Spanien-Barcelona+-resa

barcelona, la sagrada familia, park guell, casa batllo, placa del rei, la rambla, monestir de montserrat, spanska pyreneerna, vall de boi, refugi ventosa i calvell, vall de nuria, queralbs och serrat var platser jag besökte under  in resa till spanien, rainer stalvik

Fler bilder från Barcelona och de spanska Pyrenéerna finns på www.stalvik.com

Resa till Barcelona – Spanska Pyrenéerna, Vall de Boi, Vall de Nuria mm

Länge har jag tänkt besöka Barcelona med alla dess sevärdheter och att vandra i Pyrenéerna, de spanska och i Andorra. På denna resa förverkligade jag dessa resplaner. Barcelona, Kataloniens huvudstad, blev startplatsen och slutdestination på resan. Att kombinera ett storstadsbesök med naturupplevelser ger väldigt olika upplevelser, båda intressanta och vackra.

Min resa började med ett två dagar långt besök i Barcelona. Under dessa dagar tittade jag på utvalda sevärdheter. Därefter hämtade jag ut min hyrbil och körde norrut, mot Pyrenéerna och Andorra. På vägen dit besökte jag det mäktiga klostret i Montserrat.

Första stoppet i de spanska Pyrenéerna gjorde jag i Vall de Boi med sina unika små byar och romanska kyrkor, de flesta av dalens byar är med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Här gjorde jag mina första bergsvandringar.

Efter dagarna i Vall de Boi körde jag till Andorra för att vandra i förutbestämda bergsområden. Mina upplevelser i Andorra presenteras under en separat länk.

Min andra bas i de spanska Pyrenéerna blev den lilla bergsstaden Ribes de Freser som är en bra startplats för olika vandring i, och omkring, Vall de Nuria. Här stannade jag i tre dagar och vandrade upp till den vackra dalen Vall de Nuria samt på leder runt byarna Queralbs och Serrat.

Pyrenéerna verkar vara ett ganska oupptäckt vandringsområde för svenskar vilket är synd för här finns otroligt vacker natur och många fina vandringsleder, om än lite tungvandrade eftersom de i regel bara går uppför, eller nedför, bergen. Varenda steg var dock mödan värd!

Här nedan finns en kort beskrivning av något av det jag upplevde under resan och lite om mina vandringar. Med mina bilder vill jag visa hur vackert det är i Pyrenéerna och lite av det som Barcelona har att erbjuda i form av sevärda byggnader och något av stadens intensiva folkliv.

Resa till Spanien

Barcelona – stad med många sevärdheter

Barcelona, Kataloniens huvudstad och Medelhavets största hamnstad, grundades av karthagerna på 230-talet före Kristus. Då kallades staden för Hamilcal Barca, Hannibals fader. Romarna började sin erövring av Spanien med landstigningen vid handelsstationen Empúries år 218 före Kristus. Under den spanska perioden kallades Barcelona för Barcino. När det arabiska kalifatet i Cordoba föll på 1200-talet sökte sig många människor till Barcelona, som därmed blev mäktigare och rikare. Under Ramon Berenguer III:s regeringstid, 1082 – 1131, lanserade katalanerna sin egen flotta och utvecklade sjöfarten och handeln. Regenten Jaume I, 1213 – 1276, fördrev muslimerna från Balearerna och Valencia på 1230- och 1240-talen. Regenten Pere II, Jaume I:s son, fördrev muslimerna från Sicilien 1282. Cirka 25 % av stadens befolkning utplånades av den “svarta döden”, pesten, runt år 1347. År 1494 var Katalonien under kastiliansk kontroll och flera ockupationer följde. Katalonien blev självständigt 1931. När det Spanska inbördeskriget rasade, 1936-1939, stred Barcelona på den republikanska sidan. År 1992 hölls sommar-OS i Barcelona. Idag är Barcelona en stor och expansiv stad med cirka 1.7 miljoner invånare.

Jag tog snabbt Barcelona till “mitt hjärta” för folklivet, sevärdheterna och stadens puls. Att i sakta mak ströva utefter La Rambla, Barcelonas mest berömda gata, eller sitta på en uteservering på den och följa folklivet var en riktig “höjdare”! Eftersom jag bodde på en tvärgata till La Rambla var det lätt för mig att komma dit, vilket jag gärna gjorde.

Barcelona är rikt på sevärdheter från olika tidsepoker och det behövs flera dagar för att utforska staden. Eftersom jag hade begränsat med tid till förfogande kunde jag tyvärr bara besöka ett visst antal. Några som jag besökte var:

Palau Guell är en byggnad uppförd i slutet av 1880-talet av den berömde arkitekten Gaudi. Jag passerade huset flera gånger dagligen på min väg till eller från hotellet

Gran Teatre de Liceu är Barcelonas grandiosa operahus som ursprungligen byggdes 1847. Det förstördes till stor del i en omfattande brand 1994 men renoverades och återinvigdes 1999

Mercat de la Bouqeria är en av Barcelonas magnifika matmarknader. Här finns allt från godis till färska fisk att köpa. Trängseln är stor runt diskarna, både med barcelonabor och turister

Placa de Catalunya är ett gigantiskt torg i ena änden av La Rambla. Torget är en populär samlingsplats för både turister såväl som stadens invånare

Placa Reial är ett vackert torg omgivet av byggnader uppförda på 1800-talet i nyklassisk arkitektur. Lyktstolparna på torget är de första kända verken av Gaudi. Idag är torget en populär plats med många restauranger och uteserveringar

La Catedral, Barcelonas mäktiga romanska katedral, uppförd mellan åren 1298 och 1460, vissa delar var inte färdiga förrän på 1870-talet. Inne i katedralen finns mycket att titta på för den som är intresserad av kyrklig konst och arkitektur

Placa del Rei, ligger strax öster om katedralen, är innergården till det forna palatset varifrån Hertigarna av Barcelona och Aragons monarker regerade. I en av byggnaderna ligger nu stadens historiska museum.

Placa de Sant Jaume var en gång platsen där romarna samlades för att diskutera de dagliga händelserna och den förda politiken. Traditionen har fortsatt för idag ligger Palau de la Generalitat, sätet för den katalanska regeringen, på torget. Huset byggdes på 1400-talet och har en vacker entré i barock.

Romerska muren vid Placa de Ramon Berenguer el Gran är en välbevarad rest av den stora romerska muren som en gång omgärdade deras stad. Muren byggdes på 200- och 300-talen efter Kristus och förstärktes efter att germanska stammar från norr attackerat staden

Kyrkan Eglesia de Santa Maria del Mar, uppförd på 1340-talet, anses vara Barcelonas finaste gotiska kyrka

Mercat de Santa Caterina är ytterligare en av Barcelonas matmarknader, dock inte lika spännande som Mercat de la Bouqeria. Den uppfördes på 1800-talet på en plats där det tidigare låg ett kloster från 1400-talet

Palau de la Musica Catalana är en byggnad uppförd mellan åren 1905 och 1908. Huset har en spektakulär fasad med många mosaiker och skulpturer och är nu upptagen på UNESCO:s lista över världsarv

Monument a Colom är ett stort monument som ligger i slutet av La Rambla tillägnat Christofer Columbus. Den som vill kan ta hissen till toppen av monumentet med fina vyer över den gamla hamnen och La Rambla

Port Vell är Barcelonas gamla hamn. Här ligger det vackra gamla tullhuset och flera restauranger. Hamnen är nu ett populärt strövområde och härifrån kan man åka en tur med linbanan över en del av hamnen med fina vyer över staden

La Sagrada Familia, är Spaniens mest besökta monument. Formgivaren Gaudi använde sig av levande människor och djur som modeller när han skapade sitt mästerverk. Trots att man hållit på att bygga på kyrkan i över 100 år är den  ännu inte helt färdig. Senaste prognosen säger att den bör vara klar mellan åren 2020 och 2040. Kyrkan är med på UNESCO:s lista över världsarv

Torre Agbar ligger inte långt från La Sagrada Familia och är numera Barcelonas mest synliga landmärke. Arkitekten till denna moderna och vackra byggnad är Jean Nouvel

Hospital de la Santa Creu i de Sant Pau var länge ett av stadens mest betydelsefulla sjukhus. Hela komplexet är nu upptaget på UNESCO:s lista över världsarv för sin fina arkitektur

Casa Battlló är ännu ett av Gaudis mästerverk. Fasaden är dekorerad med kakelplattor i olika färger, blåa, gröna och ljuslila, och fantastiska balkonger och fönster. Taket representerar  St Georg och draken. Häftig entréavgift – nästan SEK 200:-!

