kuba-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

havanna, baracoa, camaguey, cienfuego, el cobre, santa clara, santiago, trinidad och vinales var några platser jag besökte på denna resa till kuba, rainer stalvik

För mer information se Grundfakta Kuba     Landsfakta Kuba

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till Kuba – Havanna, Trinidad, Vinales, Santa Clara mm

Kuba är trots sitt oacceptabla politiska system, sin stora fattigdom och slitna miljö ett land väl värt att besöka.

Många kubaner lever under mycket knappa förhållanden och kämpar hårt för sin dagliga tillvaro. En genomsnittslön för en arbetare i tobaksindustrin ligger på cirka 6 -7 USD per månad, det vill säga ungefär 50 SEK! De knappa ekonomiska resurserna tvingar många kvinnor att prostituera sig. Tiggeri förekommer överallt.

Trots sin svåra situation orkar kubanerna vara glada och vänliga. I deras leende ansikten ser man dock ofta sorgsna och uppgivna ögon. Flera kubaner jag mötte sade: “Ni ser våra leende ansikten, men inte vårt sorgsna inre”. Jag önskar dessa vänliga människor ett betydligt bättre liv än det de för närvarande har.

Långt innan jag besökte Kuba undrade jag hur svenskar kan försvara den politik som förs av Fidel Castro och andra ledande kubanska politiker. Än mindre förstår jag detta efter mitt besök. De som i Sverige påstår att det råder demokrati och att kubanerna har det bra, undrar jag vilket Kuba de mött?

Mitt nästan fyra veckor långa besök på Kuba, långt bortom charterturismens skyddade hotellområden, blev en händelserik och upplevelsefylld resa. Jag mötte många vanliga kubaner i städer och på landsbygden, vandrade, cyklade och njöt av den rytmiska och vackra kubanska musiken i heta tropiska nätter, den bitvis vackra naturen och naturligtvis av alla de vackra gamla bilarna som rullade överallt.

Under min rundresa besökte jag, bland annat, Havanna, Baracoa, Santiago de Cuba, Trinidad, Camaguey, Cienfuegos, Santa Clara, Vinales och Pinar del Rio.

Denna resa bestod av ett färdigt upplägg, som jag köpt av en researrangör vilket innebar att jag reste i grupp, med dess för- och nackdelar. Jag tillbringade dock minst 90 % av tiden på Kuba helt på egen hand för att få en “egen” resa.

Det finns både för och nackdelar med att köpa färdiga reseupplägg.

Fördelarna är att någon annan sköter allt det praktiska i form av transport- och hotellarrangemang och att man kan få bo hos familjer, etc. Därmed kan man lägga all sin tid på att uppleva landet man besöker istället.

En av de största nackdelarna är att man inte kan välja sina reskamrater och därmed tvingas man ibland att resa tillsammans med både trevliga, och mindre trevliga resenärer. Så även på denna resa. En annan nackdel är att man tvingas följa en fast resplan.

Genom att göra olika saker på egen hand kan man ändå få ut mycket ur denna typ av resor om man är ordentligt förberedd, och inte är alltför avhängig av reseledarens tjänster.

Jag tyckte spontant om Kuba direkt från början och den känslan höll i sig genom hela resan.

Resa till Kuba

Havanna

Kubas färgstarka, men till stor del slitna, huvudstad Havanna med cirka 2,2 miljoner invånare tog jag omedelbart till mitt hjärta. Jag tyckte om den koloniala arkitekturen i den gamla stadsdelen, strandpromenaden Malecón, folklivet, de gamla amerikanska bilarna som rullade på gatorna och, märkligt nog, även Plaza de la Revolution med sina stora betongbyggnader. Mina tre dagar i Havanna räckte inte till att utforska denna intressanta stad.

Havanna är en säker stad att uppleva på egen hand enligt mitt sätt att se. Jag gick helt ensam på gatorna, även i de “skummaste” kvarteren utan att känna någon form av oro eller antydan till brott. Det skadar dock aldrig att vara lite försiktig eftersom fattigdomen bland vissa kubaner är stor och frestelsen att råna en rik turist kan finnas. Fattigdomen och varubristen gör att väldigt många människor tigger, vilket kan vara ganska påfrestande. Som ensam man blir man ofta utsatt för erbjudande från unga kvinnor att köpa sexuella tjänster. Detta händer inte enbart i Havanna utan över hela landet.

Malecón – strandpromenaden

Malecón, den sju kilometer långa strandpromenaden, drar vid vackert väder till sig både havannabor såväl som turister. Skyddsmuren började byggas år 1902 av amerikanare. Det är härligt att flanera längs denna del av Havannabukten och studera folklivet. Blåsiga och stormiga dagar skall man vara försiktig med att promenera här för vågorna blir ofta så höga att de med lätthet slår över muren.

En kväll när jag promenerade längs Malecón kom jag rakt in i ett santeríamöte, vilket blev en omskakande upplevelse.

Inne i en liten lokal hade ett stort antal människor samlats för att utöva sin religion, santería, som är baserad på slavarnas afrikanska ursprungsreligion. Religionen är även kallad för Regla de Ocha.

Folket i lokalen dansade till musik från trummor. Flera av dansarna var i någon form av trance.

Utanför lokalen stod en man med bar överkropp och slog två machetes, långa knivar, mot varandra så att det gnistrade. Han rörde överkroppen rytmiskt fram och tillbaka.

Plötsligt kom en man fram med en stor flaska med ett ljust innehåll. Mannen med knivarna förde den till munnen och drack ur. Efter ett tag syntes det att han var påverkad av innehållet. Han började dansa på gatan med knivarna i handen. En stund senare lade han knivarna i kors på trottoaren och placerade ett stearinljus mellan dem. Därefter gick han in i lokalen.

Strax efter att mannen med knivarna gått in i lokalen kom en man med bar överkropp rusande ut ur denna, rakt över den trafikerade gatan mot skyddsmuren, där vågorna slog högt över kanten. Efter honom kom tre män springande för att stoppa honom från att slänga sig i havet. Mannen med bar överkropp verkade inte ha full kontroll över sina handlingar. Hade han lyckats slänga sig över muren hade han med all sannolikhet gått en säker död till mötes i det stormande havet.

Inne i lokalen låg nu en man på golvet i trance. Andra män stod lutade över honom och försökte väcka honom.

Mannen med knivarna hade åter kommit ut på gatan. I handen höll han en av dem. Han förde kniven mot huvudet och skar sig själv, först i huvudet och därefter i tungan.

När detta utspelade sig gick jag därifrån. Jag var den ende vite mannen i samlingen och var osäker på vad som skulle hända ytterligare.

Habana Vieja – “Det gamla Havanna”

Habana Vieja är stadens historiska centra och upptaget på UNESCO:s lista över Världsarv 1982. Denna stadsdel är Latinamerikas största koloniala centrum och präglas av latinamerikansk-andalusisk arkitektur. En del av stadsdelen har restaurerats, men ännu återstår mycket arbete med att renovera de andra, ofta mycket nedgångna fastigheterna. Sevärdheterna i gamla Havanna är många och intressanta och här blandas turister och lokalbefolkningen. Några av gatorna har spärrats av för biltrafik, bland annat Calle Obispo. Gatan liknar ett utomhusmuseum och är full med vackra hus från 1500- till 1800-talet med vacker kolonial arkitektur. Det är underbart att sakta vandra fram längs denna gata och njuta av anblicken av de vackra husen och av folklivet.

Några sevärdheter man inte bör missa vid ett besök i Habana Vieja är:

Plaza de la Catedral, som domineras av den mäktiga Catedral de San Cristóbal, som anses vara en av de vackraste i Amerika. Byggnationen av kyrkan påbörjades 1748 och var färdigbyggd 1777.

Bodeguita del Medio grundades 1942 som livsmedelsaffär. Senare tillkom en bar som förvandlade affären till mötesplats för intellektuella, konstnärer och politiker. Baren blev en av Ernest Hemmingways stamställen.

Castillo de la Real Fuerza är en fästning som byggdes under åren 1558-77 för att skydda staden mot piratangrepp. Fästningen är Havannas äldsta militära byggnad.

Plaza de Armas är ett av de vackraste torgen i Havanna kantat av barockbyggnader. Det byggdes på 1600-talet och fram till mitten av 1700-talet användes torget för militära ändamål. De vackraste byggnaderna runt torget är Palacio de los Capitanes Generales, Palacio del Segundo Cabo och El Templete.

El Templete är en nyklassicistisk byggnad, som liknar ett tempel och som står på en plats där enligt folktron staden San Cristóbal de La  Habana grundades år 1599. Under ett av träden, framför byggnaden, ägde den lokala regeringens möte  och den första mässan rum.  El Templet färdigställdes 1828.

Hotel Ambos Mundos har en vacker fasad, och på detta hotell bodde under långa perioder under 1930-talet författaren Ernest Hemingway. I rum nr 511 påbörjade han arbetet med sin roman “Klockan klämtar för dig”. Rummet får besökas mot att man betalar en Peso Convertible, ungefär SEK 7:-.

Plaza de San Francisco, är ett pittoreskt torg nära den gamla hamnen. Här finns den berömda brunnen Fuente de los Leones, som är baserad på den berömda fontänen i Alhambra i Granada. Torget domineras av den imponerande kyrkan Basílika Menor de San Francisco de Asís byggd 1580-91. Från kyrkans 42 meter höga klocktorn spejade man förr efter pirater som ofta attackerade staden.

Plaza Vieja, detta gamla torg anlades 1559. Torget omges av arkader och vackra byggnader, bland annat Casa del Conde Jaruco, byggt 1733-37. På söndagar äger en stor fågelmarknad rum på torget.

Iglesia de Nuestra Senora de la Merced är en stor kyrka som började byggas 1637, men var färdigbyggd först på 1700-talet. Kyrkan är populär bland dem som är anhängare till santería-religionen, den lokala afro-kubanska religionen. Här upplevde jag en vacker santería-mässa en söndag, med mycket musik och vacker sång. Mässan avslutades med att man tog varandra i hand och gav varandra en kyss på kinden, en vacker förbrödringsgest.

Restaurang El Floridita

Denna eleganta restaurang ligger på Calle Obispo 557 och är en av Kubas mest kända, tack vare författaren Ernest Hemingway. Här förfinades drinken daiquiri av bartendern Constante med stöd av Hemingway. Inne i restaurangen finns flera fotografier av författaren och en stor staty.

Detta var ett mycket litet urval av allt det intressanta som finns att besöka i Habana Vieja – Det Gamla Havanna.

Centrala Havanna och Prado

Centrala Havanna är ett område som utvecklades bortom den gamla stadens murar, som löpte parallellt med dagens Avenida Bélgica och Avenida de las  Misiones under 1800-talet.  Det mesta av byggnadsarbetet ägde rum efter 1863 och avslutades under 1930-talet.

Även här finns flera intressanta byggnader, gator och kvarter att besöka. Några av dem är nedanstående.

Parque Central

Denna fina park ritades 1877 och omges av vackra monumentala byggnader från 1800- och 1900-talen. Parken är en populär samlingsplats varför den erbjuder ett intressant folkliv. Ett av de trevligare inslagen i folklivet är att titta och lyssna på de män som möts för att debattera olika ämnen. Debattörernas heta och intensiva inlägg och deras minspel är synnerligen intressanta att studera.

Hotel Inglaterra

Hotellbyggnaden är en vacker nyklassicistisk skapelse från 1875 och ett av Kubas mest berömda hotell.

Gran Teatro de La Habana

Denna vackra byggnad från början av 1900-talet innehåller ett av världens största operahus. Byggnaden ritades av den belgiske arkitekten Paul Belau.

Capitolio

Havannas Capitolium är en symbol för staden och kombinerar nyklassicismens elegans med inslag av art déco. Det invigdes 1929 av diktatorn Gerardo Machado och är en imitation av Capitol i Washington, USA.

Capitolio var regeringens säte fram till 1959. Idag rymmer det ministerierna för vetenskap, teknik och miljö.

Parque de la Fraternidad

är en vacker park, som ligger bakom Capitolio. Tidigare användes parken för militära övningar. Parken är ett minnesmärke över Kubas gemensamma rötter med Amerikas övriga folk och här finns monument över, bland annat, den amerikanske presidenten Abraham Lincoln. Vid parkens norra sida kan man ofta se ett stort antal gamla amerikanska bilar stå parkerade i väntan på kunder. Det är en fröjd att se dessa gamla bilklassiker som numera oftast används som taxibilar.

Real Fábrica de Tabaco Partagás

Detta är Kubas största cigarrfabrik och inrymd i en vacker 1800-talsbyggnad. Fabriken grundades 1845. De har öppet flera dagar i veckan för besök.

Cinema Payret är Kubas första biograf för spelfilm, som invigdes 1897.

Hotel Plaza

Byggnaden uppfördes under 1800-talet som privatresidens, men blev hotell redan 1909. Hotellet har gästats av flera storheter under årens lopp.

Paseo del Prado

Detta är kanske Havannas mest pittoreska boulevard, kantad av vackra fastigheter. Den anlades år 1770 och har sedan dess varit en populär gata för stadens förnäma invånare. När man lade om vägen på 1800-talet användes den för militärparader och karnevaler. År 1927 ritade den franske arkitekten Forestier om gatan till dess nuvarande utseende. Flera dagar under veckan hålls konstförsäljning i gatans gröna mittsträng och i Palacio de los Matrimonios, tidigare kasino, kan man se vackra brudpar vigas. Missa inte detta! Hotell Sevilla förekommer i Graham Greenes klassiska spionroman “Vår man i Havanna”.

Museo de la Revolución

Revolutionsmuseet är placerat i diktatorn Batistas gamla presidentpalats! Här har 21 presidenter bott fram till 1959, revolutionens år. I museet kan man titta på dokument, fotografier och minnessaker som ger en överblick över kubanernas kamp för självständighet, från kolonialtiden och framåt, naturligtvis med särskilt fokus på revolutionen ledd av Fidel Castro.

Barrio Chino

Havannas lilla kinesiska kvarter ligger inom ett område som avgränsas av gatorna San Nicolás, Dragones, Zanja och Rayo. Här finns flera kinesiska restauranger där man kan äta gott. Kineser finns det dock ont om.

Casa de La Bacardi

Denna vackra byggnad i art decó stil tillhörde familjen Bacardi fram till deras flykt från Kuba.

Centrala Havanna har betydligt flera intressanta och vackra sevärdheter än detta lilla axplock.

Baracoa

Baracoa är Kubas äldsta stad som grundades den 15 augusti, 1511. Den blev omedelbart öns politiska och andliga huvudstad. Redan 1515 flyttade emellertid grundaren Diego Velázquez sitt residens till Santiago och därmed tappade Baracoa sin betydelse och förblev länge en avlägsen och isolerad del av Kuba på öns östligaste spets. Stadens namn betyder “havets närvaro” på indianspråket arauaca, som talades av invånarna när spanjorerna kom hit. Sakta börjar nu turister att hitta till denna lilla och charmiga stad.

Baracoa ligger vackert belägen i en svängd bukt som domineras av det märkliga berget El Yunque, 575 meter högt. Berget var heligt för indianerna i många hundra år och blev senare ett naturligt landmärke för sjöfarare. Staden omges av prunkande tropisk skog och ett vackert hav.

Stadens bebyggelse är en spännande blandning av trähus i fransk och kolonial stil.

Jag kom till denna lilla trivsamma stad dagen två dagar före nyårsafton via en mycket lång, men intressant, busstur från Holgúin och hade därmed tid att bekanta mig med staden innan det var dags att fira nyår.

Baracoa har flera intressanta historiska sevärdheter. Här är några jag tittade på.

Inne i, den på utsidan rätt slitna, kyrkan Catedral de Nuestra Senora de la Asuncion finns “Cruz de la Parra”, korset som kan ha förts till Kuba av Christofer Columbus. Framför kyrkan finns en byst av indianhövdingen Hatuey som brändes på bål av spanjorerna.

Hotel La Rusa är en fastighet som en gång i tiden tillhörde den ryska furstinnan Magdalena Rovenskaja, som flydde hemlandet efter den ryska revolutionen 1917. Hon blev senare aktiv i 26 juli-rörelsen och underhöll Fidel Castro, Che Guevare och andra revolutionärer.

Vid den gamla fästningen Fuerte de la Punta finns en staty av Christofer Columbus, som man kan nå under en promenad österut, från stadens centrum, längs strandpromenaden Malecón.

På Casa de la Trova spelas vacker och rytmisk kubansk musik varje kväll. Gå hit – njut av musiken och de gracila dansarna som ofta finns på dansgolvet. En garanterad “höjdarupplevelse”.

Vyerna över staden och den vackra Baracoabukten är fina från den gamla spanska fästningen, El Castillo, som ligger på toppen av ett berg. Här ryms numera ett lyxigt hotell.

Det som fascinerade mig mest i Baracoa var dock folklivet. Människorna var oerhört vänliga och öppna för kontakter med turister. Nyårsaftonen tillsammans med de glada kubanerna blev en fin och trevlig upplevelse.

Jag gjorde även en heldagsvandring från foten av berget El Yunque tillbaka till Baracoa, cirka 20 kilometer. Under denna vandring gick jag genom tät regnskog och små byar. I den tropiska urskogen hade man här och var huggit ut stora fält på vilka man odlade kakao. Baracoa anses ha Kubas bäste kakao. Människor jag mötte hälsade glatt på mig och jag blev bjuden på apelsiner ett flertal gånger av de vänliga människorna.

När jag passerade en flod såg jag två kvinnor stå vid ett bord ute i vattnet och tvättade. De blev glatt överraskade när jag kom och hälsade på dem och skrattade gott när jag bad att få fotografera dem.

När jag kom till utkanten av Baracoa blev jag ett par gånger inbjuden till nyårsfirande familjer. De bjöd på kubansk rom, som flödade ymnigt denna dag, vilket jag tackade nej till eftersom jag hade en dryg timmes vandring kvar.

Dagarna i Baracoa tog tyvärr slut alldeles för fort.

Santiago de Cuba

Santiago de Cuba, med drygt 400 000 invånare, är landets näst största stad. Staden grundades i början på 1500-talet av spanjoren Diego Velazquez. Santiago kallas även för “Revolutionens Vagga”, något man är väldigt stolt över. Smeknamnet syftar på attacken mot Moncada-kasernen som Fidel Castro och hans mannar gjorde den 26 juli, 1953.

Jag kom till Santiago med buss från Baracoa, via Guantanamo. Bara en till av mina reskamrater ville ta tillfället i akt att besöka platsen varifrån man kan se in över den amerikanska flottbasen. Vi blev naturligtvis besvikna över att ingen annan i gruppen ville besöka denna världspolitiskt intressanta plats. Det är stunder som dessa man önskar att man inte deltog i en gruppresa.

Jag tyckte omedelbart om Santiago, som jag under tre dagar fick tillfälle att utforska.

Några av de sevärdheter jag tittade på finns beskrivna här nedan.

Parque Céspedes

Alla rundvandringar i Santiagos gamla, historiska kärna bör utgå från parken Céspedes, som är en populär samlingsplats för stadens invånare. Vill man ha kontakt med kubaner sätter man sig bara ned och väntar. Det tar i regel inte många minuter innan någon kommer fram och frågar varifrån man kommer, eller vad man heter. Sedan är det bara att fortsätta dialogen, om man vill eller kan. Folklivet är både spännande och fascinerande här.

Runt parken ligger sevärdheter som Casa de Diego Velázques, ett vackert hus som uppfördes 1516-30 åt guvernör Velázquez. Huset lär vara Kubas äldsta privata bostad. Idag är huset ett intressant museum. Kyrkan Catedral Nuestra Senora de la Asunción är en mäktig skapelse med ett vackert inre. Den började byggas 1555. Under 1600-talet skadades kyrkan så svårt av olika piratraider att den senare fick byggas om. På 1700- och 1800-talen skadades kyrkan av jordbävningar. Hotel Casa Grande är ett av Kubas äldsta hotell och invigdes 1920. Hotellet är omnämnt i Graham Greenes bok “Vår man i Havanna”. Stadshuset Ayuntamiento är en symbol för staden och byggdes 1950 enligt ritningar från 1700-talet. Från husets centrala balkong höll Fidel Castro sitt första tal, den 1.1 1959, till det kubanska folket efter att han tagit makten.

Några andra sevärdheter som jag besökte var:

Balcón de Velazquez som är en utsiktsplats med fina vyer över kvarteret Tivoli´, hamnen och Santiagobukten.

Padre Pico-trappan som leder till ett av Santiagos mest pittoreska bostadskvarter; Tivolí.

Calle Heredia är en av Santiagos trevligaste gator att flanera på. Här finns ett aktivt folkliv, som ger många fina upplevelser.

Kyrkogården Cementario de Santa Ifigenia är en monumental kyrkogård från slutet av 1800-talet och Kubas näst mest betydelsefulla. På kyrkogården finns många vackra och imponerande gravmonument. Anledningen till att man som turist besöker denna kyrkogård är för att titta på vaktombytet vid nationalhjälten Martís stora gravmonument. På kyrkogården finns även andra, för Kuba, betydelsefulla personer begravda, liksom revolutionärer tillhörande 26 juli-rörelsen.

Plaza de la Revolution med sitt stora monument över generalen Maceo, sittande på en häst omgiven av 23 stiliserade machetes.

Plaza de Marte är Santiagos tredje största torg. På torget utmättes förr dödsstraff. Mitt på torget står en 20 meter hög kolonn till minne av av den kubanska självständigheten. På veckosluten är folklivet intensivt på detta torg. Hit kommer barnfamiljer för att åka karuseller eller låta barnen åka i vagnar dragna av getter! De vuxna passar på att dansa i ena hörnet av parken när orkestrar spelar den rytmiska kubanska musiken. När jag var på Plaza de Marte spelade en kvinnlig orkester.

Cuartel Moncada, Moncada-kasernen, är Kubas näst största garnisonsbyggnad och är en plats man som turist måste besöka. Byggnaden attackerades mitt under pågående karneval den 26 juli, 1953 av etthundra rebeller under ledning av Fidel Castro. Attacken misslyckades och 8 av rebellerna dog medan 55 togs till fånga, torterades och avrättades. Fidel Castro togs till fånga och sattes i fängelse. Han frigavs dock under en allmän amnesti några år senare. Han bosatte sig under en period i Mexico men återkom till Kuba och tog makten 1959.

I Moncada-kasernen syns ännu kulhålen efter striderna 1953. Alla är dock inte äkta, några har borrats upp senare för att få det hela att se mera dramatiskt ut!

Vandring till toppen av Gran Piedra, bad på Playa Siboney och middag hos en familj

En av dagarna i Santiago skulle, enligt reseprogrammet, vara en vandringsdag i det mäktiga Sierra Maestra massivet. Vår guide var av en helt annan uppfattning. Med begreppet vandringsdag menade han en cirka en timme lång vandring, tur och retur, från en parkeringsplats till den stora monoliten Gran Piedra,  1 234 meter över havet. Från berget kan man se ända till Jamaica och Haiti vid klart väder. Jag var naturligtvis besviken för denna korta vandring eftersom jag hade sett fram emot att få vandra i bergen där Fidel Castro och hans anhängare hade hållit till under en period som gerillasoldater.

Efter det korta besöket vid Gran Piedra åkte vi till Playa Siboney och badade. Även jag passade på att hoppa i det kristallklara och behagliga vattnet. Detta blev enda gången jag badade under resan. Jag brukar lägga så lite tid som möjligt på badstränder när jag åker ut i världen eftersom jag vill uppleva landet och möta dess invånare istället för att ligga passiv på en badstrand.

Efter badturen åkte hela gruppen till en familj som har en privat restaurang. Där fick vi avnjuta en sagolikt god middag bestående av olika sorters fisk, räkor och hummer. Detta kanske var resans godaste måltid.

Vandring Siboney – Santiago

Dagen efter det officiella programmets “vandringsdag” åkte gruppen tillbaka till Playa Siboney för att bada. Jag åkte med bussen men hoppade av strax före badstranden, för att vandra tillbaka till Santiago. Jag hade fått mitt bad och ville istället uppleva den kubanska landsbygden och bästa sättet att möta människor är att vandra.

Till att börja med gick jag på den lågt trafikerade vägen mellan Siboney och Santiago. Det var längs denna väg Fidel Castro och hans anhängare tog sig till Santiago för att attackera Moncada-kasernen. Nu finns många monument för att hedra minnet av stupade rebeller resta utefter vägen.

Jag gick in på Granijita Siboney för att titta på huset där Fidel Castro gömde vapnen som skulle användas vid attacken på Moncada. Efter den misslyckade kuppen attackerade Batistas män huset och idag syns rekonstruerade kulhål runt dörren, som leder in till museet.

För att komma i närmare kontakt med människor vek jag av från vägen och gick ut till flera små byar som låg en bit från denna. I dessa fanns det mest små enkla trähus med plåttak. Byarna gav ett oerhört fattigt intryck. Invånarna verkade tycka om mitt besök, för överallt möttes jag av glada människor och många tog kontakt med mig.

I den största av byarna jag var in i, Sevilla, var folklivet aktivt. Här mötte jag människor i deras vardagsbestyr. De köade vid de små affärerna för att få tag på någonting att köpa och i små, enkla träskjul sålde man kött. Här försökte jag att köpa någonting kallt att dricka i de två caféterierna som fanns i byn, men förgäves. Man sålde varken coca-cola, annan läsk eller öl i dessa. Törstig fick jag vandra vidare in mot Santiago.

I en annan by blev jag inbjuden till en familj, som levde under mycket enkla förhållanden.

I utkanten av Santiago finns ett stort bostadsområde med ryssbyggda hus. En intressant miljö, men inte speciellt stimulerande för de människor som bor i dessa hus.

Med denna vandring var besöket i Santiago de Cuba och dess omgivningar avslutat och efter min vandringsdag var det dags att söka sig mot ett nytt resmål – Camaguey.

Camaguey

När staden grundades på 1500-talet låg den vid havet, men flyttades på 1600-talet en lång bit inåt landet för att undslippa piraternas härjningar. Den äldre stadskärnan är stor och i den finns vacker kolonial arkitektur att njuta av, resultatet av en plan från 1800-talet. I Camaguey utbröt de första av flera slavrevolter på Kuba år 1616.

Under resan fick jag även chansen att under en och en halv dag utforska Camaguey.

Ankomstdagen promenerade jag runt i stadens centrala delar och på kvällen följde jag med gruppen på en paladar, en privatägd restaurang, för att äta. Numera tillåts privatpersoner att driva restauranger med plats för upp till tjugo personer. Maten är ofta betydligt bättre än på de stora, statligt ägda, restaurangerna. Tyvärr var så inte fallet på denna paladar.

Under nästa dag utforskade jag staden till fots.

Camaguey har ett par stora och intressanta kyrkor att titta på; Catedral de Nuestra Senora de la Candelaria byggdes i början av 1700-talet. År 1777 byggde man till ett klocktorn som kollapsade bara en månad senare. Iglesia de la Merced byggdes i början av 1600-talet. Dess främsta sevärdhet är den heliga graven med en Kristusstaty från 1700-talet som gjutits av 23 000 silvermynt.

Parque Ignacio Agramonte, stadsparken, domineras av en stor ryttarstaty av Ignacio Agramonte, som var en kubansk hjälte i kampen om självständighet. I parken hålls en vacker flagghalningsceremoni varje kväll av två män och en kvinna i traditionella kläder. Alla som vistats i parken måste stå upp medan den kubanska nationalsången spelas. Vid torget ligger den stora katedralen och flera vackra koloniala byggnader.

Mest intressant tyckte jag dock att folklivet var. Speciellt på den stora lokala marknaden som hålls varje dag. Här kan man se kubaner göra sina inköp. En intressant bekantskap i Camaguey var en tjugoårig maratonlöperska som heter Younisladies.

Trinidad

Trinidad grundades av Diego Velázquez 1514 och togs upp på UNESCO:s Världsarvslista 1988. I staden finns en av Kubas bäst bevarade koloniala miljö. Från 1600-talet till 1800-talet var Trinidad ett stort centrum för handel med socker och slavar. Stadens centrala delar har på senare år omsorgsfullt restaurerats vilket gjort att turister gärna söker sig till denna lilla, vackra och pittoreska stad.

Det är inte svårt att få tiden att gå i Trinidad. Man kan tillbringa mycket tid på att ströva runt i staden och njuta av den vackra koloniala arkitekturen, titta på folklivet, besöka någon av de trevliga restaurangerna, besöka konstgallerier eller lyssna på vacker kubans folkmusik på Casa de la Trova eller, det bland turister populära Canchánchara.

Mina två och en halv dagar i Trinidad förvaltade jag väl.

Redan på eftermiddagen ankomstdagen promenerade jag runt i staden för att utforska de mera centrala delarna, men också delar av stadens ytterområden.

Jag började med att promenerade längs de kullerstensförsedda gatorna och njöt av den koloniala arkitekturen. Så vackert och fridfullt det var här!

Kyrkan Iglesia y Converto de San Francisco är en elegant byggnad från början av 1800-talet. Den syns från Plaza Mayor, stadens centrala torg.

Plaza Mayor kantas av vackra koloniala byggnader. Här ligger Palacio Brunet, som numera kallas för Museo Romántico med en fin möbelsamling, Casa de los  Sánchez Iznaga är numera ett museum för kolonialarkitektur, Casa de Aldemán Ortiz är en vacker 1800-tals byggnad med ett konstgalleri, Museo de Arqueologia Guamuhaya är en byggnad med vacker kolonialarkitektur uppförd på 1700-talet. På 1800-talet bodde den tyske forskaren, som också kallas för den moderne geografins fader, Alexander von Humboldt i huset.

På det lilla pittoreska torget Plaza del Jigue finns ett stort akaciaträd under vilket de första mässorna hölls innan man byggt en kyrka. Vid torget ligger restaurangen El Jigue där man kan äta gott och lyssna till vacker kubansk musik på kvällarna. Har man tur så kommer restaurangens kock ut från köket för att sjunga, något som jag hade turen att uppleva. Jo, han sjöng riktigt bra!

På Plaza Santa Anna, öster om Plaza Mayor, finns en sliten kyrka. Torget är en populär samlingsplats för kubaner.

På ett berg norr om Plaza Mayor står den imponerande ruinen av kyrkan Ermita de Nuestra Senora de la Candelaria. Det är värt att promenera upp på berget via den smala, branta trappan från Plaza Mayor för vyerna över Trinidad och dess omgivningar är fina härifrån.

Trinidads folkliv är, som över allt på Kuba, fascinerande.

Genom att gå västerut från Plaza Mayor lämnar man snart den av turister mest besökta delen av staden. Snabbt kommer man in i ett mindre välvårdat område än i de centrala delarna där människor lever under knappa förhållanden. Här promenerade jag vid två tillfällen för att se på den verklighet som många kubaner tvingas leva i.

I kvarteren mötte jag kubanska cowboys, pojkar med stråhattar, en man som bar på en levande gris, folk som satt i sina gungstolar på verandorna och som hälsade glatt när jag gick förbi, familjer som hämtade vatten i stora tunnor på kärror dragna av oxar mm.  Man måste bort från turiststråken för att möta människors vardag.

Några andra roliga upplevelser under min vistelse i Trinidad var en schacktävling som hölls på Plaza Mayor med ett par hundra deltagande skolbarn. Så de kämpade!

Musikaftnarna på Casa de la Trova och eftermiddagsmusiken på Casa de la Cultura var högtidsstunder. På Casa de la Cultura fick jag även uppleva en dansafton med hundratals kubaner som visade upp sina färdigheter.

En intressant upplevelse var också när jag kom rakt in i en fotografering av en societetsflicka som fyllde 15 år. Så vacker hon var med klänningar i olika färger! Fotograferingen avslutades med att hon åkte därifrån, sittande uppe på bakluckan, i en Chevrolet Impala Cabriolet 1959 års modell. Vilken kombination – Den unga damen i sin vackra klänning och den otroligt fina Impalan!

Valle de los Ingenios

Bara tolv kilometer nordost om Trinidad ligger den vackra och bördiga slätten “Valle de los Ingenios”, med de dramatiska bergen i Escambraymassivet i bakgrunden.

Dalen har en en intressant, men tragisk historia.

Under 1800-talet byggdes här en mängd sockerbruk som skulle ta hand om skörden från sockerrörsfälten. På en yta av 270 kvadratkilometer fanns en gång mer än 70 sockerbruk. Här drev sockerbaronerna sina plantager med hjälp av slavarbetare ända fram till slutet av 1800-talet, tills slaveriet officiellt avskaffades.

Man kan besöka den gamla gården Manaca Iznaga, där omkring 350 slavar levde på 1800-talet. I markägarens hus finns numera en restaurang. Förutom hans hus finns slavhyddor och ett 45 meter högt torn varifrån man övervakade slavarna på fälten kvar. Utsikten från tornet över den vackra dalen är vidunderlig.

Hela dalen finns numera med på UNESCO:s Världsarvslista.

Den som inte har tillgång till bil kan ta ångtåget från Trinidad genom dalgången. Loket var tyvärr trasigt vid mitt besök.

Vandring med Trinidad som utgångspunkt

Det finns fina vandringsmöjligheter i trakterna runt Trinidad.

En tidig söndagsmorgon lämnade jag huset där jag bodde. Jag vandrade förbi Plaza Mayor, genom bostadskvarteren och vidare till den asfalterade vägen som leder ut ur staden. Sedan fortsatte jag mot sockerrörsodlingarna och bergen. Jag tycker om att vara uppe tidigt på morgonen för att se städer eller byar vakna.

Min vandring började med ett besök i ett hus i Trinidad, inte långt från Plaza Mayor, där en santeriaförsamling brukar mötas. Jag hade fått fråga mig fram för att hitta huset.

Den gamle mannen som satt bakom fönstergallret frågade om jag ville komma in. Jag tackade ja, och fick möta prästen/mediet, en man i 40 – 50 års åldern, sittande i en gungstol. Han visade mig runt i huset och jag fick se en del av deras gudabilder och altaret där man utför mediala seanser. Väggarna var vita med vågmönster, linjer och fiskar målade i blått. Det kändes nästan lite kusligt att gå omkring i huset. Efter cirka en halvtimme i huset gick jag därifrån, med ännu en stark upplevelse i bagaget.

Jag fortsatte min vandring ut genom staden på en kullerstensklädd gata tills jag kom till den asfalterade vägen. Det låg en brant utförsbacke där jag nådde vägen. Människorna som var på väg mot staden hade istället en brant uppförsbacke, som de slet hårt i.

Efter någon kilometer mötte jag tre män till häst med bergen vackert i bakgrunden. Jag fotograferade dem. Skrattande red de förbi mig.

Det var härligt att vandra i den friska morgonluften.

Jag kom till en by några kilometer bortom Trinidad. I den fanns enkla trähus med välordnade täppor där det växte grönsaker och blommor.

I en annan by låg ett gammalt tegelbruk, som såg nedlagt ut. På väggarna fanns citat från uttalanden av Che Guevara.

Jag lämnade byn och kom ut bland stora sockerrörsfält och husen blev allt färre. Min vandring fortsatte nu på en grusväg genom fälten med fina vyer över bergen i väster. Av och till såg jag enstaka hus. Så skönt det var att få vandra igen!

Vid lunchtid hade jag gått en dryg mil bort från Trinidad.

När jag mötte en kuban och två turister på hästar. Kubanen guidade turisterna i omgivningarna. Jag frågade honom om det fanns någonstans jag kunde köpa mig något att dricka. Han skrattade och sade att det inte finns fler hus än farmarens, som låg en dryg kilometer bort. “De kanske kan sälja något till dig”.

När jag kom fram till huset mötte jag en liten flicka i femårs åldern som tittade nyfiket på mig. Lite längre bort satt 5-6 vuxna människor. Hennes pappa kom fram till mig. Jag frågade om de hade någon coca-cola eller en öl att sälja. “Nej, men du kan få rom av oss”. Jag tackade nej och stannade en stund hos familjen för att på knagglig spanska försöka konversera med dem. Det lyckades någorlunda.

I byarna var nu människor vakna och jag såg ryttare med stora mjölkflaskor bundna på hästarna, eller män som körde oxkärror och män som kom ridande på mulåsnor.

På vägen tillbaka till Trinidad mötte jag Jesus i en av byarna jag tidigare gått igenom. Han var i 35-40 års åldern och talade en hyfsad engelska. Han bodde i ett litet hus tillsammans med sin mor. Honom talade jag ganska länge med och han berättade att han hellre var fattig och stolt än att han ville tigga av turister.

Jag var tillbaka i Trinidad vid 16-tiden efter en fin heldagsvandring. Den kalla ölen jag köpte i den första restaurangen jag såg smakade alldeles förträffligt.

Santa Clara

Santa Clara grundades den 15 juli, 1689 av en grupp människor som ville undvika piratraiderna mot staden Remedios. Santa Clara är huvudstad i provinsen Las Villas.

En viktig historisk händelse har gjort staden berömd.

Det var i Santa Clara som Che Guevaras sista slaget i hans gerillakrig mot Batistaregimen ägde rum 1958. Från denna händelse har staden fått sitt smeknamn “Den hjältemodiga gerillans stad”.

Eftersom gruppen jag reste tillsammans passerade Santa Clara på väg mot Cienfuegos gavs bara tillfälle att besöka två av stadens sevärdheter.

Tren Blindado-monumentet har tillkommit för att hedra minnet av att Che Guevara och hans 300 soldater lyckades erövra staden den 28 december, 1958 trots att den försvarades våldsamt av Batistas 3 000 soldater. Här finns också fyra av de vagnar som ingick i ett pansartåg fullastat med soldater och vapen som skulle skickas till östra Kuba för att stoppa rebellernas framfart. Che Guevara var den man som fick tåget att spåra ur, vilket spädde på hans heroiska image.

På Plaza de la Revolution, som uppfördes för att fira 30 års dagen av slaget i Santa Clara avtäcktes den 28 december, 1988 minnesmonumentet över Che Guevara. Efter att Che dödats i Bolivia på order av CIA fördes hans kropp till Kuba 1997 där den och kropparna efter sex av hans kamrater lades i ett mausoleum. På torget finns en jättestor staty av Che i krigsmundering och monument tillägnade honom.

Che Guevara hyllas även på många andra platser runt om på Kuba.

Cienfuegos

Cienfuegos, med cirka 150 000 invånare, är huvudstad i provinsen med samma namn. När Christofer Columbus upptäckte viken 1494 levde jaguaindianena här. I och med spanjorernas ankomst beseglades deras öde. Viken är en av Karibiska havets vackraste och har bidragit till stadens smeknamn “Söderns Pärla”. Cienfuegos är uppkallad efter en generalguvernör som styrde staden i början av 1800-talet. Cienfuegos är en liten trivsam stad med flera vackra koloniala byggnader.

Tyvärr var tiden i Cienfuegos alldeles för kort för att hinna med att utforska staden ordentligt. Under den halva dag jag var i staden hann jag med att titta på, bland annat:

Parque Marti

Parque Marti, före detta Plaza de Armas, är stadens stora torg som mäter 200 x 100 meter. Torget har förklarats som nationalmonument på grund av de omgivande byggnaderna och deras historiska betydelse.

Mitt i parken ligger “Nollkilometern”, en vacker mosaik, som markerar Cienfuegos mittpunkt.

I parken pågick ett möte med en kommunistisk ungdomsgrupp, som var spännande att titta på. Här fanns ungdomar med röda fanor, vissa med revolutionsmotiv. Det hölls flammande tal och man hade en dansuppvisning.

Andra sevärdheter runt torget är:

I parkens sydvästra del, på Calle Bouyón, finns Kubas enda triumfbåge, som byggdes 1902.

Parkens östra sida upptas helt av Palacio del Ayuntamiento vars utseende har inspirerats av Havannas Capitolio.

Teatro Tomás Terry, vid parkens nordvästra sida, byggdes 1886 – 89 för att infria Tomás Terry Adams sista önskan och testamente. Han var en skrupellös sockerfabriksägare som blivit förmögen på slavhandel och sedan borgmästare.

På teatern har storheter som Enrico Caruso och Sarah Bernhardt framträtt.

Catedral de la Purísima Concepcíon är stadens magnifika katedral. Den uppfördes 1833 – 69 och ligger vid parkens norra sida. Katedralen har två klocktorn i olika höjd.

Palacio Ferrer ligger vid parkens västra ände. Det är en vacker byggnad med en kupol vackert utsmyckad i blå mosaik. Huset byggdes i början av 1900-talet och i detta bodde Enrico Caruso i samband med sina framträdanden på Teatro Tomás Terry.

Några andra sevärdheter i Cienfuegos är:

Cementerio General La Reina är Cienfuegos stadskyrkogård och är numera nationalmonument. På kyrkogården, som anlades på 1830-talet, finns en berömd gravstaty av La Bella Durmiente (Törnrosa). I graven vilar en ung kvinna som dog av brustet hjärta för att hennes kärlek till en man förblev obesvarad.

Punta Gorda ligger vid Cienfuegosvikens södra ända. Här låg stadens aristokratiska kvarter i början av 1900-talet. De gamla, vackra trähusen kan beskådas under en promenad, från en cykeltaxi eller en hästdroska under färd ut på den smala landremsan. Själv åkte jag ut med en cykeltaxi och tillbaka till stan med hästdroska till ett pris av 1 Peso Convertible, vilket motsvarar drygt SEK 7:-. Förmodligen betalade jag ett överpris för hästdroskan eftersom kusken vägrade ta med andra resenärer under färden tillbaka till centrum.

Paseo del Prado är Cienfuegos paradgata som anlades 1922. Längs den ligger många vackra koloniala byggnader och här finns även flera monument som hedrar traktens kända personer.

Gruppen förlades på ett hotell utanför staden, vackert beläget vid Cienfuegosviken. Flera i gruppen ville bada innan vi åkte in till Cienfuegos och var helt stressade för att jag var tvungen att åka in till stadens centrum och växla pengar. Vissa skrek med höga röster att de inte ville stressa för min del, och tyckte att jag kunde lugna ner mig och vänta på dem. Någon blev till och med ordentligt aggressiv. Här avslöjades än en gång psykologin i en flock. Börjar en skälla så hänger andra på ……..

Det roliga var att ingen badade, för när de kom ner till stranden upptäckte de att vattnet var förorenat och att det växte mängder med slemmiga alger i det. Slokörat gick “badarna” tillbaka till hotellet. De höll en väldigt låg profil när jag senare frågade om de hade badat. Inte heller badade de i hotellets pool, för en av gruppmedlemmarna hade sagt att vattnet i pooler är en av de största bakteriehärdarna som finns. Det är inte lätt att vara flockmänniska ibland! Hursomhelst, tycker jag att denna lilla roliga episod blev “Resans magplask”.

Vinales

Resans höjdpunkt när det gäller naturupplevelser blev besöket i Vinales, vars namn härrör från en vinodling grundad år 1607 av en bosättare från Kanarieöarna.

Vinales, där man alltid försörjt sig på jordbruk, är nu under statligt beskydd som ett exempel på en fint bevarad kolonial bosättning. Huvudgatan kantas av många vackra koloniala byggnader utrustade. Många är utrustade med arkader som ger skydd vid regn eller stark sol.

Vinalesdalen erbjuder besökaren ett unikt landskap med sockertoppsformade berg, mogotes, som reser sig högt över majs- och tobaksfälten. I dalen finns vackra små byar med palmbladstäckta bondgårdar.

Under två dagar hyrde jag en cykel och gjorde långa utflykter i denna vackra miljö.

Cykeltur Vinales – Hotel Jazmines – Mogote Dos Hermanas – Valle de la Guasasa – Vinales

Första dagen cyklade jag i mörker upp till Hotel Los Jazmines , som ligger på ett berg med vackra vyer över dalgången, för att se på soluppgången.

Väl uppe vid hotellet, efter en ganska tuff cykeltur, väntade jag ut soluppgången. När den kom vid 8.15-tiden fick jag lön för mödan. Så vackert det var att stå på höjden och följa hur solstrålarna lyste upp berg efter berg! Jag stannade en lång stund bara för att njuta av de vackra vyerna.

På vägen tillbaka mot Vinales stannade jag och fotograferade tobaksodlare som nu var på väg ut på fälten och män som plöjde sina åkrar med hjälp av oxar.

Nästa mål under dagens cykeltur var Mogote dos Hermanas för att titta på den stora muralmålningen målad av den kubanske målaren Leovigildo González på uppdrag av Fidel Castro. Berget på vilket målningen finns ligger cirka 4 kilometer väster om Vinales.

På vägen till målningen stannade jag ett flertal gånger för att följa tobaksodlarnas arbete på fälten.

Muralmålningen, Mural de la Prehistoria, beskriver utvecklingen historia, från ammoniter till människan.

Efter att ha tittat på målningen cyklade jag in i den vackra Valle de la Guasasa. Det leder en liten väg in i dalen till bondgårdar och fält där man odlar tobak eller grönsaker. På båda sidor om dalen reser sig mäktiga karstberg. Jorden i dalen är djupt röd och bördig och jag fick en fin överblick över vad kubanerna odlade.

Jag mötte flera jordbrukare under min cykeltur och ett gäng tyskar som skulle vandra i dalen.

När stigen som jag kommit in på, efter att ha lämnat den lilla grusvägen, vek brant upp mot ett högt berg vände jag om för att cykla tillbaka till muralmålningen och restaurangen som ligger i dess närhet. Nu var det dags för lunch.

Efter lunchen cyklade jag österut på en liten grusväg, knappt större än en stig. Jag kom till ett fält där män med hjälp av tre par oxar plöjde.

Färden fortsatte vidare genom tobaksfälten. Husen tog slut. Nu visste jag inte riktigt vart jag var på väg. Efter nästan en timmes cykling träffade jag en man som jag frågade efter vägen till Vinales. Han gav mig två alternativ, ett längre och ett kortare. Jag valde det längre och fortsatte turen genom stora vitkålsodlingar.

Efter 1,5 timme kom jag ut nära Cueva de San Miguel, en av de stora grottorna som finns i bergen runt Vinales. I den ligger Palenque de los Cimarrones, som en gång var tillflyktsort för afrikanska slavar på flykt. Här finns nu ett litet museum och en restaurang. Jag köpte en dricka eftersom jag var väldigt törstig.

Sakta cyklade jag tillbaka mot Vinales, dit jag kom vid 16-tiden.

Innan jag ställde från mig cykeln för dagen cyklade jag åter till Hotel Los Jazminez för att se på solnedgången. När jag kom dit såg jag direkt att det inte skulle bli den solnedgång jag förväntade mig. Solen skulle inte gå ned bakom några berg. Cyklade därför tillbaka till Vinales och vidare till Hotel La Ermita som ligger öster om staden. Inte heller där fick jag den solnedgång jag förväntade mig, men stannade kvar och njöt av att se landskapet färgas rött av den nedåtgående solen. Så vackert det blev, trots att jag inte kunde fotografera solen sjunka ned bakom bergen.

Senare på kvällen gick jag till en av de barer som har levande musik. Man får aldrig nog av att lyssna på den vackra kubanska musiken!

Cykeltur Vinales – Valle de Arcón, tur och retur

Påföljande dag var det dags för en ny cykeltur. Visste inte om jag skulle kunna cykla ytterligare en dag när jag gick till sängs eftersom det värkte i baken och benen kändes styva efter allt cyklande.

När jag vaknade på morgonen var det klart att jag skulle cykla även denna dag, trots lite ont i baken.

Idag skulle färden gå rakt norrut från Vinales. Först cyklade jag på måfå eftersom jag inte visste riktigt vart jag skulle.

När jag kom till en avtagsväg där höga berg tronade upp sig stannade jag till för att fotografera. En kvinna i 30-års åldern kom fram och började prata med mig. Hon ville att jag skulle komma in i hennes hus där hon drev en liten privat restaurang för att äta. Jag förklarade att det var för tidigt för mera mat, det var ju inte längesedan jag ätit frukost.

Jag frågade henne efter vägar att cykla på. Hon pekade på avtagsvägen och sade att “denna går till Valle de Arcón. Vägen tar slut i byn efter 6 kilometer”. Då bestämde jag mig för att cykla in även i denna dal.

Vägen var asfalterad ända fram till byn längst in i dalen och starkt kuperad. Det var bitvis riktigt kämpigt att ta sig upp för de branta backarna. Tyvärr var det inte lika soligt som under gårdagens cykling, men det var vackert ändå.

Ibland skymtade höga berg fram bakom träden som växte längs vägen.

Jag mötte inte en människa förrän jag var framme i byn, längst in i dalen. Här såg jag jordbrukare och skolungdomar. Några av dem kom fram för att prata med mig.

När jag cyklat runt i byn ett tag vände jag om för att cykla tillbaka mot stora vägen.

De utförsbackar jag haft på väg in i dalen, var nu uppförsbackar och väldigt slitsamma. Det var bara att ta det lugnt…..

I utkanten av byn, vid vägen in i dalen, såg jag ett oxekipage som drog timmer och vid ett av husen pågick en grisslakt. Grisen levde fortfarande när jag kom fram till slaktplatsen. Tittade en stund på när männen slaktade grisen innan jag cyklade upp till huset där kvinnan bodde som jag tidigare hade talat med. Köpte en kall öl av henne, som jag fick betala ett hutlös pris för, innan jag fortsatte att cykla norrut.

Efter ett tag kom jag till ytterligare en by, som jag cyklade jag runt i, innan jag vände för att cykla tillbaka till Vinales, dit jag kom vid 16.30-tiden. Nöjd efter ytterligare en fin dag på cykel.

Även denna kväll gick jag och lyssnade på den vackra kubanska musiken och drack en, eller ett par, goda kubanska öl (Bucanero).

Nu gick min kubanska resa in i slutfasen och nästa dag var det dags att återvända till Havanna där resan hade börjat. Efter ytterligare några dagar i Havanna, Kubas huvudstad, väntade flyget hem till Sverige och därmed var ännu en fin resa i vår spännande värld slut.

Resan på Kuba var lärorik, spännande, intressant och fascinerande, men tog slut alldeles för fort. Jag hade gärna stannat på Kuba ytterligare en tid!

Under resan hade jag mött många vänliga människor, besökt intressanta historiska platser och natursköna platser. Kuba är väl värt en längre resa.

Jag fick även inblick i ett politiskt system som till stora delar inte fungerade bra, är förljuget, frihetsberövande, kontrollerande och som förorsakar människor onödigt lidande. Därför kommer jag att med stort intresse följa den framtida politiska utvecklingen i landet, och hoppas att politikerna efter Fidel Castro mera aktivt kommer att arbeta för ett Kuba med större frihet och välstånd för befolkningen än den nuvarande regimen gör.

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly