oman-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format 

musqat, barka, bait namaan, nakhal, wadi bani khalid, wahibaöknen, sur, bima, wadi shabs, ras al-jinz, jabrin, misfat, bahla, jebel shams, ibra och nizwa var några platser jag besökte i oman

Resa till Oman – Musqat, Nakhal, Wadi Shabs, Nizwa mm

Oman är ett land med vackra oaser, imponerande berg, stora sandöknar, oförstörda stränder, mäktiga gamla borgar och ett spännande folkliv, men få turister. Ett land väl värt att besöka! 

Det är inte helt lätt att besöka Oman på egen hand varför jag åkte med på en arrangerad resa och fick på så sätt se flera av landets sevärdheter med hjälp av kunniga guider och serviceinriktade chaufförer. Hotellen var lyxiga, maten god, solen sken varje dag och bilarna var luftkonditionerade. Allt som behövs för en lyckad och välorganiserad resa!

Följ med mig på en resa genom Oman på den Arabiska halvön, världens största halvö.

Kort om Omans historia  

Lite fakta om Oman

Oman som ligger på den arabiska halvön, världens största halvö, har en yta på 309 500 kvadratkilometer. Landet har nästan 3.2 miljoner invånare. Huvudstaden heter Musqat med omkring 125 000 invånare. Andra större städer är Salala, al-Seeb, Mutrah och Suhar.

Majoriteten av Omans invånare är muslimer. De flesta av dem bekänner sig till ibadismen, en islamisk inriktning som uppstod på 600-talet. Speciellt för den är dess demokratiska grunddrag som förespråkar tolerans och fredlighet.

Redan på 3 000-talet före Kristus kände man till det som nu kallas för Oman.

På 600-talet efter Kristus gick invånarna över till islam. Efter det kom Oman att under lång tid styras av en imam. När imamen i slutet av 1700-talet flyttade huvudstaden från inlandet till Musqat vid kusten och antog den världsliga titeln sultan motsatte sig stammarna i inlandet detta med resultat att kampen mellan imam och sultan kom att pågå, av och till, ända fram till 1959 då imamväldet besegrades.

Olika folkgrupper, araber, perser, indier med flera, har under årens  lopp försökt erövra landet och i början av 1500-talet lyckades portugiserna med detta. De blev kvar i etthundrafemtio år. I slutet av 1700-talet fick britterna stort inflytande i Oman, vilket pågick fram till 1951 då landet erkändes som ett självständigt sultanat.

År 1932 blev Said bin Taymur sultan. Med honom som ledare  gick landet in i en lång period av isolering och bakåtsträvan som bröts först 1970, då han störtades av sin son.

År 1970 blev Qabous bin Said sultan av Oman. Han hade utbildats  i väst och öppnade upp det isolerade landet mot omvärlden. Med hjälp av oljepengar satte han igång en omfattande utveckling och modernisering av landet. Demokratiseringsprocessen följde dock inte med utan också den nye sultanen styrde Oman i stort sett enväldigt. Protester följde och år 1975 kunde en väpnad gerilla i provinsen Dhofar slås tillbaka.

Moderniseringen av Oman har på senare år bromsats upp som följd av det fallande oljepriset.

För mer fakta om Oman   oman-fakta

Min resa till Oman

Då det är relativt svårt att resa i Oman på egen hand valde jag att köpa en arrangerad  resa. Gruppen bestod av femton deltagare från olika delar av Sverige. Att köpa ett färdigt reseupplägg har sina fördelar, men även nackdelar. Fördelarna är att någon annan än man själv är ansvarig för resan. Nackdelen är att någon annan än man själv är ansvarig för resan och att man därmed kan påverka resan i begränsad omfattning.

Min resa började med en flygresa från Göteborg till Istanbul och därifrån vidare till Musqat. Flygtiden mellan Göteborg och Istanbul tog lite drygt tre och en halv timmar och från Istanbul till Musqat tog det knappt fyra timmar att flyga.

Immigrationsprocessen gick fort. Efter att ha köpt visumet, som kostar knappt Euro 20, gick jag iväg för att hämta bagaget och sedan vidare till ankomsthallen där vår svenske guide med chaufför väntade på oss resenärer. Gruppen samlades snabbt och kördes till hotellet dit vi kom mitt i natten. Efter några timmars sömn samlades vi i receptionen och därmed kunde resan börja. Först på programmet stod en rundtur i huvudstaden Musqat.

Musqat- en av Mellanösterns äldsta städer

Muskat är en av Mellanösterns äldsta städer och nämndes i skrift redan på 200-talet före Kristus. År 1507 anlöpte portugiserna under ledning av Vasco da Gama Musqats hamn under sin segling mot Indien. De besatte staden så att de kunde kontrollera handeln i Persiska viken och hade en handelspostering i Oman ram till 1650, då imamen Sultan bin Saif I av Yarubid-dynastin fördrev dem och skapade en egen stat i Muskat. Han behöll makten fram till år 1743.

År 1746 intogs Musqat av Al Bu Said-dynastin, som fortfarande regerar Oman. År 1793 utsågs Muskat till huvudstad.

Sedan 1970 har Muskat med omgivning moderniserats och är tack vare exporten av råolja den viktigaste handelshamnen i landet.

Rundturen i Musqat började med ett besök i landets stolthet, Grand Mosque, Den stora moskén. Moskén är en gåva till landets befolkning av Sultan Qaboos för att hedra hans trettio år vid makten och stod klar år 2 000.

Grand Mosque är ett mästerstycke i modern arabisk arkitektur. Moskén har plats för 20 000 besökare och är tillgänglig för allmänheten utom under fredagsbönen.  Den handvävda persiska mattan i bönehallen är världens näst största och mäter 70 x 60 meter. Det tog 600 kvinnor mer än fyra år att väva mattan!

Kungliga operan

Det vackra operahuset som stod klart år 2011 blev ett stort lyft för huvudstadens kulturliv. Samma arkitekt som ritade den stora moskén ritade operahuset. Till Musqat kommer nu världsberömdheter för uppträdanden.

Cornichen i Mutrah

En stor del av stadsdelen Mutrah ligger längs Cornichen, strandpromenaden, vilket gör att många turister söker sig hit för att flanera längs havet. Trots att Mutrah är stadens stora hamn känns stadsdelen mera som en fiskeby. Här ligger även stadens fiskmarknad som är intressant att besöka.

Mutrah souq

Det är inte bara strandpromenaden som drar besökare till Mutrah. Många kommer hit för att besöka souqen, marknaden. Ett besök på souqen är intressant även för den som kommer hit utan att handla. Folklivet är spännande och butikernas sortiment varierande, här hittar man allt mellan kryddor till exklusiva guldbutiker.

Gamla Musqat

En bit bortom Mutrah ligger den gamla staden som man kommer in igenom en stadsport. Här ligger sultanens palats, ett par fort från den portugisiska perioden och gamla, välvårdade hus.

Sultanens palats 

Sultanens palats är en vacker byggnad som är byggd på den plats där den forna brittiska ambassaden låg. Allmänheten har inte tillträde till palatset men det går bra att titta på det på avstånd. Palatset är som vackrast kvällstid då det är belyst.

Förr fanns det en flaggstång på palatsområdet, som slavar försökte beröra, Oman var känt för sin stora slavhandel. Om en slav lyckades röra vid flaggstången återfick han, eller hon, sin frihet.

De portugisiska forten

I hamnområdet finns två fort kvar som portugiserna byggde. Al-Jalali fortet byggdes på 1580-talet på en plats där det tidigare låg en arabisk fästning. Fortet kan nås endast via en smal och brant trappa och fungerade därför under många år som fängelse. Allmänheten har inte tillträde till fortet.

Även Al-Mirani fortet byggdes på 1580-talet. Det är en imponerande byggnad högt uppe på en klippa. Allmänheten har inte heller tillträde till detta fort som idag används av myndigheter.

Musqat är till största delen en moder stad som är intressant att besöka under att par dagar. Det jag gillade mest under mitt besök i staden var besöket i den stora moskén, Grand mosque, den gamla stadsdelen och i Mutrah souq med sitt intressanta folkliv.

Så var det dags att börja upptäcka Oman bortom Musqat! Med en minibuss som stod till gruppens förfogande började vi utforska närområdet och dagens tur gick till Barka, borgen Bait Na´amaan, den mäktiga borgen i Nakhal och de varma källorna i Nakhal.

Staden Barka

Staden Barka, lite drygt 96 000 invånare, ligger 80 kilometer väster om Musqat och är lätt att nå med egen transport. Två sevärdheter skulle besökas i Barka, fiskmarknaden och borgen.
Barkas fiskmarknad är liten, men livlig. Här samlas fiskare och män som kommer hit för att handla. Jag såg inte en enda omansk kvinna under mitt besök på marknaden! Intressant var att se vilken typ av fiskar som hade fångats i havet. De enda jag kände igen var tonfisk och svärdfisk.

Kommersen var livlig när män som bjöd på fångsten som såldes av fiskaren som dragit upp den. De shoppande männen stod i ring runt försäljaren och bjöd på fisken med pengar i hand. Runt fiskstånden stod, eller satt, andra män och samtalade.  Bakom dem styckades fiskarna. Förutom vår lilla grupp syntes bara enstaka turister som också sökt sig hit.

