Läs om min resa till Italien Sardinien och mina vandringar på ön, lite om öns historia och se bilder från vandringarna, Rainer Stalvik

Min resa till Italien Sardinien

”I Valle della Luna tornade sig mäktiga och vackra granitformationer upp sig. Det var bara att släppa loss fantasin för att tolka in olika figurer i de förvridna stenformationerna. Strax innan vi kom till viken Cala di Mezzu såg jag grottor som de sista hippiesena bodde i. Vi höll avstånd till människorna som bodde i dessa för att visa dem respekt. En liten bit bortanför grottorna finns en stor äng som vid vårt besök var helt översållad av blå blommor. Bara så vackert!”

Jag har aldrig tidigare varit på Sardinien tidigare, men har med jämna mellanrum tänkt på att besöka Medelhavets näst största ö. När jag hittade en arrangerad vandringsresa hos en av Sveriges största researrangörer bokade jag denna då vandringsarrangemangen såg intressanta ut. Att åka på en arrangerad resa är ett lätt och bekvämt sätt att resa då det mesta ingår i reseupplägget, flygresan, hotell, transporterna till och från vandringarna, vandringsledare mm Basen under vår resa var staden Palau på ön norra del

Det här blev en mycket bra resa med välorganiserade vandringar ledda av en lokal guide som tog oss till natursköna platser. Till respektive vandringsstart åkte vi buss. Vädret var hyfsat under vandringsveckan, dock regnade det kraftigt när vi skulle vandra på ön Caprera. Reskamraterna var trevliga, maten som ingick i resan god och hotellet hyfsat. Resan totalt sett var mycket bra.

Sardinien har en vacker natur och en fascinerande historia

Här kan du läsa om min resa till Italien Sardinien och mina vandringar på ön, lite om öns historia och se bilder från mina vandringar, Rainer Stalvik.

Sardinien, Medelhavets näst största ö, har en yta på 24 000 kvadratkilometer och en befolkning som uppgår till omkring 1 650 000 invånare. Huvudstaden Cagliari har omkring 400 000 invånare.

Sardinien, Sardigna på sardiska och Sardegna på italienska, är belägen väster om den italienska halvön. Sardinien och omgivande öar är en autonom region

Sardinien historia i korthet

Före Kristus

500 000 – 100 000 (äldre paleolitikum)

Första spåren efter människor

6 000 och 2 700 (neolitikum)

Exporterades obsidian till andra medelhavskulturer från Sardinien

1 700 – 500 (Bronsåldern)

Dominerade nuragkulturen som var livskraftig fram till 500 före Kristus. I slutet av bronsåldern utökades kontakterna med östra Medelhavet, inklusive Cypern dit man exporterade koppar

500 – 1 050 efter Kristus (Järnåldern)

Under järnåldern blomstrade Sardinien och man hade handelskontakter med etrusker, cyprioter och fenicier

Från 750

Började fenicierna anlägga handelsbaser längs Sardiniens kust

500-talet

Befäste karthagerna både feniciernas anläggningar och inlandslederna på Sardinien och en kulturassimilation uppstod

227

Blev Sardinien, tillsammans med Korsika, Roms andra provins

46

Grundade Rom kolonin Turris Libsonis (Porto Torres) på den norra kusten

Sardinien historia efter Kristus

455 – 534

Regerade vandaler över Sardinien och följdes senare av bysantiner

700-talet

Regerade araber Sardinien

Under 1 000-talet

Konkurrerade städerna Genua och Pisa om makten över ön

1290-talet

Förlänade påven ön till kungen av Aragonien

1516

Blev Sardinien spanskt

1714

Vid freden i Rastatt mellan Österrike och Frankrike tillföll Sardinien Österrike

1720

Tillföll Sardinien Viktor Amadeus II av Savojen, i och med detta bildades kungariket Sardinien som kom att bestå fram till år 1861

1860

Införlivades Sardinien i de Mellan- och Syditalienska staterna

1861

När Giuseppe Garibaldi utropade ett fritt Italien, med Viktor Emanuel II som kung, integrerades Sardinien i det nya landet

1962

Fick Sardinien samma autonoma ställning som Sicilien. De efterföljande ekonomiska reformerna har stärkt infrastrukturen och moderniserat ön

Mina vandringar på Sardinien

Vandring Costa Smeralda (10 km) 

Resans första vandring var förlagd till den vackra Costa Smerlada, Smaragdkusten, som utgörs av en cirka 20 kilometer lång kuststräcka mellan Cannigione och Porto Rotondo.

Innan avresan från hotellet presenterades den lokale vandringsguiden Rainer, som skulle leda samtliga veckans vandringar. Det skulle visa sig att han inte bara var en duktig vandringsledare utan också mycket kunnig i Sardiniens historia och om livet på ön.

Vi kom till byn San Pantaleo med buss där vår vandring startade. Solen sken från en klarblå himmel så jag visste att detta skulle bli en vacker vandring.

Till att börja med vandrade vi på grusvägar tills vi kom fram till havet. Jag noterade snabbt att floran var artrik och intressant. När vi nått stranden höll guiden Rainer en information om Sardinien och om vår vandring. Efter uppehållet fortsatte vi att vandra ett antal kilometer längs havet, som ofta skimrade i olika nyanser av blått eller grönt. Lunchen intogs vid en bukt där havsvattnet skiftade extra starkt i olika färger.

Efter lunchen väntade ytterligare några kilometers vandring. När vi än en gång kom till provinsväg 160, ett antal kilometer längre norrut än där vi steg av bussen, väntade ännu en busstransport. Denna gång kördes vi till det lilla samhället Porto Cervo, som före coronapandemin var ett populärt tillhåll för det unga Europas ”jetsetare”.

Porto Cervo, som fått sitt namn efter den hjortformade bukt där samhället ligger, har en fast befolkning på färre än 200 personer. Till Porto Cervo kom jetsetarna i sina stora båtar för att festa och handla i någon av de många lyxbutikerna som etablerat sig här.

Vår grupp fick en knapp timme på oss att ströva runt i det lilla samhället innan vi skulle vidare med bussen till en gård där vi skulle få vara med om en vinprovning.

Jag promenera runt i Porto Cervo för att ta bilder av miljön och hann, med god marginal, se det mesta av samhället. En av de få lyxbutiker som var öppna sålde Diors produkter.

Efter besöket i Porto Cervo var det dags för vinprovning hos en liten, lokal vintillverkare. Gården låg i ett vackert landskap omgivet av berg.

Vingården vi besökte drevs av ett par som blivit kända för sina goda viner av hög kvalitet. Vi fick prova både deras vita och röda viner samt bjöds på tilltugg i form av lokala specialiteter, som korv, ost och skinka. För min del uppskattade jag gårdens fina läge med vacker utsikt över berg mera än vinprovningen, men den var en fin och trevlig avslutning på vandringsdagen.

Några bilder från min vandring på Costa Smeralda

Vandring Costa Paradiso ( cirka 8 kilometer) 

Även den andra vandringsdagen startade med en busstur. Denna gång till den före detta fiskebyn Isola Rossa, som ligger på Sardiniens nordvästra kust. Vandringen startade strax utanför Isola Rossa och slutade med ett kort besök i den före detta fiskebyn.

Vi började vandringen med att gå tvärs över en vacker sandstrand. När vi lämnade stranden gick vi över ett parti med klippor och kom sedan in i ett vackert kustlandskap som var perforerat av ett flertal stigar. Här växte buskar med vackra gula blommor i mängder. Vyerna ut över Medelhavet som skiftade i olika färger var sagolikt vackra. Ju längre bort vi kom från stranden desto mera dramatiskt blev landskapet. Bitvis var det riktigt ”knaggligt” att gå på stigarna men vyerna var alltid fascinerande och vackra.

Efter nästan tre timmars kustvandring kom vi tillbaka till bussen och blev körda till den före detta fiskebyn Isola Rossa där vi fick en dryg timme på oss att bekanta oss med byn. Majoriteten av gruppdeltagarna satte sig på en restaurang för att äta lunch. Jag hade inte fått nog av vandring så jag promenerade genom byn och vidare på en stig som på nytt tog mig till ett vackert kustlandskap.

I utkanten av Isola Rossa finns ett försvarstorn, Torre Spagnola, som enligt vissa källor byggdes år 1578 för att bevaka sjötrafiken till, och från, Korsika. Tornet är 35 meter högt och i välbevarat skick.

Från Isola Rossa gick bussresan tillbaka till Palau och hotellet

Några bilder från min vandring på Costa Paradiso

Vandring Monte Tundu (6 km)

Precis som de två tidigare dagarna började vandringsdagen med en busstransport, dock en kort sådan denna gång. Startplatsen för dagens vandring låg i ett jordbrukslandskap en liten bit söder om staden Palau, nära en traditionell bondgård, en så kallad stazzo.

Till att börja med gick vi på en grusväg, men ganska snabbt kom vi in på mindre vägar och stigar som ledde upp mot berget Monte Tundu. Jag noterade omgående att floran var mycket artrik och jag såg många blommor jag aldrig sett tidigare.

Efter en knapp timmes vandring kom vi till ett gammalt stenhus, som enligt guiden hade tillhört en efterlyst rövare som för längesedan höll sig bortom lagens långa arm. Huset var byggt vid en mäktig klippformation och smälte väl in i omgivningarna.

Från rövarens hus fortsatte vandringen upp till toppen av Monte Tundu. Vandringen var lätt och bjöd på fina vyer över det vackra jorbrukslandskapet. På toppen rastade vi en stund innan vandring gick tillbaka till bondgården där vi stigit av bussen.

Vandringen ned för Monte Tundu var lite mera trixig än vandring upp då vi gick på smala slingriga stigar genom ett skogsparti.

Tillbaka vid bondgården bjöds det på en enklare, men god, sardisk lunch med fri vinkonsumtion

På kvällen bjöds vi på en middag på hotellet med enbart sardiska delikatesser som var sagolikt god och efter denna var den tredje vandringsdagen slut

Några bilder från min vandring till Monte Tundu

 

Min resa till Italien Sardinien

Vandring Capo d´Orso (18 km)

Enligt det officiella reseprogrammet var denna dag fri för egna aktiviteter. Jag tog till vara på dagen med en vandring till en av Palaus största sevärdheter Capo d´Orso, halvön med den mäktiga stenformationen som ser ut som en forntidsbjörn, och fyrtornet som ligger längst ute på halvöns udde.

Efter en god frukost på hotellet gav jag mig iväg på dagens vandring. Det kändes gott att äntligen få vandra på egen hand!

Hotellet jag bodde på ligger på en höjd en bit från centrum så vandringen började med en promenad på trottoarer genom Palau tills jag kom ut på gatan Via Capo d´Orso som går österut mot kusten. Efter att trottoarerna upphörde fick jag gå på den trafikerade delen av vägen. Trafiken var inte störande tät men bilarna som kom körde ganska fort. Vyerna längs vägen var stundtals fina ut över Medelhavet.

Efter cirka 30 minuters vandring från hotellet kom jag till en marinbas där det låg ett gammalt fort bakom höga murar, tyvärr var detta nte tillgängligt för allmänheten. Härifrån fortsatte min vandring vidare på Via Capo d´Orso österut. Efter ytterligare cirka en halvtimmes vandring fick jag den första vyn över ”urtidsbjörnen”, som är en mäktig stenformation högt uppe på ett berg och en av norra Sardiniens stora sevärdheter

Klippan med ”Björnen” ligger i ett avspärrat område som kostar pengar att besöka, 5 Euro. Jag betalade in mig och vandrade stigen uppför berget till stenformationen som föreställer urtidsbjörnen. Vandringen upp för stigen bjöd på fina vyer över det omkringliggande landskapet och Medelhavet

Tyvärr får man ingen bra position så att man kan se hela björnen när man kommit upp för stigen, men man får en fin vy över ”huvudet” och Medelhavet. Det kändes lite som ”bondfångeri” att betala entréavgiften och sedan inte kunna se hela björnformationen. På vägen ned för stigen mötte jag några av mina reskamrater som också valt att vandra ut på Capo d´Orso på sin lediga dag.

Min vandring fortsatte mot fyrtornet och på vägen dit passerade jag ett övergivet militärläger från slutet av 1800-talet. Jag gick in i några byggnader och tog lite bilder innan jag gick vidare till det gamla fyrtornet.

Vid fyrtornet träffade jag på ytterligare några reskamrater som också vandrat dit, men som inte gått upp till ”Björnen”. Tillsammans med dem utforskade jag området runt fyren. Det blåste ganska hårt när jag var vid fyren, och det kom lite regnstänk, så efter en stund gick jag tillbaka till militäranläggningen för att utforska den en stund till.

Vid Capo d´Orso finns ett cafe´ där några av reskamraterna fikade. Jag anslöt mig till dem och tog en kopp kaffe innan jag började gå tillbaka till Palau. Samma väg tillbaka tills jag kom till en väg som gick genom ett bebyggt område. Här träffade jag på några reskamrater, inklusive reseledaren, och tillsammans med dem letade vi oss fram mellan husen tills vi kom ned till stranden mitt emot Palaus centrala delar. Här fanns en äng med många blommande irisar. Det var första gången jag sett dessa blommor. På stranden satt två reskamrater och fikade. Jag gjorde dem sällskap och åt upp min smörgås som jag burit på under hela vandringen. Den sköljdes ned med en öl. Efter fikat återstod en knapp halvtimmes vandring till hotellet.

Trots att jag gått på asfalterad väg i stort sett hela dagen var jag nöjd med vandringen till Capo d´ Orso

Några bilder från min vandring till Capo d´Orso

 

Min resa till Italien Sardinien

Vandring på ön Caprera (Getön) (7 km)

Dagens vandring skulle gå på den lilla ön Caprera. För att komma dit promenerade gruppen jag ingick i till färjeläget i Palau från vårt hotell. Regnet hängde tungt i luften när vi gick mot färjan. Resan med båten över till ön La Maddalena var behaglig.

När vi kom över till La Maddalena hade det börjat att regna kraftigt varför vi fick söka skydd i en restaurang på torget. Här tvingades vi stanna mer än en timme i väntan på om guiden skulle ge klartecken för dagens vandring. Jag promenerade runt en stund i staden, trots regnet, och tittade på stadens fina gamla kvarter.

För att någonting skulle hända beställdes det fram en buss som skulle köra oss runt på ön i väntan på bättre väder. Den lilla bussen kördes vanligtvis i lokaltrafiken och hade inte tillräckligt med sittplatser åt hela gruppen varför det blev en vinglig färd för de som fick stå.

Tillbaka efter rundturen hade regnet dämpats något och beslut togs att vi skulle åka över till grannön La Caprera, Getön, för att vandra. Ön La Caprera är förbunden med ön La Maddalena via en bro. La Caprera, ligger i Bonifaciosundet mellan Korsika och Sardinien. Hela ön ingår i nationalparken Arcipelago di la Maddalena.

När vi steg ur bussen på La Caprera regnade det igen varför alla tog på sig sina regnkläder. Vandringsledaren Rainer tog täten och förde oss på små, blöta vägen runt en del av ön. Stundtals var det vackra vyer ut över havet men ofta var sikten skymd av regndis. Vi gick genom ett bergigt landskap med tät vegetation på väldigt blöta stigar och vägar.

Alla var nog glada när vandringen, som var kraftigt förkortad, var över efter en dryg timmes vandring i regnet

Efter vandringen kördes vi till färjeläget där vi tog färjan tillbaka till Palau

Ön Caprera är också känd för att den italienske frihetskämpen Giuseppe Garibaldi bodde på ön mellan år 1856 och 1882. Han är också begravd på ön

Några bilder från min vandring på ön Caprera

 

Vandring Valle della Luna, Måndalen, till fyren Capo Testa (10 km)

På resans sista dag skulle vi vandra genom Valle della Luna, Måndalen, till fyren Capo Testa. Vandringen blev, enligt mig, resans finaste på grund av den säregna naturen vi vandrade genom. Vandringsdagen avslutades med ett besök i den lilla staden Santa Teresa Gallura.

Valle della Luna är en dalgång på Sardiniens norra kust med imponerande granitformationer som skapats av väder och vind under årtusenden vid den vackra viken Cala di Mezzu. Valle della Luna har bebotts av hippies sedan i slutet av 1960-talet som också hjälpt till att bevara dalgångens säregna natur.

För att komma till startplatsen för dagens vandring åkte vi buss från hotellet i Pulau till startplatsen Rena di Ponente, inte långt från staden Santa Teresa Gallura

Från Rena di Ponente vandrade vi till Cala di Mezzu, som är en vacker vik. Lätt vandring fram till Valle della Luna där det blev stenigare och lite mera svårvandrat på grund av den steniga stigen

I Valle della Luna tornade sig mäktiga och vackra granitformationer upp sig. Det var bara att släppa loss fantasin för att tolka in olika figurer i de förvridna stenformationerna. Strax innan vi kom till viken Cala di Mezzu såg jag grottor som de sista hippiesena bodde i. Vi höll avstånd till människorna som bodde i dessa för att visa dem respekt. En liten bit bortanför grottorna finns en stor äng som vid vårt besök var helt översållad av blå blommor. Bara så vackert!

Från Cala di Mezzu gick vi samma väg tillbaka genom Valle della Luna för att sedan vika in på en liten grusväg som ledde till det nya fyrtornet vid Capo Testa. På vägen dit kunde jag njuta av många vackra blommor, bland annat stora kolonier av vallmo. Nära fyrtornet finns en underjordisk gång på några hundra meter som vissa av oss gick. Det var spännande att gå i den mörka gången som slutade med en öppning där Medelhavet låg framför oss i all sin prakt. För att komma tillbaka till leden fick vi klättra upp för en sandig slänt.

Efter besöket i grottan fortsatte vandringen till spetsen av halvön där det gamla fyrtornet ligger. Än en gång passerade vi mäktiga stenformationer som satte fart på fantasin. Det gamla fyrtornet tornar upp sig uppe på klipporna när man vandrar genom dalgången under det

Tillbaka vid nya fyrtornet Capo Testa gick vi på stigar med vackra vyer över Medelhavet till bussen. Det blev också tillfälle att besöka den nya fyren varifrån man har fina vyer över den omkringliggande naturen och Medelhavet. Från fyrtornet gick vi tillbaka till bussen där vandringen var till ända.

Vandringsdagen avslutades med ett besök i den lilla pittoreska staden Santa Teresa Gallura. Där passade jag på att promenera runt i staden och titta på arkitekturen och att vandra den välpreparerade stigen längs en av stränderna i stadens utkant innan det var dags att åka tillbaka till hotellet i Pulau. På kvällen åt vi en god middag. Nästa dag väntade hemresan och därmed var denna fantastiska vandringsresa avslutad. Jag kommer absolut att återvända till Sardinien eftersom jag bara hade möjlighet att utforska en liten del av ön denna gång!

Några bilder från min vandring på Capo Testa

 

Några av de många blommor jag såg under mitt besök

 

Det här var första gången jag besökte Sardinien, men inte den sista! Jag fick bara möjlighet att se en liten del av öns norra del på denna resa men jag känner att ”hit vill jag komma tillbaka”.

Naturen var sagolikt vacker och man kan göra härliga vandringar på öns norra del. Havet skimrade i olika blå och gröna nyanser som jag inte sett på många andra platser vid Medelhavet jag besökt. Och som alltid när man är i Italien äter man gott även på Sardinien!

Jag rekommenderar mer än gärna till besök på Sardinien!

Mer information om Italien     Italien-fakta

Andra resor jag gjort till Italien:

Cinque Terre     Apulien     Toscana     Dolomiterna Val di Fiemme        Dolomiterna Pustertal

Rom och Vatikanen  

Sardinien turism     Sardegna Turismo

Resan gjord 2022

Det finns många spännande och intressanta länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik