kina-yunnan-resa

kunming, jinghong, tonghai, menghun, shilin och simao var några platser i yunnan jag besökte på denna resa till kina, rainer stalvik

För mer information se Grundfakta Kina-Yunnan     Landsfakta Kina

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till Kina, Yunnan – Kunming, Jinghong, Shilin, Tonghai mm

Yunnan är kanske en av Kinas mest spännande och intressanta provinser att besöka. Provinsen är också mycket naturskön med dramatiska landskap och höga bergstoppar, vissa av dem når 6 000 meters höjd. Den stora Mekongfloden rinner genom Yunnan. Området är sedan århundraden en gränstrakt mot länderna Vietnam, Burma och Laos. Närheten till “Den Gyllene Triangeln” i Thailand påverkade länge handeln med opium. Genom Yunnan gick stora handelsvägar som influerade vardagslivet och kulturerna i provinsen. Den förste europé som besökte Yunnan var Marco Polo, som kom hit på 1250-talet.

Hekou

Efter en lång tågresa med nattåget från Hanoi kom jag på morgonen till gränsstaden Lao Cai i norra Vietnam, en intressant resa genom den vietnamesiska natten. Gränsformaliteterna tog ganska lång tid och var noggranna.

Man ser den kinesiska staden Hekou från Lao Cai. Det första jag lade märke till var stora moderna hus, som syntes på andra sidan floden. Jag kände en ilning fara genom kroppen när jag blev medveten om att jag snart skulle komma in i Kina.

Efter fullbordad gränskontroll i Lao Cai, tillåts man vandra över en bro som går över en biflod till Röda floden. Det kändes onekligen spännande att vandra in i Yunnan-provinsen, och därmed Kina. På bron gick även många vietnameser, som var på väg till eller från Kina. De som kom från Kina var fullastade med varor som de skulle föra in i Vietnam.

På andra sidan bron, inne i Yunnan, stod vår lokale guide och väntade på oss. Han skulle ta hand om oss under hela vistelsen i Kina. Jag ingick i en liten grupp svenska resenärer som skulle besöka en del av Yunnan-provinsen. Helst föredrag jag att resa ensam, eller tillsammans med enbart min reskamrat, försöker jag alltid att komma ifrån eventuella medresenärer så ofta tillfälle ges. Att resa i grupp stör tyvärr oftast de egna reseupplevelserna.

En västerlänning väcker fortfarande stor uppmärksamhet i Hekou, eftersom få turister tar sig in i Kina denna väg. Människor stannade och stirrade på oss, mig och min reskamrat Gunilla, när vi gick genom gatorna för att leta upp en restaurang där vi kunde äta lunch. Vilket härligt och omtumlande möte med Kina!

Hekou är en livlig gränsstad med ett underbart folkliv. Tyvärr fanns det inte tid att stanna någon längre tid i staden.

Resa till Kina

Jianshui

Vägen mellan Hekou och Jianshui går genom ett bedårande vackert landskap, Yunnan är känd för sin vackra natur. På grund av det kuperade landskapet har moderniseringen tagit längre tid i Yunnan än i vissa andra kinesiska provinser.

Dagarna i Jiansjui var mitt första riktiga möte med Kina. I staden finns rester av den gamla stadsmuren kvar och några mäktiga stadsportar.

Vid den Östra Porten satt flera äldre män med sina fågelburar. De var inte vana att möta västerlänningar, vilket märktes på deras reaktioner.

Även reaktionerna på marknadsplatsen var kraftiga. Få av människorna jag mötte hade träffat västerlänningar tidigare, varför rundvandringen blev en intressant upplevelse. Spännande reaktioner och intressant varuutbud, bland annat flådda grodor.

I Jianshui mötte jag de första kvinnorna med “Lotusfötter”, det vill säga att de fått sina fötter snörda när de var små. I vuxen ålder går de med stapplande steg på sina starkt deformerade fötter. Seden att snöra fötter förbjöds i Kina i början av 1900-talet. I Yunnan levde seden kvar till i slutet av 1940-talet. En gång i tiden var detta ett skönhetsideal som behagade männen. Kvinnorna som fick sina fötter deformerade genom lindor kan på ålderns höst inte gå utan hjälp av käppar. De små flickorna kunde till och med få sina tår krossade för att fötterna skulle bli så små som möjliga!

Cirka 30 kilometer öster om Jianshui ligger den stora Yanzi Dong-grottan, Svalorna grotta, som är en av Asiens största grottor. Den är av imponerande mått och full med stalakiter och stalakmiter av imponerande storlekar. Grottan är 3 kilometer djup.

I augusti skördar ortsbefolkningen svalbona, som finns i stora mängder i grottans tak. Då klättrar männen vigt upp till droppstenarna för att komma åt de dyrbara fågelbona, som anses vara en stor delikatess. På restauranger säljs dessa sedan för 2- 3 000 kronor per styck i form av svalbosoppa!

Utanför säsongen försörjer sig yngre män på att visa besökare hur man klättar för att komma åt svalbona, stundtals med livet som insats.

Lokalbefolkningen har satt upp en show inne i grottan bestående av vackra sång- och dansnummer som varar i nästan en timme. Besöket avslutas med en vacker båttur ut ur grottan.

I Jianshui mötte jag också för första gången sagoberättarna, äldre män och kvinnor, som för gamla legender vidare genom fascinerande berättelser och sånger. Med stor inlevelse och underbara gester kunde man följa deras berättelser. Fast man inte förstod någonting av berättelsen njöt man av den tillsammans med övriga åhörare. Legenderna ackompanjerades av musik på ålderdomliga instrument.

Yuanjiang

Bussresan mellan Jianshui och Yuanjiang bjöd på fina landskapsvyer och en del fina vyer över relativt höga berg. Strax utanför staden Shiping stoppades bussen av en polis. Människor med ansiktsmasker steg ombord på bussen bärande på sprutaggregat. Medan bussen besprutades med någon form av kemikalier fick alla passagerare lämna den. Enligt den kinesiske guiden pågick det någon form av epidemi i staden och att flera människor avlidit på grund av denna.

När busschauffören klev av i Shipings centrum för att äta lunch fick ingen lämna bussen. Människor samlades runt den låsta bussen för att titta på västerlänningarna. Vissa av dem bar ansiktsmasker. Det kändes onekligen lite otäckt att sitta inlåst i bussen och veta att det i staden Shiping pågick någon form av farlig epidemi, utan att veta vad det var.

Yunajiang har inga speciella sevärdheter, mer än folklivet, varför jag tog chansen att vandra ut till byar i staden omgivningar med olika minoritetsfolk. Jag möttes av idel nyfikenhet och vänlighet under vandringen och blev ofta kontaktad av människor som ville bjuda på någonting.

En familj ville visa sina familjefotografier, sockerrörsarbetare bjöd in mig att sitta hos dem och i en skola fick jag spela volleyboll med en del av eleverna. Den kvinnliga läraren kunde lite engelska varför det gick att föra en enkel dialog. Hon erbjöd sig att köra mig tillbaka till staden på sin motorcykel, vilket jag dock avböjde eftersom jag ville fortsätt min vandring bland byarna.

Efter en händelserik vandringsdag var jag tillbaka i staden under tidiga kvällen, strax innan solnedgången. Eftersom kvällen var kommen gick jag till en restaurang för att äta kvällsmat. När jag kom in i restaurangen började flera gäster applådera västerlänningen som var på besök i staden!

Autonoma Xishuangbanna – Dai-folkets Land

Smaka på ordet Xishuangbanna. Det låter väl härligt exotiskt och fantasieggande?

Det autonoma området Xishuangbanna ligger i södra delen av provinsen Yunnan och gränsar mot Laos och Burma (Myanmar). På dai språk kallas området för sipsong panna, som betyder “Det hemliga landet”. Området ligger på cirka 1 000 meters höjd.

Omkring en tredjedel av regionens 800 000 invånare utgörs av folkgruppen dai, en tredjedel utgörs av hankineser och resten av befolkningen fördelas på flera olika minoritetsfolk. Folkgruppen dai har ett stort inflytande i regionen.

Dai-folket är buddhister som tvingades söderut av de mongoliska styrkor som invaderade området på 1200-talet och har sedan dess levt i Xishuangbanna. Dai-folket finns även i Thailand, Laos, Burma och Vietnam.

Under den kinesiska kulturrevolutionen attackerades och förstördes många av de gamla templen i området, precis som i Tibet, av kineser. Flera av dem är nu återuppbyggda eller renoverade.

Jinghong, Xishuangbannas huvudstad

Xishuangbannas huvudstad Jinghong grundades redan för cirka 2 000 år sedan och hade fram till i mitten av 1950-talet liten kontakt med omvärlden. I dag är det en välvårdad stad som det, vid mitt besök, byggdes intensivt i. Jinghong brukar ofta vara basen för besök i omkringliggande städer eller byar. Jinghong ligger vid en av världens mäktigaste floder – Mekong. I Xishuangbanna heter den Lancang.

Även för min del blev Jinghong basen för upptäcktsfärder i omgivningarna.

Menghun

Första turen gick staden Menghun, som man skall besöka en söndag, som är den stora marknadsdagen. Till den kommer många besökare från olika minoritetsfolk; dai, hani (akha), bulang, lahu, med flera. Västerlänningarna är ytterst få på denna marknad som äger rum nära gränsen till Burma. Även burmesiska minoritetsfolk kommer till denna marknad.

Att vandra bland minoritetsfolken, som bär vackra kläder i starka färger eller fascinerande huvudbonader är en spännande upplevelse. Trängseln är stor och atmosfären vänlig.

Vandring till hani-byn Xhaikhola
Under två dagar fick jag chansen att vandra till en liten hani-by som heter Xhaikhola. Man måste deltaga i en arrangerad vandring för att få chansen att bo hos några av de minoritetsfolk som tar emot gäster.

Hani-folket (akha) är av tibetanskt ursprung och lever i denna del av Yunnan-provinsen. De lever även i Burma, Laos och Norra Thailand. Hani-folket bor i regel uppe bland bergen där de odlar ris och majs. Deras hus är byggda på pålar och har ofta gräsklädda tak.

Xhaikhola ligger vackert belägen på en bergssluttning med milsvid utsikt. Det är en liten by med några hundra invånare. Det tog fyra timmar att vandra dit från startplatsen nära staden Menghai. Vandringen gick i vacker terräng med både djungel såväl som uppodlade områden. Bitvis var regnskogen helt skövlad och ersatt med stora sockerrörsplantager. Sockerrörsodlingen ger bönderna ett bra kapitaltillskott, men utarmar jorden.

Jag inkvarterades hos byledaren och fick på så sätt en fin inblick i hur en person med hög status lever. Huset var ett traditionellt hanihus på pålar, men efter svenska mått mätt mycket enkelt inrett. Husets ålderman, ledarens far, tog emot med ett klingande skratt. Jag kände värmen möta mig.

Efter välkomstceremonin, som bestod av bland annat tedrickning, var det dags att gå på en rundtur i byn. Jag möttes av många nyfikna blickar, vänlighet men även med en viss reservation. Några av de yngsta barnen hade säkert aldrig tidigare mött en västerlänning! Jag blev inbjuden till flera familjer och minns speciellt besöket hos en gammal kvinna som bjöd på vatten ur en smutsigt glasburk och äpplen inlagda i ättika! Nej, jag blev inte sjuk av detta.

Kvällsmaten bestod av kyckling och tre olika grönsaksrätter, som smakade mycket gott efter en lång och aktiv dag. Jag blev även bjuden på hemgjort majsbrännvin.

Frukosten bestod av ris med socker på som jag fick äta med kupade händer. Till det serverades te.

Efter frukosten startade vandringen bort från Xhaikhola. Den gick som dagen före genom odlade miljöer eller regnskog. Jag passerade flera andra hani-byar på vägen till en plats där en buss skulle hämta upp gruppen för att åka tillbaka till Jinghong.

Menghai

Den lilla staden Menghai ligger cirka 50 kilometer om Jinghong och har bra bussförbindelser med denna varför det är lätt att åka hit på egen hand. Även Menghai har en intressant söndagsmarknad.

Anledningen till min resa till Menghai var att jag ville titta på den berömda åttasidiga pagoden i Jingzhen, som ligger cirka 14 kilometer nordväst om Menghai. Hit kan man lätt ta sig med hjälp av lokala minibussar.

Pagoden byggdes 1701. Den skadades svårt under kulturrevolutionen, men har restaurerats. Inne i pagoden finns flera vackra och intressanta muralmålningar samt en stor Buddha-staty.

Menglun

En annan sevärdhet som man kan nå från Jinghong är den Botaniska Trädgården i Menglun, som är en välskött anläggning väl värd att besöka några timmar. Den lär vara en av världens största till ytan. Här finns till exempel 95 av de 120 olika bambuarter som växer i Xhisuangbanna. Menglun når lätt man med buss från Jinghong.

Damenglong, vid gränsen till Burma och Laos
Cirka 70 kilometer sydväst om Jinghong ligger den lilla staden Damenglong. Här möts gränserna mellan Kina, Burma och Laos vilket gör den till en spännande plats att besöka eftersom man har goda möjligheter att möta minoritetsfolk från dessa länder.

Stadens stora sevärdhet är  Manfeilong pagoden (Failong Bata), Den Vita Pagoden, som uppfördes 1204 i burmesisk stil. Egentligen är den inte en pagod utan nio byggda på samma fundament. Huvudpagoden är 16 meter hög och de andra 9 meter höga.

Enligt legenden är pagoden byggd på en plats där den helige Sakyamuni, Buddha, lämnade ett fotspår under sitt besök i Xhisuangbanna. Renoveringsarbeten pågick för fullt av en stor Buddha-staty vid mitt besök här.

Kunming – Den eviga vårens stad

Sista delen av besöket i Yunnan tillbringade jag i provinsens huvudstad Kunming och dess omgivningar. Staden ligger i provinsens östra del på 1 890 meters höjd. Staden omges av skyddande berg som ger den ett milt och behagligt klimat.

Kunming brukar kallas för “Den eviga vårens stad” för dess behagliga klimat. Kunming har varit bebott i cirka 2 000 år och har därmed ett urgammalt kulturarv att förvalta. Fram till 900-talet var Kunming en avlägsen kinesisk utpost. Under en period var Kunming en andra huvudstad i kungariket Nanzhao. År 1274 erövrade de mongoliska trupperna Kunming. Staden besöktes  av Marco Polo i slutet av 1200-talet. Han fascinerades av stadens röda trähus. Av dessa vackra hus återstår nu endast några få på grund av stadens snabba expansion de senaste 25-30 åren. Under åren 1857-72 ägde flera uppror rum under ledning av muslimska grupper. I början av 1900-talet tävlade britter och fransmän om makten i regionen. De tvingade till sig handelsrätterna i Kunming som öppnades för utländsk handel 1908. Under åren 1906-10 byggde fransmännen en järnväg mellan Hanoi och Kunming för att kunna exploatera de kopparfyndigheter som finns i Yunnan. Under Andra Världskriget var Kunming ändpunkten på “The Burma Road”.

Idag är Kunming en stor och modern industristad med drygt 3,8 miljoner invånare. Mycket av dess gamla bebyggelse har rivits och ersatts med ultramoderna byggnader, men det finns några intressanta sevärdheter kvar att besöka.

Yuantong Si-templet uppfördes under Tangdynastin och är stadens största buddhistiska tempel. Templet är över 1 000 år gammalt och ett mål för pilgrimer. I templet finns en stor staty av Sakyamuni som kungen av Thailand skänkt. Yuantong skadades svårt under den Kinesiska Kulturrevolutionen men är numera renoverat.

Muslimska moskeer

Den muslimska religionen kom till Yunnan-provinsen i samband med den mongoliska invasionen på 1200-talet. Under 1800-talet gjorde muslimerna uppror mot hankineserna för att få makt över lokala guld- och silvergruvor. I Kunming finns en ganska stor grupp muslimer bosatta. När man går i deras kvarter ser man många skyltar med arabiska inskriptioner på husen. I Kunming finns flera moskeer. Den äldsta är Nancheng mosken, som är mer än 400 år gammal.

Även utanför Kunming finns flera intressanta sevärdheter.

Bambutemplet, ligger cirka 12 kilometer nordväst om Kunming. Templet ligger på Yuanshan-bergens sluttning. Templet byggdes ursprungligen under Tangdynastin och har under årens lopp förstörts och restaurerats ett antal gånger. Vid restaureringen 1883-90 utrustades templet med 500 lerstatyer av heliga män i naturlig storlek. Dessa är nu templets största attraktion.

Västra Bergen (Xishan) och Dian-sjön

En intressant dagsutflykt är en resa till Västra Bergen som ligger cirka 20 kilometer sydväst om Kunming, vid Dian-sjön. Enklast att komma dit är att åka med en lokalbuss. Bergens profil liknar en sovande buddha, vissa säger att de liknar en sovande kvinna vars hår sveper ner i Dian-sjön.

Västra bergen är ett naturskönt område som erbjuder fina vyer över sjön och möjlighet till vandringar till byar som ligger längs sjöstranden.

I sluttningen upp till “Drakporten” på 2 500 meters höjd ligger några vackra buddhistiska tempel, som man kan besöka. Drakporten (longmen) är ett samlingsnamn för grottor, paviljonger och skulpturer som huggists in i bergväggen av daoist-munkar i slutet av 1700-talet och till i början av 1800-talet. Från Drakporten kan man vandra ner till sjön och en by som ligger vid Dian-sjön. Därifrån åker man lokalbuss tillbaka till Kunming.

Stenskogen i Shilin

Nära staden Shilin, cirka 120 kilometer sydöst om Kunming, ligger den “Stenskogen”, ett intressant naturfenomen.

För omkring 200 miljoner år sedan var området havsbotten. Vid landhöjningen drog sig vattnet undan och frilade kalkstenen. Under årens lopp har denna lösts upp av regn och vinderosion varvid de märkliga stenformationerna bildats. Idag är de en stor turistattraktion och har många besökare. Stenformationerna kan jämföras med de gotländska raukarna. Vissa av dem har fått namn efter vad de liknar; Lilla elefanten, Lilla buffeln, Noshörningen som tittar på månen, Två fåglar som matar varandra, Kvinna väntar på sin man, Kamel som rider på en elefant etc

Det är en säregen upplevelse att promenera runt bland de märkligt formade kalkstenarna. På vissa platser finns möjlighet att titta på formationerna uppifrån.

I byarna kring Stenskogen lever sani-grenen av minoritetsfolket yi. I byn “Five Tree Village”, som ligger en bit utanför Stenskogen finns det möjlighet att möta sanis.

Mongoliska byar nära Tonghai

Strax utanför staden Tonghai, cirka 120 kilometer söder om Kunming, finns några mongoliska byar. De har funnits här sedan Kublai Khans dagar, dvs från 1200-talet. Folket i byarna har lyckats bevara sina mongoliska  traditioner och livsstil i stor omfattning under hundratals år. Fortfarande reser många av dessa människor tillbaka till Mongoliet för att söka sig en hustru eller man för att det mongoliska arvet skall bevaras. I byarna driver de egna skolor och daghem i vilka det egna språket talas. Ett besök i dessa byar ger en intressant inblick i deras säregna kultur och livsstil.

Med besöket i de mongoliska byarna utanför Tonghai avslutades min resa i Yunnan som gav en intressant inblick i en fascinerande del av vår spännande värld, så annorlunda jämfört med den del av världen jag själv lever i. Denna resa gav mersmak för ytterligare resor i Kina.

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik