kambodja-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

kratie, phnom penh, angkor vat och siem reap var några platser jag besökte på denna resa till kambodja, rainer stalvik

För mer information se Grundfakta Kambodja     Landsfakta Kambodja

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till Kambodja – Phnom Penh, Angkor Vat, Kratie, Siem Riep mm

Kambodja är ett litet land i Indokina som man oftast förknippar med två saker, de Röda Khmerernas övergrepp på civilbefolkningen under 1970-talet och det mäktiga Angkor Vat, en av världens största sevärdheter. Under de Röda Khmerernas härjningar var det säkert inte många turister som planerade resor hit. Nu är läget annorlunda, Kambodja har blivit ett intressant resmål. Det mest intressanta kulturella resmålet i landet är givetvis Angkor Vat, men även det fascinerande folklivet är intressant att upptäcka.

Mitt besök i Kambodja ingick i en sex veckor lång rundresa i Indokina som började med en två veckor lång resa i Thailand. De två första veckorna reste jag på egen hand. Besöket i Kambodja ingick i ett upplägg kallat “Längs Mekong” som jag köpt av en researrangör. Att köpa färdiga resepaket har för och nackdelar. Fördelarna är att någon annan sköter allt det praktiska och man själv kan koncentrera sig på att uppleva. Nackdelarna är att man inte själv bestämmer när och var man vill åka eller stanna och att man får reskamrater som man själv inte har valt. Mina reskamrater på denna resa var mogna människor, men vissa av dem betedde sig ibland som gapiga tonåringar på sin första resa ut i världen. Deras gapande kunde gott och väl ibland konkurrera med vad man ofta tillskriver semestrande tyskar. Gapande svenskar är inte bättre än gapande tyskar! Detta beteende passar inte in i det lågmälda Fjärran Östern.

Bortsett från att vissa i gruppen var väldigt gapiga, så var det en bra grupp som reste tillsammans  och resan i Kambodja blev en intressant och spännande upplevelse.

Resa till Kambodja

Kratie

Jag kom till Kratie med bil efter en lång och ganska tuff bilresa från staden Stung Treng i norra Kambodja, till stora delar var vägen jämförbar med ett åkerdike. Stung Treng är den första större stad man kommer till efter gränspassagen mellan Voen Kham i Laos och Phumi Kampong Sralau i norra Kambodja. Resan med en speedboat, en höghastighetsbåt mellan PKS och Stung Treng var en häftig upplevelse. Denna typ av båtar trafikerar delar av Mekong i Laos och Kambodja och är på gränsen till livsfarliga att åka med, om man skulle krocka, köra på en sten eller en flytande stock. Båtarna körs med mycket hög hastighet och man sitter tätt sammanpressad med andra passagerare, man har uppdragna knän, hjälm på huvudet och flytväst. Det är inte alltid det finns hjälmar eller flytvästar till alla passagerare. Motorljudet är öronbedövande och det är lämpligt att ha hörselskydd om man vill undvika hörselskador. Det är dock en upplevelse att i hög fart fara fram på Mekongfloden och uppleva den fantastiska miljö man vistas i, även om man inte hinner att se speciellt mycket. Båtresan från gränsstationen till Stung Treng tar cirka en timme.

En övernattning var planerad i Stung Treng eftersom flera i gruppen var sjuka, och ansåg sig inte orka resa vidare. Då det inte fanns tillräckligt med hotellrum i staden var vi tvungna att fortsätta färden. Enligt resebeskrivningen skulle vi ha fortsatt med båt, men det blev bil istället. Hade jag själv fått bestämma transporten hade det blivit en båtresa istället för den skakiga fyra timmars bilfärden, 140 kilometer, vi fick utstå. Med båt hade vi besparat oss flera timmars restid.

Kratie är en stad med cirka 80 000 invånare som ligger vid Mekongfloden. Staden är förhållandevis väl bibehållen eftersom den förskonades från amerikanska bombningar under Vietnamkriget och var en av de första städer som Röda Khmererna “befriade” sommaren 1970. Stadens främsta turistattraktion är att den är bästa platsen i hela Kambodja att få se den mycket sällsynta Irrawaddydelfinen på, för övrigt har staden ingen större sevärdheter.

Under de två dagar jag var i Kratie njöt jag av det färgfulla folklivet på marknaden. Jag var helt fascinerad av khmerkvinnornas huvudbonader, som är både vackra och fantasifulla. En dag hyrde jag en kille med motorcykel och gav mig iväg ut på landsbygden för att komma i kontakt med vardagslivet. Jordbruket i Kambodja är fortfarande mycket primitivt, men fungerande och mycket av arbetet sker helt manuellt. Man använder oxar och träplogar att plöja fälten med och oxkärror att transportera jordbruksprodukter på. Vid en flod såg jag människor fiska med hjälp av stora håvar fastsatta på båtar. Jag kom till en plats där man förberedde ett bröllop och fick möta bruden och brudgummen och jag mötte enkla jordbruksarbetare. Mannen som körde motorcykeln hjälpte mig att tolka och jag fick reda på att de röda khmererna hade dödat nästan alla invånare i en by som vi besökte. I en annan by fick jag ett erbjudande att stanna kvar hos en kvinna som levde ensam i ett hus!

Största upplevelsen i Kratie var nog delfinsafarin på Mekongfloden. Vid Kratie finns stora, djupa hålor i Mekongfloden och när vattennivån sjunker under torrperioden stannar delfinerna kvar i dessa. Jo, jag fick se flera exemplar av den mycket sällsynta Irrawaddydelfinen simmande i floden. Det var en stor upplevelse!

Phnom Penh, Kambodjas huvudstad

Från Kratie gick färden vidare med egen buss till huvudstaden Phnom Penh. Vägarna i denna del av landet var riktigt hyfsade, jämfört med dem i norra delen. Vi gjorde ytterst få stopp under vägen till Phnom Penh, vilket jag tycker var dåligt eftersom vi hade egen buss. Ett stopp var dock i staden Skuon, även kallad “Spindelstaden”. Här kan man köpa stora, läckra åttafotade spindlar, som friterats och säljs av kvinnor som går omkring på gatorna med stora fat fulla med spindlar. Missa inte att smaka på denna läckerhet om du kommer till Skuon!

Kambodjas huvudstad Phnom Penh bär på fruktansvärda minnen från Röda Khmerernas skräckperiod på 1970-talet. När de Röda Khmererna marscherade in i staden hade den nästan två miljoner invånare. På bara några dagar tvingades stadsbefolkningen att lämna sina hem för att gå ut på landsbygden. Där sattes de i arbetsläger eller dödades. Bara cirka 20 000 personer bodde i Phonm Phen en lång tid efter evakueringen. Här låg de Röda Khmererns fruktansvärda fångläger Toul Sleng, tidigare var detta en skola, även kallat för S21. Under perioden 1975 – 1978 torterades här mer än 17 000 människor, män, kvinnor och barn, som senare fördes till Choeung Ek (“The Killing Fileds”) där de avrättades och kastades i massgravar, ibland levande. Besök på dessa båda platser är skrämmande och omskakande. I Toul Sleng fotograferades samtliga fångar, ibland både före och efter tortyren, och deras porträtt finns att beskåda i flera rum. När vietnameserna befriade Phnom Penh i början av 1979 fann de bara sju levande fångar i Touls Sleng, de enda som överlevt S21. I Choueng Ek har man byggt ett minnestorn för att hedra de avrättade. I detta förvaras mer än 8 000 skallar från avrättade människor som man grävt upp ur massgravarna. Ett besök i Toul Sleng och Choeung Ek skapar funderingar om hur grymma vi människor egentligen kan bli.

Det kändes märkligt att stå vid Franska Ambassaden och blicka in på Monivong Boulevard, en av Phnom Penhs huvudgator. Det var på denna gata som de Röda Khmererna kom inmarscherande via bron över floden Tonle Sap den 17 april, 1975 och bara ett par veckor senare var hela staden tömd på innevånare. Så annorlunda det måste ha sett ut på Monivong då, mot dagens enorma trafikmyller på gatan. Det är egentligen helt omöjligt att föreställa sig hur det såg ut.

Idag är Phnom Penh åter full av sjudande liv och har cirka 1 miljon invånare. Staden är intressant att besöka för den har en blandning av nya och gamla byggnader och flera fina tempel. Folklivet är fascinerande och lagom hektiskt. Det är dock svårt att hantera alla de enbenta tiggarna, som mist sitt ben när de trampat på en landmina, som det finns gott om där turister rör sig.

Phnom Penh är inte översållat med sevärdheter men det finns en del intressanta, dock inte med lika grym historia som Toul Sleng eller Choeung Ek, att titta på. Här nedan finner du några.

Kungliga Palatset och Silverpagoden, som byggdes under 1800-talet. Det är få byggnader i själva palatset som är öppna för allmänheten. Områdets kanske mest berömda byggnad, Silverpagoden, kallas så för att golvet i denna är täckt med mer än 5 000 silverplattor med en vikt av cirka 1 kilo per styck. Den ursprungliga pagoden byggdes 1892 och byggdes om 1962. De Röda Khmererna skonade denna byggnad för att visa sin omtanke om Kambodjas kulturarv, men förstörde ändå cirka 60 % av interiören. Trapporna upp till pagoden är av italiensk marmor. Inne i pagoden finns flera olika buddhastatyer, den heligaste är Smaragdbuddhan. Här finns också en guldbuddha i naturlig storlek klädd med 9 584 diamanter! I pagoden förvaras även relikskrin och andra religiösa föremål.

Wat Phnom, det ursprungliga templet byggdes enligt legenden på en 27 meter hög kulle, den enda höjden i staden, år 1373 för att förvara fyra gamla, buddhastatyer som förts hit av Mekongflodens vatten. Statyerna upptäcktes av en kvinna som hette Phen och har gett staden dess namn. Templet har byggts om flera gånger sedan dess. Här finns även flera andra intressanta saker att titta på.

Ett besök på Teaterakademien är också ett måste när man är i Phnom Penh. Här kan man på nära håll följa studenternas övningar på traditionella musikinstrument, tvärflöjt eller piano och den klassiska kambodjanska dansen. Kunskapen om utövandet av de gamla kulturtraditionerna var nära att utrotas under de Röda Khmerernas tid då man lät döda de flesta intellektuella, så även lärarna på Teaterakademien. Enligt uppgift var det bara en av dem, med tillräckliga kunskaper, som överlevde. Med hans hjälp har man nu byggt upp en omfattande verksamhet igen. Gå hit och njut av musiken och dansen.

Andra sevärdheter är Frihetsmonumentet som uppfördes 1958 som även är minnesmärke över Kambodjas stupade i krig. Den stora kasinobåten vid Mekongfloden är imponerande. Inte långt från denna finns mängder av husbåtar med kambodjaner, eller vietnamesiska båtflyktingar ankrade.

Det finns flera marknader att besöka för den som vill njuta av folklivet, eller den shoppingintresserade. Nya Marknaden (Psar Thmei) eller som den också kallas Centrala Marknaden ligger inrymd i en stor, gul jugendbyggnad med en av världens största kupoler. Hit skall man absolut bege sig någon gång för att njuta av det intensiva folklivet. Här inne myllrar det av människor som skall handla allehanda ting. Trängseln är stor och intensiv. Passa på att äta något gott i någon av de  många små restauranger som ligger inne på marknaden, det är dessutom otroligt billigt att äta på dem. En annan populär marknad bland turister är Ryska marknaden (Psar Toul Tom Pong), som har ett stort utbud av souvenirer och kläder. Marknaden har fått sitt namn efter att varit populär bland ryssar under 1980-talet.

Att hitta trevliga matställen är inte svårt i Pnom Phen. Här finns många olika kök representerade; kinesiskt, thailändskt, indonesiskt, vietnamesiskt, indiskt, nepalesiskt, franskt, italienskt, internationellt och givetvis det inhemska. På kvällarna finns det många små, intressanta gatukök att besöka. Det är bara att välja. Populärt ställe för turister är FCC (Foreign Correspondents´Club), som ligger på Sisowath Quay, vid floden Tonle Sap. Här skall enligt enligt uppgift, en del säger att det inte är sant, de utländska korrespondenterna som rapporterade från Phnom Penh under Röda Khmer-perioden ha suttit och skrivit sina artiklar.

En restaurang man definitivt skall besöka när man är i Phnom Penh är “Friends”, den ligger inte långt från FCC, som drivs av en österrikare med hjälp av en del av de gatubarn han räddat. Maten som serveras här är mycket god!

Ett besök i slumbostäderna nordväst om järnvägsstationen, vid sjön Boeung Kak, skakar om sinnena ordentligt. Längs järnvägsrälsen, sjöstranden och ut i sjön har Phnom Penhs fattigaste invånare byggt sina enkla hus av det material man fått tag på. Husen ligger bara någon meter från järnvägsrälsen och mycket tätt samman. Här är smutsigt och det stinker. Folk är oerhört fattiga och de tittar med stora ögon på en västerlänning som dyker upp. Kanske är det dumdristigt att ge sig in i detta slumområde, men jag ville möta dessa fattiga människor för att bilda mig en uppfattning om slummen i huvudstaden. Naturligtvis väckte mitt besök uppståndelse och förvåning. Några yngre män, som talade hyfsad engelska kom fram till mig och frågade vad jag sökte. Jag förklarade mitt ärende och de sade att jag skulle vara försiktig för det var farligt att visats här för en västerlänning. Jag stannade i området i ett par timmar och fick många tankeställare. I slutet av mitt besök dök en polisman upp och gjorde tecken åt mig att jag skulle lämna området, vilket jag redan var på väg att göra.

Siem Reap – “Porten till Angkor Vat”

Till Siem Reap kan man komma på olika sätt, landvägen, via båt eller flyg. För min del åkte jag med den fina och lyxiga snabbåten som lämnar Phnom Penh vid 8-tiden på morgonen. Båtresan tar cirka fem timmar och bjuder på intressanta vyer, speciellt så länge man befinner sig på floden Tonle Sap. Stå gärna på däck när båten lämnar Phnom Penh för att njuta av det intressanta flodlivet. Under färden längs floden passerar man några små byar. När båten når sjön Tonle Sap ser man under en lång stund enbart vatten. Vyerna blir åter intressanta när man närmar sig Siem Reap då man kör på den smala Stung Siem Reap-floden, som kantas av hus på pålar och är fylld med båtar. Då måste man helt enkelt stå på däck för att inte missa folklivet. Vid ankomsten till hamnen möts man av mängder med män som håller upp hotellskyltar, för att ragga kunder eller hämta förbokade gäster.

Själva staden, med cirka 90 000 invånare, har inga direkt större sevärdheter. Det finns en del hus kvar från den franska kolonialperioden, en livlig marknad, många restauranger och många hotell med varierande standard, allt från enkla till lyxiga. Siem Reap har expanderat kraftigt med den alltmer ökande turistströmmen. Strax utanför staden ligger Kambodjas främsta sevärdhet, templen i Angkor, som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Själv har jag länge burit på drömmen att få besöka Angkor Vat, och nu var den på väg att förverkligas.

Angkor Vat

Templen i Angkor-området tillkom med början från 800-talet och fram till 1432, det vill säga under en dryg 600 års period. Under denna tidsepok stod Khmerriket på sin höjdpunkt. Från Angkor styrde Khmerkungarna ett rike som sträckte sig från dagens södra delar av Vietnam till Yunnan provinsen i Kina. Angkors mer än 100 tempel speglar ett stort administrativt och viktigt religiöst hinduiskt centra.

Angkor byggdes, precis som Egyptens pyramider, med hjälp av slavarbetare. Vid sin höjdpunkt täckte staden över 100 kvadratkilometer. Man tror att Angkor vid denna tidpunkt var världens största stad med cirka 500 000 invånare. Angkor föll i “glömska” efter att ha övergivits och återupptäcktes år 1860 av den franske naturhistorikern Henri Mouhot.

Man behöver åtminstone 2-3 dagar för att få ut någonting av besöket vid templen. Här finns så otroligt mycket att titta på och det bör avnjutas i mindre portioner, för att man inte alltför snabbt skall nå en mättnadsgräns. Hyr gärna en motorcykeltaxi för att komma runt på det stora tempelområdet. Kostnaden ligger på 8-9 USD för en heldag. Se till att få en bra kille med hyfsade språkkunskaper så får du ut mycket av ditt besök. Han kan även ge dig tips om platser att besöak och väntar, så länge du vill, vid templen du besöker.

På eftermiddagen, samma dag som jag kom till Siem Reap, besökte jag Angkor Vat, som är den förnämsta av alla byggnader. Begravningstemplet uppfördes i början av 1100-talet av kung Suryavarman II, regeringstid 1112 – 1152 och tillägnades den hinduiske gudomligheten Vishnu. Angkor Vat är förmodligen den största religiösa byggnad som någonsin uppförts. Det täcker en yta av 2,6 kvadratkilometer och har ett flertal torn. Det största är över 61 meter högt och har formen av en lotusknopp. Vilken känsla det var att gå runt i Angkor Vat och känna atmosfären!

Efter besöket vid Angkor Vat åkte jag till Phnom Bakheng för att se på solnedgången över slätten. Vägen upp på berget var ganska brant och relativt tung att gå. Jag kämpade tillsammans med hundratals andra turister för att nå toppen varifrån man har mycket vackra vyer över slätten och delar av Angkor området. Solnedgången blev en fin upplevelse.

Hela nästkommande dag tillbringade jag inne i Angkor området. Jag började med ett nytt besök vid Angkor Vat strax efter soluppgången och fick uppleva templet i ett drömlikt motljus. Så här dags är det ännu få besökare som kommit hit varför man kan ströva runt ganska ostört. Jag hade turen att få uppleva en bröllopsfotografering innan jag lämnade detta tempel och begav mig vidare till

Angkor Thom, den muromgärdade staden byggd av kung Jayavarman VII, som var Angkors mäktigaste kung och regerade 1181 – 1219. För att komma in till staden skulle man passera stora portar prydda med Buddhaansikten. Innanför murarna finns flera vackra och intressanta tempel eller byggnader att besöka; Bayon är näst efter Angkor Vat det populäraste templet att besöka. Även detta är byggt av kung Jayavarman VII. Bayon har många vackra reliefer och stora, imponerande och gåtfulla Buddhaansikten att titta på.  Baphuon är ett pyramidformat tempel symboliserande det heliga berget Mehru. Templet började antagligen att byggas av kung Surayvarman I och färdigställdes av kung Udayadityavarman II, regeringstid 1049 – 1065. För att komma till templet måste man gå på en lång stengång. Vid mitt besök var det under renovering. Imponerande att titta på är också Elefantterrassen, som är 350 meter lång. Den utgjorde tidigare basen till konungarnas audienshall. Framför terrassen samlades besökare med sina elefanter och förgyllda kärror.

Utanför Angkor Thoms murar ligger ett av Angkors största tempel Preah Khan, som betyder Heliga Svärdet, byggt av kung Jayavarman VII. Templet är sevärt för att det delvis är förfallet och att djungeln håller på att återta sina gamla domäner. Blandningen av rasade tempel klädda med träd som håller på att växa upp ur ruinerna ger att vackert och mystiskt intryck. Man försöker dock rädda en del av templet från ytterligare förfall. På templet Ta Phrom låter man dock naturen ha sin gång. Här får träden sluka tempelbyggnaderna helt fritt och ostört vilket ger besöket vid detta tempel en mycket speciell prägel. Ta Phrom byggdes omkring 1186 som ett buddhistiskt tempel tillägnat kung Jayavarman VII:s moder. För templet, dess administration och drift, behövdes nästan 80 000 personer, 2 700 var tjänstemän och 615 dansare, enligt en inskription man funnit på templet.

Dagen avslutade jag på Angkor Vat med att klättra upp i ett av tornen för att njuta av en vacker solnedgång. Efter denna var ett otroligt spännande och intressant besök bland Angkors tempelruiner avslutat. Jag kommer aldrig att glömma denna dag!

Sista dagen i Siem Reap följde jag med gruppens utflykt till Phnom Kulen, Kambodjas heligaste berg, som ligger några timmars bilresa, på otroligt dåliga grusvägar, från Siem Reap. Berget är ett populärt mål under veckoslut eller högtider för pilgrimer. Här på berget utropade kung Jayavarman Khmerrikets självständighet från Java och lade därmed grunden för dagens Kambodja.

Högst uppe på berget finns ett litet tempel med en liggande Buddha. Runt om på Phnom Kulen finns flera grottor med buddhor och andra religiösa föremål. En bit bort ligger “floden med 1 000 Shivalingas”, som är värd att besöka för att titta på de små lingas, fruktbarhetssymboler, som nu ligger under det rinnande vattnet. Ytterligare en bit från Phnom Kulen ligger ett av Kambodjas största vattenfall.

Vägen till Phnom Kulen ägs av en privatperson som kräver 20 USD i entréavgift av turister, kostnadsfritt för kambodjaner. Med facit i hand hade jag hellre stannat kvar i Angkors tempelområde istället för att åka hit.

Besöket i Kambodja tog slut alldeles för snabbt. Det skulle ha behövts ytterligare ett par dagar i landet för att hinna bekanta sig mera med folket och kulturen. Kambodja är ett intressant land att komma till och bör finnas högt på listan över resmål att besöka.

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email