På denna sida finns information om Lettland historia i korthet, från äldre till modern, Rainer Stalvik.
Bilder från min resa till Lettland
- Blackheads House. Riga (U)
- Jugendhus. Riga (U)
- Blackheads House. Riga. Lettland (U)
- Fd spionteleskopet. Irbene
- Gammalt korsvirkeshus. Kuldiga
Här kan du läsa om Lettland historia i sammandrag, från äldre till modern.
Lettland historia i korthet, från äldre till modern
Lettland historia äldre
Det landområde som vi sedan 1800-talet kallar för Lettland var bebott redan flera årtusenden före Kristus. Den baltiska kustens rika förekomst av bärnsten, som används till smycken och andra prydnadsföremål, ledde tidigt till handel mellan Baltikum och Medelhavsområdet. I forngrekiska gravar har man hittat föremål av bärnsten daterade till cirka 1 600 före Kristus, som har visat sig komma från Östersjökusten. På 100-talet efter Kristus, under romarrikets tid, uppstod den så kallade Bärnstensvägen som var en livligt trafikerad handelsled mellan Norditalien och Östersjön.
De första säkra skriftliga uppgifterna om ett baltiskt folk, aisterna, kommer från den romerske historieskrivaren Tacitus ungefär ett århundrade e Kr. Enligt honom samlade detta folk bärnsten och var jordbrukare och fruktodlare i större omfattning än germanerna. En gotisk författare som hette Jordanes skrev på 500-talet att aisterna bodde öster om floden Wistula. Språkvetenskaplig forskning har visat att det baltiska området under forntiden sträckte sig från Östersjön in i nuvarande Ryssland, ända fram till trakterna kring Volga och Moskva.
Under slutet av 1100-talet erövrade tyska korsriddare områden utmed den baltiska kusten. År 1201 grundade de Riga av dden preussiske biskopen Albert. Här bildades Svärdsriddarorden, som senare gick upp i Tyska orden. År 1282 blev Riga en hansestad.
Efter reformationen år 1522 upplöstes den tyska ordensstaten. I kriget mellan åren 1558 och 1583 hamnade Livland under polsk-litauisk styre. Efter det svensk-polska kriget, 1600 – 1629, kom landet under svensk kontroll. Efter det nordiska kriget 1700 – 1721 blev Livland och Riga en del av det växande ryska väldet under tsar Peter I. Kurland var länge ett självständigt hertigdöme under Polen men avstods 1795 till Ryssland, i och med detta behärskade tsaren Östersjöns hela östra kust. Livland och Kurland förblev ryskkontrollerade baltiska provinser fram till den lettiska självständigheten 1918.
På 1850-talet uppstod en nationell rörelse som möttes av en medveten förryskningspolitik, bland annat förbjöds lettiska som undervisningsspråk i folkskolan. I början av 1900-talet bildades en politisk rörelse som krävde territoriell självständighet för Lettland inom det ryska imperiet. Mellan åren 1905 – 1907 gjorde letterna uppror både mot den tyska lantadeln och mot det ryska förtrycket. Resningen slogs dock ned på ett mycket brutalt sätt och hundratals människor dödades i straffexpeditioner och avrättningar medan tusentals förvisades till Sibirien.
I samband med första världskriget, i synnerhet under åren 1915–1917, stod många strider i Lettland och landet lamslogs. År 1915 ockuperade Tyskland landets västra halva och en femtedel av befolkningen drevs på flykt medan ryssarna förflyttade en stor del av industrin till det inre av Ryssland.
Lettland historia äldre
Lettland historia modern
1917
Letterna krävde fullständigt oberoende och lettiska nationalistgrupper valde ett provisoriskt nationellt råd.
1918
18 november utropade sig Lettland som självständigt
1920
Tyskar och ryssar hade slutgiltigt besegrats och när fredsavtalet undertecknades i Riga den 11 augusti lovade Sovjetryssland att ”för evig tid” respektera den lettiska självständigheten.
1922
Antog Lettland en demokratisk författning
1920-talet
Den nya demokratin var instabil och flera svaga koalitionsregeringar avlöste varandra. De viktigaste partierna var det konservativa Bondeförbundet, som hade premiärministerposten i tolv av 18 regeringar och det Socialdemokratiska arbetarpartiet. Kommunistpartiet var förbjudet. Framgångsrika jordreformer gav mark till över 140 000 jordlösa småbönder.
1934
President Karlis Ulmanis, också Bondeförbundets ledare, genomförde en oblodig statskupp som upplöste parlamentet, förbjöd samtliga politiska partier och upprättade diktatur.
1939
Den 23 augusti delas Europa upp mellan Tyskland och Sovjetunionen i den hemliga Molotiv-Ribbentrop pakten. De baltiska länderna hamnar i Sovjetunionens intressesfär.
Den 5 oktober tvingar Sovjetunionen Lettland att underteckna ett avtals som ger dem rätt att invadera landet.
1940
Den 17 juni ockuperade Sovjetunionen Lettland.
Sovjetunionen genomförde val som regisserades av kommunisterna, och det nya parlamentet ”ansökte” sedan om inträde i Sovjetunionen. President Ulmanis deporterades och terror inleddes mot befolkningen i vilken över tusen människor dödades på mindre än ett år.
1941
På natten den 14 juni deporterades över 15 000 lettiska invånare, de flesta var letter, men även judar och ryssar, till fångläger i Sibirien.
Industrin och handeln började förstatligas.
Sovjetstyret avbröts under sommaren när tyska trupper ockuperade Lettland.
Lettiska Legionen, ett lettiskt SS-förband, inrättades på order av Adolf Hitler. Den största delen av Lettlands nära hundratusen judar dödades, delvis under medverkan av letter. Andra letter riskerade sina liv för att rädda judar och göra motstånd mot den tyska ockupationen.
1944
Återkom de ryska trupperna till Lettland efter att den tyska armén drivits tillbaka.
1945
De tyska trupperna kapitulerade och mer än 100 000 letter flydde till väst
Ryssarna återupptar förstatligandet av näringslivet som avbrutits under den tyska ockupationen och jordbruket kollektiviserades. Kommunistpartiet blev enda tillåtna politiska organisation och motståndsrörelsen, som främst representerades av de väpnade Skogsbröderna, slogs ned brutalt.
1949
Den 25 mars deporteras 44 000 letter till fångläger i Sibirien.
1953
Hade cirka 120 000 människor dödats, fängslats eller deporterats i Lettland.
1959
Partiledningen byttes ut och en omfattande utrensning av nationalistiska letter genomfördes. En intensiv förryskning av Lettland startades, bland annat genom en massiv rysk invandring som hotade att göra letterna till minoritet i sitt eget land.
1970-talet, slutet – 1980-talet, början
Den lettiska nationella rörelsen reaktiverades och oppositionen mot det sovjetiska styret och den omfattande miljöförstöringen, främst vid militärbaserna, tilltog.
1986
Efter att Michail Gorbatjov tagit makten i Moskva bildades en medborgarrättsgrupp som organiserade de följande årens massdemonstrationer vid frihetsmonumentet i Riga för att påminna om historiska sovjetiska övergrepp på Lettland. Oppositionen blev med tiden en mycket stark kraft.
1987
Den 14 juni och 23 augusti förekommer stora anti Sovjetiska demonstrationer i Riga som slås ned av ryssarna.
1988
I september erkändes lettiska som statsspråk.
I oktober bildades folkfronten som samlade de krafter som ville förändra den totalitära regimen.
Den 11 november hissas den lettiska flaggan på Rigas slott för första gången sedan sovjetockupationen.
1989
I juli antog Lettlands parlament, högsta sovjet, en deklaration om suveränitet och ekonomisk självständighet.
Den 23 augusti, på 50-årsdagen av Molotov-Ribbentroppakten, bildade invånarna i Estland, Lettland och Litauen en 650 kilometer lång mänsklig kedja från Vilnius via Riga till Tallinn med krav på frihet och oberoende.
Vid sin kongress i oktober krävde Folkfronten fullständig politisk och ekonomisk självständighet, flerpartisystem och marknadsekonomi.
I lokalvalen i december fick Folkfrontens kandidater cirka 75 % av rösterna.
Lettland historia modern
1990
I början av året fråntogs det lettiska kommunistpartiet sina författningsenliga privilegier av den lettiska sovjetrepublikens högsta sovjet, som också fördömde 1940 års beslut om anslutning till Sovjetunionen. På samma gång togs flaggan, statsvapnet och nationalsången från mellankrigstidens självständiga Lettland åter i officiellt bruk.
På våren vann Folkfronten valet till Lettlands högsta sovjet. Parlamentet bytte namn till högsta rådet och utfärdade en deklaration om återupprättande av Lettlands självständighet. Anatolijs Gorbunovs från det lettiska kommunistpartiet, ordförande för högsta rådet, fick ställning som statschef medan Folkfrontens Ivars Godmanis, utsågs till premiärminister.
Enligt den sovjetiske ledaren Gorbatjov var Lettlands självständighetsförklaring olaglig och i Lettland förekom strejker bland icke-letter i protest mot självständigheten.
1991
I början av januari gav kommunistpartiets ledning order till inrikesdepartementets specialtrupper, OMON (svarta baskrarna), att inta landets viktigaste tidningsredaktioner och förlagshus.
Den 13 januari samlades över 700 000 människor från hela landet i Riga för att försvara landets oberoende. En vecka senare genomförde de svarta baskrarna väpnade aktioner mot inrikesdepartementet i Riga och fem människor dödades vilket gav självständighetsrörelsen ökat stöd.
I mars genomfördes en folkomröstning och nästan 75 % av befolkningen röstade för ”en demokratisk och självständig lettisk republik”.
I samband med Moskvakuppen förklarade den 21 augusti högsta rådet i Riga Lettland för självständigt. När det stod klart att kuppen i Moskva misslyckats och kommunistpartiet förbjöds, greps den lettiske kommunistledaren Alfreds Rubiks.
Lettlands självständighet erkändes snabbt av en rad länder, och den 6 september även i Moskva.
En svår fråga att hantera inför efter självständigheten gällde grunderna för medborgarskap i den nya republiken. I slutet av året lagfäste högsta rådet att alla som varit medborgare i Lettland fram till 1940, och deras ättlingar, automatiskt skulle få medborgarskap och därmed rösträtt.
Hårda krav på språkkunskaper, insikter i grundlagen och lojalitet mot Lettland föreslogs för övriga invånare, av vilka de flesta var rysktalande. Detta ledde till demonstrationer bland ryska immigranter, skarpa protester från Moskva och hotfulla övningar av den ryska militären i Lettland. Bland letterna fanns dock ett utbrett stöd för hårda lagar mot den rysktalande befolkningen som var i majoritet i Riga och sex andra städer.
1993
Vid det första parlamentsvalen den 6 och 7 juni saknade drygt 25 % av befolkningen medborgarskap och därmed rösträtt. 89 av saeimas 100 ledamöter som valdes var letter, trots att nästan hälften av befolkningen var icke-lettisk.
Det nyvalda parlamentet återupprättade författningen från 1922 och utsåg Bondeförbundets kandidat Guntis Ulmanis till president.
1994
Förhandlingarna med Ryssland om de sovjetryska truppernas återtåg blev svåra men den 31 augusti lämnar de sista ryska soldaterna Lettland.
1995
Årets parlamentsval vanns av två missnöjespartier, det vänsterpopulistiska Husbonden (Samnieks) och tyskletten Joachim Siegerists högerextrema och antiryska parti Folkrörelse för Lettland. Nio partier valdes in i parlamentet och regeringsbildningen blev därför besvärlig. Andris Skele, enpartilös ledamot, företagsledare och mångmiljonär lyckades bilda en koalitionsregering med sex partier. Skele ville locka utländska investerare till Lettland och föra landet mot medlemskap i EU.
1996
Den 18 juni omvaldes Guntis Ulmanis som president.
1997
Avgick Andris Skele men han fick forma en ny koalitionsregering, som drabbades av flera korruptionsaffärer och upplöstes efter ett halvår. I stället bildade Guntars Krasts en ny fempartiregering.
1998
Försämrades Lettlands förhållande till Ryssland, dels på grund av konflikten kring den ryska minoritetens möjligheter att bli lettiska medborgare, dels för att lettiska veteraner från Waffen-SS fick hålla en minneshögtid i Riga. Till följd av krisen sprack den lettiska regeringen. Lettiska nationalistgrupper tvingade samma år fram en folkomröstning om en föreslagen liberalisering av medborgarskapslagen. Väljarna godkände förslaget vilket välkomnades av EU.
Vid parlamentsvalen i oktober vann Andris Skeles Folkpartiet, ett nytt högerinriktat parti. Skele tvingades bort och Vilis Kristopans från Lettlands väg bildade en minoritetskoalition, som blev kortlivad.
1999
Den 17 juni valde parlamentet den före detta psykologiprofessorn Vaira Vike-Freiberga till ny president, Lettlands första kvinnliga.
Andris Skele återkom som premiärminister under året. I kamp mot budgetunderskottet föreslog hans koalition bland annat sänkta pensioner och höjd pensionsålder.
2000
Under våren föll regeringen främst på grund av konflikter kring privatiseringen av de statliga företagen. Rigas borgmästare Andris Berzins från Lettlands väg utsågs till ny premiärminister.
2001
Den 17-19 augusti firade Riga sitt 800 års jubileum som stad.
2002
I parlamentsvalet förlorade Lettlands väg sina platser. Valets segrare blev det nybildade högerliberala partiet Ny era. Partiets ledare Einars Repse, tidigare chef för centralbanken, lovade kamp mot den svåra korruptionen.
Einars Repse bildade en EU- och NATO-vänlig majoritetsregering.
2003
I september hölls folkomröstning om Lettlands EU-medlemskap. Ja-sidan vann med 67 % av rösterna mot 32 % för nej.
2004
Repses ledarstil och hans korruptionsjakt gav honom politiska fiender både inom och utom regeringen, och i början av året avgick han trots att President Vike-Freiberga hade manat regeringen att hålla samman över Lettlands inträde i NATO och EU under våren
Hon utsåg istället Indukis Emsis, från partiet De gröna, till ny regeringschef som bildade en minoritetskoalition.
I maj antog parlamentet en skollag som krävde mer undervisning på lettiska i ryskspråkiga gymnasier. Lagen orsakade arga protester bland lettlandsryssar och hård kritik från Ryssland.
Indulis Emsis minoritetsregering föll efter bara ett halvår. Till ny regeringsbildare utsågs Aigars Kalvitis från Folkpartiet.
2006
Höstens parlamentsval blev historiskt när för första gången sedan självständigheten en regering omvaldes i Lettland.
2007
Den populära presidenten Vaira Vike-Freibergas ersattes av Valdis Zatlers
Under hösten lät regeringen avskeda antikorruptionsbyrån KNAB:s chef Aleksej Loskutovs vilket ledde till protester hos befolkningen. Protesterna riktade sig mot korruption men också mot växande inflation och kraftigt stigande matpriser. Demonstranterna fick stöd av president Zatlers och i december avgick premiärminister Kalvitis, och Loskutovs återfick sin tjänst.
Ny regeringschef blev inrikesminister Ivars Godmanis som varit premiärminister under åren 1990–1993.
2008
Under sommaren beslöt regeringen åter att avskeda antikorruptionsbyråns chef Aleksej Loskutovs som anklagades för bristande kontroll sedan ett par tjänstemän vid byrån förskingrat pengar.
Under hösten övergick den höga ekonomiska tillväxten i finanskris med drastiska och impopulära åtstramningar.
2009
I januari äger ett stort protestmöte rum i Riga mot regeringen och följs av upplopp och våldsamma kravaller.
I februari får Lettland ännu en utbetalning av EU gällande krislån.
Genomförs bondeprotester i Riga. Regeringen ger efter för böndernas krav på krisstöd och jordbruksministern avgår.
De två största koalitionspartierna revolterar och kräver premiärminister Ivars Godmanis avgång, som lämnar in sin avskedsansökan.
I april pekar budgetunderskottet mot 12 % av BNP och måste ner kraftigt för att utbetalningarna av nödlånen från EU ska fortsätta.
I juni hotar statsbankrutt om inte villkoren för nya låneutbetalningar uppfylls. Efter en hård inbördes konflikt enas regeringen om nya budgetnedskärningar. Offentliga löner sänks med ytterligare 20 % och pensioner minskas med 10 %. Sjukhus och skolor stängs, och skatter höjs.
I juli får Riga får en ryskspråkig borgmästare, Nil Ushakov, sedan hans parti Harmonicentern vunnit lokalvalet i huvudstaden.
EU betalar ut ytterligare 1,2 miljarder euro i lån.
Efter månader av hårda förhandlingar ingår Lettland en ny låneuppgörelse med IMF, som öppnar för fortsatta utbetalningar av krislånen.
I augusti betalar IMF ut nära 200 miljoner euro i lån. Trycket mot den lettiska valutan minskar, och ryktena om devalvering avtar.
I september säger parlamentet nej till en fastighetsskatt som IMF begärt.
I oktober kommer regeringen överens om att införa den begärda fastighetsskatten efter press från långivarna.
I december godkänner parlamentet budgeten för 2010 med åtstramningar och skattehöjningar, bland annat höjd inkomstskatt från 23 till 26 % och en ny fastighetsskatt.
2010
I januari ökade arbetslösheten till 20 % och blev därmed den högsta inom EU.
I mars lämnar koalitionens största parti, Folkpartiet, regeringen i samband med en konflikt kring åtstramningarna. Premiärminister Dombrovskis förlorar sin majoritet i parlamentet, som mot regeringens vilja röstar igenom en sänkning av hotellmomsen.
I april når arbetslösheten en rekordnivå på 22,5 %.
I juni vänder den lettiska ekonomin efter två års BNP-minskning med totalt cirka 25 %.
I juli är ungdomsarbetslösheten 39 %, vilket är den näst högsta nivån i EU.
I september växer åter ekonomin och skatteintäkterna ökar vilket minskar behovet av ytterligare nödlån.
Parlamentsvalet i oktober blir en seger för premiärminister Valdis Dombrovskis Enhetsallians, som får nära 32 %av rösterna.
För första gången i det självständiga Lettland inbjuds ett ryskdominerat parti, Harmonicentern, till regeringsförhandlingar. Men Enhetsalliansens tre falanger har vetorätt, och den ena avvisar samarbete med Harmonicentern, medan den andra säger nej till Nationella alliansen.
I november bildar Dombrovskis koalition mellan Enhetsalliansen och De grönas och böndernas förbund. Den nya regeringen får 55 av parlamentets 100 mandat.
I december blir president Valdis Zatlers den förste baltiske presidenten på över 15 år som gör ett officiellt besök i Moskva.
2011
I maj beslutar president Zatlers upplösa parlamentet, som vägrar häva den rättsliga immuniteten för en korruptionsmisstänkt oligark. Antikorruptionsbyrån Knab gör över 40 räder mot landets tre mäktiga oligarker och deras affärsverksamhet. Misstankarna gäller penningtvätt, skatteflykt, mutor, maktmissbruk med mera.
I presidentvalet i juni röstar parlamentet bort Valdis Zatlers från ämbetet. Parlamentsledamoten Andris Berziņs från De grönas och böndernas förbund väljs till ny president.
I juli beslutar det konservativa Folkpartiet upplösa sig självt, och partiledaren och oligarken Andris Skele säger sig lämna politiken.
Expresident Zatlers beslut att upplösa parlamentet godkänns i folkomröstning med över 94 % procent av rösterna.
Med folkets stöd grundar Zatlers ett nytt politiskt parti, Zatlers Reformparti, för att ställa upp i det nyval till parlamentet som utlyses till september.
I augusti firar Lettland 20-årsjubileet av självständigheten från Sovjetunionen
I september vinner det ryskdominerade Harmonicentern nyvalet med 28,4 % av rösterna före nybildade Zatlers Reformparti, som får 20,8 %.
I oktober lämnar sex parlamentsledamöter Zatlers Reformparti och bildar egen partigrupp.
Premiärminister Valdis Dombrovskis bildar sin tredje regering. Koalitionen består av Dombrovsksi parti Enhet, Zatlers Reformparti och Nationella alliansen. Med de sex avhopparna från Reformpartiet har koalitionen stöd av 56 av parlamentets 100 mandat. Valets vinnare Harmonicentern ställs utanför regeringsmakten.
I november försätts Lettlands sparbank, Krajbanka, i konkurs, sedan ägaren Vladimir Antonov misstänks ha svindlat banken på stora belopp.
I december har BNP vuxit med drygt 5 % under året. Budgetunderskottet blir 3,5 % vilket är något mindre än regeringens beräkning. Lettland kan därför i förväg avsluta det treåriga låneprogrammet med IMF.
2012
Folkräkningen under 2011 visar att Lettland har 2 060 000 invånare, vilket är en minskning med över 300 000 på ett drygt decennium.
I februari hålls en folkomröstning efter namninsamling av den ryska minoriteten ryska ska bli officiellt språk vid sidan av lettiska. Förslaget avvisas med 74,8 % av rösterna.
I juni avgår justitieminister Gaidis Berziņs från Nationella alliansen i protest mot premiärminister Dombrovskis förslag att ge Lettlands judar kompensation för historiskt förlorad egendom. USA:s utrikesminister Hillary Clinton besöker Riga och uppmanar regeringen att skynda på återlämnandet av judisk egendom som beslagtogs av sovjetockupanterna eller vars ägare mördades under naziockupationen.
I juli sänks momsen till 21 % i ett försök att bromsa inflationen, så att Lettland kan bli godkänt för inträde i eurosamarbetet.
I september återställs från och med höstterminen en del av de lönesänkningar som gjordes för lärarna i budgetnedskärningarna 2008–2009.
I oktober anser EU:s kommissionär för ekonomiska och monetära frågor, Olli Rehn, att Lettland kan bli redo för att gå över till euro 2014.
I december noteras att BNP vuxit med cirka 5 % under året. Lettland återbetalar hela sitt lån till IMF i förväg efter att ha sålt statsobligationer till den lägsta räntan dittills. Huvuddelen av lånen från EU och Världsbanken återstår dock att betala.
2013
I januari sänks inkomstskatten sänks från 25 till 24 %, enligt en plan som innebär stegvisa sänkningar till 20 % år 2015.
I mars beslutar regeringen att ansöka om anslutning till eurozonen 2014.
Enligt Eurostat är Lettland det EU-land som har störst andel skilsmässor.
I juni ger EU klartecken för Lettland att införa euro som valuta från 2014.
Finansinspektionen dömer en icke namngiven bank till högsta bötesbelopp, 100 000 lats, cirka 1,2 miljoner kronor, för penningtvätt. Banken har hanterat en del av de summor som förskingrades från ryska staten i det skattefusk som avslöjats av den ryske juristen Sergej Magnitskij, vars investmentbolag anklagade sex banker i Lettland för att ha tagit emot pengar ur bedrägerihärvan.
Mer information om Lettland:
Lettland turism Latvia Travel
Sidan uppdaterad: 250124
Det finns många intressanta, fascinerande och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik