irland-resa-vandring

Irland vandring 

Irland är ett land med vacker natur och intressanta historiska platser!

Detta var min tredje resa till Irland!

Första gången jag var på Irland var i samband med min första internationella tjänsteresa 1971. Andra gången gjorde jag en lång rundresa med hyrbil år 2008. Den här resan var en arrangerad vandringsresa som jag köpte av en arrangör jag anlitat ett flertal gånger

Coronapandemin har begränsat de senaste två årens resande och därför var det trevligt att än en gång få resa ut i världen

Vi var en grupp resenärer från Göteborg, Stockholm och Köpenhamn, totalt 23 stycken, som möttes på flygplatsen i Dublin. De flesta i gruppen var pensionärer så det var ett lugnt och fridfullt gäng som skulle vandra tillsammans på Irland. Min reskamrat var Ulla T, som jag känner sedan 1960-talet!

Resan från Göteborg startade dramatiskt när en somalier, som på något sätt tagit sig förbi flera säkerhetskontroller, även lyckades ta sig in i flygplanet. Innan planet lyfte kom två stabila väktare ombord och avhyste mannen under stort tumult. När han kommit av planet letades samtliga bagagehyllor igenom efter något som inte skulle finnas ombord. Efter nästan en timmes försening kunde planet äntligen lämna Landvetters flygplats. Resan till Dublin gick helt problemlöst. En fråga uppstod dock efter incidenten på Landvetter…. Hur är det ställt med flygsäkerheten?

På Dublins flygplats samlades gruppen ihop av reseledaren för en bussfärd till staden Galway på Irlands västkust som skulle bli vår bas under fem dagar

Under veckan skulle gruppen vandra i olika miljöer på sex olika platser, en av dem Cliffs of Moher hade jag besökt under min egen arrangerade rundresa

Startplatsen för vandringarna låg långt från Galway så det blev en hel del bussåkande till och från vandringarna. Hotellet i Galway var bra och hade förstklassig service. Hotellet i Dublin hade hyfsad standard men personalen var ganska otrevlig. Helhetsintrycket av resan var dock mycket bra tack vare de fina vandringarna!

Förutom vandringarna ingick även ett besök på ett företag i Dublin som tillverkar whiskey på denna resa

Här nedan finns en kort beskrivning av respektive vandring och representativa bilder

Jag hoppas att Du blir inspirerad att besöka Irland efter att ha läst om mina vandringar!

Vandring längs Killary fjord (7 km) (2 timmar och 30 minuter)

Vår vandringsgrupp samlades framför bussen och presenterades för Gillian Duggan, som skulle bli vår lokala vandringsledare under veckan. Gillian visade sig vara en mycket kompetent och trevlig guide! Tillsammans med reseledaren Peter ansvarade hon för veckans vandringsupplägg

Strax efter klockan 9 körde bussen ut ur Galway på väg N59. Vi passerade städerna Moycullen och Oughterard. Vid Maam Cross svängde bussen in på väg R336 mot Leeaun och efter omkring 10 kilometer på denna väg stannades den vid en vägficka där vår vandring började. Vädret var grått och blåsigt

Killary fjord har länge ansetts som Irlands enda riktiga fjord, men geologer hävdar att den är en av landets tre fjordar. Naturen runt fjorden är vacker och dramatisk, Den bjuder på fina vandringsupplevelser och är lättvandrad för den som är van att vandra på skrovligt underlag. Under vandringen kan man njuta av fina bergsvyer, gröna ängar med betande får, många vackra och långa stenmurar och ruiner av hus som övergavs under landets svåra svältkatastrof i mitten av 1800-talet. Under denna period emigrerade miljoner irländare till USA

Vår vandring började på en asfalterad väg nära Tullyconor Bridge och gick genom ett vackert böljande landskap där får gick och betade på ängarna. Idylliskt och vackert!

Vandringsleden löper längs sydsidan av Killary fjord och är förhållandevis lättvandrad då den stundtals följer gamla vägar. På vissa partier är underlaget ojämnare och här har den som känner sig lite ovan att vandra på stenigt underlag hjälp av vandringsstavar

Efter omkring 45 minuters vandring mötte vi ett kraftigt regn och hårda vindar. Detta var den första av veckans regnskurar! Efter en stund slutade regnet och solen bröt stundtals genom  molntäcket. Vår medhavda lunch åt vi på stående fot vid sidan av ett litet vattenfall med fina vyer över fjorden

Vår vandring avslutades vid Rosroe Quay efter en omkring två och en halv timmes vandring (7 km)

Som extra bonus på vandringsdagen gjorde vi ett besök på en trevlig irländsk pub

Dagens vandring hade gett mersmak på nya vandringar i Irlands vackra natur!

Några bilder från vår vandring längs Killary fjord

Vandring upp på Diamond Hill, Connemara National Park (8 km) (3 timmar och 30 minuter)

Dagens vandring startade åter med en lång bussresa. Till en början körde vår chaufför Michael länge på väg N59 innan han tog av mot staden Clifden och sedan mot den lilla byn Letterfrack i Connemara National Park. I landskapet vi åkte genom finns flera vackra berg och sjöar. Vi stannade till vid Kylemore Abbey, en vacker neoklassiska byggnad uppförd av en rik engelsman i slutet av 1800-talet. I slutet av första världskriget tilläts en grupp benediktinernunnor från Ypres i Belgien att omvandla fastigheten till ett kloster. Jag besökte Kylemore Abbey under min irländska resa år 2008

Egentligen skulle vandringen upp på berget Diamond Hill ha blivit vår första vandring på Irland. På grund av regn och hårda vindar valde vandringsledaren att vandringen längs Killary fjord blev den första

Berget Diamond Hill, 445 meter över havet, är ett av de så kallade ”12 bens”, det vill säga berg som börjar med ordet Ben och ingår i en bergskedja i Connemara. Vandringen upp på Diamond Hill är en av de populäraste i Connemara National Park och är under högsäsong mycket välbesökt

Diamond Hill är ett fristående berg som ligger i ett kargt irländskt landskap med fantastiska vyer. För att underlätta vandringen upp på berget har man satsat stora resurser på att bygga spänger av trä över sanka partier och stenlägga stigarna. Bara ett parti strax innan toppen är lite ”knöligt” att vandra

Gruppen började med en gemensam vandring till en delningspunkt en bit upp på berget där de som inte ville vandra till toppen kunde välja en lättare vandring. Ungefär halva gruppen valde att inte vandra upp på berget

Stigen upp på, och ned från, Diamond Hill var perfekt stenlagd för att underlätta vandringen. Jag antar att man hyrt in nepaleser för att göra detta

Från delningspunkten gick stigen mot toppen sakta uppför och allteftersom jag kom högre upp blev vyerna allt vackrare, in över Connemara National Park och ut över havet. Vyerna dämpades tyvärr av att det var mulet samt regnet som kom under en del av vandringen

Ju närmare leden slingrar sig toppen av Diamond Hill desto brantare blir den och strax innan toppen kom ett stenigt parti som inte var åtgärdat vilket gjorde vandringen lite ”knölig”, men inte svår

Toppen av Diamond Hill består av kvarts i dagen. När solens strålar reflekteras  glittrar det i bergarten, som diamanter enligt vissa. Diamond Hill har fått sitt namn efter detta skimmer

Efter en ensam stund på toppen kom flera ur gruppen upp. Vi tog ett gruppfoto innan jag började min vandring ned för berget. Stigen ned var också välpreparerad vilket underlättade vandringen. Solen bröt igenom molntäcket och därmed blev vyerna in över Connemara National Park och ut över havet sagolikt vackra

Tillbaka vid platsen där gruppen delat upp sig på morgonen  valde jag att vandra den del av leden som de som inte gick upp på berget vandrade. Min vandringskamrat Ulla kom och mötte mig. Tillsammans fick vi en fin vandring till startpunkten på dagens vandring och därmed var min 8 kilometer långa vandring slut som hade tagit knappt 3 och en halv timme att vandra

När gruppen åter var samlad gick färden tillbaka till hotellet i Galway efter ett besök på ännu en trevlig irländsk pub

Dagens vandring upp på berget Diamond Hill blev en fantastiskt fin vandring och gav mersmak på nya vandringar i irländsk natur! 

Några bilder från vandringen upp på berget Diamond Hill

Vandring på Inis Mor, även Inishmore, Aranöarna (10 km) (2 timmar) 

Precis som de två tidigare dagarna började dagens vandring med en bussresa, denna gång från hotellet i Galway till Rossaveal varifrån vi skulle åka färja till Inis Mor, den största av Aranöarna. Rossaveal ligger omkring 35 kilometer från Galway. De dagliga bussfärderna var i och för sig trevliga då vi åkte genom det vackra irländska landskapet

Vi kom fram till Rossaveal vid 10.30-tiden. I väntan på färjans avgång klockan 11 ”hängde” vi på kajen i det soliga vädret

Färjeturen från Rossaveal till Kilronan på ön Inis Mor, Inishmore, var stundtals ganska skakig på grund av blåsten och tog 40 minuter

Ön Inis Mor, Inishmore, är den största av Aranöarna med en yta på omkring 31 kvadratkilometer. Invånarantalet uppgick år 2016 till cirka 760 personer. Inis Mor är Irlands näst största ö. Naturen på ön domineras av ett karstlandskap som bildades för omkring 350 miljoner år sedan som ger miljön ett mycket kargt och speciellt utseende. Aranöarna utgörs av tre öar som ligger i Galwaybukten på Irlands västkust

Under min rundresa på Irland år 2008 fick jag tyvärr inte in ett besök på Aranöarna varför jag var glad att tillfälle gavs på denna resa

I hamnen väntade två bussar på gruppen. Med dessa transporterades vi till startplatsen för dagens vandring. Efter den korta bussturen steg vi av nära en av öns största sevärdheter, den förhistoriska fästningen Dun Aonghasa. Ett besök vid denna ingick i dagens vandringsupplägg

Vägen upp till Dun Aonghasa slingrade sig fram mellan vackra stenmurar, som finns överallt på ön och på den irländska landsbygden. Underlaget var stenigt men lättvandrat. Under hela vandringen upp till toppen av berget där fästningen ligger hade jag den mäktiga fästningen i blickpunkten. Vände jag mig om hade jag en fin vy över landskapet mot Kilronan

Efter knappt en halvtimmes vandring kom vi upp till den mäktiga fästningen som ligger vid randen av branta havsklippor, upp till 100 meter höga. Det är inte helt känt när Dun Aonghasa började byggas, men man vet att den byggdes under bronsåldern (3 300 före Kristus till 1 200 före Kr) av kelter. Forskare tror att fortets äldsta delar kan dateras till 1 100 f Kr. Dun Aonghasa består av fyra murar som skyddar den inre delen. När fästningen byggdes låg den omkring 1 kilometer från havet, erodering har gjort att den nu ligger precis vid klippkanten

Vi åt lunch inne i fästningen i härligt solsken med skydd för vinden och fina vyer ut över Atlanten. I samband med rasten fanns även tid att gå runt i fortet och studera detta

På Aranöarna finns flera liknande fortanläggningar men Dun Aonghasa är den mäktigaste och en av Irlands största sevärdheter

Från Dun Aonghasa gick vi på slingrande grusvägar mot färjeläget i Kilronan genom ett kargt, men fascinerande, landskap med många vackra stenmurar. När vi nådde kusten nära Kilronan kunde vi njuta av vackra, men ödsliga, stränder

Innan vi tog färjan tillbaka till Rossaveal hade vi tid över att njuta av en god öl på puben i hamnen

Vandringen på Inis Mor, Inishmore, hade varit en fascinerande upplevelse och mycket fin, speciellt som solen sken hela tiden. Jag hade gärna stannat på Inis Mor några dagar för att i lugn och ro utforska ön och besöka kyrkoruinerna som ligger på öns norra del

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på på Inis Mor, Insihmore, för den som söker en ovanlig naturupplevelse! 

Några bilder från vandringen på Inis Mor (Inishmore)

Besök vid Poulnabrone dolmen, Burren National Park

Idag skulle vi vandra i det häftiga klipplanskapet vid Cliffs of Moher, vilket skulle bli veckans finaste vandring, därför gick bussresan söderut mot Kinvara för att sedan svänga av mot Burren National Park . Där skulle vi göra ett kort besök för att titta på det märkliga karstlandskapet och Poulnabrone dolmen, en förhistorisk gravsättning som dateras till neolitiska perioden ( 4200 f Kr – 2 900 f Kr)

Poulnabrone dolmen är en av omkring 172 irländska gånggrifter och den mest fotograferade av dem alla. Det märkliga Karstlandskapet i Burren National Park bildades för omkring 350 miljoner år sedan

I Sverige finns liknande gånggrifter, till exempel på Ekornavallen i Västergötland

Jag besökte Poulnabrone dolmen och Burren National Park under min rundresa år 2008

Vandring från Cliffs of Moher till byn Doolin (14 km) (4 timmar och 50 minuter)

Efter besöket vid Poulnabrone dolmen kördes gruppen mot Liscannor och vidare till Hag´s Head som var startpunkten för dagens vandring. Solen sken från en klarblå himmel vilket lovade en fin vandringsdag

Under ledning av Gillian Duggan, vår lokala irländska guide, gick gruppen norrut mot de mäktiga havsklipporna Cliffs of Moher, i grevskapet Clare. Cliffs of Moher är Irlands största turistattraktion och besöktes år 2016 av mer än 1,4 miljoner turister

Det mäktiga klipplandskapet Cliffs of Moher börjar vid Hag´s Head i söder där klipporna har en höjd av omkring 120 meter. De når sin högsta höjd strax norr om O´Briens Tower åtta kilometer längre norrut. O´Briens Tower byggdes år 1835 av Sir Cornelius O’Brien, en ättling till den irländske kungen Brian Boru

Vi började vandra på en grusväg mot ett av de signaltorn som byggdes längs Atlantkusten i början av 1800-talet för att spana efter Napoleon och hans trupper. Till höger om oss låg betesmarker för får och nötboskap, till vänster låg Cliffs of Moher, de mäktiga havsklipporna och Atlanten som glittrade i solskenet

Vandringen gick norrut mot byn Doolin längs klippkanten där vandrare skyddas av en stenmur för att inte falla ned från klipporna. Tyvärr har det hänt flera dödsolyckor vid Cliffs of Moher när oförsiktiga människor gått för nära klippkanten, eller velat ta en selfie, och kastvindar fått dem ur balans så att de ramlat över klippkanten. Ibland ”måste” man dock gå vid sidan om skyddsbarriären för att obehindrat kunna se de mäktiga klipporna. När jag besökte Cliffs of Moher år 2008 fanns inga skyddsbarriärer monterade

Till en början var gruppen ganska samlad, men med tiden spreds den ut längs vandringsvägen vilket inte var bra då vissa var ganska orutinerade vandrare

Vid lunchtid samlades gruppen vid besökscentrat för att äta sin medhavda mat. Efter lunchen gick hela gruppen gemensamt upp till O´Briens Tower. Härifrån splittrades, mer eller mindre gruppen i mindre grupper som på egen hand vandrade mot byn Doolin. En stor del av denna vandringen gick jag mest tillsammans med min reskamrat Ulla

Vandringen gick genom ett storslaget irländskt landskap med havsklipporna till vänster om oss och stora gräsmarker till höger. Av och till träffade vi på trötta reskamrater som av olika skäl hade svårigheter att ta sig fram längs leden. Reseledaren och den lokala guiden gick bland de främsta i gruppen, långt framför denna och var därmed bland de första som kom till byn Doolin, långt innan gruppens siste deltagare kom fram, vilket naturligtvis inte var bra eftersom vissa reskamrater var riktigt trötta av den långa vandringen och hade passerat flera farliga partier

Vi, Ulla och jag, hade vandrat i vår egen takt för att njuta av dagens vandring och vyerna under denna. Vi nådde byn Doolin ungefär när halva gruppen kommit fram. Det blev lite ”panik” hos de ansvariga för vandringen när man insåg hur utspridd gruppen blivit under etappen från O´Briens Tower

Dagens vandring hade varit mycket fin, både vad det gäller vädret och miljön. Finare vandring kan man knappast önska sig!

När alla åter var samlade gick bussresan tillbaka till hotellet i Galway där vi under kvällen kunde njuta av en god middag

Bilder från vandringen Cliffs of Moher till byn Doolin

Vandring på pilgrimsleden till Clonmacnoise (9 km) (2 timmar 40 minuter)

Resans två sista vandringsdagar skulle ske i trakterna av huvudstaden Dublin

Gruppen lämnade hotellet i Galway vid 9-tiden för att köras till dagens startpunkt för vandring på en del av den gamla pilgrimsleden till Clonmacnoise, ett tidigt kristet centra på floden Shannons västra sida. Clonmacnoise ligger omkring 110 kilometer väster om Dublin

Startpunkten för dagens vandring var I en vägkorsning på landsbygden knappt 10 kilometer sydväst om Clonmacnoise. Härifrån vandrade vi på en liten landsväg som slingrade sig fram genom ett vackert irländskt landskap där lyckliga kor betade på ängarna. Vi kunde också se resultatet av en omfattande torvbrytning som lämnat ett stort öppet sår i naturen. Torvbrytning förekommer fortfarande i ganska stor omfattning på Irland, inte så mycket för att elda utan, som här, för att odla svamp i

Vädret var gråmulet, lite blåsigt med regnet hängande i luften, en stor skillnad mot föregående dags vandring i strålande solsken vid Cliffs of Moher

Vid lunchtid nådde vi de ruinerna av Nunnornas kyrka nära klostret i Clonmacnoise som uppfördes på 1100-talet. Här stannade vi och åt vår lunch i skydd för vinden

Nunnornas kyrka stod klar år 1167 och byggdes på uppdrag av Dearbhfhorgaill, hustru till Tighearnán Mór Ua Ruairc, Breifnes 19:e kung. Kyrkan är ett mycket fint exempel på romansk arkitektur. Under årens lopp förföll kyrkan med i slutet av 1800-talet renoverades det som återstod

Bara några hundra meter från Nunnornas kyrka ligger det som skulle bli dagens höjdpunkt, ruinerna av det en gång så betydelsefulla klostret Clonmacnoise. Här fick vi tid en stund att ströva runt bland ruinerna och uppleva andligheten som vilar tungt över platsen

Klostret Clonmacnoise

Clonmacnoise var Irlands främsta religiösa centra under den tidiga kristendomen. Det första klostret grundades redan omkring år 545 och tillägnades den Helige Ciaran, en ung man från Rathcroghan, County Roscommon. I området, som även kallas de sju kyrkorna, finns ruiner efter flera kyrkor, rundtorn och vackra stenkors

På 800-talet var Clonmacnoise ett viktigt kristet lärosäte där man gav ut heliga skrifter och böcker. Omkring år 909 började man bygga den stora katedralen på uppdrag av kung Flann Sinna och abbot Colmán mac Ailellden. Nära altaret ligger Rory O’Connor, Irlands sista kung begrav. Han avled år 1198

Från 800-talet till 1100-talet hade klostret sin största betydelse och var lierat med olika kungahus. Flera av kungarna av Tara är begravda i klostret. Under denna period var Clonmacnoise utsatt för många plundringar, 27 gånger av irländare, minst sju gånger av vikingar och åtminstone sex gånger av normander. Som mest sysselsatte klostret mellan 1 500 till 2 000 personer

På 1100-talet började klostret tappa i betydelse och i slutet av 1300-talet var det till stor del övergivet

År 1552 plundrades och förstördes Clonmacnoise för sista gången av den brittiska garnisonen som var stationerad i staden Athlone. Sedan dess återstår endast ruiner av det en gång så mäktiga klostret

På klosterområdet finns två gamla, vackra rundtorn. O’Rourke’s torn stod klart år 1124 men förlorade överdelen av tornet elva år senare efter ett blixtnedslag. Tornet är tillägnat kung Fergal O’Rourke. Det andra tornet McCarthy’s torn med tillhörande Finghin kyrkan är även de uppförda på 1100-talet. Tornet är i bra skick medan kyrkan utsatts för vandalisering

Att vandra runt bland ruinerna av klostret Clonmacnoise med alla tillhörande byggnader och vackra stenkors var en mäktig andlig och kulturell upplevelse som kommer att finnas inom mig länge. Hit skulle jag gärna återvända för att ta till mig platsen på mitt eget sätt

Efter besöket i Clonmacnoise kördes vi till huvudstaden Dublin för ett studiebesök vid Teeling whiskeydestilleri med tillhörande avsmakning av tre olika whiskeysorter producerade på destilleriet

Efter vandringen på pilgrimsleden och besöket vid det forna klostret Clonmacnoise lämnade den här aktiviteten inga som helst intryck hos mig. Jag kunde gärna ha hoppat över besöket

Vandringen vid Cliffs of Moher var veckans finaste naturupplevelse och vandringen till det forna klostret Clonmacnoise den största kulturella upplevelsen

Några bilder från vandringen till det gamla klostret i Clonmacnoise

Vandring i Glendalough-dalen (10 km) (3 timmar 10 minuter)

Glendalough, som betyder dalen med två sjöar, är en glaciärdal i Wicklow county känd för ett tidigt kristet center grundat på 500-talet av den Helige Kevin. Det är lite känt om den Helige Kevin, ganska säkert är dock att han levde som eremit under en period i en grotta som nu kallas för St. Kevin’s Bed vid Upper Lake. Han avled omkring år 618. Besökare kommer till Glendalough för att titta på ruinerna av de gamla kristna byggnaderna och för att vandra i det natursköna området. De omkringliggande bergen utgör Wicklow Mountains National Park som har många fina vandringsleder

Omkring år 1042 togs timmer från ekar i Glendalough för att bygga det näst längsta, 30 meter långt, vikingaskepp som någonsin byggts. År 2004 byggdes en kopia av skeppet som nu finns i Roskilde i Danmark

Den berömda boken om Glendalough skrevs omkring år 1131 av en präst som bodde i området

År 1176 plundrades klostret av främlingar och år 1398 förstördes Glendalough av brittiska styrkor men fortsatte att fungera som en kyrka och ett pilgrimsmål

De byggnader som idag finns kvar dateras till att vara från 900 till 1100-talet. Några av de mest intressanta är katedralen, rundtornet, den helige Kevins kyrka, prästernas hus med flera

Vi kom till Glendalough efter en dryg timmes bussresa från vårt hotell i utkanten av Dublin. När vi steg ur bussen bröt solen genom molntäcket och lyste vackert över de gamla ruinerna. Idag skulle vi vandra upp mot Upper lake på fina skogsvägar

Vägen från kyrkoruinerna gick först på plan mark, genom ett parti med gamla ekar för att sedan stiga långsamt upp till ett högre skogsparti med många lärkträd som precis börjat att grönska. Efter cirka en halv timmes vandring kom regnet! När alla satt på sig regnkläderna fortsatte vandringen i fin skogsmiljö. Regnet ökade i styrka och det blev mindre trevligt att gå i den vackra naturen. Dock slutade det efter knappa trettio minuter

Vi passerade Poulanassfallet som var omgivet av en trollskog och kom så småningom till Lower Lake där vi åt vår medhavda lunch. Ulla och jag passade på att besöka ruinen av Reefert kyrkan som byggdes på 1100-talet. Kyrkans namn har sitt ursprung i Righ Fearta, vilket betyder Konungarnas begravningsplats

När vi kom tillbaka till parkeringen väntade oss en kort busstur till en irländsk pub där vi rundade av dagens vandring med en god irländsk öl och därmed avslutades också vandringsveckan på Irland för påföljande dag var det dags för hemresan

Trots att det regnade en ganska lång stund blev det en fin vandringstur i Glendalough. Den största behållningen för mig var dock besöket vid det gamla klostret med sina mäktiga ruiner

Några bilder från vandringen i Glendalough-dalen

Vandringsveckan på Irland var full av fina natur- och kulturupplevelser, dessutom hade vi också hyfsad tur med vädret vilket gjorde den här resan till en fin, intressant och trevlig resa. Vår lokala guide Gillian Duggan gjorde resan extra intressant genom sina djupa kunskaper om Irlands historia, som hon förmedlade på ett trevligt sätt. Även min reskamrat Ulla förgyllde denna resa!

Irland är ett litet land som har mycket att erbjuda sina besökare!

Irland grundfakta     Irland fakta     Irland resa

Min gamla hemsida

Resan gjord 2022

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

 

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email