österrike resa – vandring saalbach

Österrike – Vandringar i Saalbach

Jag har besökt Österrike många gånger, på semesterresor och på tjänsteresor, men aldrig tidigare vandrat i landet

I slutet av 1960-talet gjorde jag tre bilresor på kontinenten där besök i Österrike ingick. Under 1980- och 1990-talet besökte jag Österrike många gånger per år i samband med tjänsteresor
När jag surfade runt på nätet hittade jag en arrangerad vandringsresa som lät bra; flygresa, transport till Saalbach, halvpension, gratis liftkort, gratis lokala transporter och vandringsledare för den som ville gå i grupp. Allt till ett rimligt pris varför jag bestämde mig för att åka med på denna resa

Vi var en grupp på omkring 20 personer som möttes på Munchens flygplats, där även reseledaren mötte upp. Efter några timmars behaglig bussresa kom vi till Saalbach där vi checkade in på ett komfortabelt hotell mitt i byns centrum. Resdagen avslutades med en god österrikisk middag. Påföljande dag skulle vi göra den första vandringen

Vandring på Saalachtaler Höhenweg (17 km)

När vi samlades utanför hotellet efter frukosten regnade det! Det var ingen bra start på vandringsveckan. Iklädda regnkläder presenterade sig de lokala vandringguiderna för oss och berättade om dagens vandring. Idag skulle vi vandra en bit på Saalachtaler Höhenweg. Jag är ingen gruppvandrare men gick med på dagens vandring för att se hur ”systemet” fungerade
Från hotellet gick vi till Kohlmaiskopfliften som vi skulle ta oss upp till toppen av berget. Vyerna från liften var mycket begränsade eftersom det var dimmigt och att det regnade. Gruppen fördelades i olika liftkorgar och samlades vid liftstationen som ligger 1 794 meter över havet. Precis när jag steg ur liften öppnade sig det tjocka molntäcket ett par minuter och bjöd på en magisk vy över bergen

När alla kommit upp med liften samlades gruppen och vandringen började med att vi följde en bergskam mot Mardeckkopf. Tyvärr var vyerna begränsade på grund av regn och dimma. Från Mardeckkopf ( 1 817 möh) vandrade vi vidare till Leongang och därefter till Wildenkarhuette ( 1 910 möh). Vid flera tillfällen längs vägen såg vi små, svarta salamandrar. Vandringen gick dock ganska långsamt på grund av att stigen var slipprig av regnet och att vi gick långsamt. Dock kunde jag glädjas av vackra blommor som alprosor och arnika

När gruppen gick in på restaurangen vid Wildenkarhuette, 1 910 möh, fortsatte jag att vandra ensam tillbaka till Saalbach. Jag gick till först till Thurneralm (1 500 möh) på stigar över fina alpängar. Från Thurneralm gick jag vidare till Ederalm (c:a 1 400 möh). Leden gick nu stadigt nedåt mot Saalbach på grusväg eller skogsstigar. På Hinterhagweg kom jag in i Saalbach och gick mot centrum. Två gånger gick jag under linbanan upp till Kohlmaiskopf. Innan jag återvände till hotellet gickjag till BIlla för att köpa frukt och öl mm

Trots att det regnade i stort sett hela dagen var jag nöjd med vandringen som gett mig en introduktion om hur det är att vandra i Saalbachregionen

Bilder från vandringen på Saalachtaler Höhenweg
Klicka på bilden för större format

 

Vandring upp på topparna Stemmerkogel ( 2 123 möh) och Saalbachkogel ( 2 092 möh)
(10 km)

Dagens vandring började med en gemensam bussresa till grannbyn Hinterglemm tillsammans med gruppen. Här åkte vi alla med liften Westgipfelbahn till slutstationen ( 2 096 möh). När alla kommit upp började dagens vandring under ledning av de båda lokala guiderna. Solen sken från en nästan klarblå himmel och vyerna från toppstationen Westgipfelbahn över de snöklädda bergen var bedårande vacker

Vi började med att gå på en grusväg som ledde nedåt från liftstationen till en stig som gick mot berget Stemmerkogel. Stigen, c:a 1 900 möh, gick under en bergstopp och sluttade lätt uppför. Längs stigen fanns många vackra alpblommor, som alpros och arnika. Vandringen till foten av berget Stemmerkogel var lättvandrad

När vi nådde foten av Stemmerkogel fick de som inte ville fortsätta upp på berget gå en lättare väg medan vi som skulle gå upp på toppen av berget guidades av en lokal vandringsledare. Vandring gick stadigt uppåt, men var aldrig riktigt tung

Från toppen av Stemmerkogel är vyerna över alplandskapet imponerande vackra. På toppen finns ett kors som markerar högsta punkten. Efter en stund på toppen av Stemmerkogel började vandringen ned för detta. Vandringen ned för berget var betydligt svårare att gå än upp för det då det fanns flera partier av rullgrus längs stigen

Efter vandringen upp på Stemmerkogel skulle gruppen gå och äta lunch på någon bergsrestaurang. Eftersom jag ville vandra mera gick jag på egen hand mot berget Saalbachkogel ( 2 092 möh) efter tips från en vandringsledare

Solen sken och vyerna över bergen var sagolikt vackra varför det var en njutning att vandra i alplandskapet

Efter en knapp timmes vandring kom jag till foten av berget Saalbachkogel och därmed började min vandring upp till toppen. Lutningen på stigen var mindre än den upp på Stemmerkogel varför vandringen blev lättare upp till toppen

På toppen av Saalbachkogel ( 2 092 möh) fanns två tyskar som jag pratade med en stund innan jag satte mig på en sten för att fika. Nu var det dags att njuta av vandringens första Apfelstrudel som jag köpt på konditoriet i Saalbach. Pulverkaffet och kakan smakade gudomligt gott i den vackra alpmiljön. Även på toppen av Saalbachkogel finns ett kors som markerar bergets högsta punkt

Vandringen tillbaka mot liftstationen var lätt för nu skulle jag bara vandra nedåt. På cirka 1 960 meters höjd, nära Seetörl (?) finns tre små sjöar som jag passerade under min vandring till Hackelbergeralm ( 1 711 möh). Från Hackelbergeralm gick jag vidare till toppstationen på liften Schattberg West på fina stigar. Vandringen till liftstationen var förhållandevis lättvandrad även om den gick stadigt uppför. Backen upp till liftstationen var dock ganska tungvandrad, tycker jag

Tillbaka i Hinterglemm tog jag bussen till Saalbach och därmed var dagens vandring avslutad

Bilder från vandringen upp på bergen Stemmerkogel och Saalbachkogel
Klicka på bilden för större format

Vandring vid Zwölferkogel ( 1 984 möh) (11 km)

Även idag hade jag bestämt mig för att vandra med Hinterglemm som startpunkt. Efter den korta bussturen från Saalbach kom jag till samma busshållplats som jag stigit av vid dagen innan. Härifrån promenerade jag till liftstationen Zwölferkogel och åkte upp till toppstationen på 1 984 meters höjd

Det var disigt och lite småruggigt när jag steg ur liften, men det regnade inte så det var bara att leta upp leden som jag bestämt mig för att gå

Idag var det lättvandrat för vägarna/stigarna gick nedför under hela vandringen, med undantag av slutet. Ibland lättade molntäcket och jag fick se de höga bergen i fjärran, men mest kunde jag njuta av alla de många vackra blommorna som jag såg under vandringen; arnika, blåklockor i olika varianter, rödfibbla, smörblommor, polarull, tätört, Sankte Pers nycklar mm mm

Från liftstationen Seekar, på cirka 1 700 meters höjd, fick jag gå en lång sträcka på grusväg genom skogen tills jag kom till en väg som leder till Ellmaualm på cirka 1 700 meters höjd. Här fanns inga andra vandrare. Jag talade med en trevlig kvinna som arbetade i den vackra byggnaden. Hon berättade hur jag skulle gå för att komma tillbaka till liftstationen Zwölferkogel. Det blev en ganska dryg vandring tillbaka upp till dryga 1 900 meters höjd

Jag tog liften tillbaka till Hinterglemm. Därifrån åkte jag lokalbussen tillbaka till Saalbach och därmed var ännu en fin vandringsdag slut

Trots att vädret varit disigt och regntungt under vandringen klarade jag mig helt från regn. Mina reskamrater som vandrat en annan led nära Saalbach kom tillbaka till hotellet helt genomblöta

Bilder från vandringen vid Zwölferkogel
Klicka på bilden för större format

Vandring en del av Pinzgauer Spatziergang (18 km)

Idag hade jag bestämt mig för att åka med liften Schattberg X-press till den översta liftstationen för att vandra en del av Pinzgauer Spaziergang, en av de längre vandringslederna. När jag tittade upp mot toppstationen såg jag att dimman låg tät långt ned på berget varför jag att istället tog liften Kohlmaiskopfbahn till toppstationen för att vandra mot Spielberghorn

Vyerna över bergen jag såg från toppstationen på Kohlmaiskopfbahn var sagolikt vackra varför jag tog flera bilder på dem innan jag började vandra. Jag hade inte kommit långt på den påbörjade vandringen när jag tittade mot Schattberg och såg att toppen på berget nu nästan var helt fri från dimmor varför jag bestämde mig för att göra vandringen jag planerat längs Pinzgauer Sapziergang

Eftersom jag hade ett kort som gav mig fria resor med alla liftar i Saahlbach och Hinterglemm vände jag om och åkte tillbaka till Saalbach för att istället ta liften Schattberg X-press upp på berget Schattberg Ost. På vägen upp till toppstationen låg det fortfarande tunna dimslöjor på berget. Uppe vid toppstationen hade dimman försvunnit och vyn över de snöklädda bergen var helt magisk. Det här skulle bli en fin vandringsdag!

Efter att jag tagit några bilder över bergen letade jag upp skylten som pekade ut var leden gick och började vandra

Vandringen började vid toppstationen på berget Schattberg Ost, 2 018 möh, och fortsatte mot berget Schattberg West, 2 096 möh, för att sedan passera foten på bergen Stemmerkogel, 2 123 möh, och Saalbachkogel, 2 092 möh. Bergen Stemmerkogel och Saalbachkogel hade jag bestigit bara några dagar tidigare

Vyerna över de snöklädda bergen i öster och dalen som Hinterglemm ligger i var fantastiskt vackra. Solen sken och det var lättvandrat. Bättre än så här kan en vandring inte bli!

Vid Seeörl, där det ligger två små sjöar, vek Pinzgauer Spatziergang av österut och vyerna över de snöklädda bergen blev mäktigare. Jag följde leden och vandrade nu under berget Hochkogel, 2 249 möh. På en alpäng gick en flock vackra hästar med vit man och betade. Lyckliga hästar, tänkte jag!

Efter några kilometer vek jag av Pinzgauer Spatziergang och vandrade i en knapp timme på en led som gick åt söder. Här fanns flera små sjöar och på ett ställe såg jag en flock med kor som stod samlade runt en liten sjö. Idylliskt och typiskt Österrike! Vyerna över de snöklädda bergen var ännu mäktigare från denna led. När jag kom fram till en plats med ett panorama över bergen stannade jag för att fika. Även idag hade jag köpt med mig en bit Apfelstrudel från konditoriet i Saalbach. Behöver jag säga att det smakade supergott?

Efter fikastunden, som blev lång för att njuta av vyerna, började jag vandra tillbaka mot liften. Jag passerade åter korna, men hästarna hade flyttat på sig

Vid Seeörl gick jag mot Hackelbergalm, cirka 1 750 möh, för att komma till mittstationen av liften Schattberg West vars dalstation ligger i Hinterglemm. Efter de härliga alpstigarna fick jag nu gå en lång bit på grusväg innan jag var framme vid liften. Inte lika roligt att vandra på denna men vyerna över Hinterglemmdalen var fina. Även om dagens vandring varit solig och mycket vacker var det skönt att få sätta sig i liftkorgen och åka ned till Hinterglemm. Från Hinterglemm tog jag lokalbussen till Saalbach

En vandringsdag som denna upplever man inte så ofta; solen sken hela dagen, vyerna över berg och dalar kunde knappast bli vackrare och lederna, till största delen gick de runt 2 000 möh, var perfekta att gå på. Det är dagar som denna som vandring är som bäst!

Bilder från vandringen av en del av Pinzgauer Spatziergang
Klicka på bilden för större format

Vandring upp på Spielberghorn ( 2 044 möh) och Spielberghaus (11 km)

Alla andra dagar hade jag gått till matsalen med glädje för att njuta av det goda frukostbordet, utom idag. Aptiten var helt borta och jag fick bara i mig ett litet rundstycke och en kopp te. Jag undrade varför?

Idag hade jag bestämt mig för att gå tillsammans med gruppen till avtagsvägen mot berget Spielberghorn för att sedan på egen hand gå upp på berget

Solen sken när vi gick till Kohlmaiskopfliften för att åka med den till toppstationen på nästan 1 800 meters höjd. Eftersom solen sken var vyerna över de omkringliggande bergen fina. De blev en del kort tagna i väntan på att hela gruppen samlats

Under ledning av de två lokala guiderna började vi vandra längs Saalachtaler Höhenweg. I början gick vi genom ett vackert skogsparti, som dock skymde bergsvyerna, på en lättvandrad stig. Efter en knapp halvtimme började leden gå uppför och jag kände att det blev tungt att gå. En äldre man hade svårt att hänga med gruppen och halkade efter. Jag gick tillsammans med honom så att han slapp att gå ensam men även jag kände hur det tog emot att gå i uppförsbacken. Jag fick berättat att redan här hade mina bordskamrater noterade att jag hade svårt att hänga med i vandringstakten

Trots att det var kämpigt för mig, jag kände mig lite yr och energilös, gick jag med gruppen till strax norr om Barnkogelhuette, 1 709 möh, där leden vek av mot Spielberghorn

”Här går leden upp på Spielberghorn. Gruppen ska vandra till Spielberghaus så nu får du gå på egen hand.”, sa guiden. Jag tittade upp mot toppen av berget och bestämde mig för att göra ett försök att gå upp på den trots att jag mådde dåligt. Det såg ut att vara långt till toppen!

En ung kvinna kom ned från berget och jag frågade henne hur lång tid hon haft på sig att nå toppen. ”Cirka 45 minuter”, svarade hon. Det klarar jag säkert tänkte jag och började gå trots att jag var nästan helt orkeslös

Solen sken och det var väldigt varmt när jag gick upp på berget. Jag var i det närmaste dränerad på kraft nu men kämpade i en knapp halv timme innan jag insåg att jag inte kommer att klara av att nå toppen. Jag hade nu nått en höjd på omkring 1 800 meter

Jag vände och gick tillbaka till leden och kände att jag började må allt sämre. Jag var yr, svettades kraftigt, var helt ensam på leden och visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta att gå. Enligt kartan var det närmast att gå till Spielberghaus, dit mina reskamrater gått

Jag har inga större minnen från vandringen till Spielberghaus mer än att det var kämpigt att gå, att vyerna var oerhört vackra och att jag inte såg några andra vandrare. Då och då stannade jag till för att vila och för att ta några bilder

Efter ett par timmars mycket långsam vandring, jag mera släpade mig fram än gick, kom jag till en bondgård. Jag ringde på och talade med kvinnan på gården. Efter en stunds samtal erbjöd hon sig att köra mig till Spielberghaus som låg 2-3 kilometer från gården. Grusvägen dit var smal och slingrande, minns jag. Jag gav kvinnan Euro 10 för skjutsen, som hon motvilligt tog emot, och steg ur bilen. Nu orkade jag knappt hålla mig upprätt

På Spielberghaus frågade jag om någon var på väg till Saalbach som jag kunde få lift med. En ung, tysk kvinna som arbetat som MTB-guide skulle köra hem till Muenchen efter avslutad säsong. Hon skulle passera Saalbach. ”Du kan åka med mig”, sa hon.

Minnena från den skakiga färden till Saalbach är få men jag minns att kvinnan var väldigt trevlig. Hon hjälpte mig in på hotellet där jag satte mig i en fåtölj helt utmattad

Personalen på hotellet gav mig vatten och frågade om jag ville ha hjälp med någonting. Jag tackade nej och tog hissen upp till mitt rum där jag la mig på sängen med vandringskläderna på och somnade. Jag sov i sexton timmar med ett kort avbrott för lite kvällsmat som serverades i rummet

När jag vaknade på måndagsmorgonen mådde jag fortfarande fruktansvärt dåligt och kunde knappt äta av frukosten som burits upp till mig

På förmiddagen gick jag till apoteket för konsultation. Den unga damen som arbetade där rekommendera någon form av tabletter som skulle återställa, vad hon trodde var, uttorkning på grund av alla vandringar. Tabletterna hjälpte inte varför jag låg på rummet resten av dagen och vilade mig inför hemresan påföljande dag. Ända sedan söndag förmiddag hade jag mått illa, haft huvudvärk och känt mig yr. På måndag tillkom hosta och snuva

Inte visste jag att detta skulle bli min sista vandringsdag! 

På måndagen åkte gruppen till Hinterglemm för att göra resans sista vandring. Jag låg på hotellrummet och mådde dåligt hela dagen. Detta var ingen bra avslutning på vandringsresan till Saalbach!

Trots att jag var sjuk de två sista dagarna under resan gav vandringarna i Saalbach och Hinterglemm oförglömliga minnen från de fina vandringarna jag gjort och den otroligt vackra bergsmiljön i regionen. En sak vet jag, Hit kommer jag att återvända för att göra nya vandringar!
Hur slutade min resa?

Under bussresan från Saalbach till Muenchens flygplats mådde jag fortfarande dåligt, Jag hostade, snörvlade, hade huvudvärk och frös

Under flygresan hem från Muenchen till Göteborg mådde jag dåligt och svimmade. En hjärtläkare och två sjuksköterskor tog hand om mig på planet. Ambulans var beställd till ankomsten i Göteborg. Innan jag kördes till Östra sjukhuset togs EKG och andra prover på mig. Jag kom till akutmottagningen strax efter midnatt. Lades in akut och nya prover togs. Jag mådde dåligt hela natten. Klockan fem på morgonen kom en sjuksköterska som meddelade ”Det är inget fel på dig! Vi har beställt en sjuktransport åt dig. Du får åka hem.”

Jag begärde att den skulle köra mig till vännen Ulla, som kommit till Östra Sjukhuset under natten för att se till mig utan att bli insläppt på grund av risk för covidsmitta. Hon sov när jag kom hem till henne och blev förskräckt över att jag redan hade skrivits ut från sjukhuset. Jag sov några timmar hos Ulla innan jag satte mig i bilen och körde hem, trots att jag mådde dåligt.

Efter ett par dagar ringde Ulla och meddelade att hon var sjuk i covid-19. DÅ gick det upp för mig att jag, med all sannolikhet, hade smittats av denna sjukdom i Österrike! Hur var det möjligt att apoteket i Saalbach, läkarna och sjuksköterskorna på planet, ingen sjukvårdspersonal eller läkare på Östra sjukhuset hade misstänkt att jag var sjuk i covid-19???

Lite drygt en vecka efter att jag blivit dålig i Österrike stod jag åter på benen, eller rättare sagt ”satt jag åter på min cykel” och gjorde min första längre cykeltur! Ulla friskande till efter en veckas sjukdom. Slutet gott allting gott!

Bilder från vandringen Spielberghorn och Spielberghaus
Klicka på bilden för större format

Österrike är ett av de naturskönaste länder jag vet och ett av mina favoritländer. Jag kommer att åka tillbaka hit för nya vandringar bland de snöklädda bergen! 

Resan gjord 2022

Min gamla hemsida 

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email