kroatien-resa

Resa till Kroatien,
Zagreb, Zadar, Split, Dubrovnik, Plitvice mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Kroatien, Zagreb, Zadar, Split, Dubrovnik, Plitvice mm

zagreb, mala velebit, zadar, pag, plitvice lakes national park, sibenik, trogir, split och dubrovnik var några platser jag besökte på denna resa till kroatien, rainer stalvik

I Kroatien finns det mer än 1 100 öar. Under min resa besökte jag en av dem – Pag, med sin speciella natur.

Min cirka 2 200 kilometer långa rundresa med bil i Kroatien började, och slutade, i landets huvudstad Zagreb som är en ganska typisk centraleuropeisk stad och i mångt och mycket en mötesplats mellan öst och väst. Från Zagreb körde jag till Adriatiska Havet via staden Karlovac och följde sedan huvudsakligen kustvägen till staden Kotor i Montenegro för att därefter återvända till Dubrovnik och därifrån köra motorvägen tillbaka till Zagreb.

Med den lilla staden Starigrad Paklenica vid Adriatiska Havet som bas besökte jag den gamla staden Zadar, vandrade i Nationalparken Paklenica, besökte ön Pag och Plitvitcesjöarnas Nationalpark, som finns med på UNESCO:s lista över världsnaturarv. Resan fortsatte sedan till städer med världsarv som Sibenik, Trogir, Split, Dubrovnik och Kotor i Montenegro.

Det här var en resa full av olika upplevelser i ett litet fascinerande land med vacker natur, intressanta gamla städer och många historiska sevärdheter. Ett land jag gärna skulle vilja återvända till!

Allmänt om resan

När jag planerade denna resa var ambitionen att besöka så många som möjligt av Kroatiens sju världsarv på UNESCO:s lista. Jag lyckades pricka in fem av dem samt ytterligare ett i Montenegro. Dessutom ville jag vandra i Velebit-massivet och i Plitvicesjöarnas Nationalpark, Kroatiens enda naturområde på UNESCO:s världsnaturlista. För att möjliggöra detta hyrde jag en bil i Zagreb och körde ungefär 2 200 kilometer genom Kroatien och i Montenegro.

Säkerhet

Så här skriver UD på sin sida om säkerheten i Kroatien:

”Säkerhetsläget i Kroatien är gott. Det politiska läget är stabilt. De motsättningar mellan olika folkgrupper som rådde under kriget 1991-1995 är idag inte särskilt uttalade. ….Kriminaliteten i Kroatien är inte särskilt uttalad jämfört med Sverige.

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Trafiksäkerhet

Kroatien har en hög olycksstatistik. Trafikkulturen skiljer sig betydligt från svenska förhållanden. Såväl fotgängare som motortrafikanter bör därför iaktta mycket stor försiktighet. Motorvägsnätet är väl utbyggt men man bör observera att underhållet av de lokala vägarna kan vara eftersatt.”

Mina erfarenheter om säkerheten i Kroatien under denna resa är mycket goda. Jag råkade inte ut för någon form av brott, eller indikationer på detta, utan kände mig väldigt säker och trygg vare sig jag vistades i städer eller på landsbygden. Den resenär som iakttar allmän varsamhet och sunt förnuft bör inte råka ut för några som helst problem under en resa i Kroatien.

Mina erfarenheter av kroaterna är att de är trevliga och hjälpsamma. I Zagreb körde en man före mig med sin bil en lång sträcka för att leda in mig på den gata som ledde till mitt hotell. Jag hade frågat honom om riktningen till mitt hotell när vi stod vid sidan av varandra vid ett trafikljus!

Eftersom jag besökte Kroatien i april hade semestertrafiken ännu inte kommit igång varför trafiken på landsbygden var mycket lugn med få bilar på vägarna. I Zagreb var det dock mycket tät och intensiv trafik.

Huvudvägarna var i mycket bra skick, precis som de avgiftsbelagda motorvägarna. Bergsvägar jag körde på var smala, slingrande och grusbelagda och bjöd på spännande körupplevelser.

Totalt körde jag nästan 2 200 kilometer under denna resa.

Flygresa

Att flyga från Göteborg till Zagreb, eller vice versa, tog inte lång tid.

Så här flög jag; från Göteborg till Muenchen (Lufthansa) (1 tim och 30 min.) och  från Muenchen till Zagreb (Croatian Airlines) (1 tim och 10 min.) Lite drygt en timmes väntan mellan planen i Muenchen.

Boende

Under denna resa bodde jag på hotell och i en lägenhet. Hotellet i Zagreb hade jag förbokat på Nätet och på övriga ställen jag bodde på letade jag upp hotell när jag kom på plats. Då turisterna ännu inte hade kommit var flera hotell stängda, i de som var öppna blev hotellägarna glada över att det dök upp en turist som ville bo på deras hotell. Det gick bra att förhandla om rumspriserna och de blev därför överkomliga. I Starigrad-Paklenica betalade jag Euro 20, cirka SEK 180:-, för ett dubbelrum med balkong och havsutsikt, I Split betalade jag lika mycket för ett rum, I Dubrovnik fick jag tag på en stor lägenhet för Euro 25 och i Zagreb betalade jag samma pris som i Dubrovnik. I Zagreb ingick en enkel frukost i rumspriset. På samtliga ställen hade jag tillgång till fri internetuppkoppling via wifi.

Kostnader

Var det dyrt att resa i Kroatien?

Om man som jag besökte landet före högsäsong är det inte dyrt att resa i Kroatien. De går det att förhandla om rumspriserna på hotellen, och som jag nämnde ovan betalade jag mellan Euro 20 – 25 för fina rum och en mycket fin lägenhet. Är man två blir rumspriserna ännu lägre eftersom man som ensamresenär alltid betalar ett högre pris.

Dygnspriset för hyrbilen, en Fiat Punto diesel, var SEK 230:-. Bilen drog under 0.5 liter diesel per mil varför bränslekostnaderna blev låga. För en liter diesel betalade jag knappt SEK 11.40/liter.

Dagens lunch, 2 eller 3 rätter, kan man äta från cirka SEK 35:- upp till SEK 50:-. En god pizza kostar från SEK 30:- och uppåt beroende på ingredienser. En öl, inhemsk, på restaurang kostar cirka SEK 15:- – SEK 20:-. I snabbköpet cirka SEK 7:- och uppåt. Många större livsmedelsbutiker erbjuder färdiglagad mat vid lunchtid; grillad kyckling, grillat kött, stekt fisk etc. Väljer man att handla lunchen i en butik får man mycket mat, och god, för cirka SEK 30:-, inklusive en öl. Jag köpte ganska ofta färdiglagad mat till lunch och satte mig vid någon vacker strand och åt. Gott och gudomligt vackert! En kopp kaffe på restaurang kostar mellan SEK 5:- till 15:- beroende på vad man dricker och var.

Under högsäsong ökar priserna markant, speciellt i de populära badorterna.

Totalt sett anser jag dock Kroatien inte vara speciellt dyrt att semestra i.

Resa till Kroatien

Zagreb

Zagreb var från början två separata medeltida städer, det två bosättningar som växte upp vid sidan om varandra på två olika höjder. En av dem var Kaptol som var centrum för kyrkans makt och biskopssäte från och med år 1094. Den andra var Gradec som blev en kunglig fristad där invånarna fick ekonomiska och administrativa privilegier. Från 1500-talet var Gradec säte för den kroatiska riksdagen och banen, den ståthållare som utsågs av kungariket Ungern. Städerna skildes åt av floden Medvescak. Rivaliteten mellan städerna var stor och stridigheterna mellan dem många. I mitten av 1400-talet attackerades städerna av turkar och under mitten av 1500-talet hade turkarna erövrat det mesta av området runt Kaptol och Gradec, som dock aldrig föll i turkarnas händer. Efter att städerna tappat i betydelse slogs de samman i början av 1600-talet och därmed var Zagreb grundad.

Sedan Kroatiens självständighet år 1991 är Zagreb landets huvudstad och har idag cirka 704 000 invånare.

Jag tyckte om Zagreb för dess lugna atmosfär, den gamla stadsdelen, parkerna och de många pampiga byggnaderna som finns runt om i den centrala staden. För den kulturellt intresserade finns här mycket att uppleva då utbudet är stort.

Zagreb har en del intressanta sevärdheter att erbjuda besökaren. Några av dem som jag tittade på var S:t Stefans katedral vars första byggnad tillkom redan på 1 000-talet, den förstördes av mongolerna år 1242 men byggdes upp på nytt, Ärkebiskopens palats, ligger strax intill S:t Stefans katedral, är en vacker byggnad som sitter ihop med den gamla försvarsmuren och började byggas år 1469, Stenporten är den enda bevarade stadsporten från tiden när Gradec var egen stad och byggdes på 1200-talet. Inne i Stenporten finns ett kapell tillägnat Jungfru Maria, på andra sidan porten finns ett hus som inrymmer Zagrebs äldsta apotek grundat år 1350. Den vackra Markuskyrkan, omnämns i ett dokument redan år 1256, med det färgglada taket från 1882 som visar Kroatiens och staden Zagrebs vapensköldar. Riksdagshuset, Sabor, uppfördes i nyklassicistisk stil år 1908, Banpalatset från 1700-talet är numera presidentens bostad, Lotrscak-tornet är ett gammalt försvarstorn byggt på 1200-talet och en av Zagrebs äldsta byggnader. Varje dag sedan 1800-talet avfyras ett kanonskott klockan 12 som stadens kyrkklockor synkroniseras efter. St:a Katarinas kyrka har en vacker barockfasad och byggdes av jesuiterna på 1630-talet. Kyrkan anses vara en av stadens vackraste (kyrkan var stängd för renovering vid mitt besök). Nationalteatern är en vacker byggnad som var färdigbyggd år 1895. I Botaniska trädgården skapad på 1890-talet blommade flera olika sorters magnolior och andra vårblommor vid mitt besök. De gamla mästarnas museum är inrymt i en vacker byggnad från 1870-talet, järnvägsstationen byggd på 1860-talet är en vacker byggnad som är värd att titta på, Hotell Esplanad är ett av Zagrebs mest kända hotell och byggt på 1920-talet. Maksimirparken är Zagrebs största park, mer än tre kvadratkilometer stor, som grundades år 1743. I den finns inte bara välvårdade parkanläggningar utan även rena skogspartier att vandra i. Jag gjorde en härlig rundvandring på fina leder i skir vårgrönska under tre timmar i denna park. Ban Jelacic torget med statyn av greve Josip Jelacic, statyn flyttades från torget efter andra världskriget och återbördades 1990. Torget är stadens hjärtpunkt och en bra plats att studera folklivet på. På torget finns Mandusevac fontänen som försåg Zagrebs invånare med drickvatten ända fram till slutet av 1800-talet, strax intill torget ligger den livliga Dolac marknaden dit många av stadens invånare söker sig för att handla färskvaror direkt från bönder mm

Karlovac

Jag stannade till ett par timmar i denna stad med cirka 71 000 invånare på min bilresa från Zagreb till Paklenica för att den har en unik stadsbild.

Staden grundades år 1579 av ärkehertig Karl av Habsburg, men började sin historia som ett bålverk mot de räder turkarna utsatte regionen för. Staden är uppkallad efter ärkehertigen.
Karlovacs stadsplanering ritades av italienaren Angelini och grundtanken var att det skulle bli en befäst stad som skulle ligga där floderna Korana och Kupa flöt samman. Karlovac fick formen av en sexuddig stjärna med bastioner och vallgravar. I den befästa staden låg 24 identiskt lika byggnader, som alla finns bevarade. Dessutom finns det några gamla kyrkor och fin gammal stadskärna att titta på och här finns också ett bryggeri som gör ett av Kroatiens godaste öl.

Starigrad Paklenica

Den lilla staden Starigrad Paklenica, cirka 1 200 invånare, vid Adriatiska Havet blev min bas under fyra dagar. Härifrån besökte jag den gamla staden Zadar, ön Pag, Plitvicesjöarnas Nationalpark med sina sjöar och vattenfall (med på UNESCO:s lista över världsnaturarv) samt gjorde flera besök och vandringar i Paklenica Nationalpark som omfattar delar av det mäktiga Velebit-massivet.

I Paklenica bodde jag på ett av resans trevligaste pensionat, som ligger bara 20-30 meter från Adriatiska Havet. Får man ett rum med balkongen mot havet har man en vidunderlig utsikt och kan dessutom njuta av fantastiska solnedgångar.

Skall Du övernatta i Starigrad-Paklenica vill jag på det varmaste rekommendera boende på Pansion Andelko som är rent och välskött och har mycket trevliga ägare / If you look for a nice place to stay in Starigrad-Paklenica I really can recommend Pansion Andelko, which is very clean and well managed and is run by very nice owners!
Website: www.pansion-andelko.hr

Nationalparken Paklenica

Nationalparken Paklenica, som omfattar en del det mäktiga Velebit-massivet, är cirka 150 kilometer långt och grundades år 1949. Till ytan är den ungefär 36 kvadratkilometer stor. Det finns två stora canyons i nationalparken, Stora Paklenica (Velika Paklenica) och Lilla Paklenica (Mala Paklenica) som är utgångspunkt för fina vandringsleder. De höga klippväggarna, upp till 400 meter höga, i Stora Paklenica är dessutom populär bland klättrare. I Lilla Paklenica är det klättringsförbud. I skogarna bland bergen finns björn, varg, vildsvin, räv, rådjur och hare. På de höga och branta klipporna häckar rovfåglar som kungsörn, gam, pilgrimsfalk mm

Redan ankomstdagen till Starigrad gav jag mig upp i Velebit-massivet för att göra en kortare vandring. Jag fick tips av hotellägaren att köra den 10 kilometer långa bergsvägen upp till Velike Rujna där jag kunde ge mig ut på en vandringstur för att ”känna” på bergen. Vad jag inte visste var att vägen dit var mycket smal och slingrig.

Bilresan, upp och ned, på bergsvägen bjöd på fina vyer, men var en riktig rysare att köra då möten var nära nog omöjliga eftersom vägen oftast bara hade plats för knappt en bil. Branta stup vid sidan av vägen gjorde att tanken på vad som skulle kunna hända om bromsarna slutade fungera skrämde, cirka fem kilometer av vägen gick på grusväg som var full med rullgrus.
När jag väl tagit mig upp till Velike Rujna fick jag uppleva en majestätisk bergsmiljö. Höga toppar omgav mig, en stor bergsvägg bredde ut sig, vassa klippor med sparsam vegetation sköt i höjden. Så vackert det var! Efter att jag parkerat bilen vandrade jag i ungefär en timme i denna fantastiska bergsmiljö. Det är här jag hör hemma och här jag trivs bäst!

En dag gjorde jag en nästan fyra timmar lång vandring vid Velike Paklenica, en tre timmar lång vandring i Mala Paklenica och en två timmar lång vandring på en högplatå.

I Velike Paklenica vandrade jag leden till huset vid Lugarnica. Leden gick till stor del gick genom ett skogsparti som här och var öppnade sig och bjöd på fina bergsvyer. Bitvis gick leden längs en liten flod med kristallklart vatten. I början av canyonen studerade jag klättrare som försökte ta sig upp för de nästan lodräta väggarna. Lättvandrat och härligt väder.

Vandringen vid Mala Paklenica blev en utmaning. Lätt till att börja med, men sedan blev den mödosam med mycket vandring upp och nedför stigar i en mycket stenig terräng. När jag kom till en bergvägg där man spänt upp vajrar som hjälp för att klättra på en klippvägg för att komma vidare på leden vände jag om och gick tillbaka till bilen.

Dagens sista vandring hade jag åter fått tips om av hotellägaren. Om jag fortsatte ytterligare 7-8 kilometer på grusvägen som utgår från Velike Rujna skulle jag komma upp på en högplatå med gamla hus. Det blev åter en tuff bilresa upp i bergen! Först den som jag kört en gång tidigare och sedan den långa sträckan på grusväg. Men det var mödan värt!

När jag kom upp på högplatån öppnade sig ett panorama som var imponerande. Bergen var inte speciellt höga, men speciella. Något hade ränder tvärs över, andra var spetsiga, här fanns ett skogsparti och på marken växte stora fält med vilda pärlhyacinter.

Efter att jag parkerat bilen gjorde jag en lätt vandring på cirka två timmar och njöt av den vackra naturen och de gamla stenhusen som låg utspridda på platån.

Dagen jag varit i Zadar körde jag till en by som ligger cirka 10 kilometer norr om Starigrad. Från den körde jag vidare på en smal bergsväg i cirka 5 kilometer till en ålderdomlig bergsby som hotellägaren också tipsat om.

Jag vandrade runt i byn under en dryg timme och tittade på de gamla stenhusen samt de av stenmurar omgärdade åkerlapparna. Värre än i Småland! Det var helt fascinerande att se under vilka förhållanden människor klarar av att leva i.

Vandringarna i Velebit-massivet var oerhört vackra och bjöd på dramatiska naturupplevelser. Hit skulle jag gärna vilja komma tillbaka för nya vandringar!!!

Zadar

Staden Zadar, cirka 69 500 invånare, ligger på en halvö som ursprungligen beboddes av illyrer. Den nuvarande staden har dock sina rötter från romartiden då den var en viktig hamnstad och handelsplats för vin och timmer. Under medeltiden var Zadars hamn den viktigaste för den bysantinska flottan. Under 1100- och 1200-talen stred Ungern och Venedig om staden. År 1409 sålde den ungerske kung Laszlo alla sina dalmatiska öar till Venedig och därmed kom även Zadar att tillhöra italienarna. Efter första världskriget tillföll Zadar Italien och efter andra världskriget kom staden att ingå i det forna Jugoslavien.

Jag tyckte mycket om Zadar för alla de intressanta historiska byggnaderna i den vackra gamla stadskärnan. Några sevärdheter jag tittade på var den mäktiga Landsporten som byggdes som stadsport år 1543 med sina vackra dekorationer, stadsmuren och det medeltida försvarstornet Bablja Kula, Medborgartorget, Narodni Trg, som är hjärtat i den medeltid stadsdelen, med sin vackra loggia från 1565, Havsporten, en annan stadsport med romerskt ursprung, som fick sitt nuvarande utseende år 1573 med en påbyggnad ovanför porten, S:t Chrysogonys kyrka som byggdes om år 1175 och är sedan dess nästan helt orörd, Mariakyrkan som byggdes år 1066 (samma år som slaget vid Hastings), romarnas fd stora torg Forum som var 90 meter långt och 45 meter brett, den vackra katedralen S:ta Anastasia som grundades av bysantinerna på 800-talet men byggdes om i romansk stil på 11- och 1200-talen och sist men inte minst besökte jag S:t Donats kyrka, Zadars största sevärdhet, som byggdes i början av 800-talet i bysantinsk stil. S:t Donat har inte använts som kyrka sedan 1797, men är ett fantastiskt minnesmärke som man ger konserter i på grund av den fina akustiken, Havsorgeln är en unik skapelse, den enda i världen i sitt slag, som tar tillvara på vågornas rörelse och förvandlar dem till olika toner genom att pressa luft genom olika ”orgelpipor”, ”Solhyllningen” är en annan unik skapelse som magasinerar solljuset under dagen och ger det ifrån sig på kvällen genom att lysa upp solceller i olika färger.

Ön Pag

Den enda av Kroatiens mer än 1 100 öar som jag besökte under resan!

Pag har varit bebodd sedan yngre stenåldern och omkring år 1 200 före Kristus kom liburerna till ön. När romaren Publius Cornelius Scipio erövrade Dalmatien i slutet av första århundradet efter Kristus lät han bygga staden Cissa och den befästa hamnen Navalia. Slaverna kom till Pag på 500-talet efter Kristus och började föda upp får. Fårhållning är fortfarande en viktig del av öns ekonomi. I början av år 1 000 stred Zadar och Venedig om ön då båda ville ha kontroll över saltproduktionen, som även den fortfarande är en del av öns ekonomi.

Jag kom till Pag på en dagstur från Paklenica och började utforska ön genom att köra över den bro som förbinder ön med fastlandet i söder. Redan innan jag körde över bron fascinerades jag av den karga och steniga naturen som lyste vit i solskenet. Öns natur skiljer sig markant åt beroende på vilken sida av ön man besöker; den östra är stenig, karg och nästan helt utan vegetation på grund av boran, den kraftiga vinden som nästan alltid drar fram över denna sida. Öns västra sida är skogsklädd och här lever flertalet av öns jordbrukare och fårfarmare.

Mjölken från fåren har en speciell smak eftersom de äter många olika örter. Av den framställs en ost, paski sir, som också den får en speciell smak. Osten lagras sedan under lång tid i olivolja vilket ger den ytterligare en smakdimension. Den betraktas som en kulinarisk specialitet och säljs ofta för nästan SEK 300:-/kg!

Den enda staden jag besökte på ön Pag var staden med samma namn. Den har en vacker gammal stadskärna, men tyvärr inte speciellt många sevärdheter då staden har förstörts av strider och jordbävningar.

Jag besökte naturligtvis saltfälten som varit i drift sedan romartiden och gjorde två kortare vandringar på ön. Den på östra sidan bjöd på en vacker, men karg och stenig naturupplevelse och den på västra sidan bjöd på vackra skogsvyer och vandringar mellan de för ön så typiska stenmurarna mellan åkrarna eller fårhagarna.

Ön Pag var mycket speciell!

Plitvicesjöarnas Nationalpark – Kroatiens enda världsnaturarv

Det var vid Plitvitsesjöarna som det fruktansvärda kriget i forna Jugoslavien mellan åren 1991 och 1995 startade!

Påsksöndagen den 31:a mars, 1991 kom en grupp serber från Krajina till sjöarna och tog kontroll över parkkontoren och ockuperade hotellen i nationalparken, som sedan blev militärförläggningar. Mordet på den kroatiske polismannen Josip Jovic blev den tändande gnistan på det krig som drabbade många oskyldiga.

Området runt sjöarna har varit bebott under lång tid. På 1 000-talet före Kristus levde traker här, sedan kom illyrier, år 50 före Kristus kom de första romarna, slaverna kom på 700-talet efter Kristus, på 1500-talet kom turkarna och med den habsburgska monarkin kom österrikare och ungrare. När det första hotellet byggdes 1896 kom de första turisterna, som nu kommer i allt större skaror till den natursköna trakt som finns med på UNESCO:s lista över världsnmaturarv, Kroatiens enda.

Plitvicesjöarnas Nationalpark grundades 1949 och omfattar ett mer än 300 kvadratkilometer stort område med sjöar, skogar och vattenfall. I parken finns 16 sjöar och hundratals vattenfall i varierande storlekar. Runt flera av sjöarna går välvårdade leder som ger tillfälle till fantastiska naturupplevelser. Besökare kan åka med små eldrivna båtar mellan några av sjöarna och elbussar till/från vandringslederna.

Jag kom till Plitvicesjöarnas Nationalpark tidigt en morgon med bil från Paklenica och parkerade utanför ingång nummer två, som gjorde att jag hade nära till en av båthamnarna. Efter att ha betalt entréavgiften, ganska ”saftig” efter kroatiska mått, gick jag direkt till en av båtarna för att komma till en vandringsled på andra sidan sjön Kozjak. Passagerare, förutom jag, var endast två italienare och tre kvinnliga parkarbetare.

När jag kommit till andra sidan av den största sjön, Jezero Kozjak, började en underbar vandring runt sjöarna Gradinsko jezero, jezero Galovac och jezero Okrugliak som tog lite drygt tre timmar. Vandringen gick på välspångade passager nära vattenfall, över delar av sjöarna och genom skog som ännu inte börjat lövas. Vyerna över sjöarna och de många vattenfallen, som här var ganska låga, var sagolikt vackra. Jag mötte knappt några andra turister på denna del av vandringen. När jag kom tillbaka till startpunkten för vandringen väntade jag på båten som skulle ta mig över den största sjön, Jezero Kozjak, nu i nordlig riktning. Vi var knappt ett tiotal passagerare. Målet var att vandra bland de större vattenfallen i norra delen av parken.

När jag steg iland vid båthamnen fick jag nästan en ”chock” av allt väsen som mötte mig. Här höll stora turistgrupper till, som pladdrade och stojade. De flesta av parkens besökare börjar vid de stora vattenfallen. Min vandring fortsatte till sjöarna jezero Milanovac, jezero Gavanovac och jezero Kaludoverac och det stora vattenfallet. I sjöarnas kristallklara vatten simmade mängder med foreller. Besöket vid det stora vattenfallet var ”kronan” på verket av mitt besök vid Plitvicesjöarnas Nationalpark.

Efter drygt två timmars vandringar i nationalparkens norra del tog jag båten tillbaka till min startplats. Nu var det kö till båtarna och jag fick vänta till den tredje båten innan jag fick plats! Tillbaka vid den andra entrén gick jag sakta genom skogen till parkeringen för att låta dagens underbara naturupplevelser sjunka in i mig.

Besöket i den vackra Plitvicesjöarnas Nationalpark var en av resans absoluta höjdpunkter!

Sibenik (med på UNESCO:s lista över världsarv)

Det äldsta dokument man funnit i vilket Sibenik omnämns i är daterat till år 1066. På 1100-talet styrdes staden av en ungersk-kroatisk regering. Mellan åren 1412 och 1797 styrdes staden av venetianerna som utvecklade staden i stor omfattning, en period som räknas som stadens blomstringsperiod. Efter en kort fransk ockupation tog Österrike över stadens styre och behöll det fram till 1917.

Anledningen till mitt besök i Sibenik, cirka 41 000 invånare, var för att jag ville besöka S:t Jakobs katedralen, som finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Sveta Jakova, S:t Jakobs katedral, började byggas år 1432 men var inte färdigbyggd förrän år 1555. Katedralen skadades svårt under kriget 1991, men renoverades snabbt. Katedralens unika kupol är en symbol för staden. Katedralen har flera mycket värdefulla klenoder; presbyteriet, dopkapellet med dopfunten som bärs upp av tre putti (änglar), Lejonporten som fått sitt namn efter de två skulpterade lejonen framför den (Venedigs symbol) och skulpturerna av Adam och Eva, den rikt utsmyckade gotiska portalen och de 72 ansiktena på absidens utsida som avbildar några av stadens invånare på 1400-talet.

Andra sevärdheter jag tittade på i Sibenik var den gamla loggian från 1530-talet och Foscolopalatset som är byggt i venetiansk/gotisk stil omkring år 1450.

Primosten

Ursprungligen var Primosten en isolerad ö, numera är den sammanbyggd med fastlandet. Primosten har varit bebyggd sedan förhistorisk tid. Senare bosatte sig bosnier som flydde undan turkarna till ön här. När venetianerna regerade över Primosten byggdes en mur runt hela staden.

Jag besökte Primosten på väg till Split och utforskade den gamla staden under någon timme. I den finns många vackra gamla byggnader som gör promenader intressanta . En av de äldsta byggnaderna på ön är S:t Georgs kyrka, som ligger högst upp på ett berg, med en fantastisk vy över en del av Adriatiska Havet. Kyrkan började byggas i slutet av 1400-talet och genomgick en större förändring på 1760-talet.

Kastela – ”De sju borgarna”

I en skyddad bukt mellan Split och Trogir finns det en rad försvarsverk som den venetianske guvernören och traktens adelsmän lät bygga mellan slutet av 1400- och början av 1500-talen för att försvara sig mot turkarnas anfall. Runt dessa borgar växte det upp små byar som idag nästan hänger samman. Fem av borgarna finns kvar och håller nu på att rustas upp.

Jag bodde i Kastel Luksic där den vackra Vitturiborgen finns kvar. Numera fungerar den som bostad efter en stor ombyggnad. Borgen har ett vackert läge direkt vid Adriatiska Havet och kan även nås via en härlig strandpromenad.

En dag gjorde jag en fin vandring längs hela strandpromenaden mellan Kastel Novi och Kastel Luksic, som tog ett par timmar. Vackra vyer ut över havet, fina gamla bymiljöer, två borgar och gott fika på ett av de många strandcaféerna blev behållningen.

Trogir (med på UNESCO:s världsarvslista)

Staden Trogir, cirka 1 600 invånare, anses vara en av Dalmatiens riktiga pärlor, men besöks av förhållandevis få turister.

Trogirs historia började med att greker från staden Issa (Vis) bosatte sig här och grundade staden Tragyrion (Getön) på 380-talet före Kristus. År 78 efter Kristus tog romarna över och kallade staden Tragurium. År 1123 förstördes den av araber och var nästan helt utplånad under 70 år för att sedan åter leva upp och utvecklas, först under ungerskt styre och sedan under venetianskt. År 1997 tog UNESCO:s upp Trogirs gamla stadskärna på världsarvslistan.

Det regnade kraftigt och stundtals blåste det nästan storm i byarna när jag kom till Trogir med bussen från Kastel Luksic.

Större delen av Trogirs gamla stadskärna ligger på en ö, men har förbindelse med fastlandet via ett par broar. Jag gick över den bro som leder in till gamla staden via Landsporten, en gammal stadsport byggd på 1500-talet. Uppe på stadsporten finns en staty av ett lejon som symboliserar Venedig och en staty av Sv. Ivan Trogirski, den helige Johannes av Trogir som är ett av stadens skyddshelgon.

Gatorna var nästan helt folktomma på grund av det dåliga vädret varför jag till en början kunde vandra nästan helt ensam genom de medeltida gatorna. I Trogirs gamla stad finns många sevärdheter att titta på. Några som jag besökte var Stafileopalatset som byggdes i slutet av 1400-talet med den berömde dalmatiske arkitekten Juraj Dalmatinac som skapare. S:t Laurentius katedral, Sv Lovre, står på en plats där det tidigare låg en fornkristen kyrka som förstördes av araber. Katedralen började byggas år 1193 och har en vackert utsmyckad portal i romansk arkitektur. Katedralens höga klocktorn byggdes på 1300-talet och får besökas. Jag gick upp i det och belönades med vackra vyer över Trogir. Vid torget Ivana Pavla II ligger flera vackra byggnader; Cipikopalatset, färdigbyggt år 1457 och uppfört av en av Trogirs dåtida förnämsta familjer, Stadshuset byggdes på 1400-talet, den gamla loggian är en vacker byggnad med sex kolonner som byggdes på 1300-talet och det pampiga klocktornet som byggdes på 1400-talet. På öns sydvästra spets ligger den en gång så mäktiga Kamerlengoborgen som byggdes av venetianerna på 1430-talet, bara några försvarstorn och en del av borgmuren återstår, och det vackra Markustornet som byggdes på 1470-talet.

Jag tyckte mycket om Trogirs gamla stadskärna för den imponerande arkitekturen och de härligt trånga och täta medeltida gatorna.

Split (med på UNESCO:s världsarvslista)

Split är Kroatiens näst största stad, cirka 174 000 invånare. Staden blev berömd när den romerske kejsaren Diocletianus, 245 – 313 efter Kristus, valde Split som platsen där han ville tillbringa sin ålderdom. Här byggde han sitt enorma palats, som nu är ett av de mest välbevarade från romartiden. Det uppfördes under åren 295 till 305. Efter Diocletianus död fortsatte romerska regenter att använda palatset. År 614 efter Kristus kom flyktingar från staden Salona till Split sedan deras stad förstörts av avarerna. Efter två sekel med bysantinskt styre och kroatisk inflyttning kom Split år 1409 under venetianskt styre. och fick därmed ett uppsving. Idag är Split en blomstrande industristad med en stadskärna som tagits med på UNESCO:s lista över världsarv.

Split var en av de mest fantastiska städer jag besökte under min resa i Kroatien, dels fanns här många sevärdheter men det fascinerande var att det även fanns ett sjudande folkliv mitt i det forna romerska palatset.

Min rundvandring bland några av Splits sevärdheter började vid den Gyllene Porten, som var huvudingången till Diocletianus palats. Porten vetter mot den forna romerska staden Salona och var palatsets pampigaste port. Brace Radica-torget är ett medeltida torg som ligger i sydvästra hörnet av Diocletianus palats. Kvar från venetianerna mäktiga borg finns nu endast Marinatornet som byggdes under andra hälften av 1400-talet. På torgets norra sida ligger Milesipalatset som byggdes i barockstil på 1600-talet. Republikens torg omges av vackra byggnader från 1700-talet. Medborgartorget, Narodni Trg, var centrum för handeln och och förvaltningen på 1400-talet. Vid detta torg ligger Cambipalatset och stadshuset, båda byggda i början av 1400-talet. Silverporten var en annan av de pampiga stadsportarna och utanför den finns det dagligen en stor marknad med ett livligt folkliv att njuta av. Vid Järnporten ligger stadens äldsta klocktorn från 1081.

Höjdpunkten av alla sevärdheter i Split är naturligtvis Diocletianus palats och byggnaderna som hörde till detta; som Peristylen, den invändiga gården av det romerska komplexet prydd med kolonner. Diocletianus mausoleum, sedan 600-talet katedralen S:t Domnius. Inne i katedralen syns fortfarande tydliga spår efter den romerska arkitekturen och den har en vacker sexkantig predikstol från 1200-talet. Palatset gamla källarvalv är imponerande och i dem finns idag många affärer och utställningshallar. Johannes dopkapell var tidigare det romerska palatsets tempel tillägnat guden Jupiter. Det invigdes på 500-talet efter Kristus.

Jag tyckte mycket om att vandra i Splits gamla stadskärna för den fantastiska miljön och atmosfären. Att få vandra bland levande och välbevarade byggnader som spänner sig från romartiden till modern ger en speciellt känsla som måste upplevas.

Dubrovnik (med på UNESCO:s världsarvslista)

Dubrovnik, cirka 46 000 invånare, var fram till krigsutbrottet 1991 ett av Dalmatiens populäraste turistmål. Staden skadades svårt av bombattacker men har sedan dess, i stort sett, helt återställts till sin forna glans.

Dubrovnik grundades på 600-talet av flyktingar från den romerska staden Epidaurum (dagens Cavtat). Till att börja med styrdes Dubrovnik av bysantinerna, sedan av Ungern följt av Venedig (1205 – 1358). År 1352 blev Dubrovnik formellt sett självständigt och kallades för Republiken Ragusa. Under 14- och 1500-talen bestod stadens flotta av mer än 500 fartyg och blomstrade på grund av den omfattande handeln. År 1667 drabbades Dubrovnik av en svår jordbävning som förstörde stora delar av staden. Från hösten 1991 till i maj 1992 besköts Dubrovnik med mer 2 000 bomber och robotar. Mer än hälften av stadens byggnader och alla monument träffades.

Jag började min rundvandring i Dubrovniks gamla stadskärna genom att gå över den gamla stenbron från 1537 och in genom Pileporten, Gradska Vrata Pile, som är den största av stadsportarna. Innan man kommer in i den gamla staden möts man av den mäktiga stadsmuren, som är en symbol för Dubrovnik. Muren byggdes på 900-talet och blev delvis ombyggd på 1200-talet. Muren och vallarna sträcker sig hela 1 940 meter och är på sina ställen 25 meter hög och upp till 6 meter bred. I östra delen av stadsmuren ligger Mincetatornet, det mest välbevarade av murens försvarsverk. Det byggdes på 1400-talet.

När jag kom in bakom stadsmuren såg jag först Onofrios stora fontän, ett av stadens mest kända monument, som uppfördes mellan åren 1438 och 1444. Snett emot fontänen ligger Franciskanerklostret som började byggas år 1317. Det skadades svårt under jordbävningen 1667. Klostret har en vacker interiör.

Min vandring fortsatte på Stradun, den breda gatan som sträcker sig mellan Pileporten och västra stadsporten. Stradun byggdes på 1100-talet genom att man torrlade och fyllde igen det träsk som skar av ön Ragusa från fastlandet. Gatan fick sin stenbeläggning år 1468. Nu är gatan kantad med restauranger, affärer och barer. I slutet av Stradun ligger Loggiatorget. Vid torget finns sevärdheter som Orlandos kolonn som skapades av skulptören Antonio Ragusino år 1481, Klocktornet, Gradski Zvonik, som år 1922 restaurerades till ursprungligt 1400-tals utseende, Klockloggian byggdes år 1480 och har fyra klockor, Stadsvaktens hus återuppbyggdes år 1706 efter att ha blivit förstört av den stora jordbävningen år 1667, Onofrios lilla fontän som byggdes år 1438, Sponzapalatset från 1400-talet byggdes om till sitt nuvarande utseende mellan åren 1516 och 1522 och S:t Blasius kyrka, Crkva Sv. Vlaha, är en vackert utsmyckad kyrka som byggdes på en plats där en kyrka fanns som förstördes av den stora jordbävningen 1667.

Strax bortom Loggiatorget ligger det vackra Rektorspalatset, byggt på 1400-talet. Under lång tid var byggnaden säte för Republiken Ragusas förvaltning. Från Rektorspalatset gick jag vidare till Dubrovniks mäktiga Katedral, Velika Gospa, som började byggas efter jordbävningen 1667.

Förutom att vandra runt bland de magnifika gamla byggnaderna strövade jag runt i Dubrovniks smala gränder och längs med stadsmuren och tittade på bostadshus och andra byggnader av intresse. Det hade inte varit några som helst svårigheter att vandra runt bland dessa i flera dagar för detaljstudier!

Dubrovnik är en mycket intressant stad med ett högt historiskt värde och håller absolut världsklass.

Kotor, Montenegro (med på UNESCO:s världsarvslista)

Ett besök i staden Kotor, Montenegro, cirka 13 200 invånare, är en fin dagsutflykt från Dubrovnik och den vackra vägen dit utefter Adriatiska Havet är ett nöje att köra, även om tillåten hastighet oftast ligger på maximala 50 kmh. Jag bestämde mig för att besöka Kotor för att titta på den gamla stadskärnan som finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Staden Kotor omnämndes för första gången år 168 före Kristus då romarna kom till regionen. Under deras tidsperiod hade staden tre olika namn Acruvium, Ascrivium eller Ascruvium och var en del av av den romerska provinsen Dalmatien. Kotor har varit befäst sedan år 535 efter Kristus då den romerske kejsaren Justianius byggde den första fästningen runt staden sedan han fördrivit goterna. År 840 plundrades staden av araber. År 1002 erövrades Kotor av bulgarer och år 1003 överlämnade den bulgariske Tsar Samuil staden till serberna. På 1200-talet byggde dominikaner och fransciskaner de första klostren. På 1300-talet var Cattaro, som staden hette vid denna tidpunkt, en stor konkurrent till Ragusa (Dubrovnik) och Venedig när det gällde handel. Under åren 1420 till 1797 tillhörde staden Venedigs albanska provins, med undantag av turkiskt styre under åren 1538 till 1571 och 1657 till 1699. Åren 1563 och 1667 drabbades staden av två mycket kraftiga jordbävningar som nästan utplånade den. Från år 1797 till 1805 ingick Kotor i det Habsburgska riket. År 1805 erövrades staden av fransmän och den 5 januari, 1814 besegrade britterna fransmännen i slaget om staden.

Under första världskriget var Kotor en av tre flottbaser för den Österrikiska-Ungerska flottan. Efter freden i Versailles år 1918 tillföll staden Jugoslavien och från och med detta år kallas staden Kotor (fram tills dess hette den Cattaro). Under åren 1941 och 1943 var Kotor ockuperat av Italien och ingick i den nya provinsen Cattaro. Från och med 1945 ingick Montenegro och Kotor åter i det det forna Jugoslavien. Den 15 april, 1979 drabbades Kotor på nytt av en jordbävning och många byggnader i den gamla stadskärnan skadades.

Att vandra runt i Kotors gamla stad var en stor upplevelse och här slapp jag trängas med allt för många andra turister. Jämfört med Dubrovnik var det nästan inga turister alls vilket gjorde vandringen genom staden till en mycket fin upplevelse.

Arkitektoniskt liknade Kotor Dubrovnik vilket har sin förklaring i att många av de gamla byggnaderna uppfördes under den period då venetianerna styrde, precis som i många av Kroatiens gamla städer. Några av de sevärdheter jag tittade på var Havsporten (Västra porten) byggd 1555, klocktornet uppfört 1602, Beskuca palatset från 1776, Bizanti palatset från byggt på 1600-talet, Buca palatset från 1300-talet, S:t Triphons katedral vars äldsta delar är från 900-talet, Biskopshuset från 1300-talet, Drago palatset från 1400-talet, det gamla fängelset från 1800-talet, S:t Mikaels kyrka från 1200-talet, Grgurina palatset från 1730-talet, S:t Lukas kyrka från 1195,  S:ta Annas kyrka från 1100-talet, S:ta Marias kyrka från 1220-talet, Norra stadsporten från 1540 och delar av den gamla stadsmuren.

Förutom de gamla byggnaderna finns det många gamla bostadshus och smala, vackra gator att titta på under en rundvandring i Kotor.

Den här staden gillade jag starkt!

Innan jag lämnade Montenegro besökte jag även den lilla byn Perast som har många vackra gamla byggnader, en del av dem var fortfarande skadade av bomber som fälldes under kriget 1991-1995. På två öar utanför byn finns vackra kyrkor som man kan besökas med båt.

Resa till Kroatien

Det lilla landet Kroatien har mycket att erbjuda en resenär i form av natur- och kulturupplevelser. Jag blev mycket positivt överraskad över hur mycket landet hade att erbjuda! Det är lätt att resa runt i Kroatien, och har man tillgång till bil kan man även lätt besöka platser som ligger bortom de vanliga turiststråken. Människor är hjälpsamma, maten god och om man besöker landet utanför högsäsong är det också billigt att bo på hotell då det går att förhandla om rumspriserna. Min nästan tre veckor långa rundresa räckte inte till för allt det jag ville se varför jag gärna åker tillbaka. Jag kan bara varmt rekommendera en resa till Kroatien!

Resan gjord 2011

För mer information      Grundfakta Kroatien     Landsfakta Kroatien

Min gamla hemsida       www.stalvik.com

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida 
www.stalvik.se / rainer stalvik