Panama

panama city, el valle, casco viejo, gamboa, miraflores, gatun, panama kanalen, taboga och portobelo var platser jag besökte i panama, rainer stalvik

Fler bilder från Panama finns på www.stalvik.com

Panama – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

 Panama, strategiskt placerat mellan Stilla Havet och Karibiska Havet, är ett litet behändigt land att besöka. Landets stora turistattraktion är Panama Kanalen genom vilken stora atlantgående fartyg kan beskådas när de slussar genom den trånga kanalen. Andra sevärdheter är historiska platser från den spanska kolonialperioden och de vackra stränderna längs kusterna. Eftersom landet är litet tar det inte lång tid att förflytta sig genom detta. Bussförbindelserna är täta och fungerar bra. Turistindustrin är inte så utvecklad som i grannlandet Costa Rica och därför besöker förhållandevis få resenärer Panama. Även den höga kriminaliteten påverkar turistströmmen.

Jag hade huvudstaden Panama City som bas för besök på olika platser vid Stilla Havet och Karibiska Havet.

Läs om min resa och se fler bilder panama-resa

Panamas historia i korthet

Tidig historia och Kolonialtiden

I början av 1500-talet bodde uppskattningsvis mellan 500 000 och 1 000 000 indianer på det landområde som vi idag kallar för Panama. År 1501 landsteg spanjoren Rodrigo de Bastidas som förste europé det panamanska näset. De guldföremål som indianerna bar fick spanjorerna att tro att de funnit El Dorado, staden som enligt den spanska myten var full av guld.

Under 1500-talets första årtionden trängde spanjorerna allt djupare in i landet. År 1519 förlade den spanske guvernören sitt residens till en liten fiskeby vid Stillahavskusten, cirka fyra kilometer öster om dagens huvudstad. Indianerna kallade byn Panama som betyder “Rikligt med fisk”.

Indianerna i Panama drabbades hårt av koloniseringen. De dödades, förslavades eller dog av de sjukdomar spanjorerna förde med sig för vilka de saknade immunförsvar. Många indianer flydde spanjorerna grymheter. För att kompensera bristen på indiansk arbetskraft fyllde spanjorerna på med afrikanska slavar. Panama City blev centrum för slavhandeln i Latinamerika.

Till spanjorernas stora besvikelse hittades inga guldskatter i Panama. Landet blev istället en viktig knutpunkt för transport av ädelmetaller från Sydamerika till Europa. Handeln avtog så småningom och Spanien tappade intresset för kolonin. År 1739 infogades Panama i det spanska vicekungadömet Nya Granada.

Från 1800-talet till 1940-talet

Panama utropade sin självständighet samtidigt med övriga länder i Centralamerika år 1821, men anslöt sig inte till federationen utan blev en del av republiken Stor-Colombia, som omfattade samma område som Nya Granada. År 1830 gick Venezuela och Ecuador ur unionen. Panama och Colombia bildade då republiken Nya Granada. År 1866 ändrades namnet till Colombia.

För att underlätta transporterna över Panamanäset byggde ett amerikanskt bolag en järnväg mellan Atlanten och Stilla Havet. Ett avtal mellan USA och Colombia gav USA rätten att svara för skyddet av järnvägen.

De ökande transportbehoven aktualiserade också gamla planer på en kanal genom näset. Redan spanjorerna hade hoppats kunna transportera peruanskt silver på en sådan kanal. I slutet av 1800-talet ökade USA:s intresse att genomföra byggnationen av en sådan. Panamakanalen kom att dominera landets historia.

Under fransmannen Ferdinand de Lesseps, Suezkanalens skapare, ledning började man gräva 1879. Men problemen blev stora, bland annat krävde tropiska sjukdomar tiotusentals arbetares liv och till slut havererade ekonomin. de Lesseps tvingades ge upp projektet 1889 sedan man kommit två femte delar av sträckan. USA förhandlade med Colombia om ett kanalbygge och man kom överens om att upprätta en kanalzon. Den colombianska kongressen hade dock invändningar mot detta och förhandlingarna bröt samman år 1903. Detta ledde till att panamanerna, med amerikanskt stöd, gjorde uppror mot Colombia och samma år utropades den självständiga republiken Panama.

USA skrev omedelbart ett avtal med den nya panamanska regeringen vilket gav USA total kontroll över den 16 kilometer breda kanalzonen för “all framtid”. Som motprestation skulle USA betala Panama en årlig ersättning. Avtalet gjorde Panama till ett amerikanskt protektorat. USA garanterade Panamas suveränitet och fick i sin tur “suveräna rättigheter” att ingripa i landets inre angelägenheter. Därmed skapades en situation som under lång tid kom att orsaka många dispyter mellan de båda länderna hur avtalstexten skulle tolkas.

Kanalbygget fullbordades och Panamakanalen öppnades för trafik i augusti 1914. Den var med inloppen drygt 80 kilometer lång och bestod av tre slussar i båda ändar, samt däremellan grävda kanaler och två konstgjorda sjöar. Kanalen är en av världens viktigaste vattenvägar och anses vara ett mästerverk inom ingenjörskonsten.

Några viktiga årtal i Panamas moderna historia

1903

Panama blir självständigt

De första årtiondena efter självständigheten var en politiskt instabil tid med många regimskiften. Det fanns ett liberalt och ett konservativt parti, men i praktiken var den politiska makten begränsad till en liten krets av rika vita familjer

Under många år bestod Panama av två enheter. Kanalzonen styrdes av en guvernör som endast var ansvarig inför den amerikanske presidenten

1914

Panamakanalen öppnades för trafik i augusti

1936

Gjordes ändringar i kanalfördraget med USA på grund av missnöje 1939  Upphävdes Panamas status som amerikanskt protektorat

1940-, 1950-talen

Under dessa årtionden var det stor politisk instabilitet i Panama med ständiga skiften på presidentposten. Nationalisterna var starkt kritiska till kanalfördraget som gav USA total kontroll över kanalzonen

1955

Gjordes åter ändringar i kanalfördraget med USA på grund av missnöje

1964

Oroligheter ledde till ett två månader långt avbrott i de diplomatiska förbindelserna mellan Panama och USA

 1968

Vid valet vann nationalisten Arnulfo Arias Madrid, som två gånger tidigare segrat i presidentval men avsatts kort därefter. Denna gång störtades han genom en militärkupp av nationalgardet bara elva dagar efter att han tillträtt som president

Nationalgardets starke man, Omar Torrijos Herrera, blev därefter landets ledare. Arias efterträdare som president reducerades till en marionett. Torrijos, som senare blev general, upplöste nationalförsamlingen och förbjöd politiska partier

1977

Slöts det så kallade Torrijos-Carter-fördraget som innebar att USA stegvis skulle överlämna kontrollen över kanalen

1979

Från detta år gällde panamansk lag i kanalområdet, USA behöll dock nyttjanderätten fram till millennieskiftet

1981

Torrijos omkommer i en flygolycka, som många misstänkte var ett attentat

1983

Manuel Antonio Noriega Moreno vann maktkampen som bröt ut efter Torrijjos död och blev ledare för nationalgardet

1984

Genom valfusk segrade den presidentkandidat som Noriega valt ut i valet och under presidentens formella ledning tog Noriega ett fast grepp om alla viktiga institutioner

1988

USA införde sanktioner mot Panama efter att Noriega anklagat för inblandning i narkotikasmuggling och penningtvätt

1989

En amerikanskstödd kupp i oktober misslyckades och som följd av detta förklarade Noriega att landet var i krig mot USA

I december invaderade USA Panama under förevändningen att amerikanska liv stod på spel. Noriega greps och fördes till USA där han dömdes till ett långt fängelsestraff för narkotikasmuggling, penningtvätt och mutbrott. Invasionen mötte skarp kritik i regionen och fördömdes av FN

Efter invasionen återupprättades demokratin. Guillermo Endara som vunnit ett val i maj men hindrats från att tillträda blev nu landets president

1994

När det första fria valet på över 25 år hölls återkom överraskande den störtade Noriegas parti, Revolutionära demokratiska partiet (PRD), till makten. PRD:s presidentkandidat, affärsmannen Ernesto Pérez Balladares, vann en knapp valseger

1999

I presidentvalet segrade Mireya Moscoso, änka efter den förre presidenten Arnulfo Arias och kandidat för det populistiska Arnulfopartiet (PA). Hon styrde landet i stor omfattning genom dekret (tillfälliga lagar). Ekonomin försämrades och missnöje med regeringen resulterade i våldsamma demonstrationer

2004

Vid valet i maj återtog PRD regeringsmakten. PRD-kandidaten Martín Torrijos Espino, son till förre militärdiktatorn Omar Torrijos, segrade med god marginal över ex-president Endara i presidentvalet 2006  Hölls en folkomröstning om att bygga ut Panamakanalen och nästan 80 % av väljarna stödde förslaget

2007

Arbetet med att bygga ut Panamakanalen påbörjades. Projektet väntas fördubbla kanalens kapacitet och bidra till ökad tillväxt och välfärd i landet 2008  I augusti presenterade president Torrijos planer på en rad reformer inom polisväsendet som väckte kraftig opposition

2009

Valet i maj förändrade de politiska förutsättningarna när Ricardo Martinelli Berrocal, som inte tillhörde något av de två partier som tidigare bytt av varandra vid makten, vann presidentvalet. Mångmiljonären Martinelli satsade stora belopp ur egen ficka i valrörelsen och vann många fattigas röster genom att anklaga den sittande regeringen för att ha gjort för lite för dem

Vid sitt tillträde som president i juli slog Martinelli fast att han ville satsa på marknadsekonomi och ”trotsa den ideologiska pendeln” i Latinamerika, vilket var en markering mot vänsterpresidenter som Hugo Chávez i Venezuela och Evo Morales i Bolivia

I december invigdes den första av elva planerade stationer för flyg- och sjötrafikövervakning längs kusterna. Enligt regeringen var det ett initiativ för att motverka smuggling av narkotika, vapen och människor. Opposition hävdade att USA var inblandat. Studentprotester mot övervakningsstationerna ledde till att Panamas största universitet tillfälligt fick stängas

2010

I april utlämnas Panamas förre diktator Manuel Noriega till Frankrike från USA, där han tillbringat 20 år i fängelse

I juni-juli fråntar president Martinelli genom ett dekret comarcan Ngäbe Buglé en stor del av den autonomi som området tilldelats 1999. Kritiker anser att syftet är att tillsätta en regionalregering som inte motsätter sig regeringens planer på mineralutvinning och dammprojekt, något som ursprungsfolken motsätter sig

I juli döms Manuel Noriega till sju års fängelse för penningtvätt av en domstol i Paris

2011

I mars tvingas åter president Martinelli att backa och helt dra tillbaka ett förslag på grund av stort folkligt missnöje och oroligheter runt om i landet. Regeringen, som står näringslivet nära, vill öppna upp gruvdriften i landet för utländska investerare. Miljögrupper och indianorganisationer har lett de omfattande protesterna mot förslaget som man befarar skulle leda till exploatering av känsliga områden

I juni skakar en allvarlig skandal regeringen när en av presidentens närmaste medarbetare, ministern för turism Salomón Shamah, pekas ut som inblandad i internationell narkotikahandel

I augusti bekräftar Frankrike att Manuel Noriega ska utlämnas till Panama

President Martelli avskedar utrikesminister Juan Carlos Varela och avslutar därmed det valsamarbete som förde honom till makten. Övriga ministrar som liksom Varela tillhör Panamistpartiet avgår i protest och presidentens parti CD förlorar en stor del av sitt stöd i nationalförsamlingen

I oktober träder det frihandelsavtal med USA som förhandlades fram 2007 i kraft

I december utlämnas Manuel Noriega till Panama från Frankrike och sätts i ett fängelse utanför huvudstaden. Han har i sin frånvaro dömts till tre tjugoåriga fängelsestraff för mord på politiska motståndare under sin tid vid makten på 1980-talet

Nationalförsamlingen beslutar att Panama ska lämna det centralamerikanska parlamentet Parlacen

2012

I mars sluter president Martinelli ett avtal med indianerna i comarcan Ngäbe Buglé efter protester och flera veckors förhandlingar om användning av naturtillgångar i området. Avtalet innebär att alla nya gruvprojekt i comarcan stoppas och att framtida vattenkraftprojekt måste godkännas av invånarna

Högsta domstolen ogiltigförklarar Panamas utträde ur det centralamerikanska parlamentet Parlacen i december 2011

I augusti utser PRD huvudstadens förre borgmästare Juan Carlos Navarro till generalsekreterare, en utnämning som många anser pekar på att han blir partiets presidentkandidat 2014

I oktober undertecknar president Martinelli en ny lag som möjliggör försäljning av statligt ägd mark i frihandelszonen Colón. Regeringens syfte är att stimulera utveckling, men såväl Colóns handelskammare som fackrörelsen och diverse medborgargrupper motsätter sig lagen som man befarar kommer att slå mot jobben och driva ned löner. Våldsamma protester bryter ut i både Colón och Panama City. Efter en vecka då protesterna krävt tre människors liv, däribland en nioårig pojkes, beslutar nationalförsamlingen att dra tillbaka lagen

Regeringen utformar ett lagförslag som ska göra det möjligt för Panama att återinträda i det centralamerikanska parlamentet Parlacen

2013

I juli hittar tullen militär utrustning i ett nordkoreanskt fartyg på väg från Kuba. Fartyget tvingas in i hamn sedan man trott att det kunde ha narkotika ombord. Vapnen påträffas under en last med tusentals säckar med socker. Nordkorea kräver att fartyget släpps och tillåts fortsätta hemresan. På Panamas begäran ska FN sända inspektörer för att undersöka lasten.  Reglerna för transporter genom Panamakanalen föreskriver också att all last deklareras. I lasten finns bland annat två sovjetiska MiG-21-plan från 1950-talet och två robotradarsystem

En amerikansk före detta CIA-agent grips i Panama i juli på italienska regeringens begäran. Mannen är dömd i sin frånvaro i Italien till nio års fängelse för att ha rövat bort en egyptisk imam i Milano 2003. Imamen hade beviljats politisk asyl i Italien. CIA flög honom till Egypten där han enligt egen uppgift blev torterad. Fallet var ett av de mest uppmärksammade av många, där CIA i samarbete med andra länders underrättelsetjänster grep muslimer under “kriget mot terrorismen”

Geografi

Panama utgör den sydöstligaste och smalaste delen av det näs som förbinder Nordamerika med Sydamerika. Landet har långa kuster vid Karibiska Havet i norr och vid Stilla Havet i söder.

Panama är bergigt, med lågland vid kusterna. Mot Costa Rica i väster finns enstaka vulkaner drygt 3 000 meter höga, några av dem är aktiva. Jordbävningar är relativt vanligt förekommande. Ungefär mitt ilandet finns en låg landkorridor mellan bergen. Här byggdes Panamakanalen som öppnades år 1914.

Även om mycket av den tropiska regnskogen har avverkats för att bli betesmarker eller odlingar täcks fortfarande ungefär hälften av landets totala yta av regnskog. Regnskogen i gränstrakterna mot Colombia i öster, Darién, är känd för sin biologiska mångfald.

Landets huvudstad heter Panama City och har cirka 708 000 invånare.

Befolkning och språk

Majoriteten av landets befolkning bor längs Panama kanalen och i området kring huvudstaden Panama City.  Många människor bor också på den västra delen av Stillahavskusten. Den tredjedel av landet som ligger öster om Panama kanalen är dock mycket glest befolkad.

Panamanäset har länge varit en knutpunkt för transport och handel, vilket har resulterat i en befolkning av blandad härkomst.

Majoriteten av landets invånare är spanskspråkig med europeiskt och indianskt ursprung, mestiser. Det finns också en stor minoritet av engelskspråkiga svarta. Denna grupp är ättlingar till afrikanska slavar och västindiska arbetare som rekryterades när järnvägarna byggdes på 1800-talet och när kanalen grävdes under åren 1904-1914.

Av de cirka sextiotalet olika indianfolk som levde i Panama när spanjorerna kom på 1500-talet har bara sju överlevt. Största indiangrupperna är guaymí, även kallade ngöbebuglé, som lever i otillgängliga trakter i väster, och kuna som bor på San Blas-öarna i Karibiska havet, och på kusten innanför dessa.

Dessutom finns mindre grupper av asiater, européer, nordamerikaner och libaneser i landet.

Panamas överklass är till största delen av spansk härkomst. Den växande medelsklassen utgörs mestadels av mestiser. Svarta och indianer är överrepresenterade bland de fattiga.

Det officiella språket är spanska, men engelska talas allmänt. Dessutom talas även några indianspråk.

Religion

Landets författning föreskriver religionsfrihet som respekteras av statsmakten. Katolicismen erkänns dock som landets dominerande religion. Protestanter är den näst största och snabbast växande religiösa gruppen. Svarta, som oftast härstammar från de västindiska öarna, är mestadels protestanter, främst baptister, metodister eller anglikaner. Dessutom har nordamerikanska sekter bildat små samfund.

Det finns också muslimer, en judisk minoritet och anhängare till religionen Bahai.

Indianerna håller delvis fast vid sina ursprungsreligioner.

Utbildning

Skolsystemet i Panama är väl utbyggt och läs- och skrivkunnigheten hos befolkningen överstigande 15 års ålder är hög, för män 93 % och för kvinnor 92 %.

Skolgången börjar vid sex års ålder och är obligatorisk till och med nionde klass. Nästan alla fullföljer åtminstone den sexåriga grundskolan. Närma tre fjärdedelar av barnen går även de tre år som följer efter nionde klassen, motsvarande svenskt gymnasium.

De flesta skolar är statliga och all utbildning upp till universitetsnivå är avgiftsfri. I städerna finns också vissa prestigefyllda privatskolor. Det finns fyra statliga universitet och flera privata högskolor.

Omkring en sjättedel av eleverna läser vidare på högskolenivå, men den högre utbildningen i landet håller ofta en låg standard.

Klimat

På grund av sitt läge är klimatet i Panama tropiskt, varmt och fuktigt, med obetydliga temperaturvariationer över året. Landet har två “årstider”, regnperioden och torrperioden. Det mesta av regnet faller under regnperioden som infaller från mitten av april till i mitten av december. Vid den karibiska kusten faller dock nederbörd under hela året.

Flora och Fauna

Panamas regnskogar, korallrev, vackra stränder och små paradisiska öar är landets största attraktioner.

För ungefär 65 miljoner år sedan fanns det en landtunga, inte olikt den som finns idag, mellan Nord- och Sydamerika. För cirka 50 miljoner år sedan separerades de båda landmassorna från varandra och förblev delade under många miljoner år. Sydamerikas geografi, flora och fauna utvecklades i en helt annan riktning än den som skedde i Nordamerika.

För ungefär 3 miljoner år sedan bildades på nytt en landtunga mellan de båda landområdena som gjorde det möjligt för djur och växter att förflytta sig endera norrut eller söderut och nya arter uppstod.

Panamas fauna är mycket varierande och artrik och man har registrerat 940 fågelarter, vilket är flest arter i Centralamerika. Här lever 218 olika däggdjur, 226 reptilarter och 164 olika amfibiearter. Ornitologer anser Panama vara en av världens bästa platser för fågelskådning.

Även floran är mycket artrik. Den tropiska regnskogen dominerar i största delen av landet, men man hittar också andra vegetationsmiljöer som grässtäpper, bergsskogar, alpina miljöer och mangroveträsk.

I Panama har över 10 000 växtarter registrerats, vilket inkluderar 1 200 olika arter av orkidéer, 678 ormbunksarter och cirka 1 500 olika träd.

Cirka 25 % av landets yta är naturskyddad genom 11 nationalparker  och ett drygt tjugotal andra naturskyddade områden.

Som många andra länder med regnskogar drabbas även Panama av skogsskövling.

För mer information se panama-fakta

Panama var spännande och intressant att besöka även om man hela tiden får vara på sin vakt eftersom rånrisken är stor. Det är lätt att ta sig runt med hjälp av lokala bussar och att kommunicera med människor då många talar engelska. Till skillnad från Costa Rica finns här flera intressanta historiska platser att besöka. Res gärna hit och besök ett land utan allt för många turister.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly