Resa till Rumänien

Läs om min resa till Rumänien. Se bilder från några platser jag besökte och från mina vandringar, som Bukarest, Brasov, Bran, Peles, Christian, Rasnov, Viscri, Sighisoara mfl, Rainer Stalvik

Bilder från min resa till Rumänien
Fler bilder finns under respektive reseavsnitt

Här kan du läsa om min resa till Rumänien. Se bilder från några platser jag besökte och från mina vandringar, som Bukarest, Brasov, Bran, Peles, Christian, Rasnov, Viscri, Sighisoara mfl, Rainer Stalvik

På 1970-talet var Mamaia vid Svarta havet ett populärt chartermål bland svenskar. Även jag köpte en billig resa dit och fick uppleva Rumänien under kommunistperioden. Förutom att sola och bada åkte jag med på researrangörens turer till Brasov, Donaudeltat, staden Constanza, Draculas slott i staden Bran mm

Efter denna resa fanns aldrig någon ytterligare resa tillbaka till Rumänien i mina tankar, förrän i september 2023 då jag åkte med på en arrangerad vandringsresa. Det var ett annorlunda land som mötte mig under mitt andra besök. Borta var det kommunistiska styret, landet hade utvecklats och människorna hade en betydligt bättre levnadsstandard. Den vackra naturen fanns dock kvar!

Resan i september 2023 innehöll fina vandringar, möten med vilda björnar, ett kort besök i huvudstaden Bukarest, besök i byn Viscri och staden Sighisoara med sina världsarv, besök av det forna kungaslottet i Peles och en cykeltur längs rumänska landsvägar mm

Gruppen, som under en vecka skulle vara tillsammans, bestod av personer från olika delar av Sverige. Åldersspannet var stort, från personer i trettioårsåldern till mig, nästan åttio år fyllda. Trots åldersskillnaden fungerade gruppen bra och stämningen i den var mycket god under hela resan. Reseledaren Elin är en av de bästa och trevligaste jag träffat under mina resor. Som hjälp hade hon en lokal guide Laura, även hon mycket kunnig och trevlig

Läs om min resa och olika aktiviteter här nedan. Fler bilder finns under respektive avsnitt

Bukarest, Rumäniens huvudstad 

Efter flygresan från Göteborg till Bukarest, via Munchen, bjöds vi på en rundresa med buss i stadens centrala delar och fick bland annat se en av världens största byggnader

Bukarest, Rumäniens huvudstad, cirka 2 miljoner invånare, omnämndes för första gången år 1459 och blev omkring år 1460 säte för furstarna av Valakiet. Den 5 februari 1862 slogs furstendömena Moldavien och Valakiet formellt samman för att bilda Rumänien, med Bukarest som huvudstad

Under första och andra världskriget var Bukarest ockuperad av tyska trupper. I november 1940 drabbades staden av en svår jordbävning

Parlamentspalatset 

Parlamentspalatset byggdes under diktatorn Ceausescus tid och kallades då för Folkets hus. När det byggdes revs 30 000 omkringliggande bostäder. Parlamentshuset är världens näst största byggnad med 1 100 rum, en stor teater och ett underjordiskt tunnelsystem, som skulle användas om Ceausescu var tvungen att fly. Nästan allt material som krävdes vid byggnationen kommer från Rumänien och kostnaderna för bygget gjorde denna till en av världens dyraste byggnader

Efter incheckningen på hotellet gick jag på en promenad i omgivningarna och besökte en del av de forna judiska kvarteren

Dagen avslutades med att gruppen gick från hotellet till den gamla staden, där vi åt en gemensam middag bestående av traditionella rumänska rätter. Som underhållning bjöds det på vackra folkdanser. Middagen hölls i en vacker byggnad från slutet av 1800-talet

Strax innan vi kom till restaurangen passerade vi kyrkan Stavropoleos, som är en del av ett nunnekloster, uppförd år 1724

För mer information om     Bukarest

Bilder från Bukarest

Besök av det tidigare kungaslottet i Peles och resans första vandring 

Efter frukost lämnade vi Bukarest med destination Vulcan, den karpatiska byn som skulle bli vår bas under den återstående delen av resan

På vägen dit gjorde vi ett stopp i den lilla staden Sinaia, cirka 10 000 invånare, som är en populär vintersportort. Sinaia har fått sitt namn från stadens kloster, som byggdes i slutet av 1600-talet. Klostret namngavs efter det heliga berget Sinai, där Moses mottog de tio budorden. Staden ligger vid foten av Bucegibergen

Vårt stopp i Sinaia inleddes med ett besök i det pampiga 1800-talsslottet, som var den rumänska kungafamiljens sommarresidens fram till år 1947. När kommunisterna tog makten i Rumänien blev det istället ett vilohem för statens kulturpersonligheter. Idag ägs det återigen av kungafamiljen, som de hyr ut som museum

Slottet Peles byggdes under åren 1873 – 1917 på uppdrag av kung Carol I, men invigdes år 1883. Slottet är uppfört i vacker tysk renässansarkitektur. Slottet Peles har 170 vackert inredda rum

Vår grupp fick ett par timmar på sig att besöka slottet, en av våningarna och den omgivande trädgården

Jag kunde inte annat än fascineras av rummen jag besökte, i vilka det fanns stilfulla möbler, vackra eldstäder och överdådiga inredningar. Det var nästan som att vandra runt i ett sagoslott
Efter slottsbesöket skulle vi ge oss ut på resans första vandring. Innan denna hann jag och en reskamrat besöka slottscaféet där jag passade på att dricka en kopp kaffe och njuta av en sagolikt god bakelse

Vandring till utsiktsplatsen Stancile Franz Josef

Gruppen samlades vid slottets utgång för att därifrån vandra genom en del av staden Sinaia och vidare på en stig upp för ett berg till utsiktsplatsen Stancile Franz Josef

Det blev en ganska svettig vandring på leden upp- och ned för ett berg i utkanten av staden, genom vacker lövskog. Vandringen tog fem timmar och var 12 km lång, med 419 höjdmeter

Vi åt medhavd lunch nära naturreservatet Parcul Natural Bucegi efter att vi dessförinnan gått upp till en utsiktsplats, som bjöd på fina vyer över Sinaia och de omkringliggande bergen

Vandringen avslutades i centrala Sinaia med en kall ”björnöl” i väntan på bussen

Bussresan från Sinaia till byn Vulcan gick på bitvis slingrande bergsvägar. En bit norr om staden Sinaia överraskades vi av att en björn vandrade längs vägen. Detta var den första vilda björnen jag såg under resan. Rumänien är Centraleuropas björnrikaste land med, uppskattningsvis, omkring 6 000 björnar

Vid halvsjutiden på kvällen kom vi till staden Vulcan, Wolkendorf på tyska, som blev vår bas under resans återstående dagar. Efter att vi checkat in på hotellet, som låg i ett lugnt grönområde, väntade en god middag

För mer information om    Slottet i Peles

Bilder från Peles och vandringen i Sinaia 

Cykeltur Vulcan – Cristian – Rasnov – Cristian – Vulcan – byn Holbav – Vulcan (48 km)

På resans officiella program stod ett besök i ett reservat, där man tar hand om björnar som farit illa och en vinprovning. Jag valde bort detta, lånade en cykel på hotellet och begav mig ut på cykeltur på den rumänska landsbygden. Cykelturen startade direkt efter den goda hotellfrukosten

Morgonen var kylig, men solig, när jag cyklade iväg från hotellet mot Vulcans mera centrala delar. Målet var att cykla till staden Rasnov för att besöka den mäktiga borgen, som jag sett från bussfönstret under färden till Vulcan

I Vulcans äldre delar finns många fina gamla hus med tysk arkitektur, målade i vackra färger. Karpaterregionen hade före andra världskriget en stor tysk befolkning. Jag tog också en titt på den fortifierade kyrkan, vars port tyvärr var låst

Cristian, Neustadt på tyska, är ett litet samhälle, cirka 12 kilometer väster om staden Rasnov, med omkring 4 500 invånare. En gång hade Cristian en stor tysk befolkning som lämnat vackra byggnader efter sig

Från Vulcan cyklade jag på en asfalterad landsväg till Cristian där det finns en vacker fortifierad kyrka byggd på 1270-talet. I Rumänien finns ett flertal gamla kyrkor som är omgivna av kraftiga försvarsmurar, den i Cristian är en sådan. Några av kyrkorna är upptagna på UNESCO:s världsarvslista

Tyvärr var kyrkan stängd när jag passerade den på förmiddagen. På eftermiddagen blev jag dock insläppt av en äldre dam och kunde därför besöka denna imponerande kyrka

Den ursprungliga kyrkan, byggd i senromansk arkitektur på 1270-talet, revs år 1839 och senare samma år började man bygga den nuvarande kyrkan i neoklassisk arkitektur. Den nya kyrkan invigdes den 6 juli år 1842. År 1903 byggdes klocktornet till och blev en våning högre. Vid denna tid hade kyrkan fyra klockor, tre av dem demonterades år 1916 för att smältas ned och bli till ammunition under första världskriget. Kyrkans altare är från år 1870 och orgeln från början av 1700-talet. De tjocka försvarsmurarna, som omger kyrkan, byggdes på 1500- och 1600-talen. Av de nio ursprungliga försvarstornen finns åtta kvar

I väntan på att jag, förhoppningsvis, skulle kunna besöka kyrkan i Cristian på eftermiddagen, fortsatte jag min cykeltur till dagens mål, staden Rasnov

Jag cyklade längs den mycket hårt trafikerade landsvägen mellan Cristian och Rasnov. Det jag tyckte var obehagligast med trafiken, var alla lastbilar som passerade mig. De fick mig ofta att vingla till på grund av luftdraget som uppstod när de passerade

Besök i staden Rasnov

Staden Rasnov, på tyska Rosenau, är belägen omkring 15 kilometer sydväst om staden Brasov. Invånarantalet uppgår till omkring 16 300 personer (2023)

Trakten runt Rasnov har varit bebodd sedan länge. Inte långt från den nuvarande staden fann man år 1856 resterna av det romerska fortet Cumidava, som byggdes på 200-talet efter Kristus
Rasnov omnämndes för första gången år 1311 som Rosnou och igen år 1388, då kallat Villa Rosarum. Staden har förstörts under årens lopp av tatarer, turkar och valaker

Rasnov har många vackra hus med tysk arkitektur bevarade, men stadens stora sevärdhet är borgen, som ligger på en höjd ovanför staden. Den byggdes på en plats där det funnits en försvarsanläggning i förhistorisk tid av tyska teutoniska riddare under åren 1211 – 1225. Trots ett flertal fientliga attacker har borgen bara intagits en gång, år 1612 av den transsylvanske prinsen Gabriel Bathory

Efter att ha cyklat runt och tittat på den gamla delen av Rasnov, fortsatte jag till den stora parkeringsplatsen för besökare till borgen och Dinosaurieparken, som ligger på vägen upp mot denna

Vägen från parkeringen upp till borgen var ganska brant och delvis belagd med kullerstenar, vilket gjorde den lite svårcyklad. Efter lite kämpande kom jag så småningom upp till borgen och bjöds på en fantastisk vy över omgivningarna. Jag hade planerat att besöka borgen, som dock var stängd på grund av renovering

Jag talade med en arg tysk journalist som hade åkt hit för att göra ett reportage om borgen, men inte kom in för att den var stängd. Enligt information han hade, skulle borgen vara öppen. Även jag var lite besviken för att jag inte kunde besöka denna

Efter att ha gått runt borgen och besökt en utsiktsplats, cyklade jag tillbaka till den centrala staden och vidare tillbaka till Cristian efter att ha druckit kaffe. Trafiken var lika hård tillbaka till Cristian, som den varit när jag cyklade till Rasnov

Efter att ha besökt den fortifierade kyrkan i Cristian, cyklade jag tillbaka till Vulcan. Eftersom det var flera timmar kvar till middagen, fortsatte jag att cykla till bergsbyn Holbav, som jag nådde efter att ha cyklat uppför en cirka tre kilometer lång backe. Vägen mellan Vulcan och Holbav var lite trafikerad, varför det kändes fint att cykla på denna

Bergsbyn Holbav 

Solen sken från en klarblå himmel och det var ordentligt varmt, när jag cyklade den långa backen upp till byn Holbav. Jag var väldigt törstig när jag till slut nådde byn och vattnet jag tagit med mig på morgonen var slut. Min räddning blev en liten affär på krönet av backen, där jag kunde köpa något kallt att dricka

Interiören i affären påminde om hur affärer såg ut i Sverige på 1950-talet, med många varor som såldes med manuell betjäning. Jag såg en man köpa två cigaretter, som den gamla damen plockade fram ur ett cigarettpaket. Hur längesedan var det man kunde köpa cigaretter styckvis i Sverige?

Byns ”centrum” låg ungefär en kilometer från affären. Här fanns gamla bondgårdar och andra äldre hus som var intressanta att titta på

På en bänk satt tre äldre damer, som var intresserade av mitt besök och vinkade mig till sig. Vi försökte prata med varandra, vilket naturligtvis inte gick, då vi inte hittade något gemensamt språk att kommunicera på. Jag förstod dock att de frågade om jag var gift! Var de på jakt efter en man?

Medan jag ”pratade” med damerna kom plötsligt tre kor springande. Efter dem sprang två män med kvistar i händerna och försökte få stopp på dessa. Strax innan två av dem skulle springa ut på huvudvägen, fick den ena mannen tag på en av korna. Han bände upp kossans huvud för att få stopp på den, men den var stark nog att slita sig och sprang vidare

Plötsligt sprang två av kvinnorna jag pratat med iväg från bänken, för att hjälpa till med jakten på korna. De var snabbare än jag trott med tanke på deras ålder!

Efter en stunds tumult hade de två männen och de två kvinnorna lyckats vända korna, så att de sprang tillbaka mot gården där de hörde hemma och därmed var lugnet i byn återställd. Jag hade fått en intressant inblick i ”livet på landet” i en rumänsk bergsby

Det var dags för mig att återvända till hotellet, varför jag vinkade farväl till de tre trevliga damerna, som åter satt på bänken och fortsatte att njuta av livet

Jag hade haft en intressant cykeldag och avslutade denna med en god middag på hotellet tillsammans med reskamraterna

För mer information om   Citadellet i Rasnov

Bilder från cykelturen Vulcan – Cristian -Rasnov – Holbav 

Besök i staden Brasov, vandring upp på berget Tampa och björnspaning

Brasov, Kronstadt på tyska, är en gammal stad som grundades av Tyska orden år 1211, en kristen riddarorden grundad på 1100-talet, och blev centrum för det av tyskar koloniserade Burzenland. Från år 1542 blev staden centrum för reformationen i Transsylvanien. År 1689 brändes Brașov ned av österrikiska trupper. Även under striderna mellan ungrare och ryssar år 1849 skadades staden svårt. Genom freden i Trianon år 1920 blev Brasov rumänsk. Området där dagens Brasov ligger har dock varit bebott sedan 100-talet före Kristus

Under århundraden hade Kronstadt, Brasov, en stor tysktalande befolkning. Efter andra världskriget tvingades de flesta bort från staden

Brasov, omkring 235 000 invånare år 2021, är en populär turistdestination i Rumänien. Staden har en vacker gammal stadskärna och flera intressanta sevärdheter, som den Svarta kyrkan uppförd 1384 – 1424, delar av den gamla ringmuren, stadsporten från 1200-talet och rådhuset från 1420-talet

Området runt Brasov är björnrikt. Här finns omkring 800 av landets cirka 6 000 björnar

Min dag i Brasov

Gruppen kom till Brasov med den buss som stod till vårt förfogande under våra dagar i Rumänien. Vi anlände vid halv tiotiden, för att bara en stund senare börja vår vandring upp för stadsberget Tampa, 960 möh

Vandringen gick uppför en av de leder som går till toppen av berget Tampa genom skogen. På några enstaka ställen fick vi öppna vyer, varifrån vi kunde se ut över det omgivande landskapet och Brasov. Det finns flera olika vandringsleder upp för berget Tampa, som markerades redan på 1870-talet

Uppe på berget gjorde vi en paus för att njuta av vyerna, tills det var dags att gå tillbaka till Brasov. Här skulle vi äta lunch på egen hand

Jag passade på att fika, en kaffe och två bakelser. därefter gick jag runt i den gamla staden för att njuta av de många vackra husen. Jag tittade bland annat på stadshuset, den Svarta kyrkan, som drabbades av en förödande brand år 1689 vilken missfärgade kyrkan och gav den dess namn samt några av de gamla försvarstornen. Jag avvaktade med att gå in i den Svarta kyrkan, eftersom ett besök i denna ingick i dagens tur

Tillsammans med gruppen besökte jag den Svarta kyrkan och fick en intressant guidning under cirka en timmes tid. Vi fick ta del av kyrkans historia och information om interiören
Efter kyrkobesöket blev vi guidade på en tur i stadens äldre del och besökte bland annat den äldsta stadsporten, som var byggd på 1200-talet och två gamla försvarstorn, det vita och det svarta tornet, båda byggda i slutet av 1400-talet. Det svarta tornet fick sitt namn efter att blixten slog ned i detta år 1559

Dags för björnspaning 

Efter rundvandringen i Brasov var det dags för björnspaning!

Via en kort bussresa kom gruppen till ett värdshus, där vi stannade för att invänta guiden, som skulle ta oss till platsen där vi skulle vänta på att, eventuellt, få se någon/några av landets många björnar

Vi åkte några kilometer på en smal och dålig grusväg, tills vi kom till en vägkorsning, där vi släpptes av

Den rumänske guiden samlade ihop gruppen och sade till oss att vara tysta under tiden vi gick till gömslet, ett litet hus med ett stort panoramafönster djupt inne i skogen. Där skulle vi invänta eventuella björnbesök. Det blev en pulshöjande promenad till gömslet

Vi satt alldeles tysta i nästan en timme, innan det äntligen kom en björn lufsande ut ur skogen för att äta av den mat som guiden lagt ut tidigare under dagen. Så mäktigt det var att se den stora björnen på cirka femtio meters avstånd! Björnen tog god tid på sig att äta av maten och vi kunde se hur den med jämna mellanrum ställde sig upp och spanade efter faror. Vi satt i gömslet ända tills björnen ätit sig mätt och gick tillbaka in i skogen

Tillbaka vid bussen väntade en transport till Poina Brasov, ett populärt turistmål omkring 1 100 möh, där vi åt en god måltid på en lokal restaurang. Efter denna kördes vi tillbaka till hotellet och därmed var en upplevelserik dag slut

För mer information om   Brasov

Bilder från Brasov och björnspaningen

Vandring i nationalparken Piatra Craiulul, med avslut vid Draculas slott i Bran 

Det här blev en fin vandring genom skog och upp på höjder med fina vyer över det transsylvanska landskapet, som avslutades med middag i drottning Maries matsal i Draculas slott i staden Bran

Till startplatsen för dagens vandring kom vi med den buss, som stod till förfogande för gruppen. Vi gav oss iväg kort efter frukosten och kördes till en startplats väster om Zarnesti, där vandringen började

Till att börja med gick vi genom ett skogsparti, där vandringsvägen gick stadigt uppför. Snart kom vi dock upp i ett öppnare landskap, som bjöd på vackra vyer över det transsylvanska landskapet, med sina skogsklädda berg, byar och ängar. Stundtals vandrade vi på grusvägar och på stigar i ett vackert ängslandskap. På ett ställe såg vi färsk björnspillning på stigen där vi gick
Sista biten av vandringsleden, nedstigningen mot staden Bran, var brant och hade en hel del rullgrus på sina ställen, vilket gjorden vandringen mindre trevlig. Vissa tyckte att den nästan var farlig

Vid 14-tiden kom vi till staden Bran, som är känd för sin stora sevärdhet, Draculas slott
Vi fick en fin vy över slottet direkt när vi kom ned för den branta sluttningen, som var vandringsledens sista del

Draculas slott, Bran 

Rumäniens största turistattraktion är antagligen slottet Bran, där den blodtörstige greve Dracula, i verkligheten greve Vlad Tepes, bott. Dracula blev känd för allmänheten under 1800-talet genom Bram Stokers bok, i vilken greve Dracula torterade sina fiender och åt vissa av deras kroppsdelar

Det första slottet i Bran uppfördes av tyska orden i början av 1200-talet och var byggt i trä. Slottet byggdes i anslutning till ett pass i de transsylvanska bergen, genom vilket köpmän passerade i över tusen år. Detta slott förstördes av mongolerna år 1242. I slutet av 1300-talet byggdes ett nytt slott på samma plats, fast i sten. Under åren 1438 – 1442 användes slottet som försvar mot attacker från det Ottomanska riket. Senare fungerade slottet som en tullstation mellan Transsylvanien och Valakien

Från år 1920 använde drottning Marie av Rumänien slottet som sitt sommarresidens fram tills kungafamiljen tvingades abdikera år 1947. År 1957 blev slottet ett museum och öppnades för allmänheten

Jag besökte Bran och Draculas slott i mitten av 1970-talet under min första resa till Rumänien. Dock har jag få minnen kvar från detta

I väntan på att vi skulle besöka Draculas slott, hade vi cirka en timmes tid för att vandra runt i Bran på egen hand

Efter att gruppen samlats nedanför slottet, blev vi lotsade runt i detta av en kunnig guide, som på ett intressant och engagerat sätt berättade om slottet och några av dess invånare. Den guidade turen varade i omkring en timme

Vandringsdagen och besöket i slottet Bran avslutades med en god middag i ”Drottning Maries tehus”, ett litet hus i slottsträdgården, som drottning Marie lät uppföra under 1920-talet, för att ta emot gäster i en vacker omgivning. Här drack hon också sitt ”five o’clock tea”. Idag är huset en populär restaurang

För mer information om    Draculas slott

Bilder från vandringen till Draculas slott i Bran

Vandring i Sapte Scari, De sju stegarnas dal 

Det här blev resans tuffaste vandring!

Ingen av oss i gruppen anade vad som väntade oss under denna vandringsdag, mer än att vandringen skulle vara omkring 17 kilometer lång, om man gick upp till toppen av berget Pietra Mares

Vår vandring startade vid halv tio tiden på en plats som kallas för Timisul de Jos och ligger vid foten av Pietra Mare-bergen. Ett vackert gräsområde med en lite bäck som skar genom detta bredde ut sig framför oss när vi gav oss iväg. Ganska omgående gick vi in på en grusväg, som ledde fram till nationalparkskontoret. Här skulle en avgift för tillträde till parken betalas, innan vi fick gå vidare

En liten stund senare kom vi till en led som gick in i ett skogsparti. Här började leden omedelbart luta uppför och så gjorde den i omkring sju kilometer!

Leden gick genom ett vackert skogsparti med gammal skog, där det rann porlande bäckar. Här och var såg jag stora stenblock och klippformationer

Omkring en timme efter starten kom vi fram till vandringens höjdpunkt, Sapte Scari, De sju stegarnas dal, en skräck för många. I Sapte Scari- kanjonen är man tvungen att klättra på stegar för att komma vidare i den trånga klyftan. Jag som alltid har gillat att klättra, tyckte det var häftigt att gå upp för de stora stegarna och branta trapporna

Eftersom vi inte fick vara alltför många på stegarna samtidigt, fick vi gå upp för dem i omgångar. Vid ett par av stegarna brusade vattenfall alldeles intill dem. Mäktigt!

Efter att vi passerat kanjonen fortsatte vandringen på den ganska branta leden upp för bergssluttningen, tills vi så småningom såg skylten som talade om att vi nu bara var cirka 25 minuters vandring från bergsängen vid Piatra Mari. Här kunden de som ville fortsätta upp på berget

Jag möttes av tre åsnor, som betade på den vackra bergsängen vid Poiana Sura de Piatra, 1 635 m ö h. Vyerna härifrån över de transsylvanska bergen var sagolikt vackra

Gruppen samlades vid huset på ängen, där det fanns bänkar och bord. Här skulle vi äta vår matsäck och avgöra om någon ville fortsätta upp på bergets topp. Ingen kände sig hågad efter den långa och tunga vandringen upp till ängen. Vi började därför vandra ned för den långa bergssluttningen, efter att vi ätit upp vår mat

Vår vandringsguide, Laura, valde att gå en annan väg tillbaka till startplatsen än den vi gått upp. Denna gång skulle vi vandra genom skogen utan att passera kanjonen Sapte Scaria med alla dess stegar

Vandringen gick till största delen på en grusväg genom den vackra skogen, dock utan vyer. Efter cirka två timmars vandring var vi tillbaka vid startplatsen och kunde avsluta denna med en kall öl vid en lite restaurang. När vi druckit upp denna, kördes vi tillbaka till hotellet i Vulcan

Bilder från vandringen i Sapte Scari, De sju stegarnas dal 

Besök vid två världsarv, byn Viscri och staden Sighisoara 

På resans sista dag var det ingen vandring inplanerad. Istället skulle vi besöka den världsarvslistade byn Viscri med sin befästa kyrka och den gamla staden i Sighisoara, som av många anses vara Rumäniens vackraste stad

Vi kom till byn Viscri, Weisskirch på tyska, vid halv elva tiden. Där väntade tre hästekipage, som skulle transportera oss till den väldsarvslistade kyrkan. Häst och vagn används fortfarande i stor utsträckning i Rumänien

Hästtransporten upp till kyrkan tog lite drygt femton minuter. Under färden studerade jag husen i byn, som har tyskt ursprung. Även byn Viscri med sin gamla bebyggelse finns med på UNESCO:s världsarvslista. Storbritanniens kung Charles blev så förtjust i byn under ett besök, att han köpte sig ett hus här

Den befästa kyrkan i Viscri, Weisskirch på tyska, byggdes antagligen i början av 1100-talet på grunden av ett äldre kapell, som uppförts av den folkgrupp som då bebodde regionen. År 1185 togs kyrkan över av saxare, en germansk folkstam från nordvästra delen av nuvarande Tyskland, vilket förklarar kyrkans unika form och är en av de få välbevarade romanska kyrkorna i regionen. Befästningen består av två omgivande murar, en från 1500-talet och den andra från 1700-talet samt flera torn och bastioner byggda vid olika tidpunkter

Efter en guidad tur genom kyrkan, fick vi tid att uppleva denna på egen hand. Jag gick upp i ett par bastioner, upp i klocktornet, längs försvarsgångar och runt kyrkan. Det var en mäktig upplevelse att vandra runt i denna befästa kyrka

Från kyrkan promenerade gruppen genom byn Visci. Än en gång fick vi uppleva den gamla miljön och de vackra husen, denna gång till fots. Jag stannade till ett flertal gånger för att ta bilder på vackra, gamla hus och bymiljöer. Under promenaden passerade vi det hus, som kung Charles köpt i byn

Nästa stopp gjorde vi hos bysmeden, som gärna visade upp hur han arbetar. Att se en traditionell bysmed arbeta hör inte längre till vanligheterna, så det var intressant att följa hans smidesarbete på nära håll. Hur han satte eld på kolet, som skulle hetta upp järnet, som han sedan skulle smida till hästskor, fönstergångjärn, spikar eller annat användbart vid husrenoveringar. När turister kommer på besök, smider han gärna små hästskor i miniatyr, som han säljer

Innan vi lämnade byn, besökte vi ett litet kvinnokooperativ. som tillverkar filttofflor på traditionellt vis. Vi fick se hur man bearbetar ullen från grunden genom att tvätta den, färga den och sedan lägga den i lager på lager, tills man tillverkat en varm och skön toffel. Efter besöket hos toffeltillverkarna var det dags att åka till den lilla staden Sighisoara

För mer information om den befästa kyrkan i   Viscri

Bilder från den världsarvslistade byn Viscri

Staden Sighisoara, med världsarvslistad gammal stadsdel

Knappt en timme efter att vi lämnat byn Viscri, kom vi till den gamla staden Sighisoara, som av många anses vara Rumäniens vackraste stad. Från bussen var det en kort promenad upp till den gamla stadsporten, som förde oss in i den gamla staden

Sighisoara, på tyska Schässburg, är en av de få bebodda befästa städerna i östra och sydöstra Europa. Den medeltida befästa delen, citadellet, av staden är byggd på en höjd ovanför stadens nyare del. Å 2021 hade Sighisoara omkring 24 000 invånare

Sighisoara grundades på 1100-talet, när tyska (saxiska) hantverkare och köpmän bjöds hit av den ungerske kungen Geza II, för att bosätta sig här, försvara regionen och förbättra dess ekonomi. År 1337 blev staden ett kungligt centra. Sighisoara fick stadsrättigheter år 1367 som Civitas de Segusvar. År 1999 togs den gamla staden, citadellet, upp på UNESCO:s världsarvslista
Sighisoara är ett lysande exempel på en liten befäst stad i gränsområdet mellan Centraleuropas latinsk orienterade kultur och Sydösteuropas Bysantinsk-ortodoxa

Jag fick omedelbart känslan av att flyttas tillbaka i tiden, när jag gick genom den gamla stadsporten och såg de gamla husen, som kantade det lilla torget, Piata Cetatii, som under en lång tid var stadens mittpunkt. Här hölls gatumarknader, här visade hantverkare upp sina produkter eller färdigheter och här hölls häxprocesser och offentliga avrättningar. Torget kantas av vackra medeltida byggnader

Stadsbilden domineras av det stora klocktornet, som uppfördes under andra hälften av 1300-talet och byggdes till på 1500-talet. År 1676 skadades tornet svårt när ett krutförråd exploderade. Det reparerades av österrikiska hantverkare och fick sitt nuvarande utseende i barock arkitektur. År 1894 dekorerades tornet med färggranna kakelplattor. Tyvärr var tornet stängt för besökare på grund av renoveringsarbeten

Vid torget ligger huset där den berömde greve Dracula föddes år 1431. Här bodde han tillsammans med sin far till år 1435, då de flyttade till Targovitse

Från torget promenerade jag runt i den gamla staden på egen hand på kullerstensbelagda gator, för att beundra de vackra gamla husen och för att titta på folklivet. Tyvärr fick jag intryck av att det var ganska turistiskt, med många affärer och restauranger

I citadellet, högst uppe på berget, finns stadens äldsta delar och flera världsarvslistade byggnader. Man kan komma till citadellet genom att promenera upp för en lång, täckt trappa, som kallas för studenternas trappa, Scara Scolarilor. Den byggdes år 1642 för att skydda studenter och kyrkobesökare från väder och vind. Ursprungligen bestod trappan av 300 trappsteg, 176 återstår

När man gått upp för trappan, kommer man till den världsarvslistade ”Kyrkan på berget”, Biserica din Deal på rumänska och Bergkirche på tyska, som omnämndes för första gången år 1345. Kyrkan är uppförd i gotisk arkitektur och byggd på en plats, där det tidigare fanns en romersk basilika. Kyrkan var ursprungligen katolsk, men blev evangelisk efter reformationen år 1547

I citadellet finns också den imponerande byggnaden, som en gång utgjorde Bergsskolan. Även denna byggnad är klassad som världsarv

Från Citadellet gick jag tillbaka till torget för att därifrån promenera på olika gator i den gamla staden. Jag gick till klocktornet och längs stadsmuren till det vackra stadshuset, för att så småningom komma till Den Helige Josefs kyrka, en romersk-katolsk kyrka, invigd år 1894. För att slutligen passera statyn av greve Dracula

Sighisoaras mäktiga stadsmur hade en gång i tiden 14 försvarstorn, nio finns numera bevarade
Efter cirka en timmes rundvandring i den gamla staden, var det dags att runda av dagen med ett besök på ett brandydestilleri, som var inrymt i ett gammalt källarvalv

Vi bjöds på tre olika ”snapsar”, varav en hade belönats med en guldmedalj och en annan med en silvermedalj, i någon tävling. För att vara ärlig….. jag tyckte alla smakade lika illa. Men besöket hos tillverkaren, ägarens presentation av sina produkter och den trevliga samvaron med reskamraterna, gjorde även denna stund till en fin upplevelse

Från Sighisoara gick resan tillbaka till hotellet i Vulcan, där ännu en god middag väntade. Påföljande dag var det dags för hemresa

För mer information om   Sighisoara

Några bilder från den världsarvslistade gamla staden i Sighisoara
(Bilder märkta (U) är ett av UNESCO utsett världsarv

Det var ett helt annat Rumänien som mötte mig nu, jämför med mitt förra besök under 1970-talet, borta var kommunismen och välståndet högre.

Under denna välorganiserade resa fick jag uppleva en del av den vackra rumänska naturen genom vandringar i Transsylvanien, besöka Draculas slott i staden Bran, den Svarta kyrkan i Brasov, den världsarvslistade befästa kyrkan i Viscri och den världsarvslistade gamla staden i Sighisoara. En av resans höjdpunkter var också björnspanignen.

Den här resan var fylld av så många trevliga och intressanta upplevelser att jag gärna gör ett återbesök i landet!

Resan gjord: September 2023

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik