nepal-annapurna sanctuary

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format
Bilderna är scannade från diabilder

kathmandu, bhaktapur, annapurna sanctuary, chommrong, machhapuchhare, hiunchili, annapurna south, gandrung, landrung, poon hill, chitwan national park och patan var platser jag besökte på denna resa till nepal, rainer stalvik

Bilder finns på www.stalvik.com

För mer information se Nepal-Grundfakta   Nepal-Landsfakta

För aktuell information om säkerhetsläget se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till Nepal – Vandring till Annapurna Sanctuary, Chitwan N P mm

Detta var min första resa till Nepal för att vandra i Himalaya. Jag hade knutit kontakt med en researrangör på en TUR-mässa i Göteborg och efter att vi kommit överens om upplägget bokade jag resan som innehöll olika aktiviteter; vandring till Annapurna Sanctuary, besök i Chitwan National Park och besök av olika sevärdheter i huvudstaden Kathmandu.

Efter att tidigare enbart ha vandrat i de svenska och norska fjällen förstod jag att någonting alldeles extra väntade på denna resa!

Flygresan

Flygresan med PIA var någonting man helst inte vill råka ut för, rökigt på planet, dålig mat och nekad landning i Karachi, Pakistan på grund av dimma. Destinationen ändrades till Lahore cirka 30 minuter före landningen i Karachi. Efter drygt 2 timmar och 40 minuters ytterligare flygning landade vi i Lahore. Där satt vi och väntade resten av natten att få flyga tillbaka till Karachi och vidare till Kathmandu. PIA bjöd på en skiva sockerkaka och ett glas Coca Cola som kompensation! Ingen frukost före take off från Lahore och ytterligare drygt 6 timmars försening i Karachi på grund av att ingen visste var besättningen fanns. Efter att ha tvingat fram ett beslut bjöds de väntande passagerarna på en torr sandwich och mera cola av PIA. Vilken rysarstart!

Resa till Nepal

Kathmandudalen

I den cirka 25 kilometer långa och 20 kilometer breda Kathmandudalen ligger Nepals största städer. Huvudstaden Kathmandu, Patan och Bhakatapur. Dalen ursprungliga befolkning är Newarerna, vars ursprung är okänt. De talar ett språk tillhörande den Tibeto-Burmesiska språkgruppen. Historiskt har de tre städerna alltid rivaliserat om makten. När Nepal enades år 1768 blev Kathmandu huvudstad. Dalen är mycket bördig och här odlas ris, majs, vete, bananer, apelsiner, äpplen mm Den stora befolkningen och den snabba befolkningsökningen skapar dock försörjningsproblem. I dalen bor ungefär 1,5 miljoner människor, om inte fler.

Huvudstaden Kathmandu

Kathmandu har ungefär 700 000 invånare och ligger på 1 300 meters höjd. De närmaste, omkringliggande bergen når höjder från 1 500 meter till 2 800 meter. När staden grundades är inte helt känt, men i dalen har människor levt under tusentals år.

Mötet med Kathmandu lugnade ner stressen inombords efter den trassliga starten på resan. Här pågick Diwali, Ljusfestivalen, och överallt gick festklädda människor och grupper av sjungande barn. Husen och gatorna var dekorerade med levande ljus. Allt såg så vackert ut.

I dagsljus är Kathmandu en betydligt smutsigare stad. Full av människor, försäljare, heliga kor, hundar, tempel, bilar, cykelrikshaws och en otroligt massa småfordon som förorenar luften. Men också hus med vackra, snidade balkonger av trä, dofter av olika slag och människors vänlighet. Trots allt detta är Kathmandu en fantastisk stad att besöka. Den har en atmosfär som tränger långt in i själen. Ett besök här finns för alltid kvar som ett fint minne.

Förutom det fascinerande folklivet finns här många intressanta tempel att besöka. Stadens hjärta är Durbar Square, runt detta finns flera gamla tempel från Malla-perioden. Ett av de äldsta är Kasthamandapa, med ursprung från 1100-talet. Det antas ha byggts med virke från ett enda träd och kallas för ” Huset av Trä” och har gett staden dess namn. Några av de tempel jag fastnat för vid Durbar Square är Maju Deval  byggt 1690, Shiva-Parvati templet byggt i slutet av 1700-talet, det åttakantiga Krishna templet, byggt1648. Bakom Jagannath templet finns statyn av Kala Bhairab, Den Svarte Bhairab, som är en ruskig figur föreställande gudomligheten Shiva i hans mest skräckinjagande roll. I Kumari-templet, med den vackra innergården, kan man få beskåda “Den levande Gudinnan”, en ung flicka som väljs efter vissa, ibland otäcka kriterier. Hon blir inlåst i templet tills hon får sin första menstruation eller en större blodförlust av annat skäl. Då tappar hon sin heliga kraft.

Även det gamla kungapalatset, Hanuman Dhoka,  är värt ett besök. Vid ingången brukar ett par ghorkasoldater stå på vakt och strax utanför den finns en staty av Apguden Hanuman daterad 1672. Inne i palatset finns ett intressant museum.

Vid ett besök i huvudstaden får man absolut inte missa ett besök vid Bodnath stupan. I dessa kvarter möter man många tibetaner i exil. Ofta gående med sina bönekvarnar runt stupan. Ibland prostrerande. Bodnath uppfördes för cirka 2 000 år sedan och är ett av de två viktigaste buddhistiska templen i Kathmandudalen. Det andra, Swayumbunath även kallat för “Aptemplet” ligger vackert på en kulle en bit utanför Kathmandu. Även det mer än 2 000 år gammalt. Vid besök här skall man ta god tid på sig för att känna på atmosfären runt stupan. Man skall även gå in till munkarna under bönestunden. Att sitta på golvet under denna tillsammans med munkarna och noviserna skänker frid i själen. En bit bort från stupan finns ett kloster man kan besöka.

Ett besök vid Swayumbunath kan med fördel kombineras med ett besök i den gamla staden Kirtipur. Invånarna i staden, som ligger på en kulle, stred framgångsrikt mot ghorkakungen Prithvi Narayan Shan år 1768. Som straff beordrade han att näsan och läpparna skulle skäras bort på alla män i staden. Han ändrade delvis sitt beslut och skonade männen som spelade blåsinstrument. Även här finns flera vackra tempel och en rundvandring ger en bra uppfattning om nepalesernas vardagsliv.

Från Kirtipur kan man göra en fin vandring till Chobar för att besöka det intressanta Adinath Lokeshwar templet från 1400-talet. Det är dekorerat med allehanda husgeråd med önskan om ett lyckligt äktenskap. Härifrån kan man fortsätta till Chobar klyftan som antas vara det svärdshugg som höggs in i berget för att tömma sjön i Kathmandudalen.

Har man begränsat med tid när man är i Kathmandu får man absolut inte missa ett besök vid hinduernas heligaste tempel; Pashuputinath. Det är tillägnat gudomligheten Shiva i hans roll som “Vilddjurens herre”. Endast hinduer har tillträde till templet. Utanför templet finns vackra små tempelliknade byggnader och heliga män i de mest fantastiska skepnader, ibland med flera meter långt hår och en otrolig utstrålning. Vid speciellt utvalda platser förekommer kremeringar. Att beskåda en sådan är en chockerande upplevelse för oss västerlänningar som inte är vana att umgås med våra avlidna på detta öppna sätt.

Detta är enbart några exempel på de många sevärdheterna i eller runt runt Kathmandu.

Bhaktapur – Den forna huvudstaden

Bhaktapur, även känt som Bhadgaon, har cirka 75 000 invånare. Staden ligger inom bekväm räckvidd från Kathmandu och är en lämplig dagsutflykt. Bhaktapur var Kathmandudalens huvudstad under 15- och 1600-talet. Äldsta delen av staden ligger runt Tachupal Tole (Dattaraya Torget). Precis som de andra städerna i dalen finns här många tempel att beskåda. Dessutom kommer man nepaleserna väldigt nära och får därmed en bra inblick i vardagslivet.

Att besöka Bhaktapur är som att vandra i ett levande museum. De vackra byggnaderna och folklivet ger intryck av att tiden stått stilla. Här råder en stillhet som saknas i Kathmandu. Ett besök i staden är avgiftsbelagt. En rundvandring börjar lämpligast på Durbar Square med många vackra tempel och den stora Taleju klockan. Några fina tempel på Durbar Square är Vatsala Durga templet, uppfört 1672, Pashuputinath templet från 1600-talet och Siddhi Lakshmi templet, även det från 1600 talet. Andra vackra och imponerande byggnader på torget är Kungliga Palatset, återuppbyggt efter 1934 års stora jordbävning. Sun Dhoka, Den Gyllene Porten, är ingången till “The 55 Window Palace” påbörjat av Kung Bhupatindra Malla och färdigbyggt först år 1754. Palatset är ett av Nepals finaste exempel på Newarisk arkitektur.

Från Durbar Square kan man promenera till Taumadhi Tole med sitt imponerande Nyatapola tempel, byggt 1702. Med sin höjd på 30 meter är det dalens högsta tempel och enda som har fem våningar. Trappan upp till templet flankeras av stora och imponerande statyer. Här ligger även Bhairabnath templet, byggt 1717, med sin märkliga form. Det är ett av få byggda på en rektangulär sockel. Från Taumadhi Tole går man gärna vidare till “Potters Square”. Här håller krukmakarna till och då brukar det vara fullt med vackert drejade krukor som står i solen för att torka.

Under ett besök i Bhaktapur bör man även gå till Tachupal Tole (Dattatraya Torget). Även här finns ett par fina tempel. Ett är Dattatraya templet, byggt 1458, skall enligt uppgift vara byggt av ett enda träd. Utanför templet står två imponerande statyer av Malla brottare.

På en bergshöjd, cirka 4 kilometer, norr om Bhaktapur ligger templet Changu Narayan, ett av de få tempel tillägnat gudomligheten Vishnu i hans inkarnation som Narayan. Det har sitt ursprung på 300-talet. Templet fick sin nuvarande form efter den stora branden 1702. Runt templet finns stenstatyer och bilder från Licchavi perioden.  Det är enkel att promenera till Changu Narayan, vilket dessutom ger en inblick i livet på landsbygden.

Patan – “Den vackra staden”

Om man promenerar från Thamel i Kathmandu till systerstaden Patan får man en lång och intressant inblick i nepalesiskt vardagsliv. Man går genom trånga gator med doft av kryddor och på hårt trafikerade gator, man passerar Bagmatifloden, som skiljer städerna åt, och man ser plåthus där de allra fattigaste bor. I Patan bor ungefär 150 000 människor.

Patan grundades för flera tusen år sedan och kallas ibland för Lalitpur, vilket betyder “Den vackra staden” Runt Patans Durbar Square finns många vackra tempel, i olika byggstilar. Till exempel Bhimsen templet, byggt 1682, det indiskt inspirerade Krishna Mandir templet från 1630-talet, det äldsta templet Jagannarayan daterat 1565. Missa inte att besöka Rato Machhendranath templet, tillägnat Nepals skyddshelgon “Den Röde Machhendranath”, byggt 1673. Är man intresserad av Buddhas liv skall man besöka Mahabouddha templet som är helt dekorerat med bilder ur Buddhas liv. Det ursprungliga templet byggdes 1585, men förstördes vid 1934 års jordbävning. Det återuppbyggda templet är något mindre än originalet.

Precis som i Kathmandu finns det många intressanta tempel att titta på i Patan. Ovanstående är en bråkdel av alla.

Vandring till Annanpurna Sanctuary

Vandringsväg: Suikhet Phedi – Dhampus – Pothana – Landrung – Chomrong – Khuldi Ghar – Dovan – Machapuchhare Base Camp – Annapurna Base Camp – Chomrong – Ghandrung – Tadapani – Ghorepani – Poon Hill – Tirke Dhunga – Birethanti – Sarankot – Pokhara

Äntligen var det dags för min första höghöjdsvandring i Himalaya! Länge hade jag drömt om detta. Nu var det verklighet. Tillsammans med Gunilla, min reskamrat, skulle vi vandra från Suikhet Phedi till Annapurna Sanctuary. Med på vandringen hade vi Ganesh, vår guide och Buddhy, vår bärare. De skulle bli våra följeslagare under den 12 dagar långa vandringen.

Vid startplatsen stod en man och sålde vandringsstavar. Han ville känna på mina vadmuskler för att bedöma om jag skulle orka gå i bergen. Jag fick tummen upp av honom. Vår vandring började med ett högt kliv uppför en stentrappa och sedan följde en lång och brant stigning. Pulsen ökade omedelbart. Visst var det många tunga steg under vandringen, men de kompenserades av de enormt vackra vyerna över bergen och möten med de otroligt vänliga människorna.

Naturupplevelserna var mycket starka. Soluppgångarna var många, precis som solnedgångarna. En njutning för kropp och själ. Folket i bergsbyarna lever under enkla förhållanden och ibland förvånas man över att de orkar hålla ut. Trots enkla materiella förhållanden och slitsamt liv har de en inre frid som vi västerlänningar ofta saknar. Vi bodde i enkla värdshus som oftast saknade elektricitet och alltid var oeldade. Övernattningen på Machhapuchhare Base Camp var en riktig rysare på grund av kylan.

Maten under vandringen var enkel men god. Vi höll oss till vegetarisk kost efter att vi sett hur kötthanteringen gått till i Kathmandu. Vid ett tillfälle ville Ganesh bjuda oss på grodor som han burit i sin ryggsäck under flera dagar och luktade surt. Vi klarade oss ur situationen genom att hänvisa till att vi bara åt vegetarisk kost.

De starkaste intrycken gjorde de höga snöklädda bergen och naturligtvis vyn från Poon Hill, 3 200 möh, i den kalla soluppgången. Härifrån ser man flera bergstoppar överstigande 7 000 meter. Några av de vackraste topparna under vandringen, enligt mitt tycke, var Machhapuchhare (Fishtail mountain), 6 997 möh, Annapurna South, 7 219 möh, Hiunchili, 6 441 möh, Tukuche Peak, 6 920 möh och naturligtvis de båda jättarna Annapurna I, 8 091 möh samt Dhaulagiri I 8 167 möh. Vyn in i Annapurna Sanctuary hör också till de oförglömliga upplevelserna.

I det stora hela gick vandringen problemfritt. På vandringen till Annapurna Sanctuary fick jag höjdkänning och blev yr och irriterad. Typiska effekter vid höjdsjuka. Dessa problem försvann så snart jag gick ned på lägre höjd. I Ghandrung fick vi en lätt släng av magsjuka. Vi kämpade uppför många branter och blev ordentligt trötta, trots att vi hade god kondition. Ofta imponerades vi av de nepalesiska bärarnas styrka när de kom gående barfota eller i tofflor kämpande sig uppför stigningarna med sina bördor. En bärare vi träffade på i Ulleri bar på hela 1 200 ägg!!! Vår högsta punkt under vandringen, 4 200 meter över havet, nådde vi vid Annapurna Sanctuary.

Eftersom detta är ett populärt vandringsområde träffade vi människor med många olika nationaliteter. Vid övernattningen i Dovan var inte mindre än 12 nationaliteter samlade runt matbordet. I Nepal möts hela världen.

Tyvärr slutade vandringen alldeles för snabbt. En sak visste vi redan – Vi kommer tillbaka!

Royal Chitwan National Park

Från Pokhara åkte vi i en utsliten Toyota till Mugling. Här skiljdes vi från Ganesh och Buddy. Vi skulle ta farväl av dem i Kathmandu innan hemfärden till Sverige. Färden fortsatte efter lunchuppehållet till Terai och Royal Chitwan National Park. Terai området ligger på cirka 100 meters höjd. Här var det varmt, fuktigt och frodig grönska. Så annorlunda miljö mot den i bergen.

Under tre dagar fick vi uppleva djurlivet i djugeln på nära håll. Vi gjorde guidade djungelpromenader och såg den sällsynta och utrotningshotade enhorniga noshörningen och många fåglar. Från elefantryggen kom vi ännu närmare noshörningarna och vi såg även vildsvin. Under en fotvandring kom vi till Narayan floden där fiskätande gavialer håller till. Gavial är en art utrotningshotade krokodiler. Den anfaller inte människor men kan döda om den slår med sin kraftiga svans. I floden simmade olika arter av flyttfåglar och på land såg vi påfåglar. Inne i reservatet lever även den bengaliska tigern. Tyvärr fick vi inte tillfälle att se någon, men avtryck från dess stora tassar syntes utanför lodgen på morgonen.

Jämfört med de slitsamma dagarna i bergen var dagarna i Chitwan slappa, men mycket givande eftersom vi såg djur och fåglar på nära håll.

Vandring Nagarkot – Changu Narayan
Åter i Kathmandu längtade vi tillbaka till de härliga vandringsdagarna i Annapurna området. För att råda bot mot detta hyrde vi en taxi och åkte till Nagarkot för att göra en sista långvandring innan hemresan till Sverige. Vi startade tidigt på morgonen från Kathmandu och kom till Nagarkot efter några timmars biltur.

Nagarkot ligger högt uppe på ett berg med en vidunderlig utsikt över Kathmandudalen. Vid klart väder kan man se Mount Everest härifrån. Om vi såg världens högsta berg fick vi aldrig klarhet i, bergsvyerna var vi dock nöjda med.

Från Nagarkot skulle vi vandra till Changu Narayan strax utanför Bhaktapur. Den vandringen tog oss nästan sex timmar och gav oss möjlighet att komma nära människor i byarna utefter vandringsvägen. Det var lättvandrat eftersom vi gick i nedförslut nästan hela dagen. Människor hälsade vänligt på oss i byarna och överallt pågick arbete av olika slag. Vi stannade länge vid det gamla templet Changu Narayan och lät intrycken från Nepal sjunka in. Detta blev en fin avslutning på vårt första besök i Nepal.

Farväl Nepal

Under livets gång har jag gjort ett stort antal resor och besökt ett femtiotal länder. Få resor har satt så djupa spår som denna. Nepal blev omedelbart ett land jag skulle vilja komma tillbaka till. Här kände jag mig hemma. Med naturen, med kulturen och med alla de vänliga människorna.

Farväl för denna gång. Jag kommer tillbaka!

Karachi, Pakistan

I flygresan med PIA ingick ett stopp i Karachi. Vi bodde på Air Port Hotel, som var omgärdat av en hög mur med taggtråd och vaktades av två män med kalachnikovs. Inne på hotellet bodde västerlänningar som var, precis som vi, tvungna att övernatta på grund av de dåliga flygförbindelserna. Det rådde en obehagligt lugn stämning inne på hotellet. Betjäningen tiggde pengar av oss så fort de kom åt.

Vi utnyttjade möjligheten att göra en rundtur i staden. Utanför hotellet stod ett gäng taxiförare som nästan slogs om oss. Kunderna var få och de behövde tjäna pengar. Vi valde ut en äldre man med en skranglig Toyota. Han pekade på en betydligt finare bil när vi frågade vilken bil han körde. Vi kom överens med honom att han inte skulle köra oss till mattfabriker eller juvelerare, som han hela tiden föreslog. Han lovade då att köra oss till en kamelmarknad och det stora gravmonumentet upprättat åt Pakistans första president. Vi hamnade naturligtvis på flera mattfabriker och i en butik med ädelstenar och en massa annat “krimskrams”. Där blev vi inlåsta. Vi var de enda kunderna! Det kändes otäckt varför vi bad att få bli utsläppta. Kamelmarknaden bestod av tre kameler på en strand utanför Karachi! Då tröttnade vi och bad att få bli körda till hotellet. På vägen tillbaka fick vi bensinstopp på en av Karachis huvudgator. Vi satt i bilen i cirka 30 minuter innan den gamle mannen kom tillbaka med bensin i en ketchupflaska! Väl tillbaka pustade vi ut och satte oss vid polen. Där attackerades vi av en enveten fotspecialist som absolut ville sköta om våra fötter. När vi skulle vila inför hemresan, planet gick mitt i natten, “uppvaktades” vi av en man som hela tiden gjorde sig ärenden hos oss för att få drickspengar, bland annat bar han in fem rullar toalettpapper åt oss. En rulle i taget! Det var skönt att få lämna hotellet och Pakistan.

Jag tackar vår trekkingarrangör Sports & Nature i Kathmandu, Mrs Nandini Lahe-Thapa och Mr C B Gurung, vår guide Ganesh och vår bärare Buddy som alla hjälpte mig att förverkliga en av mina drömresor och -vandringar och vill härmed rekommendera Sports & Nature på det varmaste.

”En resa i Nepal glömmer man aldrig och längtan tillbaka är stark!”

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email