kenya-lake nakuru-resa

Resa till Kenya, Lake Nakuru National Park

Klicka på bilden för större format

Resa till Kenya – Lake Nakuru National Park 

och

Resa till Kenya – Mount Kenya National Park

Kenya blev det 126:e landet / autonoma region jag besökt!

Jag har länge haft planer på att besöka Kenya för de goda möjligheterna att se vilda djur. När jag hittade en resa hos en arrangör som jag tyckte låg rätt i pris bokade jag denna. Resan blev en stor upplevelse för de många fantastiska mötena med några av Afrikas vilda djur, inklusive ”The Big Five”, det vill säga lejon, leopard, elefant, svart noshörning och afrikansk buffel. På bara tre dagar!

Reseupplägget fungerade mycket bra med fina hotell, mycket god mat, en bra svensk guide och en kenyansk chaufför som kunde sina viltreservat. Vi besökte Samburu National Reserve, gjorde ett kort besök i Mount Kenya National Park, Lake Nakuru National Park och Masai Mara National Reserve

Jag såg så många djur att jag bestämde mig för att dela upp informationen från denna resa på respektive nationalpark

Totalt åkte jag cirka 1 700 kilometer i jeep på denna resa varför jag fick se en hel del av den fattiga kenyanska landsbygden också

Den här sidan handlar om mitt besök i Lake Nakuru National Park och det korta besöket i Mount Kenya National Park

Besök i Mount Kenya National Park 

Efter att vi kommit över den strida Ewaso N´giro floden fortsatte färden på den skumpiga vägen ut genom Samburu National Reseve. Resan gick därefter vidare på hyfsade vägar till nästa stopp, Mount Kenya National Park. Avståndet dit var omkring 260 kilometer och tog ganska precis fyra timmar att köra för vår chaufför. Landskapet var stundtals vackert men byarna vi körde genom såg fattiga och nedgångna ut, precis som de gjort när vi körde till Samburu

Hotellet vi skulle bo på den kommande natten ligger 2 196 meter över havet varför luften kändes friskare än den gjort i Samburu. Hotellet säljs med hjälp av sitt läge med utsikt över ett vattenhål och Mount Kenya, Kenyas högsta berg 5 199 möh

Efter en mycket god lunch var det dags för en promenad i regnskogen runt hotellet. Gruppen eskorterades av en guide och en beväpnad vakt. Under promenaden såg vi några apor och hörde en del fåglar samt kunde se några riktigt höga och imponerande träd. Strax innan vi kom tillbaka till hotellet stannade vi till i en glänta i regnskogen där hotellpersonal serverade kaffe och lite ”starkt” att hälla i kaffet. En trevlig tillställning!

Tillbaka på hotellet satte jag mig på den stora balkongen varifrån man har en fin vy över vattenhålet. Med lite tur kan man få se olika vilda djur komma för att dricka. Få djur när jag tittade, ett tiotal bufflar, två vattenbockar, några antiloper och enstaka fåglar

På seneftermiddagen sprack molntäcket upp och frilade Mount Kenya ur dimmorna. Vacker och magnifik vy över berget från balkongen!

Kvällens middag var som ”vanligt” superb och trevlig

Under natten tittade jag ut över vattenhålet vid ett par tillfällen för att se om där fanns några djur. Med tanke på hur många djur vi skulle kunna få se vid vattenhålet under nattens timmar, enligt guiden, var det en klar besvikelse när jag bara såg några få antiloper som sökt sig hit.

Efter den goda frukosten var det avresa till nästa mål Lake Nakuru National Park

Resa Mount Kenya lodgen – Lake Nakuru National Park

Efter att vi lämnat lodgen i Mount Kenya väntade en omkring 210 kilometer lång bilresa som åter gick genom ett vackert kenyanskt landskap i Rift Valley, men med fattig landsbygd. På vägen till Lake Nakuru gjorde vi ett par stopp för toalettbesök och tittade på två sevärdheter

Den första sevärdheten på vägen mot Lake Nakuru var ett besök på ”Ekvatorlinjen”. På en plats, med flera souvenirbutiker, stod två stora skyltar som informerade besökare om att man nu stod på ekvatorlinjen. Lite kul plats att besöka!

Den andra sevärdheten var det 74 meter höga Thompson Falls, ett magnifikt vattenfall som störtar sig ned för en bergsvägg. Lite tumultartat besök här då flera uppklädda personer i ett stamfolk gick omkring och försökte få turister att fotografera dem, mot betalning givetvis. Guiden delade ut starka varningar för att fotografera utan att betala

Vi kom fram till Lake Nakuru National Park lagom till ännu en magnifik lunch som intogs i hotellets fina matsal. Sedan var det bara att vänta på safarituren

Lake Nakuru National Park – två till av ”The Big Five” 

Lake Nakuru National Park utgörs av ett område som omfattar sjön Nakuru och ett savannområde runt denna. Nationalparken omges av ett elstängsel som skydd mot tjuvjägare och är 188 kvadratkilometer stor. Lake Nakuru är en sodasjö som ligger i Great Rift Valley, den stora förkastningsspricka som löper genom den västra halvan av Kenya

Lake Nakuru National Park har särskild status som så kallat sanctuary, det vill säga en säker fristad för noshörning som drabbades hårt av tjuvjakten under 1970- och 1980-talen

Sjön utlystes ursprungligen som nationalreservat, år 1961, för att skydda dess rika fågelliv. Mest känd är sjön för sina rosa flamingos, som tidigare fanns i många tusental. Dessa finns nu i betydligt färre antal eftersom vattennivån i sjön höjdes år 2013 vilket påverkade fåglarnas möjlighet att finna föda

I Lake Nakuru National Park finns de flesta av de vanliga däggdjursarterna, dock inte afrikansk elefant eller massajgiraffer. Den sällsynta giraffunderarten Rotschildgiraff finns glädjande nog här. Parken är numera förmodligen den där man har störst chans att få se noshörning, lättast att få se är trubbnoshörning, eller, som den också kallas, vit noshörning

Efter att ha njutit av en god lunch och en kort rundvandring i hotellträdgården på egen hand var det dags att åka ut på en safaritur i Lake Nakuru National park

I Samburu National Reserve hade jag sett tre av ”The Big Five”, leopard, lejon och elefant. Här hoppades jag på att få se de två återstående, afrikansk buffel och noshörning

Vi hade bara åkte några minuter i jeepen när vår chaufför David gjorde oss uppmärksamma på ett par afrikanska bufflar som stod på höger sida av vägen och åt. Han stannade bilen så att vi kunde ta bilder av dem. Nu kunde jag bocka av det fjärde djuret av dem som kallas för ”The Big Five”. En kort stund senare såg vi grupper av bufflar som betade nära sjön

Färden fortsatte mot Lake Nakurus södra del. På vägen dit såg jag en flock olivbabianer, fler bufflar och en hjord impalaantiloper. Vid sjön såg jag kolonier av flamingo, vit pelikan, vit häger, afrikansk ormhalsfågel, vit ibis, bronsibis mm Tyvärr stannade vi inte till för att studera fågellivet någon längre tid. Vi var på storviltsjakt!

Plötsligt dök den upp! Den första trubbnoshörningen! Den kom springande på det savannliknande området på sjön Nakurus sydspets. Och plötsligt såg jag fler… som mest sex stycken som betade fredligt nära jeeparna som samlats här. Det här var mäktigt och jag tog naturligtvis många bilder

Trubbnoshörningen var det sista djuret av de så kallade ”The Big Five”! På bara tre dagar hade jag haft turen att få se alla dessa imponerande djur!

Efter att vi studerat noshörningarna en lång stund var det dags att fortsätta safarirundan för att försöka få se ytterligare en av nationalparkens stora sevärdheter, Rothschildgiraffen

Färden fortsatte ytterligare en bit söder ut och jag kunde njuta av att se betande stäppzebror och impala. Vackra djur som man blir glad av att få se!

Någon av mina reskompisar sa att de såg betande giraffer i en skogsdunge. “Det är Rotschildgiraffer”, sa David och en liten stund senare stannade han bilen vid ett skogsbryn där det gick flera Rotschildgiraffer och åt. Så mäktiga och ståtliga de var när de lät sin långa tunga slingra sig runt löv som de sedan drog in i munnen. Här gick sex giraffer bara en liten bit från bilen som jag kunde ta många fina bilder på. Den sällsynta Rotschildgiraffen är ett mycket vackert djur

Mörkret hade börjat falla varför det var dags att återvända till lodgen där middagen väntade. På vägen tillbaka kunde jag njuta av att bara titta på djuren då det var för mörkt att ta bilder. David gjorde oss också uppmärksamma på en tofsörn som satt i toppen på ett dött träd. Det blev en vacker silhuettbild av den

Middagen blev åter en stund av njutning och en stor del av samtalet vid middagsbordet kretsade naturligtvis runt vad vi sett under safarituren i Lake Nakuru National Park

Påföljande dag var det avresa till resans sista naturreservat Masai MaraNational Reserve

Besöket i Mount Kenya National Park var trevligt men bjöd inte på några större naturupplevelser. Det kunde lika gärna ha strukits ur programmet. Upplevelserna i Lake Nakuru National Park var däremot fantastiska och här skulle jag gärna haft betydligt mera tid. Fågellivet blev det ju bara ett litet smakprov på under vår safaritur

När vi körde iväg för att besöka Masai Mara på morgonen låg en lejonhona i gräset bara några hundra meter från lodgen! Det blev ett värdigt avslut på vårt besök vid Lake Nakuru!

Det här var en av mina bästa resor! Hotellen var bra, maten god, transporterna fungerade perfekt, den svenska guiden var mycket bra och den kenyanske chauffören gjorde vad han kunde för att visa upp sitt vackra och fascinerande land. Men framför allt var det de mäktiga mötena med de afrikanska djuren som gjorde resan till en mycket stor upplevelse!

Länkar till andra nationalparker jag besökte på denna resa

Samburu National ReserveMount Kenya National ParkLake Nakuru National ParkMasai Mara National Reserve 

Korta fakta om djur jag såg i Lake Nakuru National Park 

Afrikansk buffel 

Afrikansk buffel eller Kafferbuffel (Syncerus caffer) är ett partåigt hovdjur som förekommer i stora delar av Afrika. Den afrikanska buffeln är ett oxdjur som är ensamt i släktet Syncerus. Arten delas idag upp i de två underarterna Syncerus caffer nana och Syncerus caffer caffer

Afrikansk buffel har en kroppslängd mellan 170 och 340 cm och en mankhöjd mellan 100 och 170 cm. Svanslängden varierar mellan 70 och 110 cm och vikten uppgår till mellan 300 och 900 kg, honor är allmänt mindre än hannar. Den afrikanska buffeln som förekommer på savannen i östra Afrika är nästan dubbelt så stor som underarten som lever i centralafrikanska regnskogar

Båda könen har stora horn. Hos savannlevande djur kan hornen nå en längd upp till 160 cm. Underartens horn på den regnskogslevande buffeln har horn runt 40 cm långa

Den afrikanska buffeln lever i många olika habitat, till exempel i tät regnskog och på den öppna savannen, men saknas i ökenmiljö. Störst är populationen i områden med blöta savanner där det finns god tillgång till vatten och föda

Förutom människan har afrikanska bufflar nästan inga fiender. Lejon, fläckiga hyenor, geparder och leoparder försöker ibland döda ett ungdjur eller sjuka individer. Det händer att lejon dödas av bufflar när de försöker anfalla

Den afrikanska buffeln, som tillhör de “The big five”, är ansedd som ett farligt vilt djur och dödar varje år många människor, mest jägare

Uppskattad nuvarande population uppgår till lite mer än 500 000 individer

Olivbabian (anubisbabian)

Babianen förekommer över nästan hela Afrika, med undantag av området norr om Sahara, Madagaskar och delar av Västafrika

Babianer lever i grupper på mellan 5 och 250 individer. Flockens storlek beror på art, tillgång till föda och antalet skyddade platser i träd och på klippor där de kan sova

Babianernas naturliga fiender är leoparder, lejon, geparder, stora rovfåglar och schimpanser
I Östafrika förekommer två olika babianarter. Den största är olivbabian (anubisbabian)

Benämningen anubisbabian har den fått efter den egyptiska guden Anubis, som framställdes med ett hundliknande huvud, ganska likt babianens. Olivbabianen förekommer huvudsakligen i de norra delarna av Östafrika

Olivbabianen har grå, brun eller olivfärgad päls och en svart nos. Kroppslängden är vanligtvis 50 – 75 centimeter, svansen brukar mäta ungefär en halvmeter. I vildmarken når hannar en vikt av cirka 24 kilo. Hononnas vikt uppgår till knappt 15 kilo

Olivbabianen lever mest på savannen

Stäppzebra, stäppsebra

Stäppzebra eller stäppsebra (Equus quagga), även kallad vanlig zebra, är en art i familjen hästdjur (Equidae) som tillhör ordningen uddatåiga hovdjur (Perissodactyla)

Stäppzebran har i jämförelse med andra zebror som bergzebra och grevyzebra kortare öron och bredare hovar. Pälsens färgteckning skiljer sig mycket mellan de olika underarterna eller populationerna. De mörka ränderna varierar mellan helt svart och mörkt rödbrunt. De ljusa ränderna kan vara helt vita eller ljust rödbruna. Även på buken finns ränder. Dessutom finns en svart-vit man som går från hjässan över halsens baksida till ryggens början

Stäppzebran når en mankhöjd av 1,4 meter. De är cirka 2,3 meter långa och når en vikt på omkring 230 kg

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Sudan och södra Etiopien över de östafrikanska savannerna till södra och sydvästra Afrika. Stäppzebran har det största utbredningsområdet av alla zebror

Stäppzebrorna är mycket sociala och lever i familjegrupper som består av en hane, en eller flera honor och deras ungdjur. Gruppens storlek är beroende av miljön, ibland förekommer stäppzebror i särskilt stora hjordar tillsammans med andra zebraarter eller andra djur, till exempel gnuer

Stäppzebra är en av de vilda hästarter med störst populationen, dock lever omkring tre fjärdedelar av beståndet i Kenyas och Tanzanias nationalparker. Uppskattningsvis uppgår hela beståndet av stäppzebror till mellan 800 000 och 1,3 miljoner individer. Flera underarter är starkt hotade

Grants gasell

Grants gasell (Gazella granti eller Nanger granti) är med sin mankhöjd omkring 82 cm och en genomsnittlig vikt av 80 kilo en av de större arterna i släktet gaseller. Den är uppkallad efter den skotska naturforskaren James Augustus Grant (1827-1892)

Individerna når en kroppslängd, från huvud till bål, på 140-166 cm och har en svanslängd på 20-28 cm. Honorna väger mellan 38 och 67 kg och är därmed lättare än hannarna, som väger mellan 60 och 81,5 kg. Honornas horn är smalare än hannarnas

Grants gasell lever i östra Afrika och utbredningsområdet sträcker sig från Tanzania, Kenya och Uganda norrut till Etiopien och Somalia. Habitatet utgörs av halvöknar och savanner med enskilda träd

Giraff

Giraff (Giraffa camelopardalis) är ett afrikanskt däggdjur som kan bli över fem meter högt och är därmed det högsta nutida landlevande djuret i världen. Giraffen ingår i däggdjursgruppen idisslare, som i sig är del av ordningen partåiga hovdjur

Mankhöjden för båda kön varierar mellan 2,4 och 3,7 meter, till detta kommer en upp till 2,4 meter lång hals. Hanar når en genomsnittlig höjd på 5,3 meter och väger mellan 1 100 och 1 900 kg. Honorna är cirka 4,3 meter höga och har en vikt mellan 700 till 1 200 kg. Giraffkalvarna är vid födseln omkring 180 centimeter höga och väger 45–70 kg

Den största höjden för någon giraff som hittills har uppmätts är 5.88 meter (1999)

Varje individ har ett unikt teckningsmönster, som behålls oförändrat livet ut, dock mörknar färgen med åren. Olika underarter har olika teckning. Rotschildgiraffen är tämligen lik massajgiraffen. Nätgiraffen skiljer sig från de båda andra genom sin teckning med rödbruna fält avgränsade av skarpa ljusa linjer

I Östafrika förekommer tre underarter av giraff. De skiljer sig huvudsakligen åt genom olika teckning och olika uppehållsområden

Massajgiraff (som jag såg i Masai Mara National Reserve)

Massajgiraffen är den mest spridda underarten. Den förekommer i Tanzania och den södra halvan av Kenya. Massajgiraffen förekommer i parker som Serengeti, Lake Manyara, Tarangire, Arusha National Park, Selous och Mikumi i Tanzania, och i Masai Mara, Amboseli och Nairobi National Park i Kenya

Nätgiraff (som jag såg i Samburu National Reserve)

Nätgiraffen, kallas ibland även för tegelstensgiraff, lever i norra och östra Kenya, till exempel i Samburuområdet och Meru. Nätgiraffen har skarpare kontraster i teckningen och en rödbrun grundfärg. Hybrider mellan nätgiraff och massajgiraff kan förekomma i centrala Kenya

Rothschildgiraff (som jag såg i Lake Nakuru National Park)

Rotschildgiraffen, även kallad baringogiraff, är en av de mera sällsynta underarterna. Den har stora mörkt bruna, ojämna eller fyrkantiga fläckar med otydliga, krämfärgade linjer

Rotschildgiraff, eller baringogiraff, lever i relativt otillgängliga områden i västra Kenya, men förekommer även i en liten population i Lake Nakurus nationalpark. Här återinfördes rotschildgiraffen i slutet på 1970-talet

I det övriga Afrika förekommer flera andra underarter

Giraffen förekommer på afrikanska savanner söder om Sahara. Bestånden anses idag inte hotade men några underarter är ganska sällsynta

Impala

Impala är en mellanstor afrikansk antilop och en av de vanligaste på de afrikanska savannerna. Namnet impala kommer från zuluspråket. Genom den stora förekomsten på de öppna landskapen är den också ett av de vanligare bytesdjuren för rovdjuren

Impalan når en mankhöjd på omkring 90 centimeter. Honorna väger omkring 40 kg och hannarna omkring 65 kg. Hannar har upp till 90 centimeter långa horn som påminner om en lyra, honor har inga horn

Impalaantilopen lever på savanner i Kenya, Tanzania, Moçambique, Namibia, Botswana, Zambia, Zimbabwe, södra Angola, nordöstra Sydafrika och Uganda. Habitatet utgörs huvudsakligen av den öppna savannen

Honor av impala och deras ungdjur lever i flockar om 10 till omkring 100 individer. Dessutom finns flockar av hannar som inte nått könsmognad och gamla hannar som är för svaga för att kvarhålla ett eget revir. Alla andra hannar lever ensamma och har ett territorium, där de tar kontroll över alla honor

Under flykten når impalan höga hastigheter och gör hopp upp till tre meters höjd och tio meters längd. Den gör också tvära kast i språnget för att undkomma rovdjur

Impalan är en livskraftig antilop och enbart någon av dess underarter kan anses hotad. Det är de stora kattdjuren och hyenorna som är deras främsta fiender, men också krokodiler och pytonormar kan utgöra livsfara. Impalan jagas även av tjuvskyttar då såväl kött som hud och de eftertraktade hornen

Noshörning

För cirka 20 miljoner år sedan, under miocentiden, fanns hela 30 olika arter av noshörningar. I dag finns det fem arter, som alla är hotade. Två av dem, trubbnoshörning, även kallad vit noshörning, och spetsnoshörning, även kallad svart noshörning, lever i Afrika. Tre noshörningsarter lever i Asien, indisk noshörning, javanoshörning och sumatranoshörning. Trubbnoshörningen är den största av dagens noshörningsarter

Noshörningar (Rhinocerotidae) är en familj uddatåiga hovdjur. Deras mest utmärkande drag är det stora hornet på nosen. Till skillnad från horn hos parhornade däggdjur består noshörningens horn helt och hållet av keratin (hornämne) och har ingen kärna av ben

Trubbnoshörning eller Vit noshörning (som jag såg i Lake Nakuru National Park)

Trubbnoshörningen, eller vit noshörning, (Ceratotherium simum) har fått sin benämning efter engelskans white rhino som är en feltolkning av boernas namn “wyd muil”, ungefär vid mule

Trubbnoshörning, vit noshörning, har en bred mule, som är ämnad för att beta gräs med. Kroppslängden, från huvud till bål, ligger mellan 335 och 420 cm och boghöjden mellan 150 och 185 cm. Vikten på trubbnoshörningar varierar mellan 1 400 och 1 800 kg för honor och mellan 2 000 och 3 600 kg för hannar. Svansen är förhållandevis kort och har en längd av 50 till 70 cm

Det främre hornet kan bli 150 cm långt, men når vanligen en längd omkring 60 cm. Det andra hornet har en längd upp till 50 cm. Honornas horn är vanligen längre och smalare ön hanarnas

Arten förekommer naturligt på den afrikanska savannen och liknande slätter

Det finns idag ungefär 20 000 trubbnoshörningar kvar, merparten lever i Sydafrika

Spetsnoshörning, eller svart noshörning (som jag såg i Masai Mara National Reserve)

De första européerna som utforskade Afrika berättade om slätter där det fanns stora mängder av spetsnoshörningar. Då, för drygt 150 år sedan, fanns de över större delen av Afrika söder om Saharaöknen

En vuxen spetsnoshörning (Diceros bicornis), eller svart noshörning, har en mankhöjd av 1,4 till 1,8 meter och kan bli mellan 3,0 och 3,75 meter lång. Den kan väga mellan 800 och 1 400 kg. Hannarna blir något större än honorna. De två hornen upptill på främre delen av huvudet består av keratin. Hornen sitter efter varandra och det främre är betydligt större än det bakre, upp till 70 cm

Namnet spetsnoshörning refererar till att arten har en spetsigt formad mule anpassad för att äta buskar, till skillnad mot trubbnoshörningens platta och breda mule som är anpassad för att äta gräs

Artens synförmåga är inte så bra utvecklad men den har utmärkt hörsel och luktsinne

Spetsnoshörningen, eller svart noshörning, drabbades hårt av tjuvjakt redan på 1970-talet, då efterfrågan ökade på knivskaft av noshörningshorn. På den tiden fanns det upp emot 100 000 spetsnoshörningar i Afrika. I dag återstår ungefär 5 000 individer och arten är akut hotad

Det finns flest spetsnoshörningar i Sydafrika, omkring 1 900, och ungefär lika m ånga i Namibia. I Kenya finns knappt 700 och i Zimbabwe cirka 500. Botswana, Tanzania, Swaziland, Zambia, Mocambique, Malawi och Uganda har bara ett mindre antal

Afrikanskt lejon 

Lejon (Panthera leo) är ett kattdjur av släktet Panthera och är världens näst största kattdjur, bara tigern är större. Lejonen lever i motsats till andra kattdjur i flockar. Lejon förekommer idag i Afrika och i den indiska delstaten Gujarat

Lejonet är Afrikas största rovdjur. Den vuxna lejonhannens kroppslängd mäter mellan 170 och 250 cm och har en mankhöjd upp till 123 cm. Lejonhonan är mindre. Hennes kroppslängd mäter mellan 140 och 175 cm och en mankhöjd som är minst 91 cm. Hanarnas svansar är mellan 90–105 långa och honornas något kortare. Vikten för vuxna hanar varierar mellan 181–227 kg och för honor mellan 113–152 kg. Det största kända lejonet vägde 318 kg. De afrikanska lejonen är större än de indiska

I Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe ökar lejonpopulationen, i övriga afrikanska länder minskar den

Fåglar

Lake Nakuru National Park är ett eldorado för ornitologer. Här finns ett stort antal av de fåglar som kan ses i Kenya då sjön drar till sig många olika arter

Mitt besök var i första hand inriktat på spaning efter däggdjur, främst trubbnoshörning och Rotschildgiraff, men jag passade även på att titta efter fåglar så snart vi stannade till. Även runt lodgen jag bodde på fanns såg jag flera olika arter

Några av de fågelarter jag såg i Nakuru National Park var krontrana, trefärgad glansstare, Rüppels glansstare, vit pelikan, vit ibis, bronsibis, afrikansk tofsörn, afrikansk ormhalsfågel, större flamingo, mindre flamingo och vävarfågel

Tiden i Lake Nakuru National Park var alldeles för kort! Här fanns så mycket att uppleva varför man nog bör stanna ett par nätter för att tillgodogöra sig naturupplevelserna ordentligt.

Jag skulle gärna återvända till Lake Nakuru National Park för att fokusera på fåglar!

The Big Five

“The Big Five” är ett samlingsnamn för lejon, leopard, elefant, noshörning och afrikansk buffel

Benämningen är en gammal jaktbeteckning använd av storviltsjägare. Uttrycket ”The Big Five” syftar inte på djurens fysiska storlek utan om svårigheten att fälla dem och faran man utsatte sig för under jakten. Numera används uttrycket även i samband med safariturer och syftar på turisternas önskan om att få se dessa djur

  • Afrikansk elefant
    Afrikansk elefant
‘)

Resan gjord i oktober, 2019

krontrana, trefärgad glansstare, Rüppels glansstare, vit pelikan, vit ibis, bronsibis, afrikansk tofsörn, afrikansk ormhalsfågel, större flamingo, mindre flamingo och vävarfågel

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik 

 

Print Friendly, PDF & Email