma. Efter detta kollapsade det tibetanska riket snabbt och stoppade deras vidare expansion i Asien. Buddhismen fortsatte dock att vinna terräng, inte bara i Tibet utan även i andra delar av Asien. Tibetanerna blev stora anhängare av denna religion och många av dem reste till Indien för att studera läran. Under flera hundra år framöver utvecklades buddhismen i Tibet, dock inte helt problemfritt. Av och till uppstod fortfarande maktkamper men anhängare till den gamla bönreligionen. Den tibetanska Buddhismen lamaismen, är en egen gren utvecklad ur den ursprungliga läran, vann dock flest anhängare.

Under 1200-talet blev mongolerna under ledning av Djinghis Khan härskare över en stor del av Asien och deras rike blev det största som någonsin skapats. Tibet utsattes för hårda attacker 1239 och de mongoliska trupperna nådde nästan ända fram till Lhasa innan de drog sig tillbaka. Enligt tibetanerna berodde detta på att mongolerna kände den starka religiösa utstrålningen från staden. Mongolerna gjorde tibetanen Sakya Lama till religiös ledare i sitt eget land och införde den tibetanska buddhismen som statsreligion. Därmed inleddes ett starkt religiöst samarbete mellan dessa folk.

Buddhismen blev av allt större betydelse för tibetanerna som under 1300- och 1400-talen grundade flera stora kloster; 1374 grundades Ganden, 1445 Tashiluhunpo, 1416 Drepung och 1419 Sera.

Mongolerna visade på nytt stort intresse för den tibetanska varianten av buddhism och 1578 fick Sonam Gyatso, den tredje inkarnerade ledaren för Gelugpasekten, en inbjudan av Altyn Khan att deltaga i ett religiöstmöte. Under detta möte fick Sonam titeln “Dalai”, som betyder Ocean. Titeln utökades till “Ocean av Visdom” som syftade på Sonams inkarnationer. Därmed blev han den 3:e Dalai Lama.

Banden mellan mongolerna och Gelugpa förde sekten in i osäkra politiska åtaganden som inte sågs med blida ögon av alla. Banden förstärktes ytterligare mellan folken när man efter Sonams död 1588 utsåg en släkting till Altay Khan att bli den nye inkarnerade Dalai Lama. Detta ledde till att kungar i provinsen Tsang angrep Drepung och Sera klostren vilket resulterade i att den 4:e Dalai Lama flydde från Tibet och dog i en ålder av endast 25 år, troligen förgiftad.

Den 5:e Dalai Lama, kanske den störste av dem alla, installerades med hjälp av mongoler. Under hans ledning enades Tibet och riket kom geografiskt att omfatta området från Kailash i väster till provinsen Kham i öster. Under den 5:e Dalai Lamas ämbetsperiod uppfördes flera stora byggnader, bland annat Potala-palatset. Hans död 1682 hemlighölls ända fram till 1695, trots att man utsett en efterträdare långt tidigare. När hemligheten att den 5:e Dala Lama dött läckte ut tillsattes snabbt den 6:e Dalai Laman, av många ansett som ett dåligt val.

Mongolerna angrep på nytt Tibet 1705 och dödade regenten samt tog den 6:e Dalai Lama tillfånga, med avsikt att föra honom till Kejsaren Kang Xi i Peking. Dalai Lama dog på vägen till Peking, med all sannolikhet mördades han.

År 1717 anföll åter en grupp mongoler Lhasa. De dödade prinsen och avsatte den 7:e Dalai Lama, som tillsatts av tibetanerna själva. Han verkade i Kumbum klostret under kinesiskt beskydd. Kejsar Kang Xi sände trupper till Tibet för att fördriva mongolerna 1720, vilket också lyckades. Kineserna möttes som befriare av det tibetanska folket. Med sig under sitt segertåg hade de den 7:e Dalai Lama. Kejsar Kang Xi förklarade Tibet som ett kinesiskt protektorat, vilket kom att åberopas som skäl för att Tibet redan tidigare tillhört Kina vid den kommunistiska invasionen 1950. Den 7:e Dalai Lama var en framgångsrik ledare fram till sin död 1757.

I början av 1900-talet utbröt nya politiska oroligheter i Tibet, nu med britter och ryssar inblandade. 1903 upptäckte man att den dåvarande Dalai Lama flytt till Mongoliet. Ett brittisk-tibetanskt fördrag skrevs under efter förhandlingar med Tri Rinpoche, som utsetts till andlig ledare av Dalai Lama under hans frånvaro. Kineserna vägrade dock att skriva under fördraget varför ett nytt skrevs 1906. Detta fördrag gav Kina suveränitet över Tibet.

1910 var en skakig period i Qing dynastin i Manchuriet, som ledde till en ny attack mot Tibet. Även denna gång flydde Dalai Lama, nu till britterna i Indien. Under revolutionen i Kina 1911 fälldes Qing Dynastin. Framgången bland de oppositionella i Kina spred sig till tibetanerna som reste sig mot den manchuriska ockupationen. De lyckades besegra manchurierna helt i slutet av 1912. Under 1913 återvände den 13:e Dalai Lama till Tibet, som fick en period av fred under 30 år och man sin självständighet.

Fredsperioden var dock inte helt friktionsfri. Därför accepterade Dalai Lama leveranser av moderna vapen från britterna för att rusta upp landet mot eventuella framtida angrepp. Den ålderdomliga religiösa strukturen, som skapade maktkamper bland olika grupperingar moderniserades dock inte. Under ett uppror av munkarna i Drepung klostret valde Dalai Lama att sätta in de nya vapnen mot dem. Många munkar fängslades och kastades i fängelse eller till och med dödades. Tibets period av frihet präglades även av motsättningar mellan Dalai Lama och Panchen Lama om hur självständigt klostret Tashilhunpo och dess egendomar skulle vara.

Efter att den 13:e Dalai Lama avlidit 1933 styrdes landet av regeringen i Reting. Den 14:e Dalai Lama, den nu levande, upptäcktes i en liten by som heter Pari Takster nära Xining i provinsen Amdo. Han installerades 1940, blott fyra och ett halvt år gammal, som den högste religiöse ledaren i Tibet. 1947 utsattes Lhasa för ett kuppförsök av ledare från Reting.

1949

tog kommunisterna makten i Kina med Mao Tsetung som ledare. Därmed inleddes den svartaste perioden i Tibets historia.

Samma år började den kinesiska invasionen av Tibet, som kulminerade den 7 oktober 1950 då c:a 40 000 kinesiska soldater trängde in i landet på åtta olika platser. Tibetanerna svarade med att avsätta den blott 15 årige Dalai Lama, vilket väckte jubel i vissa kretsar men hjälpte föga mot de framstormande kinesiska trupperna. En vädjan om stöd från FN klingade ohört. Enda nation som ställde upp på tibetanernas sida var El Salvador, som ville att den kinesiska attacken skulle fördömas. Storbritannien och Indien lyckades övertyga FN att inte debattera den kinesiska invasionen av rädsla för att stöta sig med Kina. Kineserna ställde Tibets ledare inför två alternativ, att skriva på ett fördrag som gav dem överhöghet i Kina eller att tibetanerna skulle få stå ut med mera våld. Maktspelet med Dalai Lama som religiös ledare och symbol för det tibetanska folket började omgående. Därmed började också kinesernas massiva intrång i Tibet utan att omvärlden har reagerat i någon större omfattning

1959

I samband med firandet av det tibetanska nyåret i mars planerade kineserna att kidnappa Dalai Lama. När detta blev känt samlades många människor runt sommarpalatset Norbulinka och lovade att skydda honom med sina liv. För att förhindra kinesernas förmodade hårda tag mot tibetanerna föreslog Dalai Lama att han självmant skulle överlämna sig till kineserna. Deras svar blev tvåbombexplosioner utanför Norbulinka. Dalai Lama och hans rådslagare drog då slutsatsen att enda möjligheten som kvarstod för dem var att lämna Tibet. Den 17 mars, 1959 lämnade han Norbulinka förklädd till kinesisk soldat och flydde ut ur Lhasa. Två veckor senare nådde han Indien, där han lever än idag.

På morgonen den 20 mars utbröt strider mellan tibetaner och kineser i Lhasa, som efter tre dagars stridande resulterade i att 10 – 15 000 tibetaner dödats.

Efter detta utsattes tibetanerna för hårt tryck. Munkar tvingades till ett mera sekulariserat liv, inklusive giftermål. De kastades i fängelse, dödades eller sattes i arbetsläger. Nunnor våldtogs och förföljdes. Tibetanerna tvingades att införa nya grödor i jordbruket vilket tibetanerna hade invändningar mot, då dessa inte kunde växa i landet, enligt deras erfarenheter. Deras antaganden visade sig vara rätt och i slutet 1961 kunde man konstatera att cirka 70 000 tibetaner dött av svält.

Panchen Lama, som av tradition alltid varit mera kinestillvänd än Dalai Lama, började ändra åsikt om kinesernas brutala behandling av det tibetanska folket. Han skickade en skrivelse till Mao Tsetung och begärde ändringar samt religiös frihet i Tibet. Fyra år senare fängslades han och satt inspärrad i 10 år. Detta öppnade kinesernas möjlighet att bilda TAR, Den Tibetanska Autonoma Regionen.

1965

I september kungjordes officiellt att TAR hade bildats vilket innebar att Tibet återbördats till Kina, där det ansågs höra hemma. Kineserna visade bilder på tibetaner i glädjetårar över att de åter “kommit hem”.

De kinesiska ledarnas maktkamp ledde till att “Kulturrevolutionen” som startade i augusti 1966. Denna fick dramatiska konsekvenser i Kina och förödande för Tibet och det tibetanska folket.

De första “Rödgardisterna” anlände till Lhasa i juli, 1966 och började omgående förstörelsen av kulturella och religiösa monument. Under “Kulturrevolutionen”, som varade mellan 1966 – 1976, förstördes mer än 6 200 munk- och nunnekloster varvid många gamla religiösa föremål, av mycket stort värde för tibetanerna, fördes ut ur Tibet, eller förstördes.

Efter Maos död 1976 tillträdde Hua Guofeng som ledare. Han utlovade lindring i Tibet och att Dalai Lama och andra tibetaner i exil skulle få återvända, samt släppte Panchen Lama ur fängelset.

Innan Dalai Lama accepterade det kinesiska erbjudandet skickade han en utredningsgrupp till Tibet för att fastställa landets situation. Gruppen kunde då konstatera att cirka 1,2 miljoner tibetaner dödats, att 6 254 kloster förstörts, att 2/3 av landets yta hade överförts till Kina, att 100 000 tibetaner satt i arbetsläger och att en omfattande skogsskövling ägt rum. Detta under endast 30 år av kinesiskt “styre”!

Parallellt med exiltibetaneras utredning genomförde kineserna en egen, som naturligtvis inte visade samma skrämmande bild, men resulterade i vissa lindringar gentemot det tibetanska folket.

I början av 1980-talet infördes även viss lindring när det gällde religionsutövande. Vissa kloster, som inte förvandlats till stenhögar under Kulturrevolutionen, tilläts åter öppna och en del religiösa föremål som förts ut ur landet återlämnades. Även bilder av Dalai Lama tilläts i begränsad omfattning.

Under 1983 strandade förhandlingarna om Dalai Lamas återvändande och kineserna beslutade att han inte var önskvärd i Tibet. Under denna period togs även beslut om en stor invandring av Han-kineser och 1984 kom mer än 100 000 kineser till Tibet för att “modernisera” landet.

I september 1987 vandrade 30 munkar från Sera klostret runt Jokhang skrikande “Frihet åt Tibet” och “Länge Leve Dalai Lama”, de arresterades. Fyra dagar senare återupprepade en annan grupp munkar samma sak. De misshandlades och arresterades. Utländska besökare som bevittnade detta utvisades. Omvärlden fick genom deras bilder reda på övergreppen.

Än idag är de mänskliga rättigheterna starkt begränsade för tibetanerna och de flesta av dem lever under mycket fattiga förhållanden men deras kamp går vidare, trots mycket lite stöd från omvärlden. Tibetanerna har återfått en del av sina religiösa rättigheter men munkar och nunnor står ofta under stark övervakning och kvotering till klostren. Munkarna i Drepung klostret har tvingats skriva på ett dekret i vilket de tar avstånd från Dalai Lama.

Dalai Lama har sedan sin påtvingade exil kämpat för ett fritt Tibet och vunnit stor respekt för sin kamp över hela världen. Han har alltid förespråkat antivåldsaktioner och 1989 belönades hans kamp med Nobels Fredspris.

Idag lever Dalai Lama och en stor mängd tibetaner i exil. I den nordindiska staden Dharamsala i delstaten Himachal Pradesh har de fått en fristad. Här har de uppfört administrativa byggnader för sin exilregering, flera tempel och kloster. Ett besök i Dharamsal känns mycket tibetanskt.

Den 28 januari, 1989 avled den 10:e Panchen Lama. Enligt traditionen väljs en efterträdare av Dalai Lama och ett antal framstående munkar. De fann en liten pojke som uppfyllde alla kriterier för att vara den inkarnerade Panchen Lama. Han valdes därför att bli den 11:e Panchen Lama. Ett val som inte godkändes av kineserna, som kidnappade pojken och hans familj och förde bort dem.

Tibetanerna godkänner naturligtvis inte den efterträdare som utsetts av kineserna varför läget är låst och infekterat.

När jag var i Lhasa kom den kinesiskt valde pojken på besök i staden. Hans besök i Jokhang templet fick ske nattetid och samtidigt spärrade man av Barkhor. Inga människor fick vistas utomhus så länge Panchen Lama var kvar i Barkhor. Rädslan är tydligen stor bland de kinesiska anhängarna.

Sedan 2002 har fem samtal hållits mellan Dalai lama och kinesiska myndighetspersoner i Schweiz för att komma överens i Tibet-frågan. Den senaste förhandlingen ägde rum 2005, utan att leda till någon öppning.

År 2006 var den 1 100 kilometer långa järnvägen från provinsen Qinghai till huvudstaden Lhasa klar, en förbindelse som enligt kritiska röster öppnar än mer för ekonomisk exploatering av Tibet

I mitten av mars 2008 rapporterade tibetanska exilorganisationer om att munkar i Tibet protesterade mot den kinesiska regimen i samband med årsdagen av upproret 1959. Officiella kinesiska källor uppgav den 17 mars att 13 personer hade dödats av demonstranter i Lhasa, medan tibetanska exilorganisationer beräknade att ett åttiotal personer dödats av kinesiska soldater. Som en eftergift för omvärldens påtryckningar meddelade Kinas ledare den 28 mars att ett tjugotal utländska diplomater, från bland andra USA, Frankrike och Storbritannien, skulle få besöka Tibet

I början av maj 2008 möttes kinesiska statstjänstemän och representanter för Dalai lama för samtal. Från regeringen i Peking hävdade man att Dalai lama hade underblåst protestaktionerna tidigare under våren, vilket förnekades av Dalai lama som anklagade Peking för kränkningar av mänskliga rättigheter. Efter samtalen var positionerna låsta, men man var överens om att dialogen skulle fortsätta

Högsta punkter under resan

Vandringen från Everest Base Camp mot Rongbuk-glaciären där jag nådde c:a 5 300 möh.

Högsta passet vi körde över var Lamar La, 5 662 möh, på vägen mellan Tingri och Rongbuk. Vyn från passet kallas “Världens Tak”. Härifrån ser man fyra av världens högsta berg; Mount Everest, Lhotse, Makalu och Cho Oyo.

Resan till Tibet var fylld av mycket starka upplevelser, både fysiska och såväl som psykiska, och har för alltid påverkat min bild av landet och tibetanerna, som förtjänar allt stöd de kan få för sin kamp för rättvisa och självständighet. Detta var en av mina starkaste resor!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.com / rainer stalvik