malta-resa

Resa till Malta,
Valetta, Dingli, Gozo, Mdina, Tarxien mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Malta, Valetta, Dingli, Gozo, Mdina, Tarxien mm

valetta, marsaxlokk, dingli, floriana, gozo, mdina, rabat, tarxien, hagar qim, vittoriosa, mnajdra och senglea var några platser jag besökte på denna resa till malta, rainer stalvik

Malta, det lilla öriket i Medelhavet, är kanske inte den bästa platsen för den som tycker om att ligga och sola på sandsträckta badstränder eftersom kusten oftast är klippig. Till Malta kommer de resenärer som i första hand söker avkopplande miljöer eller vill uppleva historiens vingslag. Platser med historisk anknytning finns det gott om i detta lilla land.

Den främsta anledningen till att jag besökte Malta var för att komma till platser där de tappra Johanniterriddarna tillsammans med malteserna försvarade ön mot turkarnas attacker år 1565. Om utgången av detta hemska angrepp blivit en annan hade Europas historia förmodligen sett helt annorlunda ut idag. Malta har på grund av sitt strategiska läge mitt i Medelhavet ofta utsatts för attacker och invasioner.

En resa till Malta bjuder på många intressanta upplevelser, framför allt med historisk anknytning. Jag tyckte om detta lilla land som var lätt att ta sig runt på med hjälp av lokalbussar. I april, då jag var här, var temperaturen behaglig, på sina ställen var ön grön och det blommade vackert. Maten var en upplevelse, speciellt landets nationalrätt – kanin.

Besök gärna Malta för en intressant reseupplevelse!

Resa till Malta

Valletta

Valletta, Maltas nuvarande huvudstad, var min bas under den vecka jag besöket landet. Här bodde jag på ett litet pensionat med centralt läge vilket underlättade vandringsturer i staden och att komma till de lokala bussarna, strax utanför stadsporten.

Valletta började byggas omedelbart efter turkarnas angrepp på Malta år 1565. Johanniterriddarnas stormästare La Valette, som framgångsrikt stridit mot turkarna, fick omgående stöd av påven Pius IV när han presenterade sina planer att skapa en ny stad och inte bara ett nytt befästningsverk. Påven skickade arkitekten och stadsbyggaren Francesco Laparelli till Malta för att diskutera stadsbyggnadsplanerna med La Valette. De båda var överens om att varken den gamla huvudstaden Mdina och Birgu (Vittoriosa) kunde komma i fråga. Man skulle bygga en ny stad som skulle bli Europas centrum för kultur, politik och ekonomi. Stadens namn skulle vara La Valletta, uppkallad efter den tappre stormästaren. Som hjälp skaffade sig Laparelli en assistent, Gerolamo Cassar. Under hans överinseende färdigställdes staden. Grundstenen lades av La Valette den 28 mars, 1566.

Byggandet tog genast fart med hjälp av de 8 000 personer, mest slavar, och på endast fem år var staden färdigbyggd, vilket var oerhört snabbt på den tiden. Valletta blev på sin tid den modernaste staden i Europa med ett välutvecklat sop- och avloppssystem, som gjorde att invånarna slapp att vandra i dy och gyttja. Man tog också hänsyn till sommarhettan genom att att se till att havsvindarna kunde svepa fram mellan husen och därmed kyla ner staden.

Omkring år 1570 stod staden i stort sett helt färdig. Stormästaren La Vallette som avled 1568 fick tyvärr aldrig se sin stad färdigbyggd.

Valletta, med sina cirka 7 500 invånare, är ingen stor stad. Den är bara ungefär 900 meter lång och lite drygt 1 000 meter bred och upptar all mark mellan Marsamxettviken och Grand Harbour, området var hårt ansatt under turkarnas angrepp på Malta. Hela staden är full med smala, trånga gator eller gator med trappor. Valletta är en underbar stad att ströva runt i, titta på och njuta av de vackra husen med sina balkonger, folklivet, de små lokala restaurangerna och de fantastiska vyerna över hamnarna mot Sliema, Vittoriosa eller Senglea.

Huvudgatan heter Triq ir-Repubblika på maltesiska, Republic Street på engelska. Alla gator har benämningar på både maltesiska och engelska.

Valletta är ingen stad man söker sig till för att uppleva ett hektiskt nattliv. Hit kommer man för den fina atmosfären, det lugna maltesiska folklivet och stadens sevärdheter. De flesta turister som kommer till Malta bor i Sliema, S:t Julian´s eller Bugibba, där det mesta är anpassat till turisternas krav.

Jag tyckte mycket om Valletta, som är upptagen på UNESCO:s lista över Världskultursarv, och var glad för att jag valt att bo här i stället för några av de stora turistorterna, som jag besökte på egen hand.

Några av Vallettas sevärdheter jag tittade på, eller upplevde, var nedanstående.

St John´s Co-Cathedral, som byggdes mellan åren 1573 och 1578, är en av Maltas många ståtliga kyrkor. Det var i denna kyrka Johanniterriddarna samlades för gemensamma gudstjänster. Exteriört är katedralen inte speciellt märkvärdig, men barockinteriören bjuder på en stor skönhetsupplevelse med sina fantastiska dekorationer och takmålningar. På golvet finns mängder av gravar täckta av gravstenar med märkliga dekorationer.

Inne i katedralen finns ett stort antal kapell i sidoskeppen som användes av de olika nationer, langues, som formerade Johanniterordern. Chapel de Aragon är det vackraste av dem. Avsikten med katedralen var att den skulle bli Maltas religiösa centrum.

Katedralsmuseet är också värt ett besök. I dess första rum, oratoriet, hänger Caravaggios världsberömda målning ”Halshuggningen av Johannes Döparen”, en grym målning som alltid påverkar betraktaren. Den är katedralens dyrbaraste skatt. I andra rum kan man titta på gamla unika flamländska gobelänger och bonader som vävts efter förebilder målade av Rubens.

St James´Cavalier byggdes ursprungligen som ett befästningsverk på 1500-talet för att skydda stadsporten. Idag används den vackert renoverade byggnaden till konstutställningar och som biograf. Det går även bra att besöka någon av de restauranger som finns här för att äta en bit mat i historisk miljö.

National Museum of Fine Arts, Konstmuseet, är inrymt i ett före detta barockpalats som från 1820-talet fram till 1961 användes som bostad åt chefen för britternas Medelhavsflotta. Museet har en fin samling konst, mestadels av italienska och maltesiska målare, från 1400-talet fram till 1800-talet. Några av den maltesiske målaren Mattia Pretis främsta verk finns här.

Manoel teatern byggdes år 1731 och är en av Europas äldsta. Den har plats för 600 åhörare och en vacker barockinteriör. Guidade visningar ger tillträde till teatern om man inte lyckas skaffa biljetter till någon föreställning.

Fort S:t Elmo byggdes år 1552 av Johanniterriddarna för att skydda inloppen till hamnarna Marsamxett och Grand Harbour. Det var denna fästning som försvarades så tappert av riddare och malteser mot turkarnas första fruktansvärda attacker år 1565, när de skulle erövra Malta. Turkarna underskattade försvarsviljan och den lättköpta seger som de trodde de skulle få, blev istället en förödande erfarenhet för dem.

Nu är fortet den maltesiska poliskårens huvudkvarter och därför inte tillgängligt för besök. Allmänheten har bara tillträde till det militärmuseum som också finns i anläggningen.

Övre och Nedre Barrakka trädgårdarna är två små fina anläggningar med enastående vyer över Grand Harbour mot Vittoriosa och Senglea. Mitt emot nedre Barrakka trädgården finns ett minnesmonument över stupade i Andra Världskriget.

Auberge de Castile, som ritades av arkitekten Andrea Belli år 1741, är en vacker byggnad som ursprungligen var hemvist för de spanska och portugisiska grenarna av Johanniterriddarna. Idag är byggnaden kontor för den maltesiske premiärministern.

Kungliga Operan byggdes år 1860 och var ända fram till 1942 en pampig byggnad då den förstördes under en av tyskarnas många bombraider över Malta. Ruinerna minner om ett av världens många meningslösa krig.

Nationalbiblioteket är en mycket vacker byggnad uppförd år 1796. Här finns många av Maltas bokskatter från, bland annat, riddartiden bevarade. Som bibliotek för allmänheten öppnades det inte förrän 1812. Framför biblioteket står en staty av den engelska drottningen Victoria.

Stormästarnas palats, Grand Masters Palace, är en av Vallettas många vackra byggnader som uppfördes på 1570-talet av Gerolamo Cassar. Interiören visar upp den prakt och lyx Johanniterriddarna levde i. Missa inte en rundtur! På 1800-talet var Grand Palace den engelske guvernörens bostad och numera håller Maltas parlament till i byggnaden.

Sacra Infermeria, Johanniterordens sjukhus, byggdes 1574 och var på sin tid världens modernaste sjukhus. Det hade sex vårdlängor där varje patient hade sin egen säng och här tog man emot alla som var sjuka; riddare, rika, fattiga, slavar och fångar. Under lång tid fick patienterna sin mat serverad på silverfat! Enda skillnaden som gjordes mellan olika patienter var att riddarna kunde få två filtar istället för en under sjukhusvistelsen. Riddarnas sjukhus var också berömt för sin sjukvårdsutbildning.

Britterna gjorde om det till militärsjukhus och delar av byggnaderna blev stall. Sjukhuset skadades svårt av tyska bombanfall under Andra Världskriget. På 1970-talet renoverades byggnaderna och används idag delvis som konferensanläggning.

Gatumiljöerna var det jag tyckte mest om i Valletta. Det var underbart att ströva längs de trånga gatorna, ibland kullerstensbelagda, och titta på husen med alla vackra balkonger. Många av husen är vackert dekorerade och ser nästan ut som sagohus. Historiens vingslag känns alltid nära när man vandrar i sakta mak. Utefter huvudgatan Republic Street finns flera restauranger och uteserveringar där man kan slå sig ned och titta på folklivet.

Restauranger finns det inte så många i Valletta eftersom turisterna i regel inte bor i staden utan kommer hit för bara att titta på historiska byggnader eller för att shoppa. Därför är det oftast gott om plats när man skall ut och äta kvällstid. På dagarna är det däremot ofta många besökare på restaurangerna och deras uteserveringarna längs Republic Street. På sidogatorna kämpar matställena för att få in gäster.

Man äter gott på Malta om man väljer bort de traditionella turistmenyerna. Själv tyckte jag om fenek, kanin, som malteserna gärna äter i olika former. Vill man prova flera olika rätter innehållande olika kaninrätter skall man försöka hitta en restaurang som bjuder på fenkata, kaninkväll. Ofta erbjuds en trerätters middag till ett bra pris denna kväll.

Festligheter förekommer inte enbart på de nationella heldagarna utan också, bland annat, på de av kyrkorna bestämda dagarna, så kallade festas. Själv hade jag turen att få uppleva en religiös procession på påskdagen i Valletta. Den utgick från en kyrka på Merchant Street och samlade många människor.

Den började med en mässa inne i kyrkan vid 18-tiden och fortsatte med att man tog ut en stor Kristusstaty på gatan som man ställde på en bärställning. När Kristusstatyn förankrats ordentligt lyftes den upp och bars genom staden. Framför processionen gick präster med olika religiösa redskap i silver och efter den kom en stor blåsorkester.

De unga männen som bar Kristusstatyn slet hårt och satte med jämna mellanrum ned den för att vila. Hela rundan de skulle bära statyn tog mer än två timmar och vid ett par tillfällen stannande de till för att ta en öl.

I backen upp mot Auberge de Castile sprang de med den tunga statyn!

Vittoriosa och Senglea

När Johanniterriddarna kom till Malta år 1530 efter att ha blivit bortkörda från Rhodos av turkarna bestämde de sig för att inrätta sitt nya högkvarter i det lilla fiskeläget Birgu som ligger på en udde i södra delen av Grand Harbour. Här byggde de sina auberges och palats. De byggde ut och förstärkte även de gamla försvarsanläggningarna Fort Angelo och Fort S:t Michael, som kom att spela en viktig roll i slaget mot turkarna år 1565. Efter segern över turkarna döptes Birgu om till Vittoriosa. År 1571 lämnade riddarna Vittoriosa för Valletta.

Vittoriosa, cirka 3 000 invånare, har, som många andra städer och byar på Malta, fina miljöer att vandra runt i. Få sevärdheter finns kvar från riddartiden. Jag sökte mig till Vittoriosa för att besöka Fort S:t Angelo, i vilket riddarna och malteser tappert försvarade sig mot de turkiska attackerna.

På udden där Fort S:t Angelo ligger har det funnits en försvarsanläggning sedan 800-talet. Dessförinnan har det legat feniciska och romerska tempel på platsen. Fortet byggdes ut i slutet av 1600-talet. På 1800-talet tog britterna över fortet och mellan åren 1912 och 1979 var det huvudkvarter för deras Medelhavsflotta.

Tyvärr var fortet stängt för renovering när jag besökte det varför jag fick nöja mig med ett titta på det utifrån.

Senglea, cirka 3 500 invånare, ligger väster om Vittoriosa och hette tidigare L´Isla. Här låg Fort S:t Michael, som var en av de viktiga försvarsanläggningarna under turkarnas anfall på Malta. Eftersom staden aldrig blev formellt ockuperad eller intagen döptes den för en kortare tid till Invitta, som betyder obesegrad. När Johanniterordens stormästare Claude de la Sengle befäste staden döptes den om till Senglea.

Senglea har inte några större sevärdheter, men är ändå väl värt att besöka för sin fina stadsmiljö. På torget finns 1600-tals kyrkan Our Lady of Victory, som blev helt sönderbombad under Andra Världskriget. Den är nu helt restaurerad. Safe Haven Gardens ligger längst ut på udden mot Valletta och ger fina vyer in mot huvudstaden samt över till Vittoriosa.

Gozo

En resa till Malta är inte komplett om man inte också besöker Gozo, landets näst störst ö, med cirka 30 000 invånare. Gozo kallas för Chawdex på maltesiska vilket visar på att öns historia, precis som Maltas, är nära förknippad med arabernas. Ön är cirka 16 kilometer lång och endast cirka 8 kilometer bred. Gozo är betydligt grönare och bördigare än huvudön Malta.

Det är enkelt att ta sig till Gozo om man bor i Valletta. Från bussterminalen, som ligger omedelbart utanför stadsporten, tar man bussen till Cirkewwa på Maltas norra del. Härifrån åker man vidare med färjan, som går var 45:e minut, till Mgarr på Gozo. Färjeturen tar cirka 30 minuter och under denna har man fina vyer över Maltas tredje största ö Comino. Mellan Mgarr och Victoria, öns största stad, finns det regelbundna bussförbindelser varför det är lätt att även ta sig dit. Tyvärr hade jag bara tid över till ett dagsbesök på Gozo, vilket inte är tillräckligt för att upptäcka ön.

Jag steg av bussen från Mgarr till Victoria i Xewkija för att vandra till den lilla byn Sannat innan jag tog mig till Victoria.

Vandringen mellan Xewkija och Sannat var inte den vackraste jag gjort, men gav mig en överblick över landsbygden. Blomsterprakten var stundtals översvallande.

Från Sannat tänkte jag ta bussen till Victoria, men bussarna går sällan på Gozo, varför jag tänkte vandra dit istället. Vandringen var inte speciellt lockande eftersom jag hade varit tvungen att gå längs huvudvägen. Jag hade istället turen att få lift till Victoria med en man som jag frågade om hur bussförbindelserna in till staden var.

Victoria (Rabat), cirka 6 650 invånare, ligger mitt på ön, ungefär 6 kilometer väster om färjeterminalen Mgarr. Staden fick sitt nuvarande namn år 1897 när den döptes om från Rabat till Victoria av engelsmännen i samband med drottning Victorias jubileum som regent detta år.

Den gamla stadsdelen, med sina små, trånga gator och små torg är en underbar miljö att promenera runt i.

Stadens största sevärdhet är Citadellet som uppfördes mellan åren 1697 och 1711 för att ersätta den kyrka som blev förstörd i den stora jordbävningen år 1693.

Dwejra når man enkelt med buss från Victoria. Här ute finns ett dramatiskt klipplandskap som man inte bör missa att besöka. I Dwejra Bay ligger Fungus Rock, som är en märklig klippformation. På den växer en sällsynt svamp som ansågs vara bra mot magåkommor, om man stötte den i en mortel och blandade den med vin. Azure Window, en kalkstensbrygga som skapats genom årmiljoners erosion, är ett annat naturfenomen väl värt att titta på.

Hagar Qim och Mnajdra

De båda megalittemplen Hagar Qim och Mnajdra är med all sannolikhet de bäst bevarade och minnesväckande av Maltas förhistoriska tempel. Denna typ av tempel byggdes av de så kallade ”Tempelbyggarna”, se grundfakta under Maltas historia i korthet.

Hagar Qim templet består av en serie sammanbundna ovala kammare, till synes utan enhetlig ordning och skiljer sig från andra maltesiska megalittempel planmässigt. I en av kamrarna finns ett litet altare vars fot är dekorerad med växtmotiv. I en annan kammare finns ett par altare på piedestaler. Vid utgrävningar har man funnit kvinnofigurer med yppiga former som nu förvaras på Arkeologiska museet i Valletta.

Templets uppbyggnad, med sina enorma stenblock, är imponerande.

Mnajdra ligger cirka 500 meter norr om Hagar Qim. Här finns tre megalittempel sida vid sida, som alla är byggda under perioden 3 600 till 3 000 före Kristus. Alla tre templen har en klöverformad planlösning.

Maltas megalittempel är världens äldsta fristående byggnader av sten.

Marsaxlokk

Marsaxlokk, cirka 3 000 invånare, är en liten stad som utvecklats ur en av Maltas största fiskebyar och som lyckats behålla sin charm. På strandpromenaden sitter fiskare och lagar sina nät, eller lägger ut dem för att torka. I hamnen ligger de färgfulla båtarna, dekorerade med Osiris öga, och guppar fridfullt.

Seden att måla Osiris öga på båtarna är en tradition som går tillbaka till den gamla egyptiska kulturen. Osiris var den gud som härskade över de döda och som hade makten att återge dem livet.

Hamnen är Maltas näst största naturhamn och det var i denna som den turkiska flottan låg för ankar under slaget mot Johanniterorden år 1565. Även Napoleon valde denna hamn när han invaderade Malta år 1798.

Stadens namn betyder ungefär ”hamnen där sciroccon blåser”. Sciroccon är en torr och varm vind som blåser in från Sahara.

Livet i Marsaxlokk är fridfullt och behagligt. Att ströva längs kajen, slinka in på någon av de restauranger som ligger här eller gå på upptäcktsfärd på den lilla marknaden, som hålls dagligen, är en lisa för en stressad själ. Söndagsmarknaden som hålls är däremot stor och livlig.

Staden kom i världspolitiskt fokus 1989 när Sovjetunionens president Michail Gorbatjov och USA:s president George Bush (senior) möttes här för att underteckna de dokument som markerade slutet på det ”kalla kriget”.

Ghar Dalam

Ghar Dalam, ”Mörkrets grotta”, är en 145 meter djup grotta som ligger strax norr om Marsaxlokk. Här har man hittat ben och tänder efter mer än 7 000 djur som levde för mellan 180 000 och 18 000 år sedan. Djuren har alla ett europeiskt ursprung vilket visar att Malta en gång i tiden satt samman med Italien. Benen har tillhört djur som dvärgelefant, flodhäst och hjortar. Museet i anslutning till grottan har en fin utställning som berättar om djuren och visar en del av de ben man funnit.

Tarxien

Megalittemplen i Tarxien grävdes ut år 1914 efter att en jordbrukare funnit ”konstiga” stenar i sin åker. De fyra templen daterar sig mellan 3 600 och 2 500 före Kristus. Templen är uppförda med hjälp av stora stenblock, en del av dem är dekorerade med vackra mönster och djurmotiv. Vid utgrävningarna fann man en kvinnofigur med yppiga former som nu förvaras på Arkeologiska museet i Valletta.

Dingli-området

Runt Dingli, som är den högst belägna bosättningen på Malta, 253 meter över havet, finns flera intressanta sevärdheter. Det är enkelt att komma till en av startpunkterna för denna utflykt.

Jag valde att starta vid Buskett Gardens, en samling trädgårdar som började uppföras av stormästaren Lascari år 1636. I trädgårdarna ligger Maltas största sammanhängande skogsområde, som tyvärr skadades svårt under en storm 1988. Vid mitt besök var apelsinträden fulla med frukter och det fanns en del blommor runt om i anläggningen.

Inne i trädgårdarna ligger Verdala-palatset, som byggdes år 1586 av stormästaren de Verdalle. Palatset är stängt för allmänheten eftersom det nu är presidentens sommarresidens.

Cirka 500 meter väster om Buskett Gardens ligger ännu en intressant sevärdhet, Clapham junctions, eller som platsen heter på maltesiska Ghanjn il-Kbira. Här finns något som liknar stora hjulspår i berggrunden. De kallas ibland för ”neolitermannens hjulspår”. Arkeologerna har inte funnit någon bra förklaring på dessa avtryck, som förmodligen har en geologisk förklaring istället, eftersom flera av ”hjulspåren” försvinner ut över de närliggande stupen.

Fortsätter man sin vandring på den asfalterade vägen mot kusten kommer man till Dingli Cliffs, de imponerande havsklipporna cirka två kilometer söder om byn Dingli.

Här är det underbart att vandra längs klipporna och njuta av de fina vyerna mot den lilla ön Filfla, som numera är ett naturreservat. Förr använde britterna ön som mål för sina marina skjutövningar. Nedanför klipporna ligger terrassodlingar och små hus. Det går en stig ned för klipporna till dessa, men skyltar varnar för ilskna hundar varför man säkert bör vara försiktig med sina promenader.

Avsluta utflykten med att vandra till byn Dingli där man kan njuta av en kopp kaffe eller en kall öl och sedan ta bussen tillbaka till Valletta eller, som jag gjorde, till Rabat.

Rabat

Från början hängde städerna Rabat och Mdina ihop. När de arabiska erövrarna byggde en vallgrav och skyddsmurar runt Mdina hamnade Rabat utanför dessa. Idag är Rabat en liten livlig stad med cirka 11 500 invånare. I Rabat finns flera intressanta sevärdheter; Roman Villa, som är ett museum för gamla romerska minnesmärken. S:t Pauls kyrkan byggdes år 1572 och fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnation år 1692. S:t Pauls-grottan är enligt sägnen den plats där aposteln Paulus sökte skydd sedan han lidit skeppsbrott utanför Maltas kust år 60 efter Kristus.

En annan variant på legenden om grottan är att Paulus predikade här i fyra veckor i sitt första försök att omvända befolkningen till kristendomen.

Mdina

Mdina, cirka 400 invånare, är en urgammal bosättning och Maltas gamla huvudstad. Redan på 1 000-talet före Kristus byggde fenicierna skyddsvallar runt sin bosättning Malet, som betydde ”Tillflyktsorten”. Romarna byggde upp en stor stad på den forna feniciska bosättningen och kallade den för Melita. Sitt nuvarande namn fick staden på 800-talet efter Kristus när araberna intog staden. Madina betyder ”Den muromgärdade staden” på arabiska.

På medeltiden kallades staden för Citta Notabile och var den maltesiska adelns säte.

När Johanniterorden valde att förlägga sitt huvudkvarter vid havet tappade Mdina i betydelse.

Idag är Mdina en underbar liten stad, med smala, vindlande gator att ströva omkring på som minner om den forna storhetsperioden.

Miljöerna i Mdina är dess stora sevärdheter, men det finns också intressanta historiska byggnader att titta på. Det är lätt att täcka in Mdinas sevärdheter genom en stadsvandring.

Några sevärdheter jag tittade på var den vackra stadsporten, byggd 1724. Palazzo de Vilhena, som var stormästarnas sommarresidens i början av 1700-talet. Mellan åren 1860 och 1956 fungerade palatset som sjukhus. Sedan 1970-talet är Historiska Museet inrymt i lokalerna. S:t Agatas kapell stammar från tidigt 1400-tal och är tillägnat en kvinnlig martyr som levde på 200-talet e Kr. på Sicilien. Under en period bodde hon på Malta, dit hon flytt. Bezzinas hus från vars balkong den franske befälhavaren Masson slängdes ned under det så kallade ”Mdina upproret” år 1798. S:t Johns Cathedral med sin vackra barockfasad bör man inte heller missa. Palazzo Falzon, kallas även för Normandernas hus, är byggd år 1495. Fina vyer över omgivningarna har man från stadsmuren vid Pjazza tas-Sur.

Resa till Malta

En resa till Malta bjuder på många intressanta upplevelser, framför allt med historisk anknytning. Jag tyckte om detta lilla land som var lätt att ta sig runt på med hjälp av lokalbussar. I april, då jag var här, var temperaturen behaglig, på sina ställen var ön grön och det blommade vackert. Maten var en upplevelse, speciellt landets nationalrätt – kanin. Besök gärna Malta för en intressant reseupplevelse!

Resan gjord 2006

För mer information       Malta-Grundfakta   Malta-Landsfakta

Min gamla hemsida        www.stalvik.com

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik