Läs om min resa till Ryssland Sibirien. Se bilder från några platser jag besökte och min vandring i västra Sayanbergen, som Moskva, Ulan Ude, Irkutsk, Bajkalsjön, Kyzyl, Sizim, Kazanovka, Minusinsk, Abakan, Askiz, Salbyk och Shusenskoe mfl, Rainer Stalvik
Min resa till Sibirien
Bilder från min resa till Ryssland Sibirien
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Här kan du läsa om min resa till Ryssland Sibirien. Se bilder från några platser jag besökte och min vandring i Västra Sayanbergen, som Moskva, Burjatien, Ulan Ude, Irkutsk, Bajkalsjön, Tuva, Kyzyl, Sizim, Chakassien, Kazanovka, Minusinsk, Abakan, Askiz, Salbyk och Shusenskoe mfl, Rainer Stalvik , Rainer Stalvik
Sibirien, på ryska Sibir. Namnet kommer ursprungligen från det mongoliska altay-språket och betyder ”Det sovande landet”. Sibirien förknippas ofta med deportation, fångläger och kyla. Det enda som finns kvar av den bilden är den stränga kylan, som skapar stora påfrestningar på allting. Efter Sovjetunionens upplösning är detta tidigare nästan helt stängda område tillgängligt för besökare.
Jag följde med på en organiserade resa till Sibirien som gav mig möjlighet att besöka det autonoma området Irkutsk, delrepublikerna Burjatien, Tuva och Chakassien. Dessutom kompletterade jag med en vecka på egen hand i Chakassien med huvudstaden Abakan som bas.
Den här resan innehöll besök i Irkutsk, en båttur till Bajkalsjön, världens äldsta sjö, möten med buddhistiska munkar i Ulan Ude, Burjatien och schamaner i staden Kyzyl i Tuva, boende hos gammeltroende ryssar djupt inne i taigan, en vandring i Västra Sayanbergen, besök i Shushenskoe byn dit Lenin var deporterad, ett besök i Sayanagorsk som en gång var världens största kraftverk samt ett besök i ”Konungarnas dal” på den sibiriska stäppen, samt mycket mera.
Detta var en stor och mäktig resa!
Resa till Sibirien
Republiken Burjatien
Det bergiga Burjatien är cirka 350 000 km2 stort och ligger öster om Bajkalsjön. Burjaterna är ett minoritetsfolk med mongoliskt ursprung och uppgår till cirka 420 000. Hälften av dem bor i Burjatien, där de utgör drygt 25 % av befolkningen.
Det sägs att den store krigaren Djinghis Khans mor föddes i byn Barguzin vid Bajkalsjöns östra strand. Hans erövringståg fick stora konsekvenser för människor långt ut i världen. Koloniseringen av Burjatien började på 1600-talet då de första kosackerna kom. Burjaterna gjorde hårt motstånd mot de ryska kolonisatörerna, men var chanslösa mot de välbeväpnade kosackerna. Efter kosackerna kom jordbrukare. Den ursprungliga befolkningen splittrades i samband med koloniseringen. De som bodde i väster blev mer bofasta. De i öster förblev nomader. Den transsibiriska järnvägen nådde hit i början av 1900-talet.
Före den ryska revolutionen hade buddhismen och shamanismen ett starkt fäste här. Burjaterna hade de mest komplicerade och avancerade formerna av shamanism. Buddhismen introducerades av tibetanska lamor i början av 1700-talet. Under Stalin epoken fängslades och dödades många munkar, och de flesta klostren förstördes. Efter den sovjetiska omvälvningen 1991 vinner religionen åter terräng. Burjatien är numera centrum för buddhismen i Ryssland. Även shamanismen har ett starkt fäste här.
Burjaterna utsattes för en hård förryskningspolitik från 1931 och framåt. Sedan självständigheten den 11 oktober 1990 pågår aktiviteter för att hitta tillbaka till sin rätta identitet.
Första stoppet på den sibiriska rundresan gjorde jag i huvudstaden Ulan Ude, med sitt stora typiskt ryskdesignade torg ( ploschad Sovietov), världens största Leninhuvud och paradgatan uppkallad efter Lenin. Den österländska atmosfären är dock mycket påtaglig i Ulan Ude. Staden grundades av kosacker på 1600-talet och blev en strategisk handelsstation mot Kina och Mongoliet. Idag uppgår befolkningen till cirka 400 000 invånare.
Ungefär 30 kilometer väster om Ulan Ude ligger Ivolginski Datsan, ett buddhistiskt kloster och tempel. Numera bor här ett 30-tal munkar. Den högste laman är också överhuvud för alla buddhister som lever i Ryssland. Huvudtemplet är byggt 1972. Buddhisterna som verkar i Ryssland bekänner sig till ”Den gula sekten”, d v s till den buddhism som utövas i Tibet. Dalai Lama har besökt Ivolginski Datsan ett flertal gånger. Flera av lamorna, tillfälle gavs att ta del av en längre information om en av lamornas livsuppfattning, är mycket moderna i sitt sätt att leva och använder både mobiltelefoner och internet!
Från Ulan Ude gick färden vidare till Irkutsk med Transsibiriska järnvägen.
Staden Irkutsk
Staden Irkutsk med sina cirka 600 000 invånare är ett av de stora administrativa centra i östra Sibirien och grundades av kosacker år 1652. På 1700-talet var Irkutsk utgångspunkt för ryska expeditioner till Alaska och Kalifornien. I slutet av 1800-talet fann man guld i närheten och en sibirisk guldrush startade. Staden blev rik och många vackra byggnader uppfördes. Kring sekelskiftet kallades Irkutsk för ”Sibiriens Paris”. Under sovjetperioden revs tyvärr många av de vackra byggnaderna. Staden har fortfarande ett stort bestånd av vackra gamla trähus. De flesta försvann dock i samband med den stora branden 1879. De hus och byggnader som uppfördes efter branden har vacker 1800-talsarkitektur och kan beskådas i den centrala delen. Staden har flera vackra kyrkor, ett flertal av dem var dock stängda under Sovjetperioden, som nu håller på att restaureras. En intressant upplevelse är ett besök på den stora marknaden och i något av de så kallade ”Dekabrist-husen”, som tidigare var bostäder åt de unga officerare och deras hustrur, som förvisades till Sibirien av tsaren efter ett upprorsförsök. Numera är de vackra och intressanta museer.
Irkutsk ligger vid Angara-floden och härifrån kan man åka hydrofoil, en snabbgående båt, till Bajkalsjön. En vacker båttur på 4-5 timmar.
Bajkalsjön
Bajkalsjön anses vara en av världens vackraste sjöar och kallas för ”Sibiriens blå öga”. Den är världens djupaste sjö, 1741 meter som största djup, medeldjupet är 730 meter och den anses vara världens äldsta sjö, cirka 70 miljoner år gammal. Sjöns yta är 31 500 km2, vilket är sex gånger större än Vänerns. Bajkalsjön är nästan 640 kilometer lång. På det bredaste stället är sjön 80 km. Faunan i sjön är rik. Här lever närmare 1 200 djurarter, bland annat de öronlösa bajkalsälarna, nerpa. Världens enda säl som lever i sötvatten. Bajkalsjön tar emot vatten från över 330 floder, men har endast ett utlopp; Angara-floden!
Min tid vid Bajkalsjön var alldeles för kort, men jag hann dock med ett besök i den lilla byn Nicolaj och att bada rysk bastu. En svettig upplevelse i den ångande bastun, som slutar med att man blir slagen med en bunt brännässlor på ryggen. I hälsosyfte! Igor och hans familj, som har byggt om sitt hus så att de kan ta emot gäster bjuder på en fin upplevelse med bra service, härlig bastumästare och fantastisk rysk mat.
Tyvärr var det både dimma och regn under min vistelse, varför besöket vid sjön inte kom att motsvara förväntningarna. Bättre lycka nästa gång!
Republiken TUVA
Tuva, med en yta 170 500 km2, är ett av de minst kända områdena i Sibirien och kanske ett av de märkligaste. Det ligger i gränsområdet mellan den mongoliska stäppen och taigan, skogen. Här är mycket naturskönt med snöklädda berg, stora skogar av lärkträd och de ändlösa stäpperna. Tuva är det enda landet i världen som har fritt levande renar och kameler inom sina gränser. Även björn, varg, stenbock och vildsvin lever här.
De första spåren av mänsklighet har daterats vara cirka 40 000 år gamla. Turkarna erövrade området på 600-talet e Kr. Från 1758 fram till 1911 stod Tuva under kinesisk administration. Under medeltiden korsades Tuva av ”Den stora sidenvägen”. I augusti 1921 förklarades självständighet och man kallade sig Tannu Tuva, känt bland filatelister för sina stora och intressanta frimärken. Stalin fråntog Tuva dess självständighet i oktober 1944 och landet integrerades i Sovjetunionen. Stora protestaktioner mot ryssarna och upplopp 1990 resulterade i att ryssar dödades eller flydde. 1991 utropade sig Tuva till republik inom ryska federationen.
Tuvinerna, landets ursprungliga befolkning, är av mongoliskt ursprung och anammade redan på 1500-talet den tibetanska lamaismen, vilket innebar en stor kulturell förändring. Shamanismen fortsatte dock att leva kvar i landet. Under Stalin-epoken förföljdes dess utövare, men de håller nu på att återerövra sin tidigare starka ställning. Idag finns det cirka 300 aktiva shamaner i Tuva. Tuvinskan är ett turkiskt språk.
Tuvinerna förde ursprungligen ett nomadiserande liv som jägare eller boskapsuppfödare, numera är dock majoriteten av dem bofasta. Tuvinerna är ett av de största minoritetsfolken i Sibirien och beräknas uppgå till över 200 000. De utgör cirka 75 % av Tuvas befolkning, som uppgår till cirka 310 000 invånare. Landet är glest befolkat. Det bor knappt 2 personer per km2, i Sverige 20.
För den naturintresserade finns mycket att hämta. Här finns 1 500 växtarter, varav 15 är endemiska. Även djurlivet är rikt. I Tuva finns 72 olika djurarter, 240 fågelarter och 7 olika reptiler.
Under min vistelse i Tuva fick jag möjlighet att utforska den unga, men inte speciellt vackra huvudstaden Kyzyl, som grundades av ryssar 1914. Kyzyl betyder ”Röd” på turkiska och ligger vid sammanflödet av Stora och Lilla Jenisej floden (Ka-Chem och Bi-Chem). Härifrån flyter de vidare som en stor flod, mer än 400 mil lång!
Det spännande folklivet och monumentet ”Middle of Asia” är några av huvudstaden Kyzyls attraktioner. ”Middle of Asia” påstås vara byggt av en mystisk engelsman på 1800-talet, som räknade ut att detta var Asiens mittpunkt. En stark upplevelse var mötet med en grupp shamaner, det finns en stor klinik i Kyzyl, vars riter och böner gjorde starkt intryck. Tidigare hade shamanismen ett starkt fäste i Tuva. Under den kommunistiska perioden förlorade den mark, men är nu på väg tillbaka. Idag finns det cirka 300 aktiva shamaner i Tuva.
En annan stor attraktion är att lyssna på en konsert av Tuvas berömda och unika strupsångare, som anses vara världens bästa. Deras sångsätt kallas ”khoomei” och har ålderdomliga traditioner. De sjunger i övertoner genom struphuvudet. Detta sångsätt förekommer även i Mongoliet och bland tibetanska munkar. Ingen av dessa kan dock uppvisa samma skicklighet som de tuvinska sångarna.
Den som tycker om ”Sovjetarkitektur” har mycket att titta på i Kyzyl. De stora och groteska, men fascinerande husen finns överallt i staden.
Det går också att besöka byar där gammaltroende ryssar lever. De flydde från religiösa förföljelser och modernisering av religionen på 1700-talet, för att fortsätta leva ett strikt religiöst liv. De fann en fristad i Sibirien och här lever de fortfarande efter gamla trosuppfattningar. Jag besökte byn Sizim vid floden Kha-chem under tre dagar och fick en liten inblick i deras strama liv. Enligt deras synsätt är det synd att avbildas eller att använda produkter med parfym i.
För vandringsintresserade erbjuder Tuva många fina möjligheter. Själv vandrade jag under 9 dagar i Ush Mongulek-området, i de Västra Sayanbergen. Området ligger cirka 40 mil söder om Kyzyl. Vandringen gick i oerhört vacker natur mellan 1 600 – 3 000 meters höjd. Naturen påminde till stora delar om den svenska fjällvärlden, med storslagna panoraman och snöklädda berg. Man vandrar i relativt starkt kuperad terräng, vadar över floder och går över flera pass. Skogarna består huvudsakligen av lärkträd och blomsterprakten är enorm. Många blommor känner man igen från Sverige. Det går dock inte att vandra utan lokal guide och support i form av hästar som bär utrustningen.
Området är mycket glest befolkat. Ibland träffar man på människor som bor i sina jurtor, runda tält, och bedriver boskapsskötsel. Har man tur kan man bli inbjuden till dem. Då får man tillfälle att smaka deras bröd, kornmjöl ihop knådat med smör (tsampa), sur mjöl eller deras brännvin araka, gjort på sur mjölk, som smakar bättre än det låter. Blir man bjuden på ett glas araka måste man dricka upp, för att inte vara ohövlig.
Västra Sayan bergen är än så länge sällan besökta av västerländska turister , varför det blir en stor naturupplevelse att vandra här.
Från bergen gick färden vidare med en liten buss till Abakan i Chakassien. Det blev en 12 timmar lång och ganska seg färd genom nattens mörker, över bergen och stäpperna. Det kändes bra att kliva ur bussen vid ankomsten klockan 04.30! Anledningen till den tidiga ankomsten var ett framaxelbrott på bussen.
Republiken Chakassien
Den av stäpper och berg dominerade republiken anses vara en av den sibiriska civilisationens vaggor. Överallt träffar man på fornlämningar i form av resta gravstenar, kurgan, som skapar en mytisk atmosfär. Chakassien kallas ofta för ”ett arkeologiskt Mecka”. Besökare bjuds på vacker natur och möts av vänliga människor.
Till ytan är Chakassien ett litet land, bara 61 900 km2. Två tredjedelar av ytan utgörs av berg. Resterande del av slätt eller kuperade slättområden. Lärk- och cederskogarna täcker ungefär 40 % av ytan. Klimatet är typiskt kontinentalt med hårda vintrar och fina somrar.
Även chakasserna är ett turkiskt talande minoritetsfolk och anses vara ättlingar till de så kallade jenesijkirgiserna, som omtalas redan på 800-talet i kinesiska källor. På 1200-talet besegrades chakasserna av de framstormande mongoliska trupperna under ledning av Djingis Khan. De första spåren av mänsklighet dateras dock redan till yngre stenåldern. De första ryssarna, kosacker, kom hit på 1600-talet. Shamanism har alltid haft ett starkt fäste här, men på 1800-talet övergick en stor del av den dåvarande befolkningen till ortodox kristendom.
Idag uppgår befolkningen till ungefär 600 000 invånare, varav chakasserna till cirka 80 000. De utgör bara ungefär 11 % av befolkningen. Ryssar utgör cirka 80 % av befolkningen. I huvudstaden Abakan bor ungefär 200 000 personer.
Chakasserna levde ursprungligen av nomadiserande boskapsskötsel men är idag bofasta och arbetar huvudsakligen inom jordbruket.
Sista veckan av min rundresa i Sibirien tillbringade jag i Chakassiens huvudstad Abakan, som är en modern ryssdominerad stad. Den blev basen för flera intressanta rundturer. Till hjälp att genomföra dessa anlitade jag vid ett flertal tillfällen Abakan Tour, med sin serviceinriktade och trevliga personal.
Abakan har inga större sevärdheter förutom folklivet, marknaden och ett intressant museum. På zoo finns ett flertal sibiriska djur, bland annat den sällsynta sibiriska tigern, men djuren är inspärrade i bedrövligt små och smutsiga burar varför man lider med dem.
En intressant dagsutflykt gick till Shushenskoe, som ligger cirka 8 mil söder om Abakan. Här restaurerade man i början av 1970-talet de gamla trähusen till autentiskt 1800-talsskick, som de såg ut då kamrat Lenin var deporterad hit under åren 1897 – 1900. De två husen han bodde i är återställda till ursprungligt skick. Invånarna, som bodde här strax innan renoveringen tvångsförflyttades. Från Shushenskoe kan man åka vidare till den lilla byn Sizay för att titta på den nybyggda kyrkan som är byggd helt i marmor. Ett material som finns i överflöd.
Under Sovjetunionens storhetsperiod byggdes det imponerande Sayanagorskkraftverket, som är ett av världens största vattenkraftverk, på sin tid det största. Vid full kapacitet producerar kraftverket imponerande 6 400 000 kwh.
Bara 20 km öster om Abakan ligger staden Minusinsk, 75 000 invånare, med intressant marknad, en vacker kyrka som var öppen även under Sovjetperioden, och vacker gammal trähusbebyggelse. Hit åker man enklast med lokalbuss. I staden finns också, naturligtvis, ett stort monument som hyllar de stupade soldaterna under Andra Världskriget. Även detta är en lämplig dagsutflykt.
En lång och intressant dagsutflykt kan man göra till chakhassernas ”huvudstad” Askiz och vidare till det vackra Kazanovkaområdet. Här är invånarna huvudsakligen chakasser. Askiz bjuder på gammal bebyggelse och en liten marknad. I Kazanovka finns fina möjligheter till vandringar bland de grönskande bergen. Ett besök i den lilla byn med samma namn är intressant. Här finns flera utgrävda gravplatser som är 3 – 4 000 år gamla, som givit intressanta fynd.
På den stora grässtäppen, cirka 60 kilometer väster om Abakan, ligger ”Konungarnas Dal”, som är ett stort gravfält med imponerande gravhögar och gravstenar, uppfört under Ding Lingimperiet. Vid Salbyk finns Sibiriens ”Stonehenge”, en grav som omgärdas av en stor stenmur med stenblock som väger upp till 50 ton. Före utgrävningen var den pyramidformade graven 11 meter hög. Gravfynden kan numera beskådas på museet i Abakan.
Innan man får beträda ”Konungarnas Dal” måste man offra bröd, en animalisk produkt och en dryck. Efter besöket måste man göra upp en eld och hålla handflatorna mot denna för att bränna bort de onda krafter som finns i området.
Efter veckan i Abakan återstod endast resan tillbaka till Sverige, som gick via Moskva. Tyvärr var planet försenat från Abakan varför besöket i den ryska huvudstaden enbart blev några timmar långt. Jag hann i stort sett bara besöka det imponerande Röda Torget och åka med den spännande metron.
Resa till Sibirien, Ryssland, Moskva, Irkutsk, Bajkalsjön, Ulan Ude mm
Resan i Sibirien var ett besök i en annorlunda del av vår värld. Den underbart vackra naturen, de olika kulturerna och mötena med de vänliga människor gjorde denna resa till en stor upplevelse. Så vackert och mäktigt Sibirien är!
Resan gjord 2001
För mer information Ryssland Grundfakta Ryssland Landsfakta
Siberia tourism Siberia tours
Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik