kenya-samburu-resa

Resa till Kenya, Samburu National Reserve

Klicka på bilden för större format

Resa till Kenya, Samburu National Reserve

Kenya blev det 126:e landet / autonoma region jag besökt!

Jag har länge haft planer på att besöka Kenya för de goda möjligheterna att se vilda djur. När jag hittade en resa hos en arrangör som jag tyckte låg rätt i pris bokade jag denna. Resan blev en stor upplevelse för de många fantastiska mötena med några av Afrikas vilda djur, inklusive ”The Big Five”, det vill säga lejon, leopard, elefant, svart noshörning och afrikansk buffel. På bara tre dagar! 

Reseupplägget fungerade mycket bra med fina hotell, mycket god mat, en bra svensk guide och en kenyansk chaufför som kunde sina viltreservat. Vi besökte Samburu National Reserve, Mount Kenya National Park, Lake Nakuru National Park och Masai Mara National Reserve

Jag såg så många djur, och tog så många bilder, att jag bestämde mig för att dela upp informationen från denna resa på respektive nationalpark / naturreservat

Totalt åkte jag omkring 1 700 kilometer i jeep på denna resa varför jag fick se mycket natur och en hel del av den fattiga kenyanska landsbygden också

Den här sidan handlar om dagarna i Kenyas huvudstad Nairobi, besöket i Samburu National Reserve och vad jag såg under mitt besök

Samburu National Reserve

Nära Samburu National Reserve, som var det första reservatet jag besökte, finns ytterligare två nationalreservat, Shaba och Buffalo Springs. De tre reservaten ligger som en grupp i Northern Frontier District i den norra delen av centrala Kenya. Här är naturen betydligt torrare än i parkerna längre söderut, Lake Nakuru, Masai Mara mfl, vilket innebär att det förekommer djur- och växtarter som inte påträffas i de sydligare reservaten

Samburu och Buffalo Springs gränsar mot varandra på var sin sida om floden Ewaso Ng´iro. Shaba ligger ett kort stycke öster om de båda andra parkerna, på den södra sidan om samma flod

Nationalreservaten omges av klippiga berg och täcks i stor omfattning av torr buskvegetation. Längs floden Ewaso Ng´iro är det frodigare grönska. Ytan i Samburu National Reserve uppgår till omkring 165 kvadratkilometer

Djurlivet i Samburu är rikt och jag hade turen att få se flera av reservatets olika djurarter, unika för området är nätgiraff, grevyzebra, giraffgasell och beisaoryx. I Samburu förekommer också ett stort antal olika fågelarter, unika för området är gampärlhöna och somaliastruts

Dagarna i Nairobi och besök i Samburu National Reserve 

Efter en lång resdag, som startade vid 2-tiden på morgonen, landade jag på Nairobis flygplats strax efter klockan 20 lokal tid. Här hämtades de resenärer upp som flugit från Göteborg av några av de chaufförer som skulle köra oss till hotellet och senare under rundresan i Kenya

Jag såg inte mycket av Nairobi under transporten från flygplatsen till hotellet där jag skulle bo de kommande två nätterna eftersom det var kväll och gatorna var ganska dåligt upplysta. Efter incheckningen var det gemensam middag och därefter läggdags

Nairobi, Kenyas huvudstad, har omkring 4.4 miljoner invånare och grundades år 1899 i samband med att man byggde järnvägen mellan Mombasa och Kampala i Uganda. År 1907 blev Nairobi huvudstad i Brittiska Östafrika och vid självständigheten år 1963 landets huvudstad.  Nairobi ligger 1 700 meter över havet

Efter frukosten påföljande dag gick jag på en kort promenad i hotellets omgivning. Hotellet jag bodde på låg i ett välvårdat område längs en gata som leder in till Nairobis centrum. Jag ställde mig och studerade den kaotiska trafiken, som är typisk för Nairobis centrala del. Jag studerade en kvinnlig trafikpolis som gjorde tappra försök att dirigera trafiken efter bästa förmåga och passade på att ta några miljöbilder av den nästan stillastående trafiken. Det höll på att kosta mig kameran!

När den kvinnliga trafikpolisen såg att jag fotograferade vinkade hon till mig och gick med bestämda steg i min riktning. När hon kom fram till mig var hon mycket arg och skrek att man inte får fotografera poliser i Kenya. Jag försökte förklara för henne att jag inte visste det eftersom jag precis kommit till landet och att jag bara tog bilder på trafiken. “Visa mig bilderna du tagit”, sa hon. Vilket jag naturligtvis gjorde. Och visst hade hon kommit med på tre bilder. Hon högg tag i min kamera och ville att jag skulle ge den till henne. Jag vägrade. “Jag skall ta dig till polisstationen”, sa hon. OK, sa jag.

Efter en lång diskussion och många ursäkter lugnade hon ned sig och släppte kameran. När hon förmanat mig ytterligare fick jag gå tillbaka till hotellet. Med kameran i behåll!

Efter den tumultartade starten i Nairobi  började resan på allvar. Nu skulle gruppen, 28 personer, besöka två av Nairobis få sevärdheter. Vi gav oss ut i stadens kaotisk trafik och kom så småningom till den första sevärdheten, Karen Blixens museum

Den danska författaren Karen Blixen, 17.04, 1885 – 07.09, 1962, egentligen Karen von Blixen-Finecke, var under åren 1914 och 1931 bosatt i Brittiska Östafrika, nuvarande Kenya. Här drev hon och hennes svenske make Bror von Blixen-Finecke en kaffefarm, som aldrig blev riktigt lönsam. Sin tid i Afrika skildrade Karen Blixen i romanen ”Den afrikanska farmen” som filmatiserades. Filmen ”Mitt Afrika”, Out of Africa, hade premiär den 20 december, 1985 i USA och fick stor framgång. Huvudrollerna spelades av Meryl Streep och Robert Redford

Karen Blixen nominerades flera gånger till Nobelpriset i litteratur, men hon tilldelades det aldrig. Blixen var ursprunglig ledamot av Danska akademien

The Karen Blixen Museum öppnades år 1985 i M’Bogani House, som var huvudbyggnaden på Karen Blixens afrikanska kaffefarm. Hit flyttade makarna Blixen år 1917 från den mindre farmen M’Bagathi, där de bodde under sina första år i Afrika. Museet ligger i villakvarteret Karen, 15 km utanför Nairobi City, och består av själva boningshuset, ett kök som ligger i en separat byggnad samt en kaffetorkanläggning i skogen

En guide informerade om Karen Blixen och hennes liv innan vi fick gå in i själva museet. Inne i byggnaden finns saker som tillhört Karen Blixen och man har även lyckats återskaffa några av de ursprungliga möblerna. Intressant besök för den som är intresserad av Karen Blixen och hennes liv

Från Karen Blixen Museum åkte vi till en anläggning där man föder upp den utrotningshotade Rotschildgiraffen. Här kommer man nära de vackra djuren. Centrat är populärt bland turister och här är alltid många besökare som matar girafferna med pellets som delas ut efter att man passerat kassan. Lite väl mycket ”business” för min smak

Mitt emot uppfödningscentrat finns ett grönområde med strövstigar som enligt uppgift skall vara rikt på fåglar. Grinden till området var stängd för dagen men jag lyckades ändå få tillstånd att på egen hand, vanligtvis måste en guide gå med, gå en kort promenad i den tätvuxna vegetationen. Inte en enda fågel såg jag under min cirka 15 minuter långa promenad

Efter lång tid i bilköer kom vi tillbaka till hotellet. Jag passade på att studera stadsbebyggelsen under bilresan och noterade att Nairobi inte var någon vacker stad. På kvällen fick resedeltagarna äta middag på egen hand. Jag åt min på hotellet då jag på flygresan blivit varnad av en fransman som arbetat i Nairobi under tio år för att gå ut ensam på kvällen eftersom rånrisken var mycket stor

På morgonen resans tredje dag började äntligen det riktiga äventyret – besöken i naturreservaten!

Jeeparna med resans deltagare startade från hotellet i Nairobi strax efter frukosten och resan till Samburu, knappt 320 kilometer, tog nästan sex timmar. Hyfsad vägstandard en stor del av sträckan, enligt kenyanska mått, ända fram till reservatets ingång. Dock många fartgupp som höll nere hastigheten

Vi åkte genom den kenyanska landsbygden med ett vackert landskap, men med fattiga och slitna små städer och byar. Ett par toalettstopp gjordes vid stora souvenirbutiker där försäljarna försökte “trycka på” oss allehanda prylar

Efter incheckningen i reservatet  fortsatte färden i en knapp timme på en mycket skumpig grusväg fram till hotellanläggningen som bestod av ett antal små hus för gästerna och en huvudanläggning med reception och restaurang

Efter incheckningen på hotellet var det dags för lunch, en av de många utsökta måltiderna som ingick i denna resa! Frukost, lunch och middag serverades alla dagar vi var på safari och det var ett nöje att gå till bords. Alltid en stor och fräsch buffé där det alltid serverades fräscha rätter och olika sallader. Den som gick hungrig från måltiderna hade gjort något fel…

När vi njutit av den goda lunchen var det dags för resans första safaritur

Jag hade hamnat i en jeep tillsammans med ett par från Ulricehamn och deras son. Mannen var lika fotointresserad som  jag och det var ett drömläge att vi bara var fyra personer i vår jeep då det gav bättre rörlighet under fotograferingen. Bilen kördes av David, en kenyansk man

Redan när vi körde från reservatsentrén hade vi sett en del vilda djur, bland annat impalaantiloper, stäppzebra (vanlig zebra), Grevyzebra, vattenbock och nätgiraff

Under eftermiddagens safaritur såg vi ytterligare ett flertal olika djurarter, flera hjordar med impalaantiloper, fler Grevyzebror, nätgiraffer, giraffgasell, elefanter, vårtsvin, vattenbock och lejon. Lejonen hade lagt sig i diket längs vägen vi körde och låg bara en kapp meter från bilens hjul!

Morgonsafarin påföljande dag bjöd på en riktigt stor naturupplevelse!

När vi närmade oss floden Ewaso Ng´iro stötte vi på en grupp oroliga elefanter. Honorna hade ställt sig i en ring runt kalvarna och brummade djupt. Förklaringen kom en stund senare när vi fick se en leopard komma gående bland buskarna. Den kunde vi  sedan följa och jag hade turen att få se den uppkrupen på ett dött träd spanande mot oss. Senare hade jag även turen att se när den hämtade sitt byte och gick iväg med det i munnen. Det här var en av mina mäktigaste mäktig naturupplevelser!

Andra djur jag såg under morgonsafarin var nätgiraff, impala, vattenbock, kudu, gampärlhöna, hjälmpärlhöna, krokodil, grevyzebra, gerenuk (giraffgasell), beisaoryx, vårtsvin mm

Vid lunchen var mötet med leoparden det mest aktuella samtalsämnet. Alla resenärer hade haft turen att få se den

Vid 16-tiden var det dags för den sista safarin i Samburu National Reserve. Förväntningarna på nya spännande möten med djur var naturligtvis höga efter förmiddagens möte med leoparden

Inte behövde vi bli besvikna under eftermiddagssafarin heller! Förutom flera av de djur vi sett under förmiddagens tur fick vi även se två grupper av lejon och gepard, en gepard som precis slagit ett byte och låg framför bilarna och åt på det, samt en gepardhona med två ungar, vårtsvin, somaliastruts, olivbabian mm

Det saknades inte samtalsämnen under kvällens middag!

Nästkommande dag skulle vi lämna Samburu National Reserve för besök i Mount Kenya National Park där nya äventyr väntade

Gruppen lämnade hotellanläggningen efter en god frukost och färden ut ur reservatet gick på samma skumpiga vägar som vi körde in på. Då det regnat kraftigt under natten var det sörjigt på vägarna och i floden Ewaso N´giro  hade vattnet stigit kraftigt vilket förorsakade chaufförerna visst besvär att korsa den. Davids skicklighet som chaufför sattes på prov när han som första bil körde ut i floden. Efter en del krängande var vi över och färden till Mount Kenya kunde därmed fortsätta

Det här var en start på resan till Kenya som vida överträffade mina förväntningar! Hur skulle besöken i de andra reservaten kunna överträffa det jag upplevt i Samburu?

Det här var en av mina bästa resor! Hotellen var bra, maten god, transporterna fungerade perfekt, den svenska guiden var mycket bra och den kenyanske chauffören gjorde vad han kunde för att visa upp sitt vackra och fascinerande land. Men framför allt var det de mäktiga mötena med de afrikanska djuren som gjorde resan till en mycket stor upplevelse!

Länkar till de andra nationalparkerna jag besökte på denna resa

Samburu National ReserveMount Kenya National ParkLake Nakuru National ParkMasai Mara National Reserve 

Korta fakta om djur jag såg i Samburu National Reserve 

Olivbabian (anubisbabian)

Babianen förekommer över nästan hela Afrika, med undantag av området norr om Sahara, Madagaskar och delar av Västafrika

Babianer lever i grupper på mellan 5 och 250 individer. Flockens storlek beror på art, tillgång till föda och antalet skyddade platser i träd och på klippor där de kan sova

Babianernas naturliga fiender är leoparder, lejon, geparder, stora rovfåglar och schimpanser
I Östafrika förekommer två olika babianarter. Den största är olivbabian (anubisbabian)

Benämningen anubisbabian har den fått efter den egyptiska guden Anubis, som framställdes med ett hundliknande huvud, ganska likt babianens. Olivbabianen förekommer huvudsakligen i de norra delarna av Östafrika

Olivbabianen har grå, brun eller olivfärgad päls och en svart nos. Kroppslängden är vanligtvis 50 – 75 centimeter, svansen brukar mäta ungefär en halvmeter. I vildmarken når hannar en vikt av cirka 24 kilo. Hononnas vikt uppgår till knappt 15 kilo. Olivbabianen lever mest på savannen

Kirks dikdik

Kirks dikdik eller Kirkdikdik (Madoqua kirkii) är en antilopart som tillhör gasellantiloperna och finns i Tanzania, Namibia, Angola och de södra delarna av Kenya

Pälsfärgen på Kirks dikdik varierar beroende på var den lever. Gemensamt för alla dikdikarna är att de har en lång snabelliknande nos och en vit ring runt ögonen. Hornen är tunna och raka. Mankhöjden varierar mellan 35 och 43 centimeter och vikten mellan 4,5 och 6 kg

Afrikansk elefant 

De afrikanska elefanterna har på grund av jakten på elfenben minskat dramatiskt i antal. I början av 1900-talet fanns det uppskattningsvis 10 miljoner elefanter. På 1970-talet hade de reducerats till cirka 1.3 – 1.5 miljoner. Idag finns det uppskattningsvis bara omkring 400 000 afrikanska elefanter kvar

Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen elefantdjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk savannelefant och afrikansk skogselefant

De afrikanska elefanterna indelas enligt Mammal Species of the World i två nu levande arter, savannelefant (Loxodonta africana) och skogselefant (Loxodonta cyclotis). De båda arterna uppvisar en rad anatomiska skillnader, bland annat har skogselefanten, i likhet med den asiatiska elefanten, fem tår på framfoten och fyra på bakfoten, medan savannelefanten har fyra tår på sina framfötter och tre på sina bakfötter. Elefanten växer hela livet och deras storlek varierar därför mycket

Hanar hos savannelefanten väger mellan 4 000 och 6 300 kg, honor mellan 2 200 och 3 500 kg. Mankhöjden hos hannar varierar mellan 3 och 4 meter och hos honor mellan 2.4 och 3.4 meter. Elefanter i det fria når en livslängd på maximalt 60 år och omkring 80 år i fångenskap

Den största elefanten som påträffats, i Angola, vägde c:a 10 000 kg

Den nuvarande elefantpopulationen uppgår till omkring 400 000 individer

Gampärlhöna 

Gampärlhönan (Acryllium vulturinu) förekommer i torra buskmarker från södra Etiopien och Somalia till nordöstra Tanzania. Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros därför inte vara utsatt för något direkt hot

Gampärlhönan är den största i familjen pärlhöns med en höjd på 61 – 71 cm. Den har en rund kroppsform med ett litet huvud. Gampärlhönan har längre vingar, hals, ben och stjärt än sina släktingar

Gampärlhönan har en vacker, blå fjäderdräkt

Gepard 

Gepard (Acinonyx jubatus) är världens snabbaste kattdjur på kort distans och har uppmätts springa i 104.4 km på distansen 200 meter

Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren och når en längd mellan 110 cm och 150 cm. Mankhöjden är maximalt 80 cm. Den genomsnittliga vikten för honor är omkring 38 kg och för hanar omkring 43 kg. Gepardens svans blir upp till 81 cm lång

Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor fullständigt. Klorna används inte till att fälla bytet utan hjälper geparden att få ett bättre grepp i marken när den springer. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare än de andra som hjälp att hålla kvar bytesdjuret

Geparden förekommer från Afrika till Mellanöstern och Asien, och den delas upp i ett flertal underarter. Tidigare fanns geparden i hela Afrika med undantag av skogrika områden i kontinentens centrum men idag förekommer arten bara söder om Sahara. Beståndet i Asien är nästan utdött

Enligt uppskattningar består den kända populationen av gepard av inte mer än 7 000 individer och uppskattningsvis uppgår den globala populationen till inte mer än 10 000 individer. Den största populationen finns i Namibia med cirka 2 500 individer

Giraffgasell,  giraffantilop eller gerenuk

Giraffgasell, gerenuk eller giraffantilop (Litocranius walleri) är en antilop som tillhör underfamiljen gasellantiloper. Den lever i östra Afrika, i det område som brukar kallas Afrikas horn. Namnet gerenuk är somaliska, och betyder “giraffhalsad”

Giraffgasellens päls är rödbrun på ryggen och vit på insidan av benen, magen och runt ögonen. Den saknar helt det så kallade gasellbandet på sidan och den har ett litet huvud i förhållande till kroppen med stora ögon, mycket stora öron, långa smala ben och en lång hals. Det är bara hanen som har horn som kan bli 40 cm långa

En giraffgasell, gerenuk, kan ha en mankhöjd på ungefär 90–100 centimeter och väga mellan 30 och 50 kilo. Honorna är i regel något mindre

Giraffgasellen är speciellt utformad för den miljö den lever i. Den föredrar sandiga stäpper, halvöknar med väldigt lite vatten och torr busksavann med täta busksnår. Den tar sin långa tunga till hjälp för att nå födan, och brukar stundtals ställa sig på bakbenen för att kunna komma åt de bästa skotten. Giraffgasellen har inte tillgång till någon annan vattenkälla än födan den äter och är därför noga med att välja foder. Man har observerat att gerenuken livnär sig på cirka 80 olika arter av växter

Grevyzebra

Zebror (Hippotigris) är en släktgrupp eller ett undersläkte i familjen hästdjur som omfattar fyra arter och ett flertal underarter. Alla kännetecknas av att de har kroppar med tydligt markerade ljusa strimmor mot en mörkare bakgrund. Stäppzebran är den enda grupp av vilda hästdjur som inte räknas som utrotningshotade, Bergzebran klassas som sårbar och Grevyzebran som starkt hotad

Grevyzebra, Grevysebra, (Equus grevyi) är uppkallad efter Jules Grévy som var Frankrikes president under 1880-talet och som fick en grevyzebra som gåva av dåvarande Abessiniens regering. I vissa regioner av Kenya lever grevyzebra och stäppzebra i samma territorium

Grevyzebran är den största av de tre arterna zebror med en längd mellan 250 till 300 cm (huvud och bål). Svansen är mellan 40 och 70 centimeter lång. Mankhöjd är 140 till 160 centimeter. Honorna väger mellan 350 och 400 kg och hannarna mellan 380 och 450 kg. Grevyzebran kan bli upp till 25 år gammal´

Det som tydligast skiljer Grevyzebran från andra zebror är den bruna mulen och de stora, rundade öronen, som är vita i spetsen, samt den kortare svanstofsen. Ränderna är smala och sitter tätt. Buken är vit och på djurets rygg finns en svart längsgående strimma

Grevyzebran lever på torra stäpper i Kenya och Etiopien, eventuellt också i Somalia, och är starkt utrotningshotad och väldigt sällsynt. Den lever bland annat i skyddsområdena Samburu National Reserve och Meru nationalpark

Stäppzebra, stäppsebra 

Stäppzebra eller stäppsebra (Equus quagga), även kallad vanlig zebra, är en art i familjen hästdjur (Equidae) som tillhör ordningen uddatåiga hovdjur (Perissodactyla)

Stäppzebran har i jämförelse med andra zebror som bergzebra och grevyzebra kortare öron och bredare hovar. Pälsens färgteckning skiljer sig mycket mellan de olika underarterna eller populationerna. De mörka ränderna varierar mellan helt svart och mörkt rödbrunt. De ljusa ränderna kan vara helt vita eller ljust rödbruna. Även på buken finns ränder. Dessutom finns en svart-vit man som går från hjässan över halsens baksida till ryggens början

Stäppzebran når en mankhöjd av 1,4 meter. De är cirka 2,3 meter långa och når en vikt på omkring 230 kg

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Sudan och södra Etiopien över de östafrikanska savannerna till södra och sydvästra Afrika. Stäppzebran har det största utbredningsområdet av alla zebror

Stäppzebrorna är mycket sociala och lever i familjegrupper som består av en hane, en eller flera honor och deras ungdjur. Gruppens storlek är beroende av miljön, ibland förekommer stäppzebror i särskilt stora hjordar tillsammans med andra zebraarter eller andra djur, till exempel gnuer

Stäppzebran är en av de vilda hästarter med den största populationen, dock lever omkring tre fjärdedelar av beståndet i Kenyas och Tanzanias nationalparker. Uppskattningsvis uppgår hela beståndet av stäppzebror till mellan 800 000 och 1,3 miljoner individer. Flera underarter är starkt hotade

Grants gasell 

Grants gasell (Gazella granti eller Nanger granti) är med sin mankhöjd 82 cm och en genomsnittlig vikt av 80 kilo en av de större arterna i släktet gaseller. Den är uppkallad efter den skotska naturforskaren James Augustus Grant (1827-1892)

Individerna når en kroppslängd, från huvud till bål, på 140-166 cm och har en svanslängd på 20-28 cm. Honorna väger mellan 38 och 67 kg och är därmed lättare än hannarna, som väger mellan 60 och 81,5 kg. Honornas horn är smalare än hannarnas

Grants gasell lever i östra Afrika och utbredningsområdet sträcker sig från Tanzania, Kenya och Uganda norrut till Etiopien och Somalia. Habitatet utgörs av halvöknar och savanner med enskilda träd

Impala

Impala är en mellanstor afrikansk antilop och en av de vanligaste på de afrikanska savannerna. Namnet impala kommer från zuluspråket. Genom den stora förekomsten på de öppna landskapen är den också ett av de vanligare bytesdjuren för rovdjuren

Impalan når en mankhöjd på omkring 90 centimeter. Honorna väger omkring 40 kg och hannarna omkring 65 kg. Hannar har upp till 90 centimeter långa horn som påminner om en lyra, honor har inga horn

Impalaantilopen lever på savanner i Kenya, Tanzania, Moçambique, Namibia, Botswana, Zambia, Zimbabwe, södra Angola, nordöstra Sydafrika och Uganda. Habitatet utgörs huvudsakligen av den öppna savannen

Honor av impala och deras ungdjur lever i flockar om 10 till omkring 100 individer. Dessutom finns flockar av hannar som inte nått könsmognad och gamla hannar som är för svaga för att kvarhålla ett eget revir. Alla andra hannar lever ensamma och har ett territorium, där de tar kontroll över alla honor

Under flykten når impalan höga hastigheter och gör hopp upp till tre meters höjd och tio meters längd. Den gör också tvära kast i språnget för att undkomma rovdjur

Impalan är en livskraftig antilop och enbart någon av dess underarter kan anses hotad. Det är de stora kattdjuren och hyenorna som är deras främsta fiender, men också krokodiler och pytonormar kan utgöra livsfara. Impalan jagas även av tjuvskyttar då såväl kött som hud och de eftertraktade hornen

Nilkrokodil 

Nilkrokodilen är den näst största krokodilen efter saltvattenkrokodilen. Hanarna väger vanligtvis runt 500 kg och är mellan 3,5 och 5 meter långa. Äldre nilkrokodiler kan väga så mycket som 1 000 kg och vara upp till 5.5 meter långa. Den största krokodilen som fångats, i Tanzania, var 6,45 m lång och vägde 1090 kg. Honorna, som är kortare och mindre än hanarna, brukar väga mellan 230 och 300 kg och vara 2,5 till 4 meter långa

Kuduantilop 

Större kudu (Tragelaphus strepsiceros) är efter Elandantilopen (Älgantilop) Afrikas näst största antilop. Den större kudun tillhör familjen oxdjur och lever främst i öst- central och södra Afrika på halvöppna skogssavanner i Eritrea, Tanzania, Kenya, Zambia, Angola och Sydafrika

En hane kan ha en mankhöjd på ungefär 150 centimeter och väga upp till 315 kg. Hanen har en kam av päls som går från nacken hela vägen över ryggen till svansen och ytterligare en kam som går på undersidan av halsen fram till under frambenen. Kuduantilopen har också mellan 5 och 10 vertikala vita linjer på sidorna och en strimma i ansiktet som förbinder ögonen. Hornen är stora och spiralvridna och kan nå en längd på ungefär 120 centimeter. Honan är mindre och har en något ljusare färg. Men de har samma vita vertikala linjer på sidorna som hanen

Den större kudun är bytesdjur för lejon och leopard, men även för människan

Lejon 

Lejon (Panthera leo) är ett kattdjur av släktet Panthera och är världens näst största kattdjur, bara tigern är större. Lejonen lever i motsats till andra kattdjur i flockar. Lejon förekommer idag i Afrika och i den indiska delstaten Gujarat

Lejonet är Afrikas största rovdjur. Den vuxna lejonhannens kroppslängd mäter mellan 170 och 250 cm och har en mankhöjd upp till 123 cm. Lejonhonan är mindre. Hennes kroppslängd mäter mellan 140 och 175 cm och en mankhöjd som är minst 91 cm. Hanarnas svansar är mellan 90–105 cm långa och honornas något kortare. Vikten för vuxna hanar varierar mellan 181–227 kg och för honor mellan 113–152 kg. Det största kända lejonet vägde 318 kg. De afrikanska lejonen är större än de indiska

I Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe ökar lejonpopulationen, i övriga afrikanska länder minskar den

Afrikansk leopard 

Leopard (Panthera pardus) är ett av de fyra stora kattdjuren av släktet Panthera. Den förekommer i Afrika och i södra delar av Asien. Arten kännetecknas av svarta fläckar på orangegul päls, men variationer förekommer

Leopardens längd varierar kraftigt, från en meter till nästan två meter mätt mellan huvud och bålen, svansen är mellan 70 och 95 cm lång. Leoparder har en mankhöjd mellan 45 och 80 cm och väger väger mellan 28 och 70 kg. Honan är normalt mindre än hanen. Leoparder som lever på öppna savanner är vanligen större än individer som lever i skogar

Det finns fortfarande stora och spridda stammar leoparder, enbart i Afrika söder om Sahara kan det finnas omkring 500 000 individer. Tjuvskyttar utgör ett stort hot mot leopardens existens

Giraff

Giraff (Giraffa camelopardalis) är ett afrikanskt däggdjur som kan bli över fem meter högt och är därmed det högsta nutida landlevande djuret i världen. Giraffen ingår i däggdjursgruppen idisslare, som i sig är del av ordningen partåiga hovdjur

Mankhöjden för båda kön varierar mellan 2,4 och 3,7 meter, till detta kommer en upp till 2,4 meter lång hals. Hanar når en genomsnittlig höjd på 5,3 meter och väger mellan 1 100 och 1 900 kg. Honorna är cirka 4,3 meter höga och har en vikt mellan 700 till 1 200 kg. Giraffkalvarna är vid födseln omkring 180 centimeter höga och väger 45–70 kilo

Den största höjden för någon giraff som hittills har uppmätts är 5.88 meter (1999)

Varje individ har ett unikt teckningsmönster, som behålls oförändrat livet ut, dock mörknar färgen med åren. Olika underarter har olika teckning. Rotschildgiraffen är tämligen lik massajgiraffen. Nätgiraffen skiljer sig från de båda andra genom sin teckning med rödbruna fält avgränsade av skarpa ljusa linjer

I Östafrika förekommer tre underarter av giraff. De skiljer sig huvudsakligen åt genom olika teckning och olika uppehållsområden

Massajgiraff (som jag såg i Masai Mara National Reserve) 

Massajgiraffen är den mest spridda underarten. Den förekommer i Tanzania och den södra halvan av Kenya. Massajgiraffen förekommer i parker som Serengeti, Lake Manyara, Tarangire, Arusha National Park, Selous och Mikumi i Tanzania, och i Masai Mara, Amboseli och Nairobi National Park i Kenya

Nätgiraff (som jag såg i Samburu National Reserve) 

Nätgiraffen, kallas ibland även för tegelstensgiraff, lever i norra och östra Kenya, till exempel i Samburuområdet och Meru. Nätgiraffen har skarpare kontraster i teckningen och en rödbrun grundfärg. Hybrider mellan nätgiraff och massajgiraff kan förekomma i centrala Kenya

Rothschildgiraff (som jag såg i Lake Nakuru National Park) 

Rotschildgiraffen, även kallad baringogiraff, är en av de mera sällsynta underarterna. Den har stora mörkt bruna, ojämna eller fyrkantiga fläckar med otydliga, krämfärgade linjer

Rotschildgiraff, eller baringogiraff, lever i relativt otillgängliga områden i västra Kenya, men förekommer även i en liten population i Lake Nakurus nationalpark. Här återinfördes rotschildgiraffen i slutet på 1970-talet

I det övriga Afrika förekommer flera andra underarter

Giraffen förekommer på afrikanska savanner söder om Sahara. Bestånden anses idag inte hotade men några underarter är ganska sällsynta

Beisaoryx, Östafrikansk oryx

Östafrikansk oryx (Oryx beisa) är ett slidhornsdjur som tillhör underfamiljen gräsätande antiloper

Beisaoryx når en kroppslängd mellan 160 och 190 cm, till detta kommer svansen som kan bli 70 till 80 cm lång. Mankhöjden är mellan 110 till 120 cm. Beisaoryxens vikt varierar mellan 150 och 200 kg. Pälsens färg är på ovansidan gråbrun och på buken vitaktig. De båda färgerna skiljs åt av en smal svart strimma. De långa gracila hornen växer nästan parallella. Hornen har hos vuxna djur en längd mellan 75 och 120 cm och de finns hos bägge könen

Beisaoryx förekommer i östra Afrika, utbredningsområdet sträcker sig från Eritrea och Djibouti över Etiopien och Somalia till Kenya och Tanzania. Habitatet utgörs av torra och våta savanner samt av halvöknar

Östafrikansk oryx, beisaoryx, jagas av befolkningen i utbredningsområdet och hotas även av habitatförlust. Beisaroryx listas som nära hotad

Struts, Somaliastruts 

Strutsen är tillsammans med sin nära släkting somaliastrutsen (Struthio molybdophanes) den största nu levande fågeln. Hanen kan nå en längd av 3 meter och väga upp till 150 kg. Strutsarna lägger ett av fågelvärldens största ägg som kan väga omkring 2 kg. Strutsens hjärna är dock väldigt liten och väger bara omkring 40 gram. Vid fara kan strutsen springa i hastigheter upp till 70 km/h

Somaliastruts är en underart i familjen och skiljer sig från vanliga struts när det gäller hals-, ben- och ögonfärg samt att fjäderdräkten är mörkare, nacke och lår har en blåaktig färg

Somaliastruts förekommer från södra Etiopien till Somalia, och i nordöstra Kenya

Somaliastrutsen klassas som sårbar och kategoriseras som en monotypisk art, det vill säga att den inte delas upp i några underarter

Vattenbock 

Vattenbock (Kobus) är ett släkte i familjen slidhornsdjur som är nära släkt med gruppen rörbockar

Vattenbock når en kroppslängd, från huvud till bål, mellan 125 och 235 cm. De har en mankhöjd mellan 70 och 135 cm och en svanslängd mellan 10 och 45 cm. Vattenbocken kan väga mellan 50 och 300 kg. Hannar är vanligen större än honor. Vanligtvis är det bara hannarna som har horn, som kan ha en längd mellan 50 och 100 centimeter

I släktet vattenbock finns 5 arter: Ellipsvattenbock (Kobus ellipsiprymnus), Nilvattenbock, Mrs Grays kob eller abok (Kobus megaceros), Letjevattenbock (Kobus leche), Kob (Kobus kob) och Puku (Kobus vardonii)

Ellipsvattenbock finns i stora delar av Afrika söder om Sahara. Utbredningen sträcker sig i ett band från Atlanten tvärs över kontinenten till Afrikas horn och söderut ner till Sydafrika. Spridda populationer finns också i de centrala delarna av Afrika. En fullvuxen ellipsvattenbock kan väga nästan 300 kg och ha en mankhöjd på 130 cm

Vårtsvin

Vårtsvin (Phacochoerus africanus) är ett klöv- och svindjur med vårtigt huvud och betar, överkäkens hörntänder, som kan bli upp till 60 centimeter långa

Vårtsvinets kroppslängden uppgår till maximalt 1,5 meter, mankhöjden till cirka 70 centimeter och vikten från 50 till 150 kg. Vårtorna, som består av hud, är särskilt stora hos hannar

På vårtsvinets nacke och rygg finns en lång man och vid svansens ände en större håranhopning. Man och svans riktas uppåt när djuret känner sig hotat

Vårtsvin finns huvudsakligen i östra och södra Afrika. Utbredningsområdet sträcker sig från Mauretanien och Etiopien söderut till Namibia och Sydafrika. Habitatet utgörs av öppna landskap som savanner och öppna skogar

Östlig gulnäbbstoko 

Näshornsfåglar finns i 20 olika arter. Namnen på näshornsfåglarna varierar beroende på vilka
släkten de tillhör. Gemensamt för näshornsfåglar är att de har en kraftigt böjd och lång näbb. Den är helt förhornad och bildar ofta en stor kam, kask, på övre delen av näbben

En av fem arter, som huvudsakligen lever i busk- och skogsområden, är östlig gulnäbbstoko som har en spräcklig fjäderdräkt och en gul näbb. Den är väl utbredd på de östafrikanska savannerna och finns över hela Kenya och i de norra delarna av Tanzania

The Big Five

“The Big Five” är ett samlingsnamn för lejon, leopard, elefant, noshörning och afrikansk buffel

Benämningen är en gammal jaktbeteckning använd av storviltsjägare. Uttrycket ”The Big Five” syftar inte på djurens fysiska storlek utan om svårigheten att fälla dem och faran man utsatte sig för under jakten. Numera används uttrycket även i samband med safariturer och syftar på turisternas önskan om att få se dessa djur

  • Afrikansk elefant
    Afrikansk elefant
‘)

Resan gjord i oktober, 2019

Djur som jag såg i Samburu National Reserve var leopard, afrikanskt lejon, gepard, afrikansk elefant, nätgiraff, impala, vattenbock, kudu, gampärlhöna, hjälmpärlhöna, krokodil, grevyzebra, stäppzebra, gerenuk (giraffgasell), impala, beisaoryx, östlig gulnäbbstoko, vårtsvin, kirks dikdik, grants gasell, olivbabian mm

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik
 

Print Friendly, PDF & Email