Egypten

egypten, afrika, kairo, giza, pyramiderna, luxor, konungarnas dal, drottningarnas dal, karnak, assuan, elefantineön, abu simbel och daraw var några platser jag besökte, rainer stalvik

 Fler bilder från Egypten finns på www.stalvik.com

Egypten – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm 

Egyptens historia, som tillhör världens äldsta, har förtrollat människor i flera tusen år. Många har fascinerats av de mäktiga pyramiderna i Giza, templen i Abu Simbel, Luxor och Karnak, Konungarnas Dal och Drottningarnas Dal etc. Men Egypten har mycket mer att erbjuda än detta. Här finns stora, mäktiga ökenområden och den bördiga Nildalen, ett av världens mest tättbefolkade område. Det historiska arvet har påverkat Egyptens befolkning och lever kvar än idag.

Min rundresa i Egypten gav mig möjlighet att besöka alla de klassiska sevärdheterna, oaserna djupt inne i den Västra Öknen (Libyska Öknen), en seglats på Nilen, kamel- och kreatursmarknaderna i Daraw och bjöd på många spännande möten med människor. Jag besökte bland annat Kairo, Giza, Luxor, Assuan, Elefantineön och Abu Simbel. Detta var en resa som överträffade alla mina förväntningar, med råge.

Läs om min resa under egypten-resa

Egyptens äldre historia i korthet

Vid den mäktiga Nilen uppstod för tusentals år sedan en av världens äldsta civilisationer när nomader och samlarfolk bildade bosättningar på dess bördiga stränder. Behovet att reglera Nilens årligt återkommande översvämningar tvingade folken att samarbeta vilket gav upphov till världens första större centralstyrda stat. Omkring år 3 000 före Kristus enades Övre och Nedre Egypten och riket kom att styras av en kung, farao, som ansågs vara gudomlig garant för välstånd och fred.

I tre årtusenden blomstrade det faraoniska Egypten under perioder som benämns Gamla Riket, c:a 2700 – 2270 före Kristus, Mellersta Riket, c:a 2040 – 1675 f Kr, och Nya Riket, c:a 1550 – 1087 f Kr. Minnesmärkena efter dessa högt stående kulturer är många; pyramiderna, Sfinxen i Giza och de mäktiga templen i Luxor, Karnak, Edfu, Kom Ombo och Abu Simbel mfl.

Under en period av inre splittring erövrades Egypten av hykos, ett asiatiskt folk, cirka 1650 f Kr. Deras välde varade enbart under en kort tidsperiod och med Nya Riket inleddes en ny stor blomstringstid. Då erövrades Syrien, Nubien (Sudan) och Palestina och landet utvecklades till historiens första världsmakt.

Slutfasen av det Nya Riket präglades av förfall och Egypten hamnande, först under assyriskt styre och sedan under persiskt.

Några kända faraoner (alla årtal F Kr.)

Gamla Riket Mellersta Riket Nya Riket

Djoser (266 – 2648)
Mentuhotep II, III, IV (2055 – 1985)
Thutmosis I, II, III (1504 – 1425)
Cheops (2589 – 2566)
Amenemhet I (1985 – 1955)
Hatschepsut (1473 – 1458)
Chefren (2558 – 2532)
Sesostris I (1965 – 1920)
Neferititi (1338 – 1336)
Mykerinos (2532 – 2503)
Amenemhet II (1922 – 1878)
Tutanchamun (1336 – 1327)
Teti (2345 – 2323)
Sesostris II, III (1880 – 1855)
Ramses I (1295 – 1294)
Ramses II (1279 – 1147)

Några viktiga årtal i Egyptens historia (före Kristus)

3 000 Övre och Nedre Egypten enas till ett rike

c:a 2 700 – 2 270 Existerar Gamla Riket

c:a 2 040 – 1 675  Existerar Mellersta Riket

c:a 1 650

Under den inre egyptiska splittringen lyckas ett asiatiskt folk, hyksos, erövra Egypten

c:a 1 550 – 1 087

Existerar Nya Riket. Under denna period erövrades Syrien, Nubien (Sudan) och Palestina. Egypten utvecklades till historiens första världsmakt. I slutet av Nya riket rådde tillbakagång och förfall och Egypten hamnade först under assyriskt och sedan i ett par århundraden under persiskt styre

332

Tiden som persisk provins upphörde när Alexander den store intog Egypten och utropade sig till farao. Han grundade staden Alexandria som blev centrum för hellenistisk kultur och bildning. Efter Alexanders död övertog landet makedoniern Ptolemeus, vars ätt styrde Egypten fram till år 30 f Kr, då romarna besegrade Egyptens flotta och armé

30

Romarna besegrade Egyptens flotta och armé. Som en följd av nederlaget begick drottningen Kleopatra självmord genom att låta sig bitas av en giftorm. Egypten blev därmed en provins i det Romerska riket

Några viktiga årtal i Egyptens historia (efter Kristus)

60

Kristendomen kom till Egypten när den koptiska kyrkan grundades, troligen detta år. Kopterna förföljdes av romarna och kom, efter Romarrikets fall på 400-talet, i konflikt med den bysantinska kyrkan

642

På grund av den religiösa konflikten med Konstantinopel och hårt skattetryck gjorde att egyptierna bara gjorde lätt motstånd när de arabiska erövrarna nådde landet vilket resulterade i en omfattande arabisk invandring och att det arabiska språket tog överhanden

969

Egyptens huvudstad al-Qahira, som betyder Den segerrika, grundades under den fatamidiska perioden

1100-talet

Den kurdiske härskaren Saladin regerade över Egypten som vid denna tidpunkt var centrum i ett större välde. Saladin blev hjälte då han erövrade Jerusalem från de kristna korsfararna

1250 – 1500-talet, början

Regerades landet av mamlukerna, som från början var turkiska slavar, mamluk betyder slav, i arabiska arméer som kunnat avancera och bygga sig en egen maktställning. Baybars I, som spelade en viktig roll när mamlukerna år 1260 besegrade en attackerande mongolarmé, räknas som mamlukväldets grundare

1517 – 1914

Intogs Egypten av den turkiske sultanen Selim I och kom därefter formellt att ingå i det osmanska riket. Från slutet av 1700-talet vbar dock Egypten till stor del oberoende

1798

Inleds Napoleons treåriga erövring av Egypten. Vid denna tidpunkt var landet utfattigt efter upprepad missväxt och svält

1805

Mohammad Ali, en albansk officer i turkisk tjänst, tog makten och inledde en modernisering av landet

1869

Med hjälp av tvångsarbete byggdes Suezkanalen klar och gav därmed först Frankrike och sedan Storbritannien fäste i landet

1882

Britternas allt mer omfattande inblandning i Egyptens affärsverksamhet ledde till en nationalistisk revolt bland jordägare, köpmän och officerare. Revolten slogs ner under året genom en brittisk invasion och därefter ockuperades landet. Britterna satsade på bomullsodling för export till Storbritannien och försummade den inhemska ekonomiska utvecklingen och en påbörjad industrialisering. Detta blev grunden till att Egypten inte kom att utvecklas på ett positivt sätt

1907

Britternas hårda styre gav näring åt nationalistiska känslor vilket resulterade i att det bildades två egyptiska politiska partier. Egyptier skapade en egen delegation, Wafd, för att kräva självständighet vid fredskonferensen i Versailles efter första världskriget. Wafd kom att utvecklas till ett nationalistparti för både muslimer och kopter under slagordet “Halvmånen och korset”

1919

Britterna fängslade och deporterade ledaren Zaghlul Pasha och hans medarbetare, vilket ledde till folkligt uppror med strejker och våldsamheter som krävde över åttahundra människors liv

1922

På grund av egyptiernas hårda motstånd gav britterna gav upp och förklarade Egypten självständigt, men behöll ansvaret för landets försvar och skydd av utländska intressen i landet. Fuad I, tidigare sultan, blev kung och den nya författningen föreskrev parlamentsval

1924

Det första valet gav Wafd egen majoritet i parlamentet, men partiet tvingades bort från makten efter hårda krav från britterna till följd av mordet på den brittiske befälhavaren över egyptiska armén

1928

Grundades det religiöst inspirerade Muslimska brödraskapet

1933

Skapades Det unga Egypten, en radikal nationalistisk organisation med fascistiska och nazistiska sympatier

1936

Genom en överenskommelse med egyptierna började britterna ta hem sina trupper men fick behålla en styrka i kanalzonen. Tillbakadragandet försenades dock av andra världskriget

1939 – 1945

Under andra världskriget var Egypten ett viktigt brittiskt basområde
Kriget splittrade egyptierna. Fuads son, kung Faruq, var en av de egyptier som sympatiserade med Tyskland och Italien. Wafdpartiet stöttade britterna till priset av sitt folkliga stöd då allt fler egyptier slöt upp kring de militanta högerorganisationerna

1942

Stod det viktiga slaget vid el-Alamein

1948 – 1949

Efter arabstaternas nederlag i kriget mot den nybildade staten Israel bildades den underjordiska gruppen Fria officerarna. Den egyptiska monarkin var hårt drabbad av maktkamp, korruption och vanskötsel vid denna tidpunkt

1952

Under ledning av Gamal Abdel Nasser genomförde Fria officerarna en oblodig kupp och bildade Revolutionära kommandorådet. Deras mål var att befria Egypten från brittisk dominans och skapa ett mer rättvist samhälle

1953

Kung Faruq avsattes och Egypten utropades till republik. Alla partier upplöstes och landet blev i praktiken en militärdiktatur

1954

Förbjöds Muslimska brödraskapet

1956

Valdes Nasser till president. Hans första jordreform skulle ge folket bättre levnadsvillkor och genom den väldiga Assuandammen som skulle byggas skulle man skapa mer odlingsbar mark och energi för industrialisering. Nassers utrikespolitik gjorde att Egypten kom på kollisionskurs med västmakterna och han började köpa vapen från öststaterna. Egypten vägrades därmed lån för Assuanprojektet och vände sig därför istället till Sovjetunionen

När Nasser nationaliserade Suezkanalbolaget resulterade det i det så kallade Suezkriget, då Israel, Storbritannien och Frankrike anföll Egypten. Under press från USA drog sig angriparna tillbaka, medan Nasser triumferade. Han hade nått målet att göra slut på brittisk och fransk kontroll i Egypten men istället ökade beroendet av Sovjetunionen

1960 – talet, början

Skapades Arabiska socialistunionen (ASU) vilket blev enda tillåtna politiska partiet. En andra jordreform genomfördes och Nassers politik tog ifrån den gamla överklassen makt och inflytande. Den nya, privilegierade klassen kom nu istället från den statliga och militära byråkratin.
Med sin aktiva utrikespolitik framstod Nasser som arabnationalismens ledare och blev en samlande kraft i konflikten med Israel. Nassers politik väckte enormt gensvar i arabvärlden och gav honom även prestige inom tredje världen och Alliansfria rörelsen, som Nasser var med om att grunda. Strävan efter arabisk enhet, panarabism, ledde till flera unionsförsök med bl a Syrien och Libyen, som dock misslyckades

1967

Nederlaget mot Israel i sexdagarskriget skakade Nassers ställning och utrensningar inom militären genomfördes, arbetare och studenter krävde Nassers avgång och en demokratisering av politiken

1970

President Nasser avled och efterträddes av Anwar al-Sadat, även han medlem av Fria officerarna. Till en början sågs Sadat som en övergångslösning som president men han visade sig ha starka politiska ambitioner och banade väg för en permanent författning som ökade rättssäkerheten
Assuandammen byggdes färdigt

1973

Det till en början framgångsrika oktoberkriget mot Israel stärkte Sadats ställning och bidrog till att han kunde hävda sin egen linje, som skilde sig från Nassers. För honom kom den egyptiska nationalismen före den panarabiska. Han ville lösa Egyptens svåra ekonomiska problem genom en ny politik kallad infitah, den öppna dörrens politik, som gick ut på att uppmuntra investeringar från väst och stärka den privata sektorn

1977

Upplopp och hungerkravaller skakade landet. Över 800 människor dödades och tusentals skadades i konfrontation mellan polis och demonstranter

1978

Infördes flerpartisystem i Egypten och politiskt börjar egyptierna orienterar sig mot USA
Freden med Israel ledde inte till den förbättrade ekonomin som utlovats varför stödet för den muslimska oppositionen ökade

1980

Antogs ett författningstillägg som slog fast att islamsk lag, sharia, skulle utgöra grund för all lagstiftning. Många lagar ändrades men reformerna var inte tillräckligt genomgripande för Sadats kritiker. Oppositionen växte, särskilt bland studenter. Väpnade grupper formades med krav på en islamisk stat
1981 Bröts förbindelserna med Sovjetunionen
Regimen grep ca 1 500 människor, främst ur Muslimska brödraskapet

I oktober mördades Anwar Sadat av islamistiska extremister ur gruppen Jihad, som inte accepterade freden med Israel. Hosni Mubarak blir Sadats ersättare och han försökte välja en medelväg mellan Nassers och Sadats politik. Både press och politisk debatt gavs till en början ökad frihet och oppositionella frigavs ur fängelserna

1982

Fem personer avrättades för mordet på Sadat. I Asyut, där Jihad hade sitt fäste, utbröt ett islamiskt uppror som slogs ner

1984

Vid valet tilläts de fem partier som bildats av Sadat vid sidan av det styrande Nationaldemokratiska partiet (NDP) Hosni Mubarak tillät dock aldrig den politiska oppositionen att hota hans egen maktställning. Efter mordet på Sadat infördes undantagstillstånd, som regelbundet förlängdes med hänvisning till terrorhot och behovet av stabilitet

1989

Greps över 2 000 muslimska fundamentalister inför fastemånaden ramadan vilket ledde till att den underjordiska väpnade oppositionen växte, bl a genom Islamiska gruppen (Jama’a Islamiya). Terrordåden mot säkerhetsstyrkor, utländska turister och kristna egyptier ökade. Regimen svarade med hårda motattacker.  Bostäder brändes och skolor stängdes i jakten på terrorister. Tusentals människor greps, torterades, ställdes inför militärdomstol, fick bristfälliga rättegångar eller hölls utan åtal. Islamisternas mål var att störta regimen, som de ansåg vara gudlös och USA-vänlig, och upprätta en islamisk stat. Mubarak och flera av hans ministrar utsattes för mordförsök

1995

Omkring 50 människor dödades och över 400 skadades i våld under valrörelsen

1997

Mördades ett sjuttiotal människor i Luxor, varav många utländska turister. Regimen svarade med massgripanden, dödsdomar och ökad kontroll av moskéerna, där väpnade grupper ofta rekryterade

1999

Ställdes över hundra islamister inför militärdomstol. När Islamiska gruppen förklarade att man beslutat lägga ner vapnen och övergå till politisk kamp, hade ca 1 500 människor dödats i attentat och strider under 1990-talet. Omkring 30 000 radikala islamister sattes i fängelse under decenniet, men de flesta släpptes senare
Flera års kamp mot terrorn hade försvagat de demokratiska institutionerna, och under året antogs en lag som gav regimen möjlighet att förbjuda frivilligorganisationer att verka. Då hade flera organisationer rapporterat om polisingripanden och tortyr mot ca 1 200 kristna i södra Egypten. Människorättsaktivister, oppositionspolitiker och intellektuella bildade en kommitté, som krävde slut på undantagstillståndet, frigivande av politiska fångar, fria val och fri partibildning. Kommittén kom så småningom att leda en växande proteströrelse. Men undantagstillståndet förlängdes. Inför parlamentsvalet greps Muslimska brödraskapets anhängare, men minst 15 oberoende islamistiska kandidater, som stödde det förbjudna brödraskapet, röstades in i parlamentet. Valet blev dock en överlägsen triumf för regeringspartiet NDP och Mubarak omvaldes till en fjärde mandatperiod. Den nya regeringen bestod av såväl reformpolitiker som traditionalister. Till premiärminister valdes Atef Obeid

2002

President Mubaraks och NDPs starka grepp om makten hårdnade efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Regimen anklagades för att utnyttja den internationella kampen mot terrorism för att slå till mot oppositionella islamister i Egypten. Under året dömdes 51 personer till fängelse anklagade för planer på att störta regeringen med våld. Enligt försvaret fanns inga bevis och de dömda uppgav att de utsatts för tortyr

2003

Irakkriget som inleddes i mars blev en utlösande faktor för en mer vågad opposition mot Mubaraks stöd till USA och USA:s stöd till Israel, men också till arbetslösheten, fattigdomen, korruptionen och undantagstillståndet. Nu krävdes öppet Mubaraks avgång och fria val. En våg av gripanden skedde och följdes av vittnesmål om tortyr
Över 2 000 fångar frigavs, många var medlemmar av Islamiska gruppen. Några av de frigivna hade suttit i fängelse för mordet på Sadat

2004

Efter en regeringsombildning under sommaren tillträdde en ministär kallad ”Gamals kabinett”. Ny regeringschef blev Ahmed Nazif, betraktad som en av Gamal Mubaraks män och regeringen omfattade flera reformvänliga ministrar. Den nya regeringen genomförde en rad ekonomiska reformer. Förslag på mindre politiska reformer kom från president Mubarak vilket, till exempel, innebar att mer än en kandidat skulle tillåtas i presidentvalet. Mubaraks förväntade försök att bli president en femte gång väckte starkt missnöje
Efter några år av relativt lugn drabbades Egypten av en serie terrorattacker delvis riktade mot turister i Sinai. Under hösten dödades 34 människor, de flesta israeler, i bombdåd i Taba-området. Enligt människorättsgrupper greps ca 3 000 personer efter dåden

2005

I juli dödade tre självmordsbombare omkring 70 människor i Sharm el-Sheikh , i Dahab. Enligt regimen var förövarna missnöjda beduiner med band till militanta palestinier i Gazaområdet. Många påstådda terrorister greps. Tre män dömdes till döden. Flera andra dömdes till fängelse, några på livstid
Inför presidentvalet i september godkände valkommissionen nio kandidater vid sidan av den 77-årige Hosni Mubarak. Konkurrensen tvingade Mubarak till mer öppen debatt än tidigare. Han lovade bl a fyra miljoner nya jobb och avskaffande av undantagstillståndet. Enligt det officiella valresultatet fick Mubarak nästan 89 procent av rösterna

I kampanjen inför parlamentsvalet tilläts en mer öppen kritik av regimen och presidenten än tidigare. Den största oppositionskraften, Muslimska brödraskapet, fick för första gången framträda öppet under sin slogan ”Islam är lösningen”. Själva valet blev kaotiskt och våldsamt på flera håll. Flera människor dödades, de flesta sköts ihjäl av polis. Hundratals anhängare till brödraskapet greps. Det Muslimska brödraskapet fick dock nära 20 procent av rösterna och ökade sitt mandatantal till 88

I slutet av året dömdes den liberale oppositionspolitikern Ayman Nour till fem års fängelse anklagad för bedrägeri i samband med registreringen av partiet al-Ghad. Han hävdade att anklagelserna var påhittade och politiskt motiverade. USA protesterade mot fängslandet genom att avbryta handelssamtal med Egypten i början av 2006

2006

I mars dödades 23 människor i nya terrordåd
Efter Muslimska brödraskapets framgång i parlamentsvalet 2005 hårdnade regimens tryck mot oppositionen. Hundratals demonstranter greps under våren när de protesterade mot att två framträdande domare hotades av avsked för kritik mot fusk och övergrepp i valen. I slutet av året och början av 2007 greps över 150 medlemmar av brödraskapet. Presidenten beordrade att flera av dem skulle ställas inför militärdomstol

2007

I februari dömdes en 22-åring till fyra års fängelse för att han i sin blogg på nätet betecknat Mubarak som diktator och al-Azhar som ett “terroristuniversitet” som undertryckte yttrandefriheten
Inför valet till det rådgivande församlingen, majlis al-shura, under sommaren greps över 700 medlemmar av brödraskapet. NDP vann nästan alla mandat, men anklagades för trakasserier och valfusk

I november greps ytterligare 20 medlemmar av Muslimska brödraskapet, samtidigt som ett 40-tal stod inför rätta. Regimens tryck mot oppositionella massmedier ökade, vilket USA protesterade mot

2008

Muslimska brödraskapet meddelade i början av april att gruppen skulle bojkotta de lokala valen den 8 april. Beslutet kom efter en omfattande kampanj från myndigheterna, där medlemmar hindrats från att registrera sig som oberoende kandidater inför lokalvalen

2010

I februari återvänder Mohamed ElBaradei, den förre chefen för FN:s atomenergiorgan IAEA, till Egypten och bildar tillsammans med oppositionsanhängare Nationella rörelsen för förändring

I maj bryter demonstrationer ut i Kairo när undantagslagarna, som varit i kraft sedan 1981, förlängs med ytterligare två år. Cirka 10 000 personer beräknas sitta i fängslade utan rättegång i enlighet med lagarna. Enligt regimen används lagarna enbart vid misstanke om terrorism eller narkotikarelaterade brott

I juni hålls val till överhuset, shouran. Regeringspartiet NDP får 80 av 88 platser. Muslimska brödraskapet blir utan plats och hävdar att fusk förekommit

I november hålls val till parlamentets underhus, folkförsamlingen. NDP vinner 419 av 508 platser. Både Wafdpartiet och formellt oberoende kandidater med band till det förbjudna Muslimska brödraskapet hävdar att fusk förekommer

2011

I januari inleds en process i Egypten som ingår i den så kallade ”Arabiska våren” som var tänkt att leda till demokratisering och frihet men resulterade istället i demonstrationer och oroligheter med många döda, övergrepp, våldtäkter, angrepp på koptiska kyrkor, politikers avgångar och avsättningar, störtande av en demokratiskt vald president mm En process som fortfarande pågår i september 2013 utan att den nått sitt mål

Här nedan finns några viktigare händelser listade

Den 1 januari kräver ett självmordsdåd mot en koptisk kyrka i Alexandria över 20 människors liv. Kravaller skakar under några dagar Alexandria och Kairo, då kopter kräver bättre skydd och drabbar samman med polis

Den 25 januari samlas tusentals människor i Kairo till en demonstration mot regeringen, uppropet till denna har skett i sociala medier. Inspiration kommer från Tunisien, där den ”arabiska våren” redan lett till att en mångårig diktator tvingats bort. Polis försöker stoppa demonstranterna med tårgas och regimen förbjuder alla former av protester. Men de fortsätter, på flera håll i landet

Den 28 januari gör regimen gör ett försök att stänga ned internet- och mobiltelefontrafiken i landet. Efter fredagsbönen samlas stora folkmassor i fortsatta protester på Tahrirtorget. Sammanstötningar förekommer och hundratals rapporteras ha gripits av säkerhetstjänsten
Den 29 januari upplöser Mubarak upplöser regeringen och utser den tidigare flygministern Ahmed Shafiq till ny premiärminister. Trots utegångsförbud i Kairo växer protesterna. Polisen håller sig undan men nu sätts militär in i stället

Den 30 januari talar Mohamed ElBaradei på Tahrirtorget. ElBaradei som året innan har bildat en politisk organisation, Nationella rörelsen för förändring, ses som en möjlig kandidat att leda en övergångsregering

Den 31 januari lovar en militär talesman i ett TV-inslag att armén inte kommer att ta till våld mot folket

Den 1 februari samlas minst en miljon människor kring Tahrirtorget i Kairo. Mubarak utlovar reformer, och säger att han inte ska ställa upp i det presidentval som enligt planerna ska hållas i september

Den 11 februari meddelar Mubarak att han avgår och lämnar över makten till ett militärråd under ledning av fältmarskalk Muhammed Hussein Tantawi

Den 3 mars avgår premiärminister Ahmed Shafiq efter bara en månad, på grund av kritik mot att gamla Mubarakmedarbetare sitter kvar i regeringen. Ny premiärminister blir Essam Sharaf

Den 4 mars bränns en koptisk kyrka bränns ned i stadsdelen Soul i Kairo och tolv personer dödas i de sammanstötningar mellan kopter och muslimer som följer

Den 19 mars hålls en folkomröstning om att ändra i författningen. Av de deltagande väljarna röstar 77 % ja bland annat till att presidentens mandatperiod kortas till fyra år, och att ingen får inneha ämbetet mer än två perioder

Den 13 april häktas Mubarak och hans båda söner Gamal och Ala, misstänkta för korruption och maktmissbruk

Den 16 april beordrar Egyptens högsta förvaltningsdomstol att det forna regeringspartiet NDP upplöses och dess tillgångar överlämnas till den nya regeringen

Den 30 april bildas Frihets- och rättvisepartiet (FJP) formellt. FJP som är Muslimska brödraskapets politiska gren ska enligt företrädarna vara ett öppet och demokratiskt parti, och inte ett utpräglat islamistparti

I början av maj öppnas gränsen mot Gazaremsan som varit stängd i fyra år

Den 24 maj meddelas att Mubarak också åtalas för att ha beordrat mord på fredliga demonstranter under händelserna i januari och februari

Den 28 maj faller en första dom mot Mubarak när en administrativ domstol beordrar honom att betala mångmiljonbelopp för att ha orsakat skador på landets ekonomi, genom att ha stängt ned internet och telefonsystem i revolutionens inledning

I juli meddelar regeringen att cirka 700 polisbefäl har avskedats på grund av dödsskjutningarna under revolutionen

Den 3 augusti inleds rättegången mot Hosni Mubarak, hans söner Ala och Gamal, den förre inrikesministern Habib al-Adli och sex säkerhetschefer. Mubarak nekar till anklagelserna

Den 9 september bryter sig demonstranter, som i flera veckor har protesterat utanför Israels ambassad i Kairo, in i byggnaden. Ambassadpersonalen evakueras av egyptiska soldater

Den 25 november utses Kamal Ganzouri till premiärminister, en post han också hade från 1996 till 1999

Den 28–29 november hålls första omgången i parlamentsvalet hålls, i bland annat Kairo och Alexandria. Valet genomförs under ganska ordnade förhållanden, jämfört med de föregående veckornas oroligheter. FJP får närmare hälften av rösterna. Mest överraskar salafistpartiet al-Nour som beräknas få ungefär en fjärdedel av rösterna

Den 14–15 december hålls andra omgången i parlamentsvalet

Den 27 december återupptas mordrättegången mot Mubarak efter en tre månader lång paus

2012

Den 3-4 januari hålls den tredje omgången av parlamentsvalet

Den 5 januari kräver åklagaren i rättegången mot Mubarak dödsstraff för den avsatte presidenten och hans medåtalade

Den 14 januari meddelar Mohamed ElBaradei att han inte ställer upp i presidentvalet i protest mot militärens fortsatta grepp om makten

Den 29 januari inleds valen till parlamentets överråd, majlis al-shoura

Den 1-3 februari dödas 74 människor dödas efter bråk vid en fotbollsmatch i Port Said

I slutet av mars inleder en församling med hundra delegater arbetet med att skriva en ny författning. Ett tjugotal medlemmar har lämnat sitt uppdrag bland annat i protest mot att kristna, unga och kvinnor inte är tillräckligt representerade i församlingen, som domineras av islamister från FJP och al-Nur

I april meddelar Muslimska brödraskapet att man tänker ställa upp i presidentvalet med viceordförande Khairat al-Shater som kandidat. Därmed frångår rörelsen ett tidigare löfte om att inte delta

I början av maj hålls landets första TV-sända valdebatt. Favoriterna Amr Moussa och islamisten Abdelmoneim Abul-Fotouh deltar. Den senare har fått stöd av konservativa salafistiska grupper, i stället för Muslimska brödraskapets egen kandidat Mohammed Mursi

Den 23–24 maj röstar egyptierna i landets första fria presidentval. Flest röster får oväntat Mohammed Mursi med 24,8 % av rösterna, följd av Mubaraks sista premiärminister Ahmed Shafiq med 23,7 %. Resultatet innebär att den avgörande valomgången den 16–17 juni står mellan Muslimska brödraskapets kandidat och en tidigare flyggeneral som är representant för den tidigare regimen. Många egyptier är missnöjda och nya gatuprotester bryter ut

När undantagstillståndet som rått i 31 år löper ut den 1 juni förlängs det inte. Därmed uppfylls ett av revolutionens huvudkrav. Undantagstillståndet infördes när president Anwar Sadat mördades 1981

I juni döms exdikatatorn Hosni Mubarak till livstids fängelse för att ha misslyckats med att stoppa det dödliga våld som krävde cirka 850 människors liv i samband med upproret 2011. Den förre inrikesministern Habib al-Adli får också livstid, för samma brott. Övriga åtalade frias. Mubarak och hans båda söner frias från korruptionsanklagelser

Andra omgången av presidentvalet genomförs den 16 och 17 juni. Valet står mellan brödraskapets kandidat Mursi och militärens man Shafiq. När vallokalerna har stängt utfärdar militärrådet en deklaration som överför den lagstiftande makten till militären och slår fast att nyval till parlamentet inte kan hållas förrän en ny författning är på plats

Både Mursi och Shafiq hävdar dagarna efter valet att de vunnit. Egyptiska medier rapporterar att Mursi leder. Militärrådet uppger att makten ska överlämnas till en nyvald president den 30 juni, utan att nämna namn. Valresultatet som skulle kungöras den 21 juni blir försenat, då valkommissionen säger sig behöva mer tid för att utreda anmälningar om oegentligheter

Den 24 juni kungörs det att Mursi segrat med knappt 52 % av rösterna, mot drygt 48 % för Shafiq. På Tahrirtorget firar stora människomassor hans seger

Vid en ceremoni i Kairo den 30 juni installeras Mohammed Mursi på presidentposten. Han blir därmed Egyptens första civila demokratiskt valda president

I juli utmanar president Mursi militären och författningsdomstolen och utfärdar ett dekret om att parlamentet ska återsamlas. Författningsdomstolen säger i ett skarpt uttalande att dess beslut att upplösa det nyvalda parlamentet är oåterkalleligt, men parlamentet sammanträder ändå. Mötet pågår dock bara en kort stund. Författningsdomstolen betonar i ett nytt uttalande att presidentens agerande är olagligt

I början av augusti presenteras den nya regeringen som domineras av teknokrater med begränsad politisk erfarenhet. Bara fyra poster går till medlemmar av Muslimska brödraskapet. Militären behåller sitt inflytande då militärrådets ledare Hussein Tantawi sitter kvar som försvarsminister. Totalt finns två kvinnor med i regeringen och därmed uppfylls med knapp marginal president Mursis löfte om att regeringen inte bara ska omfatta muslimer utan även kristna och att några ministerposter ska besättas av kvinnor

Den 12 augusti, avskedar president Mursi arméchefen och försvarsministern Hussein Tantawi, från båda poster. Även stabschefen, general Sami Annan, och fem andra höga militärer får lämna sina poster i en omorganisation som väcker häpnad i omvärlden. En av rådets medlemmar, general Abdul Fattah-al-Sisi, utses till ny arméchef och tillika försvarsminister

I samband med omorganisationen upphäver president Mursi också den deklaration som militärrådet utfärdade i juni och som bland annat gav militärrådet den lagstiftande makten

I augusti deltar Mursi i Alliansfria rörelsens toppmöte i Teheran, och blir därmed den första egyptiska ledaren som besöker Iran sedan den islamiska revolutionen där 1979. Mursi uttalar stöd för revolten i Syrien, vilket får den syriska delegationen att lämna mötet

I oktober utfärdar president Mursi en amnesti för alla som gripits under upproret mot det gamla styret. Amnestin gäller brott och förseelser “begångna till stöd för revolutionen” och omfattar alla gripna från upprorets första dag i januari 2011 och fram till Mursis tillträde som president den 30 juni

Efter en dryg veckas krig mellan Israel och Hamas i Gaza i november ingår parterna en vapenvila som kungörs i Kairo av utrikesminister Kamel Amr tillsammans med USA:s utrikesminister Hillary Clinton

Dagen efter vapenvilan utfärdar Mursi ett dekret som ger honom omfattande maktbefogenheter och framför allt fråntar rättsväsendet möjligheten att stoppa hans beslut vilket utlöser en allvarlig kris och våldsamma protester bryter ut. Muslimska brödraskapets kontor anfalls i flera städer, börsen faller och en sammanslutning av domare manar till strejk

Med sina nya befogenheter lyckas Mursi genom ett dekret tvinga bort riksåklagare Mahmoud, något han misslyckats med tidigare

Inför hot om att landets högsta domstol ska upplösa den konstituerande församling som har i uppdrag att utarbeta en ny författning skyndar sig denna att godkänna ett grundlagsförslag. Församlingen domineras av islamister

I december fortsätter protesterna mot Mursis maktdekret och mot den nya grundlagen som motståndarna anser är alltför islamistisk. Stora folkmassor samlas på Tahrirtorget och på andra håll. Även Mursianhängare samlas till stora demonstrationer. De anser att Mursi försvarar revolutionen, medan motståndarna hävdar att han agerar diktatoriskt

En vecka före folkomröstningen drar Mursi tillbaka dekretet som gett honom extraordinära maktbefogenheter, men vidhåller att folkomröstningen ska genomföras. Mursi beordrar militären att upprätthålla ordningen i landet

Folkomröstningen om den nya författningen hålls i två omgångar, den 15 och 22 december, på grund av bristen på domare som ställer upp för att övervaka röstandet. Slutresultatet visar att nästan 64 % stödjer regimens förslag till ny grundlag, men valdeltagandet ligger endast på 33 %

Riksåklagare Ibrahim beordrar en utredning av tre oppositionsledare, Mohamed ElBaradei, Amr Moussa och Hamdin Sabbahi, som anklagas för uppvigling för att störta Mursi. De tre har bildat en allians, Nationella räddningsfronten, i samband med den senaste tidens protester mot presidenten

2013

I januari beordrar en domstol att rättegången mot Mubarak tas om, sedan livstidsdomen överklagats

Oroligheter bryter ut i samband med tvåårsdagen av upproret mot Mubarak, som började med demonstrationer den 25 januari 2011. Hundratusentals demonstranter som anklagar president Mursi för att ha förrått revolutionen drabbar samman med polis

I Port Said bryter blodiga kravaller ut när en domstol avkunnar dödsdomar mot 21 personer som var inblandade i dödligt fotbollsvåld i februari 2012

Mursi utlyser 30 dagars undantagstillstånd och utegångsförbud nattetid i städerna Port Said, Suez och Ismailiya vid Suezkanalen, med början den 27 januari men många trotsar utegångsförbudet och protesterna fortsätter. Arméchefen Abdul Fattah al-Sisi varnar för att staten ska kollapsa

I februari besöker Mahmoud Ahmadinejad Egypten. Han är den första iranska presidenten att göra det sedan den islamiska revolutionen i Iran 1979. Han träffar Mursi och diskuterar bland annat krisen i Syrien

I mars anfaller oppositionsanhängare Muslimska brödraskapets högkvarter i Kairo och på andra håll. Demonstranterna ser brödraskapet som landets verkliga makthavare. Mursi säger att åtgärder ska vidtas för att ”skydda nationen” mot våldsverkare

I början av april underkänner en domstol försök att förbjuda ett TV-program med den populära satirikern Bassem Youssef, som blivit känd för att driva hejdlöst med president Mursi. Muslimska brödraskapet har försökt stoppa programmet och även få tillståndet indraget för kanalen som sänder de

Den 6 april bryter våldsamheter ut mellan muslimer och kristna i Khosous norr om Kairo. Fyra kristna och en muslim dödas, och ytterligare två personer dör dagen därpå i nya oroligheter i samband med begravningen av de fyra kristna. Våldet får den koptiska påven Tawadros att kritisera Mursi och anklagar honom för att inte ha sett till att Kairos viktigaste katedral skyddas mot våldsverkare

Parlamentets överhus, shouran, antar en ny vallag och planerar den här gången att skicka den till författningsdomstolen för godkännande. Oppositionen upprepar sitt hot om bojkott och säger att shouran domineras av islamister och att vallagsförslaget missgynnar sekulära krafter

Justitieminister Ahmed Mekky avgår efter krav från islamister att president Mursi ”rensar upp” inom domarväsendet. De vill att domare med band till Mubaraks regim ska avsättas. Mekky har setts som en stark förespråkare för rättsväsendets självständighet

I maj återupptas rättegången mot Mubarak i den nya domstolen i Kairo

I juni ogiltigförklara författningsdomstolen överhuset, majlis al-shoura, och den församling som utarbetade den nya författningen. Enligt domstolen valdes ledamöterna i de båda organen inte på lagligt vis. Trots detta säger domstolen att överhuset inte ska upplösas förrän efter nästa val

Mursi utser flera islamister till guvernörsposter, så att Muslimska brödraskapet och allierade islamistgrupper nu kontrollerar 13 av de 27 provinserna. Protesterna mot tillsättningarna förekommer på flera håll

Inför årsdagen av Mursis makttillträde trappas sammandrabbningarna mellan anhängare och motståndare till president upp. Flera personer dödas i våldsamheter. Arméchefen varnar för att militären inte kommer att tillåta att landet hamnar i ”okontrollerbar konflikt”

Den 30 juni, årsdagen av Mursis makttillträde, hålls stora demonstrationer med krav på hans avgång och nyval till presidentposten. Ett par miljoner människor rapporteras delta, fler än när Mubarak störtades

Den 3 juli avsätts Mursi efter några dagars spänt läge under vilka militären krävt att Mursi skulle komma överens med oppositionen. Arméchefen Abd al-Fattah al-Sisi meddelar att författningen är upphävd och att den nye chefsdomaren i författningsdomstolen, Adli Mansour, övertar presidentens makt. Mohamed ElBaradei säger att den “färdplan” för nationell försoning som militären presenterat innebär en nystart för 2011 års revolution

Mursi grips liksom ett stort antal ledare inom Muslimska brödraskapet. Många egyptier jublar och hyllar militären, medan islamister samlar sig för att sin tur protestera. Omvärlden är försiktig i sina uttalanden. Ett antal länder välkomnar maktövertagandet, andra är milt kritiska men de flesta undviker att kalla det som skett för en kupp

Den 5 juli, två dagar efter militärernas maktövertagande, håller Mursianhängare stora protestmöten efter fredagsbönen som leder till sammandrabbningar med både säkerhetsstyrkor och meningsmotståndare. Över 30 personer rapporteras ha dödats

Tidigt på morgonen den 8 juli skjuter soldater ihjäl minst 51 människor som samlats utanför Republikanska gardets högkvarter i Kairo. Armén hävdar att “terrorister” försökt storma högkvarteret, medan Muslimska brödraskapet beskriver dödsskjutningarna som en massaker. Över 400 människor skottskadas. Brödraskapets politiska gren, Frihets- och rättvisepartiet, manar egyptierna till uppror mot den militärstödda regimen

Den liberale ekonomen och före detta finansministern Hazem al-Beblawi utses till premiärminister i den provisoriska regeringen. Mohamed ElBaradei blir vicepresident med ansvar för utrikespolitiken. Muslimska brödraskapet avvisar erbjudandet att delta i övergångsregeringen

Åklagare inleder en brottsutredning mot Mursi. Han misstänks för uppvigling till våld, spioneri och för att ha förött den egyptiska ekonomin. USA har vädjat till den nya egyptiska ledningen att frige Mursi och att sluta gripa medlemmar av Muslimska brödraskapet

Den 16 juli tillträder den nya interimsregeringen. Arméchefen Abd al-Fattah al-Sisi, som avsatte president Mursi, blir försvarsminister och förste vice premiärminister. Tidigare ambassadören i Washington, Nabil Fahmy, blir utrikesminister. Bland de 35 ministrarna finns tre kvinnor, varav en är koptisk kristen. Muslimska brödraskapet fördömer regeringen som olaglig

Den 21 juli inleder en författningskommitté, bestående av fyra professorer och sex domare, arbetet med att skriva om den upphävda författningen

Det politiska tonläget skärps när arméchefen al-Sisi uppmanar motståndare till islamisterna att sluta upp i massdemonstrationer mot “terrorism och våld”. Han säger att armén kommer att vidta “resoluta åtgärder mot våld och terrorism” om inte lugnet återställs

EU:s utrikeschef Catherine Ashton tillåts under ett besök i Kairo träffa den avsatte och internerade presidenten Mursi. Hon säger att han mår bra men vill inte avslöja vad de talat om

I början av augusti trotsar Mursianhängarna ett ultimatum från regeringen att bryta de tältläger där de i veckor protesterat mot gripandet och avsättandet av presidenten

Intensiva medlingsförsök görs av EU, USA, Qatar och Förenade Arabemiraten med regeringen och Muslimska brödraskapet. Efter en dryg vecka slår regeringen fast att försöken misslyckats, och ger brödraskapet hela skulden

Den 14 augusti stormas Mursianhängarnas tältläger av säkerhetsstyrkor och undantagstillstånd införs. Mer än 600 personer dödas enligt officiella källor. Enligt Muslimska brödraskapet har mer än 2 000 människor dödats. Attacken mot lägren fördöms av FN:s generalsekreterare, USA och EU-länder medan länder som Bahrain och Förenade Arabemiraten uttrycker sin förståelse för de egyptiska ledarna

Egyptens geografi och Egyptens klimat

Egypten är ett utpräglat ökenland med kontinentens längsta flod, Nilen, som den livgivande pulsådern. Landets odlade, gröna del består huvudsakligen av ett smalt bälte längs Nilen. Det finns även en del odlade områden i, och omkring oaserna. Nilen rinner genom hela landet, cirka 1 600 kilometer, från söder till norr, där den slutar i ett väldigt deltaområde vid Medelhavskusten.

Väster om den bördiga Nildalen ligger den Libyska öknen, som börjar redan vid Kairos utkanter. Den utgörs mest av sandöken. I den Libyska öknen ligger flera oaser, som jag besökte under min resa i Egypten, bland annat Bahariya, Farafra, Dakhla och Kharga. Oaserna innehåller sött grundvatten som bringas till ytan av brunnar med självtryck. Arabiska öknen, som sträcker sig österut från Nilen mot Röda Havet, är karg och bergig.

Egypten har ett torrt och varmt ökenklimat. Somrarna är mycket heta. Under vintern är temperaturerna behagliga. I öknen kan nätterna vara riktigt kyliga under vintermånaderna.

Vid Medelhavskusten är klimatet fuktigt under vinter förekommer regn i detta område. Under våren blåser hårda och torra sandvindar från öknen i sydväst.

Medeltemperaturer/dygn i Kairo är cirka +28 Celcius i juli och + 13 C i januari.

Egyptens befolkning, Språk och sociala förhållanden

De flesta av landets invånare är araber, men det finns även små grupper av, bland annat, berber, nubier och greker. De kristna kopterna ser sig som ättlingar till forntidens egyptier, men är arabsikt påverkade. Deras språk härstammar från fornegyptiskan men lever idag kvar endast som gudstjänstspråk. Hela befolkningen bor på bara cirka sex procent av landytan i Nildalen, i deltat och i oaserna. Nildalen hör till de tätast befolkade områdena i världen.

Arabiska är landets officiella språk och talas av alla infödda egyptier.

Fattigdomen är utbredd i Egypten och nästan 45 % av landets befolkning lever på under USD 2 per dag, det vill säga under fattigdomsgränsen. Fruktan för sociala oroligheter har tvingat regeringen att behålla subventionerna på basvaror som bröd, socker och matolja samt energi.

Den överbefolkade huvudstaden Kairo präglas till stor del av slum och undermålig samhällsservice på grund av omfattande inflyttning från landsbygden.

De som har anställning omfattas av av ett socialt försäkringssystem som täcker sjuk-, arbetsskade- och livförsäkring samt arbetslöshetsunderstöd, moderskapspenning och ålderspension.

Sjukvården är relativt väl utbyggd i städerna, men den är ojämnt fördelad i landet. Privata organisationer, främst islamska, står för stora delar av den grundläggande hälsovården. Folkhälsan påverkas negativt av att stora grupper lider brist på mat och lever under ohygieniska förhållanden.

Kvinnors ställning är av tradition svag och jämställdhetsarbetet påverkas av religion och politik. Könsstympning av flickor är officiellt förbjudet, men tillåts av “medicinsk nödvändighet”.

Utbildning

Skolplikt råder och grundskolan är obligatorisk i åtta år. De egyptiska barnen börjar i skolan vid sex års ålder. Nio av tio barn börjar på det sexåriga lågstadiet, men många slutar skolan i förtid, speciellt flickor på landsbygden.

Skolan är i princip kostnadsfri, men i början av 2000-talet infördes vissa avgifter. Det är ont om både lärare såväl som läromedel och skolbyggnaderna är ofta i dåligt skick. I vissa klasser går det 60 barn på en lärare! Lärarbristen är störst på landsbygden.

Förutom de statliga skolorna finns islamska skolor, som ökar i antal.

Andelen analfabeter är stor i Egypten trots en omfattande vuxenutbildning. Jämfört med andra arabländer har dock Egypten en stor andel välutbildade medborgare. År 2003 fanns det tolv statliga och flera privata universitet vid sidan av det islamska universitetet al-Azhar i Kairo. Det grundades år 988 efter Kristus och är därmed världens näst äldsta. Världens äldsta universitet ligger i staden Fès, Marockos huvudstad.

Religion

Islam har varit den dominerande religionen i över tusen år och majoriteten av befolkningen är muslimer. Nästan alla är sunnimuslimer.

Den koptiska kyrkan i Egypten är idag Mellanösterns största kristna kyrka.

Flora och Fauna

Cirka nittiofyra procent av Egyptens yta utgörs av öken, vilket gör livsvillkoren för människor, djur och växter svåra. Trots detta lever ett hundratal olika djurarter i landet. Många av dem är domesticerade. Tidigare levde flera vilda djurarter i Egypten men är nu utrotade. Kvar finns, bland annat, tre olika arter av gazeller (dock väldigt sällsynta), fladdermöss, råttor, möss, vesslor och krokodiler. Det finns även mer än trettio olika arter av ormar, varav kobran är den vanligaste.

Omkring 430 olika fågelarter har registrerats varav cirka en tredjedel häckar i landet.

Antalet vilda växter är på grund av att landets yta till största delen består av öken begränsade. Ett hundratal olika gräsarter, lotus, vattenhyacinter, dadelpalmer, olika sädesslag, grönsaker, importerade trädslag, etc., är en del av de växter man finner i Egypten.

Mötet med Egyptens natur, flora och fauna är dock en mycket intressant upplevelse.

För mer information se egypten-fakta

Att besöka ett land innebär alltid olika sorters upplevelser, Egypten var inget undantag.

Under denna resa besökte jag flera av de traditionella turistmålen, som pyramiderna i Giza, templen i Luxor, Karnak och Abu Simbel, Konungarnas Dal, Drottningarnas Dal etc., sevärdheter som fascinerat människor i flera tusen år. Jag var inget undantag! Så fantastiskt det kändes att befinna sig på platserna där människor enbart med sina kroppskrafter uppfört dessa enorma byggnadsverk, och som finns kvar än idag.

Den egyptiska historien är intressant, fascinerande, spännande och delvis ännu olöst. Även folklivet är intressant och spännande.

Mötena med de vänliga egyptierna bjuder på starka upplevelser, men kan vara lite påfrestande ibland. Nästan alla man möter tigger på något sätt eller så vill de sälja på dig någonting. Man måste dock ha förståelse för deras situation då de ofta lever under enkla eller fattiga förhållanden. Bryt deras “jargong” och du kommer att möta en helt annan person.

Resan innehöll även besök i oaserna i den Västra Öknen (Libyska Öknen), en segeltur i felucca på Nilen och boende hos en nubisk familj på Elefantineön i Assuan.

Res till Egypten för ett besök i ett mycket speciellt land. Du kommer inte att ångra dig!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder. 
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email