italien-apulien-resa

Resa till Italien, Apulien

Klicka på bilden för större format
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

monte sant´angelo, vieste, gargano national park, foreste umbra, trani, ostuni, castel del monte, matera, grotte di castellana, alberobello och conversano var platser jag besökte i apulien, italien

Resa till Italien, Apulien

Apulien?
Var ligger det?

För nordbor är Apulien fortfarande en ganska okänd del av Italien trots att här finns en spännande och vacker natur, härliga stränder och ett stort antal sevärdheter, varav flera är klassade som världsarv av UNESCO. Både Lonely Planet och National Geographic har utsett Apulien till ett av världens främsta resmål.

Apulien, “Italiens klack”, är en region i södra Italien vars huvudort är hamnstaden Bari. Apuliens yta uppgår till omkring 19 540 kvadratkilometer och regionen har drygt 4 miljoner invånare.

Apulien består huvudsakligen av ett platt landskap, men i norr bryts det av den bergiga halvön Gargano vars högsta topp är berget Monti Dauni, 1 150 möh.

Mycket kort om Apuliens historia

Apulien har en lång och brokig historia och är därmed rikt på arkeologiska lämningar. Regionen koloniserades redan under den mykenska perioden, 1 600 – 1 050 före Kristus. På 700-talet före Kristus ingick delar av Apulien i det antika Grekland. Under åren 218 – 202 före Kristus pågick det andra puniska kriget här.

På medeltiden kom normanderna till Apulien, senare bosatte sig tyska kejsare här. På 1280-talet blev Apulien en del av Kungariket Neapel och var så fram till år 1861 då Kungariket Italien bildades.

Min resa i Apulien

Jag gjorde det bekvämt för mig genom att boka denna resa hos en researrangör och därmed kunde jag koncentrera mig på att uppleva de sevärdheter som ingick i resan samt lägga till egna upplevelser. Största anledningen till att jag köpte resan var att det ingick besök av flera världsarv som jag gärna ville se. 

Resan får högsta betyg av mig för de fina hotellen, den goda maten som ingick, de komfortabla transporterna, de trevliga reskamraterna och den kompetenta guiden.  Och naturligtvis besök i en av Italiens intressantaste regioner som bjöd på fina naturupplevelser och spännande kulturupplevelser.

Under resan besökte jag Monte Sant´Angelo (U), Vieste, Gargano National Park, Foreste Umbra (Skuggskogen) (U), Trani, Ostuni, Castel del Monte (U), Matera (U), Grotte di Castellana, Alberobello (U) och Conversano.
(U) platser där jag besökte världsarv utsedda av UNESCO,

Monte Sant´Angelo (U) – Stad på hög höjd

Första staden som jag kom till på denna resa var den lilla bergsstaden Monte Sant Ángelo, cirka 13 200 invånare, som ligger på lite drygt 800 meters höjd. Staden har flera intressanta sevärdheter och är av stor religiös betydelse. Pilgrimer söker sig till Monte Sant´Angelo i stora skaror för att besöka stadens berömda katedral som är med på UNESCO:s världsarvslista.

Trots den tidiga morgonen, jag hade stigit upp klockan 02.45, gick jag ut direkt på en stadsvandring efter incheckningen på hotellet eftersom det inte fanns något officiellt program. Strålande solsken men lite kyligt på grund av höjden.

Att Monte Sant´Angelo är en av Europas viktigaste pilgrimsstäder kunde jag se på den stora parkeringsplatsen strax nedanför hotellet. Här stod bussar parkerade från olika länder, flera var från Polen.

Strax intill parkeringsplatsen ligger en av stadens stora sevärdheter, den normadiska borgen. Borgen uppfördes antagligen av Orso I år 837 e Kr. och har under årens lopp genomgått olika tillbyggnader. Borgens äldsta del kallas för Torre dei Giganti, Giganternas torn, ett 18 meter högt och nästan fyra meter tjock torn.

Normanden Robert Guiscard lät uppföra det “Normadiska tornet” och skattkammaren. Kejsaren Fredrik II lät renovera borgen som bostad åt sin älskarinna Bianca Lancia. Under furstehuset Angevin, 12 – 1300-talet, användes borgen huvudsakligen som fängelse.

Från borgen gick jag direkt till stadens UNESCO-listade världsarv, Santuario di San Michele, Ärkeängeln Mikaels helgedom, med anor från 500-talet.

Santuario di San Michele, Ärkeängeln Mikaels helgedom, byggdes på den plats där, enligt legenden, Ärkeängeln Mikael visade sig för Biskopen av Siponto vid tre tillfällen på 490-talet. Helgedomen består av ett flertal byggnader från olika epoker som uppförts över den grotta där Ärkeängeln visade sig. I grottan finns hans fotspår kvar.  Santuario di San Michele anses vara en av världens heligaste platser.

Jag gick samma väg till Santuario di San Michele som pilgrimerna vandrar och på vägen dit kunde jag se det vackra åttakantiga klocktornet, det Angevinska tornet, som uppfördes år 1282, mellan husen. Det var förhållandevis få pilgrimer på stadens gator, vilket förvånade mig med tanke på hur betydelsefull kyrkan är och hur många bussar som stod på parkeringsplatsen.

Innan man kommer ner i grottan där Ärkeängeln Mikael visade sig möts man av en vacker ingång med dubbla valv. Jag gick in i den och fortsatte att gå ned för de 86 trappstegen som leder ned till den heliga grottan. Andligheten kändes omedelbart och tilltog när jag vandrade nedåt.

Vid slutet av den första trappan står ett flera hundra år gammalt, vackert Lombardiskt kors. På väggarna kan man se ristningar som pilgrimer gjort under århundraden. På ett ställe finns det till och med en runinskription!

Innan jag gick in grottan passade jag på att studera de bysantinska dörrarna. De är tillverkade av brons och silver i Konstantinopel år 1076.

Grottan där Ärkeängeln Mikael visat sig var full med folk! Det var varmt och trångt. Nu förstod jag varför det fanns så få pilgrimer på gatorna. De var här inne för att delta i en gudstjänst. Grottan var stor och rymde därför många människor. Jag upplevde en speciell kraft här inne och stannade en lång stund för att lyssna och titta.

Statyn av Ärkeängeln Mikael i den heliga grottan är gjord av Andrea Sansovino år 1507 och hör till en av kyrkans klenoder.

Efter en lång stund i den heliga grottan promenerade jag runt i den gamla staden, Rione Junno, med sina vackra hus och trånga gator. Jag passade också på att besöka Peters kyrkan, Tomba di Rotari, och kyrkan Chiesa di Santa Maria Maggiore som båda ligger nära Santuario di San Michele,

Peterskyrkan, Tomba di Rotari, som har sitt ursprung i 1100-talet skadades svårt av en jordbävning i början av 1900-talet. Inte mycket återstår av kyrkan på insidan mer än ett vackert rosettfönster och några fresker. Dock är arkitekturen intressant.

Strax intill Peters kyrkan ligger kyrkan Chiesa di Santa Maria Maggiore med sin vackra fasad. Kyrkan grundades på 1000-talet. Interiört finns vackra fresker att titta på.

Jag avslutade rundvandringen i den gamla staden, Rione Junno, med att gå till ett par utsiktsplatser varifrån man har fina vyer över staden som klättrar på bergsväggarna.

Påföljande dag började det officiella programmet med en guidad promenad genom Monte Sant´Angelo. Vi gick precis samma rundtur som jag gjort på egen hand, dock med undantag av att vi varken besökte Peters kyrkan eller kyrkan Chiesa di Santa Maria Maggiore.

På eftermiddagen gjorde gruppen ett besök vid eremitgrottorna som ligger i anslutning till kyrkan Chiesa de Santa Maria di Pulsano. Kyrkan ligger cirka 8 kilometer väster om staden.

I grottorna bodde munkar som utövade sin religion innan kyrkan Santa Maria di Pulsano byggdes på ruinerna av ett hedningatempel i slutet av 500-talet . Kyrkan förstördes av en jordbävning år 1646 men har återuppbyggts. Flera av grottorna har renoverats och en av de större fungerar nu som kyrkosal.

Kyrkan Santa Maria di Pulsano och eremitgrottorna ligger i ett vackert och dramatiskt apuliskt landskap och är väl värda att besöka.

Nu var den officiella resan igång!

Båttur i Parco Nazionale del Gargano – Gargano National Park

Parco Nazionale del Gargano, nationalparken Gargano, omfattar ett 120 000 hektar stort  område med en vacker och dramatisk natur bestående av vita, branta kalkstensklippor med många grottor och uråldrig skog. Garganohalvön är av många ansedd som Italiens vackraste naturområde.

Vår grupp började dagen med en båttur som utgick från hamnen i den lilla staden Vieste för att uppleva halvön Gargano från sin  bästa sida. Eftersom vädret var strålande vackert skulle det här bli en stor upplevelse.

Under två timmar fick jag uppleva en dramatisk natur med besök i flera grottor som havsvattnet mejslat ut i kalkstensklipporna. Kaptenen styrde skickligt båten genom de trånga passagerna för att vi skulle komma så djupt in i grottorna som möjligt.

Under båtturen passerade vi Italiens östligaste udde, såg ett flertal gamla träställningar varifrån man förr fiskade bläckfisk och utkikstorn som varnade för fientliga angrepp mot kuststäderna från för mer än 1 000 år sedan.

Trots att jag haft starka maturupplevelser under båtturen kände jag att jag gärna hade stannat ute ett tag till för att uppleva ännu mera av den dramatiska naturen. Men allt har ett slut…

Vieste – Garganos pärla

Den lilla staden Vieste, cirka 14 000 invånare, har ett vackert läge på Garganohalvöns östligaste del. Här fick vi tid att på egen hand äta lunch och för att uppleva den pittoreska staden med sina smala och vindlande gränder.

Jag lämnade genast gruppen för att på egen hand ströva runt i staden och njuta av atmosfären. På så sätt kom jag till platser som jag själv tyckte var intressanta.

För att komma in i Vieste gick jag genom den vackra stadsporten och frågade mig fram till den första sevärdheten som jag valt ut, Chianca Amara, Den bittra stenen. Namnet syftar på den massaker turkarna begick mot stadens befolkning på 1500-talet. På stenen halshögg turkarna tusentals av medborgarna, män, kvinnor och barn.

Från Chianca Amara gick jag till havet på en medeltida gata som ledde dit för att få en vy av Vieste från havsnivån. Här låg ännu en gammal ställning varifrån man fiskat bläckfisk. Min promenad fortsatte till klostret på udden varifrån vyerna över Vieste är magnifika.

På promenaden tillbaka till den gamla staden passade jag på att äta en snabb  lunch och gick sedan in i den medeltida staden för att se om den normandiska katedralen var öppen. Katedralen är byggd på en plats där det tidigare låg ett tempel. Tyvärr var katedralen fortfarande stängd varför jag gick upp till Viestes borg.

Borgen har sitt ursprung på 1050-talet men på 1240-talet lät Fredrik II renovera borgen och förstärka den. Borgen har en ovanlig triangulär bas med tre försvarstorn, Under striderna mellan Fredrik II och påvedömet förstördes stora delar av borgen av venetianarna. År 1646 förstördes delar av borgen av en jordbävning. Tyvärr räckte inte tiden till för ett mera ingående besök av borgen. Jag fick nöja mig med vyerna över Vieste och havet denna gång.

Efter knappa två timmars strövtåg i Vieste var det återsamling för gruppen för nu skulle färden gå till dagens sista resmål, Foresta Umbra.

Foresta Umbra – Skuggskogen (U)

Innan det var dags att åka tillbaka till Monte Sant´Angelo skulle vi göra ett kort besök i Foresta Umbra, Skuggskogen, som är den sista kvarlevan av Apuliens urskogar. Foresta Umbra ingår i de världsnaturarv som UNESCO utsett för att bevara de sista kvarlevorna av de uråldriga europeiska lövskogarna. Spillror av dessa skogar finns i tolv olika länder över hela kontinenten.

I Foresta Umbra växer, bland annat Aleppotall, olika ekar, idegran och bokträd. I reservatet har mer än 65 olika arter av orkidéer hittats. I reservatet lever djur som rådjur, vildsvin, räv, grävling och en sällsynt vildkatt. Foresta Umbra är 5 790 kvadratkilometer stort och här finns ett system av fina vandrings- och cykelleder.

Tiden var knapp när jag besökte Foresta Umbra och därför hann jag bara att göra en kortare vandring runt den konstgjorda sjön samt i ett närliggande område. Under min korta vandring hann jag med att njuta av den vackra bokskogen och av det stora antalet vilda cyklamen som blommade på många ställen. Besöket var kort och intensivt men blev ändå en stor naturupplevelse.

Trani – “Apuliens pärla”

Trani, cirka 54 000 invånare, är en pittoresk liten hamnstad med en vacker marina och intressanta sevärdheter. Trani ligger omkring 43 kilometer nordväst om Bari. Staden är väl värd att besöka.

Vår grupp kom till Trani tidigt på förmiddagen och möttes av en lokal guide som tog oss runt i staden. Lokala guider har sina för- respektive nackdelar. De har en otroligt kunskap om sin ort men tenderar att bli lite för detaljrika i sin ambition över att “berätta allt”.

Första sevärdheten vi stannade till vid var den stora borgen. År 1230 gav Fredrik II byggmästaren i  uppdrag att bygga borgen och tre år senare stod den klar. Förbättringsarbeten pågick ytterligare femton år efter att borgen färdigställts. På 1500-talet förstärkte Karl V borgen genom att bygga till tre försvarstorn och ett antal öppningar för kanoner.

Inte långt från borgen ligger Tranis stolthet, den mäktiga katedralen Cattedrale di San Nicola Pellegrino även kallad “Drottningen bland Apuliens katedraler”. Katedralen började byggas år 1099 på en plats där det tidigare funnits en bysantinsk kyrka. Cattedrale di San Nicola Pellegrino var färdigbyggd  på 1200-talet. Interiören har den strama normandiska arkitekturen. Katedralens port är från 1175 och sevärd för sina trettiotvå panler med olika religiösa motiv.

Cattedrale di San Nicola Pellegrino är tillägnad den grekiske pilgrimen Nicholas som kom till Trani blott 18 år gammal.  Först ansåg människor Nicholas vara “lite knäpp” när han under sina vandringar i Apulien ständigt rabblade “Herre, visa barmhärtighet”. När flera underverk kunde kopplas till honom helgonförklarades han efter sin död. Nicholas dog blott 19 år gammal. I katedralens krypta finns en kista med hans bevarade kvarlevor. Kryptan är sevärd för sina 42 valv och 28 marmor kolonner.

När vi kom till katedralen pågick förberedelser för ett bröllop. En av stadens poliser skulle gifta sig och flera av hans kollegor var festklädda inför högtidligheten och paraderade för brudparet. Vi följde bröllopsprocessen under en lång stund.

Den guidade vandringen fortsatte in i den gamla delen av Trani där vi, bland annat vandrade genom de forna judiska kvarteren, Giudecca.

Giudecca, de forna judiska kvarteren, är en spännande del av Trani att utforska med sina trånga gränder och vindlande gator. Giudecca grundades efter att judarna drivits ut ur Spanien år 1492 och fick skydd av kung Ferdinand I av Neapel.

Skyddet blev tyvärr kortvarigt eftersom Kungadömet Neapel besegrades av fransmännen år 1495. Detta ledde till att många judar dödades eller fördrevs från Apulien och judiska kvarter brändes. Under den spanska inkvisitionen på 1500-talet fördrevs ytterligare judar och alla synagogor gjordes om till katolska kyrkor. De sista judarna drevs ut ur Apulien år 1540.

Som mest fanns det fyra synagogor i Trani, endast två återstå. Vi tittade på synagogan Scolanova som byggdes år 1244. År 1380 konverterades den till katolsk kyrka. År 2004 “avkristnades” kyrkan och sedan år 2006 är Scolanova åter synagoga. Synagogan Scalanova är Europas äldsta synagoga.

Efter rundvandringen var det dags för lunch som skulle avnjutas individuellt vid hamnen. Jag valde istället att fortsätta att upptäcka Trani. Nu på egen hand.

Från hamnen gick jag tillbaka in i den gamla staden för att titta på Alla Helgons kyrka, Chiesa Ognissanti. Kyrkan byggdes av Tempelriddarna på 1100-talet och i denna välsignades riddarna innan de begav sig på korståg till Det heliga landet.

Från Chiesa Ognissanti gick jag tillbaka till hamnen och rundade den för att få en fin bild av Cattedrale di San Nicola Pellegrino. Härifrån hade man nog den finaste vyn över den vackra katedralen.

Efter denna “expedition” var det dags för en snabblunch och sedan gå till gruppens mötesplats för att därifrån ta oss vidare till världsarvet Castel del Monte.

Castel del Monte (U) – En oktagonal skönhet

Det märkliga slottet Castel del Monte  byggdes mellan åren 1240 och 1250 av den tysk-romerske kejsaren Fredrik II. Fredrik II föddes år 1194 och avled år 1250.

Talet 8 symboliserar unionen mellan människa och Gud och slottet Castel del Monte har byggts utifrån detta perspektiv. Det vackra, åttakantiga slottet ligger ensamt högt uppe på en kulle, 540 meter över havet, med vidunderliga vyer över det apuliska landskapet. Slottet har en oktagonal bas med åtta torn, ett i vardera hörn. Caste del Montes konstruktion har därmed också skapat en åttakantig innergård. År 1996 togs Castel del Monte upp på UNESCO:s världsarvslista.

Vår grupp kom med buss till den stora parkeringsplatsen en bit nedanför slottet. Härifrån promenerade vi upp till slottet och fick se det sakta växa fram.

Jag kände mig liten när jag stod framför den höga och vackra byggnaden och fylld av lycka över att få se ännu ett världsarv. De av UNESCO utsedda världsarven är alltid intressanta att besöka.

Efter en stunds information framför den vackra byggnaden fick gruppen gå in i Castel del Monte. Vi stannade till på den åttakantiga borggården och njöt av den vackra arkitekturen innan vandringen fortsatte in i byggnaden.

Interiört finns det inte så mycket att titta på då slottet plundrats ett flertal gånger och stått övergivet under många år. Dock fanns det många vackra tak i rummen som var öppna för besök.

Man tror att Castel del Monte ursprungligen användes som observatorium, eller som ett imponerande jaktslott. Under en period användes det som fängelse. År 1879 renoverades slottet och räddades från ett totalt förfall.

Efter besöket av Castel del Monte gick resan till hotellet i Conversano där vi avnjöt en god middag. Påföljande dag var det dags för nya upptäckter i Apulien.

Grotte di Castellana – En grottur bland stalaktiter och stalagmiter

Grotte di Castellana är ett mäktigt system av storslagna  grottor som ligger omkring fyra mil från Bari. Grottorna, som formats genom årtusenden av underjordisk erosion i kalkstensplatån, upptäcktes år 1938 av grottforskaren Franco Anelli. Idag har man utforskat omkring tre mil av grottorna. Omkring tre kilometer av grottsystemet får besökas. Dock endast med guide. Det finns två guidade turer, en på en timme och den andra på två timmar.

Grotte di Castellana, en labyrint av grottor 3 km lång och 60 meter djup, är kanske det mest berömda grottsystemet i södra Italien. Grottorna belägna i Itria-dalen är ett ovärderligt naturarv: stalaktiter, stalagmiter, utsökta kristaller och grottrum med fantastiska kalkstensformationer.

Vår grupp kom till entrén till Grotte di Castellana vid tiotiden och efter att guiden köpt biljetter tilldelades vi två kvinnliga guider som följde med gruppen under den sextio minuter långa rundvandringen.

Vi började med att gå ned för trapporna som leder till den största grottan “The Grave”, Graven, som har ett stort hål i taket i vilket dagsljuset strömmar ned i grottan.  Efter en stunds information om de geologiska förhållandena fick vi gå djupare in i grottsystemet.

Under rundvandringen passerade vi “tusentals” med vackra stalaktiter och stalagmiter som bildade olika formationer, kamelen, orgeln osv.  Grottorna var vackert ljussatta så att formationerna framhävdes på olika sätt och med varierande effekter. Alla makalöst vackra!

Dock missade vi besök i den vackraste grottan, Grotta Bianca – Den vita grottan, på grund av tidsbrist. En av nackdelarna med att åka med på en arrangerad resa är att någon annan bestämmer över resan.

Efter besöket i Grotte di Castellana var det dags för lunch som skulle intas på en “typisk italiensk gård”. Bondgården var precis som jag befarade, “en turistfälla”. I den “typiska italienska gården” fanns några stora rum redo att ta emot flera turistgrupper på en gång. Tillsammans med vår trettiotvå personer stora grupp kom det en ännu större tysk grupp för att äta lunch. Sådana här upplevelser gillar jag inte även om maten var mycket god. Många olika små rätter serverades i expressfart och till maten serverades vin. En fin upplevelse var dock att promenera runt bland de gamla, vackra olivträden en stund innan vi lämnade gården.

Nästa resmål som stod på tur var ett besök i staden Ostuni.

Ostuni – Den vita staden

Mätt och belåten anlände jag till Ostuni för en ny upplevelse i det intressanta Apulien. Gruppen guidades fram till stadens stora torg och sedan fick vi på egen hand gå omkring i Ostunis gamla stad.

Ostuni, cirka 33 000 invånare, är byggd på tre kullar i Itriadalen 280 meter över havsnivån. Ostuni ligger 42 kilometer nordväst om Brindisi och 8 kilometer från Adriatiska havet. Precis som i andra apuliska städer har Ostuni en vacker gammal stadskärna.

Jag promenerade runt i staden under de knappa två timmar vi hade till förfogande för att titta på några av stadens sevärdheter.

Min promenad i staden började på Piazza de La Libertá, Frihetstorget. Runt torget finns flera intressanta byggnader som Palazzo Municipale, Stadshuset, Det var ursprungligen ett kloster tillhörande Franciscanermunkarna. Klostret byggdes i början av 1300-talet men byggdes om på 1860-talet då det blev stadshus. Bredvid stadshuset ligger kyrkan Chiesa de San Francesco di Assisi som hörde till klostret. Kyrkan byggdes på 1300-talet men fick fasaden ombyggd på 1880-talet för att bättre harmoniera med den på  Palazzo Municipale.

Frihetstorget domineras av den 20 meter höga obelisken med statyn av helgonet Sant’Oronzo. Obelisken stammar från år 1771. Strax intill obelisken ligger kyrkan Chiesa de Spirito Santo, Den Helige Andens kyrka, byggd år1637 med en fasad tillhörande en kyrka från 1450-talet.

Från torget Piazza della Libertà gick jag gatan Via Cattedrale till Ostunis största sevärdhet Cattedrale, Katedralen.

Cattedrale, Katedralen, byggdes mellan åren 1469 och 1495 i sengotisk arkitektur. År 1902 förklarades katedralen som nationellt byggnadsminne av kung Victor Emanuel III. Katedralens fasad har ett stor rosettfönster som är byggnadens stolthet.

Runt katedralen ligger den gamla staden med sina små och vindlande gator. Längs dessa finns vackra boningshus och flera gamla palats.

Det jag kommer att minnas bäst från besöket i Ostuni är dock vyn över den gamla staden från en utsiktsplats fem minuters promenad öster om statyn av helgonet Sant´Oronzo.

Efter besöket i Ostuni var det dags att återvända till hotellet i Conversano där ännu en god middag väntade.

Matera – Tillbaka till forntiden (U)

Matera, cirka 60 400 invånare, är med all sannolikhet världens tredje längst kontinuerligt bebodda stad. De första människorna som bosatte sig här redan för 7 000 år sedan levde i naturliga grottor i kalkstensberget. Senare utvecklade bosättare mera sofistikerade bostäder genom att hugga ut sina bostäder i berget. Dessa bostäder användes ända fram till 1950-talet då grottorna klassades som otjänliga att bo i och människor tvångsförflyttades med hjälp av lagen till moderna bostäder.

De ursprungliga grottbostäderna ligger i ett område kallat för Citta Sotteranea, Den underjordiska staden, och syns tvärs över ravinen från ”den gamla staden”. Miljön med de gamla grottbostäderna är så unik att den använts vid ett flertal film- och TV-inspelningar när man vill ha tillgång till ”biblisk miljö”- Bland annat användes miljön när man gjorde filmen ”Passion of the Christ” med Mel Gibson.

Flera av grottorna i det gamla Matera är nu övergivna men vissa är fortfarande bebodda (men renoverade), andra har gjorts om till B&B eller hotell. Det som förr var bostäder åt fattiga är nu ”lyx” för turister.

År 1993 togs ”Gamla Matera” upp på UNESCO:s världsarvslista.

Gamla Matera är uppdelad i två sektioner, Sasso Barisano och Sasso Caveoso, som separeras av en ås. Stadsdelarna ”hänger” på ett spektakulärt sätt på bergssidorna och bjuder besökarna på en intressant och spännande miljö.

Vår grupp anlände till Matera vid 10-tiden och möttes av en lokal guide som skulle föra oss runt i den unika miljön. Det finns både för- respektive nackdelar med att ha lokala guider. Fördelen är att de är experter på sin egen miljö. Nackdelen är att de i sin ambition att ”ge allt de kan” blir så detaljrika att man slutar att lyssna på vad de har att förmedla. ”Materaguiden” var mycket duktig men allt för detaljrik vilket gick ut över den tid vi skulle få för att uppleva Matera på egen hand.

Den lokala guidens rundvandring drog ut på tiden trots att vi inte gick in i en enda grotta, kyrka eller museum vilket gjorde att vi bara fick knappt två timmar på oss för egna upplevelser.

Det blev lite ”stress” över min egen rundvandring i Materas gamla stad för att hinna med så mycket som möjligt. Jag gillar inte att stressa under resor! ”Kropp och själ skall vara i harmoni med varandra när man upplever någonting”, tycker jag. Nu styrde kroppen för att hinna runt och även äta lunch.

Jag gick flera av de gator som guiden fört gruppen genom för att insupa atmosfären på egen hand men gick även till delar där vi inte varit. Jag noterade då att guiden fört oss genom ”turiststråket” för i den delen av staden där vi inte varit med guiden var det ytterst få andra turister.

Från olika utsiktsplatser kunde jag njuta av vyerna över de gamla grottbostäderna och den vackra ravinen.

Jag passade också på att besöka den gamla grottkyrkan Santa Maria de Idris som tillhör de äldsta i Matera, byggd antagligen på 8- eller 900-talet. Det fanns inte mycket kvar av interiören men vackra fresker från 1 000-talet pryder väggarna.

Lunchen blev kort, men god. I ett bageri köpte jag två bitar pizza och en öl. Flera bagerier säljer nygräddade pizzor i bit som är mycket goda. De smakar speciellt gott när man avnjuter dem i en världsarvsklassad miljö.

När jag ätit min snabblunch var det dags att gå till gruppens mötesplats då ett besök vid ett annat världsarv stod på programmet.

Matera. Dig vill jag besöka igen! 

Alberobello – Världsarvsklassade trullihus i mängder (U) 

Från Matera körde bussen till den lilla staden Alberobello där vi skulle besöka ännu ett av UNESCO utsett världsarv, de vackra och pittoreska trullihusen.

Ett trullohus, trulli i pluralis, är ett runt stenhus med kägelformat tak. Denna typ av hus var tidigare vanlig hos lantbefolkningen i trädfattiga områden i Medelhavsländerna. Vanligast förekommande är de i den italienska provinsen Apulien.

Det finns flera olika teorier om varför trullihusen ser ut som de gör.

Enligt en beror det på beskattningen som var hård för många fattiga. För att slippa skatt byggdes husen med stenar för att de skulle vara enkla att riva och flytta till en plats där man slapp skatt. Själv tror jag mera på teorin att kostnaden för att bygga ett hus med denna konstruktion var låg då man kunde använda sten som fanns överallt och att det antagligen var brist på skog.

De fattiga farmarna byggde sina hus av stenar med tjocka väggar och självbärande kupoltak, bestående av överlappande stencirklar, en enkel med solid konstruktion. I kupolerna förvarades ofta halm eller andra saker som behövdes i det dagliga livet. Husets kupol / kupoler pryddes ofta med en vacker spira i varierande form, husbyggarens signum. En del hus dekorerades även med olika symboler.

I den lilla staden Alberobello, cirka 10 700 invånare, finns det mer än 1 000 trullihus bevarade från 1700-, 1800- och 1900-talen. År 1996 togs husen upp på UNESCO:s världsarvslista.

Efter att guiden gett oss en kort information om hur vi skulle gå runt i området för att få ut så mycket som möjligt av vår tid i Alberobello gick jag ifrån gruppen och in i ett område med trullihus som ligger utanför ”turistdistriktet”. Här kunde jag vandra runt på egen hand och fotografera det jag ville utan att behöva vänta på att folk skulle gå ut ur bilden.

Området jag först gick runt i kändes genuint och vid fler av trullihusen såg jag fler inhemska än turister.

De vackra trullihusen var många och jag fick möjlighet att gå in i två av dem. Ett var bebott, det andra övergivet. Det kändes spännande att gå in i husen för att se layouten och hur människor bott. Ganska enkel inredning men trivsam, som det verkade. Då husen varit bebodda av fattiga fattiga farmare var inredningen enkel och spartansk.

Jag fascinerades av de vackra trullihusen, som ser ut som små sagohus, med sina konformade tak som pryddes av spiror i olika former.

När jag hade vandrat runt halva egna tiden korsade jag gatan och gick in i ”Turisttrulli” där det också finns många vackra hus men miljön förstördes, tyckte jag, av alla affärer och souvenirbutiker i “vart och vartannat” hus. Här var också turistströmmen stor och det gick knappt att ta bilder på husen utan att en färgglad turist dök upp och ”förstörde” bilden.

Jag promenerade många gator upp och ned, fram och tillbaka för att njuta av de vackra husen och miljön. Den stora kyrkan byggd i ”trulliarkitektur” var också intressant att titta på. Dock var interiören påver.

Tyvärr tog den egna tiden slut alldeles för fort och när det var dags att gå till gruppens samlingsplats för returresan till hotellet i Conversano gjorde jag det med “sorg i hjärtat”.

Besöket i Alberobello med de små ”sagohusen” var en riktig höjdare. Här skulle jag kunnat tillbringa mycket mera tid för att njuta av atmosfären i lugnt tempo.

Conversano – ”Den lilla juvelen”

Under den här resan hade vi två baser. Den första var Monte Sant´Angelo. Den andra var Conversano, en charmig stad lite vid sidan av de stora turiststråken.

Conversano, cirka 24 000 invånare, har en fin medeltida miljö med trånga, vindlande gator och ett genuint folkliv som inte påverkats av stora turistströmmar. Staden med sin medeltida miljö är ”en liten juvel”.

Sista dagen på resan var avsatt för egna aktiviteter. Några ur gruppen tog tåget till Bari för att shoppa, andra slappade på hotellet. Själv avsatte jag mer än halva dagen på att utforska Conversano.

Från hotellet promenerade jag in till den historiska stadskärnan. Det som slog mig direkt var att det var så lugnt i stadens centrum. Inga turistgrupper som drog fram på gatorna under ledning av en paraplyförsedd guide. Här gick det att promenera i en stillsam miljö och njuta av lugnet på de medeltida gatorna. Det kändes skönt ”att bara vara” och smälta alla intryck jag fått under resans gång. Dock ville jag titta på några av Conversanos sevärdheter också.

Stadens största sevärdheter är den mäktiga borgen som ligger på stadens högsta punkt vid torget Largo della Corte. Byggt här en gång i tiden för att dominera omgivningarna och att vara en strategisk försvarsplats.

Den nuvarande borgen byggdes av normanderna under 1 000-talet på en plats där det funnits en försvarsanläggning från 500-talet. Under tidens gång har borgen byggts om och till. Det som finns kvar från den normandiska perioden är ett torn med en fyrkantig bas känt som Torre Maestra. Grevarna av Luxemburg, som ägde borgen på 1300-talet lät bygga det höga cirkelformade tornet. Det tolvkantiga tornet byggdes på 1460-talet.

Strax intill borgen ligger Conversanos katedral, Basilica Minore Santa Maria Assunta, som är byggd i romansk arkitektur. Katedralen började byggas på 1080-talet av normanderna. Mellan åren 1358 och 1379 byggdes fasaden om.

Basilica Minore Santa Maria Assunta byggdes på en plats där det funnits ett kapell från 500-talet tillägnat helgonet Sylvester. År 1901 drabbades katedralen av en eldsvåda som förstörde stora delar av interiören. Ingången har en vacker portal.

Från katedralen gick jag till klostret Monastero San Benedetto som grundades på 500-talet. Monastero San Benedetto var en gång Apuliens mäktigaste kloster vilket kan noteras i att klosterkyrkans klocktorn är högre än katedralens. Klostret drevs först av Benediktinerorden men år 1266 ersattes den av Cisterciensorden, en nunneorden.

Tyvärr var klosterkyrkan stängd vid mitt besök men jag kunde besöka klosterträdgården som omges av en vacker pelargång.

Idag drivs Monastero San Benedetto som museum.

Efter klosterbesöket vandrade jag länge runt på Conversanos medeltida gator och njöt av friden på dessa. Så härligt det var att få gå runt i den medeltida miljön utan en massa andra turister. Dock mötte jag av och till några i resegruppen som också valt att vandra runt i denna fantastiska miljö.

Efter en god lunch promenerade jag tillbaka till hotellet där jag ägnade några timmar åt att behandla bilder från resan och inväntade avskedsmiddagen. Påföljande dag var det dags för hemresa.

Jag är inte speciellt förtjust i gruppresor men denna fungerade fint tack vare bra reskamrater och en förnämlig guide.

Jag rekommenderar varmt ett besök i Apulien, en annorlunda del av Italien. Här finns charmiga och intressanta platser att besöka. Naturen är vacker och kulturen spännande. I Apulien finns flera av UNESCO utsedda världsarv. Under denna resa besökte jag Monte Sant´Angelo, Foreste Umbra, Castel del Monte, Matera och Alberobello.

Resan gjord 2018

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email