kanada-östra-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

montreal, tadoussac, saint john, charlottetown, cape breton, halifax, lunenburg, quebec, ottowa och laurentian mountains var några platser jag besökte på denna resa till kanada, rainer stalvik

Fler bilder från Kanada finns på www.stalvik.com  

För mer information se   Grundfakta Kanada östra     Landsfakta Kanada

Läs även om min resa Kanada-Västra

Resa till Kanada – Montreal, Halifax, Qubeck, Ottowa mm

Efter mitt första besök i Kanada, då jag reste runt i provinserna British Columbia och Alberta i västra delen av landet, väcktes mitt intresse för detta stora och vackra land varför jag bestämde mig för att åka tillbaka och utforska landets östra delar också. Jag som sällan brukar besöka ett land mer än en gång!

Min resa började och slutade i Montreal. För att kunna besöka de platser jag valt ut när jag planerade resan hyrde jag en bil för maximal flexibilitet och efter 5 432 kilometers bilkörning var min rundresa fullbordad. Avstånden mellan platser i Kanada är ofta stora och maxhastigheten på de flesta vägarna är 90 km/h varför man får räkna med att det stundtals kan ta ganska lång tid att förflytta sig. Den kanadensiska trafiken flyter lugnt och det är sällan man ser olyckor efter vägarna, själv såg jag bara en på denna långa resa. Efter min rundresa hade jag besökt provinserna Quebec (QE), New Brunswick (NB), Prince Edward Island (PEI), Nova Scotia (NS) och Ontario (ON).

Jag vandrade i några nationalparker, åkte på valsafaris i Tadoussac (QE) och i Pleasant Bay (NS), besökte små charmiga städer som Fredericton (NB), Charlottetown (PEI) och Lunenburg (NS) (som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv) och jag besökte metropoler som Montreal (QE), Quebec (QE), Halifax (NS) och landets huvudstad Ottowa (ON).

För att komma till Prince Edward Island valde jag att köra den 13 km långa bron Confederation Bridge, bron är en av världens längsta.

Under min resa mötte jag många trevliga kanadensare, generellt sett kan man nog säga att de engelsktalande är något trevligare än de fransktalande.

Total vandringssträcka under denna resa var 211 kilometer.

För den naturintresserade är Kanada så nära ett paradis man kan komma!

Åk hit och njut av den, i stort sett, orörda naturen, möten med djur och de fina vandringslederna som finns överallt. Kanadensarna är dessutom duktiga på att hålla dem i fint skick. Vill du ha en extra stark naturupplevelse kom hit på hösten och upplev den enorma färgprakten när träden kläs i olika färger

Allmänt om resan

Reseplanering

Det är nästan lika roligt att planera en resa som att göra den! För att få ut det man är intresserad av när man har begränsat med tid lönar det sig att lägga lite extra tid på planeringen.

Målsättningen var att åka med på minst ett par valsafaris, vandra på Cape Breton i den norra delen av Nova Scotia och i Laurentian Mountains i provinsen Quebec. Sedan ville jag gärna komma till städerna Montreal och Quebec samt besöka Prince Edward Island.

Sedan var det bara att ta reda på om det fanns andra platser av intresse som jag kunde besöka samtidigt. Resultatet blev den resrutt som jag fullföljde. Dock korrigerade jag den lite under resans gång och lade in ett besök i landets huvudstad Ottowa också, vilket jag inte hade tänkt göra från början.

Här nedan kan du se min resrutt kom att se ut.

Så här körde jag:

Montreal (QE) – Quebec – Tadoussac – Saint Simeon och färja till Riviere-du-Loup – Edmunston (NB) – Woodstock – Fredericton – Saint John – Sussex – Moncton – Port Elgin – Confederation Bridge – Charlottetown (PEI) – Orwell – färja från Wood Islands till Caribou (NS) – New Glasgow – Port Hastings – Whycocomagh – Lake Ainsle – Cheticamp – Pleasure Bay – Cape North – Neils Harbour – Ingonish – St Ann´s – Baddeck – Port Hastings – Boylston – Cape Canso – Goldboro – Sherbroke – Tangier – Dartmouth – Halifax – Peggys Cove – kustvägen till Lunenburg – Lunenburg – motorvägen till Halifax – Truro – Oxford – Amherst – Moncton (NB) – Fredericton – Hartland – Woodstock – Edmunston – Riviere-du-Loup (QE) – Saint-Jean-Port-Joli – Quebec (QE) –Trois-Rivieres – Montreal – Dorion – Qttowa (ON) – Montebello (QE) – Saint-Jovite – Mont Tremblant Village – Saint-Agathe-des-Monts – Saint-Jerome – Montreal

Total körsträcka: 5 432 kilometer

Bilen jag körde var en Pontiac G5 med automatlåda med en genomsnittlig bränsleförbrukning på cirka 0.65 lit/ mil.

Flygresan

Att flyga till Kanada är inte speciellt dyrt eftersom många flygbolag har landet som destination och därför är förbindelserna dit, oavsett plats, goda. Denna gång valde jag att flyga till Montreal i provinsen Quebec för att härifrån utforska några av de östra delarna av landet. Denna gång hittade jag den billigaste biljetten hos Star Alliance, i detta fall med SAS, Lufthansa och Air Canada.

Flygrutten ut gick från Göteborg till Muenchen och vidare till Montreal. Flygtiden var cirka 8 timmar mellan Muenchen och Montreal. Hemresan gick från Montreal till Frankfurt och sedan vidare till Göteborg. Flygtiden mellan Montreal och Frankfurt var 6 timmar och 40 minuter.

Början på denna resa var inte behaglig då vi flög in i ett mycket turbulent område som fick planet att tappa höjd och skaka ordentligt.

Säkerhet

Kanada är ett av de säkraste länderna man kan besöka, även om det naturligtvis finns en viss kriminalitet även här. som i alla länder runt om i världen. Jag kände mig dock alltid trygg var än jag befann mig under hela resan.

Att köra bil i Kanada kändes också tryggt för trafiken på vägarna flöt lugnt och jag såg bara en trafikolycka under hela min bilresa. Den vanligast tillåtna hastigheten på landsväg var 90 km/h och det var få som bröt mot hastighetsbestämmelserna.

Människorna var, generellt sett, mycket vänliga och hjälpsamma.

Prisnivå

Kanada är inget direkt dyrt land att semestra i, prisnivån ligger klart under den svenska på det mesta. För att hålla nere mina reskostnader valde jag att bo på vandrarhem. Jag lagade en del mat själv men gick ibland ut och åt på någon liten trevlig restaurang, som det finns gott om i städerna. Ofta köpte jag färdiglagad mat i de större butikerna som jag endera åt som lunch under resdagen eller värmde i micron på vandrarhemmet på kvällen.

Är man två som delar ett hotell-/motellrum, hyrbils- och bensinkostnaderna blir kostnaderna ännu lägre.

När jag köpte kanadensiska dollar (CAD) på Forex inför resan (aug. -09) betalade jag SEK 6.75 för 1 CAD. Vid fakturering från VISA låg kursen på mellan SEK 6.45 och SEK 6.55. Priserna som anges i SEK är beräknade på en kurs på SEK 6.50.

Priset för en övernattning på vandrarhem, inklusive skatt, låg på i snitt CAD 30:- per natt (cirka SEK 195:-)

Lägsta bensinpris per liter var CAD 0.92 (cirka SEK 6:-) och högsta var CAD 1.05 (cirka SEK 6.85). Förra årets högsta literpris låg på hela CAD 1.50!

En dagens lunch gick att få för CAD 7:- (SEK 46:-) För CAD 15:- (SEK 98:-) kunde man få en bra kötträtt inklusive en öl. Någon övre gräns finns inte….

Handlade man i affär kunde jag konstatera att mjölk, frukt, grönsaker och färdigrätter var dyrare än i Sverige. Övriga varor kostade ungefär som i Sverige, eller något mindre.

Montreal (QE)

Montreal var start- och slutdestination på min resa. Hit kom jag med flyg från Muenchen och härifrån flög jag hem till Sverige via Frankfurt.

De två första dagarna på resan stannade jag i Montreal för att anpassa mig till den nya dygnsrytmen och för att bekanta mig med staden.

I maj 1642 seglade en liten flotta med franska medborgare upp för St Lawrence-floden och kom till den plats där deras landsman, Jacques Cartier, varit drygt etthundra år tidigare. Ombord på båtarna fanns en grupp missionärer som överlevt den hårda vintern på den stormig och vresiga Atlanten. De slog sig ned och grundade en bosättning som de kallade Ville-Marie, som blev grunden till dagens Montreal. Den lilla bosättningen kom under årens lopp att utvecklas till den brusande storstaden med dagens cirka 3.5 miljoner invånare.

Jag tyckte omedelbart om Montreal för dess relativt lugna tempo, de många sevärdheterna i den centrala delen, närheten till floden och närbelägna grönområden att ströva i. Väl fungerande tunnelbane- och lokalbussystem gör det lätt att ta sig platser bortom de centrala delarna.

Några av de sevärdheter jag tittade på var nedanstående.

Old Montreal, det gamla Montreal, med sina vackra byggnader och kullerstensbelagda gator. Här ligger, bland annat, Notre-Dame Basilikan byggd 1829. De pampiga byggnaderna tillhörande Bank of Montreal och New York Life Building, Hotel de Ville, stadshuset, färdigbyggt 1878, det lilla vackra palatset Chateau de Ramezay, Old Port, den gamla hamnen med sitt vackra klocktorn, Marché Bonsecours, var tidigare stadshus men har nu förvandlats till en galleria, och Chapelle Notre-Dame-de-Bonsecours, även känd som Sjömanskyrkan, är Montreals äldsta kyrka.

I Downtown finns många vackra skyskrapor, men även en del kvar av den gamla bebyggelsen och flera gamla kyrkor. Chinatown, Montreals kinesiska stadsdel, bjuder på ett spännande folkliv, massor av affärer som säljer kinesiska produkter och många restauranger med kinesisk mat.

Parc Mont-Royal ligger på en höjd strax norr om Downtown. Det är ett stort grönområde med fina promenadstråk som stadens invånare gärna söker sig till. Vyn över staden från Kondiaronk lookout är fantastiska! En intressant, om än kanske lite makaber, plats att besöka är den enormt stora kyrkogården Cemetiere de Notre-Dame-des-Neiges med många imponerande gravar. Här är några av de omkomna från Titanic-katastrofen begravda. En bit längre bort ligger världens största kyrka tillägnad Jesus far Josef, S:t Joseph´s Oratory, vackert belägen på en kulle.

Tadoussac (QE)

Tadoussac var den första handelsplats för pälshandel som grundades i Nordamerika på 1600-talet. Ägaren, Hudson´s Bay Company, stängde den i mitten av 1850-talet och då avfolkades Tadoussac nästan helt. I dag har staden knappt 1 000 invånare. Den främsta anledningen till att turister söker sig hit är för att åka med på valsafaris. Det var också huvudskälet till att jag sökte mig hit.

När jag körde till Tadoussac från Montreal, via staden Quebec, sken solen och därmed fick jag en fin bilresa längs den mäktiga S:t Lawrence-floden. Dagen jag skulle åka på valsafari regnade det och var disigt.

När jag kom till det stora och pampiga Tadoussac Hotel, där arrangören jag hittat på nätet, Groupe Dufour, har sitt kontor fick jag besked om att den lilla gummibåten, zodiac, jag valt att åka med inte skulle köra ut på morgonen varför jag fick åka med en större båt istället. Båttypen var inte det viktigaste tyckte jag, viktigare var att jag fick åka ut på valspaning!

Efter bara cirka 20 minuters båtfärd kom vi nära en flock, 20-30 individer, belugavalar (vitvalar). Den blir cirka 4 meter lång och väger ungefär 1 ton när de är fullvuxna. Belugavalarnas ungar föds bruna och blir efter ett tag grå för att i vuxet tillstånd bli helt vita. Belugan simmar den mesta tiden i flock och är den minsta valarten i S:t Lawrencefloden.

Efter cirka 30 minuters båtfärd fick jag se en vikval, denna valart simmar sällan i flock. Vikvalen kan bli 8 – 10 meter i vuxet tillstånd och väga mellan 8 och 10 ton. Ryggen på vikvalen är mörkt grå, medan magen är vit. När den kommer upp till ytan syns ryggfenan, som sitter långt bak. Utandningsluften kan spruta upp till 2 meters höjd.

Bara några minuter senare dök en mäktig knölval upp. Knölvalen kan bli upp till 30 meter lång och väger då cirka 30 ton! Dess rygg är mörkt grå, framfenorna är vita och den har en imponerande stjärtfena som elegant försvinner ned i havet när den dyker.

Att ha turen att se valar är bland de mäktigaste naturupplevelserna man kan få uppleva!

Bara en knapp timmes bilresa från Tadoussac ligger Parc Nacional du Saguenay med flera vandringsleder och möjlighet att få se belugahonor med ungar som simmat upp i Bai Sainte-Marguerite i Saguenay-floden. På vägen till nationalparken passerar man några små pittoreska samhällen. Jag vandrade till, och vid, Bai Sainte-Marguerite där det tidigare legat ett samhälle vars lämningar nu blott skymtades här och var. Vid bukten finns en plattform med fina vyer in i fjorden och över vattnet där belugavalarna brukar hålla till. En informationstavla berättade att det under 1800-talet kunde finnas tusentals belugavalar inne i bukten. Efter en grym jakt, som nästan utrotade dem, försvann de härifrån, men har sedan de blev fredade börjat återvända.

Fredericton (NB)

Fredericton är provinsen New Brunswicks huvudstad med cirka 50 000 invånare. Staden ligger vid den mäktiga Saint John-floden. Sverige har ett generalkonsulat i Fredericton!

För mer än trehundra år sedan beboddes trakten av indianfolken Maliseet och Mi´kmaq. Fransmännen bosatte sig här 1732, men besegrades snart av de brittiska Lojalisterna. Britterna bestämdes sig snabbt efter att de kört bort fransmännen att dela upp provinsen Nova Scotia i två delar och bilda en ny provins som de kallade för New Brunswick. År 1785 utsågs Fredericstown till att bli den nya provinsens huvudstad och bas för en brittisk garnison. Idag är Fredericton en liten idyllisk stad där det är trevligt att tillbringa ett par dagar i.

Under mina två dagar i staden tittade jag på det historiskt intressanta Garrison district med sina militära anläggningar. Centralt i detta område är Officers Square, den forna militära paradplatsen med en gammal fastighet som nu rymmer ett museum. På den stora gräsplanen hålls utomhuskonserter under sommaren. Jag hade turen att avnjuta årets sista!

Det finns många vackra gamla hus med en fascinerande arkitektur, både privata och offentliga, runt om i staden som är spännande att titta på. Några av de finaste officiella byggnaderna är Justitiedepartementet och det gamla regeringshuset. Stadens mäktigaste kyrka är Christ Church Cathedral byggd på 1800-talet.

En dag njöt jag av vandringar på några av de många leder som finns runt om i staden och dess omgivningar.

Saint John (NB)

Området runt Saint John beboddes av indianfolket Maliseet när de första européerna kom hit 1604 i jakt på pälsar. Trakten förblev vildmark ända fram till 1783 då cirka 7 000 brittiska Lojalister slog sig ned här. Under deras regim blev Saint John Kanadas första stad år 1785. Mellan åren 1844 och 1848 kom omkring 35 000 irländska immigranter hit. I mitten av 1800-talet fick Saint John ett ekonomiskt uppsving på grund av skogsbruk och skeppsbyggnation. År 1877 drabbades staden av en svår brand och två tredjedelar av stadens byggnader brann upp. Saint John är idag New Brunswicks viktigaste hamnstad, och största stad, med cirka 70 000 invånare.

Efter att ha bokat in på resans trevligaste vandrarhem blev jag erbjuden av ägaren, Sharon, och hennes väninna att följa med till den lilla hamnen där hennes man precis sjösatt en husbåt som han höll på att bygga!

Saint John är en intressant stad i vars Downtown finns en hel del gamla byggnader bevarade, de utgör det så kallade historic distric. Här finns underbara gamla bostadshus och företagslokaler med en intressant arkitektur. På turistbyrån får man en karta med vandringsförslag och beskrivning av de intressantaste fastigheterna.

Övriga sevärdheter är, bland annat, en gammal affär med tidstypisk inredning och ett gammalt, litet skolhus, Loyalist House från 1810 är stadens äldsta icke ombyggda byggnad, Moosehead Brewery , landets äldsta fristående bryggeri sedan 1867 och Saint John City Market, stadens trevliga saluhall med livlig kommers.

Stadens kanske största sevärdhet är de så kallade Reversing Falls, dit många turister kommer för att se de kraftiga tidvattenströmmarna vid ebb och flod. Tidtabell finns att få så att min inte missar detta naturfenomen!

Har man tillgång till bil finns det fina vandringsområden runt staden. Själv valde jag att under en dag vandra i Irving Nature Park, som har flera vandringsleder, de flesta är korta men kan slås samman till längre vandringar. Lederna går genom skogspartier och till största delen med vyer över vackra stränder och ut över havet. På en plats finns stora sankmarker med ett intressant fågelliv.

Charlottetown (PEI)

Från Saint John körde jag mot Prince Edward Island, Kanadas minsta provins. Jag valde att köra över den mäktiga Confederation Bridge, världens längsta bro som går över isbundet vatten, till ön. Innan jag körde över bron stannade jag och fotograferade den när den försvann i horisonten. Dagens etappmål var Charlottetown, PEI:s provinshuvudstad.

Charlottetown, en liten stad med enbart cirka 33 000 invånare, ligger vid sammanflödet av floderna East Hillsborugh River och North Yorke River. I stadens centrala delar finns vackra koloniala hus och byggnader som ger den en idyllisk prägel. Charlottetown har fått sitt namn efter hustrun till Kung Georg III. År 1864 hölls en konferens i Charlottetown om grundandet av en kanadensisk union och därmed anses Charlottetown vara Kanadas födelseplats.

Jag tyckte omedelbart om Charlottetown för dess lugna och stressfria miljö och bland de gamla husen kunde man känna historiens vingslag. Sevärdheterna är inte så många. Det är atmosfären som till stor del är upplevelsen vid ett besök här.

Några av stadens sevärdheter är Province House National Historic Site, en vacker byggnad i nyklassisk stil, byggt i början av 1800-talet. Det var i denna byggnad som unionen bildades 1864 och därmed är den en av landets mest betydelsefulla historiska byggnader. Founders Hall är inrymd i den gamla stationsbyggnaden och har en utställning om Kanadas historia. Beaconsfield House är den vackraste byggnaden i victoriansk stil byggt på 1800-talet. S:t Dunstan´s Basilika är stadens mest imponerande kyrka byggd efter den stora branden som härjade staden 1913.

Det som fastnade mest hos mig av besöket på Prince Edward Island var dock naturupplevelserna i den vackra Prince Edward National Park på öns norra del. Här finns fantastiska sandstränder och röda klippor som eroderats av vågorna, enorma sanddyner, fyrtorn, ett rikt fågelliv och vandringsleder så att man till fots kan uppleva denna unika miljö. När jag var här blåste det kraftigt som förstärkte känslan av otämjd natur.

Jag passade även på att besöka de små samhällena North Rustico och Cavendish innan jag framåt kvällen återvände till Charlottetown.

Pleasant Bay (NS)

Det blev en ganska lång bilresa från Charlottetown till Pleasan Bay som började med att jag tog första färjan från Wood Islands på PEI till Caribou i Nova Scotia. Eftersom det var en vacker morgon blev den 22 kilometer långa färden över Northhumberlandsundet en behaglig tur. Strax bortom Aulds Cove kör man över en bro till Port Hastings och då har man kommit till ön Cape Breton, som är en vacker del av Nova Scotia. Jag skulle till öns norra del för att vandra och göra nya valsafaris. För att få ut mesta möjliga av mitt besök på Cape Breton körde jag den berömda ”Cabot Trail”, en 300 kilometer lång väg genom höglandet.

Pleasant Bay ligger mitt i vildmarken, omgivet av hav, berg och djupa skogar. En drömplats för naturälskare! Här kan man göra härliga vandringar på välpreparerade leder eller åka med på valsafaris. Arrangörerna är så säkra på att man får se valar under en tur att de vågar lova pengarna tillbaka om man inte sett någon.

Det finns flera arrangörer i Pleasant Bay som ordnar valskådningsturer. Den mest originella är nog ”Fiddling Whale Tours” som har en fiolspelare med på sina turer eftersom valar tycker om fiolmusik, hävdar de. Själv anlitade jag Wesleys Whalewatching Tours, efter rekommendationer av vandrarhemsvärden Pam.

Första turen jag hade bokat via internet blev inställd då det hade varit en kraftig storm föregående dag och hela natten som piskat upp havet så att det var för farligt att ge sig ut på det. Jag valde därför istället att köra till det tibetanska klostret, Gampo Abbey, som ligger cirka 5 kilometer utanför Pleasant Bay. Det grundades 1984 och har byggts ut i olika omgångar sedan dess. Nu finns här ett 30-tal munkar som ägnar sig åt studier och meditation.

Klostret har ett vackert läge vid havet och runt det finns det några kortare vandringsleder.

När jag vandrat i klostrets omgivningar i cirka en timme körde jag vidare tills vägen tog slut och kom till startplatsen på en fin vandringsled som går på ett berg utefter havet. Lite drygt i början av vandringen eftersom leden gick ganska brant uppför under cirka en timme, sedan blev det lättare och när man kommit ut ur skogen öppnade sig vyerna in över bergen och ut över havet.

Nästa dag stod jag vid Wesleys kontor redan strax efter 08.00 på morgonen för att höra om det skulle bli någon valskådningstur. ”Jo, idag tillåter vädret att ge sig ut till havs.”

Strax efter 09.00 gav vi oss iväg, vi var inte mer än tio turister, kaptenen och en kvinnlig guide. Visst gungade den lilla båten ganska ordentligt när vi åkte ut till havs, men valarna var inte så långt från land varför det var ofarligt att ge sig iväg.

Efter bara cirka 20 minuters båttur så vi de första valarna, en flock pilotwhales, grindvalar. Vuxna hannar kan bli lite drygt 6 meter långa och honorna blir knappt 5 meter. Hanarna väger upp till 3 ton och honorna cirka 1.5 ton som fullvuxna. Beräknad livslängd för hannar är 45 år och för honor 60 år. Totalt såg vi ett 20-tal grindvalar på denna tur.

Jag blev så fascinerad av valarna att jag bokade in en eftermiddagstur samma dag . I väntan på den körde jag till ett naturreservat och gick den 8 kilometer långa ”Skywalk Trail”. En fantastiskt vacker vandring som ledde till en plats med fina vyer ut över havet. Under denna vandring såg jag en ”moose”, den kanadensiska stora älgen.

Klockan 15 lämnade båten hamnen i Pleasant Bay för en ny valskådningstur. Vi var bara fem turister denna gång, kaptenen och samma kvinnliga guide som på förmiddagen.

Omgående kände jag att det var betydligt hårdare sjö än på morgonturen så snart vi lämnat den skyddade hamnen. Kraftiga vågor tog tag i den lilla båten och kastade den fram och tillbaka. ”Det här går aldrig vägen,” tänkte jag, men kaptenen styrde elegant ut bland vågorna. Ju längre ut till havs vi kom desto hårdare blev sjön och nu slog vågorna ibland in över båten. Vi fick sätta oss nära styrhytten för att inte bli blöta. Båten krängde allt häftigare. Jag började känna en viss oro, då jag inte är ute på sjön så ofta. Valarna lyste med sin frånvaro. Hade de sökt skydd i den hårda sjön? Fäste blicken mot horisonten för att inte bli sjösjuk av båtens krängningar. Efter en stund lade jag märke till att kaptens styrde allt närmare land och därmed blev vågorna mindre och sjön inte så hård. Det kändes bra efter cirka 45 minuters båtfärd i den hårda sjön! Guiden kom ut ur styrhytten och meddelade att kaptenen bestämt sig för att avbryta turen på grund av den hårda sjön och därmed fick vi inte se några valar vilket resulterade i att vi fick tillbaka pengarna.

Halifax (NS)

Det var med ett visst vemod i hjärtat jag lämnade det vackra Pleasant Bay och dess omgivningar , men resan måste tyvärr gå vidare. För att komma till Halifax valde jag att köra vägen som går på östra sidan av Cape Breton, vilket skulle ge mig chansen att få besöka ett par fiskebyar, White Point och Neils Harbour, som jag valt ut när jag planerade resan och köra små kustvägar för att kunna njuta av den vackra kustmiljön. Jag lade också in en övernattning på vandrarhemmet vid Bear Lake för att ha gott om tid på mig att köra till Halifax. Det fanns många otroligt vackra vyer under denna reseetapp!

Mi´kmaq indianerna kallade platsen där Halifax ligger för Che-book-took, som betyder ”Den största hamnen” och det var också därför britterna valde att bygga en försvarsanläggning här med början år 1747. Staden har sedan dess vuxit ordentligt och i dag finns det drygt 360 000 invånare i Halifax. År 1917 drabbades staden av den kraftigaste explosionen som någonsin drabbat världen innan atombomberna sedan det franska fartyget Mont Blanc med sin last av ammunition och andra explosiva ämnen kolliderade med ett annat fartyg, 1 900 människor omkom.

Halifax är en trivsam stad att ströva runt i. Det finns en hel del att titta på och jag besökte, bland annat, nedanstående sevärdheter.

Citadellet, som ligger högt uppe på en kulle med fina vyer över staden. Den första försvarsanläggningen som låg här började byggas 1747. Sitt nuvarande utseende fick citadellet under åren 1818 till 1861. Varje dag kl 12.00 skjuts ett kanonskott som hörs över stora delar av staden från fortet. Strax nedanför citadellet ligger Old Clock Tower, det gamla klocktornet, som visat stadens invånare tiden i mer än 200 år. Government House har en fin arkitektur och byggdes i början av 1800-talet. Mitt emot det ligger Old Burying Ground, den gamla kyrkogården, med gravar från 1700-talet. City hall, stadshuset, är en vacker byggnad. Vid ”Waterfront” finns en hel del historiska byggnader och vackra gamla skepp förankrade, bla ett gammalt fartyg som byggdes i Sverige! Till Pier 21 kom mellan åren 1928 och 1971 över en miljon immigranter. Idag fungerar den gamla byggnaden som museum och köpcentra. Public Gardens, den stora stadsträdgården, är Halifax stolthet då den anses vara Nordamerikas finaste stadsträdgård i viktoriansk stil.
När jag skulle besöka Public Gardens regnade det ordentligt varför jag sökte skydd under några träd mitt emot parken. Där stod också en stor grupp människor med greyhound-hundar, vilket visade sig vara en träff för den förening i Halifax som räddar hundar från tävlingar i USA.

Peggys Cove (NS) och Lunenburg (NS) (med på UNESCO:s lista över världskultursarv)

Tidigt en morgon lämnade jag Halifax med bil för att besöka fiskebyn Peggy´s Cove och den vackra staden Lunenburg, som är upptagen på UNESCO:s lista över världskultursarv. Jag valde att köra den långa och vackra kustvägen från Halifax och den snabba, och betydligt kortare huvudleden tillbaka. Kustvägen är oerhört vacker, men långsam att köra eftersom den följer kustlinjen ut och in i varenda bukt. Den är över 200 kilometer lång jämfört med den snabba huvudleden som bara är cirka 100 kilometer lång.

Peggy´s Cove är Kanadas mest kända fiskeby och ligger cirka 43 kilometer väster om Halifax. Den grundades år 1811 och har idag ett sextiotal invånare. Förutom den vackra lilla byn lockas turisterna hit av fyrtornet som står stadigt på de mäktiga granitklipporna med det brusande havet i bakgrunden. Knappt 2 kilometer norr om nedfarten till Peggy´s Cove finns ett monument som rests till minne av de omkomna när Swissair Flight 111 störtade i havet och samtliga passagerare omkom.

Efter några timmars bilkörning från Peggy´s Cove kom jag till den lilla staden Lunenburg. Bilresan hade varit en vacker naturupplevelse då den följde kustlinjen. I en affär strax utanför byn Chester träffade jag en kvinna som körde en Volvo V70 och var gift med en man från Alingsås sedan 25 år!

Lunenburg var den första brittiska bosättningen utanför Halifax. Den grundades 1753 och är idag med på UNESCO:s världskultursarvslista på grund av sina vackra trähus från 1700- och 1800-talen. Det är en fröjd att vandra runt i staden och titta på de fantastiska husen. Gå till de trevliga damerna på stadens turistbyrå och få en karta där de ritar in de vackraste husen så får du större behållning av ditt besök i staden!

Stadens stoltheter är de imponerande fastigheterna Lunenburg Academy, ett stort hus byggt helt i trä år 1895, och Knaut-Rhuland House, som uppfördes år 1793. Sedan finns det en uppsjö av vackra hus med informationsskyltar om den förste ägaren runt om i staden. Jag promenerade runt i Lunenburg i nästan tre timmar innan jag körde tillbaka till Halifax.

Quebec (QE)

Från Halifax körde jag tillbaka till provinsen Quebec via provinsen New Brunswick, med en övernattning i den charmiga staden Fredericton.

Staden Quebec blev en av resans pärlor när det gäller städer. Staden är en av den nordamerikanska kontinentens tidigaste bosättningar. När den franske upptäcktsresanden Jacques Cartier kom hit år 1535 på sin andra resa beboddes området av Huron-indianer. Han återvände hit år 1541 för att grunda en handelsstation längre uppströms S:t Lawrence-floden men misslyckades. Det blev istället den franske upptäcktsresanden Samuel de Champlain som kom att grunda staden år 1608. Han döpte den till Kebec, som är hämtat från ett indianspråk och betyder “där floden smalnar”. Britterna intog staden år 1629 men tre år senare lämnades den tillbaka till fransmännen och har sedan dess varit “det franska centrat i Kanada”.

Jag besökte staden Quebec under två dagar och utforskade i första hand den gamla stadsdelen, där jag också bodde, med dess fantastiska atmosfär.

Old Quebec, det gamla Quebec, var tidigare omgärdat av en mur som ingick i den gamla försvarsanläggningen, idag återstår 4.6 kilometer av denna. Innanför muren finns ett system av smala gator med vackra gamla hus. Att ströva runt här är som att förflytta sig till historisk tid då fransmännen försvarade sig mot britternas attacker. Vill man lära känna den gamla staden går det bra att ansluta sig till en guidad tur, trevligare är kanske att få uppleva den på egen hand. Sevärdheterna är många. Några jag besökte var nedanstående.

Citadellet, den gamla försvarsanläggningen, dominerar den gamla staden. Det började byggas av fransmännen på 1750 talet och färdigställdes av britterna år 1820. Varje dag, klockan 10.00,  under sommarmånaderna kan med avnjuta vaktombytet och flera gånger i veckan äger en avslutningsceremoni rum. Tyvärr var jag här för sent på året för att kunna uppleva detta. Battlefields Park, är en stor park som ligger sydväst om Citadellet. I parken ligger Plains of Abraham platsen där britterna slutgiltigt besegrade fransmännen i kampen om Kanada år 1759. Basilica Notre Dame de Quebec började byggas som ett kapell år 1633 och har under årens lopp fortsatt att byggas ut till denna vackra kyrka. Fairmont Le Chateau Frontenac är världens mest fotograferade hotell som började byggas 1893. Den  pittoreska Rue de Petit Champlain lär vara Nordamerikas smalaste gata, och en av de äldsta. Längs denna ligger vackra 1700- och 1800-tals hus, några av dem har fantastiska väggmålningar, och trevliga restauranger. Place Royale är “hjärtat” i den lägre delen av den gamla staden. Här ligger den vackra kyrkan Notre Dame des Victoires som är Nordamerikas äldsta kyrka byggd i sten.

Från Rue de Petit Champlain gick jag längs Boulevard Champlein, som löper nedanför de branta klipporna vid Citadellet, till Rue Champlein där jag promenerade upp för den långa trappan, nästan 400 trappsteg, till Battlefields Park och vidare till det ståtliga Parlamentshuset, som ligger utanför den gamla stadsmuren. Parlamentshuset blev färdigt år 1886. Härifrån kan man promenera till Place D´Youville med sin gamla teater och skyskrapor och in genom stadsmuren för att fortsätta gå gatan Rue S:t Jean med sina många affärer och restauranger tillbaka in till hjärtat av den gamla staden.

Quebec är en stad man tycker om!

Ottowa

Ottowa, cirka 800 000 invånare, är Kanadas huvudstad och ligger i provinsen Ontario. Regionens första invånare var indianfolket Algonquin. På 1600-talet kom franska pälshandlare hit och grundade en bosättning. År 1759 kom de första brittiska nybyggarna till regionen och 1826 grundade de brittiska trupperna en permanent bas här för byggnation av Rideau kanalen som skulle förbinda Ottowa River med Lake Ontario. Britterna kallade sin stad först för Bytown. Den fick dagens namn år 1855. År 1857 utsåg drottning Victoria Ottowa till landets huvudstad som en kompromiss till de rivaliserande Montreal och Toronto, som även de ville bli landets huvudstad.

Jag fick tillfälle att besöka Ottowa då jag ändrade lite i min ursprungliga reseplanering och körde dit efter besöket i staden Quebec. Ett beslut som jag inte ångrade då jag tyckte att Ottowa var en trevlig stad.

Ottowas stadskärna är förhållandevis liten och sevärdheterna kan därför lätt besökas till fots. Under mina övernattningar delade jag cell med några fransmän, som jag träffat i Quebec, i det före detta Old County Jail som gjorts om till vandrarhem, ett annorlunda men trevligt boende.

Några av de sevärdheter jag tittade på var den trevliga Byward Market. Här finns förutom en massa försäljningsstånd även flera trevliga restauranger och pubar att besöka. Stadens största sevärdheter ligger på Parliament Hill. Här ligger det ståtliga Parlamentshuset. Det går bra att ansluta sig till någon av de många kostnadsfria dagliga guidade visningarna om man vill se den vackra interiören. Från kullen bakom biblioteket har man fina vyer över Ottowa River och stadens centrala delar.

Går man från Parliament Hill in mot centrum passerar man det stora National War Memorial. Från bron vid det stora hotellet Chateau Laurier har man en fin vy över några slussar i Rideau Canal och det är ett populärt nöje att titta när båtar slussar. En annan sevärdhet är Konstmuseet med sin imponerande spindelstaty Maman av Louise Bourgeois vid entrén. Jag nöjde mig dock med att titta på exteriören och statyn eftersom det var för vackert väder att vistas inomhus.

Jag tyckte om Ottowa med sin trivsamma atmosfär och mina två dagar i staden gick alldeles för fort, så känns det ju alltid när man trivs.

Från Ottowa gick färden vidare till Laurentian Mountains, som var den sista destinationen innan jag återvände till Montreal och Sverige.

Mont Tremblant

En av mina resedrömmar har länge varit att komma till Kanada på hösten för att få uppleva trädens färger och därför lade jag besöket i The Laurentians i slutet av denna resa. Det blev en vacker resa med bil från Ottowa till Ville de Mont-Tremblant, som anses vara “The crown jewel of the Laurentians”, som under fyra dagar skulle bli min bas i de mjukt böljande bergen. Området är indelat i tre sektorer; Station Tremblant med sina hotell och skidanläggningar, St-Jovite som är centralorten och Mont Tremblant Village, som är en liten vacker bosättning omgiven av skog och sjöar.

Runt Mont Tremblant Village finns flera trevliga och lättgångna vandrings- och cykelleder. Jag provade på att gå på några av dem. En dag gick jag från byn till Station Mont Tremblant genom ett vackert skogsparti, ofta längs en liten brusande flod. En annan dag vandrade jag en bit på en 160 kilometer lång cykelled som passerar den vackra sjön Lake Mercier. Lätt vandrat och fridfullt!

Höjdpunkten var dagen som jag spenderade i provinsen Quebecs äldsta och största naturreservat, Parc du Mont Tremblant. Reservatet avsattes redan år 1894 och täcker 1 510 kvadratkilometer av ett vackert parti av The Laurentian Mountains. Här finns fina vandringsleder, flera av dem är korta och kan kombineras för hel- eller halvdagsvandringar. Jag valde att vandra vid Lac Monroe, i den så kallade Diable sector, till vattenfall, utsiktspunkter och små sjöar. Att vädret var strålande vackert och att höstfärgerna börjat komma på allvar gjorde ju inte vandringarna sämre!

För full effekt av höstfärgerna borde jag ha varit här en till två veckor senare, men jag hade ändå turen att få uppleva lite av den vackra kanadensiska hösten och dess färgprakt. Se bilder!

Mina fyra dagar i denna vackra del av Kanada gick alldeles för snabbt. Här hade jag kunnat stanna längre! Men alla resor har dock ett slut, så även denna!

Bilresan från Mont Tremblant Village via St-Jovite, Ste-Agathe des Monts och St-Jerome tillbaka till Montreal blev ännu en vacker upplevelse eftersom det nu i bergen överallt lyste vackert höstfärgade träd i solskenet. Kanada är otroligt vackert!

När jag kom till Montreal återstod bara två dagar av min fantastiska rundresa i östra Kanada innan det var dags att åka tillbaka till Sverige.

Kanada är, som jag skrev tidigare, så nära ett paradis man kan komma för den naturintresserade. Dess vildmark bjuder på fantastiska naturupplevelser med sina berg, sjöar, floder och skogsområden, där man på välvårdade vandringsleder kan komma nära naturen och möta flera av landets djur på riktigt nära håll. Det var vackert var jag än var på denna resa, men jag tycker nog att min resa i de västra delarna, där bergen var högre och mera dramatiska och mötena med djur frekventare, var ett snäpp bättre än denna.

Även för den mera kulturellt intresserade finns mycket att uppleva i Kanada; städer med intressant gammal och nyare arkitektur och ett brett kulturliv.

Besök Kanada! Du kommer inte att bli besviken!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email