Vi fick även tillfälle att besöka Barkas gamla borg som ligger bara några hundra meter från fiskmarknaden. Borgen har ett ovanligt oktagonalt torn. För övrigt finns inte så mycket mer av intresse i borgen mer än den vackra arkitekturen. Borgen är troligen byggd på 1700-talet.

Borgen Bait Náaman

Omkring sju kilometer väster om Barka ligger den vackra borgen Bait Náaman som byggdes på 1690-talet av imamen Bil’arab bin Sultan, eller möjligen hans bror. Borgen användes vid deras besök i regionen.

Enligt en legend dödade sultanen Said bin Sultan sin impopuläre företrädare Badr bin Saif i borgen år 1806 med ett enda hugg av sin dolk.

Fortet renoverades år 1991 och fick då en ordentlig uppfräschning och utökning av inredningen med flera traditionella möbler.

Tar man sig upp på taket ser man det vackra huvudtornet på nära håll. Det stöds av teakbjälkar. Ursprungligen var tornet utrustat med sex kanoner som förstärkning till de tre som fanns i det andra tornet.

Från Bait Náaman kördes vi till ett annat fort där vi åt en god pickniclunch. Jag hann även med ett kort besök på borggården där det pågick en konstutställning. Läraren och en del av eleverna var på plats och tyckte det var roligt när det kom en utländsk besökare för att titta på deras alster.

Resan gick sedan vidare till den lilla staden Nakhal som är berömd för sitt fina fort och sina varma källor.

Staden Nakhal – mäktig försvarsstad

Nakhal är en liten pittoresk stad, cirka 18 000 invånare, som domineras av Hajarbergen. Staden största sevärdhet är en av Omans mest spektakulära borgar. Borgen i Nakhal är en av Omans finaste och är byggd på toppen av ett litet berg.-

Borgens historia är inte helt dokumenterad men man tror att den byggdes före islams ankomst, det vill säga någon gång på 600-talet efter Kristus. Den har byggts om, och till, under tidens gång, som mest på 1600-talet. Den sista stora ombyggnationen ägde rum på 1830-talet då borgen fick sin ingång och torn. På 1990-talet renoverades borgen.

Det var intressant att vandra omkring i den stora borgen för att njuta av interiören men också den fantastiska utsikten över oasen från denna. senast

De varma källorna Ath-Thowra är en annan av Nakhals populära attraktioner. De ligger i en oas cirka två och en halv kilometer söder om borgen mellan oasens höga klippväggar. Naturen är vacker och för den som vill kan man bada här eller sätta sig på en sten med fötterna i det varma vattnet och låta små fiskar göra dem rena.

Jag valde istället att vada över till andra sidan den flodliknande källan för att vandra en bit upp i ravinen där källorna har sitt ursprung. Vacker natur och helt ensam förutom två omanier som tvättade sig i det varma vattnet. På vägen tillbaka till bussen gick jag genom en vacker plantage.

Ath-Thowra källorna var dagens sista besöksmål. Gruppen fick en knapp timme på sig att utforska området innan det var dags att återvända till Musqat där vi skulle tillbringa sista natten innan färden fortsatte till nya sevärdheter och öknen.

På morgonen den tredje dagen väntade fyra Toyota Landcruisers med chaufförer utanför hotellet efter frukosten. Med dessa skulle vi nu åka runt till olika sevärdheter längre in i landet, till kusten och in i öknen. En spännande resa låg framför oss!

Oasen Wadi Bani Khalid

Dagens första resmål var oasen Wadi Bani Khalid som känd för sin naturskönhet. Den ligger strax norr om staden Al-Kamil, cirka 23 000 invånare. Vägen till Wadi Bani Khalid är spektakulär och ringlar sig genom de östra Hajarbergen. Olika mineraler ger bergen fantastiska färgkombinationer. Tyvärr inga fotostopp!

Wadi Bani Khalid är en välmående och grönskande oas tack vare att det finns tillgång till vatten hela året vilket gör att det finns små sjöar och vattensamlingar i kanjonen som är populära att bada i. På en klipphylla finns en restaurang där man kan inta sin lunch och njuta av en rofylld vy.

Gruppen fick en knapp timme på sig att utforska Wadi Bani Khalid och jag använde den till att vandra in i den spektakulära kanjonen. Här finns en fin vandringsled till Moqalgrottan. Jag hade inte tillräckligt med tid att vandra till grottan utan fick nöja mig med en kortare vandring som bjöd på fina bergsvyer.

Det finns möjlighet att göra en tre dagar lång vandring från Wadi Bani Khalid till Tiwi vid kusten om man tar hjälp av en lokal arrangör.

Från Wadi Bani Khalid gick resan vidare till Wahibaöknen där vi skulle övernatta.

Wahibaöknen

Innan vi körde in i öknen och campen vi skulle övernatta i gjorde vi först en ”dynkörning” och sedan ett besök hos en beduinfamilj och fick på så sätt en liten inblick i hur de levde i sina tält i öknen. Jag är lite kluven till dynkörning med bil eftersom detta i första hand görs för turister och dessutom körman  sönder de vackra dynerna. Men är man i Oman bör man prova på det!

Att köra i den mjuka sanden är lite som att köra i snö och kräver en skicklig chaufför eftersom det är tungt att styra bilen när den far fram och tillbaka genom sanden.

”Min” tur blev inte riktigt den stora upplevelse som förespeglats då chauffören inte var speciellt skicklig att köra jämfört med de andra chaufförerna utan körde fast i sanden med jämna mellanrum som slutligen ledde till att hela turen avbröts. Upplevelsen stördes även av de två av rädsla skrikande damerna i baksätet som tyckte att det var en otäck färd. Enda gången de kände sig komfortabla var när de fick kryssa fram mellan marknadsstånden…

Så var det dags att besöka beduiner och vi körde mot ett tält i sanden. Här tog man emot besökare (turister). I tältet satt ett par kvinnor för att sälja olika souvenirer och några män som studerade oss. Marken var klädd med mjuka mattor. Innan vi fick gå in i tältet skulle vi ta av oss skorna. Vi bjöds på en kopp te. Innan jag gick in i tältet gick jag till hagen där familjen förvarade sina dromedarer. Vackra djur!

Från besöket hos beduinfamiljen fortsatte färden genom öknen till vår camp där vi skulle övernatta.

Vi färdades genom nästan väglöst land. Det enda som markerade vägen genom öknen var hjulspår i sanden. Vackra dyner passerades utan att vi fick stanna till och fotografera! Detta är en av nackdelarna med att åka med på en arrangerad resa. Man får inte alltid stanna där motiven finns!

Framme på övernattningsstället körde vi direkt till höga sanddyner som vi klättrade upp på för att se på solnedgången. Tungt att ”klättra” i den mjuka sanden men vyerna över ökenlandskapet var mäktiga och vackra när vi väl kom upp. Solnedgången var dramatisk och vacker.

När solen gått ned körde vi till campen där vi skulle övernatta. Jag inkvarterades i en liten bekväm stuga med el och dusch. Den goda middagen åt vi i ett stort tält, bland annat serverades det grillat kamelkött.

Stjärnhimlen var spektakulär då den inte förstördes av ströljus! Tystnaden gjorde att jag sov gott! 

Jag steg upp före soluppgången för att få uppleva när solen steg över horisonten i öknen. Det var helt tyst då ingen annan fanns i närheten så jag kunde koncentrera mig helt och hållet på naturupplevelsen.Så kom solen! Sakta steg den över dynerna och lyste successivt upp marken framför mig. Vackert, vackert! Naturligtvis blev det några bilder!

Därefter var det dags att gå tillbaka till campen för att äta frukost innan avfärden. När vi alla lastat i vårt bagage i jeeparna gav vi oss iväg. Idag var första destinationen staden Sur vid kusten.

Staden Sur – Dhowbyggarnas stad

Staden Sur, cirka 65 000 invånare, har ett vackert läge vid Omanbukten och är mest känd för sina skickliga dhowbyggare, de traditionella handelsfartygen helt byggda i trä.

Efter ett par timmars körning, först genom öknen och sedan på fina vägar, nådde vi Sur.
Första stoppet gjorde vi på ett båtmuseum där vi fick beskåda en vacker dhow som var byggd på 1950-talet. Båten hade gått i trafik i Yemen men hämtades hem för att renoveras och ställas ut på museet.

En liten bit bortom museet finns ett skeppsvarv där man bygger dhow-båtar för hand. Skickliga hantverkare arbetar med båtarna uppallade i träställningar. Turister får besöka skeppsvarvet för att studera arbetet.

Från skeppsvarvet kördes vi till en del i den gamla staden där det ligger ett fint fyrtorn. Här har man vackra vyer över en närliggande stadsdel och ut över havet. Jag passade på att besöka en grupp fiskare som satt under ett tak och lagade sina nät.

Slukhålet i Bima

Från Sur körde vi längs kusten till Hawiyat Najm Park som är känt för sitt stora slukhål. Hålet är 40 meter i diameter och 20 meter djupt. I botten på slukhålet finns en pool med saltvatten som leds in via en naturlig tunnel från havet. Turister badar ofta här.

Fins Beach

Efter ett kort stopp vid slukhålet körde vi till en restaurang med en magnifik vy över havet. Här åt vi lunch innan vi körde vidare till Finns Beach. Finns Beach, nära byn Tiwi, var tidigare en av Omans vackraste stränder. Under en storm för något år sedan spolades all sand bort från stranden och består numera av små stenar. Finns Beach är fortfarande mycket vacker men besöks av få turister. Jag uppskattade ödsligheten och fågellivet under detta besök.

Wadi Shab – ”Ravinen mellan klipporna”

Dagens näst sista sevärdhet var Wadi Shab, en naturskön plats med möjligheter att vandra i en dramatisk natur.

Vid oasens början ligger en hög motorvägsbro varifrån störande trafikbuller sprider sig ned i ravinen. Detta försvinner dock snabbt när man åkt med en av båtarna över floden och vandrat en kort sträcka. Efter en kort stund kommer man till vandringsleden som slingrar sig fram mellan de höga klipporna i ravinen. Oerhört dramatisk och vacker natur!

Leden går längs med en liten flod som här och var bildar små vattensamlingar. Efter en stund går leden upp på klipporna så att man har vattensamlingarna nedanför sig. Det här var riktigt fin vandringsmiljö!

För den som har tid finns möjlighet att vandra till en liten by långt inne i ravinen. Jag hade fått 45 minuter på mig att vandra i Wadi Shab vilket inte på långa vägar var tillräckligt för att uppleva denna vackra miljö! Men så är det att åka på en arrangerad tur….

Från Wadi Shab kördes vi tillbaka till vårt fina hotell i Sur för att äta middag och vila en stund innan vi skulle besöka dagens sista sevärdhet, sköldpaddsreservatet i Ras al-Jinz.

Ras al-Jinz – Sköldpaddsreservatet

Ras al-Jinz ligger på den arabiska halvöns östligaste punkt och är en viktig plats för den gröna sköldpaddans fortplantning. Hit kommer mer än 20 000 sköldpaddshonor årligen för att lägga ägg.

Området runt Ras al-Jinz bevakas av den omanska staten för att ingen skall störa de äggläggande sköldpaddshonorna eller ta deras ägg. Den som gör detta beläggs med höga böter. Guidade turer, med begränsat antal deltagare anordnas. Besök måste bokas i förväg.

Vår grupp kom till reservatet vid 20.30-tiden och fick vänta på att bli tilldelad en guide. Ingen får vistas i reservatet på egen hand efter mörkrets inbrott när sköldpaddshonorna kommer upp på stranden för att lägga sina ägg.

Efter en dryg halvtimmes väntan blev vår grupp uppropad av guiden som skulle följa oss till stranden. Jo, det fanns en hona av arten grön sköldpadda, den kallas så för att dess kött drar åt grönt, hade sökt sig upp på stranden där hon grävt en grop för att lägga sina ägg.
Strikta direktiv om uppträdande på stranden delades ut innan vi fick stiga in i bussen som skulle köra oss till häckningsplatsen; inga störande ljud, ingen fotografering med blixt, ingen trängsel och lyssna på guidens instruktioner.

När vi steg ur bussen gick vi ut på stranden i mörkret. Guiden lyste upp vägen med en svag ficklampa. Vi delades in i mindre grupper när vi kom fram och vandrade ut på stranden.

Jo, där låg en hona i en stor grop som hon grävt och jag fick se hur äggen kom ur hennes kropp, ett och ett för att ramla ned i äggkammaren. Inte helt lätt att få någon bild i mörkret trots att guiden lyste på honan med sin ficklampa. Men en mäktig upplevelse att se den gröna sköldpaddshonan lägga ägg!

I väntan på de andra grupperna också skulle få titta på äggläggningen fick min grupp vänta i mörkret tills de var klara. Sedan fick alla gå fram till honan igen för att se på när hon täckte igen gropen med ägg. Hur hon med sina labbar kastade sand över äggen och sakta fyllde gropen med sand som hon tidigare grävt upp. Vi lämnade henne innan hon var klar med detta arbete för att hon sedan i lugn och ro kunde ta sig tillbaka till havet.

Innan vi gick därifrån fick vi se hur en liten, nykläckt, unge kämpade sig mot havet. Överlevnaden är låg för de små sköldpaddsungarna som möter många faror de första timmarna i livet, fåglar och fiskar ser dem som begärligt byte! Bara ett par procent av dem överlever.

Hela turen tog en knapp timme och var en stor naturupplevelse.

Efter besöket i Ras al-Jinz kördes vi tillbaka till hotellet i Sur som vi nådde vid midnatt. Efter några timmars sömn var det åter dags att ge sig ut på nya äventyr.

Ännu en dag med många upplevelser väntade på oss. Efter den goda frukosten på hotellet i Sur gav vi oss iväg mot staden Ibra där den berömda ”Old Womens market” ägde rum på fredagar.

Staden Ibra med “Old Womens market”

På vägen till Ibra stannade vi till på en höjd ovanför byn Birkat al Mawz som bjöd på vackra vyer över byn med sina gamla lerhus. Birkat al Maws betyder egentligen ”Banandammen” och syftar på byns bananodlingar.

Vi stannade till vid moskén som ligger i utkanten av byn för att titta på det gamla bevattningssystemet som skapats många århundraden tidigare. De gamla bevattningskanalerna i Oman är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.

Vid kanalen framför moskén satt flera män och tvättade sig innan de gick in i den för att be.

Efter det korta stoppet i Birkat al Maws fortsatte färden mot Ibra dit vi kom ett par timmar efter att vi lämnat hotellet i Sur.

Staden Ibra

Staden Ibra, cirka 27 000 invånare, hade sin blomstringsperiod under Omans koloniala period då man ägde landområden i östra Afrika och ön Zanzibar. Under denna period skickades stora summor pengar hem till staden av aristokratin. Några av de gamla husen, flertalet byggda på 1600-talet av de rika invånarna, kan beskådas i de gamla stadsdelarna Al-Munisifeh och al-Kanatar. Tyvärr ligger de flesta husen i ruiner men är ändå imponerande.

Vi kom till Ibra i första hand för att besöka ”Old Womens market” som äger rum på fredagar. Den är vida känd och samlar många besökare. Det jag upplevde som mycket positivt var att det var en genuin marknad som inte var ”infekterad” av turister.

Efter att vi parkerat strax söder om marknaden gick jag omedelbart från gruppen för att uppleva marknaden på egen hand, och utan min ”ryggsäck”, dvs en av gruppens deltagare som ”adopterat” mig och sprang efter mig hela tiden för han hade lärt sig att jag sökte upp platser dit få andra i gruppen gick.

”Old Womens market” är intressant för sin lokala prägel och att den domineras av kvinnliga besökare i färgfulla kläder. Många kvinnor trängdes mellan stånden där andra kvinnor sålde tyger, mattor, smycken och andra varor som attraherar kvinnor.

Och här var det färgfullt! Många kvinnor var klädda i praktfulla färger, i svart  och en hel del kvinnor bar masker, vilket jag inte sett tidigare.

Muslimska kvinnor är alltid svårfotograferade men jag lyckades ta en del bilder tack vare mitt teleobjektiv och att jag har en vinklingsbar display på kameran som gör att jag kan hålla den i midjehöjd och därmed blir fotograferingen så diskret det går i sådana här situationer.

Folklivet var fantastiskt på denna marknad. Varorna ointressanta, åtminstone för mig.

En ung kvinna kom fram till mig och ville prata fotografering! Hon hade goda kunskaper om de olika kameramärkena och kunde en del fototeknik också. Hennes engelska var mycket god. Det här var en trevlig kontakt, tyckte jag. Men jag fick tyvärr inte ta någon bild på henne trots att jag frågade snällt.

Efter omkring fyrtiofem minuter på marknaden körde vi mot staden Nizwa. Vi hann dock med ett kort besök i en av de två gamla stadsdelarna i Ibra innan vi fortsatte. På vägen till Nizwa stannade vi till i den gamla byn Misfat.

Byn Misfat ligger högt uppe på ett berg och är en intressant plats att besöka. I den gamla byn vindlar sig gatorna fram mellan husen som är i olika bra skick. Somliga hus ligger högt uppe på klippor och har därför ett spektakulärt läge. I utkanten av byn finns odlingar av olika slag och palmer som skänker skön svalka. De gamla vattenkanalerna, med på UNESCO:s världsarvslista, ringlar sig fram mellan husen.

Vår grupp guidades på en kort tur genom en del av byn innan det var dags att åter sitta upp i jeeparna. Här hade det behövts några timmar för att i lugn och ro utforska den gamla byn!

Staden Nizwa – ”Islams pärla”

Färden fortsatte till staden Nizwa som vi nådde vid 14-tiden. Efter en god lunch guidades vi runt i stadens gamla borg innan vi checkade in på hotellet.

Staden Nizwa, omkring 85 000 invånare, ligger på en slätt omgiven av palmodlingar med vackra berg i fjärran. Staden är en av Omans största turistdestinationer. Man besöker Nizwa i första hand för två anledningar, den gamla borgen och marknaden.

Det tog tolv år att bygga Nizwas mäktiga fort på 1600-talet på uppdrag av Sultanen bin Saif- al_Yaruba.  Fortet har renoverats och inhyser idag ett intressant museum. Men största upplevelsen, tyckte jag, var att vandra omkring på den övre delen av borgen varifrån man har fina vyer över Nizwa, palmodlingarna och Hajar-bergen.

Marknaden i Nizwa är berömd för sin kreaturshandel som vi enligt guiden skulle besöka, men först skulle vi till hotellet för att checka in och vila, vilket innebar att vi skulle vara på hotellet fram till sjuttontiden och då skulle dagsljuset nästan vara borta.

Jag förhandlade med en av chaufförerna att omgående köra mig tillbaka till marknaden så att jag fick chansen att se lite av kommersen i dagsljus.

Tillbaka vid marknadsplatsen, som ligger nära borgen, började jag med att fråga mig fram till kreatursmarknaden. Efter några kontaktförsök hittade jag äntligen en man som talade engelska. Han förklarade att den äger rum tidigt på morgonen och är sedan länge avslutad. Detta kände inte vår guide till!

Istället fortsatte jag att vandra runt bland affärerna och tittade på folklivet. ”Old Womens Market”, som vi besökt tidigare under dagen, var betydligt intressantare än denna!

Vid 17.30-tiden stötte jag på resten av gruppen och tog sällskap med dem en stund innan jag fortsatte att vandra runt i Nizwa på egen hand. Jag fick fina bilder på den belysta borgen med sitt imponerande 40 meter höga rundtorn. Vid 19-tiden anslöt jag mig vid jeepen för transport tillbaka till hotellet och därmed var denna dag avslutad.

Vid 9-tiden, efter en god frukost, steg jag in i jeepen tillsammans med mina reskamrater och därmed började sista hela dagen på rundresan i Oman. Efter hotellövernattningen i Jebel Shams, Solens berg, skulle vi återvända till Musqat för att sedan åka tillbaka till Sverige. Besök vid nya spännande platser låg åter framför oss under dagen.

Borgen i Jabrin – en av de bäst bevarade

Borgen i Jabrin är en av de bäst bevarade borgarna i Oman och började byggas år 1675 på order av Imam Bil-arab bin Sultan. Borgen blev ett viktigt centra för studier av astrologi, medicin och islamska lagar.

Det blev en intressant rundvandring i borgen med sina vackra tak och välbevarade byggnader. Vyerna från borgens översta del imponerande.

Staden Bahla – Staden med världsarv 

Staden Bahla, lite drygt 58 000 invånare, är berömd för två sevärdheter, borgen och tillverkning av keramikprodukter. Borgen är med på UNESCO:s lista över världsarv.

Vi kom till Bahla från Jabrin och innan vi körde in i staden körde chaufförerna upp på ett berg som gav fina vyer över staden och de omkringliggande bergen. Vyerna var verkligen imponerande! Bäst kommer jag att minnas hur den mäktiga borgen höjde sig över hela staden. Det skulle bli intressant att besöka den!

Efter cirka femton minuter steg vi in i jeeparna igen och körde in i staden. Smala, slingrande gator som kantades av murar bakom vilka man kunde skymta hus. En kort stund såg jag borgen framför mig innan vi svängde bort från den. I tankarna undrade jag om vi skulle besöka den!

Efter att vi kört en stund stannade vi till framför ett hus och guiden sa att vi nu skulle besöka en keramikverkstad. Intressant, på sitt sätt, att se de tre männen som arbetade här; en med att bearbeta lera för tillverkningen, en som drejade krukor och en som verkade vara chefen. Guiden berättade om hur man tillverkade de olika produkterna. I mitt huvud ”snurrade” besöket i den UNESCO-listade borgen.

När vi varit i keramikverkstaden i cirka en halv timme sade guiden att det var dags att köra vidare till Jebel Shams.

”Skall vi inte besöka borgen?”, frågade jag. ”Nej, det är inte inplanerat”, svarade guiden!
”Men hallå tänkte jag. Den är med på UNESCO:s världsarvslista!”
“Du menar att vi skall köra från Bahla utan att ha fått titta på världsarvet?”
”Ni har ju sett borgen redan, från berget vi stannade till på!”
“Kan vi inte köra förbi borgen så att vi åtminstone får se den från utsidan???”
”Ok”, sa guiden. Ni får tio minuter på er!”
Vi var nästan en halvtimme i keramikverkstaden!” Ridå….

Borgen i Bahla är en av världens mest omfattande fortifierade anläggningar. De kilometer långa murarna som omger borgen lär ha konstruerats av en kvinna på 1400-talet men borgens ursprung kan dateras till före Kristi födelse. Fina byggnader finns bevarade från 1100-talet inne i borgen, enligt guideboken. Borgen renoverades av marockaner under många år och 1987 togs den upp på UNESCO:s världsarvslista. Hur glad var jag som bara fick se borgen från utsidan?

Från borgen körde vi in i gamla Bahla där vi fick gå runt och titta på gamla lerhus, de flesta var övergivna och låg i ruiner. Intressant dock att se hur den gamla staden en gång hade sett ut. Vi fick femton minuter på oss att uppleva denna miljö!

Efter besöket i Bahla väntade dagens sista destination, Jebel Shams, Solens berg, som är Omans högsta berg, 3 075 möh.

Bra vägar ända tills det återstod en dryg timme av bilresan. När vägen övergick från asfalterad till grus packades bilarna, och det var väldigt många, som var på väg uppför den slingrande bergsvägen ihop och hastigheten sjönk stundtals till knapp krypfart. ”Min” chaufför skällde på alla indier som inte kunde köra sina tjänstebilar. ”Dom har bra jobb och får fina bilar, men köra kan dom inte!”

Jebel Shams – Solens berg (Omans högsta)

Jebel Shams är den högsta toppen i ett mäktigt bergsmassiv. I skuggan av den ligger Wadi Ghul, Arabiens Grand Canyon, med sina vertikala klippväggar. Vissa av dem är mer än ettusen meter höga!

Solen stod redan lågt när vi kom fram till Wadi Gul, ”Arabiens Grand Canyon” men jag fick en dramatisk och vacker naturupplevelse under de cirka fyrtiofem minuter vi hade till förfogande att vandra runt i denna mäktiga miljö.

Karga bergstoppar och platåer fyllde synfältet och rakt ovanför Wadi Gul låg Jebel Shams, Omans högsta berg. På toppen ligger en militäranläggning varför ingen får besöka den.
För att riktigt få uppleva den hissnande höjdeffekten, genom att se rakt ner för den omkring ettusen meter höga klippväggen, kröp jag på alla fyra fram till kanten och tittade ned i kanjonen. Jag drog djupt efter andan när jag tittade ned och undvek att tänka på vad som skulle hända om jag ramlade ned….

När det mörknat nästan helt steg vi in i jeeparna och körde den sista biten fram till Jebel Shams Resort, där vi skulle övernatta. Det är en av få hotellanläggningar uppe i bergsmassivet och populärt att bo på. Priserna för en natt är skyhöga! Mitt rum, som inte var speciellt lyxigt, kostade lite drygt 2 000:-/natt.

Förutom den goda middagen var den fantastiska stjärnhimlen den stora behållningen av denna övernattning på cirka tvåtusen meters höjd!

På natten sov jag mycket gott i den tysta miljön och vaknade därför utvilad innan solen gått upp. Jag klädde på mig och gick ut i halvmörkret för att se solen gå upp. Utomhus var det ganska kyligt men friskt. Jag njöt av den vackra morgonen och såg solen sakta stiga över bergstopparna. Jag lyfte kameran för att ta några sista bilder av den vackra miljön innan det var dags  för frukost och avfärd. Nu skulle vi tillbaka till Musqat och nästkommande natt började resan norrut, hem till Sverige.

Inga stopp på vägen tillbaka till Musqat mer än när vi kom till ett shoppingcenter där vi fick fyrtiofem minuter på oss att handla dadlar, som några önskat. Lite sur blev jag över att det inte funnits tid till att besöka den världsarvsklassade borgen i Bahla men detta fanns det tid till!

Resan avslutades med en sista gemensam lunch. När vi kom till hotellet tackade vi chaufförerna för deras fantastiska insatser för oss och för att de visat oss så mycket av sitt land.

Middagen på kvällen fick man fixa på egen hand. Jag åt den på en liten restaurang som guiden rekommenderat. Snipp, snapp, snut …. så var denna resa slut!

Strax efter midnatt steg jag in i minibussen som skulle ta gruppen till flygplatsen.

Det är alltid en risk att lämna sin resa i händerna på någon annan. Beskrivningen av en resa på en hemsida eller i en katalog framställer den alltid som den största upplevelsen och bäst arrangerade resan man någonsin gjort.

Ibland stämmer det, ibland inte. Är man van resenär är anspråken stora på arrangören. Den som reser mera sällan har lägre krav och är lättare att tillfredsställa.

Den här resan var fylld av många upplevelser på kort tid, lite för många enligt mitt sätt att resa. Jag har som motto ”färre platser men bättre” när jag lägger upp mina egna resor. Det var lite ”japansk expressturism” över denna resa på grund av en ambitiös målsättning att ge resenärerna ”allt på kortast möjliga tid”. Och hur kan man missa att planera in ett besök på ett världsarv?

Summerar jag resan är jag trots allt mycket nöjd med denna, även om vissa arrangemang skulle kunna ha lagts upp lite bättre. Jag fick se väldigt mycket av det intressanta landet Oman, guider och chaufförer höll toppklass, hotellen var mycket bra överlag och maten som ingick i resan riklig och god. Besök gärna Oman – Ett modernt land med gammal själ!,

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email