Resa till Italien, Cinque Terre och Genua

Klicka på bilden för större format
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Resa till Italien, Cinque Terre, Monterosso, Rio Maggiore mm och Genua

chiavari, sestri levante, portofino, camogli, san fruttuoso, cinque terre, vernazza, corniglia, manarola, monterosso, riomaggiore, rapallo och genua var platser jag besökte på denna resa  

Trots att vissa resmål står högt upp på ”besökslistan” kan det dröja innan man kommer dit. Så var det med mitt besök i Cinque Terre. Under många år har jag haft planer på att besöka denna region, av någon anledning har jag valt att besöka andra platser istället. När jag hittade en vandringsresa till Cinque Terre-regionen hos en researrangör bokade jag denna och kom på så sätt äntligen dit! Jag brukar föredra att resa i egen regi men ibland känns det bra att bara åka med och låta någon annan ”göra jobbet”

Detta var en trevlig och intressant resa som gav mig möjlighet att besöka samtliga Cinque Terres fem byar, Vernazza, Corniglia, Manarola, Monterosso och Riomaggiore, samt några andra trevliga små städer och den stora sjöstaden Genua där jag besökte flera av de världsarvslistade palatsen

Jag gjorde fyra vackra vandringar mellan olika städer och byar, hade trevliga reskamrater och bra reseledare, bodde på ett bra hotell där jag varje kväll avnjöt en god middag efter dagens äventyr. Komfortablare än så här kan en arrangerad resa knappast bli!

I Cinque Terre kan man göra några av världens vackraste kustvandringar! 

Chiavari – min bas

Staden Chiavari, cirka 27 500 invånare, var min bas på denna resa

Området där staden Chiavari nu ligger har haft olika funktioner. Under 800- och 700-talen före Kristus var området en stor begravningsplats. Romarna gjorde området till en militär bas längs vägen Via Aurelia. Senare grundades en större bosättning och en borg uppfördes på 1140-talet. I den gamla staden finns många ”carrugi”, smala gator från medeltiden som kantas av vackra hus, många dateras till 1200-talet, ofta med arkader

Förutom den medeltida stadsbilden finns ett flertal andra sevärdheter i Chiavari, bland annat det vackra rådhuset och katedralen som byggdes mellan åren 1613 och 1633

Chiavari var under en lång period en viktig hamnstad. Idag är turismen en viktig inkomstkälla för staden

Jag kom till hotellet i Chiavari på eftermiddagen med buss från Milano. Efter incheckningen gick jag en promenad i staden för att orientera mig och proviantera inför kommande dags vandring

Den gamla delen av staden var charmig att ströva genom med sina gamla hus, många av dem var försedda med arkader. Vid torget såg jag det vackra rådhuset och en liten bit söder om det den stora katedralen. Efter någon timmes flanerande i den gamla staden gick jag till stranden närmast hotellet. Den sena eftermiddagssolen spred ett behagligt ljus över stranden, havet och bergen i fjärran. På stranden låg fortfarande många och njöt av värmen. Härifrån var det bara knappt 300 meter till hotellet. Sakta gick jag tillbaka till hotellet för att fräscha upp mig inför kvällens middag då jag också skulle passa på att bekanta mig närmare med några av mina reskamrater

Vandring Sestri Levante – Punta Manara, Tur och Retur, pestotillverkning 

Så var det dags för resans första vandring. Buss till Sestri Levante efter den goda hotellfrukosten genom ett vackert liguriskt landskap

De båda lokalguiderna lotsade gruppen genom den centrala delen av Sestri Levante innan dagens vandring började

Sestri Levante, cirka 19 000 invånare, är inte en av de mest berömda liguriska semesterorterna trots att den har två fina stränder, Baia del Silenzio (Tystandens strand) och Baia delle Favole (Sagornas strand). , Baia del Silenzio räknas till en av Liguriens finare stränder. Trots detta och den lilla, vackra gamla staden är det i första hand italienska turister som söker sig hit

Vår vandringstur från Sestri Levante till Punta Manara började med en ganska brant uppförsbacke mellan höga stenmurar som leder ut ur byn och förbi olivodlingar till ett skogsparti där man mellan träden hade fina vyer ut över Liguriska havet och Sestri Levante. Stigen var lättgången och fortsatte att gå uppåt mot Punta Manara, en udde som skjuter ut i Tigulliobukten med fina vyer över havet. Lätt och behaglig vandring genom medelhavsmacchia, stenekar och strandtallar och fina vyer

Efter en paus på Punta Manara guidades vi tillbaka till Sestri Levante på en något brantare led med otroligt fina vyer över havet och Sestri Levante

Efter cirka tre timmars vandring var vi tillbaka i Sestri Levante där vi besökte en restaurang för att äta lunch. I lunchen ingick en kurs i pestotillverkning, den typiska liguriska pestosåsen, som innehåller basilika, olivolja, pinjenötter och pecorinoost. Lunchen bestod naturligtvis av pasta med pestosås. Den vi tillverkat fick vi ta med oss i en liten glasburk för senare konsumtion

Efter lunchen promenerade hade vi en kort tid för oss själva innan vi gemensamt gick till järnvägsstationen varifrån vi tog tåget till Chiavari

Första dagens vandring var kort och lätt men hade bjudit på fina vyer och en trevlig lunch. Dagen avslutades med en god middag på hotellet

Vandring San Fruttuoso – Portofino

Precis som föregående dag startade dagen med en bussresa genom det vackra liguriska landskapet. Idag var vårt mål det lilla kustsamhället Camogli varifrån vi skulle ta oss vidare med båt till startplatsen för vandringen i San Fruttuoso. Från San Fruttuoso skulle vi vandra till Portofino och därifrån avsluta vandringsdagen med ännu en vacker båtfärd

Innan vi steg på båten fanns det tid att gå en kort promenad i Camogli som har ett vackert läge vid havet, en fin badstrand och många vackra gamla hus

Camogli, cirka 5 300 invånare, var under slutet av medeltiden en viktig hamnstad. År 1798 låg en del av Napoleons flotta för ankar i Camoglis hamn. På 1880-talet hade staden 12 000 invånare, 500 av dem var registrerade som sjökaptener. Camoglis färgfulla hus hjälpte sjöfararna att hitta hem. Idag söker sig en hel del turister till det lilla samhället som har hård konkurrens från det närliggande världsarvsklassade Cinque Terre

Båtresan från Camogli till den lilla fiskebyn San Fruttuoso bjöd på fina vyer över kusten och Liguriska havet. Fiskebyn San Fruttuoso kan nås endast med båt eller till fots

San Fruttuoso domineras av det stora klostret som grundades av Benediktinerorden på 900-talet. På 1 000-talet byggdes ett kyrktorn med Bysantinsk influens. Detta ersattes senare av ett oktagonalt torn som står kvar än idag. På 1600-talet började klostret förfalla och delar av det användes som skydd för får. På 1730-talet renoverades klostret och kyrkan togs åter i bruk. År 1915 skadades vissa av klostrets byggnader men renoverades av den italienska staten år 1933. En omfattande renovering av klostret påbörjades 1985 som var klar 2017

Nära klostret finns ett försvarstorn, Torre Doria, som byggdes år 1562 för att skydda klostret och dess vattenförråd från pirater

En stor sevärdhet, men svår att se, är den Kristusstaty som sänktes i havet utanför klostret år 1954 på 17 meters djup

Vandringsleden till Portofino startar vid klostret och går omgående ganska brant uppför genom ett vackert skogsparti, men är ändå ganska lättgången om man har en hyfsad grundkondition. Leden är väl markerad och bjuder stundtals på fina vyer över havet och går till stor del genom ett område med typisk medelhavsvegetation

Vandringen är lätt till medelsvår på grund av höjdskillnaderna och är beräknad att ta en och en halv timme i lugnt tempo. Vår grupp behövde cirka två och halv timme på sig för att tillryggalägga den knappt fem kilometer långa vandringen till Portofino, då ingick en lunchpaus på toppen av berget vi gick över

Vandringens slutdestination, Portofino, är ett litet vackert samhälle uppbyggt runt en fin naturhamn kantad med typiska färgglada liguriska hus. Portofino omnämndes redan i skrift år 985 e Kr

Fiskebyn Portofino, cirka 400 invånare, är ännu en av de många populära turistdestinationerna i Ligurien som drar till sig celebra personer och ”jetsetare” med sina lyxbåtar

Vi fick en knapp timme på oss att ströva runt i Portofino innan vi skulle åka med nästa båt. Jag promenerade runt i området runt hamnen, tittade på folklivet och den gamla borgen från 1500-talet som tronar över Portofino. Jag passade också på att äta det sista av matsäcken som vi fick i Camogli och att samtala med en amerikan som var i Italien på semester med sin fru. Han gillade inte sin nuvarande president….

Båtturen till Santa Margherita Ligure tog en knapp halvtimme och bjöd på fina vyer över samhällena och den vackra kusten

I Santa Margherita Ligure steg vi på tåget till Chiavari och när vi kom dit var dagens vandring avslutad. Det hade varit en fin vandringsdag med härliga vyer men ordentligt varmt, som de andra dagarna

Vandring Vernazza till Corniglia, tåg till Manarola – Tre världsarv i rad!

Äntligen var det dags att komma till de tre första världsarvsklassade byarna i Cinque Terre!

Det världsarvsklassade området Cinque Terre består av de fem små medeltida byarna Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore och ligger i det östra hörnet av den liguriska rivieran. Byarna är små och kunde förr bara nås till fots eller med båt. Idag finns det bra tågförbindelser mellan alla fem byarna

Nationalparken Cinque Terre är ett av Italiens, och världens, mest berömda resmål. De fem pittoreska byarna som klättrar uppför bergssluttningarna har med sin skönhet under lång tid lockat såväl inhemska som utländska turister

Hela Cinque Terre är en nationalpark och marint reservat. Området togs upp på UNESCO:s världsarvslista år 1997

Dagens vandring startade i byn Vernazza och avslutades i byn Corniglia

Innan vandringen började fick vi tillfälle till en kort promenad i Vernazza för att titta på miljön i den världsarvslistade byn. Underbar miljö med vackra hus, trånga gator och en mäktig kyrka

Så började ännu en vacker vandring i Cinque Terre med sina gamla terrassodlingar och klippor som stupar brant ned i havet. Från huvudgatan i Vernazza går leden upp för berget och ut genom byn. Fina vyer över Vernazza från utsiktspunkten Punta Palma, 208 möh, där husen klättrar upp för bergsbranten. Stundtals ganska brant stigning men stentrapporna underlättade vandringen. Annars lättvandrat

Leden mellan Vernazza och Corniglia är cirka 4 kilometer lång och beräknas ta en och en halv timme att gå. Den är klassad som medelsvår. Vår grupp gick på dryga två timmar

Redan på långt håll har man fina vyer över byn Corniglia som ligger på en klippig udde, cirka 100 meter över havet. Corniglia är därför den enda av Cinque Terres byar utan hamn

Väl framme i Corniglia fick vi gå en kort rundtur i byn innan vi tåg tåget till den tredje byn, Manarola

Även Corniglia bjuder på en fantastisk miljö. Trånga gator och gränder med färgglada hus. Några gamla kyrkor. Tyvärr fanns det inte tillräckligt med tid att utforska byn ordentligt innan vi var tvungna att gå till järnvägsstationen för att åka till byn Manarola. Järnvägsstationen ligger nästan nere vid havet och för att komma dit måste man gå ned 377 trappsteg

Efter en fin, men kort, tågresa utmed havet kom vi till byn Manarola

Manarola har ett vackert läge uppe på en klippa, 70 meter över Medelhavets yta. Manarola anses av många som den charmigaste av de fem byarna i Cinque Terre. I byn finns typiska medeltida hus och mellan dem slingrar sig trånga gränder. Längs huvudgatan ligger många fiskebåtar uppdragna då byn bara har en liten hamn. Högre upp i byn ligger flera av byns religiösa byggnader

Många besöker kommer även till Manarola från den 8 december till i slutet av januari då det finns mer än 200 figurer på kullarna runt byn som är upplysa av mer än 12 000 lampor som utgör den största belysta julkrubban i världen

Vår grupp steg av tåget på järnvägsstationen och guidades ner till Manarola där vi fick promenera runt i en dryg timme. Vi gick ned till hamnen, vandrade runt på gator och i gränder för att njuta av den medeltida miljön. Rundturen avslutades genom en vandring upp på en höjd ovanför byn som bjöd på ett fint panorama över denna. Tyvärr var det alldeles för kort tid till förfogande för att utforska Manarola ordentligt. Men så är det när man åker med på en arrangerad resa, man bestämmer inte själv över tiden

Resan tillbaka till Chiavari med tåget bjöd på fina vyer över havet

Vandring Rapallo – Santuario di Montallegro – Chiavari (cirka 11 kilometer)

Efter frukosten åkte vi med buss till Rapallo, som är den största semesterorten på den italienska rivieran. Efter en kort rundvandring i staden gick vi till linbanan för att åka upp till Montallegro där dagens vandring skulle starta

Rapallo är en trivsam stad, cirka 30 000 invånare, med ett vackert läge vid Liguriska havet.  Staden är känd för det fredsfördrag som undertecknades här mellan Tyskland och Sovjetunionen den 16 april, 1922 i vilket länderna avsade sig alla territoriella och finansiella anspråk mot varandra. Rapallofördraget var en uppföljning till fredsfördraget i Brest-Litovsk år 1918

Under den korta promenaden genom Rapallo kunde jag njuta av vackra gamla hus, trånga gränder, ett gammalt försvarstorn, trevliga gatudekorationer, härliga vyer över havet och de omkringliggande bergen

För att komma till startplatsen av vår vandring åkte vi den 2 349 meter långa linbanan, med en stigning på 600 höjdmeter, upp till helgedomen Santuario di Nostra Signora Di Montallegro som uppfördes på 1550-talet för att hedra att Jungfru Maria uppenbarade sig för en farmare på denna plats. På 1890-talet försågs helgedomen med en fasad av marmor

Innan vi började vår vandring stannade vi till för att njuta av vyerna från berget ut över Liguriska havet. Strax bakom Santuario di Nostra Signora Di Montallegro finns en trevlig restaurang där man kan njuta av något gott medan man tittar ut över havet

Vandringen följde bergskammen mellan Tigulliobukten och Fontanabuonadalen och gick genom skogar av stenek och kastanj, förbi ängar, gamla stenmurar och vin- och olivodlingar. Här och var hade vi fina vyer ut över havet och över bergen inåt landet

I det stora hela var det här en lätt vandring. Bara sista biten av leden, ned mot Chiavari, kändes i knäna då den stundtals gick ganska brant nedför

På hotellet väntade en dusch och sedan en trevlig middag

Besök i Monterosso och Riomaggiore, två världsarvsklassade byar

Det här var resans sista vandringsdag och gruppen skulle gå från Levanto till byn Monterosso. Om jag gick med på den innebar det att jag inte skulle få möjlighet att besöka den sista av Cinque Terres fem byar, Riomaggiore. Så vad göra? Jag bestämde mig för att hoppa av dagens vandring och på egen hand besöka byarna Monterosso och Riomaggiore

Jag lämnade gruppen på parkeringsplatsen strax intill järnvägsstationen i Levanto och gick direkt till stationen för att köpa en biljett till Monterosso. Tåget kom bara en kort stund efter att jag köpt biljett. Det var en hel del människor på perrongen som också skulle med tåget. Tågresan till Monterosso tog knappa tio minuter och bjöd på fina vyer ut över havet

Monterosso – den fjärde byn jag besökte

Monterosso, knappt 1 700 invånare, är den största av Cinque Terres byar, och kanske den minst intressanta. Jag reagerade omedelbart över alla turister som vandrade runt i den gamla delen av Monterosso vilket kan förklaras av att turismen här är den mest utvecklade i de fem byarna. Monterosso är den enda av byarna med badstrand och säkert drar även denna till sig ett stort antal besökare. Dock kostar det att ligga på stranden och det är inte lätt att få tag på en egen solstol dagar med vackert väder

Monterosso lär ha grundats på 640-talet e Kr när folk flyttade hit ned från bergen för att undkomma angrepp från fientliga stammar. Stadens namn har sitt ursprung i familjen som en gång styrde staden och deras röda hår. “Monte dei Rossi” betyder “De rödhårigas berg”. Monterosso består av en ny och en gammal stadsdel. Den gamla stadsdelen var den mest intressanta och charmigaste tyckte jag

Från järnvägsstationen gick jag direkt mot den gamla delen av byn. Det finns två vägar in i den, en via strandpromenaden och en annan genom en tunnel

Direkt när jag kom ut ur tunneln hade jag en fin vy över den gamla delen av byn framför mig på vänster sida och till höger kunde jag se ut över havet. Omgivet av gamla hus reste sig ett högt klocktorn

Jag gick ned till marknadsplatsen där det var stor trängsel, som jag uppfattade det var det mest turister som strövade runt. Min promenad fortsatte in bland de gamla husen och jag kom fram till en av byns sevärdheter, San Giovanni Battista kyrkan som byggdes på 1200-talet i gotisk arkitektur. Kyrkan har en vacker fasad och en fresk inne i kyrkan som är sevärd

Från San Giovanni Battista kyrkan promenerade jag vidare norrut i byn bland de gamla husen och de trånga gränderna tills jag kom till Oratorio di Santa Crice som är ännu en vacker gammal kyrka med en fasad som påminner om San Giovanni Battista kyrkans

Jag gick tillbaka mot marknadsplatsen och slank in på ett café då det var dags för en fikarast. Efter en stund gick jag ned till stranden och fortsatte sedan på en liten väg som klättrar längs ett berg och sedan fortsätter på en mindre stig ut på en klippa varifrån man har fina vyer över Monterosso. Innan besöket i byn avslutades promenerade jag till  statyn Il Gigante, som föreställer havsguden Neptunus. Statyn uppfördes år 1910 och är 14 meter hög. Il Gigante skadades svårt under andra världskriget och av en kraftig storm år 1966

Efter ett par timmars rundvandring i Monterosso och omgivningarna gick jag tillbaka till stationen, nöjd med att jag fått tillfälle att utforska byn i min egen takt, för att ta tåget till den sista byn jag ännu inte besökt, Riomaggiore

Riomaggiore – Den sydligaste byn

Riomaggiore är den sydligaste av de fem berömda byarna. I kommunen Riomaggiore fanns det 1 542 invånare den 31 december, 2017. Byn grundades på 800-talet e Kr när invånarna i Varadalen sökte sig mot kusten där klimatet var mildare och därför bättre att odla vinrankor och olivträd i och där fann de också bättre skydd mot piratangrepp. Riomaggiore ligger i en brant ravin med pastellfärgade hus klättrande längs de branta bergsväggarna som ramar in hamnen. Längs den smala och branta bygatan som leder till hamnen  ligger ofta fiskebåtar uppdragna då hamnen är för liten för att härbärgera dem

Jag steg av tåget från Monterosso efter bara några minuters färd vid järnvägsstationen i Riomaggiore och gick direkt mot hamnen. För att komma dit måste man gå genom två tunnlar. När man kommit ut ur den andra tunneln ligger en del av den vackra byn med sina färgglada hus mitt i synfältet. Det är så här det skall se ut i Cinque Terre!

I sakta mak gick jag den smala gatan ned till hamnen för att ta till mig atmosfären. Blicken gled över de gamla husen och havet. Det var ingen större trängsel på gatan som kantades av små fiskebåtar. Så vackert det var här. Det här blev omedelbart min favorit land Cinque Terres fem byar!

Under ett par timmar promenerade jag runt i Riomaggiore för att ta till mig byn på bästa sätt. Jag gick upp och ned för många trappor, in och ut i gränder och mötte några av byns invånare. Ju högre upp i byn jag vistades ju vackra blev vyerna, över husen, havet och över dalgången byn ligger i

Jag passade också på att titta på två av byns sevärdheter, Johannes Döparens kyrka och borgen

Kyrkan San Giovanni Battista, Johannes Döparens kyrka, ligger på en höjd högt ovanför byn. Härifrån har man en fin vy över Riomaggiore. Kyrkan byggdes på 1340-talet på uppdrag av biskopen Luni Antonio Fieschi. Efter att kyrkan förfallit renoverades den helt under åren 1870-71. Kyrkan San Giovanni Battista med sin vackra interiör är värd ett besök

Inte långt från Johannes Döparens kyrka ligger Riomaggiores borg. Den började byggas på 1260-talet för att skydda byns invånare mot piratangrepp. Borgen var stängd vid mitt besök i Riomaggiore varför jag fick nöja mig med de vackra vyerna som bjuds härifrån

Innan jag lämnade Riomaggiore passade jag på att äta en lätt lunch. Efter den tog jag tåget till Chiavari dit jag kom strax före klockan 17.30, och därmed var mitt besök i de sista två byarna, Monterosso och Riomaggiore, avslutat

Det här var en av de bästa dagarna under denna resa eftersom jag hade disponerat dagen helt efter egna intressen och kunnat ge de båda byarna den tid som behövdes

Genua – De stora sjöfararnas stad

Genua, cirka 600 000 invånare, har under lång tid varit Liguriens förnämsta stad och omnämns redan under andra puniska kriget, 218-201 före Kristus, då det införlivades i den romerska provinsen Gallia Cisalpina. Efter Västromerska rikets undergång, år 476 efter Kristus, erövrades staden av olika regenter. I slutet av 800-talet, då det frankiska riket föll sönder, gjorde Genua sig oavhängigt och bildade en republik som styrdes av konsuler. Genom sitt gynnsamma läge lyckades staden snart utveckla en omfattande handel, vilken under, och till följd av, korstågen nådde sin höjdpunkt. Genuas stora rival när det gäller handel var Venedig och kamp om att vara den störste pågick ofta. År 1381 tvingades Genua stifta fred med Venedig efter en sista kraftmätning och därmed bekräftades venetianarnas övertag inom handeln

Flera kända personer kommer från Genua, till exempel påvarna Innocentius IV, Hadrianus V och Benedictus XV, sjöfararen Christofer Columbus, kompositören Niccolò Paganini, och politikern Giuseppe Mazzini

En otäck händelse som gjorde Genua känd över hela världen inträffade den 14 augusti, 2018 när en 200 meter lång sektion av Morandibron, en motorvägsbro, kollapsade och 43 människor omkom. Resterna av den förstörda bron revs den 28 juni, 2019

Dagen som stod till oss resenärers förfogande för egna aktiviteter besökte jag Genua, Liguriens huvudstad, för att titta på världsarv. Tillsammans med en reskamrat, som ville följa med mig dit, åkte vi med tåget som lämnade Chiavari strax efter klockan 9. ”Stig av vid Stazione Principe”, sade kvinnan i receptionen

Efter bara lite drygt en halvtimmes tågresa steg vi av vid järnvägsstationen Principe, en av de två stora tågstationerna i Genua. Efter att vi letat oss ut ur alla tunnlar och gångar gick vi rakt söderut mot den stora hamnen där närmaste turistbyrå skulle ligga

Vi gick på gator som kantades av vackra, stora hus. Solen sken och det kändes att det skulle bli en varm dag. Toppnoteringen under dagen blev +35 grader!

Turistbyrån låg i hamnen där de stora kryssningsfartygen lägger till. Dit fick bara de som kom med båten gå, sa en stabil vakt som ställdes sig i vägen för mig när jag ville gå in genom den stora grinden. ”Följ hamnen så kommer ni till nästa turistbyrå”

Det blev en fin och intressant vandring längs kajerna i ett par kilometer innan vi hittade turistbyrån. På vägen hade vi kommit förbi ett marinmuseum med gamla båtar som använts under andra världskriget och en kopia av ett handelsfartyg som användes under Genuas storhetsperiod

Damen i turistbyrån var väldigt hjälpsam och gav oss kartor och annan information som var bra att ha för rundvandringen i den världsarvslistade gamla staden. Här finns ett stort antal palats som tillhört stadens adel. Nästan ett femtiotal av dem är listade som världsarv av UNESCO. Dock är många i privat ägo och därmed stängda för besök. Några av dem visas bara för allmänheten under en dag på året, 2019 års visningsdag inföll i oktober och var därmed utom räckhåll för mig. Några av palatsen är museum och därför öppna för allmänheten

Så fort jag fått en stadskarta kunde jag börja ”pricka av” de viktigaste palatsen som kvinnan på turistbyrån lyft fram. Dessutom tittade jag på Genuas världsarvslistade San Lorenzo katedral, en del av den gamla stadsmuren och en lång promenad österut på den stora gatan Via XX Settembre som kantas av flera fina hus byggda i jugendarkitektur

Den första av Genuas sevärdheter jag besökte var San Lorenzo katedralen, Cattedrale di San Lorenzo, som är den viktigaste av Genuas omkring åttio kyrkor. San Lorenzo katedralen byggdes i slutet av 1 000-talet och ersatte en tidigare kyrka från 4- eller 500-talet på samma plats. År 1118 invigdes Cattedrale di San Lorenzo av påven Gelasio I och strax efter invigningen påbörjades en ombyggnation av katedralen till romansk arkitektur. År 1133 blev San Lorenzo katedralen säte för ärkebiskopen. Katedralen är tillägnad den Helige Lorenzo Martire och hyser askan av stadens helgon den Helige Giovanni Battista. Askan lämnades över till katedralen under slutet av det första korståget

Från Cattedrale di San Lorenzo gick jag till Porta Soprana som var en av de tre stadsportarna
Redan under den romerska perioden tror man att den dåvarande staden var omgärdad av en befästningsmur. På 800-taket började en mur byggas runt Genua för att skydda staden mot fientliga angrepp. Muren stod klar på 1100-talet. I denna fanns tre stadsportar, en av dem var den vackra Porta Soprana. Bara två av de ursprungliga tre stadsportarna finns bevarade
Efter besöket vid Porta Soprana var det dags att titta på så många palats som möjligt innan det var dags att återvända till Chiavari

Jag tittade på ett drygt tjugotal palats som finns med på UNESCO:s världsarvslista. I några av palatsen kunde jag besöka de öppna foajéerna, några var bankkontor och tillät ett kort besök, andra tillhörde universitetet och i dem kunde jag också komma in en bit i och några fungerade som museer. Dessa kunde jag inte göra några mer omfattande besök i på grund av tidsbrist. De flesta fick jag dock nöja mig med att betrakta från utsidan då de inte var tillgängliga för allmänheten

Det var magnifika byggnader jag tittade på och jag njöt verkligen av den vackra arkitekturen. Vilken prakt och vilka förmögenheter det plöjts ned för att skapa dessa palats!

Timmarna jag vandrade runt i Genuas gamla stad försvann snabbt och plötsligt var det dags att gå tillbaka till järnvägsstationen. På vägen dit träffade jag på min reskamrat som lämnat mig tre timmar tidigare då hade han sett ”tillräckligt” med arkitektur. Båda var vi nöjda med dagen i Genua och jag kände att jag inte på långa vägar sett allt jag velat se. Jag får nog åka tillbaka till Genua och fortsätta att fördjupa mig i världsarven!

Palats jag besökt eller tittat på under dagen var, bland annat Antonio Doria, Clemente della Rovere, Giorgio Spinola, Pantaleo Spinola, Giacorno Spinola, Ayorolo Negrono, Paolo Battista, Franco Lercari, Tobia Pallavicino, Angelo Giovanni Spinola, Gio Battista Spinola, Nicolosio Lomellino, Giacomo e Lazzaro Spinola, Nicolo Grimaldi, Ridolfo Maria, Geralamo Grimaldi, Gio Carlo Brignole, Gio Agostino Balbi, Stefano Balbi, Piazza Ferrari, Palazzo Ducale och Palazzo della Borsa

När jag satt på tåget tillbaka till Chiavari under seneftermiddagen var jag mer än nöjd med dagens upplevelser i Genua. Vid 17.30-tiden var jag tillbaka i Chiavari. Där väntade uppfräschning inför kvällens middag och påföljande dag en ny vandring i det vackra Ligurien!

Den här veckan var laddad med trevliga och intressanta upplevelser; besök i Cinque Terres fem världsarvslistade byar Vernazza, Corniglia, Manarola, Monterosso och Riomaggiore, fina vandringar, härligt väder och god italiensk mat. Inte så mycket mer att önska sig under en vecka i Italien!

Italien, oavsett vilken region man besöker, har mycket att erbjuda sina gäster. Vacker natur, fina stränder, intressanta gamla städer och byar, många världsarv, en intressant historisk miljö, god mat och gott vin. Här finns något för alla! Det är lätt att förstå varför landet är mångas favorit. Har Du ännu inte besökt Italien res hit så snart Du kan och njut av underbara upplevelser! 

Resan gjord i september 2019

Andra resor jag gjort till Italien:

Vandring i Dolomiterna (Pustertal)     Vandring i Dolomiterna (Val di Fiemme)

Rom och Vatikanen     Toscana     Sicilien     Apulien

Mer information     Italien landsfakta

min gamla hemsida

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik