portugal-resa

Resa till Portugal,
Lissabon, Porto, Coimbra, Evora, Fatima, Sintra mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Portugal, Lissabon, Porto, Coimbra, Evora, Fatima, Sintra mm

lissabon, douro, besteiros de cima, braga, almendres, alter do chao, beja, bom jesus, citania de briteiros, conimbriga, evora, fatima, guimaraes, indanha vela, marvao, medea, mertola, sorthela, tomar, coimbra, porto och cabo da roca var platser jag besökte på min resa till portugal, rainer stalvik

Vissa länder tycker man om att besöka, andra tar man direkt till sitt hjärta. Portugal är ett land som man gärna tar till sitt hjärta. Det har mycket att erbjuda när det gäller besök vid historiskt intressanta platser, vacker natur, vänliga människor och ett underbart klimat. Portugal är ett underskattat resmål, som har så mycket mera att erbjuda än bad vid Algarves kust.

Två gånger har jag nu besökt Portugal, första gången år 2005 i egen regi och andra gången 2021 med en god vän på en arrangerad resa. Min goda vän Ulla har jag rest tillsammans med tidigare, dock var det många år sedan och därför var det extra trevligt att vi än en gång hade möjligheten att göra en gemensam resa. 

Resan till Portugal 2021 blev en fin upplevelse med en blandning av arrangerade aktiviteter och egna. Ressällskapet var bästa tänkbara!

Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell med bra service och mycket god mat. Inne i hotellet var det obligatoriskt att bära ansiktsmask på grund av coronapandemin.

Detta var första gången jag reste utomlands efter att coronapandemin bröt ut i början av 2020.

Information om resan 2021 finns längst ned på sidan, illustrerad med fina bilder.

Resa till Portugal 2005

Efter att tidigare ha besökt Madeira och Azorerna, båda dessa ögrupper tillhör Portugal, reste jag nu till det portugisiska fastlandet för att bilda mig en uppfattning om detta.

Följ med på min, nästan 2 750 kilometer långa, resa genom Portugal, från norr till söder, från öster till väster. Möt detta lilla, intressanta land med Europas västligaste fastlandspunkt Cabo da Roca.

Detta blev en resa i historiens, kulturens, naturens och, i viss mån, religionens Portugal.

Jag besökte historiska platser som Tempelriddarnas mäktiga borg i Tomar, staden Guimaraes där landet Portugal föddes och historiska platser som Conimbriga där landets finaste lämningar efter romarna finns och staden Vila Nova de Foz Coa där man kan besöka de världsberömda hällristningarna som är mellan 25 och 28 000 år gamla samt Citania de Briteiros där det sista fästet tillhörande kelterna låg, innan det föll för romarnas framstormningar.

I Portugal finns ett stort antal intressanta religiösa byggnader, som många turister besöker. Vackra katedraler och kyrkor, som kyrkan i Fatima dit miljoner pilgrimer söker sig för att besöka den plats där jungfru Maria uppenbarade sig den 13 maj, 1917, eller Capela dos Ossos i Evora som dekorerats med ben från mer än 5 000 avlidna. Här finns gamla vackra befästningsstäder högt uppe på bergstopparna, som byggdes under 11- och 1200-talen för att skydda landets invånare mot spanjorernas angrepp. Här finns sagolikt vacker natur, som i naturreservatet Serra de Estrela med Portugals högsta bergstopp på fastlandet, Torre, 1 993 möh, och floden Douros dalgång, där vinodlingarna täcker sluttningarna ned till floden och landets trivsamma huvudstad, Lissabon, med flera monument som minner om de stora sjöfararna Vasco da Gama och Henrik Sjöfararen.

Resan innehöll även en del dramatiska upplevelser. Ett exempel är  detta. När jag kom till en liten bergsby höll man på att vaccinera alla byns invånare mot rabies för att en hund bitit flera av dem.

Resa till Portugal

Lissabon

De första bosättarna kom till den plats där Lissabon, Portugals huvudstad sedan år 1260, ligger redan för cirka 3 000 år sedan. De kallade platsen för Alis Ubbos, som betyder ”Den behagliga stranden”. Staden intogs av morerna, araber, men återerövrades år 1147. Lissabon drabbades av en svår jordbävning den 1:a november 1755 med mer än 90 000 döda. År 1807 ockuperades staden av den franske kejsaren Napoleon. Stadens guldålder inföll under 14- och 1500-talen i samband med de stora upptäcktsresorna. Lissabon är uppförd på sju kullar, med fina utsiktsplatser. I dag är Lissabon en trivsam huvudstad med cirka 2 500 000 invånare, inklusive förstäder, med många intressanta sevärdheter.

Under min resa till Portugal var jag i Lissabon under tre dagar och besökte några av de många sevärdheterna som finns runt om i staden. Här nedan finns några av dem uppräknade.

Jag hade bokat ett litet trevligt pensionat på Praca da Figueira via Internet, vilket gjorde att jag hamnade mitt i centrala Lissabon. Härifrån kunde jag med lätthet ta mig till stadens sevärdheter och hade nära till bussar, metro och spårvagnar. Ett idealiskt utgångsläge för rundturer i Lissabon, som är lätt att ta sig runt i, om man lär sig de olika stadsdelarna.

Stadsdelen Baixa

påverkades kraftigt av den stora jordbävningen 1755, vilket gör att det bara finns några få byggnader kvar från tiden före denna.  Efter jordbävningen fick stadsdelen ett helt nytt utseende med breda avenyer och stora torg. De nya gatorna uppkallades efter de hantverkare som verkade längs dessa. Baixa är Lissabons ”hjärta”. Här finns det vackra torget Praca do Comercio, som är stadens största torg. På detta finns en stor staty av Dom José I och en vacker port Arco da Victoria, som är Lissabons ”stadsport”. Går man igenom denna kommer man till Rua Augusta, som numera, till stor del är en trevlig gågata med caféer och butiker. På Praca Comercio avrättades kung Carlos I och hans son år 1908 av anarkister, vilket betydde slutet för monarkin.

Det stora torget Rossio och det mindre Praca Figueira, som ligger bredvid varandra, har varit samlingspunkter för stadens mångkulturella invånare i flera århundraden. Här är folklivet både spännande och intressant. På Rossio hölls förr djurmarknader, utställningar och tjurfäktningar. Här finns en stor staty av Dom Pedro V, som torget är uppkallat efter. Vid torgets norra ände ligger den vackra byggnaden Teatro Nacional de Dona Maria.  Strax intill Rossio ligger den vackra kyrkan Igreja de Sao Domingos, som har en intressant interiör och som stod emot jordbävningarna 1531 och 1755.

I stadsdelarna Chiado och Bairro Alto

finns flera intressanta sevärdheter. I Chiado kan man titta på ruinerna efter klostret Convento do Carmo, som är Lissabons enda återstående gotiska byggnad efter den stora jordbävningen 1755. Nära ruinerna ligger högkvarteret för militären, GNR. Det var här man planerade stadskuppen 1974. Jag hade turen att se stadens borgmästare komma hit på morgonen och fick därmed bevittna en intressant militärceremoni. Chauffören var snäll nog att stanna bilen med borgmästaren så länge att jag hann att ta bilder på militärerna!

I Chiado ligger även Lissabons operahus Teatro Nacional de Sao Carlos, som är en vackert utsmyckad byggnad. Vid Praca dos Restauradores kan man ta en av Lissabons flertal hissar, Elevador da Glória, som tar en upp till utsiktsplatsen Miradouro de Sao Pedro de Alcántara. Från denna har man fina vyer över Lissabon. Barrio Alto räknas som Lissabons nöjeskvarter som man bör besöka kvällstid för ett intressant folkliv och trevliga restauranger. Ett besök på den vackert kakelklädda ölhallen på Rua Nova da Trinidad får man absolut inte missa.

I stadsdelen Rato

kan man besöka den imponerande och vackra akvedukten Aqueduto das Águas Livres, som byggdes mellan åren 1728 och 1835 för att transportera dricksvatten till Lissabon från Canecas, 18 kilometer väster om staden. Akvedukten har 109 valv och en högsta höjd på hela 65 meter!

Stadsdelen Alfama

var en gång i tiden bostadsområde för den moriska överklassen och än idag kan man spåra det arabiska arvet på ett flertal ställen; i de smala gränderna och i husens arkitektur. Efter den stora jordbävningen 1755 blev Alfama ett bostadsområde för arbetarklassen. Namnet Alfama har sitt ursprung i det arabiska ordet al-hama, som betyder bad eller källa. En spännande upplevelse är att åka med den gamla spårvagnen, linje 12, från Praca da Figueira till Alfama och sedan vandra genom de smala gränderna, som påminner om en spännande medina i Mellan Östern.

Förutom miljön i Alfama finns det andra intressanta sevärdheter att besöka, i, eller i dess närhet. Fasaden på 1500-tals huset Casa dos Bicos är helt klädd i spetsiga utbuktningar som ger ett intressant ljusspel. Inte långt från Casa dos Bicos ligger Sé, Lissabons mäktiga katedral, byggd på 1150-talet. Katedralen är uppförd på en plats där det tidigare låg en moské. Den skadades svårt under den stora jordbävningen 1755, men restaurerades till sitt nuvarande skick på 1930-talet. I Alfama finns två fina utsiktsplatser; Miradouro de Santa Luzia och Largo das Portas de Sol, som ursprungligen var en av morernas sju stadsportar.

Stadsdelen Castelo

domineras av den stora fortanläggningen Castelo de Sao Jorge, som ursprungligen uppfördes av Västgoterna på 400-talet. På 800-talet användes fortet av araberna och på 1100-talet erövrades det av portugiserna. Från 1300-talet till 1500-talet användes Sao Jorge som kungligt residens. Under åren har fortet även använts som fängelse. Vyerna från fortet över Lissabon är bland de bästa i hela staden. Runt fortet finns gamla, vackra bostadsområden.

Stadsdelen Belém

ligger 6 kilometer väster om det stora torget Rossio och är av stort historiskt värde. Härifrån seglade Vasco da Gama ut den 8 juli 1497 på sin två år långa seglats under vilken han fann sjövägen till Indien. När Vasco da Gama återvände till Portugal beordrade kung Dom Manuel I uppförandet av det mäktiga klostret Mosteiros de Jerónimos, som nu finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Byggnationen påbörjades år 1501 och var klar 1541.

En annan byggnad som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv är Torre de Belém. Det symboliserar perioden av portugisernas stora upptäckter runt om i världen, som inleddes i slutet av 1400-talet. De främsta upptäckarna var Vasco da Gama och Henrik Sjöfararen.

För att hedra 500 års minnet av Henrik Sjöfararens död uppfördes år 1960 ett stort och mäktigt kalkstensmonument, Padrao dos descobrimentos, i form av en karavell full med portugiser under ledning av Henrik Sjöfararen.

Inte långt från monumentet ligger en av Lissabons mäktiga broar Ponte 25 de Abril, uppkallad efter militärkuppen 1974.

Stor Lissabon

Det finns intressanta sevärdheter utanför centrala Lissabon också. En intressant, men modern, sevärdhet är Parque das Nacoes, Nationernas Park, som uppfördes i anslutning till världsutställningen Expo 98. Här finns det moderna Portugal representerat i form av hyreshusens spännande arkitektur och färgsättning, ett ultramodernt köpcentra, utställningshallar, parker och en linbana som ger en möjlighet att se en del av utställningsområdet från luften. Även den moderna metrostationen Gare do Oriente är en intressant upplevelse med sin futuristiska stil. I området finns även det 140 meter höga Torre de Vasco da Gama. Tornet är Lissabons högsta byggnad.

En liten bit norr om Parque das Nacoes ligger ännu en av Lissabons mäktiga broar Vasco da Gama bron, som en period var Europas längsta bro, tills Öresundsbron blev byggd.

Efter två intensiva dagar i Lissabon, denna trevliga och intressanta huvudstad, hämtade jag ut min hyrbil och gav mig ut på en två veckor lång rundresa i Portugal. Här nedan finns en kort beskrivning av några av de många platser jag besökte.

Beja

är Baixa Alentejos centralort med cirka 36 000 invånare. Beja grundades av romarna som kallade den Pax Julia efter kejsaren Julis Caesar. Staden intogs av morerna på 700-talet men återerövrades 1162 av portugiserna. På vandrarhemmet i Beja hade jag min första övernattning utanför Lissabon.

I Beja finns ett antal sevärdheter som är värda att besöka. Jag besökte slottet med det mäktiga, 42 meter höga, tornet Torre de Menagem. Slottet började byggas i slutet av 1200-talet på en plats där det tidigare legat en romersk bebyggelse. Stadens stora torg Praca da Republica är omgivet av många vackra medeltida fastigheter. Torget domineras av Igreja de Misericórdia, en kyrka som byggdes på 1500-talet. Bland de vackra stenpelarna framför kyrkan hölls förr köttmarknader.

Mértola, en liten stad med nästan 10 000 invånare, har ett spektakulärt läge på en bergshylla ovanför floden Guadiana. Staden har ett gammalt historiskt förflutet. Här har fenicier, kartager och romare bott. Under romarnas tid var Mertola ett viktigt jordbrukscentra och härifrån skeppades mineraler. På 700-talet intog morerna staden och gjorde den till regional huvudstad. År 1238 återerövrade portugiserna staden.

Mértola har en fantastisk charm med sitt läge högt ovanför floden och sina smala, vindlande gränder. Till sevärdheterna, förutom miljön, hör den mäktiga slottsruinen. Slottet byggdes på 1200-talet över en arabisk bosättning, som i sin tur är byggd över lämningar från den romerska perioden. Den märkliga kyrkan Igreja Matriz är uppförd på en plats där det tidigare låg en moské. Torre do Rio är ruinerna efter ett bevakningstorn från romartiden som byggdes för att skydda hamnen.

När jag var i Mértola pågick en islamsk festival i staden, vilken hade samlat många besökare.

Sedan ett antal år tillbaka vill man knyta band med sitt arabiska ursprung och ordnar därför regelbundet numera denna festival. Det var en fascinerande upplevelse att röra sig i de smala gränderna, som var proppfulla med människor och försäljare av allehanda varor; arabiska bakverk, te, kryddor, oljor etc. Känslan att gå här påminde om den man kan uppleva i en bazar i ett arabiskt land.

Evora

Evora, med cirka 55 000 invånare, är den stad som bäst representerar Portugals ”guldålder” eftersom staden inte skadades av den stora jordbävningen 1755. Staden har ett långt historiskt förflutet. Här bodde kelter sedan länge när romarna kom hit och gjorde staden till en militär utpost år 59 före Kristus. Efter romarna regerade Västgoterna fram till att araberna erövrade staden. År 1212 återerövrades staden av portugiserna. Evora hade sin höjdpunkt mellan 1300- och 1500-talen. Fransmännen plundrade Evora och dödade många av stadens försvarare i juli 1808. Idag är hela staden upptagen på UNESCO:s lista över världskultursarv.

Evora är en fantastiskt vacker stad med många sevärdheter. Några av dem är Praca do Giraldo, som är stadens stora, historiska torg där många otäcka händelser ägt rum. Här avrättades hertigen av Braganca år 1483 och här brändes människor på bål under de religiösa utresningarna på 1500-talet. I det sydöstra hörnet av torget ligger gatan Rua 5 de Outubro med gamla hus med fina balkonger i järn. Sé, stadens katedral, började byggas år 1186. I denna välsignades Vasco da Gamas skepp år 1497 när han skulle ut på sin seglats till Indien. Katedralen har en vacker interiör. Igreja de Sao Joao, är en liten kyrka med vackra kakeldekorationer som är typiska för Portugal. Kyrkan började byggas 1485. Templo Romano, eller som det också kallas ”Dianas tempel”, är ett vackert tempel byggt av romarna under första eller andra århundradet efter Kristus. Templet är den bäst bevarade byggnaden från romarperioden i Portugal, kanske till och med på hela den Iberiska halvön. Capela dos Ossos,  Benkapellet, är en mycket makaber sevärdhet. Kapellet uppfördes under 1600-talet av munkar tillhörande Franciskanerorden. Munkarna var tvungna att finna en lösning för de överfulla kyrkogårdarna i Evora. De kom då på att kapellet skulle inredas med benen från 5 000 avlidna. Dessa är vackert uppsatta i kapellet och bildar olika mönster. Över entrédörren finns inskriptionen: ”Vi ben väntar på dina.”

I omgivningarna runt Evora finns även andra intressanta platser att besöka.

Den historiskt intresserade kan besöka Cromeleque dos Almendres, nära den lilla staden Guadalupe, som består av 95 stora monoliter i granit placerade i en cirkel. Vissa av stenarna har dekorerats med symboler, som ingen kunnat tyda. Man anser att detta är en av mänsklighetens första byggnadsmonument och är betydligt äldre än de egyptiska pyramiderna. Inte långt från dessa monoliter, som är den Iberiska halvöns viktigaste samling, kan man beskåda Menir dos Almendres, som är en stor fruktbarhetssymbol (fallos) cirka 4 meter hög.

En annan sevärdhet för den historiskt intresserade är Anta Grande do Zambujeiro, Europas största hällkista. Den består av sju stenar, 6 meter höga, som formar en stor kammare. Hällkistan mäter mer än 50 meter i diameter.

Portalegre,

den lilla staden med lite drygt 26 000 invånare. ligger vid foten av bergskedjan Serra de Sao Mamede. Det är en trivsam stad som blev min bas för besök till omkringliggande sevärda platser. Här fick jag en av mina få negativa upplevelser under min resa.

Jag körde långsamt genom staden för att leta efter vandrarhemmet jag skulle bo på. Alldeles för långsamt tyckte en man som körde bakom mig, och tutade så mycket han orkade. Jag stannade bilen och gick ur den för att tala med honom och förklara att jag var turist som aldrig hade varit i Portalegre tidigare. Eftersom han inte talade annat än portugisiska, vilket jag inte talar, kunde vi inte förstå varandra. Han var dessvärre inte mottaglig för några argument från min sida. Efter en stunds ordväxling ville han börja slåss! Då satte jag mig i bilen och körde därifrån, vilket lugnade ner honom. Det sista jag såg av honom var när han ilsket körde om mig med vrålande motor.

Första platsen jag besökte var Cidade de Ammaia med sina fina lämningar från romartiden. Romarna kallade staden för Ammaia och den nådde sin höjdpunkt under första århundradet efter Kristus. Man kommer till Ammaia genom att köra den vackra bergsvägen mellan Portalegre och Marvao. I Ammaia finns lämningar av, bland annat, romarnas torg Forum Romanum, en badanläggning och ett tempel.

Den lilla bergsstaden Marvao med drygt 4 400 invånare ligger vackert på en höjd, 862 meter över havet och bara 10 kilometer från den spanska gränsen. Marvao har bebotts av romare, Västgoter och araber, som intog staden år 715. Staden återerövrades av portugiserna år 1160. Därefter blev Marvao en av de många garnisonsstäder som byggdes som skydd mot de spanska attackerna. Efter att ha återerövrat staden från araberna förstärktes stadsmuren och Marvao har aldrig intagits av främmande styrkor. Hela staden är en enda stor sevärdhet med sitt läge uppe på en bergstopp och fina vyer mot Spanien. Det imponerande slottet med sina tjocka försvarsmurar får man absolut inte missa att besöka.

Castelo de Vide är ytterligare en vacker liten bergsstad som man inte får missa att besöka. Staden har lite drygt 4 100 invånare och ligger 570 meter över havet. De kullerstensklädda gatorna i den gamla staden får en att tänka på svunna tider. Stadsbilden domineras av det stora slottet som ligger uppe på en höjd. Från slottet har man fina vyer ner över Castelo de Vide.

Andra sevärdheter i staden är de judiska kvarteren. Här ligger Portugals äldsta synagoga. Judar bosatte sig i Castelo de Vide redan på 1100-talet, flertalet av dem kom dock först på 1400-talet. Idag finns det inga judar kvar i Castelo de Vide, men deras kvarter står kvar. Fonte da Vila från 1500-talet är en vacker brunn som är vida berömd för sitt goda vatten. Många av stadens invånare kommer hit med kärl för att hämta vatten. Det går även att köpa buteljerat vatten från brunnen.

Menhir da Meada är en 7 meter hög fruktbarhetssymbol, en fallossymbol som restes för flera tusen år sedan för att de omkringliggande fälten skulle förbli bördiga. Den ligger cirka 15 kilometer norr om Castelo de Vide och är den Iberiska halvöns största megalit.

Alter do Chao är en stad cirka 30 kilometer öster om Portalegre. Här kan man besöka ett stuteri som grundades redan år 1748. I det finns många fina hästar som avlats fram här. Det håller på att renoveras med, bland annat, pengar från EU.

Guarda

är Portugals högst belägna stad, 1 056 meter över havet, med cirka 26 000 invånare. Den blev min bas för upptäckter i Beiras regionen. Guarda grundades år 1199 för att bevaka fronten mot Spanien. Tyvärr hann jag se väldigt lite av staden, men desto mera av omgivningarna.

Monsantho

är en liten bergsby med cirka 200 invånare och ligger på 600 meters höjd. Monsantho lär vara Portugals äldsta bosättning som bevarat sin medeltida miljö. Byn har vunnit pris för att vara Portugals mest traditionella by vilket har ökat turistströmmen. Trots detta har byn behållit sin gamla miljö och människorna sitt ursprungliga sätt att leva i stor omfattning.

Att vandra runt i byn är som att förflytta sig bakåt i tiden. Byn domineras av den stora fortanläggningen, som bokstavligen verkar har vuxit fram ur klipporna det är byggt på. Vyerna över omgivningarna är sagolikt vackra från försvarsmurarna. När man spanar ut över nejden förväntar man sig nästan att få se de spanska styrkorna på frammarsch mot byn.

Sorthela

är en av de äldsta försvarsbyarna längs den spanska gränsen. Byn har cirka 800 invånare och ligger på 760 meters höjd. Den har ett av de mest dramatiska lägena av det band av försvarsanläggningar som ligger utefter gränsen mot Spanien. I byn finns många av de gamla medeltida stenhusen bevarade och här får man verkligen en känsla av att vandra i gammal historisk miljö. Klättrar man upp till det gamla klocktornet, där varningsklockorna fortfarande hänger kvar, får man fina vyer över byn och försvarsmuren som löper runt byn.

Idanha-a-Velha

ligger cirka 15 kilometer sydväst om Monsantho och är en märklig plats med en ännu märkligare historia. Romarna grundade byn, Västgoterna lät bygga en stor katedral här och morerna erövrade byn på 700-talet. Den fritogs senare av tempelriddarna som bekämpade morerna. För flera hundra år sedan övergavs byn på grund av en råttinvasion! Idag bor här ett tiotal invånare. Man känner dock historiens vingslag när man vandrar runt bland de gamla stenhusen.

Vid mitt besök höll man på med utgrävningar bland de romerska lämningarna varför den stora och ståtliga katedralen, byggd av Västgoterna, inte var tillgänglig för besök. Jag fick därför nöja mig med att titta på den och de romerska ruinerna genom ett stängsel. Strax utanför byn ligger en vacker valvbro byggd av romarna.

Parque Natural da Serra da Estrela

är Portugals största naturreservat, 1 011 kvadratkilometer. I detta ligger fastlandets högsta berg Torre, 1 993 meter. Här gjorde jag ett par kortare vandringar och körde upp på Torre för att njuta av vyerna från bergets topp. Naturen i nationalparken varierar från bördiga dalgångar till dramatiska bergsformationer. Blomsterprakten var enorm under mitt besök. Här blommade många olika mindre blommor, vit och lila ljung, men framför allt fäste jag mig vid de bergssluttningar som lyste klart gula av blommande ginst. Detta var en av de vackraste naturupplevelser jag haft på länge. Lite ”hemtamt” kändes det att vandra i de små björkskogarna som fanns här och där.

Uppe på Torres topp finns ett par teletorn och ett lite drygt 7 meter högt torn som uppfördes under 1800-talet av en kung för att man skulle kunna säga att berget är 2 000 meter högt!

Vila Nova de Foz Coa

får ingen historiskt intresserad missa. I omgivningarna runt denna lilla stad, med 2 800 invånare, finns ett av världens största område med hällristningar från paleontologisk tid, det vill säga 25 – 28 000 gamla.

I dalgången runt floden Coa har människor levt under mycket lång tid. De lämnade efter sig vackra hällristningar i form av hästar, får, hjortar, fiskar etc. De finaste finns att beskåda vid Castelo Melhor. Om man vill komma med på de guidade visningarna, som görs med hjälp av fyrhjulsdrivna jeepar, måste man ovillkorligen föranmäla sig. Jag kände inte till detta och var nära att missa denna sevärdhet på grund av detta.

Braga

är Portugals religiösa centrum med mer än 35 kyrkor. Den är en av landets äldsta bosättningar och grundad av kelter. Omkring år 250 före Kristus intog romarna staden och kallade den för Bracara Augusta. I slutet av 400-talet efter Kristus regerade Västgoterna staden. År 715 intogs Braga av morerna. År 740 återtogs den av portugiserna, men de förlorade den åter till morerna år 985. År 1040 kom slutligen Braga åter i portugisernas ägo och har så förblivit sedan dess. Braga har cirka 11 000 invånare och ligger på 200 meters höjd.

Braga blev min bas under några dagar. Jag passade på att titta på några av stadens sevärdheter och att besöka intressanta platser i omgivningarna.

Några av de sevärdheter jag besökte i Braga var Praca da Republica, som är stadens centrala torg och bjuder på ett intressant folkliv eftersom många av stadens invånare söker sig hit. Vid torget finns ett par trevliga caféer där man kan koppla av över en kopp kaffe eller en kall öl medan man studerar folklivet. Jag hade turen att få uppleva en medeltida marknad här under mitt besök med gycklare, försäljning av olika varor och mat. Sé, katedralen, Portugals äldsta, med en fantastisk fasad. Inne i katedralen förvaras kistorna tillhörande Henrik av Burgund och Dona Teresa, som var föräldrar till Henrik Sjöfararen.

Bom Jesus de Monte, 5 kilometer öster om Braga, är en av Portugals främsta pilgrimskyrkor som ligger vackert högt uppe på att berg med milsvid utsikt. Kyrkan blev färdigbyggd år 1811. Kyrkans främsta sevärdhet är de stora trapporna som är dekorerade med vackra bibliska motiv på kakelplattor. De hängivna pilgrimerna går uppför den långa trappan på knä!

Guimaraes

var under en period Portugals huvudstad och här grundades nationen. Portugals första kung Alfonso Henrique föddes i slottet år 1110 och här lanserade han sin plan på hur man skulle fördriva morerna ur landet. Guimaraes är sedan år 2001 upptagen på UNESCO:s världskultursarvlista.

Stadens främsta sevärdhet är naturligtvis slottet där kungen föddes. Det byggdes år 1100 och är idag en välbehållen och vacker ruin. Bostadsdelen, där kungen föddes, finns kvar bara som en antydan i slottsmuren.

Strax söder om slottet ligger den lilla kyrkan Igreja do Sao Miguel do Castelo, även den byggd år 1100. I kyrkan lär Alfonso Henriques ha blivit döpt. Inne i kyrkan finns väldigt lite bevarat av den ursprungliga inredningen, men alla gravarna på golvet innehållande kvarlevorna efter män som stred med kungen mot morerna finns kvar.

Guimaraes gamla stad har många fina stadsmiljöer bevarade och är väl värd ett besök.

Citania de Briteiros,

ligger cirka 15 kilometer norr om Guimaraes och är en av Portugals mest intressanta arkeologiska platser. Här har det legat en av de större nordliga keltiska stammarnas bosättning och lär vara minst 2 500 år gammal. Man tror även att detta var den sista stora keltiska bosättningen som föll i kriget mot de invaderande romarna. På bergssluttningen finns rester av cirka 150 rundhus, och man har även rekonstruerat ett par av dem. En historiskt intresserad person bör inte missa denna plats.

Jag hade turen att få uppleva en keltisk dag vid mitt besök då man visade hur människorna levde i byn, vilken mat de lagade och jag fick även tillfälle att lyssna på samtida musik.

På vägen till Citania de Briteiros körde jag genom en liten bergsby där det var stor uppståndelse på grund av att en hund bitit flera av byns invånare. Eftersom man misstänkte att hunden var smittad av rabies höll man på att vaccinera samtliga byns invånare. Den lilla hunden, som ställt till allt elände, stod bunden en bit från vaccinationsplasten, som var inrymd i byn busshållplats, såg inte det minsta aggressiv ut.

Porto

är Portugals näst största stad med cirka 264 000 invånare. Den ligger vackert placerad på höjderna ovanför Douro-floden, som är en av landets viktigaste floder. Staden har bidragit till en del av landets namn, Portu- i Portugal kan härledas till staden Porto, vilket understryker stadens historiska betydelse. Systerstaden Villa Nova de Gaia, på andra sidan floden Douro växte ihop med Porto och var under en period landets huvudstad. Invånarna i Porto är väldigt stolta över att en av landets stora upptäckare, Henrik Sjöfararen, föddes i Porto. Huset finns kvar än idag och kan besökas. Porto och Vila Nova de Gaia är centrat för portvinstillverkningen. En stor del av Porto och Vila Nova de Gaia finns upptaget på UNESCO:s världsarvslista.

Det är inga problem att spendera ett par dagar i Porto och systerstaden Gaia för här finns mycket av intresse att titta på. Att ströva runt bland de gamla husen, gränderna och bland de stora vintillverkarnas lagerlokaler i distriktet Ribeira och på andra sidan floden Douro i Vila Nova de Gaia ger en bra uppfattning om hur det en gång sett ut i staden när sjöfart och vintillverkning var de viktigaste sysselsättningsområdena. Detta område är med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Man bör ha gott om tid på sig så att man kan ta till sig atmosfären ordentligt!

Bland flera andra sevärdheter märks de vackra broarna, både gamla och nya, som sträcker sig tvärs över floden Douro. Mest intressanta är Ponte de Dom Louis I, en vacker, gammal järnbro som tyvärr höll på att renoveras varför man inte fick gå på brons övre del vid mitt besök och Ponte de Dona Maria Pia som designades av Gustav Eiffel år 1876 (mannen med Eiffeltornet i Paris).

Coimbra

brukar kallas för ”Juvelen i distriktet Beiras krona”. Som så många andra städer i Portugal har Coimbra varit en romersk bosättning. Staden har varit intagen av morerna men återerövrades av portugiserna på 1100-talet. Coimbra var Portugals huvudstad från år 1145 och etthundra år framåt tills kung Afonso III gjorde Lissabon till huvudstad istället. Coimbra brukar även kallas för ”Portugals Oxford” vilket syftar på att här finns landets äldsta, och ett av Europas äldsta, universitet grundat år 1290. Coimbra är en mycket charmig stad att besöka och känns inte speciellt stor, trots sina 102 000 invånare.

Att besöka det gamla universitet hör till ”måstena” när man är i Coimbra. De gamla byggnaderna är vackert placerade runt ett stort torg med en staty av kung Joao III, som spelade en viktig roll i universitetets historia. Missa inte ett besök i det berömda biblioteket Biblioteca Joanina. Det gamla klocktornet som kallas för ”a cabra” (geten) har en speciellt design.

Efter att man tittat på det gamla universitetet kan man promenera in i studentkvarteren för att insupa atmosfären. Sätt dig gärna ner på någon av barerna och drick en öl tillsammans med studenter. På husväggarna kan du se slagord målade eller bilder på ”hammaren och skäran”, den gamla sovjetsymbolen. Vid mitt besök hängde två dockor ned från takrännorna i strupsnaror, vilket såg riktigt otäckt ut.

I den ”övre staden” finns flera av Coimbras äldsta byggnader, som Arco de Almedina, den gamla arabiska porten, trappan Quebra Costa, ”Ryggknäckaren”, kan vara en utmaning för den som redan promenerat runt i staden, Palacio de Sub Ripas har vackert dekorerade fönster och dörr i typisk Manuelsk arkitektur, Torre de Anto är ett torn som ingick i den gamla stadsmuren, Sé Nova, den nya katedralen, är en stor och imponerande byggnad som började uppföras 1598 och tog mer än ett sekel att färdigställa.

Sé Velha, den gamla katedralen byggdes i slutet av 1100-talet, var länge en av landets finaste katedraler. Den är tyvärr ganska hårt skadad av luftföroreningar, men ändå väl värd ett besök.

Coimbra var en väldigt trevlig stad att besöka och jag kände att jag tyvärr inte hade tillräckligt med tid för denna vackra stad.

Conimbriga

är en plats man inte får missa om man kommer till Portugals norra del. Bara 16 kilometer sydväst om Coimbra finns landets, och kanske hela den Iberiska halvöns, vackraste och bäst bevarade ruiner efter romarna att beskåda. Man behöver inte vara ett ”historiefreak” för att tycka om en vandring bland dessa.

Conimbriga var förmodligen en keltisk boplats, briga syftar nämligen på det keltiska ordet för förvarsområde, innan romarna kom hit på 100-talet efter Kristus. Under deras tid utvecklades Conimbriga till att bli en stor stad på vägen mellan Lissabon, eller som staden hette under den romerska perioden Olisipo, och Braga (Bracara Augusta).

De romerska lämningarna omfattar hus, vackra mosaiker, tempel, torg och en tre kilometer lång akvedukt.

Tomar

är mest känt för sin sevärdhet klostret Convento de Cristo, som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Tomar har drygt 43 100 invånare och är en av Portugals mest besökta turiststäder.

Stadens stora sevärdhet är den forna, mäktiga borgen som tempelriddarna lät uppföra på 1100-talet. Här hade de sitt huvudsäte fram till 1500-talet. Redan år 1160 grundades det stora klostret av Gualdim Pais, tempelriddarnas överhuvud, som ryms inom borgens väggar. Klostret Convento de Cristo har mängder av sevärdheter varför man bör ha gott om tid på sig vid ett besök; kapell, sal med det det stora bordet där riddarna samlades för gemensamma måltider, deras tvättrum, många vackra innergårdar med intressant arkitektur etc. Mest imponerande var nog den otroligt vackra kyrkan Charola, som dominerar hela anläggningen, med sina fantastiska dekorationer. Tyvärr råder det fotograferingsförbud inne i denna.

När jag kom gående uppför gången som leder till borgens inre delar mötte jag en man i 30-års åldern. Jag såg redan på långt håll att det var någonting speciellt med honom. Han hade en vandringsstav i sin högra hand, vandringskängor på fötterna, en pilgrimsmussla hängande runt halsen och bar på två små ryggsäckar.

När vi möttes stannade vi och hälsade på varandra. Hans utstrålning fångade genast mitt intresse.

Mannens namn var Samuel och kom från Paris, som han lämnade den 1 juli, 2004 med Euro 1.70 i fickan. Sedan han lämnade Paris hade han vandrat genom Frankrike, via Santiago de Compostela i Spanien, till Tomar i Portugal. Hans nästa mål var Fatima där han skulle besöka Portugals viktigaste pilgrimskyrka.

Samuel hade sagt upp sig från ett bra arbete hemma i Paris för att ge sig iväg ut på vandring för att hitta sig själv. Under de 11 månader han vandrat hade han fått allt mer insikt i sin egen personlighet och han tyckte att han aldrig mått så bra i hela sitt liv som under denna vandring.

Våra vägar skiljdes efter drygt 30 minuters samtal och jag kände ett sting av avund över hans frihet!

Fátima

är en av Portugals sällsammaste platser. Staden har bara lite drygt 10 300 invånare men samlar mer än en miljon människor årligen. Fatima är en av den katolska världens viktigaste pilgrimsmål.

Den 13 maj, 1917 uppenbarade sig Jungfru Maria för tre barn till fåraherdar på en plats, som då låg utanför stadens gränser. Jungfru Maria lovade barnen att hon skulle uppenbara sig den 13:e varje månad sex månader framåt och redan den 13:e oktober 1917 samlades 70 000 pilgrimer för att se uppenbarelsen. De allra flesta pilgrimerna söker sig till det lilla kapellet, som nu ligger under tak, där Jungfru Maria uppenbarade sig, varje år den 12-13 maj samt den 12-13 oktober.

När jag besökte platsen för uppenbarelsen var det mest turister där, men även några pilgrimer. Vissa gick på knä runt det lilla kapellet, medan andra satt och bad på bänkarna framför detta.

År 1953 lät man uppföra ett jättelikt torg och en kyrka en bit från uppenbarelseplatsen för att kunna ta emot den allt mer ökande strömmen av pilgrimer.

Cabo da Roca

är det Europeiska fastlandets västligaste punkt, som ligger cirka 18 kilometer väster om staden Sintra.

Cabo da Roca är en mäktig, lodrät klippa som möter Atlantens kraftiga vågrörelser. Även de omkringliggande klipporna bjuder på dramatiska naturupplevelser.

Det känns sällsamt att stå ute på klippan, där det förmodligen alltid blåser kraftiga vindar, och se ut över havet eller in mot land. Det är lätt att framkalla bilden av ett segelfartyg som var på väg ut i den då nästan oupptäckta världen i slutet av 1400-talet.

Vid Cabo da Roca ligger en gammal, vacker fyrplats, som även den är det europeiska fastlandets västligaste.

Jag stannade i cirka en timme vid Cabo da Roca för att uppleva stämningen på Europas västligaste fastlandspunkt och firade det genom att ta en öl vid den lilla restaurangen som ligger ute på klippan.

Cabo da Roca var den sista platsen jag besökte på min rundresa i Portugal och tyckte att detta var en bra plats att avsluta min resa på. Strax före solnedgången körde jag härifrån och följde kustvägen via Caiscais till Lissabon. Nästa dag var det dags att åka tillbaka till Sverige med nya resminnen i bagaget.

Resa till Portugal, Lissabon, Porto, Coimbra, Evora, Fatima mm

Portugal var en angenäm bekantskap som jag gärna åter skulle vilja besöka. Den förhållandevis lugna livsstilen, även i huvudstaden Lissabon, upplevde jag som stimulerande. Alla de historiska platserna jag besökte var mycket intressanta och gav en fin inblick i landets, ofta mycket blodiga historia. Portugal kan även erbjuda många natursköna platser där en stressad person kan finna frid och harmoni. Res till Portugal och upplev ett intressant, spännande och fascinerande land!

Resan gjord 2005

Resa till Portugal 2021 

Cascais 

Basen under detta besök var den lilla staden Cascais, som är belägen på den populära Costa do Estoril, Estorilkusten. Cascais är ursprungligen en gammal fiskarby men blev populär efter att den portugisiske kungen valde byn till sin sommarvistelse i slutet av 18700-talet. Cascais har sedan dess behållit sin popularitet. Staden är även populär bland surfare och vindsurfare som gärna söker sig till stränderna Carcavelos and Guincho för sina vågor lämpade för surfing. Cascais har drygt 35 000 invånare.

Förutom vackra badstränder och en trevlig stadsmiljö har Cascais också ett antal intressanta sevärdheter. Dessa var några jag tittade på.

Condes de Castro Guimarães Museum är inrymt i en vacker, sagoslottsliknande, byggnad. Det lagom stora museet är intressant att besöka som omväxling till solandet och badandet. Byggnaden uppfördes under åren 1897 och 1900 och var bostad åt Jorge O’Neill, en adelsman med irländsk härkomst. År 1931 gjordes bostaden om till museum.

Casa de Santa Maria, som ligger i stort sett mitt emot Condes de Castro Guimarães museumet, är ett vackert hus som uppfördes av samma familj som byggde Condes de Castro Guimarães. Casa de Santa Maria har ett vackert läge vid havet. Fyren Santa Marta, som ligger en längst ut på udden vid Casa de Santa Maria, stod klar år 1868. Fyren rymmer numera ett litet museum och den som vill kan gå upp i tornet. Entréavgiften ligger på, oktober 2021, 5 Euro.

Boca do Inferno, Djävulens gap, är en mäktig klippformation en dryg kilometer väster om fyren Santa Marta. Vyn härifrån, över de vilda atlantklipporna, är spektakulär. Promenaden hit bjuder på fina vyer ut över Atlanten.

Cascais citadel har ett spektakulärt läge ovanför stadens stora marina. Det uppfördes I mitten av 1500-talet som en av de många försvarsanläggningarna längs kusten. Citadellet var sommarbostad åt den portugisiske kungen under senare delen av 1800-talet. Idag ryms ett hotell i citadellets inre delar och flera kulturbyggnader.
Under veckoslutet vi tillbringade i Cascais pågick ”Portugal Ironman”-tävlingar under vilka atleter fick visa prov på sina krafter i grenar som havssimning, långcykling och maratonlöpning.

Besök i huvudstaden Lissabon 

Turen till Lissabon ingick i den ordinarie resan.

Gruppen åkte till Lissabon med buss från hotellet efter frukosten. Till en början körde chauffören längs kustvägen och tog sedan in på motorvägen till huvudstaden. På vägen dit passerade vi det stora casinot i Estoril där en av James Bond-filmerna spelats in. 

Första stoppet i Lissabon var vid den 26 hektar stora Eduardo VII parken som har fått sitt namn efter den engelske kungen Edward VII. Han besökte Portugal år 1903 för att stärka banden mellan de båda länderna. Eduardi VII-parken liggernorr om Avenida da Liberdade, en av Lissabons största gator. Parken är välskött och vacker, och här spelades en sång in som ingick i den indiska filmen ”The Great gamler”.

Från Eduardo VII-parken kördes vi till det världsarvslistade Belemtorget, det ena av Lissabons två världsarv, som ligger vid den 1 038 kilometer långa floden Tajo.

Det vackra Belemtornet byggdes under tidigt 1500-tal i portugisisk sengotisk arkitektur, för att högtidlighålla Vasco da Gamas expedition. Belemtornet var ursprungligen en försvarsanläggning. Tornet är nu ett minnesmärke över Portugals makt och en symbol för Lissabon. År 1983 togs Belemtornet och det närbelägna Hieronymusklostret upp på UNESCO:s världsarvslista. 

Nästa stopp gjorde vi i stadsdelen Baixa där den lokala guiden tog oss genom trånga gator till Miradouro de Santa Luzia, en utsiktsplats med fina vyer över det gamla Lissabon. Miradouro de Santa Luzia ligger i stadsdelen Alfama. På vägen upp från staddelen Baixa passerade vid Lissabons katedral, som är stadens äldsta byggnad. Katedralen byggdes på 1150-talet på en plats där det tidigare fanns en moské. Katedralen är tillägnad stadens första biskop, den engelske korsriddaren Gilbert av Hastings.

Vid utsiktsplatsen Miradouro de Santa Luzia fick vi fri tid att utforska stadsdelen Alfama. Ulla och jag strövade runt på gatorna en stund innan vi besökte en trevlig restaurang på vilken vi kunde avnjuta en god måltid innan det var återsamling för gruppen.

Sista stoppet gjorde vi vid torget Praca da Restauradores. Här fick vi lite drygt en timme på egen hand för att utforska stadsdelen Bairro Alto, en äldre del av Lissabon. Ulla och jag gick upp för backen som trafikeras av en av Lissabons tre bergbanor, Ascensor da Gloria, för att sedan vandra vidare genom smala gator med traditionella hus. När gruppen var återsamlad på torget Praca da Restauradores var besöket i Lissabon avslutat och det var dags för återfärd till Cascais.

Bergbanor i Lissabon 

I Lissabon finns tre bergbanor. Ascensor da Gloria som går från S. Pedro de Alcântara till torget Praca dos Restauradores, Ascensor do Lavra som går från Rua Câmara Pestana till Largo da Anunciada och Levador da Bica eller Ascensor da Bica som går från Rua de São Paulo till Largo do Calhariz.

Jag hade under denna resa möjlighet att titta på Elevador da Gloria genom en promenad från torget Praca dos Restauradores upp till stadsdelen Bairro Alto. Bergbanan Elevador da Glória används fortfarande av många som tycker det är tungt att vandra upp för backen, men är även populär bland turister som vill göra en rolig åktur.

Bergbanan Elevador da Gloria invigdes på 1880-talet och har en körsträcka på 265 meter upp eller ner med en 20-% lutning. År 1914 blev bergbanan ångdriven och är idag eldriven på samma sätt som Lissabons spårvagnar. Fram till slutet av 1800-talet lystes interiören i vagnarna upp av levande ljus på nätterna. Många av husen längs bergbanan är bemålade med graffitti, så även vagnarna.

Besöker man torget Praca dos Restauradores skall man inte missa ett besök vid bergbanan, eller ta en åktur med denna.

Sintra – stad med många världsarv 

Ulla och jag besökta staden Sintra två gånger, en gång på egen hand och en gång med en utflykt som ingick i resan. Att vi valde att besöka Sintra två gånger berodde på att det finns många världsarvslistade byggnader i staden.

Dagen vi besökte Sintra på egen hand kom vi dit med en lokalbuss från Cascais. Vi hade på förhand bestämt att vi skulle besöka tre världsarvslisade byggnader, Palacio da Pena, Castelo dos Mouros och Palacio da Quinta Regaleria. Blev det tid över skulle vi besöka flera världsarvslistade byggnader.

Under turen som ingick i resan besökte vi Palacio de Monserrate, som ligger omkring 5 kilometer från den gamla staden, och Sintras vackra rådhus.

Vårt eget besök i staden Sintra började med en bussresa från terminalen i Cascais till järnvägsstationen i Sintra. Härifrån fortsatte vi med en lokalbuss, linje 434 till Palacio de Pena för att ha mera tid över till att fördjupa oss i sevärdheterna vi planerat att besöka under dagen. Från Palacio de Pena skulle vi i lugnt tempo promenera tillbaka till den gamla stadens centrum via ett besök i den arabiska borgen. Hade vi tid över skulle vi även besöka de värdsarvslitade Palacio de Regalia och Palacio de Setais.

Solen sken när vi klev ur bussen vid entrén till Palacio de Pena som är Sintras största sevärdhet.

Palacio de Pena – Penapalatset 

Penapalatset ligger högt uppe på ett berg med milsvid utsikt. Det byggdes på 1840-talet på initiativ av kung Ferdinand II av Portugal, regent av Portugal 1853-1855. Pena-palatset uppfördes på en plats där det tidigare funnits ett kloster som förstördes av den stora jordbävningen år 1755. Klostret och klosterkyrkan från 1500-talet är nu integrerade i palatset. Penapalatset anses vara en av världens mest spektakulära byggnader som är uppfört I olika arkitektoniska stilarter, portugisisk sengotisk, arabisk och renässans. En av palatsets ingångar pryds av en stor bild föreställande Triton, en varelse som är till hälften människa och fisk. Palatsets interiör är orörd sedan den sista kungligheten lämnade det år 1910. Enligt TV-bolaget CNN är Penapalatset ett av världens vackraste palats.

Vid vårt drygt två timmar långa besök gjorde vi en ordentlig rundtur i palatset för att beundra den tidigare kungliga prakten.

Från Palacio de Pena promenerade vi på en stig genom en vacker skog till, Castelo dos Mouros, den arabiska borgen. 

Castelo dos Mouros, den arabiska borgen

Castelo dos Mouros, den arabiska borgen, byggdes av morerna på 800-talet e Kr för att ha kontroll över Lissabonkusten. Araberna hade herravälde över denna mäktiga borg ända fram till år 1147 då korsriddare lyckades inta den. För att fira sin seger byggde korsriddarna en kyrka  tillägnad den Helige Petrus av Canaferrim inne i borgen. Den finns nu med på UNESCO:s världsarvslista.

År 1636 drabbades Castelo dos Mouros av en förödande brand orsakad av ett blixtnedslag och skadades ytterligare av den stora jordbävningen år 1755. Den arabiska borgen restaurerades delvis av kung Ferdinand under 1800-talet.

Vyn över borgen från Sintra är storartad och ännu mäktigare är det att besöka den. Från borgen har man fantastiska vyer över staden Sintra, den omkringliggande landsbygden och Atlanten.

Vi besökte Castelo dos Mouros för att vandra längs murarna, vilket går att göra i 450 meter. Högst uppe på dessa ligger fem försvarstorn. Jag besökte dessa under en blåsig promenad längs muren. När jag kom till tornen hade jag en mäktig vy över Pena-palatset.

Från Castelo dos Mouros promenerade vi ned till Sintras gamla stad på en vacker stig genom skogen.

Efter någon kilometers vandring kom vi till utkanten av den gamla staden. Här fanns en äldre bebyggelse och vi passerade den världsarvslistade kyrkan, Igreja de Santa Maria, tillägnad Jungfru Maria. Tyvärr var den stängd när vi var här.

Strax efter kyrkan, Igreja de Santa Maria, har man en fin vy över den gamla staden med Palacio Nacional de Sintra, även det med på UNESCO:s världsarvslista. Palacio de Pena och Palacio Nacional de Sintra är stadens två största sevärdheter.

Då vi hade tid kvar innan vi skulle återvända till Cascais passade vi på att besöka ytterligare två världsarv, Palacio da Quinta da Regaleria och Palcaio de Setais.

Det tar inte mer än tio minuter att promenera från det stora torget i den gamla staden till Palacio da Quinta da Regaleria.

Palacio da Quinta da Regaleria

Palacio da Quinta da Regaleria är ännu ett världsarvslistat palats. Det började byggas år 1892 som bostad åt miljonären António Augusto Carvalho Monteiro. Han var vid denna tid landets främste importör av kaffe från Brasilien. År 1910 stod palatset och trädgården klar. Palacio da Quinta da Regaleria uppvisar en blandning av olika arkitektoniska stilarter.

Palatsets interiör uppvisar en prakt av sällan skådad art med sina magnifika eldstad, stuckaturer, väggmålningar och exklusiva tak. I ett av taken har Portugals samtliga kungar avbildats.

Strax intill palatset ligger det vackra kapellet Capela da Santíssima Trindade, Den heliga treenighetens kapell.

Quinta da Regaleira var i privat ägo ända fram till 1997 då palatset övertogs av staden och öppnades för allmänheten. Palatset är nu en av Sintras främsta sevärdheter.

Vi hann att besöka palatset i tillräcklig omfattning men fick tyvärr inte tid till att besöka trädgården och den stora brunnen.

Inte långt från Palacio da Quinta da Regaleria ligger det världsarvslistade Palacio de Seteais, en vacker byggnad i neoklassisk arkitektur.

Palacio de Seteais

Palacio de Seteais stod klart år 1783 och består av två byggnader som förenas av en triumfbåge som byggdes till år 1802. Palatset beboddes av portugisiska aristokrater fram till år 1953 då det gjordes om till hotell. Några av de berömda gäster som bott här är USA:s dåvarande president Richard Nixon och författarinnan Agatha Christie.

Palacio de Seteais är öppet enbart för hotellgäster och även vi fick nöja oss med att betrakta den vackra byggnaden från utsidan.

Efter att vi tittat på Palacio de Seteais var det dags att åka tillbaka till Cascais med bussen. Senare på kvällen väntade ännu en god middag på hotellet,

Några dagar efter vårt eget besök i Sintra gick den arrangerade turen, som ingick i resan, tillbaka till staden, efter att vi först besökt den mäktiga klippan Cabo da Roca, fastlandseuropas västligaste punkt.

Vi kom till Sintra vid lunchtid och efter guidens korta presentation av Sintra lämnade vi gruppen för att gå till järnvägsstationen och därifrån ta bussen till det världsarvslistade Palacio de Monserrate. Under dagen hann vi även med att besöka flera världsarvslistade byggnader som Rådhuset, Palacio Nacional de Sintra och kyrkan Igreja de San Marthino.

Den lokala guiden hade sin korta introduktion framför Palacio Nacional de Sintra, eller som det också kallas för ibland Stadspalatset. Efter informationen fick alla uppleva staden efter eget intresse.

Palacio Nacional de Sintra

Palacio Nacional de Sintra är ett av de få medeltida palats som överlevt i stort sett orörda fram till nutid. Det första palatset som fanns här grundades av morerna på 800-talet. Portugiserna tog över det efter att ha drivit ut morerna ur landet och byggde sedan ut det. Palatset blev kung Johan I:s officiella hem. Kung Johan I:e, kung i Portugal 1385 – 1433, var far till den berömde Henrik Sjöfarararen (född 4 mars, 1394 i Porto, död 13 november, 1460 i Sagres, Algarve). Palatset användes av de portugisiska kungligheterna fram till avskaffandet av monarkin år 1910.

Vi besökte inte palatset utan promenerade gatan Volta do Duche till järnvägsstationen för att åka med buss 435 till Palacio de Monserrate. På vägen dit hade vi fina vyer över Sintrapalatset och vi passerade stadens vackra rådhus, som även det är med på UNESCO:s världsarvslista.

Sintras rådhus

När ett kapell revs i början av 1900-talet ansågs platsen vara perfekt för ett nytt rådhus. År 1906 stod Sintras vackra rådhus klart. Det är byggt i den vackra portugisiska sengotiska arkitekturen. Byggnaden omfattas av ett vackert klocktorn som toppas av ett kakelklätt torn flankerat av fyra mindre och fönster inspirerade av sådana som finns på Sintrapalatset. Sintras rådhus är tyvärr inte öppet för allmänheten varför ingen turist kan se den vackra interiören.

Palacio de Monserrate

Vi kom till Palacio de Monserrate via en drygt fem kilometer lång bussresa från järnvägsstationen och började vår promenad till palatset via en vandring genom Ormbunksdalen, en av palatsets olika trädgårdar. En vacker vandring som tog drygt tjugo minuter. När vi kommit till slutet av denna tornade det vackra palatset upp sig framför oss.

Palacio de Monserrate är ett av de finaste exemplen på den blandarkitektur som var populär i Europa på 1800-talet. Ursprungligen var Palacio de Monserrate en herrgård, byggt på 1790-talet av en engelsk köpman, i gotisk arkitektur. Senare ägare, britterna William Beckford och Sir Francis Cook, lät bygga om palatset till sitt nuvarande utseende. Namnet Monserrate har sitt ursprung till en munk som besökte ett kloster i Monserratebergen i Katalonien för längesedan. När han återvände till Sintra lät han bygga ett kapell där nu palatset ligger.
Palacio de Monserrate är byggt i olika arkitektur, från nygotisk till nyarabisk, och kröns av en kupol som inspirerats av den som finns på katedralen i Florens.

Rummen i palatset är i stort sett tomma på inredning, men den vackra interiören gör det ändå väl värt att besöka Palacio de Monserrate. Även de många olika trädgårdarna är väl värda ett besök.

Palacio de Monserrate köptes av den portugisiska staten år 1949 efter att det i stort sett var helt förfallet. I början av 2 000-talet utfördes en omfattande renovering av palatset.

Efter ett flera timmar långt besök i Palacio de Monserrate och dess vackra trädgårdar åkte vi tillbaka till centrum i Sintra. Där var det dags för en snabb lunch.

Kyrkan Igreja de Sao Marthino

Den världsarvslistade kyrkan Igreja de Sao Marthino är en mycket gammal kyrka som byggdes under åren 1208 till 1306 i romansk arkitektur.

Under renässansen genomgick kyrkan en mindre renovering. Kyrkan skadades mycket svårt av den stora jordbävningen år 1755, men renoverades och var helt reparerad år 1773. Igreja de Sao Martinho har numera en klassisk portugisisk sengotisk arkitektur. Kyrkans interiör är ganska spartansk men man har lyckats rädda några gamla artefakter från den gamla kyrkan.

Cykelturer med Cascais som bas

Två av mina största intressen är att resa och att ägna mig åt landsvägscykling, som ger en bra motion och gör att jag ofta kommer till platser som jag annars antagligen inte skulle besöka. Den mesta av cyklingen sker i min närmiljö men också i olika landskap och vid enstaka tillfällen utomlands. Jag har cyklat i ett tiotal svenska landskap, i italienska Toscana och vid Gardasjön, på Åland och i Norge. Jag ville ta tillfället i akt att även cykla i Portugal och fick möjlighet till två cykelturer som båda utgick från Cascais, en till Cabo da Roca och en längs kusten mot Lissabon. Ankomstdagen besökte jag och min reskamrat Ulla fem olika cykeluthyrare i Cascais. Ingen av dem hade någon racercykel att hyra ut!

Cykling Cascais – Cabo da Roca, Tur och Retur (48 km)

Efter att ha hämtat ut en cykel, mera mountainbike än hybrid, hos en cykeluthyrare i Marinan gav jag mig iväg på min första cykeltur strax efter klockan 10.

Jag började med att leta upp cykelbanan som går västerut längs kusten, från Cascais till Guinchostranden. Standarden på cykelbanan är mycket god men cyklingen störs av många som promenerar i denna.

Morgonen var till en början disig, och lite råkall, så att jag stundtals knappt kunde se Atlanten, Diset brändes bort ganska snabbt av solen och jag kunde därför njuta av en fin kustcykling. Trafiken på landsvägen vid sidan av cykelbanan var sparsam och jag såg flera cyklister på racercyklar hålla till på denna. Min cykel var för dålig för att cykla på landsvägen, tyckte jag.

När jag kom till Guinchostranden, cirka 10 kilometer efter start i Marinan, tog cykelbanan slut och jag kom ut på landsvägen som går norrut längs kusten.
Guinchostranden är populär bland vindsurfare eftersom här nästan alltid blåser en vind som skapar perfekta surfvågor. Från stranden har man en fin vy ut över Atlanten och till Cabo da Roca, dagens mål för min cykling.

Ganska kort efter Guinchostranden börjar en cirka fem kilometer lång uppförsbacke, inte så brant och ganska lättcyklad men lite seg. Biltrafiken var acceptabel och jag hade sällskap av ett flertal cyklister upp för backen till det lilla samhället Almuinhas Vela. Här passade jag på att fika innan jag fortsatte att cykla mot Cabo da Roca.

Landsvägen från Almuinhas Vela norrut stiger långsamt mot Ulgueira och bjuder på fina vyer över höglandet och ut över Atlanten.

Från Ulguiera till Cabo da Roca cyklade jag genom flera små byar och hade fina vyer över landskapet och Atlanten. Vägen ända fram till klippan går nedför och är därför lättcyklad.

Cabo da Roca, ligger i Sintra-Cascais Natural Park, och är fastlandseuropas västligaste punkt. En gång ansedd som ”Världens ände”. Den cirka 150 meter höga klippan bjuder på fina vyer över det karga landskapet och Atlanten. Cabo da Roca är en populär turistdestination och därför ofta välbesökt.

Mitt besök på Cabo da Roca var det andra. Jag hade besökt klippan även under min rundresa i Portugal 2005.

Efter att ha tillbringat omkring 45 minuter på Cabo da Roca började jag cykla tillbaka till Cascais.

Nu hade jag en ganska seg uppförsbacke till Ulgueria framför mig. När den väl var avklarad cyklade jag en bit mot Sintra och vände sedan om för att cykla tillbaka till Cascais. Vägen dit var betydligt mera lättcyklad eftersom jag hade nedförsbacke i stort sett hela vägen till Guinchostranden. Från Guincho fortsatte jag tillbaka till Cascais på den fina cykelbanan.

Efter 48 km fin cykling lämnade jag tillbaka den hyrda cykeln och därmed var min första cykeltur i Portugal avslutad. Den hade gett mersmak!

Cykling Cascais mot Lissabon ( 36 km)

Ett par dagar efter cykelturen till Cabo da Roca fick jag ytterligare en möjlighet till en cykeltur. Denna gång cyklade jag långs kusten mot Lissabon.

Jag hyrde åter en hybridcykel hos samma företag i Marinan där jag hyrt en två dagar tidigare och gav mig iväg strax efter klockan tio. Idag var det mera komplicerat att cykla eftersom vägarna var avstängda på grund av pågående Ironman Portugal-tävlingen. Privata cyklister fick endast cykla på trottoarerna eller på cykel-/promenadvägarna längs stränderna. Trottoarerna var smala och belagda med små kubbstenar som gjorde underlaget väldigt ojämnt och cyklingen skumpig. Dessutom var stundtals mycket folk som stod på dessa för att titta på tävlingscyklisterna. Längs strandvägarna blev cyklingen långsam då många promenerade i cykelbanan. Men vyerna ut över Atlanten var magiska.

Första sträckan, mellan Cascais och Estoril gick längs stranden. Många promenerade här då morgonen var solig och fin. Efter det tvingades jag ut på en knölig trottoarcykling men med fina vyer ut över havet.

I Carcavelos fångades mitt intresse av den gamla fortanläggningen Fortaleza de Sao Juliao Da Barra som byggdes för flera hundra år sedan för att försvara inloppet till floden Tagus. Fortet ligger vid en fin sandstrand och blev under 2 000-talet semesterbostad åt försvarsdepartementet. Den lilla staden Carcavelos är annars mest känd för sina fina viner. Från Carcavelos fick jag åter fortsätta en skumpig cykling längs trottoarer som följde kustlinjen.

När jag kom till staden Caxias, knappt 10 000 invånare, omkring fem kilometer från Lissabon, var det dags för fika. Här lämnade jag kusten och cyklade in i staden för att leta upp ett café. Servitriserna på caféet frågade mig om jag brutit Ironman-tävlingen. Efter pausen vände jag om och cyklade tillbaka till Cascais.

Även i Caxias finns ett fort, Fort Sao Bruno, som invigdes år 1649. Fortet ingick i ett system av anläggningar byggda för att försvara kusten runt Lissabon. Mest känd är nog Caxias för sitt fängelse för oliktänkande byggt av regimen på 1930-talet

Tillbaka hos cykeluthyraren var dagens cykeltur slut och jag var nöjd med denna som gett mig fina vyer över havet, men varit ganska ”knölig”.

Bilder från mina cykelturer i Portugal

Cabo da Roca – Världens ände 

Cabo da Roca, Kap Roca, är en mäktig klippformation cierka 18 kilometer väster om staden Sintra och ungefär lika långt norr om staden Cascais i västra Portugal. Cabo da Roca ligger i Sintra-Cascais Natural Park i ett av UNESCO-skyddat kulturlandskap av stränder, skogar och klippor. Romarna kallade platsen för ”Världens ände”.

Cabo da Roca är fastlandsportugals och -europas västligaste punkt. Cabo da Roca utgörs av en dramatisk klippa, cirka 165 meter hög, som piskas av Atlantens vågor och hårda västliga vindar. Det nuvarande fyrtornet, det tredje i ordningen, invigdes år 1772 och har sedan dess visat fartyg vägen för att undvika grundstötning bland de vassa klipporna.

Vegetationen på Cabo da Roca har anpassats till de hårda vindarna och den saltmättade luften.

Cabo da Roca är en populär plats att besöka, många kommer hit för att titta på de spektakulära solnedgångarna.

Jag har besökt Cabo da Roca tre gånger, en gång under min resa år 2005 och två gånger under resan till Cascais år 2021.

Första gången jag besökte Cabo da Roca år 2021 var under en cykeltur från Cascais. Den finns beskriven högre upp på denna sida och en gång med rundturen som ingick i resan jag deltog i.

När jag besökte Cabo da Roca under cykelturen var det många turister på klippan. Under det andra besöket var enbart vi resenärer som deltog i den arrangerade bussturen här vilket gjorde att jag upplevde klippan som mera dramatiskt.

Bilder från Cabo da Roca

Det lilla landet Portugal har mycket att erbjuda sina besökare! Vacker natur, historiska platser, fantastisk arkitektur, god mat och gott vin, hotell med god standard mm. Resan år 2021 bjöd på många fina upplevelser, mycket tack vare en trevlig och intresserad reskamrat! 

För mer information      Portugal-Grundfakta   Portugal-Landsfakta

Andra resor jag gjort i Portugal     Madeira     Azorerna

Min gamla hemsida      www.stalvik.com

Det finns många intressanta och spännande länder. 
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik