Resa till Egypten

Läs om min resa till Egypten och se bilder från några platser jag besökte, som Kairo, Giza, Luxor, Assuan, Abu Simbel, Konungarnas dal, Svarta och vita öknen mfl, Rainer Stalvik

Bilder märkta (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv (Bilderna är scannad)

Här kan du läsa om min resa till Egypten och se bilder från några platser jag besökte, som Kairo, Giza, Luxor, Konungarnas dal, Drottningarnas dal, Karnak, Assuan, Elefantineön, Abu Simbel och Daraw mfl, Rainer Stalvik

Att besöka ett land innebär alltid varierande upplevelser. Egypten var inget undantag. Resan i Egypten överträffade alla mina förväntningar. Detta var en stor resa, i alla avseenden.

Under resan besökte jag till flera av de traditionella turistmålen; pyramiderna i Giza, templen i Luxor, Karnak och Abu Simbel, Konungarnas Dal, Drottningarnas Dal etc., sevärdheter som fascinerat människor i flera tusen år. Jag var inget undantag! Så fantastiskt det kändes att befinna sig på platserna där människor, förmodligen, enbart med hjälp av sina kroppskrafter uppfört dessa enorma byggnadsverk, och som finns kvar än idag. Resan innehöll även besök i oaserna i den Västra Öknen (Libyska Öknen), en segeltur i felucca på Nilen och boende hos en nubisk familj på Elefantineön i Assuan.

Den egyptiska historien är intressant, fascinerande, spännande och delvis ännu olöst. Även folklivet är intressant och spännande. Mötena med de vänliga egyptierna bjuder på starka upplevelser, men kan vara lite påfrestande ibland. Nästan alla man möter tigger på något sätt, eller så vill de sälja på dig någonting. Man måste har förståelse för deras situation då de ofta lever under enkla eller fattiga förhållanden. Bryt deras ”jargong” och du kommer att möta en helt annan person.

Res till Egypten för ett besök i ett mycket speciellt land. Du kommer inte att ångra dig!

Resan var ett färdigt upplägg som jag köpt. Som alltid under mina resor lämnade jag gruppen så ofta det gick, för egna upplevelser.

Jag besökte många platser under resan och upplevde mycket. Här nedan finner du en del beskrivet.

Resa till Egypten

Kairo

Kairo, Egyptens huvudstad, är en brusande storstad, ibland till och med helt kaotisk, men oerhört spännande och fascinerande. Kairo är den afrikanska kontinentens största stad och arabvärldens hjärta. Idag är Kairo en pulserande storstad med en lång historisk bakgrund. Staden har ungefär 8 miljoner invånare. Kairo är ett världens mest tättbebodda områden, vilket märks när man besöker staden. Trafiken är enorm och överallt trängs stadens invånare. Jag tyckte om Kairo och dess enorma folkliv och skulle gärna vilja åka tillbaka igen.

Under flera århundraden efter de faraoniska religionernas tillbakagång och före islams ankomst var Egypten främst ett kristet land. Alexandria var landets huvudstad och Kairo var ännu inte grundat. Omkring 500 efter Kristus var Kairo inte mycket mer än en romersk fästning vid Nilen, som bevakade en överfart på vägen mellan de fornegyptiska städerna Heliopolis och Memfis. När den islamiske härföraren satte upp ett läger i dess närhet visste han säkert inte att detta skulle bli platsen där Kairo i framtiden skulle byggas. Staden har en mycket lång och intressant historia som, till stora delar, kan följas än idag genom besök i olika stadsdelar.

Här nedan följer ett axplock av det jag besökte under mina dagar i Kairo.

Koptiska Kairo (Gamla Kairo)

Stadens äldsta del kallas för det Koptiska Kairo (Misr al-Qadima). Området ligger innanför den romerska fästningen Babylons murar från det första århundradet efter Kristi födelse.

När den Heliga Familjen lämnade Palestina och kom till Egypten på Guds befallning på sin flykt undan Herodes, stannade de i Egypten i fyra års tid. På dessa ställen har det byggts kyrkor, kloster och heliga samlingsplatser. Dessa ligger nu i det Koptiska Kairo och kan besökas av dagens turister. I denna stadsdel ligger också Egyptens första moske.

Den Hängande Kyrkan från 400-talet är byggd där södra porten av Babylons försvarsmur tidigare låg. Kyrkan är tillägnad Jungfru Maria och berömd för sina ikoner.

Sankt Sergius kyrkan är en basilika från 400-talet och den äldsta kyrkan i Kairo. Den byggdes ovanpå kryptan där den Heliga Familjen tros ha varit under deras flykt i Egypten. Den första juni varje år hålls en mässa för att högtidlighålla denna händelse. Kryptan kan ej besökas för tillfället eftersom vatten har trängt upp i denna.

Sankt Georgs Kyrkan (Mar Girgis)

Kyrkan är tillägnad ett av de populäraste koptiska helgonen. Sankt Georg var enligt källor en palestinsk soldat i den romerska härens tjänst. Han avrättades när han trotsade kejsarens förbud att utöva kristendom. Den ursprungliga kyrkan som tillägnades Sankt Georg byggdes på 900-talet, men förstördes senare. Dagens kyrka uppfördes 1909.

Sankta Barbara Kyrkan

Kyrkan är tillägnad helgonet Sankta Barbara, som dödades av sin fader för att hon försökte konvertera honom till kristendom. Hennes reliker finns bevarade i kyrkan.

Ben Ezra Synagogan

Ben Ezra Synagogan är Egyptens och världens äldsta synagoga som byggdes på 800-talet ovanpå en kyrka från 300-talet. Enligt källor var detta platsen där faraos dotter fann Moses i vassen och där Jungfru Maria hämtade vatten för att tvätta Jesusbarnet.

Amr Ibn al-As mosken

När Amr Ibn al-As erövrade Egypten för den islamska tron 642 e Kr. lät han uppföra en moske på den plats där han haft sitt lägertält. Denna moske var den första som byggdes i Egypten och markerade islams ankomst. Sedan dess är denna religion den dominerande i landet. Av den ursprungliga mosken, som lär ha varit byggd av palmstockar och löv, återstår endast en bråkdel och finns numera integrerat i dagens vackra byggnad. Dagens moske lär ha fått sitt nuvarande utseende år 827. I mosken finns 200 pelare som alla är olika.

Islamiska Kairo

Efter erövringen av Egypten år 641 byggde muslimerna sin egen stad, al Fustat, på vad som nu är Kairos södra gräns. Under mamluktiden, som varade från 1250 till 1517, byggdes en stor mängd moskeer, mausoleer och islamsika byggnader.

Detta är en stadsdel där nu de heligaste moskeerna och flera av de viktigaste och vackraste islamska byggnaderna finns. Att ströva omkring i stadsdelen är en upplevelse. Den är en labyrint av smala gator, fulla med olika dofter och människor och har en ålderdomlig prägel. Här kan man tillbringa lång tid och uppleva mycket av intresse.

Sevärdheterna är många i Islamiska Kairo. Här är ett litet urval:

Mosken Al-Azhar

Mosken grundades 970 e Kr. under fatimiddynastin och är därmed en av de äldsta moskeerna i Kairo. Universitetet tillhörande al-Azhar är världens äldsta. Mosken har tre minareter och ett bibliotek med mer än 60 000 böcker. Idag är al-Azhar landets främsta religiösa centra.

Mosken Sayyidna al-Hussein

Al-Hussein är en av de heligaste moskeerna i Egypten och här förvaras al-Husseins, Profeten Mohammeds svärson, huvud. Endast muslimer tillåts besöka denna moske.

Mosken Ibn Tulun

Ibn Tuluns moske är en av landets äldsta och största moskeer, som byggdes mellan åren 876 och 879 av en turkisk general som skickats från Bagdad för att styra över Egypten. Den är byggd i lertegel och omges av en yttre gård som var tänkt att fungera som en vallgrav. Detta och den märkliga spiralminareten gör den unik.

Mosken al-Hakim

Al-Hakim var fatimidernas tredje kalif och en av den egyptiska historiens mest ryktbara härskare. Han var ökänd för sina märkliga lagar och brände ner delar av Kairo när folket motsatte sig att uttala hans namn istället för Allahs vid fredagsbönen. Han var också en stor kvinnohatare och förbjöd tillverkning av kvinnoskor för att hålla dem inomhus.

Mosken, som bär hans namn påbörjades av hans far, men byggdes färdig av Hakim år 1013.

Al-Ghouri komplexet

Al-Ghouri komplexet är en av Kairos finaste byggnadsstrukturer. Det utgörs av två likadana svartvita byggnader med kraftiga ränder, belägna mitt emot varandra tvärs över en trång marknadsgata. Byggnaderna härrör från år 1505 och uppfördes av en av de sista och mäktiga mamluksultanerna. Moskens fyrkantiga minaret som kröns av fem lökformade tornövertäckningar är intressant.

Bab Zuweila

Bab Zuweila är den enda återstående porten på Kairos södra stadsmur och byggdes på 1 000-talet. Så sent som i slutet av 1800-talet låstes porten varje kväll. På mamlukernas tid var detta en populär samlingsplats när den årliga pilgrimskaravanen till Mecka avreste. Bab Zuweila var även en offentlig avrättningsplats där människor sågades itu eller korsfästes medan åskådare tittade på. De avrättades huvuden ställdes efter avrättningarna på rad längs murens krön.

Marknaden Khan al-Khalili

Garkas al-Khalili, sultanen Barquqs överhovstallmästare, byggde år 1382 Khan al-Khalili, som är en av Mellanösterns största basarer. Att i sakta mak ströva genom de trånga gränderna, fullpackade med affärer av olika slag, trängas med människorna och njuta av dofterna är en mycket spännande upplevelse. I längden blir det dock lite tröttsamt att hålla de energiska försäljarna stången. Missa inte ett besök här!

Citadellet (al-Qala)

Citadellet grundades 1176 av den muslimske befälhavaren Saladin. Här levde under nästan 700 år de egyptiska härskarna. Citadellet ligger på en höjd med vackra vyer över Kairo och är ett av stadens populäraste turistmål. Citadellet är indelat i tre sektioner, varav den södra delen är det mest besökta området. Här ligger, bland annat an-Nas Muhammeds moske, som är citadellets enda bevarade byggnad från mamluktiden.

Den största mosken i citadellområdet är Muhammed Ali mosken. Muhammed Ali anses vara det moderna Egyptens grundare. När han kom till makten 1805 var Egypten en mindre viktig provins i det Osmanska riket. Vid hans död 1849 var landet åter en regional stormakt.

En av de största upplevelserna under resan upplevde jag en lördagskväll i citadellområdet, en tillställning med de ”Dansande Dervischerna”.

Kairos ”Dansande Dervischer” tillhör sufiernas Mevleviorden, som följer en mystikgren inom islam. Sufierna förknippades ursprungligen med fattigdom och självförsakelse och bar grova yllekläder. Namnet sufier kommer från ordet suf, det arabiska ordet för ylle.

Sufierna eftersträvar enhet med Gud genom meditation, recitation, dans och musik. De ”Dansande Dervischerna”, som utför den rituella, virvlande dansen uppträder i färgstarka dräkter medan musiker skapar en hypnotisk rytm under tiden som de slänger huvudena från den ena sidan till den andra. En av dansarna snurrade i minst en halvtimme under den föreställning jag besökte. Föreställningar är helt gratis och besöks därför av många. Vill man ha en plats längst fram måste man komma tidigt. Missa inte denna föreställning om du kommer till Kairo!

Norra Begravningsplatsen

I utkanten av Kairo ligger den Norra Begravningsplatsen, som inte bara hyser döda utan också levande. Området domineras av flera vackra begravningskomplex.

Att vandra omkring i detta område gav upplevelser av blandad karaktär. Vid nästan alla hus, utanför eller inne på gårdsplanen, ligger gravar och bland dem lever människor sitt dagliga liv. Barnen leker, kvinnor tvättar kläder och hänger dem på tork på linor fastknutna i gravarna, män reparerar bilar eller spinner rep. Husen är gamla och arkitekturen intressant. Den främsta mosken i området är Qait Bay, som färdigbyggdes 1474. Den har vackert skulpterade kupoler av sten.

Egyptiska Museet

En sevärdhet man absolut inte får missa under ett besök i Kairo är det Egyptiska Museet. Det har världens förnämsta samling av föremål från den mångtusenåriga Egyptiska civilisationen. De flesta besökarna kommer hit för att se fynden från Tutankhamuns gravkammare, eller de unika mumierna. Här kan man ströva i timtal för att njuta av fynden från faraonernas spännande epok.

Här följer nu en sammanställning över några av sevärdheter utanför Kairo som jag besökte.

Giza – ”Pyramidstaden”

Staden Giza ligger väster om Kairo och kan lätt nås med olika transportmedel, billigt och snabbt är att åka med tunnelbanan.

I Giza ligger några av världens största attraktioner; De stora pyramiderna och den gåtfulla Sfinxen, och det är därför människor i tusental tar sig hit. Själv har jag drömt om att besöka platsen sedan ungdomsåren. Tro inte att du kan njuta av besöket ensam. Nej, här finns säkert flera tusen andra besökare och många försäljare, som jagar dig för att få sälja souvenirer, vatten, kamelritter etc. Visst hade besöket blivit mäktigare utan dessa inslag men de hör till och därför får man ibland försöka tänka bort dem när man är vid pyramiderna.

De stora pyramiderna

Pyramiderna i Giza är de enda återstående av antikens världsliga sju underverk och är världens äldsta turistattraktioner. Vid tidpunkten för Kristi Födelse var de redan mer än 2 500 år gamla. Pyramidernas gåta har förtrollat och fascinerat människor i årtusenden. Ingen har löst gåtan hur de byggdes eller varför. Man vet att de på order av faraonerna uppfördes som gravbyggnationer av tiotusentals arbetare, men man vet inte hur dessa genomförde sitt arbete.

Den största av pyramiderna är Kheops pyramid, som byggdes omkring år 2 650 före Kristus. Det tog hela 23 år att genomföra bygget och det gick åt 2,5 miljoner stenblock, varje stenblock väger cirka 2,5 ton. Kheopspyramiden var ursprungligen 146 meter hög och är nu 9 meter lägre på grund av tidens tand. Varje sida är 230 meter bred.

Den näst största av de stora pyramiderna är Khefrens pyramid som uppfördes av farao Khefren, son till Kheops. Den byggdes cirka 2 500 före Kristus. Pyramiden är 136 meter hög och har fortfarande en del av sin kalkstensbeklädnad kvar. Beklädnaden fick en gång i tiden pyramiden att skimra likt en juvel.

Den minsta av Gizas pyramider är Mykerinos pyramid, som är 62 meter hög (ursprungligen var den 66 meter). Den byggdes av Khefrens son omkring 2 480 före Kristus.

Alla tre pyramider omgärdas av flera mindre pyramider, som tillhör de kungliga familjerna och de höga ämbetsmännen. I närheten ligger också lämningarna efter arbetarnas bostäder.

Den magnifika och gåtfulla sfinxen ligger nära lämningarna av Khefrens daltempel. På arabiska kallas dn för Abu al-Hol, Terrorns fader. De gamla grekerna döpte statyn till sfinxen eftersom den liknar ett mytiskt, bevingat monster med en kvinnas huvud och ett lejons kropp. Sfinxen ansågs ställa gåtfulla frågor och döda dem som inte kunde besvara dessa. Sfinxen är 70 meter lång och 20 meter hög.

Med besöket vid pyramiderna och sfinxen förverkligades ännu en av mina resdrömmar!

Oaserna i Västra Öknen (Libyska Öknen), Svarta Öknen, Vita Öknen, Gula Öknen och Gråa Öknen

Långt inne i den sterila Libyska Öknen finns flera oaser som man kan besöka. Det är svårt att förstå att det finns tillgång till vatten i den annars så torra öknen, som kan försörja de många människor som lever här. Livet i oaserna är fridfullt jämfört med det i städerna, men ändå mycket spännande. Här kan man följa jordbrukarnas slitsamma liv på nära håll, här finns städer som är flera tusen år gamla, här lever beduinbefolkningen och här finns det spännande ökenmiljöer som ännu besökts av få turister. Jag tillbringade en vecka av resan i öknen och fick uppleva en, för mig, helt ny miljö. De oaser jag fick tillfälle att besöka var Bahariya, Farafra, Dakhla och Kharga.

I oaserna odlas oliver, aprikoser, ris och majs. Dessutom växer här ett stort antal dadelpalmer. Oaserna har varit viktiga odlingscentra i Egypten så lång tid tillbaka som under det Mellersta Riket. Här finns lämningar från de gamla Egyptiska rikena, från Romartiden och från den brittiska ockupationen. Mycket återstår för arkeologer att upptäcka i detta gamla kulturområde.

Enklast, och bäst, att ta sig runt bland oaserna är att ha tillgång till fyrhjulsdrivna jeepar som kan ta sig fram i sanden och i väglöst land. Man kan även åka med lokalbussar, men då missar man många spännande upplevelser i öknen. Jag ingick i en grupp som hade tagit hjälp av beduiner med jeepar för att förflytta oss mellan oaserna, vilket gjorde denna del av resan till en av höjdpunkterna. Resan mellan oaserna började i Bahariya och avslutades med poliseskort till tåget i Asyut.

Några av de intressanta upplevelserna i Västra Öken var besöket i den Svarta Öknen, som ligger cirka 50 kilometer söder om Bawiti. Ett säreget landskap format av vinden som genom sin kraft eroderat bergen och spridit ett fint, svart pulver över landskapet. I en del av den Svarta Öknen ligger vulkanformade berg som man kan bestiga för att få en överblick över det säregna landskapet.

Efter en hel dags färd med stopp av olika skäl; för att titta på berg, besöka en familj i en liten ökenby, fastkörningar i sanden och mycket krångel med en av bilarna, kom vi fram till den Vita Öknen (Sahra al-Beida) på kvällen. Den Vita Öknen är bland det mest annorlunda jag upplevt i naturen. På ett stort område finns märkliga stenformationer som bildar ett säreget landskap. Vackrast är formationerna i soluppgången eller i solnedgången. Det var en häftig upplevelse att övernatta här, liggande direkt på sanden med endast stjärnhimlen som täcke. Att vakna i gryningen med solen svepande över dessa märkliga stenformationer gav en nästan overklig känsla. Jag kommer aldrig att glömma dessa nätter eller den vandring jag gjorde under ett par timmars tid i denna märkliga miljö.

Den Gula Öknen representerar den sinnesbild man har av öknen; sand, sand och åter sand. Enda punkten att fästa blicken på är horisontlinjen. Så ödsligt och så vackert! Här fick jag tillfälle att vandra i sanden några timme för att känna på hur beduiner kan ha haft det när de drog fram med sina ökenkaravaner. Visst, det var varmt, runt 35 grader, men hanterbart varmt. Ökenhettan är torr. Hade det varit fuktigt skulle det ha varit betydligt tyngre att vandra i den här miljön. Dessutom sjunker man inte ner i sanden när man på går den eftersom den är ganska hårt packad.

Den Grå Öknen nådde vi strax innan vi kom fram till Dakhla oasen. Den skiljer sig helt från de andra ökenmiljöerna jag besökte. Den grå Öknen består mest av gråfärgade stenar. Sterilt och vackert.

I Dakhla oasen, med totalt cirka 70 000 invånare, blev det ett par dagars stopp som gav mig möjlighet att besöka de gamla städerna Mut och al-Qasr.

Mut, med cirka 13 000 invånare, är oasens största stad. Vissa delar av staden är typiskt, modernt egyptiska. Det som gör Mut intressant att besöka är den gamla staden med tusenårig historia. De gamla lerhusen, många av dem är tyvärr raserade, ger en vision hur det såg ut i ökenbosättningarna förr. Att vandra i de gamla gränderna är nästan som att flytta sig tillbaka till medeltiden, undantaget de bilar, motorcyklar eller cyklar som står parkerade här och där. Livet verkar inte ha förändrats. Människorna lever bland husen som de alltid gjort. Kvinnorna är oftast klädda i heltäckande svarta kläder och åsnekärror är en vanlig syn. På höjden ovanför Mut finns resterna av ett citadell varifrån man försvarade staden mot angripare. Vyerna härifrån är fina över de gamla husen. På en annan höjd står resterna efter en gammal koptisk kyrka. I anslutning till den finns ett antal gravar. Vissa av dem har öppnats så att benresterna efter människor, som begravts för flera århundraden sedan, lyser starkt i solskenet.

Al-Qasr, är en annan intressant plats att besöka i Dakhlaoasen. Staden byggdes på lämningarna av greker och romare under den ottomanska perioden på 1500-talet. Här kan man vandra bland välbevarade gamla lerhus från medeltiden. Många är i mycket fint skick. Ingen får dock bo i dessa hus längre eftersom man vill bevarade dem åt eftervärlden. Några av de bäst bevarade byggnaderna är mosken Nasr ad-Din med en 21 meter hög minaret. Inne i mosken finns en kista med kroppen av en helig man. Andra vackra och intressanta byggnader är haremshuset, ett hus med gamla olivpressar och huset där en av de låga stadsportarna finns. Ovanför den finns fortfarande kroken i vilken man hängde människor som varning åt andra kvar. Gränderna i al-Qasr byggdes så smala att att ingen ryttare till häst skulle kunna ta sig in i staden, vilket gjorde den svårintagen för fiender.

Efter cirka en vecka tog tyvärr ökenvistelsen slut. Detta var en av de intressantaste reseupplevelserna på länge.

När gruppen kom till utkanten av staden Asyut med minibussen kom vi till ännu en stor poliskontroll, det var många under denna resa. Poliserna i denna kontroll bestämde att vi skulle få eskort till järnvägsstationen eftersom vi var i tidsnöd. Polisbilarna körde framför våra två minibussar med sirenerna påslagna så att vi fick företräde i trafiken. När vi kom fram till järnvägsstationen tog ett befäl kommande och resolut eskorterades vi till tåget. Vi mötte många undrande blickar från egyptier. Med bara ett par minuters marginal kom vi på tåget till Luxor. Tack vare polisernas insats hann vi med detta, men visst kändes det ovant att få poliskeskort på detta drastiska sätt. Det var dock första gången i mitt liv som jag blivit eskorterad av polis under dessa former. Ett kryddigt inslag i denna resa!

Luxor

Jag tyckte omedelbart om Luxor vid ankomsten. Staden hade en charm och puls som avslöjade att detta var en stad att trivas i. Eftersom jag bodde i ett centralt beläget hotell kunde jag promenera ner till strandvägen utefter Nilen och njuta av den vackra floden. Även Luxortemplet låg bara några få minuters promenadväg från hotellet, liksom en en livlig basargata, där man huvudsakligen träffade på shoppande turister. Luxors folkliv är mycket intressant, men man skall söka sig bort från turiststråket runt Luxortemplet och turistbasaren.

Finns det inget negativ i Luxor? Jo, precis som alla andra platser man besöker i Egypten så är tiggandet och de påstridiga försäljarna fruktansvärt jobbiga. Här finns dessutom kuskar som jagar kunder på ett påfrestande sätt. De berättar alla i förtroende att det bara idag finns en ”speciell” marknad som de skall köra bara DIG till. Försök ha överseende med detta och ha i åtanke att många människor, mer eller mindre, kämpar för sina liv. Om du ger dig tid att tala med dem istället för att köpslå så möter du en helt annan person efter bara ett par minuter.

Luxor var Egyptens huvudstad under den fornegyptiska period som kallas för Nya Riket (1575 – 1087 före Kristus). Staden hette då Thebe. De stora templen som byggdes i Luxor och Karnak av faraonerna var vida kända redan under antiken och besökare, romare och greker, sökte sig till staden redan för mer än tvåtusen år sedan för att beskåda de enorma templen. Det har även varit en av mina resedrömmar att få komma till Luxor för att se templen med egna ögon och att få besöka den västra sidan av Nilen där Konungarnas Dal och Drottningarnas Dal ligger. Under denna resa infriades även denna resedröm!

Det är lätt att på egen hand ta sig till de olika templen eller sevärdheterna, vilket jag gjorde med hjälp av lokala bussar, taxi eller hyrd cykel. Det finns mycket pengar att spara om man ordnar besöken på egen hand. Dessutom får man större rörlighet och slipper att bli styrd av andra.

Besök sevärdheterna i omgångar för annars blir du lätt ”tempeltrött”.

Några av sevärdheterna, i och runt omkring Luxor, jag besökte var:

Templet i Luxor

Templet är tillägnat gudomligheterna Amun, Mut och Khonsu. Det byggdes till största delen av farao Amenhotep III från 18:e dynastin och byggdes till av Ramses II under den 19:e dynastin. Templet modifierades även till en viss del av den grekiske härskaren Alexander den Store. På 200-talet e Kr. ockuperades templet under en period av en romersk koloni. När det övergivits begravdes templet i sand och lera och en by växte upp innanför tempelmurarna. År 1881 återupptäcktes templet, som då var i gott skick. Innan utgrävningarna kunde påbörjas var man tvungen att flytta ut bosättarna. På 1200-talet byggdes Abu al-Haggags moske inne på tempelområdet. Den beslutade man skulle få vara kvar när utgrävningarna påbörjades. Inne i templet fanns ursprungligen två, 25 meter höga, obelisker. Numera fins det bara en av dessa kvar. Den andra skänktes till det franska folket av den egyptiske ledaren Mohammed Ali i början på 1800-talet och kan sedan dess beskådas på Place de La Concorde i Paris.

Templet i Karnak

Templet i Karnak var ett av de mest imponerande jag besökte, av många ansett vara Egyptens främsta faraoniska plats efter pyramiderna i Giza. Templet tillägnades guden Amon och hans fru Mut samt månguden Khonsu och började byggas på 1 900-talet före Kristus.

I centrum av det väldiga komplexet ligger Amuntemplet, som är tillägnat ”Gudarnas Konung”. Med sina stora pelarhallar, enorma statyer och den heliga sjö där präster tvättade sig innan de utförde ritualer i templet, gör detta tempel ett överväldigande intryck. Under den 11:e dynastin var templet litet och anspråkslöst men har fått sin imponerande storlek efter att ett flertal faraoner byggt till det under tidens gång. Under den 19:e dynastin arbetade cirka 80 000 personer i templet, som grovarbetare, vakter, präster eller tjänare.

Templet låg begravt i sand under mer än 1 000 år innan utgrävningarna påbörjades i mitten av 1800-talet.

Något av det jag kommer att minnas bäst från templet i Karnak är sfinxernas aveny, Ramses II:s koloss, hypostylhallen med sina 134 gigantiska kolonner, Tuthmosis III:s tempel, de vackra väggrelieferna och den fantastiska ”Ljud- och Ljusshowen” på kvällen.

På Nilens västra strand ligger ytterligare ett antal av Egyptens främsta sevärdheter. Det är enkelt att ta sig hit på egen hand genom att åka med den lokala färjan från Luxor. Väl framme på Nilens västra strand kan man förhandla med en taxichaufför om att bli körd till ett antal sevärdheter, eller så kan man hyra en cykel och besöka sevärdheterna helt i egen takt. Avstånden är inte långa mellan sevärdheterna. Dock behöver man minst två dagar på sig för att hinna smälta upplevelserna. Var beredd på att priserna för taxifärden kan variera mycket, så det gäller att förhandla ordentligt.

Memnons kolosser

De två gigantiska statyerna av Amenhotep III är det första av intresse man kommer till när man lämnat färjeläget. Det är två 18 meter höga statyer som en gång vaktade utanför Amenhoteps dödstempel, som tros ha varit Egyptens största tempel någonsin. Templet förstördes successivt av Nilens årliga översvämningar och plundrades på byggnadsmaterial av olika faraoner.

Byn Gurna

Stanna gärna till för ett besök i denna gamla by som växte fram på och omkring Ädlingagravarna. Byns färgstarka hus av lertegel och dess invånares levnadssätt ger ett ålderdomligt intryck. Flera av husen är utsmyckade med scener från pilgrimsfärder till Mecka.

Ramesseum

Nära Gurna ligger Ramesseum som är farao Ramses II:s dödstempel. Han var Egyptens härskare i 67 år under den 19:e dynastin. Ramses II lät bygga detta tempel som en förklaring på sin eviga storhet och för att imponera på sina undersåtar. Det tog mer än 20 år att bygga detta enorma tempel som tillägnades Guden Amun. I templet fanns en gång världens största staty av Ramses. Den var 18 meter hög och vägde 1 000 ton!

Medinet Habu

Är ett stort tempel inte långt från byn Gurna. I storlek överträffas det endast av templet i Karnak. Medinet Habu domineras av Ramses III:s enorma dödstempel. Under invasioner av Egypten under den 20:e dynastin tog hela Thebes befolkning sin tillflykt till templet. På templets pyloner och väggar kan man studera vackra väggbilder som beskriver Ramses III:s många fälttåg.

Konungarnas Dal

Konungarnas Dal var nekropolen för Nya Rikets faraoner. Genom att gräva gravarna djupt inne i de otillgängliga bergen ville faraonerna, från och med Thutmosis I, cirka 1 500 före Kristus, hindra tjuvar från att stjäla de ovärderliga föremål som begravdes tillsammans med dem. Trots deras gömda lägen blev alla gravkammare, med undantag av tre, plundrade. En av de gravar som gravplundrarna inte hittade var Tutankhamuns grav. Därför kan vi nu njuta av de vackra föremålen som fanns i hans grav på Egyptiska Museet i Kairo. Graven upptäcktes av Howard Carter, efter många års sökande, år 1922.

Alla gravar är inte tillgängliga för besökare samtidigt. För att minska slitaget på gravarna tillåts bara ett begränsat antal besökare gå in i dem. Själv besökte jag Ramses IX:s grav, Seti II:s grav och Drottning Tausrets, Seti II:s hustru, och Sethnachts grav.

Drottningarnas Dal

Drottningarnas Dal ligger sydväst om Konungarnas Dal. Här finns gravar som tillhör många drottningar och kungabarn. Av dalens närmare 80 gravar tillhör den mest berömda drottning Neferetari, som var Ramses II:s favorithustru. Graven, som anses vara Egyptens vackraste, upptäcktes år 1904 av en italiensk arkeolog.

Hatschepsuts tempel

Jag vandrade över bergen från Ädlingagravarna i byn Gurna för att få uppleva den spektakulära vyn över Drottning Hatschepsuts tempel, där det ligger rakt nedanför en brant kalkstensklippa. Det var vid detta tempel ett sjuttiotal turister kallblodigt sköts ned av fundamentalister 1997. Hatschepsut var den enda kvinnliga faraon som regerade över Egypten.

Templet byggdes under den 18:e dynastin men förstördes delvis av Ramses II:s och hans efterföljare. De kristna förvandlade det senare till ett kloster. Inne i templet finns en del vackra dekorationer kvar  och flera vackra statyer av Hatschepsut, på vilka hon avbildas som en manlig kung med skägg.

Assuan

Assuan är Egypten sydligaste stad som ligger vid Nilens första katarakt, vattenfall, ungefär 900 kilometer söder om Kairo. Staden har cirka 150 000 invånare och ligger vid en av Nilens vackraste sträckningar. Från tiden kring Gamla Riket bildade staden, som då var en garnisonsstad, Egyptens södra gräns och var bas för miltitäraaktioner in i Nubien och Sudan. Läget vid korsvägen för de gamla handelslederna mellan Egypten, Afrika och Indien gjorde staden till en blomstrande handelsplats. En del av detta lever kvar i den tre kilometer långa marknadsgatan. Missa inte ett besök här!

Även i Assuan finns flera intressanta sevärdheter och staden är dessutom startplatsen för besök i Abu Simbel. Några av de sevärdheter jag besökte var Den ofärdiga obelisken, Elefantineön, Nassersjön, Assuandammen, Abu Simbel, kamelmarknaden i Daraw och Kom Ombotemplet.

Den ofärdiga obelisken, som dateras till perioden för Nya Riket, är en gigantisk stenpelare, som ligger halvfärdig i ett gammalt stenbrott, där mycket av graniten som användes för tempelbyggnationer hämtades. Om den hade färdigställts hade den vägt 1.8 miljoner kilo och varit 41 meter hög! Tre sidor av obelisken hann att huggas ut innan en spricka upptäcktes i stenen och man var tvungen att avbryta arbetet med den.

Elefantineön (Assuanön)

Elefantineön kallades för Yebu, som betyder elefant, under Gamla Riket och är Assuans äldsta bebodda område. Under antiken kom köpmän hit för att köpa guld och slavar från Nubien. Ön var också ett kulturcentrum för Guden Chnum, som var mänsklighetens skapare och härskare över Nilens översvämningar.

På öns finns ett par nubiska byar med vackert bemålade hus.

I byn Koti, på öns södra del, bodde jag hos en nubisk familj i några dagar, vilket gav mig en fin inblick i bylivet och möjlighet att möta mycket trevliga människor. Detta var ett unikt och intressant tillfälle att komma nära det egyptiska vardagslivet. Jag bodde hos Khaled Moussa och hans familj, som var mycket trevliga och vänliga.

Det går att vandra runt på ön och uppleva människors liv på nära håll eller att njuta av den vackra miljön, mot Assuan eller mot Kitchenerön, som ligger väster om Elefantineön. Det finns flera fina utsiktsplatser som erbjuder vackra vyer över sanddyner som störtar sig ned i Nilen, över passager som stundtals är fulla med seglande feluccor och vyer över Aga Khans mausoleum.

Elefantineön är en vacker oas!

Nassersjön, som bildades när den nya Asuandammen byggdes 1960 – 1971, är för närvarande världens största artificiella sjö. Den börjar i Assuan och sträcker sig långt in i Sudan.

Kamelmarknaden i Daraw

Daraw, är en by som ligger cirka 8 kilometer söder om Kom Ombo. Här hålls kamel- och kreatursmarknader som är fascinerande att besöka. Kamelmarknaden i Daraw hålls varje dag, söndag är dock bästa dagen att komma hit då antalet kameler (dromedarer) är som störst. Som mest kan här finnas upp till tvåtusen dromedarer. De flesta dromedarerna, som säljs på marknaden, kommer gående från Sudan till Abu Simbel. Därifrån förs de vidare till Daraw på lastbilar för att säljas på marknaden. Huvuddelen av dromedarerna som säljs går till köttproduktion. Marknaden är ett fascinerande skådespel, med köpare och säljare i vackra galabayor (långskjortor) och turbaner. Här köpslås det, här skäller man på varandra, här skrattar man tillsammans, här röker man vattenpipa eller dricker te tillsammans, här vrålar dromedarerna och här är det mycket dammigt. Men vilket skådespel!

Kom Ombo templet

Ett besök i Daraw kombineras lämpligast med ett besök i det vackra templet i Kom Ombo, som ligger cirka 45 kilometer norr om Assuan. I staden bor många nubier som tvångsförflyttades när den konstgjorda Nassersjön bildades.

Det grekisk-romerska templet började byggas under 100-talet före Kristus och har en annorlunda utformning med två ingångar, två hallar och två sanktuarier, vilket beror på att templet är tillägnat två gudar; den vänstra delen av templet är tillägnat falkguden Horus och den högra delen är tillägnat krokodilguden Sobek.

Abu Simbel

Jag fascinerades av templen i Abu Simbel redan i mitten av 1960-talet när man i TV fick regelbundna rapporter från det gigantiska projektet när de båda templen, tillägnade Rames II och Nefertari, skulle flyttas från sin ursprungliga plats till en där de var säkra för det stigande vattnet i Nassersjön, som bildades efter att man byggt den stora kraftverksdammen vid Assuan. Ansvariga för projektet var UNESCO och ett svenskt företag deltog i arbetet med att flytta templen 60 meter bort från sin ursprungliga plats.

Abu Simbel ligger cirka 280 kilometer sydväst om Assuan och endast cirka 40 kilometer norr om den sudanesiska gränsen. För att komma dit kan man flyga, eller som jag gjorde, åka med en turbuss från Assuan. Åker man buss får man vara beredd att gå upp mycket tidigt på morgonen, vid 02.30-tiden, för att komma med någon av de bussar som kör till Abu Simbel. Ingen buss med turister får nämligen åka iväg på egen hand utan måste ingå i en konvoj med militärt beskydd. Bussarna samlas nära det Nubiska Museet och lämnar staden vid fyra tiden på morgonen. När jag åkte till Abu Simbel var det 50-60 bussar som ingick i konvojen.

Vägen mellan Assuan och Abu Simbel är mycket fin och redan klockan 06.30 var jag framme. Soluppgången över öknen var superb!

Framme i Abu Simbel blev det ett stort ”race” när alla guider skulle skaffa biljetter åt sina besökare. Guiden för den grupp jag ingick i var snabbt framme vid biljettkassorna varför jag var bland de första som gick in i tempelområdet och fick på så sätt en vy över Ramses II:s tempel innan massorna kom.

Templen tillägnade Rames II och Nefertari är två av världen mest kända, och magnifika, byggnader.

Ramses II:s tempel

Ramses II:s tempel uppfördes mellan åren 1274 och 1244 före Kristus och tillägnades gudarna Ra-Harakhty, Amon och Ptah. Så liten man kände sig när man stod nedanför de fyra, tjugo meter höga, statyerna av faraon Ramses II. (Det är bara tre som är bevarade. Den fjärde rasade redan för något tusental år sedan. Så stora och mäktiga statyerna kändes när man stod nedanför dem och så fascinerande!

Vid sidan om de stora statyerna finns mindre statyer föreställande faraos moder Drottning Tuva, hans hustru Nefertari och deras barn. Mellan de mittersta statyerna av Ramses II finns en bild av solguden Ra med ett falkhuvud.

I templets första kammare finns, bland annat, en vacker pelarhall med 10 meter höga statyer av Ramses II. I nästa kammare kan man beskåda Ramses och hans hustru Nefertai framför gudarna och den båt som för de avlidna till dödsriket. Den innersta kammaren är den heligaste. Här finns de fyra gudarna uthuggna ur berget, sittande på sina troner.

Nefertaris tempel

Hathortemplet är tillägnat Nefertari, Ramses II:s hsutru, och ligger strax öster om Ramses II:s tempel.

Templets fasad har sex enorma statyer. Fyra av dem föreställer Ramses II och två av dem Nefertari. Templet har vackra reliefer som visar hur det gifta paret offrades till gudarna, samt fina kolonner försedda med Hathors huvuden.

De båda templen var länge gömda under sand och återupptäcktes av den schweiziske upptäcktsresanden Jean-Louis Burkhardt år 1813.

Segling med felucca på Nilen

Det fanns många höjdpunkter under denna resa. Segelturen på Nilen i felucca var en av dem!

Besöket på Elefantineön avslutades med att gruppen gick till hamnen vid byn Soti tidigt en morgon. Där låg två feluccor, med besättning, och väntade på oss för att vi under tre dagar skulle segla mellan Assuan och Edfu.

Felucca är en gammal båttyp som använts på Nilen under århundraden. Det är en segelbåt med ett karaktäristiskt segel. Båtarna syns ofta på bilder tagna på Nilen.

Segelturen började med att vi tog oss över Nilen till Assuan för att fylla på provianten och för att få seglingstillstånd av polisen. Det var många poliskontroller under hela resan i Egypten! När detta väl var överstökat gled vi i sakta mak iväg ut på Nilen.

Det blev tre underbara seglingsdagar under vilka jag till största delen låg på däck, slappade och njöt av livet på och omkring floden. Vi gjorde en del strandhugg under seglatsen. Första dagen stannade vi till i Daraw och tog oss till marknadsplatsen där kamelmarknaden ägt rum. Nu för att besöka kreatursmarknaden, som var minst lika intressant som kamelmarknaden. På kreatursmarknaden säljs får, getter, höns, kor, hästar och åsnor mm. Skådespelet var dock det samma.

En morgon började vi dagen med att vandra till en liten by genom ett odlingslandskap som gav överblick av de grödor som växer i den bördiga jorden närmast Nilen.

Varje kväll ankrade vi upp vid någon lämplig strand där vi övernattade liggandes på däck med en vacker stjärnhimmel ovanför oss.

Mest dramatiskt under segelturen var när båten jag befann mig på var ytterst nära att kollidera med en av de många lyxkryssarna som trafikerar Nilen mellan Luxor och Assuan.

De tre seglingsdagarna tog slut alldeles för snabbt. Jag kommer alltid att minnas dessa dagar och den vänliga besättningen, unga nubiska män från Elefantineön.

Hela resan genom Egypten avslutades med två dagar i Kairo, efter segelturen,  och därmed var en resa som överträffat alla mina förväntningar över.

Resa till Egypten

Upplevelserna var många, roliga, spännande och fascinerande. Egypten är ett intressant land att besöka och de flesta människor jag mötte var mycket vänliga och trevliga. Vår guide under resan, Soliman, var en duktig, kompetent och vänlig person som hjälpte till att göra resan till en stor upplevelse, vilket han skall ha all heder för.

Mer information om Egypten:

Grundfakta Egypten (Historia, religion, utbildning mm)

Landsfakta (yta, folkmängd, folkgrupper, läskunnighet, befolkningspyramid, BNP, flagga mm)

Resan gjord 2004

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik