sydkorea-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

seoul, söul, suwon, andong, hahoe, gyeongju, busan, ön jeju-do och olika sevärdheter på denna var några platser jag besökte på min resa till sydkorea, rainer stalvik

Fler bilder från Sydkorea finns på www.stalvik.com mm För mer information  Sydkorea-Grundfakta   Sydkorea-Landsfakta

Resa till Sydkorea – Seoul, Suwon, DMZ, Hahoe, Busan, Jeju-do mm

Egentligen hade jag ingen uppfattning om hur det skulle vara att besöka Sydkorea då jag mött få, knappt någon, som besökt detta lilla moderna land med gamla traditioner. Min resa blev intressant och upplevelserik.

Resan startade, och slutade, i huvudstaden Seoul, en av världens största städer. Efter några dagars acklimatisering tog jag tåget till städerna Suwon, Andong, Gyeongju och Busan. Från Busan flög jag till ön Jeju-do, landets kanske mest kända turistmål. Från Jeju-do flög jag tillbaka till Seoul.

Under resan besökte jag flertalet av de platser som finns med på UNESCO:s världsarvslista och många andra historiskt intressant platser, jag besökte myllrande marknader och landets största fiskmarknader, i Busan besökte jag världens största varuhus, på ön Jeju-do vandrade jag i Hallasan National Park, mötte de berömda kvinnliga dykarna, haenyeo, i Ilchulbong och besökte lavatunneln Manjanggul, med på UNESCO:s lista över världsarv. Dessutom gjorde jag ett besök på en av världens farligaste platser, DMZ, den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea. Här får alla besökare skriva under ett papper om att de är medvetna om att de kan bli ihjälskjutna och att militärerna i så fall inte har något ansvar för detta. Och naturligtvis njöt jag av all god mat!

Allmänt om resan

En resa till Sydkorea har nästan inte funnits med på min ”resekarta”, landet är av någon anledning ”anonymt” vilket är synd för detta är ett mycket trevligt och lättrest land och har mycket att erbjuda en besökare.

Här finns vacker natur, många intressanta historiska platser, ett flertal av dem finns med på UNESCO:s världsarvslista, ett intressant kulturliv, god mat och, för den som vill, mycket goda shoppingmöjligheter. För den som vill roa sig genom ett ”hektiskt” nöjesliv erbjuder Seoul goda möjligheter. Hotellen är i regel rena, välstädade och billiga.

Ett av de få problem jag upptäckte under min resa var att var lite svårt att hitta personer som talar engelska, även på så utpräglade turistdestinationer som Gyeongju och ön Jeju-do.

När jag planerade min resa i Sydkorea använde jag guideboken från Lonely Planet som underlag för att hitta intressanta sevärdheter och transporter. Flygbiljetten till och från Sydkorea bokade jag på internet, så även vissa av tågresorna i landet, inrikesflyget bokade jag via en resebyrå i Sverige, flera hotell bokade jag också via internet, men flera letade jag upp på plats.

För att komma till de olika destinationerna jag lagt upp i resplanen gjorde jag de flesta transporterna med hjälp av lokalbussar på landsbygden, i Seoul använde jag oftast tunnelbanan och ibland fick jag även anlita taxi på landsbygden när bussförbindelserna var glesa.

Det är lätt att ta sig runt mellan de olika destinationerna , det är billigt och de olika färdmedlen håller tidtabellerna!

Mellan städerna Seoul, Andong, Gyeongju och Busan åkte jag tåg. Från Busan flög jag till ön Jeju-do och därifrån flög jag tillbaka till Seoul.

Transporterna i Sydkorea fungerar otroligt bra, alla transporter vare sig det gäller tåg, tunnelbanan eller bussar är mycket punktliga, förbindelserna täta och det är billigt att åka med dem. Vad som också överraskade mig positivt var att det inte förekommer någon vandalisering eller klotter i dessa och nedskräpningen är minimal, nästan obefintlig. Trots att det råder stark trängsel på tunnelbanan ibland beter sig alltid koreanerna väldisciplinerat. Varken skrik eller ohövligheter förekommer (åtminstone inga högljudda). Det var härligt att vistas bland koreanerna som alltid var lugna och vänliga. Jag kunde inte låta bli göra jämförelser med Sverige…..

Vädret skall enligt guideböckerna vara bra i september och därför valde jag att åka hit denna månad. Men även Sydkorea har drabbats av väderförändringar och därför fick jag inte uppleva så många soliga dagar som jag hade hoppats på. De flesta dagarna var molniga, men med härliga dagstemperatur på c:a +25 grader C. För första gången i mitt liv fick jag uppleva en tyfon och den drabbade mig när jag var i staden Gyeongju med kraftiga regnskurar och hårda vindar.

Besöket i Sydkorea blev en mycket trevlig upplevelse och jag kan bara rekommendera resenärer att åka hit. Här finns så mycket att se och uppleva och det är billigt för att vara ett modernt och välutvecklat land l Sydkorea blandas ett modernt leverne med gamla traditioner.

Flygresan

På nätet hittade jag en bra flygrutt och bästa pris hos Turkish Airlines. Det blev dock en lång flygresa till, och från, Seoul!

Så här flög jag:

Göteborg – Istanbul, Tur och Retur (ut 3 t 30 min)(hem 3 tim 30 min)
(Total restid ut 27 tim.)

Istanbul – Seoul (Incheon), Tur och Retur (ut 10 t 30 min) (hem 11 t, 20 min)
(Total restid hem 30 tim., 30 min)

Säkerhet

Så här skrev UD på sin hemsida i september 2012 om säkerheten i Sydkorea:

Allmänna säkerhetsläget

”Sydkorea är ett tryggt resmål. Brottslighet förekommer endast i liten utsträckning.

Då man planerar sin resa är det klokt att följa med det säkerhetspolitiska läget på den Koreanska halvön. Läget är fortfarande spänt till följd av den kris som fick sin början i oktober år 2002. Syd- och Nordkorea har ändå inte brutit diskussionskontakten och något krigshot föreligger inte för närvarande. Det internationella samfundet fortsätter sina strävanden för att krisen ska få en fredlig upplösning.

I Sydkorea anordnas ofta demonstrationer mot de amerikanska truppernas närvaro i landet och i anknytning till arbetsmarknadskonflikter och inrikespolitik. I Seoul förekommer demonstrationer ofta särskilt i Gwanghwamun-området nära Förenta staternas ambassad, i närheten av amerikanska militärbaser samt vid parlamentet. I allmänhet har åsiktsyttringarna varit fredliga och närmast endast orsakat störningar för trafiken. I några fall har det dock förekommit våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranterna och polisen. Eventuella demonstrationer bör undvikas.

Naturförhållanden/naturkatastrofer

På somrarna och i början av hösten kan kraftiga orkaner (tyfoner) orsaka farliga situationer. Vid landets sydkust finns en liten risk för jordbävningar och flodvågor orsakade av jordbävningar.”

Mina erfarenheter av säkerheten i Sydkorea under denna resa stämmer väl överens med vad UD skriver. Detta är nog ett av de tryggaste länder jag besökt. Inte en enda gång under min resa uppstod någon som helst hotfull situation.

Jag upplevde koreanerna som hjälpsamma och vänliga om man bad om hjälp. Många ville gärna tala med mig och frågade ofta varifrån jag kom och vad jag gjorde i landet. Inte någon gång under resan hörde jag människor bråka med varandra, eller höja rösten. Koreanerna är väldigt lågmälda generellt sett. Jag såg bara en berusad person under mina 24 dagar i landet.

När jag var i Gyengju fick jag uppleva den värsta tyfonen som drabbat Sydkorea på 31 år!

Även ur ett säkerhetsperspektiv kan jag, mer än gärna, rekommendera ett besök i Sydkorea.

För aktuell information om säkerhetsläget se UD:s information   Din resa utomlands

Kostnader

Det är billigt att resa i Sydkorea. Man kan få ett bra motellrum för W 25 000, c:a SEK 160:-, för W 30 000, c:a SEK 210:-  får man ett riktigt bra rum, frukost ingår sällan. Enda stället jag bodde på där frukost, som till stor del bestod av bullar och andra söta bakverk, ingick var i Seoul.

Som singelresenär får man inga fördelar på hotellen genom lägre rumspriser, man betalar för rummet, som oftast är ett dubbelrum med badrum, TV, hårtork och ibland en pc. Wifi finns på de flesta hotellen. Om man delar rumspriset på två är det superbilligt att bo på hotell i Sydkorea! Uppåt finns naturligtvis ingen kostnadsgräns….

Måltiderna är en höjdpunkt och utbudet på restaurangerna är stort. Man kan äta gott från W 5000, c:a SEK 35:-, men går man upp till W 10 000:-, c:a SEK 70:- innehåller måltiderna rikligt med  kött. Till maten serveras alltid 5-8 små vegetariska rätter, som är mycket goda. Vatten brukar ingå som dryck. Vill man ha öl till maten tillkommer en kostnad på c:a W 3000, c:a SEK 21:- för en starköl på 50 cl. Vatten på flaska i en affär ligger i genomsnitt på c:a W 1000:-, c:a SEK 7:-, för 1,5 liter.

Kostnader för tåg-, buss- och tunnelbanebiljetter år låga. Min tågbiljett, i första klass mellan Seoul och Andong (4 tim och 20 min) kostade ungefär SEK 125:-. Kostnad för en långresa på t-banan gick aldrig på mer än W 2 000, c:a SEK 14:-. Lokalbussarna brukade kosta W 1 300, c:a SEK 10:-. På Jeju-do kunde de dock kosta upp till W 5 000, c:a SEK 35:-, när jag åkte längre sträckor.

Inträde till olika sevärdheter kostade för det mesta W 1 000 – W 1 500, c:a SEK 7:- – 10:-. Inträdet till vulkanen Sangumburi kostade dock hela W  6000:-, c:a SEK 42:-, vilket var ett högt pris med tanke på hur lite det fanns att se här.

Boende

Mitt boende under resan var blandat mellan enkelrum på vandrarhem, motell och ett hotell, några var förbokade på internet. Generellt sett var de flesta bra, men det fanns några ”bottennapp”; Hanji Hostel i Gyeongju, Sam Won Jang Motel i Busan och Green Day Hostel i Jeju-si.  Green Day checkade jag inte ens in på. ”Värstingen” var nog ändå Sam Wan Jon i Busan! Här bodde jag i ett litet, illaluktande, fuktigt rum med ett pyttelitet fönster mot trapphuset.

Ett sätt att få tag på bra rum, i det prisläge man tycker passar reskassan,  är att besöka turistinformationen som i regel ligger i anslutning till järnvägsstationen. Personalen talar engelska och hjälper gärna till.

Resa till Sydkorea

Seoul, Sydkoreas huvudstad

Mina fyra första dagar i Sydkorea, inklusive ankomstdagen, tillbringade jag i Seoul, Sydkoreas huvudstad och fyra dagar efter vistelsen på ön Jedu-do var åter Seoul min bas.

Seoul  med cirka 11 miljoner invånare, c:a 25 miljoner inklusive förstäder, har varit Sydkoreas huvudstad sedan 1392. Seoul är nu en av världens största städer. Många av Seouls palats och tempel förstördes under den japanska ockupationen och än värre drabbades staden under Koreakriget på 1950-talet. Under 1960-talet återuppbyggdes staden och är därför idag en modern stad, trots detta finns det ett flertal intressanta sevärdheter kvar i staden och dess omgivningar.

Under de dagar jag hade Seoul som bas besökte jag, bland annat, nedanstående sevärdheter.

Palatset Changdeokgung, UNESCO-listat, är en av Seouls största sevärdheter. Palatset byggdes år 1405 och var till en början stadens näst viktigaste. När huvudpalatset Gyeongbokgung förstördes under den japanska invasionen på 1590-talet blev Changdeokgung huvudpalats.

Bukchon Hanok byn, som egentligen betyder “Den norra byn”, rymmer cirka 900 välvårdade hanoks, traditionella koreanska hus. Områdets karaktär har gjort att flera koreanska TV-serier har spelats in här och är numera en stor turistattraktion.

Jongmyo helgedomen, UNESCO-listad år 1995, tillägnades kungarna och drottningarna som regerade under Joseon-dynastin, 1392 – 1910. Jongmyo är en vacker byggnad med ett vackert och rofyllt läge mitt i Seoul. Byggnaden förstördes under den japanska ockupationen år 1592 men återuppbyggdes. Parken utanför helgedomen är en populär samlingsplats för pensionärer som söker sig hit för att spela spel och umgås.

Palatset Gyeongbokgung var stadens huvudpalats tills det brändes ned av japaner år 1592 och låg sedan i ruiner i nästan 300 år innan det återuppbyggdes. Återuppbyggnaden blev så dyr att den i praktiken ruinerade statsfinanserna. Varje dag kan man beskåda ett spektakulärt vaktombyte med soldater klädda i 1400-tals uniformer vid huvudporten.

Palatset Deoksugung var ett av de fem kungliga palatsen under Joseon-dynastin och byggdes i början av 1400-talet: Ursprungligen var det tidigare tre gånger så stort som det är idag. Även här kan man titta på ett spektakulärt vaktombyte, om vädret tillåter, dagligen med soldater i 1400-tals uniformer.

City Hall, stadshuset, ligger granne med Deoksugung. Det gamla stadshuset är en mäktig byggnad i sten från 1920-talet. Det nya är en vacker byggnad i glas 2011 som ligger strax intill det gamla stadshuset. Framför det gamla stadshuset ligger Seoul Plaza, ett stort gräsområde med en vackert sprutande fontän. Här ges ofta gratiskonserter. När jag var här spelade olika popband.

Vill man komma bort från stadens larm en stund kan man besöka det heliga berget Inwangsan och templet Guksa-dang, Seouls mest berömda shamanistiska tempel. Guksa-dang byggdes på 1390-talet på berget Namsan men förstördes av de japanska ockupanterna 1925. Templet flyttades då i hemlighet till Inwangsan. Från templet kan man vandra upp för stentrapporna till Seon-bawi, ett par märkliga klippformationer som enligt legenden är en förstenad munk, eller kung. Hit kommer unga kvinnor eller par för att be om framgång med att skaffa barn.

De kungliga gravarna Samreung Gongwon, UNESCO-listade, ingår i den grupp kunga- och drottninggravar som finns på olika platser i Seoul och dess omgivningar. Dessa gravar är de lättaste att besöka då de enkelt kan nås med tunnelbana.

De kungliga gravarna uppfördes under Joeson-dynastin, som existerade i 519 år. Dynastin hade konfucianismen som sin huvudreligion. Eftersom man vördade sina avlidna har de 119 gravarna, 42 tillhör kungar eller drottningar, vårdats fram till dags dato och finns därför kvar som monument från en svunnen dynasti. Gravplatserna togs upp på UNESCO:s världsarvslista i juni 2009.

I två av gravarna vid Samreung Gongwon finns kropparna av två kungar som regerade under Joseon-dynastin. Den ena tillhör den 9:e regenten Kung Seongjong, 1457 – 1494. En bit längre bort finns graven tillhörande hans hustru drottning Jeonghyeon, 1462 – 1530. I den andra graven ligger den 11:e regenten Kung Jungjong, 1488 – 1544,  begravd

De kungliga gravarna Donggureung är lite svårare att nå då de ligger cirka 20 kilometer utanför Seouls centrum. För att komma till dem måste man åka både tunnelbana och buss, såvida man inte följer med på en organiserad tur. I detta område ligger sju kungar och tio drottningar begravda i pampiga gravar som vaktas av allehanda figurer. Gravarna ligger i ett naturskönt område. Bara tre av dem kan man komma tätt inpå, de övriga kan bara betraktas på avstånd. En av gravarna som finns här tillhör kung Taejo, 1335 – 1408, som grundade Joseon-dynastin och därmed blev dess förste regent.

DMZ, Den demilitariserade zonen, är en buffertzon mellan Nord- och Sydkorea som är 4 kilometer bred och 240 kilometer lång. Här är spänningarna mellan länderna så starka att platsen räknas som en av de farligaste att besök i världen. Enda sättet att komma hit är att följa med på en organiserad tur. Alla besökare får skriva under ett papper på att de är medvetna om att det finns en risk att bli ihjälskjuten och att man friskriver militären om så skulle vara fallet! Jag valde en heldagstur och kom på så sätt till alla de platser som får besökas.

Besöket började på Camp Bonifas, som är uppkallad efter en av de amerikanska soldaterna som höggs ihjäl av nordkoreaner med yxor när man ville röja undan ett träd som skymde spaningen år 1976.

Efter en kort information på Camp Bonifas om säkerhetsrutiner mm här körs man i buss till byn Panmunjom. Här ligger JSA, Joint Security Area, det gemensamma säkerhetsområdet där förhandlingar sker mellan Nord- och Sydkoreanska generaler samt representanter från FN. Ingenstans i världen kan man komma så nära Nordkorea utan att riskera påföljder.Det var en speciell känsla att stå i rummet där förhandlingar mellan Nord- och Sydkorea brukar pågå. Detta är ett högpolitiskt område!

Bussturen gick sedan till platsen där de amerikanska soldaterna höggs ihjäl med yxor av nordkoreaner år 1976. Vi fick dock inte stiga ur bussen på grund av säkerhetsläget. Nära denna plats ligger bron “Bridge of no return” där den siste (?) västerlänningen gick över 1968.

Ett besök i den tredje tunneln, som nordkoreanerna byggde för överraskningsanfall på Sydkorea, är en av turens höjdpunkter. Tunneln som upptäcktes år 1978 är 1 635 meter lång, 2 meter bred och 2 meter hög. Tunneln var tänkt att kunna släppa igenom en fullt krigsutrustad nordkoreansk armé på 30 000 man på en timme. Turister får gå en sträcka på endast 265 meter i denna tunnel, fram och tillbaka. Trots denna korta sträcka får man en god bild av tunnelns dimensioner och man kan nästan framkalla bilden av nordkoreanska soldater i full krigsutrustning komma rusande genom denna trånga tunnel.

Tunnel 3 är den största av de fyra invasionstunnlar som upptäckts sedan 1974 och har blivit en stor turistattraktion. Dess popularitet irriterar nordkoreanerna i så stor omfattning att de har framför krav på en del av turistintäkterna eftersom det var de som byggde tunneln!

Dora Observatory är den nordligaste observationspunkten inom DMZ. Härifrån har man goda vyer in i Nordkorea eftersom avståndet till landet är som kortast här. Från Dora ser man byn som kallas för Propaganda, en obebodd by med bara kulisser och högtalare som skickar propaganda till Sydkorea. Jag kunde också se den stora flaggstolpen som nordkoreanerna byggt för att hissa landets flagga, en av de största i världen som väger mer än 300 kilo!

Vid Monastery Visitors Centre åt vi lunch och jag passade även på att titta på den berömda bron “Freedom Bridge”. Den som ville kunde även handla i en stor souvenirbutik här.

  Sista anhalten på DMZ-turen gjordes vid Dorasan station som är den nordligaste järnvägsstationen i Sydkorea. Den har byggts som en symbol för det delade Korea men också med förhoppning om ökad framtida trafik mellan länderna.

Efter besöket vid Dorasan station återvände vi till Seoul och under resan dit var det många tankar som dök upp om det spända politiska läget mellan Nord- och Sydkorea som kan ge effekter på hela världsfreden.

Seoul har flera trevliga och spännande marknader som man kan besöka. Jag besökte fiskmarknaden Noryangjin och den mera traditionella Kwang-Jang marknaden.

Fiskmarknaden Noryangjin är en oerhört intressant upplevelse. Här säljs i stort sett allt som kan fångas i havet; olika arter av fiskar, färska, stekta eller torkade, rockor, bläckfiskar, musslor, krabbor och snäckor mm

Här trängs cirka 800 försäljare som alla försöker fånga kundernas uppmärksamhet. I väntan på kunder utför de olika arbetsuppgifter. Det används mycket vatten av försäljarna varför det är blött och fuktigt i lokalen. Och doften av fisk vilar tung här inne. Den satt kvar i timmar i kläderna efter att jag lämnat marknaden.

Kwang Jang marknaden ligger på kort promenadavstånd från helgedomen Jongmyo. Efter att ha strövat omkring i den lugna miljön vid Jongmyo är det nästan en chockupplevelse att besöka Kwang Jang med sitt myllrande liv och höga ljudnivå.

På Kwang Jang finns alla de traditionella marknadsprodukterna som grönsaker, kött, kläder, tyger mm Det som gör den spännande att vandra runt på, tycker jag, är alla små matlagningsstånd där man kan sätta sig och prova på en mängd olika exotiska rätter till en låg penning. Jag åt en vegetarisk rätt som även innehöll tofu, mycket gott och priset var cirka SEK 30:-. Den riktigt djärve kan smaka på både grillat gristryne eller grillade grisöron.

Sista dagen jag var i Seoul gjorde jag en vacker och intressant vandring utefter Hanfloden. Under vandringen tittade jag, bland annat, på regeringsbyggnaden, den guldfärgade skyskrapan 63 City, flera vackra broar och den flytande scenen där man har konserter eller spelar teater.

Seoul var en intressant, spännande och trevlig stad att uppleva!

Suwon

Jag kom till Suwon med tåg, 30 minuter, från Seoul för att titta på den mäktiga försvarsmuren Hwaseong och palatset Hwaseong Haenggung, båda med på UNESCO:s världsarvslista.

Det var nära att Suwon, cirka 1 100 000 invånare, blev Koreas huvudstad år 1794. Kung Jeongjo föreslog att makten skulle flyttas från Seoul till Suwon men hann aldrig att förverkliga sina planer innan han avled. Dock hade den mäktiga stadsmuren och palatset redan hunnit att byggas. Efter att kungen avlidit var det ingen som hade planer på att flytta makten från Seoul.

Den gamla försvarsmuren Hwaseong, med på UNESCO:s världsarvslista, är med sina försvars- och observationstorn ett imponerande byggnadsverk. Muren är konstruerad av jord och förstärktes med stora stenblock, en för sin tid innovativ konstruktion.  Den är nästan sex kilometer lång och det går att vandra på denna med fina vyer över den gamla och moderna staden. Det finns ett flera mäktiga portar i muren. De mest imponerande är Paldalmun (södra stadsporten), stadsporten Hwahongmun är byggd över en liten flod, och kanske den vackraste av dem alla. Unika är Bongdon-tornen varifrån man skickade meddelanden till hovet genom röksignaler på dagtid och med eldar när mörkret fallit.

Under min vandring på den gamla stadsmuren hade jag sällskap av en trevlig koreansk man som mycket initierat berättade om den gamla försvarsmuren och Korea. Vår bekantskap avslutades med en gemensam lunch.

Det vackra palatset Hwaseong Haenggung, med på UNESCO:s världsarvslista, byggdes under 1700-talet på order av kung Jeongjo. Palatset förstördes under den japanska ockupationen. De delar som återstod har restaurerats och förstörda delar har återuppbyggts. Palatset är idag en stor attraktion.

Andong

Jag kom till staden Andong, cirka 185 000 invånare, med tåg från Seoul, knappt fyra och en halv timmes restid, och tyckte att jag nu kommit till en riktig ”småstad”.

Andong skulle bli ett kort stopp, mest för att besöka den gamla byn Hahoe, som är med på UNESCO:s lista över världsarv.

Själva staden har inga större sevärdheter men är trevlig att promenera runt i. Eftersom jag bara hade en eftermiddag på mig i Andong gick jag mest runt i centrala staden, nära järnvägsstationen. Många moderna byggnader och något gammalt tempel var det jag såg.

Den stora attraktionen i Andong-regionen är den gamla byn Hahoe, med på UNESCO:s världsarvslista.Enklaste sättet att komma till byn, om man inte har tillgång till egen bil, är att åka med en lokalbuss, som tar en knapp timme.

Byn Hahoe har ett vackert läge vid floden Nakdong och är omgiven av stora risfält. I byn finns cirka 230 gamla hus, alla är bebodda varför man får tänka sig för så att man inte ”klampar” in på folks egendom utan tillstånd. Det finns familjer som levt här i generationer i  600 år!

Att komma in i byn är som att förflytta sig hundratals år tillbaka i tiden. Husen ligger ofta bakom stenmurar som slingrar sig längs bygatorna. Taken på husen där de ”fattigare” bor är klädda med halmtak medan de ”rikare” har tegeltak på sina hus. Några av familjerna hyr ut något/några rum åt turister som vill bo i byn.

Mitt i byn finns ett 600 år gammalt heligt träd Legenden säger att gudinnan Samsin bor i detta. Hit kommer kvinnor, eller par, som är på väg att skaffa barn för att be. Delar av trädet och statyn framför det är klädda med små handskrivna lappar där olika önskningar gällande barnafödande skrivit ned. Tron på att få hjälp med barnafödandet har alltid varit stark i Hahoe och vid början av byn finns en samling gamla fertilitetsstatyer som är intressanta att titta på.

Mitt emot byn, på andra sidan floden, reser sig en brant bergvägg som man kan färja över floden till. Går man upp på denna får man en fin vy över Hahoe.

Mitt besök i byn varade i drygt tre timmar och avslutades med en fin vandring mellan gröna risfält.

Tillbaka i Andong gick jag till den sju våningar höga tegelpagoden Beopheungsaji, Koreas högsta och äldsta, byggd på 600-talet. Jag gick även till den vackra, gamla träbron Wolyeonggyo, som med sina 367 meter är Koreas längsta träbro.

Påföljande dag skulle jag göra en ny tågresa. Denna gång till Gyeongju

Gyeongju

Gyeongju , 280 000 invånare, kallas även ”Museet utan väggar” för alla sina sevärdheter.

Jag tog staden omedelbart till mitt hjärta, även om jag hade otur med vädret under min vistelse med mycket regn och hårda vindar. Dagen jag skulle lämna Gyeongju fick jag till och med känna av tyfonen Sanba som drog fram över den koreanska halvön.

Gyeongju  blev huvudstad i det en gång så mäktiga Shilla-riket år 57 före Kristus och var det därefter i nästan 1 000 år. Under 600-talet efter Kristus blev Gyeongju huvudstad för det förenade Korea och hade en befolkning på omkring en miljon invånare. Som alla stora imperier föll Shilla-riket samman genom inre konflikter och attacker från erövrare genom tidernas lopp.

Gyeongju är kanske Koreas främsta stad när det gäller antalet historiska sevärdheter, tempel mm på en och samma plats. Här är det inte svårt att tillbringa lång tid om man vill detaljstudera dessa och dessutom behövs en hel del tid om man skall gå mellan vissa av sevärdheter då de ligger ganska långt från varandra. Själv hade jag bara tre dagar till förfogande att utforska Gyeongju och besökte följande sevärdheter.

I Tumuli-parken finns 23 stora gravhögar tillhörande Shilla-kungar och dess anhöriga. Den största gravkullen är mer än 22 meter hög och har en diameter på 250 meter. (Denna grav tillhör de så kallade Noseo-dog gravarna och ligger strax utanför Tumuli-parken).

En av gravarna, Cheonmachong, ”Den himmelska hästen”, har öppnats för allmänheten. När den grävdes ut år 1973 fann man många guldföremål, ädelstenar, vapen och andra föremål i graven. Det finaste föremålet man fann var en vacker kungakrona i guld, klädd med ädelstenar. Graven som uppfördes i slutet av 400-talet är 13 meter hög och har en diameter på 47 meter.

I Wolseong-parken tittade jag på Cheomseondae som är Fjärran Österns äldsta observatorium uppfört år 632 efter Kristus. Observatoriet är lite drygt 9 meter högt.

Från observatoriet gick jag genom den vackra blomsterparken, med en soffa  dit man bjuder in alla världens förälskade att komma och sitta på, till Anapji dammen.

Anapji-dammen och dess omgivningar var en plats man gick till i Shilla-riket för att få avkoppling. Trädgården anlades på 700-talet till minne av att man lyckats förena Koreas olika kungariken till ett enda. De ursprungliga byggnaderna brann ned år 935 efter Kristus men har åter byggts upp.

Det var fridfullt att ströva runt i denna vackra park med en stor damm i mitten, i vilken stora guldfiskar fridfullt simmade omkring, omgiven av vackra tempel liknande byggnader.

Från Anapji är det en cirka två kilometer lång promenad till Bunhwang-sa pagoden. På vägen till pagoden kom fem unga kinesiska män cyklande. De var helt hänförda över att jag gick så långt och bad att få ta bilder på mig!

Bunhwang-sa pagoden uppfördes i mitten av 600-talet under drottning Seondeoks regeringsperiod vilket gör den till den äldsta daterbara i Korea. Det som gör denna pagod speciell, förutom åldern, är att det vid varje ingång finns två väktare. I en separat byggnad finns en stor gjuten klocka som folk brukar ringa i samtidigt som de tänker på önskningar de vill skall gå i uppfyllelse i framtiden.

Templet Bulguk-sa som togs upp på UNESCO:s världsarvslista i december 1995 anses vara den finaste byggnaden som uppfördes i Shilla-riket. Templet ligger 16 kilometer utanför Gyeongju och nås lätt med lokalbuss.

Bulguk-sa templet började byggas år 751 e Kr och stod färdigt år 774. Templet blev centrum för den koreanska buddhismen.  År 1593 förstördes templet nästan helt och hållet av de japanska erövrarna eftersom det användes som en militärbas, men återuppbyggdes senare.

Det som främst utmärker templet är den mycket vackra arkitekturen och i tempelsalarna finns gamla statyer i olika utförande av Buddha. På innergården framför huvudtemplet finns två pagoder som klassats som nationalklenoder.

Från Bulguk-sa kan man vandra till nästa världsarv, jag var tyvärr tvungen att åka buss eftersom regnet öste ned denna dag, Seokguram-grottan i vilken det finns en staty, Bonjonbul, av Sakyamuni Buddhan omgiven av nästan fyrtio väktare och helgon. Granitstenen som man tillverkade Buddhastatyn av hämtas flera mil norr om Gyeongju och släpades till grottan som ligger cirka 740 meter över havet. Seokguram-grottan är ett stentempel uppfört år 774 e Kr. Templet togs upp på UNESCO:s världsarvslista i december 1995.

Dagen jag lämnade Gyeongju fick jag för första gången i mitt liv känna effekterna av en tyfon. Det var tyfonen Sanba som drog fram över staden med kraftigt regn och hårda vindar. Tågresan längs Sydkoreas östra kust till Busan blev därför inte riktigt den fina upplevelse jag hade sett fram emot.

Busan

Tyfonen Sanba var i sin slutfas när jag steg av tåget i Busan. Från järnvägsstationen i Haeundae åkte jag med tunnelbanan till Jagalchi, i närheten av denna tunnelbanestation ligger hotellet jag skulle bo på under mina dagar i Busan. Nära denna station ligger också Koreas största fiskmarknad, vilket kändes när jag kom upp ur tunnelbanan för ”fiskdoften” vilade tung över kvarteret.

Busan är Sydkoreas näst största stad med drygt 3,5 miljoner invånare och ligger på den Koreanska halvöns södra spets. Många resenärer missar ofta ett besök i denna trevliga stad.

Busan är en gammal stad som år 1592 intogs av japaner när dessa skulle säkra en fastlandsförbindelse till Kina. Staden blev fri från olika kolonisatörer i samband med Sydkoreas självständighet år 1945.

Under mina två dagar i Busan besökte jag, bland annat, dessa sevärdheter.

Jagalchi fiskmarknad, landets största, ligger bara något hundratal meter från hotellet jag bodde på, vilket också kändes. Fisklukten vilade tungt över kvarteret.  Försäljarna finns både i ett stort hus såväl som längs gatan utefter kajen. Här kan man också hitta små enkla restauranger som säljer nytillagad fisk inhandlad på fiskmarknaden.

Jag ”chockades” inte av miljön som jag gjort på fiskmarknaden i Seoul. Här kunde jag istället ströva runt mera avkopplat i den stinkande och fuktiga miljön och betrakta varuutbudet. ”Allt” tänkbart som går att få upp i havet säljs på denna marknad; små och stora bläckfiskar, rockor i olika varianter, makrill, musslor, räkor, kungskrabbor mm mm Jo, det är en häftig upplevelse att ströva runt på Jagalchi.

En bit bortom färskfiskförsäljningen finns en avdelning där man säljer torkad fisk i olika former. Även här var det intressant att ströva omkring och titta på det aktiva marknadslivet och dra in dofterna av den torkade fisken. Imponerande var att se en kvinna stå och lägga torkad småfisk i en låda, en och en för att få en snygg förpackning.

Templet Beomeo-sa, anses vara Busans vackraste och har en historia som sträcker sig mer än 1 300 år tillbaka i tiden. Det är ren ”lisa för själen” att komma hit till de vackra och fridfulla omgivningarna långt från stadslivet.

Yongdusan parken är en grön oas dit Busans invånare och turister gärna söker sig. Mitt i parken står Busan Tower, det 118 meter höga TV-tornet som är ett av stadens ”varumärken”.

Haeundae Beach är Koreas mest berömda badstrand. I augusti  söker sig tusentals koreaner hit för att bada och idka strandliv.

Gwangan Beach, är en annan av staden sju berömda stränder.  Från denna strand har man en vacker vy över stadens mest berömda bro, Gwanganbron som är vackert belyst kvällstid.

FN-kyrkogården är en annan av stadens attraktioner. Här ligger 2 300 soldater från 16 nationer som stupade under Korea-kriget begravda. Den välvårdade kyrkogården är väl värd ett besök och de stupade soldaterna ligger begravda nationsvis.

Shinsegae Centum City är världens största varuhus och ett eldorado för ”köpgalna”. Jag gillar inte att shoppa men kunde inte undvika ett besök på Shinsegae bara för att se hur ett så här gigantiskt varuhus ser ut. Visst är det elegant och varuutbudet stort, här finns alla välkända klädmärken att köpa inklusive H&M och mycket, mycket mera.

På mig har en sådan här miljö enbart negativ påverkan då jag tycker det är absurt med detta ”frosseri” i shopping. Jag reflekterade istället över den överkonsumtion som finns i Sydkorea, och i många andra länder, och inser att vi aldrig kan få ett hållbart samhälle så länge konsumtionen styr våra  liv.

Kommer Du till Busan skall Du absolut göra ett besök på Shinsegae!

Mannen som dirigerar bilarna in till varuhusets parkeringsgarage bugar sig djupt för varje bil som kör in i det!

Nästa resmål som stod på tur efter Busan var den lilla ön Jeju-do, Sydkoreas kanske mest kända turistdestination. För att komma till Jeju-do tog jag flyget från Busan, men det finns också möjligheter att åka färja dit.

Ön Jeju-do

Enligt legenden skapades Jeju-do av tre bröder som kom upp ur hål i marken. De grundade det självständiga kungariket Tamna. I början av 1100-talet ersattes Tamna-riket av Goryeo-dynastin. År 1273 erövrade mongolerna ön. Senare erövrades ön av japaner och kineser. År 2006 blev Jeju-do en autonom provins med stort självstyre.

Jeju-do ligger bara knappt 100 kilometer rakt ut i havet sydväst om staden Busan. Ön är en av Sydkoreas populäraste turistdestinationer och resmål för förälskade.Jeju-do är Sydkoreas största ö och berömd världen över för sin naturskönhet och sina vulkaner. Det finns 360 vulkaner på ön, några av dem finns med på UNESCO:s lista över världsnaturarv.

Avståndet från norr till söder 31 kilometer och från öst till väst 73 kilometer. Mitt på ön ligger berget Mount Hallasan, landets högsta berg 1 950 möh. Ringvägen runt kusten är 181 kilometer och har en kustlinje på 258 kilometer. Öns största stad heter Jeju-si och har cirka 300 000 invånare.

Jeju har ett stort antal sevärdheter och jag besökte några av dessa, bland annat nedanstående.

Jeju-si, öns huvudstad med cirka 295 000 invånare, var min bas under vistelsen på Jeju-do. Härifrån tog jag lokalbussar till olika sevärdheter på ön. Dessa går regelbundet och ofta till de flesta destinationerna och är billiga att åka med. Då vissa bussar gick tidigt valde jag att bo på ett bra motell nära bussterminalen.

Sevärdheter i Jeju-si som jag besökte var Jeju-Mok Gwana som var öns administrativa centra under Joseon dynastin. Här finns en samling vackra byggnader uppförda på 1400-talet. I vissa av salarna finns utställningar som visar hur livet kunde gestalta sig. Strax intill ligger Gwandeok-jeong, en stor och vacker paviljong där man tog emot officiella besökare och hade banketter.

Jag passade även på att ta en promenad längs den vackra strandpromenaden längs havet.

I Hallasan National Park ligger Sydkoreas högsta berg, Hallasan som är 1 950 meter högt.  Nationalparken är med på UNESCO:s lista över världsnatursarv och i denna finns flera fina vandringsleder.

Jag åkte till Hallasan NP med en tidig morgonbuss för att ha en stor del av dagen på mig att vandra upp till berget Hallasan. Jag gick Eorimokleden, cirka 5 km, upp och Yeongsilleden, c:a 4 km, ned.

Eorimokleden har en tuff start. Den första timmen går man cirka 2 000 trappsteg upp för berget genom ett skogsparti. När man klarat av trappstegen öppnar sig ett vackert subalpinskt landskap med fint preparerade stigar, ofta spångade, som är lättvandrat. Högsta punkten, 1 700 möh, på denna vandring når man vid lägret Witseoreum då leden upp till toppen av Hallasan numera är avstängd för att vegetationen skall få återhämta sig.

Även Yeongsilleden bjuder på fina vyer över berget Hallasan och dalar på låglandet, samt många trappsteg nedför berget. När man kommer till slutet av leden återstår en vandring på cirka 2 kilometer till busshållplatsen.

Det här är två populära leder så räkna med att du delar dina naturupplevelser med många andra vandrare.

Lavagrottan Manjanggul, cirka en och en halv timmes resa med buss från Jeju-si, är med på UNESCO:s lista över världsarv. Lavagrottan med tillhörande tunnlar är världens längsta system som skapats av flytande lava för mellan 300 000 och 100 000 år sedan. Grottan är 13,4 kilometer lång med en varierande takhöjd på mellan 2 meter och 30 meter och en bredd som varierar mellan 2 meter och 23 meter. Manjanggul är världens största lavagrotta.

Bussen från Jeju-si stannar vid stora landsvägen mot Ilchulbong, cirka två och en halv kilometer från grottan. Lokala taxibilar brukar vänta på turister och erbjuder transport till Manjanggul för W 3 000:-, c:a SEK 21:-. Är vädret vackert kan man gärna promenera till grottan för att få se andra grottöppningar och vacker jordbruksbygd.

Att gå ned i den stora lavagrottan är en spännande upplevelse som börjar med en lång trappa ned i underjorden. Det är sparsamt upplyst och vattnet droppar från taket. Strålkastare lyser upp vissa klippartier och där dessa står finns ofta förklarande textskyltar. Som turist får man bara gå en kilometer in i grottan och här står en vacker lavapelare som är sju meter hög. Även den belyst med strålkastare i olika färger. Promenaden in och ut ur grottan är lite “trixig” då belysningen är ganska dålig och golvet fullt med vattenpölar. När man åter är ute ur grottan bländas men av det starka solljuset.

Det här är en upplevelse jag inte vill vara utan!

Från Manjanggul skulle jag ta mig till dagens andra sevärdhet på UNESCO:s världsarvslista, vulkanen Ilchulbong.

Enligt guideboken skulle det gå bussar tillbaka till landsvägen och när det kom en buss hoppade jag på den och sade “Ilchulbong?” till chauffören. “Ilchulbong”, svarade han och skrattade.

Jag märkte snabbt att bussen inte körde tillbaka till den stora landsvägen där jag stigit av tidigare på morgonen utan körde in på små väger, bortom all bebyggelse genom vacker jordbruksmark. Här och var passerade vi några små byar. Jag blev allt mer oviss om vart bussen var på väg ju längre färden pågick.

På nytt frågade jag chauffören: “Ilchulbong?”
Han svarade skrattande “Ilchulbong” och pekade framåt. Två gamla damer i bussen skrattade och sade även de “Ilchulbong, Ilchulbong”. Att de alla hade roligt åt en vilsen turist förstod jag snabbt.

Efter drygt en halvtimmes körning kom bussen in i något som såg ut som en stad. Chauffören pekade åt mig att gå av. Bussen hade stannat vid en busshållplats. Men var? Jag försökte fråga kvinnan som stod vid hållplatsen. Hon talade ingen engelska men förklarade vart jag skulle gå för att komma till Ilchulbong-bussen. Jag begrep ingenting och började gå. är jag såg en polisstation gick jag in på den för att fråga efter vägen.

Som tidigare när jag kontaktat poliser blev det “panik”. Ingen av poliserna talade engelska och jag kunde inte förklara på ett bra sätt att jag letade efter hållplatsen för bussen till Ilchulbong.

Plötsligt kommer kvinnan från busshållplatsen in på polisstationen och säger någonting till poliserna. De nickar och hon gör tecken att jag skall följa med henne. Vi går till en taxistation. Där pekar hon på bakdörren och visar att jag skall gå in. Jag sätter mig i baksätet.

Taxin kör ut ur staden, som jag inte vet än idag vad den heter, och vi kommer ut på en stor landsväg. På väg till busshållplatsen? Efter en lång stunds körning förstår jag att vi är på väg till Ilchulbong. “Hon blåser mig på en taxiresa”, tänkte jag.

I Ilchulbong säger hon någonting till taxichauffören och jag är säker på att hon skall kliva ur och låta mig betala. I stället får jag se hur taxin kör fram till entrén till vulkanen Ilchulbong. Det var ju hit jag skulle! När jag frågar vad jag skall betala säger kvinnan: “No money. Me pay!” Jag skämdes över mina fula tankar om  att hon ville lura mig och gladdes istället över att jag träffat på ännu en vänlig sydkorean!

Seongsan Ilchulbong, är en liten by på ön Jeju-dos östra sida. Här ligger den spektakulära, men slocknade, vulkanen Ilchulbong, som även den finns med på UNESCO:s lista över världsarv. Målet för de flesta är att bestiga den 182 meter höga vulkanen i soluppgången, vilket tyvärr inte var möjligt för mig.

Jag steg ur taxin och tog farväl av kvinna som bjudit mig på taxiresan hit och gick direkt till biljettkassan för att sedan vandra direkt upp till toppen av vulkanen Ilchulbong.

Leden upp på vulkanen var asfalterad och mängder av människor skulle gå samma väg som jag. Ganska branta trappor upp mot toppen men fina vyer som blev allt bättre ju högre upp jag kom. Här och var utefter stigen upp för vulkanen stod det ett flertal märkliga klippformationer. Dis begränsade de vackra vyerna över havet och byn Seongsan. Det tog inte mer än lite drygt tjugo minuter att komma upp till toppen.

Ilchulbong har en vacker grästäckt krater, lavastenen är för porös för att hålla kvar vatten varför det inte finns någon kratersjö på denna vulkan. Området där man får gå omkring för att titta på kratern är ganska litet varför det blir trångt med alla människor som vistas här. Och alla skall fotograferas med kratern i bakgrunden….

Efter vulkanbesöket gick jag ned till restaurangen Haenyeo House, som ligger vid en vacker strand vid foten av vulkanen. Restaurangen drivs av de så kallade haenyeo, Jeju-dos berömda kvinnliga dykare. Kvinnliga dykare är verksamma även i Japan och Kina. På 1950- talet fanns det nästan 30 000 haenyeos på Jeju-do. Nu finns det knappt
5 000 kvar.

Förr började flickor som skulle bli haenyeos dyka i 13-14-års åldern och utbildas av de mera erfarna kvinnliga dykarna till att samla in marina produkter. De yngsta dykarna kallas för Ha-gun, de näst skickligaste kallas för Jung-gun och de skickligaste för Sang-gun. Nyrekrytering är mycket svår då dagens unga kvinnor inte vill ägna sig åt denna traditionella, men slitsamma sysselsättning varför de nu aktiva kvinnliga dykarna antagligen är den sista generationen dykare. Försök görs för att få med detta urgamla yrke på UNESCO:s lista över kulturella världsarv.

De kvinnliga dykarna ger sig ut i havet varje morgon för att fånga olika sorters fisk, samla snäckor och sjögräs mm, klädda i sina våtdräkter och cyklop. Så här har de fiskat i generationer.De kan ta sig ned till 20 meters djup utan syrgas och kan hålla andan i upp till 2 minuter. De driver sin verksamhet som ett kooperativ och säljer sin fångst på en restaurang som ligger vid foten av vulkanen Ilchulbong.

Varje dag klockan 13.30 och 15.00 visar de upp sina färdigheter på klipporna nedanför restaurangen. Då är besökare välkomna. Kvinnorna börjar med att sätta på sig sina våtdräkter, viktbälten och cykloper. Sedan ställer de sig i rad och sjunger en sång för att vara välsignade innan de simmar ut i havet med sina fångstkorgar. Därefter kan man följa deras jakt i bukten framför restaurangen. Den äldsta kvinnan i gruppen var 73 år!

Det här var en imponerande “föreställning” som man inte får missa om man kommer till Seongsan Ilchulbong!

Vulkanen Sangumburi var det första besöksmålet under min sista dag på Jeju-do. Vulkanen är ett av de populäraste turistmålen på ön eftersom den är så lätt att bestiga. Sangumburi har den näst största kratern av alla vulkanen på ön, 350 meter i diameter och 100 meter djup.

Jag kom till Sangumburi med buss redan klockan 08.15 och upptäckte vid min ankomst att kassan inte öppnade förrän klockan 9! Solen sken och det var varmt så jag satte mig och läste i Camilla Läckbergs bok “Fyrvaktaren”. Efter hand kom det fler besökare och vid 08.30-tiden hade så många kommit att man ansåg det vara nödvändigt att öppna kassan så att vi kunde gå upp på vulkanen.

Det tar bara max. tio minuter att gå från biljettkassan till toppen av Sangumburi. När man är upp vid kratern har man fina vyer ut över det vackra landskapet med flera vulkaner i fjärran. På Jeju-do finns det 360 vulkaner!

Kratern är gräsbevuxen och vid sidan om den finns ett stort område med pampasgräs som böljar stillsamt i vinden. På besöksområdet finns en hjortstaty och en tempelliknande byggnad. På ett fält finns flera gamla gravar.

Jag strövade runt på den delen av vulkanen som är öppen för besökare en stund innan jag gick ned till vägen för att ta en buss till den gamla byn Seongeup. Efter en stunds väntan vid busshållplatsen kom en taxi och erbjöd mig transport till byn för W 4000, c:a SEK 28:-. Jag accepterade priset utan protest och färden till Seongeup tog mer än tjugo minuter.

Den gamla byn Seongeup var tidigare centralort i provinsen med samma namn. Här finns nästan 500 gamla traditionella hus, många klädda med grästak.

När jag steg ur taxin blickade jag in i två stora stenstatyer, dolharubang, den ena var insvept med löv av någon klätterväxt. Hälsade de mig välkomna? Senare kunde jag konstatera att denna typ av statyer fanns på andra platser i byn också. Den här typen av stenstayer, gjorda av lavasten, är en form av väktare och finns i nästan alla byar på ön.

Så snart jag betalat tör taxiresan började jag vandra runt i byn. Här finns många vackra gamla hus, de flesta av dem har tak av gräs som surrats fast med rep så att tyfonerna inte skulle blåsa bort taket. I stort sett alla hus var byggda av lavasten som det finns gott om på ön. De smala gatorna, kantade med hus gav ett ålderdomligt intryck. Här och var såg jag människor men det flesta höll sig tydligen in om hus på grund av värmen.

På vissa ställen låg husen tätt sammanbyggda, ofta stod de för sig själva. På gården stod stora lerkrukor som användes till någonting eller låg gräs på tork. Foder åt djuren? Grisar sprang i kättar av sten. På två ställen noterade jag en form av brunnar, som antagligen använts innan vatten drogs fram till husen.

I södra delen av byn finns delar av den mäktiga stadsmuren kvar och här ligger hus från 1800-talet. I denna del av byn finns även den del informationsskyltar på koreanska och engelska som berättar husens historia.

Jag vandrade runt i Seongeup under ett par timmar innan jag gav mig iväg med lokalbuss till dagens sista utflyktsmål, Pyoseon Beach. Jag ville till en plats där jag kunde blicka ut över Östkinesiska havet, mot Japan, innan jag återvände till Jeju-si.

Pyoseon Beach är en vacker sandstrand som ligger i anslutning till den  lilla staden Pyoseon. Jag steg av bussen i anslutning till stranden och gick direkt ned till den innan jag vandrade runt bland enstaka hotell och affärer. Vid fyrtornet ligger stora tetrapoder, betongklumpar, som skall skydda piren mot de höga vågorna som sveper in över stranden när orkanvindarna drar fram.

Lunchen bestod av en  hamburgare och en öl som jag åt/drack vid en statyn av två kvinnliga dykare. Middagen, som skulle bli extra god eftersom det var de sista på Jeju-do, blev en besvikelse för jag hamnade på en restaurang i Jeju-si där man varken talade engelska eller hade en meny med engelsk text. Jag valde mat efter bilder och tog någonting som såg gott ut. När maten kom in, fortfarande kokande i en lergryta, kunde jag se bitar av tarmar och grismage (?) flyta omkring bland grönsakerna. OK, tänkte jag. Kan koreanerna äta denna maträtt så kan jag. Räddningen blev ölen och en påse potatischips på hotellet….

Efter lite drygt en timmes rundvandring vid stranden gick jag in till staden. Därifrån tog jag bussen tillbaka till Jeju-si och därmed var min utforskning av ön Jeju-do avslutad. Påföljande dag tåg jag flyget till Seoul där jag tillbringade ytterligare tre dagar innan jag flög hem till Sverige.

Att möta Sydkorea blev en mycket positiv upplevelse. Landet har många intressanta sevärdheter att erbjuda en besökare, allt från tempel som är flera tusen år gamla till ultramoderna byggnader, och vacker natur. Människor är vänliga och försöker ofta hjälpa en resenär, ibland försöker de av ren nyfikenhet. Infrastrukturen fungerar mycket bra och det är billigt att åka med de olika transportmedlen. Boendet är fortfarande billigt. Det enda negativa, som jag kan peka på, att det ganska ofta är svårt att hitta personer som talar något främmande språk.

Res hit och låt dig fascineras av detta lilla intressanta land!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email