Park Guell är ännu en fantastisk skapelse av Gaudi, fast denna gång i form av en park med karaktäristiska byggnader och skulpturer.

Monestir de Montserrat

Omkring 50 kilometer norr om Barcelona finns ett 1 236 meter högt berg med märkliga klippformationer formade av väder och vind under årtusenden. På 725 meters höjs ligger ett av Kataloniens viktigaste kloster, benediktinerklostret Monestir de Montserrat.

Klostret grundades år 1025 till minnet av att den heliga Jungfrun uppenbarade sig på berget. Det skövlades av Napoleons trupper år 1811 och övergavs på grund av antireligiösa strömningar på 1830-talet. År 1858 började man renovera och återuppbygga klostret som idag åter är ett ståtligt religiöst centra. Numera lever ett 80-tal munkar i klostret.

Klostrets kyrka byggdes på 1500-talet och i denna finns La Morenata, “Den Svarta Jungfrun”, en staty från 1100-talet av Jungfru Maria och Jesusbarnet. Kyrkans fasad dekorerades år 1901 med en bild av Jesus och de 12 apostlarna.

För att komma upp till klostret kan man köra bil, som jag gjorde, eller så kan man åka dit med den spektakulära bergbanan.

Vall de Boi

Efter en lång och vacker bilresa på slingrande bergsvägar kom jag till Vall de Boi i de spanska Pyrenéerna som blev min bas i tre dagar. När jag planerade min resa till Pyrenéerna valde jag bland flera platser som jag ville vandra i. Valet föll på Vall de Boi som ligger i anslutning till nationalparken Parc Nacional d´Aiguestortes i Estany de Sant Maurici. I dalen finns flera små samhällen/byar med en säregen arkitektur och gamla romanska kyrkor som är så unika att hela dalen med sina bosättningar togs upp på UNESCO:s lista över världsarv år 2000. Jag valde att bo på ett litet hotell i byn Taull varifrån jag hade vackra vyer över bergen och lätt kunde köra till fina vandringsmiljöer och omkringliggande byar för att titta på arkitektur och kyrkor.

Första dagen i Vall de Boi gick jag runt i “min” by, Taull, bland de gamla stenhusen och så besökte jag två av dalens finaste gamla kyrkor, Santa Maria de Taull och Sant Climent de Taull.

Hotellets ägare, jag var en av de få gästerna på hotellet på grund av att det fortfarande var lågsäsong, hade gott om tid att tipsa mig om fina vandringsmiljöer.

Första vandringen gjorde jag med start vid Taulls skidanläggning. Här gick jag på bergsängar med stora fält av blommande gentianor och gullvivor. Bergsvyerna var fantastiska och jag var helt ensam att vandra här. I flera timmar strövade jag omkring högt ovanför byn Taull och bara njöt av min första vandring i de spanska Pyrenéerna.

Andra dagen följde jag hotellägarens råd att vandra till bergsstationen Refugi Ventosa i Calvell. En vandring som var helt annorlunda jämfört med föregående dags.

Så här skrev jag i en dagbok på nätet efter den vandringen:

Söndag 6 juni

I går var jag i ”Himmelriket”, i varje fall i mitt, när jag åter fick chansen att vandra i en otroligt vacker bergsmiljö.

Jag startade vandringen redan klockan 08.45 vid en stor kraftverksstation i Vall de Boi, i spanska Pyrenéerna. Temperaturen låg på bara +10 grader och det var en ganska kall vind som kom nedsvepande från de snöklädda bergen. Det tog dock bara en kort stund att få upp värmen eftersom leden följde en ganska stenig väg längs med en sjö som bildats i samband med ett kraftverksbygge. Höjden på startplatsen var 1 700 meter över havet. Efter drygt 45 minuters vandring kom jag ur skuggpartiet och solen började värma. Luften var klar och ren, det kändes när jag andades in den med djupa andetag.

Leden följde delvis en gammal väg som romarna byggt för nästan 2 000 år sedan genom denna del av Pyrenéerna. Jag gick verkligen på historisk mark!

Under en stor del av vandringen var jag omgiven av höga berg, flertalet var snöklädda. Ganska ofta fick jag gå över snöbryggor som solen ännu inte kommit åt i skuggpartierna. Från bergssidorna forsade vattenfall, stora och mindre, som skapade bäckar och floder. Jag fick vada fyra-fem gånger för att komma vidare mot mitt mål, bergsstationen Refugi Ventosa i Calvell på 2 220 meters höjd. Det tog mig cirka 2 och en halvtimme att komma dit. Eftersom den är bemannad, man kan sova över i den om man gör en flerdagars vandringstur, gick jag in och köpte kaffe och muffins. Man tog bra betalt, vilket jag har förståelse för då allt måste transporteras hit med bärare eller helikopter, men jag prutade ned priset på muffinsen eftersom bäst-före-datum var passerat med mer än tre månader! Den smakade ändå otroligt gott efter den bitvis ganska hårda vandringen.

Efter fikat fortsatte jag att gå ytterligare i en knapp timme för att komma till en liten sjö som var omgiven av höga berg. Vyerna var otroligt imponerande, och hade så varit under hela vandringen. Jag kunde inte bara njuta av vackra vyer under vandringen utan även av mängder med blommor som fanns överallt; primula, olika ranukelarter, viol, tätört, förgätmigej och min favorit den himmelsblå gentianan, som bara slår ut om det finns tillräckligt med sol, och dessutom flera andra arter om jag inte vet namnet på. Tyvärr var jag lite för tidigt ute för att få se alprosen blomma.

Efter sex och en halvtimmes vandring var jag tillbaka vid bilen och körde direkt vidare till byarna Barruera, Durro och Boi för att titta på de gamla husen och de romanska kyrkorna som alla finns med på UNESCO:s lista över världsarv. “

Byar som jag besökte i Vall de Boi var, bland annat, Boi, Taull, Erill la Vall, Barruera, Durro, Cardet och Coll.

Vall de Nuria

Jag lämnade Andorra en dag tidigare än planerat eftersom regnet vägrade sluta att falla vilket gjorde att det blev svårt att gå på vandringslederna, och uteblivna vyer. Därför körde jag tillbaka till de spanska Pyrenéerna, nu med destination Ribes de Freser, en liten stad cirka 12 kilometer norr om Ripoll. Här visste jag att det finns fina vandringsleder och staden ligger på vägen tillbaka till Barcelona.

Bilresan från Andorra till Ribes de Freser gick via La Seu d´Urgell, Puigcerda och på en vacker och slingrande bergsväg från Molina. Tyvärr kapade molnen än en gång bergstopparna, men vyerna var ändå stundtals svindlande. Jag kom till Ribes de Freser, 2 300 invånare, vid 14-tiden och letade genast upp Hotel El Casadors som ligger nära floden Riu Freser. Förhandlade om rumspriset och när jag lyckades få samma pris för alla nätter, normalt höjs rumspriserna kraftigt över veckoslut, bestämde jag mig för att checka in. Därefter promenerade jag runt i staden som var helt avfolkad på grund av siestan. Stadens största attraktioner är kyrkan och bergsbanan till dalen Vall de Núria, som är en populär destination för vandrare.

Andra dagen i Ribes de Freser lämnade jag hotellet tidigt på morgonen för att vandra leden till Vall de Nuria. Vägen slingrade sig upp till den lilla byn Queralbs och jag hittade en parkeringsplats på torget i utkanten av byn, där också leden till Vall de Boi startade.

Innan vandringen besökte jag byns gamla kyrka från 900-talet och vaktmästaren lät mig låsa upp den eftersom jag var den förste besökaren. Kyrkan är byggd i romansk arkitektur med vackra valv och skulpturer. Den skadades svårt under det spanska inbördeskriget men är nu helt återställd till ursprungligt skick.

Vid 09.30-tiden började min vandring till Vall de Núria. Leden från torget gick upp för en brant trappa och på en liten stenbelagd väg som ledde ut ur byn. Utanför byn öppnade sig bergsvyerna och jag kunde se canyonen som leden gick igenom. Ju längre bort från byn jag kom desto vildare blev naturen. Bergen blev högre och klipporna brantare. Jag passerade en brusande älv med flera vattenfall, jag gick över rasbranter och på stundtals mycket smala stigar. Men så vackert det var! En man sprang (!) om mig, han var också på väg till Vall de Nuria. På några ställen såg jag bergsbanans spår som leder till/från dalen. Tåget passerade mig vid ett par tillfällen.

Efter två timmar och 45 minuters stundtals ganska slitsam vandring kom jag till krönet där det står ett kors, 1 983 m ö h, med en fin vy över dalgången och sjön i den. Nu hade jag gått den 8 kilometer långa vandringsleden på 1 220 meters höjd i byn Queralbs och var nästan framme vid dagens vandringsmål, det gigantiska hotellet i Vall de Núria.

Innan jag kom fram till hotellet kom jag till kyrkan som byggts för att hedra minnet av den helige Sankt Giles som var en munk som kom till dalen på 700-talet för att predika för fåraherdarna. Hans bostad lär ha varit en grotta. St Giles riskerades att dödas av visigoterna som erövrade dalgången. Innan han gav sig iväg från Vall de Núria gömde han en staty av Jungfru Maria och Jesus, ett kors, kastrullen han lagade mat i och klockan han använde för att kalla fåraherdarna till gudstjänst. Dessa saker förblev gömda ända fram till år 1079 då en oxe ledde några fåraherdar till gömstället. Statyn Mare de Déu de Núria, statyn av Jungfru Maria och Jesus, är sedan dess de pyreneiska fåraherdarnas skyddshelgon och Vall de Núria en helig plats.

Andligheten försvinner tyvärr i stor omfattning av den kommers som bedrivs här och det gigantiska hotellkomplexet man uppfört. Dalens skönhet finns dock kvar. Jag passade på att gå in i hotellets café och dricka kaffe och äta en god kaka innan jag började min vandring tillbaka till Queralbs.

I anslutning till hotellet finns en liten djurgård för barn. I den finns, bland annat, en pyreneisk bergshund som är en mycket gammal hundras, omnämnd i skrift redan på 1350-talet. Här finns också en katalansk åsna, en art som var när att dö ut innan en räddningsaktion för att bevara den startades. Den katalanska åsnan lär härstamma från den nubiska och arten lär vara minst ett par tusen år gammal.

På vägen mot Queralbs träffade  jag en familj från nya Zeeland som också skulle vandra till byn. Våra vägar skiljdes när jag valde att gå en alternativ väg tillbaka till byn, dit jag kom efter nästan tre timmars vandring från Vall de Núria. Att vandringen tillbaka till byn tog längre tid än upp berodde dels på den alternativa vägen jag valt och att jag hade en lång lunchpaus på en plats med vackra vyer över bergen från vilken jag inte ville jäkta. Cirka sex timmar och trettio minuter efter att jag lämnat bilen var jag tillbaka vid den. Eftersom det regnat i stort sett hela den sista timmen av vandringen var jag genomblöt och därför körde jag direkt till hotellet i Ribes de Freser för att ta en varm dusch. Trots regnet blev detta en fantastiskt fin vandringsdag!

På kvällen talade jag med två spanska familjer som ofta varit i regionen och vandrat och fick tips om en led som jag bestämde mig för att gå påföljande dag.

Åter start tidigt på morgonen från hotellet, solen sken och lovade en fin vandringsdag. Jag körde till den lilla bergsbyn Serrat för att vandra leden till “Coma de Vaca”, som jag fått tips om.

Eftersom leden från Queralbs till Vall de Núria var mycket välmarkerad förväntade jag mig att leden till “Coma de Vaca” också skulle vara det. Jag hittade en skylt inne i byn som visade vandringsriktningen och började gå. Enligt skylten skulle det ta cirka tre och en halv timmar att gå, en väg. Jag kom ut ur byn och följde en liten väg som jag trodde ledde åt rätt håll. Ganska snart visade det sig att vägen blev en stig som gick rakt upp för berget till vackra bergsängar. När jag letat efter ledmarkeringen i en dryg halvtimme gick jag tillbaka till startplatsen och började om från början. Där chansade jag på en annan liten väg, som även den ledde ut ur byn och upp på berget, dock i en mera västlig riktning. Jag letade åter i cirka en halvtimme efter ledmarkeringen, men hittade ingen varför jag bestämde mig för att följa de stigar som fanns uppe på berget. Solen sken och vyerna var mycket vackra, bergsängarna fulla med olika blommor så det spelade egentligen ingen roll hur jag jag vandrade var min tanke. Under drygt två timmar följde jag stigar uppe på berget, över bergsängar och in i skogspartier. Bergsluften var härlig att andas in!

När jag inte kunde komma vidare på berget gick jag tillbaka till bilen och körde till byn Queralbs, där min vandring startat dagen innan. Vid vandringskartan på torget valde jag en ny led som går i riktning mot Planoles. Efter cirka 45 minuters vandring på den leden kom jag till ett skogsparti där en liten brusande älv flöt. Jag kröp på alla fyra över de hala stockarna som skulle föreställa en bro. När jag kom över älven fortsatte leden in i ett skogsparti och sedan brant upp för en sluttning. Uppe på krönet försvann leden in i skogen och nu var den knappt synlig längre. Jag kämpade mig fram genom buskarna en stund innan jag insåg att det inte gick att fortsätta varför jag vände om. Tillbaka över älven på alla fyra och därefter mot Queralbs.

Jag upptäckte en ny skylt som det stod “Minas de Zaragoza”, Zaragozagruvorna, och gick in på den lilla grusvägen som skylten pekade mot. Jag följde vägen i en dryg timme. Den gick stadigt uppför och ju högre jag kom desto vackrare blev vyerna. Blomsterprakten var stor. Vid 15-tiden satte jag mig på en plats varifrån jag kunde se in i dalgången i vilken Ribes de Freser ligger. Lunchen, bestående av bröd, korv och juice, smakade mycket gott. När jag ätit upp började min vandring tillbaka till Queralbs dit jag kom strax före klockan 17 efter nästan åtta timmars vandring. Trots att denna vandringsdag inte gick enligt plan blev det ändå härliga vandringar och jag var mer än nöjd med dagen, som också blev min sista i Pyrenéerna.

På kvällen träffade jag åter de två spanska familjerna. De frågade om jag vandrat till “Coma de Vaca”. Nej, svarade jag. Jag hittade inte leden. “Det finns ingen led dit från Serrat utan man går på små vägar.” Hade du haft en karta hade du säkert hittat!” Jag hade chansat på att jag kom ihåg deras ledbeskrivning, vilket visade sig att jag inte gjorde!

Bilresan

Bästa sättet att ta sig runt i Spanien är oftast med bil och det var därför jag hyrde en i Barcelona för att enklast komma till de platser som jag valt ut när jag planerade denna resa. Kommer man bortom storstädernas intensiva och ganska hetsiga trafik är den i regel ganska lugn och sansad. Spanjorerna har i stor omfattning ändrat sitt körbeteende.

När jag väl fått trixat mig ur några av Barcelonas många gator, jag gjorde en cirka 20 minuter lång felkörning inne i staden, kom jag snabbt ut på motorvägen som ledde norrut. Därefter var det lätt att både hitta och ta sig runt på min planerade resrutt. Sedan hade jag en fantastiskt vacker bilresa framför mig! När jag lämnade tillbaka bilen i Barcelona hade jag kört ganska precis 1 300 kilometer.

Så här körde jag (huvudsträckan):

Barcelona – Martorell – Montserrat – Manresa – Cardona – Solsona – Oliana – La Seu d´Urgell – Sort – La Pobla de Segur – El Pont de Suert – Vall de Boi – Vilaller – Tunel de Vielha 5 300 meter lång – Vielha – Arties – Rialp – Sort – La Seu d´Urgell – Andorra La Vella – La Seu d´Urgell – Puigcerda – La Molina – Collada des Toses – Ribes de Freser – Ripoll – Vic – Centelles – Barcelona

För mig har Spanien länge varit ett land man åker till för att bada, sola och festa. Jag är positivt överraskad över allt annat landet har att erbjuda i form av sevärdheter och fina vandringsmiljöer. Det finns mycket att uppleva i landet för den som vågar lämna solstolen, stranden och barstolen. Upplev ett Spanien bortom Medelhavet. Du kommer inte att bli besviken!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida 
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email