sri lanka-resa

Resa till Sri Lanka,
Colombo, Sigiriya, Kandy, Mirissa, Anuradhapura mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Sri Lanka, Colombo, Sigiriya, Kandy, Mirissa, Anuradhapura mm

colombo, anuradhapura, mihintale, dambulla, polonnaruwa, sigiriya, kandy, galle, mirissa och matara var några platser jag besökte på min resa till sri lanka, rainer stalvik 

Den som vill ha många kulturupplevelser utan att behöva resa långa avstånd skall besöka den lilla önationen Sri Lanka. Inget land i världen kan erbjuda så många världsarv på så liten yta som Sri Lanka. Här finns sju världsarv upptagna på UNESCO:s lista. Jag besökte sex av dem; Anuradhapura, Polonnaruwa, Sigiriya, Dambulla, Kandy och Galle.

Förutom dessa platser besökte jag den kommersiella huvudstaden Colombo med sitt brusande storstadsliv, Mihintale med sin vackra natur och sina unika munkbostäder. Resan avslutades  med några dagars avkopplande strandliv på en Mirissas vackra stränder samt en valsafari där jag fick möjlighet att se blåval, världens största djur. Jag hann också med ett kort besök i kuststaden Matara i söder där jag blev välsignad av en buddhistmunk för andra gången under resan.

Under min tre veckor långa resa på Sri Lanka tog jag mig runt med tåg, lokala bussar, trehjuliga tuc-tucs, cykel och till fots.

Det är lätt att förflytta sig på Sri Lanka. Det finns tåglinjer mellan större städer, bussförbindelserna är goda och turerna täta. Överallt är tillgången på tuc-tucs god. Och alla transporter är oerhört billiga!

Sri Lanka blev det 112 landet / autonoma regionen som jag besökt.

Besök Sri Lanka för många fina kulturupplevelser och underbara stränder!

Allmänt om resan

Egentligen har en resa till Sri Lanka länge funnits i mina tankar. Av någon anledning har jag skjutit på den vid ett flertal tillfällen, viket jag ångrar eftersom det visade sig bli ett lyckokast att åka hit!

Som underlag för planering av resan hade jag guideboken från Lonely Planet vilken kompletterades med information från nätet.

Ganska snabbt förstod jag att det skulle bli lätt att resa runt på egen hand då tåg- och bussförbindelser var goda.

Grunden i min resa skulle bli besök vid så många som möjligt av landets sju UNESCO-listade världsarv. Tiden jag hade till förfogande var tre veckor.

När jag var klar med planeringen hade jag fått in sex av de sju världsarven i resan och ett besök i en liten stad i söder där jag kunde njuta av strandliv och även skulle kunna följa med på en valsafari.

Flygbiljetten hade jag köpt redan tidigare på nätet och hotell bokades även de via nätet.

Nu var det bara att åka iväg!

Resan genomfördes utan avvikelser enligt uppgjord resplan. Dock ”förlorade” jag en dag i Dambulla på grund av kraftigt regn, som tur var denna dag inlagd som ”buffertdag”.

Resan genomfördes tillsammans med en vän, som även visade sig vara en mycket bra reskamrat! Vi hade många fina upplevelser och skrattade gott  tillsammans!

Flygresan

En flygresa till Sri Lanka tar tid!

För min del flög jag med Turkish Airlines från Göteborg via Istanbul till Colombo med en mellanlandning i Male på Maldiverna.

Flygsträckan Göteborg – Istanbul tog 3 timmar och 30 minuter och har en längd på 2 389 flygkilometer.

Sträckan Istanbul – Colombo tog 10 timmar och 30 minuter och har en längd på 6 510 kilometer. Stoppet under mellanlandningen på Maldiverna uppgick till lite drygt 1 timme.

Från att jag låste dörren hemma till jag kom till hotellet i Colombo tog det 23 timmar.

Samma flygsträckor tillbaka.

Säkerhet

Så här skriver UD på sin hemsida den 31.01, 2014

Kriminalitet och personlig säkerhet

”Stölder förekommer, liksom kreditkortsbedrägerier. Resenärer uppmanas att iaktta vaksamhet. Kvinnor bör vara särskilt försiktiga när de färdas ensamma för att undvika ovälkomna närmanden, särskilt nattetid.

Drunkningsolyckor är tillsammans med trafikolyckor den vanligaste dödsorsaken bland turister på Sri Lanka. Resenärer uppmanas att stämma av lokala och vädermässiga förhållanden med sitt hotell och/eller sin researrangör vid bad i havet.”

Att man kan råka ut för rån eller kreditkortsbedrägerier är inte unikt för Sri Lanka. Det förekommer överallt. Man får vara så försiktig som det bara går, undvika mörka platser och ha kontroll på kreditkortet.

Generellt sett kände jag mig mycket säker och trygg under min vistelse i Sri Lanka. Jag vistades mycket bland människor, åkte tåg, med lokala bussar och tuc-tuc:s, trehjuliga mc-taxis. Inte en enda gång kände jag mig hotad eller på något sätt obekväm under hela resan!

Enda gången jag blev ombedd att vara försiktig var i Kandy, där hotellägaren bad mig undvika en dåligt upplyst gångväg till hotellet på kvällarna eftersom det förekommit rån av turister på denna.

Sri Lanka upplevde jag vara ett av de tryggaste och säkraste länder jag besökt!

Kostnader

Det finns fortfarande länder som är billiga att resa i, Sri Lanka är ett av dem! Jag överraskades av den oerhört låga prisnivån på transporter och restaurangbesök. Att kostnaderna under resan blev så låga berodde på att jag tog mig runt med hjälp av tåg och lokala bussar. I städerna och i tätorter tog jag mig ofta fram med hjälp av tuc-tucs, trehjuliga motorcykeltaxis. Mina måltider intog jag i regel på små lokala restauranger.

Några prisexempel:

För ett riktigt bra hotellrum, delat dubbelrum med AC, betalade jag i genomsnitt strax under SEK 200:-/natt, inklusive frukost. Det är inga problem att få tag på mycket billiga hotellrum för den som är beredd att sänka kraven på standard.

Tågresan Colombo Fort – Anuradhapura kostade 1 500 LKR vilket motsvarar omkring SEK 81:- i första klass, inklusive en middag. Denna resa gjorde jag med tåget ”Exporail” som är ett ”paradtåg” varför priserna är ”höga”. Resan tog drygt fyra timmar.

Tågresan Kandy – Colombo Fort kostade 500 LKR i första klass, dvs SEK  28:-. Resan tog knappt tre timmar.

Tågresan Colombo Fort – Galle kostade c:a 200 LKR i andra klass, dvs lite drygt SEK 11:-. Resan tog cirka två och en halv timmar.

Tågresan Matara – Colmbo Fort kostade 230 LKR, dvs lite drygt SEK 13:-. Resan tog cirka fyra timmar.

Ännu billigare än tågresorna är bussresorna.

Att åka med lokalbuss mellan Mirissa och Matara, c:a 8 km, kostade 24 LKR, dvs knappt SEK 1.40!

Bussresan Dambulla – Kandy kostade 125 LKR, dvs lite drygt SEK 7:-. Resan tog två och en halv timmar.

Även på restaurangerna är det mycket billigt att äta, om man besöker lokala restauranger och håller sig till lankesiska rätter.

Måltiderna, till exempel stekta nudlar med kyckling eller stekt ris med fisk, kostar i genomsnitt c:a 250 LKR, dvs lite drygt SEK 14:-. Hel fisk eller olika kycklingrätter kostar omkring 600 LKR, dvs c:a SEK :- 34:-.

En lankesisk öl (4.9 %), 62 cl, kostar i regel omkring 300 LKR, dvs c:a SEK 17:- på restaurang. Köper man den i en ”wineshop” kostar den c:a 170 LKR, dvs SEK 9.75.

En valsafari i Mirissa, halvdag, kan kosta mellan 3 000 – 6 500  LKR, dvs c:a SEK 170 – 370:-. Jag betalade 3 500 LKR, dvs c:a SEK 200:-, hos en av de större arrangörerna.

Det enda som var dyrt, efter lankesiska mått, var entréavgifterna till de olika sevärdheterna; Anuradhapura och Sigiriya USD 30 vardera, Polonnaruwa USD 20 etc.

Dessutom kan man få tag på billiga flygbiljetter om man söker på nätet. Min biljett kostade inte mer än SEK 5 300:-.

Platser jag besökte under resan var Colombo, Anuradhapura, Mihintale, Dambulla, Polonnaruwa, Sigiriya, Kandy, Galle, Mirissa och Matara. Nedan finns en kort beskrivning av en del av de sevärdheter jag besökte.

Resa till Sri Lanka

Colombo

Min resa började och slutade i Colombo, Sri Lankas kommersiella huvudstad. Det är en stor och brusande stad, mer än 5 miljoner invånare, med förhållandevis få sevärdheter. Mitt hotell låg nära järnvägsstationen Maradana i zonen Col 10. Härifrån åkte jag med tuc-tuc:s till sevärdheterna jag valt ut att besöka.

Redan på 400-talel e Kr fungerade Colombo som en handelslänk mellan Asien och Västerut. På 700-talet bosatte sig arabiska köpmän nära den gamla hamnen och år 1505 anlände de första européerna, portugisiska sjöfarare. I mitten av 1600-talet tog holländarna kontroll över staden. År 1796 kapitulerade holländarna för britterna och ön kom under brittiskt styre. År 1815 utsågs Colombo till huvudstad för Ceylon, som Sri Lanka hette då.

Några av de sevärdheter jag besökte under mina dagar i Colombo var:

Stadsdelen Fort, Col 1

Under kolonialtiden var stadsdelen vad den heter, ett fort omgivet av hav och lätt att försvara. Idag finns här gamla vackra byggnader att titta på och ett intensivt folkliv. Några av de mest sevärda byggnaderna är Sambodhi Chaitiya den stora pagoden som byggdes så att sjöfarare skall kunna se den från långt håll. Klocktornet i korsningen mellan gatorna Chatham Street och Janadhipathi byggdes år 1857. Cargills fd huvudaffär är en vacker tegelbyggnad i rött och vitt på York Street. Det gamla holländska sjukhuset är en vacker kolonialbyggnad uppförd på 1500-talet.

Galle Face Green är ett grönområde mot havet som röjdes av holländarna för att få fritt skjutområde för sina kanoner. Idag är det ett populärt strövområde för stadens invånare som gärna går hit på veckosluten för en pick-nick eller för att flyga drakar. Runt Galle Face Green finns nya hotell och gamla koloniala byggnader.

Stadsdelen Pettah, col 11

Pettah är en av Colombos äldsta och mest intressanta stadsdelar med ett intensivt folkliv.

Här finns intressanta byggnader att titta på, till exempel den vackra och imponerande Jamir-Ul-Alfar moskén byggd år 1909, Wolvendaal kyrkan, med en unik interiör, byggdes av holländarna år 1749 är landets mest betydelsefulla holländska byggnad.

Det som fascinerade mig mest i Pettah är det brokiga och intensiva folklivet, alla butikerna med försäljare som försöker locka in dig i affären, de tungt lastade bärarna som bär sina bördor på ryggen eller drar tungt lastade vagnar längs gatorna. Ett besök på färskvarumarknaden Manning market med alla dess varor och dofter är ett måste när man är i Pettah! .  Här möter man det verkliga vardagslivet!

Slave Island, Col 2

Näst efter Pettah är Slave Island stadens äldsta kvarter. Tidigare var stadsdelen nästan helt omgiven av vatten och här förvarade holländarna sina slavar. Idag finns här slumliknande bostadskvarter som är intressanta att besöka. Många boende mötte mig med nyfikna men vänliga blickar när jag strövade runt i de slitna, smala gränderna där barnen lekte i rännstenarna och tvätten hängde på tork på husväggarna.

South Beira Lake, Col 3

South Beira Lake är en del av den större sjön Beira Lake och en vacker del att promenera i. I sjön simmar pelikaner och här kan man hyra båtar i form av svanar om man vill ro en stund. Längst i söder ligger ett meditationscenter vackert beläget en bit ut i sjön. Man kommer dit på en träbro.

Nära sjön ligger det välbesökta, och vackra, templet Gangaramaya med sina stora Buddhastatyer. Jag var i templet en lång stund och fick uppleva den speciella atmosfären som finns i ett buddhistisk tempel. Gangaramaya har en mycket färgfull interiör.

Viharamahadevi Park (fd Victoria Park), Col 7

Att promenera i Viharamahadevi Park är som att befinna sig i en annan värld i det annars så trafikstökiga Colombo! Jag tog mig hit med en tuc-tuc som släppte av mig vid den stora Buddhastatyn och här började en ganska lång promenad genom den vackra parken. Lummiga träd, blommande rabatter, flera olika fågelarter och en stor koloni med flygande hundar förgyllde vandringen.

Nationalmuseet

Nationalmuseet grundades redan år 1877. Det är inrymt i en vacker kolonial byggnad och anses vara landets största kulturella institution.

Jag besökte det i väntan på att åka till flygplatsen för hemresa. Här gick jag omkring i flera timmar och studerade föremål från platser som haft stor betydelse i landets kulturella utveckling; Anuradhapura, Kandy och Polonnaruwa samt föremål från landets tidiga historia.

Ett besök på Nationalmuseet är på gränsen till ett måste om man kommer till Colombo!

Anuradhapura – ”Den heliga staden” (UNESCO listat världsarv)

I Anuradhapura finns några av Asiens mest spännande ruiner från stadens storhetstid.

Anuradhapura, cirka 62 000 invånare, grundades på 500-talet före Kristus och blev landets första huvudstad i ett gammalt rike redan på 380-talet f Kr. Anuradhapura nådde sin höjdpunkt under kung Devanampiya Tissa som regerade 247 – 207 f Kr. Under hans regeringsperiod kom buddhismen till Sri Lanka och Anuradhapura blev en av världens vackraste klosterstäder och vida berömd. Under stadens guldålder byggdes gigantiska dagobas (pagoder) som kunde mäta sig i storlek med Egyptens pyramider. Efter upprepade invasioner från södra Indien kom stadens slutliga nedgång på 1 000-talet e Kr.

Ruinerna av den en gång så vackra och mäktiga staden togs upp på UNESCO:s lista över världsarv år 1982.

Jag kom till Anuradhapura med tåget ”Exporail” från Colombo. Anuradhapura ligger cirka 203 kilometer norr om Colombo. Tågresan var cirka fyra timmar lång och väldigt skakig. För att komma runt bland sevärdheterna hyrde jag en cykel och spenderade en heldag bland dessa.

Hotellet förmedlade kontakt med en cykeluthyrare och körde mig till denna. Cyklarna han hyrde ut var inga som skulle platsat någonstans i Sverige, men nu var jag på Sri Lanka och fick hålla tillgodo med vad som erbjöds. Cykelhyran låg på 500 rupees för en heldag, dvs cirka SEK 29:-. Vad kan man begära för dessa pengar?

Första stoppet på dagens etapp blev Mahavihara, det äldsta av stadens munkkloster. Här växer Sri Maha Bodhi, en avkomma till det träd under vilket Buddha satt när han blev upplyst i Bodhgaya, Indien. Trädet antas vara världens äldsta historiska träd och antas vara cirka 2 200 år gammalt.

Runt templet pågår alltid ett fascinerande pilgrimsliv som jag följde med stort intresse. Relikerna i templet dateras från 300-talet f Kr till 1000-talet e Kr.

Strax bredvid Mahavihara ligger Lohaprasada, Brazen palatset, som har fått sitt namn efter det bronstak som en gång klädde palatset. Idag återstår endast de 1 600 pelare som bar upp det en gång nio våningar höga palatset. Under sin glansperiod bodde omkring 1 000 munkar och betjänter i Brazen palatset. Det uppfördes för mer än 2 000 år sedan.

Turen fortsatte sedan till Jetavanaram dagoban, en pagod, en gång världens tredje högsta byggnad, bara Egyptens pyramider var högre. Dagoban uppfördes under 300-talet f Kr och antas ha varit mer än 100 meter hög. Idag är den omkring 70 meter hög. Bakom dagoban finns ruinerna av flera kloster. De två största anats ha varit bebodda av 5 000 respektive 3 000 buddhistiska munkar.

Ruwanvelisaya dagoba är en vacker pagod i renoverat skick som byggdes på 200-talet f Kr. Den omges av en mur med elefantstatyer som uppfördes år 140 f Kr. Tyvärr återstår endast några få av de ursprungliga Höjden på dagoban är idag 55 meter, vilket är lägre än när den byggdes.

På härliga landsvägar med lite biltrafik sökte jag mig vidare till Thuparama dagoban som uppfördes på 200-talet före Kristus. Detta är den första pagoden som byggdes i Sri Lanka och sägs innehålla Buddhas högra nyckelben.

Den imponerande Abhayagiri dagoban uppfördes antingen under första eller andra århundradet före Kristus och är 75 meter hög. Den var en gång medelpunkten i ett kloster som hyste 5 000 munkar. Vid dagoban finns en sten med Buddhas ”fotavtryck” och vackra ”Månstenar”.

I Anuradhapura finns några av landets vackraste ”Månstenar”, som är halvmåneformade stenar som ligger framför entréer försedda med vackra dekorationer.

Inte långt från Abhayagiri klostret finns en staty av Samadhi Buddha, som avbildar Buddha sittande i en meditativ ställning. Statyn dateras till 300-talet e Kr och anses vara en av de finaste i Sri Lanka.

På vägen tillbaka besökte jag en plats där Anuradhapuras Citadell och Kungliga palats legat. Besöket här tillförde dagen väldigt lite då det bara återstod fragment av dessa byggnader.

En av resans roligaste episoder uppstod avresedagen från Anuradhapura. Denna dag skulle Pongal-festivalen, en sydindisk högtid, äga rum. Vi hade frågat hotellchefen om denna och han hade undersökt var man firade den i Anuradhapura. ”Ni bör vara vid templet väldigt tidigt för att få med ceremonierna!”

Klockan 06.15 blev vi körda av hotellets van till ett indisk tempel. Solen hade ännu inte gått upp.

Framme vid templet fanns inte en enda människa. ”De är nog inne i templet”, tänkte jag. Vår chaufför gick in i templet och undersökte om det var något firande på gång. Vi följde efter.

Inne i templet höll en man på att köra bort offerblommor som vissnat i en skottkärra. Jag såg ett par personer som låg och sov. Några festligheter syntes inte till. Chauffören såg skamsen ut när han sa att ”det var nog inget Pongal-firande” i det här templet.

Vi åkte tillbaka till hotellet och åt frukost. Sedan tog vi bussen till Dambulla.

Mihintale – ”Buddhismens vagga på Sri Lanka”

Mihintale är en liten stad som ligger 13 kilometer öster om Anuradhapura och som är väl värt ett besök. Mihintale förknippas med introduktionen av buddhismen på Sri Lanka.

Enligt legenden träffades Mahinda, son till den mäktige indiske kejsaren Ashoka, och kung Devanampiya på ett berg där kungen var på jakt år 247 före Kristus. Mahinda undersökte kungens visdom och fann honom lämplig som en man som kunde sprida den buddhistiska filosofin. Sedan dess har Mihintale ansetts vara platsen där buddhismen introducerades på Sri Lanka.

När jag steg av bussen i Mihintale blev jag som alltid ”attackerad” av ett gäng tuc-tuc-förare som ville erbjuda sina tjänster. Jag tackade nej och gick vidare tills det kom en förare som talade bra engelska och verkade kunnig. Efter en stunds samtal bestämde jag mig för att anlita honom en stund, vilket visade sig vara ett lyckokast. Jag hade träffat Amarasiri, en mycket kompetent, serviceinriktad och trevlig guide.

Amarasiri körde oss till Black pool, en konstgjord sjö, en bit söder om Mihintale där han guidade oss till gamla byggnader och fantastiska munkbostäder som var uthuggna ur klippor i ett skogsparti. Utan hans insats hade vi missat detta!

Om någon besöker Mihintale kan jag varmt rekommendera Amarasiri för guidning och transport. Han är mycket kunnig, talar bra engelska och är ärlig mot turister i sin prissättning av transport. Han kan nås på telefon 0712571472.

If you ever visit Mihintale and need a guide I can give my best recommendations to Amarasiri. He has a lot of knowledge about the sights, speaks very good English, is very nice and honest to tourists, and can offer you transport. You reach him on phonenumber 0712571472.

För att kunna besöka de stora sevärdheterna i Mihintale får man vara beredd på en fysisk prestation då dessa ligger på berget där kung Devanampiya och Mahinda träffades år 247 f Kr. Man går på en serie av trappor med tillsammans 1 843 trappsteg! På vägen upp till toppen passerar man lämningar efter olika byggnader.

Första sevärdheten är den delvis förfallna dagoban Kantaka Chetiya uppförd på 200-talet f Kr. Lite högre upp ligger munkarnas samlingssal och relikhus. Framför relikhuset finns två stora stentavlor skrivna på 900-talet e Kr som omfattar klosterreglerna. Lite längre bort finns ruinerna efter samlingssalen där munkarna debatterade.

Väl uppe på platån efter en svettig vandring, det var cirka +35 grader vid mitt besök, där kungen och Mahinda träffades tittade jag på Ambasthale dagoba, pagoden som är byggd på den plats där enligt legenden Mahinda stod. Strax intill finns en staty av kung  Devanampiya, där han enligt legenden stod när han samtalade med Mahinda. Vid Sela Chetiya kan man se vad som påstås vara ett av Buddhas fotavtryck.

På berget bakom pagoden finns en stor och vacker staty av en sittande Buddha.

På en stenig stig kan man gå till Mahaseya dagoba, den största pagoden i Mihintale, där reilker av Mahinda förvaras. Vyerna över landskapet från dagoban är mycket vackra. Vid foten av Mahaseya dagoba växer ett stort boddhiträd som tillhör de äldsta i världen.

Det som dock fascinerade mig mest under mitt besök var klättringen upp för den branta stigen till Aradhana Gala, meditationsklippan. Många pilgrimer söker sig till toppen för att be och för att njuta av de otroliga vyerna över det vackra landskapet. Var beredd på att det tar tid att komma upp eller ned för klippan då många människor har svårt för att ta sig upp, eller ned, på den smala och branta stigen.

På vägen ned till samhället gjorde jag en avstickare, ungefär halvvägs ned för trapporna, för att titta på Naga Pokuna, Ormdammen, som har fått sitt namn efter den bild av en kobra med fem huvuden som huggits ut ur klippan strax ovanför vattenspegeln. Ormens svans lär sluta på dammens botten. Undrar om någon kontrollerat?

Naga Pokuna är ett populärt tillhåll för apor och heta dagar tycker de om att bada i dammen. När jag var här kunde jag se hur aporna slängde sig från en hög klippa rakt ned i det svalkande vattnet och hur de sedan simmade omkring. De var lika lekfulla som en grupp barn på en svenska badstrand!

Dambulla – Klipptemplens stad (UNESCO listat världsarv)

Från Anuradhapura åkte jag med lokalbuss till staden Dambulla, cirka 71 000 invånare, som blev min bas i fyra dagar för att kunna besöka tre av Sri Lankas UNESCO listade världsarv; grottemplen i Dambulla, den medeltida huvudstaden Polunnaruwa och den mäktiga klippan i Sigiriya med sina berömda fresker.

Resenärer, och pilgrimer, söker sig till Dambula enbart för att besöka de berömda grottemplen, Ran Giri vilket betyder ”Den gyllene klippan”, som är uthuggna ur en 160 meter lång granithäll. Grottemplen anses vara den buddhistiska konstens mästerverk och tillkom efter att en lankesisk kung valt grottorna som gömställe under en sydindisk invasion på 100-talet före Kristus. När han återtog tronen lät kungen uppföra grottemplen av tacksamhet. Under årens lopp har grottorna förskönats av efterföljande regenter till sitt nuvarande magnifika utseende.

Templen består av fem olika grottor som ligger mellan 100 och 160 meter upp på en mäktig granitklippa i södra delen av Dambulla. Vid foten av klippan finns ett nyare tempel, Det Gyllene templet som var färdigbyggt år 2 000 med hjälp av japanska donationer. Bakom finns en stor staty av en sittande Buddha som lär vara världens största. I grottemplen finns omkring 150 Buddhastatyer.

I den första grottan, Devaraja Viharaya, finns en vacker 15 meter lång liggande Buddha.

Grotta nummer två, Maharaja Viharaya, är den mest spektakulär av dem alla. När jag kom in i den drog jag djup efter andan. Jag blev helt överväldigad av de vackra takmålningar, de ståtliga Buddhastatyerna och grottans storlek, 52 meter bred, cirka 25 meter djup och upp till 7 meter hög.

Grotta nummer tre, Maha Alut Viharaya, gjordes om till tempel på 1700-talet efter att tidigare ha varit ett förrådsrum. Här finns, bland annat, en vacker liggande Buddha. Grottan skiljs från grotta nummer två av en enkel vägg.

Grotta nummer fyra, Pachima Viharaya, har en fin sittande Buddha med sina händer i en meditativ pose. Den lilla dagoban, pagoden, i grottan är skadad efter ett försök att stjäla de juveler tjuvar trodde fanns bevarade i denna.

Grotta nummer fem, Devana Alut Viharaya, har också varit ett förrådsrum innan det gjordes om till tempel. Här finns en vacker liggande Buddha och statyer av flera hinduiska gudomligheter.

Grottemplen i Dambulla var en av mina starkaste kulturella upplevelser någonsin!

Polonnaruwa – ”Den medeltida huvudstaden” (UNESCO listat världsarv)

Jag gjorde en dagstur till Polonnaruwa, cirka 110 000 invånare, från Dambulla för att besöka de av UNESCO listade lämningarna av den forna huvudstaden. Det är lätt eftersom bussförbindelserna är täta och turen bara tar cirka en timme och tjugo minuter.

I slutet av 900-talet e Kr gjorde de sydindiska Chola-kungarna Polonnaruwa till huvudstad efter att de erövrat Anuradhapura. När den singalesiske kungen Vijayabahu I fördrev indierna från staden gjorde han den till sin huvudstad år 1070. Polonnaruwa nådde sin höjdpunkt under kung Parakramabahu I:s regeringstid, 1153 – 1186.

År 1982 togs lämningarna efter den forna huvudstaden upp på UNESCO:s lista över världsarv.

Efter att ha anlitat en tuc-tuc-förares tjänster för att köpa biljett och köra mig till huvudentrén till den gamla staden började min rundvandring bland några av sevärdheterna i Polonnaruwa.

Jag började med att besöka det en gång sju våningar höga kungliga palatset. Idag återstår endast ruinerna av de två nedre. Slottet mätte 31 gånger 13 meter och lär ha haft 50 rum. En bit bortom slottet ligger rådssalen med sina vackra elefantfriser. Längst upp på trappan finns dessutom två magnifika stenlejon som vaktar ingången. Från rådssalen kan man vandra till den kungliga bassängen, Kumara Pokuna, där man kan se de två återstående krokodilklädda munstyckena på ledningarna som försåg poolen med vatten.

En liten bit norr om kungliga palatset ligger en grupp religiösa byggnader som kallas för ”Den heliga kvadranten” med ”flaggskeppet” Vatadage, ett cirkelrunt relikhus med vackra dekorationer och fyra Buddhastatyer. I Thuparama Gedige, ett litet buddhistiskt tempel, finns flera gamla Buddhastatyer i den inre kammaren som knappt syns i mörkret. Gal Potha, Stenboken, är nästan nio meter lång, en och en halv meter bred och mellan 40 till 66 centimeter tjock. Boken har landets längsta inskription på en stenbok. Latha-Mandapaya har en dagoba, pagod, som är omgiven av stenpelare som liknar lotusstjälkar med outslagna knoppar längst upp. Hatadage är en relikkammare med vackra, symmetriska dörrkarmar. Satmahal Prasada är en sex våningar hög pyramidformad byggnad, den sjunde våningen har fallit ned. Atadage är en relikkammare och Polonnaruwas äldsta byggnad.

Från Vatadage vandrade jag norrut för att besöka ytterligare sevärdheter som finns i den gamla huvudstaden. Vägen gick genom en vacker skog och bjöd på en rofylld vandring. Vid en gudabild satt en apa och åt av offerblommorna.

Första byggnaden jag kom till i den så kallade ”Norra gruppen” var helgedomen Lankatilaka som är en byggnad med 17 meter höga murar, taket har rasat in. Utvändigt är byggnaden dekorerad med friser och vackra bilder. I mitten av centrumgången står en stor, huvudlös, Buddha.

Den största sevärdheten i norra gruppen är dock Gal Vihara som består av fyra stora Buddhor uthuggna ur granitberget. Den stående Buddhan är hela sju meter hög och kanske den finaste i gruppen. Den liggande Buddhan är 14 meter lång.

Efter besöket vid Gal Vihara tog vi en tuc-tuc till busshållplatsen och åkte tillbaka till Dambulla. Nöjda med dagen som bjudit på flera stora sevärdheter på UNESCO:s världsarvslista.

Sigiriya – ”Lejonets berg” (UNESCO listat världsarv)

För att komma till Sri Lankas kanske främsta turistattraktion, Den heliga klippan Sigiriya, tar det knappt trettio minuter om man åker från Dambulla med buss. En del menar att detta är en av världens äldsta turistattraktioner eftersom besökare klottrade ned sina namn på bergväggarna redan på 500-talet efter Kristus! Sigiriya är en av de mest fascinerande platser jag besökt!

Sigiriyaberget är resterna av en magmaplugg från en sedan länge slocknad och eroderad vulkan. Berget ligger högt ovanför det omgivande låglandet och syns på långt håll i alla väderstreck. Berget har en höjd på 380 meter med branta sidor.

Sigiriya kan ha befolkats redan under förhistorisk tid. Bergets grottor användes som ett buddhistiskt munkkloster från omkring 200-talet före Kristus. Palatset och dess trädgårdar uppfördes av kung Kasyapa 477-495 e Kr. Efter hans död blev det åter ett klosterkomplex och var så fram till 1300-talet, då det övergavs. Ruinerna upptäcktes av britten John Still år 1907.

År 1982 togs Sigiriya upp på UNESCO:s lista över världsarv.

Ända sedan jag såg den första bilden på Sigiriya har jag haft en önskan om att få besöka denna plats!

Från Klipptemplen i Dambulla hade jag sett berget sticka upp ur det gröna landskapet och jag bara väntade på första tillfället att få bege mig dit. Dagen jag lagt in i resplanen för besök regnade det kraftigt och besöket fick ställas in. Att försöka gå upp för berget på regnvåta stigar är förenat med livsfara, fick jag höra.

Sigiriya låg mäktigt framför mig när jag steg av lokalbussen från Dambulla vid niotiden på morgonen. Det var cirka 2 kilometers vandring fram till biljettkontoret från busshållplatsen. Morgonen var behaglig så det skulle bli en skön promenad. Väl framme vid biljettluckan var det bara att ”slanta” upp USD 30 till biljetten. Lankeserna tar ordentligt betalt för besök vid sina attraktioner!

Promenaden genom de kungliga trädgårdarna var en fin inledning till dagens begivenhet. Trädgårdarna innehåller olika landskap; vatten-, klipp- och terrasserade trädgårdar som bjuder på olika skönhetsupplevelser. På vägen mot berget går man genom en trång stenpassage som ingår i klippträdgården.

Leden upp för berget är starkt förbättrad men tung att gå för många och de som lider av svindel gillar inte flera platser man passerar. Då jag var här ganska tidigt på dagen var antalet turister färre vilket gjorde vandringen mot klippans topp snabbare.

Ungefär halvvägs upp på berget kommer man till de unika, och mycket vackra, freskerna som målades på 400-talet e Kr. Bilderna antas föreställa kung Kasyapas konkubiner eller  apsaras (himmelska nymfer). Vissa av freskerna är välbehållna medan andra är skadade av väder och vind. Vakterna som står vid freskerna bevakar att ingen tar bilder med blixt och ställer gärna upp med att ta bilder på besökare med freskerna i bakgrunden – mot betalning.

En bit bortom freskerna kommer man till ”Spegelväggen” som en gång var klädd med en reflekterande yta. Idag är den mest känd för klottret som besökare lämnat efter sig från 500-talet till 1300-talet. Det är dessa inskriptioner som gör Sigiriya till en av världens äldsta turistattraktioner.

Stigen till mellanplatån blir brantare efter ”Spegelväggen” och bjuder på fina vyer över det omkringliggande landskapet och de kungliga trädgårdarna.

På mellanplatån finns lämningar efter den mäktiga ”Lejonporten” som uppfördes i tegel på 400-talet. Tyvärr återstår endast de två lejontassarna av den en gång så vackra porten som alla besökare till klippans topp var tvungna att gå igenom.

När man passerat ”Lejonporten” kommer man till ledens brantaste parti som många som lider av svindel har svårt att gå eftersom trappan upp till toppen bitvis hänger ut över klippan.

Väl uppe på toppen av Sigiriya-klippan möts man av fantastiska vyer över det omkringliggande landskapet. Långt i fjärran syns granitklippan ur vilka Dambullas klipptempel huggits ut. Här uppe låg tidigare kung Kasyapas övre palats. Idag återstår endast ruiner av detta och de andra byggnaderna som låg här, vackra terrasser och den kungliga poolen.

När man njutit av vyerna och de uppfriskande vindarna på bergets topp återstår bara vandringen ned för klippan.

Innan jag lämnade Sigiriya passade jag på att besöka det fina museet som visar föremål hittade i området.

Kandy – ”Den kungliga staden” (UNESCO listat världsarv)

Färden med lokalbussen från Dambulle till Kandty tog cirka två och en halv timmar, men kändes mycket längre eftersom jag fick stå upp under hela den skakiga färden på grund av platsbrist. Detta var att resa på egen hand! ”No cheating” med att åka i luftkonditionerade turistbussar!

Kandy var Sri Lankas huvudstad i det sista självständiga kungadömet och överlevde två århundraden av portugisiska och holländska kolonisatörer innan den slutligen föll under britternas attacker år 1815. Idag är Kandy en livlig stad med cirka 115 000 invånare. Staden ligger i ett vackert landskap på cirka 500 meters höjd.

Anledningen till att resenärer söker sig till Kandy är för att besöka stadens huvudattraktion Dalada Maligawa, Den heliga tandens tempel, i vilket Buddhas heliga tandrelik förvaras. Tanden, som har en stark symbolisk betydelse för buddhister, sägs ha stulits från Buddhas begravningsbål och smugglats till Sri Lanka i en prinsessas hår. Templet började byggas på 1500-talet.

Jag bodde på ett hotell med en vacker vy över Kandy Lake och Dalada Maligawa. Direkt efter incheckningen promenerade jag ned till sjön och mot templet för att orientera mig.

Kandy Lake är en populär samlingsplats för kringströvande människor och vid sjökanten kan man köpa foder åt de många fiskar som lever i sjön. I anslutning till sjön ligger det kungliga badhuset och i sjön ligger en liten blomsterprydd ö.

Sjön, som egentligen är en damm, byggdes av den siste kungen på 1800-talet.

Från Kandy Lake promenerade jag mot Dalada Maligawa, men avvaktade med att besöka det eftersom jag ville se pilgrimslivet och böneceremonierna en söndagsmorgon.

Istället gick jag till tempelområdet söder om Dalada Maligawa där det finns ett stort boddhiträd. Här följde jag de alltid lika fascinerande böneceremonierna en lång stund.

Klockan 09.30 varje söndagsmorgon hålls en av dagens tre pujor, bönecerimonier, i Dalada Maligawa. Den besökte jag.

Efter att ha betalat entréavgiften och lämnat in skorna till förvaring, inga tempel får besökas med skorna på, gick jag in genom templets vackra huvudport. Strax bakom denna kom jag in i en gång med spotlights monterade i taket som fick mig att tänk på en stjärnklädd himmel. Därefter kom en liten trappa som ledde in i själva templet. Gången in till detta var vackert dekorerat med människofigurer och lotusblommor.

När jag passerat gången stod jag framför templet där pujan, böneceremonin, skulle hållas. Män gick ut och in genom en gyllene dörr i templet och utanför det stod tre musiker med trummor. Prick klockan 09.30 började de att slå på sina trummor och höll så på med detta tills jag gick därifrån drygt tjugo minuter senare.

Medan jag tittade på böneceremonin kom många lankeser, och några enstaka turister, in i templet med offergåvor, mest blommor, som skulle lämnas en trappa upp där Buddhas tand förvaras. Kön av människor blev allt längre och nådde slutligen till tempelentrén. Jag ställde mig i kön för att få se en glimt av skrinet i vilket tandreliken förvaras. Lång väntan och svettig trängsel.

Väl uppe i andra våningen ökade trängsel ännu mera för alla ville passera relikskrinet som bara visas under speciella omständigheter. Vid ett gigantiskt bord fullt med offrade blommor stod människor och utförde sina ceremonier medan de lämnade sina offergåvor.

Alla de som ville passera relikskrinet fick trängas genom en smal gång. Varmt och trångt! För att få flyt på människomassan som passerar relikskrinet, som förvaras långt inne i ett heligt rum, står ett par män och manar på folket. Föser dem framåt. Man får bara stanna några få sekunder framför öppningen. Det kändes nästan lite snopet att slussas förbi Sri Lankas heligaste föremål så snabbt! Men nu hade jag ju fått se detta! Stenhårt fotograferingsförbud gäller!

Efter besöket vid den ”Heliga tanden” gick jag runt i tempelområdet i ytterligare några timmar för att titta på andra sevärdheter som finns här; Alut Maligawa ett tre våningar högt tempel skänkt av thailändska troende. Här ligger Sri Dalada Museum som visar gåvor skänkta till ”Tandtemplet”. Audienshallen är en vacker byggnad uppförd på 1800-talet med fantastiska snickerier. I en sal finns den uppstoppade tempelelefanten Rajah som deltog i många ceremonier. Han dog år 1988.  I World Buddhism Museum, inrymt i f d Högsta domstolens byggnader, tittade jag på Buddhastatyer och fotografier om buddhismen runt om i världen.

Efter flera timmars strövande i tempelområdet lämnade jag detta nöjd med vad jag upplevt. På kvällen gick jag tillbaka till templet för att titta på kvällspujan och ta bilder på det vackert belysta templet.

Sista kvällen i Kandy tittade jag på lankesisk folkdans. Hotellägaren hade tipsat oss om en föreställning och skickade med en ”boy” som visade vägen till lokalen där dansen skulle äga rum.

Programmet var drygt en timme långt och innehöll flera väldigt vackra danser. Det avslutades med ”Elddansen” som innebar att dansarna använde sig av brinnande facklor under numret som avslutades med att tre män gick barfota på glödande kol!

Galle – Välbevarad försvarsanläggning (UNESCO listat världsarv)

Från Kandy skulle jag vidare till Galle på öns södra del, dit man kan ta sig med buss eller tåg. Jag valde att åka tåg för komfortens skull och för att tågsträckan Kandy – Colombo skall vara en av de vackraste på ön.

Tidig uppstigning. Tåget avgår kl 06.15 och man bör vara på stationen 30 minuter innan avgång sades det. Hotellägaren var hygglig och körde oss till stationen i sin privata bil.

Jag sjönk ned i det mjuka sätet i första klass, vi kostade på oss denna lyx som inte kostade mer än 30:- per person, och inväntade avgången. Frukostpaketet som hotellet skickat med låg bredvid mig i sätet. Ögonlocken kändes lite tunga efter den tidiga uppstigningen. Prick kl 06.15 rullade tåget ut från stationen i Kandy. Efter cirka 30 minuter vidgades vyerna och jag såg några vackra berg i soluppgången som höjde sig över ett grönt landskap. När vi åkt någon timme försvann vyerna och det enda som jag såg var den vanliga ”djungelmiljön”. Mer spektakulärt än så var det inte! Efter knappt tre timmars tågresa anlände vi till järnvägsstationen Colombo Fort. Här skulle vi ta ett nytt tåg till staden Galle i söder. Det avgick 10.40.

På tåget till Galle finns ingen första klass, och inte kunde man reservera några sittplatser heller. När vi hittat en andra klass vagn kämpade vi ihop med många andra som skulle söderut för att komma in i den. Väl inne upptäckte vi att det stod folk överallt. Sittplatser? Glöm det! Vi fick stå i cirka en och en halv timme i väntan på att någon gick av tåget så att vi kunde sätta oss. Men vi var ju vana att stå under färd – det hade vi gjort i två och en halv timme under bussresan från Dambulla till Kandy!

Trängseln på lankesiska tåg är stundtals enorm. De som inte fått sittplats under resan står tätt sammanpackade i kupén och under hela resan springer försäljare med olika varor fram och tillbaka i vagnarna samt flera handikappade som sjunger eller citerar någon dikt med förhoppning om att de skall få pengar. This is Sri Lanka!

Galle, cirka 90 000 invånare, ligger på Sri Lankas sydvästra spets. Vissa historiker tror staden Tarshish var företrädare till Galle, staden där kung Salomo hämta ädelstenar och kryddor. Säkert är dock att staden omnämns i ett geografiskt verk redan år 545 e Kr. År 1344 var Galle Sri Lankas främsta hamn.

År 1505 landsteg portugisiska sjöfarare under ledning av Lorenzo DeAlmeida vid Galle efter att ha kommit ur kurs på sin väg till Maldiverna. År 1598 byggde de den första befästningen, Svarta fortet, på en klippa som skjuter ut i havet.

År 1640 erövrade holländarna Galle. De byggde ut och förstärkte portugisernas fort så att det kom att omfatta hela halvön med totalt 14 bastioner. Holländarna gjorde Galle till sin administrativa huvudstad på ön. Under 1700-talet nådde Galle sin höjdpunkt efter det att vallar mot havet färdigställts år 1729. Den befästa staden inrymde då 500 familjer, administration, handel och lager

En vecka efter att Colombo intagits av britterna år 1796 överlämnade holländarna fortet till britterna som genomförde en del modifieringar, men lämnade det i stort sett intakt och därför är fortet i Galle en av de finast bevarade befästa städer som byggts av européer i Syd- och Sydosasien. Britterna höll Galle Fort ända fram till självständigheten år 1948

År 2004 drabbade tsunamin Galle hårt och orsakade stora skador och tusentals människors död

År 1988 togs Galle Fort upp på UNESCO:s lista över världsarv.

Hotellet jag bodde på i Galle ligger innanför den gamla försvarsmuren och gav mig ett unikt tillfälle att uppleva hur det en gång var att leva på detta avgränsade område med sina koloniala byggnader och vindlande gator. Varje morgon kunde jag uppleva hur flickor från en närliggande skola hade morgonexercis. De ställdes upp i grupper ledda av en flicka som fungerade som befäl och marscherade under höga kommandon fram och tillbaka utanför hotellet. Kul att se på men jag kom aldrig underfund med syftet av deras övningar!

Miljön innanför försvarsmurarna på Galle Fort är unik och intressant att utforska. Längs de smala gatorna ligger vackra, gamla hus, omkring 400, i kolonial stil, flera kyrkor, en moské, ett buddhistsikt tempel och ett bibliotek grundat i slutet av 1800-talet som såg nästan helt orört ut.

Den som inte bor inne i fortet kommer antingen in i det genom Main Gate, huvudporten, som byggdes av britterna år 1873 för att underlätta trafiken in och ut ur fortet. Ursprungligen var denna stadsport betydligt mindre och uppfördes av holländarna år 1667. Under portugisernas tid omgavs försvarsmuren av en vallgrav, dock utan stadsport, runt fortets landsida. Den Gamla stadsporten, som har britternas riksvapen på utsidan och det holländska Ostindiska kompaniets (VOC) på insidan, finns också kvar. Går man in genom denna kommer man till Court Square där rättsväsendet har sina lokaler.

Från Court Square gick jag vidare söderut på Hospital Street och kom fram till Utrecht Bastion med sitt stora fyrtorn, det är dock av senare tid. Strax intill fyrtornet ligger den vackra moskén. I flera av de välvårdade koloniala husen i fortets södra del finns nu caféer och restauranger där man kan koppla av i en unik miljö.

På Church Street finns den vackra anglikanska kyrkan och den holländska reformerta kyrkan byggd år 1640. Bredvid den ligger det gamla biblioteket från slutet av 1800-talet. Bibliotekarien verkade vara jämngammal med byggnaden…. På det före detta holländska regeringshuset finns stadens symbol, en tupp.

Besöker man Galle Fort får man absolut inte missa promenaden på försvarsmuren runt fortet, som är cirka 3 kilometer lång. Den ger en bra överblick hur fortet är konstruerat och fina vyer över de gamla husen i staden samt ut över havet.

Flagghalningen vid klocktornet på Månbastionen äger rum varje kväll kl 18.00. Den ceremonin är väl värd att titta på!

Jag passade även på att utforska en del av den södra delen av den nya staden som ligger strax norr om Main Gate. Nya Galle är inte speciellt charmigt utan är som de flesta andra lankesiska städerna fulla av trafik, luftföroreningar och oväsen. Folklivet är dock alltid intressant.

Unawatuna – Första beachbesöket

För att ”anpassa” oss till kommande strandliv förberedde vi oss med att besöka Unawatuna som lär ha en av Sri Lankas finaste badstränder. Lokalbussen från Galle dit tar cirka 20 minuter.

När man stiger av bussen och går vägen till stranden går man genom ett område med hotell i olika skick, från lyxiga till ”ruckel”. Pris för en övernattning varierar säkert med standarden på fastighetens exteriör. En del av förklaringen av den varierande standarden på husen kan bero på att Unawatuna drabbades hårt av tsunamin år 2004.

Stranden är en badares dröm; kantad av palmer, med vit sand, bruset av vågor mot stranden, goda surf- och snorklingsmöjligheter, solstolarna är gratis och lånas ut av restauranger på stranden osv   På Unawatuna Beach tog jag resans första bad. Ljuvligt!

På sena eftermiddagen fortsatte vi med lokalbuss till Ahangama för att titta på de traditionella lankesiska fiskarna som sitter på en stör ute i vattnet med sina spön. De blir allt färre då fångsterna minskat men vi lyckades att se en grupp som satt och fiskade strax utanför samhället.

Mirissa – Strandliv och Valsafari

Resans sista dagar på Sri Lanka skulle tillbringas i Mirissa, en liten badort längst i söder, med bad och valsafari.

För att komma från Galle till Mirissa är det enklast att ta en lokalbuss. Resan tar omkring en timme. Hotellet vi bodde på i Mirissa hade resans sämsta läge då det låg längs huvudvägen mellan Weligama och Matara. Första natten blev en plåga på grund av den passerande trafiken. De två andra nätterna bytte vi till ett rum mot baksidan av hotell och då försvann trafikljudet.

Mirissa är den minst exploaterade badorten på Sri Lankas sydkust. Här finns lugnet och friden kvar. De vackra stränderna ramas in av palmer, havet brusar extra fridfullt och discodunket från strandrestaurangerna är lätt att undvika, även om det finns här också.

Förutom bad ett par gånger om dagen åkte jag med på en valsafari med hopp om att få se blåvalar. Min reskamrat avstod på grund av den gropiga sjön.

Jag blev hämtad av en tuc-tuc-förare klockan 06.30 på hotellet och blev sedan körd till hamnen varifrån alla valskådarbåtar utgår. Prick kl 07.00 lade båten ut från hamnen och styrde ut på Indiska Oceanen. De höga vågorna och den gropiga sjön kom direkt efter att vi lämnat halvön som skyddar hamnen. Vi var ett tjugotal personer ombord. Fyra schweizare blev ordentligt sjösjuka. Även jag kände av den gropiga sjön men klarade mig från större sjösjuka  då jag tagit sjösjuketabletter innan jag lämnade hotellet.

Fick vi se blåval? Jodå, vid ett tiotal tillfällen, men tyvärr aldrig på riktigt nära håll. Men jag hade dock sett blåvalen, det största djuret som förmodligen någonsin levt på jorden! Blåvalen kan bli upp till 30 meter lång och väga upp till 200 ton!

Matara – ”Vändpunkten”

Som avbrott från beachlivet tog jag bussen till Matara, cirka 76 000 invånare, en förmiddag, mest för att kontrollera tågtiderna till Colombo. Lokalbussen tar lite drygt tjugo minuter från Mirissa.

Mataras mest intressanta sevärdhet är förmodligen det intensiva folklivet som knappt är påverkat av turism. Men här finns även några få sevärdheter från den holländska perioden, försvarsmuren uppförd på 1700-talet för att skydda det holländska ostindiska kompaniets administration. Muren ligger strax intill busstationen.

På ön Parey Dewa, som betyder ”Klippan i havet”, ligger ett litet buddhistiskt tempel med fina vyer ut över havet. Promenaden till templet går via en modern gångbro och besökare möts med stor vänlighet av munkarna. Här blev vi välsignade av en buddhistmunk för andra gången under resan.

Omkring 350 meter från försvarsmuren ligger det lilla holländska ”Stjärnfortet” som uppfördes på 1760-talet. Man kommer in i det vackert renoverade fortet genom en stor port som en gång hade en vindbrygga. Fortet omges av en vallgrav. Inne i det fint renoverade fortet finns ett litet museum som exponerar fynd gjorda i trakten. För min del tog det cirka en timme att gå igenom fortet och museet.

Promenaden från fortet till järnvägsstationen blev het. Efter att vi fått reda på tågtiderna till Colombo tog vi en lokalbuss tillbaka till Mirissa och passade på att ta ännu ett skönt bad i den varma Indiska Oceanen.

Marata blev vändpunkten på min resa i Sri Lanka. Lägre söderut, eller österut, kom jag inte under denna resa. Kanske nästa gång….

För att undvika ståplats på tåget till Colombo hade vi bestämt att börja vår återfärd i Matara. Detta visade sg vara ett klokt beslut för många som klev på tåget i Galle fick stå under hela resan till Colombo, cirka tre timmar.

Efter återkomsten till Colombo återstod bara lite drygt ett dygn innan det var dags för hemresan till Sverige. Timmarna i Colombo tillbringade jag med att besöka National Museum, den stora moskén och Manning market samt njuta av det intensiva, men högljudda folklivet. Det var med saknad jag lämnade Sri Lanka!

Resa till Sri Lanka, Colombo, Sigiriya, Kandy, Mirissa, Anuradhapura mm

Resan i Sri Lanka överträffade mina förväntningar. Mina dagar var fyllda av intressanta kulturupplevelser och möten med människor. Det fanns så mycket att njuta av i denna lilla önation. Det är lätt att resa runt på egen hand i Sri Lanka om man är beredd på att ge avkall på lite av komforten, det händer att man inte får sittplats under varken buss- eller tågresor. Men vad gör det? Glädjande är även de mycket låga priserna på det mesta.

Besök Sri Lanka för en riktigt fin reseupplevelse!

Resan gjord 2014

Mer information     Sri Lanka Grundfakta     Sri Lanka Landsfakta

Sri Lanka Travel

Det finns många spännande och intressanta länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik