Läs om min resa till Italien Toscana och mina cykelturer. Se bilder från några platser jag besökte, som Florens, Pisa, Vinci, Lucca, Montecatini terme, Montecatini alto mfl, Rainer Stalvik
Resa till Toscana, Italien
Bilder från min resa till Italien Toscana
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Här kan du läsa om min resa till Italien Toscana och mina cykelturer. Se bilder från några platser jag besökte, som Florens, Pisa, Vinci, Lucca, Montecatini terme, Montecatini alto mfl, Rainer Stalvik
Finns det någon som inte drömt om att besöka Toscanas vackra landskap, se det lutande tornet i Pisa eller den mäktiga katedralen i Florens?
Toscana är förmodligen Italiens mest kända region. Den som reser hit möts av ett vackert böljande landskap med vin- och olivodlingar, pittoreska byar och UNESCO-listade världsarv.
Jag bokade en cykelresa i Toscana hos en av landets större researrangörer vilket gav mig möjlighet att på ett bekvämt sätt ta mig runt i det vackra landskapet och besöka platser som Florens, Pisa, Vinci, Lucca, Montecatini Terme, Montecantini Alto mm och dess sevärdheter.
Blandningen av cykelturer kombinerat med kulturupplevelser blev en hyfsat bra kompromiss men jag hade förväntat mig mer cykling eftersom man ”sålt in” resan som en cykelresa. Är man ute efter långcykling bör man vända sig till en annan arrangör eller resa på egen hand.
Gruppen bestod av 22 resenärer, majoriteten 60+, och 3 ledare, en svensk och två italienska. Basen under resan var kurorten Montecatini Terme. Varje cykeldag började med en busstransport till respektive startplats dit cyklarna körts på lastbil. Ett ganska ”bökigt” upplägg med tidsförluster på onödig tidsanvändning. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell med pool och spaanläggning med halvpension.
”Följ med” på min resa i Toscana, i ord och bild!
Första cykeldagen: Signa – Florens längs floden Arno, Tur och Retur (25 km)
Efter frukosten kördes vi till startplatsen i Signa där cyklarna väntade på oss. När vi hittat våra respektive cyklar och guiderna fått ordning på gruppen gav vi oss iväg.
Solen sken när vi hoppade upp på våra cyklar för att ta oss till Florens på en grusväg längs floden Arno. Strax innan ankomsten till Florens stannade vi till och tittade på en byggnad som en indisk prins låtit bygga vid floden. Efter den korta, lättcyklade och händelselösa cykelturen på bara 12 kilometer var vi framme i Florens.
I Florens fick vi kryssa oss fram mellan biltrafik och promenerande människor innan vi kom fram till Piazza Santa Maria Novella där vi parkerade våra cyklar. När guiderna delat ut stadskartor och informerat oss om i vilka riktningar de viktigaste sevärdheterna låg spreds gruppen för att på egen hand vandra runt i centrala Florens.
Jag lämnade omgående gruppen för att besöka de UNESCO-listade sevärdheter jag valt ut att besöka. De tre timmarna vi hade till förfogande för att upptäcka Florens skulle inte räcka långt, och absolut inte för att gå in i några av sevärdheterna då det var enormt många människor som promenerade runt i den gamla staden. Italienarna var lediga för att fira frigörelsen från tyskarna under andra världskriget.
Det första UNESCO-listade världsarvet jag såg i Florens var kyrkan Chiesa di Santa Trinidad som vi stannade till framför för att samla ihop gruppen. Kyrkan, som ligger vid torget Piazza Santa Trinidad, byggdes ursprungligen som en enkel kyrka i romansk arkitektur i mitten av 1 000-talet. När kyrkan byggdes låg den strax utanför stadsmuren. I början av 1200-talet påbörjades en omfattande ombyggnation av Chiesa di Santa Trinita som pågick i mer än etthundra år. När ombyggnationen stod klar hade kyrkan byggts om till gotisk arkitektur. Sin nuvarande fasad fick kyrkan på 1500-talet.
Kyrkan Chiesa Santa Maria Novella låg bara några meter från den plats där vi parkerade cyklarna varför det blev den första sevärdheten jag besökte på egen hand.
Chiesa Santa Maria Novella, med på UNESCO:s världsarvslista, tillhör ett kloster som byggdes av Dominikanermunkar mellan åren 1279 och 1357 nära en plats där det låg en kyrka från 600-talet. Chiesa Santa Maria Novella är en av Toscanas mest betydelsefulla kyrkor byggd i gotisk arkitektur. Kyrkans fasad är den äldsta av Florens kyrkor och den enda som är i orört originalskick.
Efter att ha tagit flera bilder på Chiesa Santa Maria Novella gick jag till katedralen, en av stadens största sevärdheter. Underbar promenad genom några av Florens trånga gator som förde mig till katedralen, stadens kanske största sevärdhet.
Florens katedral Cattedrale di Santa Maria del Fiore, med på UNESCO:s världsarvslista, med sin vackra kampanil reser sig mäktig över de omkringliggande husen och den berömda kupolen kröner den vackra byggnaden.
Cattedrale di Santa Maria del Fiore började byggas i slutet av 1200-talet i gotisk arkitektur på den plats där kyrkan Chiesa di Santa Reparata från 600-talet låg. Den gamla kyrkan är nu integrerad i kryptan. Det tog mer än 200 år att färdigställa katedralen. Den stora domen byggdes till på 1400-talet. Den ritades av den berömde arkitekten Filippo Brunelleschi. Så snart domen stod klar invigdes katedralen officiellt. Katedralens fasad var dock inte färdigställd förrän på 1800-talet! När kyrkan var färdigbyggd var den världens största kyrkobyggnad med plats för 30 000 besökare.
Tyvärr fanns det inte tid till att gå in i katedralen eller upp i den vackra kampanilen, klocktornet, då ”tusentals” italienare stod i kö för att göra detta varför jag fick nöja mig med att titta på exteriören av Cattedrale di Santa Maria del Fiore. Jag blev imponerad av det jag såg!
Mitt emot katedralen ligger Dopkapellet, med på världsarvslistan, som är en av Florens mest betydelsefulla byggnader. Dopkapellet är stadens äldsta religiösa byggnad och vars ursprung är okänt, men man tror att det byggdes över ruinerna av ett romerskt tempel tillägnat stridsguden Mars. Dopkapellet beskrevs första gången år 897 som en mindre basilika. År 1128 invigdes det officiellt som stadens dopkapell och fram till slutet av 1800-talet döptes alla stadens katoliker här.
Efter att ha tittat på katedralen och dopkapellet gick jag vidare till Piazza della Signoria för att titta på fler världsarv.
Torget Piazza della Signoria har varit centrum för Florens politiska liv sedan 1300-talet. Mäktigaste byggnaden vid torget är Palazzo Vechhio. Här ligger också Lanzi loggian med sina konstverk. På Piazza della Signoria har både triumfer som återvändandet av familjen Medici år 1530 firats och tragedier utspelats som när dominikanermunken Savonarola avrättades på torget år 1498 efter att han klassats som kättare.
Palatset Palazzo Vechhio började byggas år 1299 på ruinerna av en romersk teater och har sedan dess varit symbolen för den civila makten. Palatset som rymmer många vackra rum kan besökas av allmänheten.
Lanzi loggian fungerar som ett friluftsmuseum med många vackra skulpturer. Loggian ritades av arkitekten Orcagna år 1376.
Bakom loggian finns ett av världens finaste konstmuseer, Galleria degli Uffizi. Museet är inrymt i en byggnad som ursprungligen var avsett för stadens administration och juridiska verksamhet. Byggnaden började uppföras år 1560 och stod klar år 1574. Redan år 1581 lades grunden för galleriet då en del av byggnaden avsattes för en privat konstsamling. Byggnaden är med på UNESCO:s världsarvslista.
Tiden var knapp så jag hann tyvärr bara att titta in i entrén på Galleria degli Uffizi innan jag gick vidare till den bron Ponte Vechhio och Palazzo Pitti. Trångt, trångt, trångt! Jag var inte den ende som skulle till Ponte Vechhio som är en populär sevärdhet då det finns många guldsmedsaffärer på bron.
Bron Ponte Vechhio, Den gamla bron, är byggd nära en plats där viktiga vägar möttes under romartiden och var den enda bron i Florens som korsade floden Arno fram till år 1218. Första dokumentationen av bron dateras till år 966 e Kr. Den bro man ser idag tillkom år 1345 efter en stor översvämning. Ponte Vecchio var den enda bro de flyende tyskarna inte förstörde under andra världskriget. Ponte Vecchio finns med på UNESCO:s världsarvslista.
Det har funnits affärer på Ponte Vechhio sedan 1200-talet. Till en början fick alla slags produkter säljas men år 1593 togs beslut på att endast guldsmeder och juvelerare får ha försäljning i brons affärer och det beslutet gäller än idag! Dessa butiker drar till sig stora mängder intresserade vilket gör att det ofta är packat med folk på bron och framkomligheten starkt begränsad, som under mitt besök.
När jag så småningom kom fram till Piazza Pitti såg jag många människor som strosade runt på torget eller låg på det för att njuta av solen.
På torgets södra del ligger palatset Palazzo Pitti som är en av Florens största byggnader. Palatset ritades av Filippo Brunelleschi, som också ritade kupolen på katedralen. Byggnationen av Palazzo Pitti påbörjades år 1457. Palatsets första ägare var familjen Pitti som år 1549 sålde palatset till familjen Medici. På deras order byggdes palatset om, och ut, och blev deras permanenta residens. Idag ryms flera olika museer i Palazzo PItti. Även Palazzo Pitti är med på UNESCO:s världsarvslista.
Plötsligt var det så ont om tid att jag bara skulle hinna besöka ytterligare ett världsarv. Valet föll på Basilica di Santa Croce.
För att komma dit gick jag tillbaka över Ponte Vechhio och ”stångades” åter med alla människor som gick på den smala bron. Sedan gick jag längs floden Arno till Piazza Mentana för att därifrån gå på smala gator med fin medeltidsmiljö tills jag kom fram till Piazza Croce där den stora basilikan tornade upp sig.
Basilica di Santa Croce är en av Toscanas största kyrkor och är franciskaner munkarnas huvudkyrka i Florens. Enligt traditionen grundades kyrkan av Franciskus av Assisi. Uppförandet av den nuvarande basilikan påbörjades den 12 maj, 1294 och invigdes officiellt år 1442 i närvaro av påven. Kyrkan kompletterades med sin vackra marmorfasad år 1863.
Basilica di Santa Croce är även berömd för sitt stora antal konstverk och sina gravar där, bland annat Michelangelo, Galileo Galilei, Machiavelli och Rossini ligger begravda.
År 1966 skadades kyrkan svårt av en översvämning.
Basilica di Santa Croce är upptagen på UNESCO:s lista över världsarv.
Från Basilica di Santa Croce gick jag tillbaka till Piazza Santa Maria Novella där gruppen skulle mötas för att cykla tillbaka till Signa. På vägen dit passerade jag den mäktiga katedralen Cattedrale di Santa Maria del Fiore och Dopkyrkan.
De tre timmar jag hade till förfogande för att besöka några av Florens stora sevärdheter räckte inte långt, och absolut inte till att gå in i någon av dem. För att kunna ta till sig Florens och stadens sevärdheter behövs mins tre dagar enligt min uppfattning. Hit vill jag återvända!
Cykelturen längs Arnos strand tillbaka till Signa blev lika händelselös som den var på vägen in till Florens vilket var bra då jag kunde smälta allt jag sett. En lugn bussresa tillbaka till hotellet avslutade dagens cykeltur.
Andra cykeldagen: Lucca – Lago Massaciuccooli – Liguriska havet (45 km)
Efter frukosten väntade en bussresa till en plats strax utanför staden Lucca där dagens cykeltur skulle börja. I Lucca skulle vi få tid att promenera runt i två timmar för att uppleva den gamla stadsmiljön innan cykelturen skulle fortsätta mot Liguriska havet.
Det blev en kort cykeltur innan vi cyklade in i staden Lucca. Vi stannade till nära stadsmuren för information och utdelning av stadskartor på vilka vi markerade Luccas största sevärdheter.
Toscana var ursprungligen bebott av ligurer och etrusker.
Staden Lucca, idag cirka 87 500 invånare, grundades av ligurer och omnämndes första gången år 218 före Kristus. När romarna kom lierade sig etruskerna med dem och tillsammans fördrev de ligurerna. År 180 före Kristus blev Lucca en romersk koloni och än idag kan man se spåren efter romarna i stadsbilden. År 56 f Kr hade Julius Ceasar, Pompejus och Crassus ett möte här. I början av 500-talet e Kr var den irländske munken Frediano biskop i Lucca.
I början på 1 000-talet blev Lucca en välmående stad på grund av handel med silke. Idag blomstrar staden på grund av turism då man har många sevärdheter.
Efter en fin cykeltur på en bit av stadsmuren parkerade vi cyklarna strax intill kyrkan Chiesa di San Michele in Foro där gruppen splittrades för egna rundvandringar i Lucca. Jag valde att gå för mig själv och lämnade därför omgående gruppen.
En av stadens stora sevärdheter är den imponerande stadsmuren, som vi hade cyklat på, vars äldsta delar byggdes under 200-talet f Kr och var 8-9 meter hög. Muren har senare byggts till och är nu omkring 4 000 meter lång. I muren fanns fyra stadsportar.
Jag började med att titta på kyrkan Chiesa di San Michele in Foro som byggdes på den plats där romarnas Forum låg. Innan Chiesa di San Michele in Foro byggdes fanns här en äldre kyrka som var byggd på 700-talet. Dagens kyrka byggdes på 1 000-talet och fick sin vackra fasad på 1200-talet. På torget framför kyrkan var det en fackföreningsdemonstration vid mitt besök.
Från Chiesa di San Michele in Foro gick jag till huset där den store italienske tonsättaren Giacomo Puccini bott. Han värnade om detta hus i vilket han vuxit upp under hela sin levnad och idag har huset gjorts till ett museum.
Från Puccinis hus gick jag till torget Piazza Napoleone där palatset Palazzo Ducale ligger.
Utanför palatsporten stod två poliser och paraderade. Från borggården hördes militärmusik varför jag gick genom porten. Här pågick en ceremoni för att hylla tyskarnas återtåg från Italien efter andra världskriget med tal av borgmästaren och en militärmusikkår som spelade. Många åhörare hade sökt sig hit.
Palazzo Ducale byggdes på en plats där det tidigare låg ett fort som förstördes år 1370. Fortet restaurerades och användes sedan som bostad av adelsmannen Paolo Guingi år 1401. Efter hans fall år 1429 förstördes åter delar av fortet. Sitt nuvarande utseende fick Palazzo Ducale efter renoveringen år 1578. År 1728 byggdes det åter till. Palazzo Ducale är en stor och magnifik byggnad.
Min promenad genom Luccas intressanta stadsmiljö gick så vidare till torget Piazza dell’Anfiteatro.
Piazza dell’Anfiteatro är ett stort torg i Luccas gamla stad byggt på den plats där romarnas amfiteater en gång låg. Den romerska teatern byggdes under första århundradet efter Kristus och rymde 10 000 åskådare. Av den syns ingenting numera då man rev lämningarna på 1830-talet för att göra om platsen till stadens marknadsplats. Dock behöll man formen av romarnas teater genom att bygga de nya husen efter teaterns form.
När jag besökte Piazza dell’Anfiteatro pågick en stor blomstermarknad. Torget var då fyllt av människor som köpte blommor eller strövade bland stånden för att njuta av de vackra blommorna. Runt marknadsplatsen finns flera trevliga restauranger där man kan sitta och njuta av någonting gott medan man studerar folklivet..
Genom smala och trånga gator gick jag vidare till Luccas stora katedral.
Duomo di Lucca, Luccas katedral, är stadens huvudkyrka och har sitt ursprung i en kyrka som byggdes på 500-talet. På 1 000-talet byggdes kyrkan om i romansk arkitektur. Vid ombyggnationen på 1300-talet lades pelarna till i den övre delen på fasaden. Klocktornet är dock original från 1 000-talet.
Det fanns inte tid att gå in i katedralen då jag bara hade två timmar till förfogande att titta på Luccas gamla stad varför jag gick vidare till Torre di Guinigi, en av Luccas stora sevärdheter.
Torre di Guinigi, Guinigitornet, är ett bra exempel på medeltida arkitektur. Tornet ingick i en grupp byggnader som uppfördes av den rika familjen Guingi som styrde staden på 1300-och 1400-talen. Ursprungligen ingick fyra torn i byggnadskomplexet med idag återstår endast detta. Tornet är lite drygt 44 meter högt och högst upp på tornet växer sju ekar.
Då tiden i Lucca började rinna ut var det dags att gå tillbaka till Piazza San Michele där gruppen skulle samlas för fortsatt cykeltur. På vägen till baka tittade jag på tornet Torre delle Ore, även kallat för Klocktornet.
En gång i tiden fanns det mer än 200 tornbyggnader i Lucca. Idag återstår det nio, varav Torre delle Ore är att av dem.
Torre delle Ore är stadens högsta torn och byggt på 1200-talet. Det stora tornuret lades till år 1390. Klockuret har bytts flera gånger under tidens gång. Det som sitter i tornet idag monterades på 1750-talet.
Femton minuter före samlingstiden var jag tillbaka på Piazza San Michele. I väntan på att gruppen skulle ge sig iväg åt jag min sandwich med salami och ost som jag köpte i en liten affär. Tio minuter senare lämnade gruppen Lucca genom att cykla ut genom en av stadsportarna. Nu var vi på väg till Liguriska havet, dagens slutmål.
Cykelturen fortsatte på små landsvägar fram till sjön Massaciuccoli. Strax innan vi kom fram till sjön fick vi cykla uppför en ganska lång backe. På krönet av denna hade vi en vacker vy över sjön och vi kunde även se havet, dit vi var på väg.
Lugn cykling nästan ända fram till naturreservatet Parco Regionale Migliarino. Sista 5-6 kilometrarna tvingades vi dock ”brottas” med bilar som var på väg till havet. Trots blåsten var det några ur gruppen som badade i Liguriska havet innan bussen tog oss tillbaka till hotellet i Montecatini Terme.
Dagens cykeltur var resans längsta, den var lättcyklad och vi hade sett en del av Toscanas vackra natur. Behållningen var dock besöket i Lucca.
Tredje cykeldagen:
Montecatini Terme – Montecatini Alto – Marliana+, Tur och Retur (31 km)
Enligt resplanen skulle den här dagen vara vilodag och avsedd för egna aktiviteter.
Den svenske reseledaren föreslog en tur till Montecatini Alto med bergbanan, en rundvandring i byn och picknick som han skulle arrangera. Jag bestämde mig för ytterligare en cykeldag.
Strax efter klockan 9 gav jag mig iväg från hotellet med cykeln. Jag hade pratat med en av de italienska guiderna som föreslagit ett upplägg som skulle ge mig åtminstone 25 kilometer cykling.
Jag började med att cykla till Montecatini Alto där jag träffade resten av gruppen som kommit upp med bergbanan. Vädret var gråmulet men inget regn. ”Det klarnar upp vid 10-tiden” sa mannen i receptionen som hade titta på väderprognosen för dagen på nätet. Fina vyer över det toscanska landskapet på vägen upp för berget.
Montecatini Alto är den gamla bosättningen som ligger på ett berg cirka 200 meter ovanför Montecatini Terme, den nya staden, och har varit bebodd under mycket lång tid. Här har ligurer, etrusker, romare och longobarder bott.
Under en dryg timme vandrade jag runt i den gamla byn och tittade på ett par kyrkor från 1200-talet och en fortanläggning från 1000-talet. Montecatini Alto har en fin medeltida miljö.
Innan jag lämnade byn passade jag på att fika. På caféet satt en grupp svenskar från Karlstad som var på en rundresa. Mina reskompisar hade jag inte sett på ett tag.
Efter kaffet lämnade jag Montecatini Alto på cykeln och hade nu möjlighet att välja två vägar att ta mig vidare på, en som gick ned för berget och den andra som fortsatte uppför. Jag valde den östra vägen och fortsatte att trampa uppför berget.
Vackra vyer över det böljande toskanska landskapet långt nere i dalen kunde jag glädjas åt största delen av tiden, tills regnet kom.
Jag hann fram till bergsbyn Marliana innan regnet kom och där jag gick runt i den fascinerande medeltida miljön under min promenad genom byn. Marliana måste vara mycket gammal! De trånga och vindlande gatorna var en fröjd att promenera genom.
När det var dags att fortsätta cykelturen fortsatte jag på bergsvägen som gick åt nordöst. Jag borde snart komma till korsningen som förde mig tillbaka till Montecatini Terme, trodde jag.
Tyvärr började det att regna när jag cyklat omkring 20 minuter efter att jag lämnat Marliana varför jag tog på mig regnkläderna. Regnet tilltog efter hand och jag såg inte till korsningen som jag skulle komma till. Efter 45 minuters cykling och nu ihållande regn bestämde jag mig för att vända och ta samma väg tillbaka till Montecatini Terme.
Efter lite drygt en timmes cyklande nedför berget var jag tillbaka vid hotellet, genomblöt och frusen, och kunde konstatera att jag cyklat 13 kilometer uppför! En varm dusch på hotellet avslutade dagens cykeltur.
Det här var inte den bästa cykeldag jag haft men jag var ändå glad över att jag valt att cykla istället för att åka bergbanan till Montecatini Alto!
Fjärde cykeldagen: Blev vi blåsta på
Våra ängsliga reseledare och guider beslutade att ställa in den här cykeldagen för att det enligt väderleksrapporten skulle komma regn och kraftiga vindar på eftermiddagen då vi enligt upplägget skulle cykla en bit på en väg som gick över åkrar. Detta parti kunde bli lerigt och därmed, enligt reseledaren, svårpasserat. Kom det regn eller blåst? Näääää!
Som ”kompensation” för den uteblivna cyklingen kompletterade man dagen med besök på en Medici-villa, som är med på UNESCO:s världsarvslista till de två andra aktiviteterna som ingick i dagens program.
Cerreto Gudi – Medici-villa på världsarvslistan
Istället för cykling fick vi besöka byn Cerreto Guidi vars stora sevärdhet är en Medici-villa som är med på UNESCO:s världsarvslista. Byn är vacker och besöket i Medici-villa var intressant. Jag fick därmed besöka ett nytt världsarv, helt oplanerat!
UNESCO har listat tolv Medici-villor i Toscana som världsarv då de på ett bra sätt representerar den påverkan familjen Medici hade på den moderna europeiska kulturen. Villorna byggdes under 1400-, 1500- och 1600-talen och symboliserar en ny, innovativ arkitektur som är i harmoni med naturen och byggd för avkoppling, konst och kunskap.
Medici-villan i Cerreto Guidi började byggas år 1555 på order av Cosimo I dei Medici och användes huvudsakligen som bostad när han var här för att jaga. Mest känd är dock villan för att det var i denna som Isabella dei Medici mördades av sin man Paolo Giordano I Orsini då han misstänkte att hon bedrog honom.
Enligt legenden bad han sin kusin spionera på Isabella för att fastställa hennes otrohet. Kusinen blev istället förälskad i Isabella och inledde ett förhållande med henne. När hennes äkta man fick reda på detta bestämde han sig för att ta livet av Isabella.
När han omfamnade Isabella i hennes sovrum passade han på att lägga en snara om hennes hals och hissa upp henne i taket så att hon ströps. Sedan dess anses Isabella dei Medicis oroliga ande gå runt i huset för att söka frid!
Idag är Villa Medici dei Cerreto Guidi ett museum där man kan beskåda många vackra konstverk och möbler som tillhört familjen Medici.
Efter den guidade rundvandringen åkte vi buss till Vinci som är byn där man kan få en inblick i historien av ett av världens största genier.
Staden Vinci – Leonardo da Vinci museer
Leonardo da Vinci, ett av världens största genier, föddes den 15 april, 1452 i byn Anchiano som ligger cirka 3 kilometer från den lilla staden Vinci.
I byn Anchiano kan man besöka Leonardo da Vincis födelsehus, som återöppnades år 2012, men det är i Vinci man kan få en inblick i hans livsverk.
Vår grupp fick inte tillfälle att besöka hans födelsehus utan fick nöja oss med att besöka de två museerna som visar hans storhet som arkitekt och vetenskapsman.
Under de knappt två timmar jag hade på mig att gå runt i museerna imponerades jag av Leonardo da Vincis storhet. Här visas hans förslag på olika maskiner som han skissade på men blev verklighet långt efter hans död, till exempel cykeln, dykardräkten, luftballongen, helikoptern och flygmaskinen.
Leonardo da Vinci var verksam som konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker och filosof och tillhör renässansens mest betydelsefulla gestalter. Mest känd är han kanske för sina målningar som Mona Lisa och fresken Nattvarden i Vatikanen.
Leonardo föddes i den lilla staden Anchiano nära samhället Vinci i Toscana i Italien som utomäktenskaplig son till Ser Piero Caterina, en ung bondkvinna.
Hans talanger uppmärksammades tidigt och sattes omkring år 1466, vid 14 års ålder, i lära hos Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk skulptör, guldsmed och målare vilket ledde till att han utvecklade sina kunskaper och nådde omfattande berömmelse.
Leonardo da Vinci avled i Frankrike den 2 maj, 1519 i Amboise, Frankrike.
Vinprovning
Efter besöket i Vinci blev gruppen körd till en av Toscanas många fattorior, vingårdar som arrangerar vinprovning, tillhandahåller boende och matlagningskurser för att bredda sin verksamhet. Gården vi kom till låg i ett vackert landskap omgiven av vinodlingar.
Efter den guidade turen genom anläggningen och information om gårdens vinframställning samlades vi en stor matsal där vi satte oss vid dukade bord. Nu skulle vi ägna oss åt vinprovning och få smaka på toscanska delikatesser. Lite antiklimax tycker jag då vi bara fick smaka på två olika vinsorter i en mängd som knappt kunde kallas för mer än ”tungfuktare”. Nej, jag var inte ute efter stora volymer men lite mer än fem-sex centiliter hade man gärna kunnat bjuda på! Matdelikatesserna bestod av några skivor torkad skinka, ett par små bitar fårost och lite bröd.
I samband med ”vinprovningen” delades det ut beställningssedlar på gårdens viner. Den som köpte vin fick det med sig innan vi gick tillbaka till bussen. Ett turistjippo för att få sälja vin, enligt min uppfattning!
Efter vinprovningen återvände vi till hotellet i Montecatini. Det här var en ”utfyllnadsdag” tycker jag för att ”sysselsätta” oss för att få tiden att gå istället för cyklingen, som jag ser det.
Femte cykeldagen: Vicopisano – Pisa – Terrenia (43 km)
Dagens cykeltur började i den medeltidabyn Vicopisano, cirka 15 kilometer väster om Pisa. Under medeltiden var byn ett starkt fäste i Republiken Pisa. År 1406 erövrades byn av Florens. Kvar från medeltiden finns ett imponerande slott.
Vi startade vår cykeltur några hundra meter från slottet men hade in tid att cykla dit och titta på det enligt guiderna. Istället cyklade vi direkt in på en liten asfalterad väg som ledde oss mot floden Arno.
Efter några kilometer fick en av resenärerna fel på växelsystemet på sin cykel och hela gruppen på 25 personer var tvungna att vänta i nästan trettio minuter på att en ersättningscykel skulle levereras. Det blev en lång och sysslolös väntan innan gruppen kunde fortsätta turen in till Pisa. De sista kilometrarna innan Pisa cyklade vi på en vall som byggts för att stoppa floden Arnos återkommande översvämningar. Mitt på vallen gick en smal stig som var lite besvärlig att följa eftersom vi hade en hård motvind. Nedanför vallen körde bilar som var på väg mot staden.
Gruppen samlades ihop på Piazza dei Cavalieri för att i gemensam tropp cykla till Mirakeltorget där Pisas största sevärdheter finns.
I samlad grupp cyklade vi nu sakta inåt i staden. Jag fick ”ståpäls” på armarna när jag fick den första vyn av det lutande tornet som plötsligt reste sig över ett hustak. Bara några minuter senare stod vi på Mirakeltorget bland en massa andra turister.
På Piazza dei Miracoli, Mirakeltorget, ligger det lutande tornet, katedralen, Dopkapellet, kyrkogården Campo Santo och Palazzo dellÓpera, samtliga byggnader togs upp på UNESCO:s världsarvslista år 1987.
Det som drog till sig mina blickar i första hand var det legendomspunna La Torre Pendente, Det lutande tornet, en byggnad som jag velat se så länge jag kan minnas!
I väntan på att få ge oss av på egen hand delade en av guiderna ut en stadskarta och vi fick information om återsamling. Jag kunde inte slita blicken från det lutande tornet som jag velat se i verklighet i många, många år. Vi fick två timmar på oss att gå runt och titta på Pisas mest berömda sevärdheter. Några ur gruppen gick direkt iväg för att äta. Jag gick till Turistbyrån och köpte en biljett som gav mig tillträde till tre sevärdheter. Mer hade jag inte tid till att besöka.
La Torre Pendente – Det lutande tornet
Lutande tornet är en av världens mest kända byggnader!
Så stod det framför mig, tornet som jag länge drömt om att få se på annat än bilder! Innan jag började besöka andra byggnader på Mirakeltorget tog jag ett antal bilder ur olika vinklar på det lutande tornet vilket inte var helt lätt då många besökare skulle göra samma sak och sprang fram och tillbaka för att få bästa fotovinkeln.
La Torre Pendente, utande tornet, är katedralen Cattedrale di Santa Marias kampanil, klocktorn, Byggnationen av tornet påbörjades år 1173 och tog hela 177 år att färdigställa. År 1178, fem år efter byggstarten, då tornet nått det tredje våningsplanet gjorde markförhållandena och det svaga fundamentet att tornet sjönk på sydsidan och byggande avstannade. År 1271 återupptogs byggandet av tornet och i mitten av 1300-talet stod tornet klart. Dock lutande…
Klocktornet är 56 meter högt och byggdes för att rymma sju större klockor.
När tornet lutade som mest var lutningen omkring 5.5 grader. Ett omfattande räddningsarbete har stabiliserat tornet vars lutning år 2010 uppgick till 4 grader.
År 1987 togs det lutande tornet tillsammans med övriga byggnader på Mirakeltorget upp på UNESCO:s världsarvslista.
Den knappa tid som stod till förfogande för mig gjorde att jag inte hade möjlighet att gå de 296 trappstegen till tornets topp då kön för detta var mycket lång. Jag fick nöja mig med att titta på det lutande tornet från utsidan, och var ganska nöjd med detta.
När jag tittat mig ”mätt” på” det lutande tornet och tagit bilder ur olika vinklar på det gick jag till Cattedrale di Santa Maria, Pisas mäktiga katedral.
Cattedrale di Santa Maria – Tusenårig skönhet
Den femskeppiga katedralen började byggas år 1064 av arkitekten Buscheto och blev modell för Pisas romanska arkitektur. Interiörens mosaik, liksom spetsbågarna, visar på stor bysantinsk influens. De nuvarande massiva bronsportarna ersatte de ursprungliga som förstördes i en brand år 1595.
Cattedrale di Santa Marias interiör är klädd med svart och vit marmor, har ett förgyllt tak och en kupol med takmålningar. Denna målades till större delen om efter branden år 1595 vilken förstörde det mesta av renässanskonstverken. De imponerande korintiska kolonnerna i granit mellan skeppet och sidoskeppen kommer ursprungligen från moskén i Palermo, vilken intogs av Pisas armé år 1063. Mittskeppets kassettak ersattes efter branden 1595. Det nuvarande gulddekorerade innertaket bär familjen Medicis släktvapen.
I katedralen finns också en del reliker som tagits hit under korstågen; kvarlevorna av tre helgon (Abibo, Gamaliel och Nikodemus) samt ett kärl som sägs varit ett av de som användes vid Bröllopet i Kana.
Ja, det finns mycket att studera för konst- eller arkitekturintresserade besökare av Pisas mäktiga katedral! Min tid var alldeles för kort för att tillgodogöra mig av allt sevärt!
Efter att jag besökt Cattedrale di Santa Maria gick jag till Campo Santo.
Campo Santo Monumentale – Världens vackraste kyrkogård?
Campo Santo Monumentale, den gamla kyrkogården, är det många som hävdar att den är världens vackraste kyrkogård. Den började byggas på 1100-talet, enligt legenden, runt en skeppslast helig jord från Golgata som tagits med hem till Pisa under det tredje korståget.
Byggnaden runt kyrkogården påbörjades i början av 1200-talet och stod klar år 1278.
Innergården hade förr en stor samling romerska sarkofager och gravar. Idag återstår endast 84. Väggarna är dekorerade med vackra fresker, de tidigaste från 1360-talet. Den 27 juli, 1944 släppte allierade flyg brandbomber över Pisa. Taket över freskerna började brinna och täckte samtliga av dessa med smält bly dock utan att förstöra dem helt. År 1945 påbörjades ett restaureringsarbete för att återställa freskerna och idag har Campo Santo återfått sitt ursprungliga utseende.
Att besöka kyrkogårdar gör jag alltid med blandade känslor. Skall man ”turista” på dessa platser? Enligt min uppfattning kan det mycket väl ingå ett besök på olika begravningsplatser då de oftast utgör en del av historien eller är prydda med vackra dekorationer som hyllar de avlidna. Varje besök skall dock göras med stor vördnad och respekt för de avlidna!
Från Campo Santo gick jag vidare till det vackra Battistero di San Giovanni, som är med på UNESCO:s världsarvslista. Av tidsbrist kunde jag bara titta på detta från utsidan, tyvärr.
Battistero di San Giovanni – Italiens största dopkapell
Det vackra dopkapellet är tillägnat Johannes Döparen. Det började byggas i augusti år 1153 i romansk arkitektur men det dröjde dock ända till 1300-talet innan Dopkapellet var färdigbyggt. Den förste arkitekten hette Diotisalvi.
Dopkapellet är det största i Italien och har en omkrets av 107,25 meter och är några centimeter högre än det lutande tornet, om man räknar in statyn av Johannes Döparen på kapellets tak.
Portalen, som vetter mot katedralen, ramas in av två klassiska kolonner, medan de inre sidostyckena är utförda i bysantinsk stil.
Efter lite drygt ett par timmars rundvandring bland sevärdheterna i Pisa var det dags att söka upp samlingsplatsen för gruppen då vi nu gemensamt skulle avsluta dagens cykeltur.
Det var ganska ”trixigt” att cykla ut ur Pisa på grund av alla människor som promenerade runt på gatorna utan att ”bry” sig om oss cyklister. Så småningom kom vi tillbaka till floden Arno och därmed minskade antalet människor på gatorna, istället ökade biltrafiken. Våra italienska guider såg till att korsande av gatorna gick så smidigt som möjligt vid trafikljusen.
Så småningom var vi åter ute på den toscanska landsbygden på väg mot Tirrenia vid havet. Blandat med trafik på vägarna, ibland fler, ibland färre bilar. Vi passerade en del vackra landskapsvyer på väg mot Tirrenia och när vi närmade oss stranden kunde vi lämna de trafikerade vägarna och cykla på en mindre väg som inte var tillåten för biltrafik. Blåsten tilltog ju närmare havet vi kom och när vi var framme vid parkeringsplatsen, som var slutpunkten för dagens cykeltur, blåste det mycket hårt.
Innan bussen körde oss tillbaka till hotellet i Montecatini Terme fick vi en stund fri tid vid havet. De som ville kunde bada eller sätta sig på något café. Vill minnas att ingen badade i den hårda blåsten…
Tillbaka på hotellet väntade en ”galamiddag” som avslutning på resan.
Resa till Toscana
Sammanfattningen av resan blir att det här var en kompromiss av cykling och kulturupplevelser som inte var helt optimal. Cyklingen, på elcyklar, var för lätt för mig som cyklar ganska mycket på hemmaplan. Och jag gillade inte heller att vi bitvis cyklade på ganska hårt trafikerade vägar.
Kulturupplevelserna blev inte optimala på grund av tidsbrist. Men jag tycker att resan trots detta var bra för det blev lite ”smaka på Toscana” som väckte en längtan att komma tillbaka för att utforska Florens och Pisa och andra intressanta platser mera på djupet än vad som gavs tillfälle.
Resan gjord 2017
Andra resor jag gjort till Italien
Vandring i Dolomiterna (Pustertal) Vandring i Dolomiterna (Val di Fiemme)
Rom och Vatikanen Apulien Sicilien Toscana Cinque Terre
Mer information Italien landsfakta
Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik