Kanada-västra

vancouver, penticton, nelson, calgary, edmonton, banff, lake louise, jasper, yoho national park och waterton lakes national park var några platser jag besökte i västra Kanada, rainer stalvik

Fler bilder från Kanada finns på www.stalvik.com

Kanada, västra – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

Mäktig natur och glest befolkat

Söker Du fantastiska naturupplevelser, eller vill Du vandra på några av världens vackraste vandringsleder är Kanada, Nordamerika, landet för Dig! Här finns dramatiska berg och glaciärer, djupa skogar, floder med dundrande vattenfall, sjöar med extremt blått eller grönt vatten, prärie och ett rikt djurliv. Här finns den optimala vildmarken!

Min fyra veckor långa rundresa i provinserna British Columbia och Alberta började mycket dramatiskt med att vandrarhemmet som jag bodde på i Vancouver fick utrymmas mitt i natten på grund av ett brandlarm. Tjutande sirener från polis- och brandbilar omgav sedan de yrvakna gästerna medan vi stod på Granville Street och väntade på händelseutvecklingen. Grundtanken med resan var att besöka flera av de stora nationalparkerna, Yoho, Banff, Jasper, Elk Island och Waterton Lakes för att vandra och titta på vilda djur. Jag besökte även städer som Vancouver, Penticton, Nelson, Calgary och Edmonton under denna resa.

Detta var en resa med fantastiska natur- och vandringsupplevelser under vilken jag fick uppleva de mäktiga “The Rockies”, Klippiga bergen. Jag såg många vilda djur, bland annat moose (älg), elk (wapiti), vitsvansad hjort, tjockhornsfår, snöget, präriebison, den sällsynta skogsbison, tvättbjörn, coyote och svartbjörn. Under en vandringsdag i Waterton Lakes National Park såg jag hela 11 svartbjörnar, två av dem mötte jag på leden jag vandrade. I Nelson såg jag vandringslaxens dödskamp efter fortplantningen mm

Genom min mer än 6 000 kilometer långa bilresa, som inkluderade en av världens vackraste bilvägar, Icefield Parkway mellan Lake Louise och Jasper, och nästan 350 kilometer till fots har jag sett en liten del av detta till ytan världens näst största land och därmed förverkligade jag ytterligare en av mina rese- och vandringsdrömmar.

Det är lätt att resa i Kanada men räkna med att Du kan råka ut för dramatiska situationer när du vistas i vildmarken. Själv blev jag attackerad av en ilsken bisonoxe i Elk Island National Park, mötte två björnar på vandringsleden i Waterton Lakes National Park och fick en så kraftig reaktion när jag kommit åt en giftek under en fågelskådartur att jag fick uppsöka läkare.

Finns det ingenting negativt med Kanada? Jo, som jag ser det. Detta är ytterligare ett land som de europeiska kolonisatörerna tog med våld och dödande från ursprungsbefolkningen vars rättigheter inte tillgodosetts i full omfattning sedan dess.

Res till Kanada! Du kommer aldrig att ångra ett besök i detta stora och vackra land.

Läs om min resa och se fler bilder kanada-västra-resa

Kanadas historia i korthet

Äldre historia

Forskare är eniga om att de första människorna som kom till Kanada för omkring 12 000 år sedan gjorde det genom att korsa dagens Berings sund mellan Sibirien och Alaska. Vid denna tidpunkt fanns här en landförbindelse. De äldsta boplatserna från 9 500 före Kristus har hittats på prärien och långt österut i provinsen New Brunswick. Området var då glest befolkat av olika folkgrupper.

Vikingarna var de första européer som kom till Kanada. De byggde en bosättning vid L’Anse aux Meadows på Newfoundland omkring år 1 000 efter Kristus. . Bosättningen som grävdes fram i mitten av 1960-talet är idag en stor turistattraktion. Vikingarna anses ha kommit från Norge via Island och Grönland. De stannade i L’Anse aux Meadows några år, innan de tvingades lämna området efter strider med Dorset-inuiterna.

Inte förrän 1497 återupptogs de europeiska kontakterna då italienaren Giovanni Caboto (John Cabot) återupptäckte Kanadas östkust när han under engelsk flagg seglade till Newfoundland.

Koloniseringen av landet inleddes 1534 inleddes med att fransmannen Jacues Cartier, som egentligen letade efter en vattenväg till Kina och Indien. Han seglade nedför St Lawrencefloden fram till de första forsarna där dagens Montreal ligger och kallade området för Kanada efter irokesindianernas ord för by.

Den första permanenta bosättningar anlades av kolonisatörerna på 1600-talet när handeln med pälsar började öka i omfattning. Staden Québec grundades 1608 och därefter grundades Montreal. Fransmännen kallade kolonin Nya Frankrike (La Nouvelle France).

Flertalet av de indianer som bodde i området levde som nomader, men bedrev också jordbruk och fiske i liten skala. Många indiangrupper deltog under 1600- och 1700-talen i pälshandeln och kom på så sätt in i penningekonomin. Våld och sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig gjorde att antalet indianer snabbt minskade.

Frankrike och England konkurrerade om att anlägga kolonier i Nordamerika. Pälshandeln utvecklades lönsamt, och år 1670 fick Hudson Bay Company, ett engelskt bolag, tillstånd av den engelske kungen att ta kontroll över stora landområden vid Hudson Bay.

Krigen mellan England och Frankrike i Europa påverkade även kolonierna i Nordamerika. I samband med freden i Utrecht 1713 överlämnade Frankrike delar av Kanada (Newfoundland samt dagens Nova Scotia) till Storbritannien.

Striderna mellan fransmännen och britterna fortsatte både i Europa och i kolonierna under 1700-talet. I ett avgörande och blodigt slag utanför staden Québec 1759 besegrade britterna de franska trupperna och år 1763 tvingades Frankrike att överlämna större delen av sin koloni i Kanada till Storbritannien.
Fransmännen, som då utgjorde majoriteten av Kanadas befolkning, fick behålla sitt språk, sin katolska religion och sitt rättssystem enligt Québec-lagen som antogs år 1774. Efter detta började britter att invandra i allt större antal. De bosatte sig främst i Övre Kanada (nuvarande Ontario). Fransmännen kom även i fortsättningen att dominera i Québec.

Fransk-kanadensarnas uppror med krav för ökat självstyre 1837-1838 framkallades av svåra ekonomiska förhållanden och politiskt missnöje. Brittiska styrkor slog ned revolten och de fransktalande kanadensarnas politiska inflytande reducerades.
Banden mellan Storbritanniens olika kolonier i Nordamerika stärktes på grund av sammandrabbningarna mellan brittiska och amerikanska styrkor 1812. År 1867 antogs den så kallade British North America Act av brittiska parlamentet som förenade Övre Kanada (Ontario), Nedre Kanada (Québec), New Brunswick och Nova Scotia till en förbundsstat. British Columbia på Kanadas västkust hade fått status som brittisk koloni redan några år tidigare.
Under åren 1869 till 1873 utökades Kanada ytterligare och kom att omfatta även British Columbia, Manitoba, Prince Edward Island och Northwest Territories, 1905 anslöts Alberta och Saskatchewan.

Det första kanadensiska parlamentet upprättades i Ottawa 1867 och John Alexander MacDonald utsågs till den förste federale premiärministern. Han ledde ett konservativt parti, bildat 1854, vilket dominerade kanadensisk politik under större delen av 1800-talets andra hälft. Partiet utmanades främst av Liberala partiet, bildat 1867, som styrde landet 1896–1911.

En ekonomisk tillväxt i början av 1900-talet skapades genom utvinningen av de rika naturtillgångarna, att prärien odlades upp och en snabb industrialisering i de östra delarna. Under denna period ökade invandringen till Kanada markant.

Några viktiga årtal i Kanadas moderna historia

1926

Storbritannien gav Kanada rätt att självständigt bedriva internationella förhandlingar

1931 Fick landet status som helt självständig stat

1935-57 Liberala partiet styrde landet

1949

Den kanadensiska förbundsstaten fullbordades i och med att Newfoundland anslöts sig

1957 PCP tog makten

1960-talet

Inleddes den ”Tysta Revolutionen” i Québec. Provinsen var ekonomiskt eftersatt och näringslivet dominerades av engelsktalande. Den liberala provinsregeringen genomförde omfattande reformer för att stärka fransk-kanadensarnas ställning och för att modernisera Québec. Reformerna bidrog till framväxten av en fransktalande medelklass och hjälpte till att stärka självkänslan och nationalismen. För att knyta provinsen närmare federationen drev Trudeau igenom en språklag som gjorde franskan till officiellt språk vid sidan av engelskan

1963 Liberala Partiet tog tillbaka makten

1968

Pierre Elliot Trudeau valdes till premiärminister. Han kritiserar de amerikanska bombningarna i Vietnam.

1970-talet

Konflikten mellan fransktalande och engelsktalande i Québec skärptes och extremistgruppen, Fronten för Québecs befrielse (FLQ) bildades. De kidnappade och mördade provinsens arbetsmarknadsminister och utförde flera bombattentat vilket resulterade i att undantagslagar infördes och hundratals personer fängslade i Québec. De hårda metoderna bidrog till att stärka separatisternas ställning
1976 Vann det separatistiska Québecpartiet (PQ) provinsvalet på löftet om att hålla en folkomröstning om självständighet i Québec. PQ ville ha ett politiskt oberoende, men behålla de ekonomiska banden till resten av landet

1980 PQ förlorade omröstningen

1981

Trudeau lyckades komma överens med samtliga provinser, utom Québec, om att ge landet en egen författning. Samtidigt drev han igenom två tillägg till författningen som stöddes av de engelsktalande provinserna, men som avvisades av Québec

1984

Avgick Trudeau som partiledare. På hösten vann de konservativa under ledning av Brian Mulroney, det federala valet. Den nya regeringen privatiserade statliga företag, hindren för utländska investerare togs bort och man började skära i de sociala program som liberalerna hade infört. Även Mulroney ville få en lösning på ”Québec-frågan” men Québec ställde flera krav för att godkänna den nya författningen

1987

Lyckades Mulroney få samtliga provinsledare att acceptera det så kallade Meech Lake-avtalet som gick Québec till mötes. I gengäld lovade Québec att godkänna författningen. Avtalet kritiserades från vissa håll för att ge för stort inflytande till Québec, samtidigt som det inte gav ursprungsbefolkningarna samma skydd som de fransktalande

1990

Meech Lake-avtalet upplöstes när provinsparlamenten i Manitoba och Newfoundland vägrade att godkänna det

1992

Efter misslyckandet med Meech Lake-avtalet kvarstod regeringens problem med separatismen i Québec varför ett nytt avtal förhandlades fram, det så kallade Charlottetown-avtalet. Det godkändes av ledarna för de tre största partierna och samtliga provinsledare. Enligt avtalet skulle Québec få särskild status och ökade befogenheter, även övriga provinser skulle ges ökad makt på den federala regeringens bekostnad. I en folkomröstning under hösten röstades nej till avtalet

1993

I juni blev försvarsminister Kim Campbell premiärminister. I parlamentsvalet i november fick regeringspartiet bara två mandat. Makten övertogs av liberalerna under ledning av Jean Chrétien. Det separatistiska Québecblocket (BQ) blev största oppositionsparti

1994

Sedan Québecpartiet (PQ) hade vunnit provinsvalet i Québec hölls en ny folkomröstning om självständighet. Separatisterna förlorade med knapp marginal. Valdeltagandet var högt och över 60 procent av de fransktalande röstade för en separation

1997

Vid valen i juni vann Liberalerna 155 av de 301 mandaten och kunde därmed åter bilda regering. Det högerpopulistiska Reformpartiet, med bas i västra Kanada, blev största oppositionsparti

1998

Kom samtliga provinser, utom Québec, överens om en deklaration där Québecs unika karaktär erkändes. Det fastställdes att alla författningsändringar som gjordes i fråga om provinsernas befogenheter skulle omfatta samtliga provinser. Senare slog Högsta domstolen fast att ingen provins ensidigt skall kunna lämna federationen utan att detta föregåtts av förhandlingar med regeringen i Ottawa

2000

Vid valet den 27 november fick liberalerna nästan 41 procent av rösterna och 172 av de 308 mandaten. De behöll därmed regeringsmakten

2003

I november avgick Jean Chrétien. Till ny partiledare valdes den förre finansministern Paul Martin. Kort därefter valdes han till premiärminister. Samtidigt gick Progressiva konservativa partiet samman med Kanadensiska alliansen i Konservativa partiet (CPC)

2004

En rapport från den kanadensiska riksrevisionsmyndigheten skapade problem för regeringen då den avslöjade en korruptionsskandal med förgreningar in i Liberala partiet
Vid nyvalet i juni blev Liberalerna största parti med ca 37 procent av rösterna. De förlorade dock sin majoritet i parlamentet

2005

Efter ett gräl om vårdpolitiken drog NDP tillbaka sitt stöd för regeringen och i november förlorade regeringen ett misstroendevotum vilket fick till följd att nyval utlystes till den 23 januari 2006

2006

Nyvalet den 23 januari vanns av Konservativa partiet (CPC) som fick 36 procent av rösterna.

Under våren gjorde den nytillsatte premiärministern Stephen Harper sin första utlandsresa som gick till Afghanistan, där Kanada hade soldater stationerade

Regeringen avskaffade det vapenregister som liberalerna infört på 1990-talet

När domaren John Gomery presenterade sin slutrapport om den stora korruptionsskandalen som avslöjats år 2004 rekommenderade han flera åtgärder som skulle öka insynen i regeringens arbete. Dessutom efterlyste han även regler för hur överskott i statsbudgeten skulle få användas

Underhuset godkände under hösten ett förslag från premiärminister Stephen Harper där Québec erkänns som en ”nation inom ett enat Kanada”

2007

Frågor om klimatförändringar fick större plats i debatten under året och i mars lovade regeringen att respektera Kyotoavtalet. I budgeten för 2008/2009 anslog regeringen nya pengar för att motverka klimatförändringarna

Konservativa partiet (CPC) bildade en minoritetsregering 2006 efter tolv år med liberalt styre. Den nya premiärministern Stephen Harper hade dock inte egen majoritet i parlamentet. Det betydde att regeringen måste söka stöd i parlamentet från övriga partier, vilket inte var lätt då både Québecblocket (BQ) och Nya demokratiska partiet (NDP) står till vänster om både de konservativa och Liberala partiet.
Även efter nyvalet 2008 fick de konservativa bilda en minoritetsregering, som dock föll i ett misstroendevotum i mars 2011. I det nyval som hölls den 2 maj samma år vann Konservativa partiet klart och fick för första gången egen majoritet i underhuset.
Våren 2006 kunde Harper visa på goda opinionssiffror. Han fick en hel del beröm på hemmaplan för att han gjorde sin första utlandsresa som premiärminister till Afghanistan, där Kanada hade soldater (se Utrikespolitik och försvar). Regeringen avskaffade det vapenregister som liberalerna infört på 1990-talet och rev upp en överenskommelse mellan den federala regeringen och provinserna om en utbyggnad av barnomsorgen. Istället skulle ett skattepliktigt vårdnadsbidrag införas. Den slöt också en kontroversiell överenskommelse med USA i en långdragen tvist om exporten av timmer till grannlandet (se Ekonomi).
Underhuset godkände hösten 2006 ett förslag från Harper där Québec erkänns som en ”nation inom ett enat Kanada”. Det antogs med röstsiffrorna 266 för och 16 emot. Premiärministerns förslag var ett svar på BQs planer att lägga fram en liknande motion, som dock inte skulle ha innehållit någon referens till resten av landet. Harper beskrev sitt initiativ som ett sätt att söka försoning mellan Quebec och övriga Kanada, men det gav inte Québec några nya formella rättigheter.
Klimatfrågor tar plats
Frågor kring klimatförändringar tog allt större plats i debatten. Regeringen hävdade inledningsvis att Kanada inte kunde klara villkoren i Kyotoavtalet utan att det skulle slå hårt mot ekonomin. Under 2007 försökte dock regeringen skaffa sig en mer grön profil och Harper lovade i mars att Kanada skulle respektera avtalet. 2008/2009 års budget innehöll dessutom nya pengar för att motverka klimatförändringarna. Budgeten kunde antas sedan liberalerna hade lagt ner sina röster för att undvika ett nyval. Under våren 2008 hölls flera förtroendeomröstningar, där regeringen räddades genom att liberala ledamöter avstod från att rösta

2008

Den 14 oktober hölls nyval på grund av regeringens svårigheter att få igenom sina förslag
Valet vanns av Konservativa Partiet som fick 38 % av rösterna, vilket inte räckte till egen majoritet i underhuset. Valdeltagandet var lågt, endast lite drygt 59 % av de valberättigade röstade

2009

I början av året hade den ekonomiska nedgången drabbat Kanada hårt och Liberalerna lovade att på vissa villkor stödja regeringens budget, vilket betydde att Harper slapp en ny misstroendeomröstning

I månadsskiftet augusti/september meddelade den liberale ledaren Ignatieff att hans parti drog tillbaka sitt stöd för den konservativa minoritetsregeringen

Den 1 oktober överlevde regeringen en förtroendeomröstning med hjälp av röster från NDP

I slutet av året beslutade Harper att parlamentet inte skulle öppna på nytt efter julledigheten, utan vara stängt tills den 3 mars då de Olympiska spelen i Vancouver hade avslutats

2010

I april beordrade talmannen i underhuset att regeringen måste lämna ut hemliga dokument till politiker om hur afghanska fångar behandlats, något som premiärminister Harper tidigare vägrat

I juni bröt oroligheter ut i Toronto i samband G 20-ländernas möte. Omkring 900 personer greps

I november beslutade den federala regeringen att ett brittiskt-australiensiskt gruvbolag, BHP, inte skulle få ta över det kanadensiska Potash Corporation med hänvisning till att det inte skulle gagna Kanada

2011

I februari åtalades fyra konservativa parlamentsledamöter för att åt 2006 medvetet ha brutit mot de regler som gäller hur mycket pengar man får ta emot till sin valkampanj

Valet den 2 maj blev en klar seger för Konservativa partiet som hade fått nästan 40 % av rösterna och 167 av de 308 mandaten, och fick därmed egen majoritet i underhuset. Efter valet avgick BQ-ledaren Gilles Duceppe och Liberalernas ledare Michael Ignatieff efter att ha förlorat sina platser i parlamentet

I augusti avled NDP-ledaren Jack Layton och ersattes av Nycole Turmel

I december meddelade miljöminister Peter Kent att Kanada, som första land, drar sig ur Kyotoavtalet, som syftar till att begränsa utsläppen av växthusgaser

2012

I mars utsåg NDP Thomas Mulcair, en politiker från Québec, till ny partiledare. Han blev därmed även landets officiella oppositionsledare

I slutet av året protesterade ursprungsbefolkningen mot nya lagar som enligt dem skulle minska skyddet för miljön på ett sätt som skulle kunna drabba dem hårt, samtidigt som det skulle bli lättare att sälja mark från något av First Nations reservat

Den 10 december inledde Teresa Spence, hövding i Attawapiskat i norra Ontario, en hungerstrejk och sade att hon skulle fortsätta tills hon hade fått löften om att konkreta åtgärder skulle vidtas

2013

Den 11 januari träffade premiärminister Harper ledare från ursprungsbefolkningarnas organisation, Assembly of First Nations. Mötet ledde endast till löften om nya samtal

Den 17 januari hölls en protestdag i minst sex provinser om ursprungsbefolkningarnas hårda villkor, men regeringen Harper sade sig inte ha för avsikt att ändra lagen för att underlätta deras villkor

I april valdes Justin Trudeau, son till den förre premiärministern Pierre Trudeau, till ny ledare för Liberala partiet

Den 23 april uppger polisen att man har gripit två män som anklagas för att ha planerat ett terrorattentat mot ett passagerartåg i Kanada. Enligt polisen hade männen stöd från fraktioner av al-Qaida. De båda männen förnekade anklagelserna

British Columbia – kortfattad historik

Tusentals år före européernas ankomst till det område vi idag kallar för British Columbia beboddes kusterna av ursprungsbefolkningar, indianer, som i stort sett var bofasta och försörjde sig på det rika djurliv som fanns här. De utvecklade sina egna kulturer och ett sinsemellan sofistikerat handelsutbyte. Stammarna i inlandet, som kämpade mot ett hårdare klimat, levde ett nomadiserande liv baserat på de vilda djurens förflyttningar, i provinsens norra delar följde man ren- och älgflockarnas vandringar medan man i de södra delarna följde bisonflockarnas vandringar och laxens livscykel.

De första européerna kom hit på 1700-talet i jakt på nya rikedomar. Först var ryssar och spanjorer. År 1778 kom den brittiske upptäckaren James Cook hit. Hans berättelser om möjligheterna att bli förmögen på pälshandel resulterade i en stor våg av män som sökte sig hit för att börja handla med pälsar. På 1820-talet hade Hudson Bay Company ett täckande nät av handelsstationer som kontrollerade pälshandeln. I slutet av 1820-talet förklarade britterna Vancouverön som brittisk kronkoloni.

Upptäckten av guld vid Fraser River år 1858 utlöste en ekonomisk uppgång i regionen som drog till sig tusentals lycksökare. Snabbt gjorde britterna anspråk på ytterligare område i regionen och på så sätt grundades provinsen British Columbia med New Westminster som huvudstad.

En andra våg av lycksökare kom till Cariboo-regionen när guld hittades där något å r efter att man funnit det vid Fraser River. Fyndigheterna var dock betydligt mindre och guldruschen var över efter bara några år.

Ön Vancouver och området på fastlandet slogs samman till en provins år 1866 och staden Victoria blev den nya huvudstaden 1868. År 1871 lovade British Columbia att ansluta sig till den nybildade kanadensiska federationen under förutsättning att den transkanadensiska järnvägen byggdes ut ända fram till västkusten. År 1886 var järnvägen färdigbyggd.

Efter att Panamakanalen färdigställts år 1914 öppnades nya möjligheter för provinsen att utöka handeln med, framför allt, timmer vilket gav ett ekonomiskt uppsving. Första Världskriget och börskraschen på Wall Street stoppade dock denna positiva utveckling och i stället drabbades man av, som alla andra, depression och omfattande arbetslöshet som varade ända fram till i början av 1940-talet då man fick en ny ekonomisk uppgång när man började bygga krigsfartyg som skulle delta i andra världskriget.

I början av 1990-talet upplevde Vancouver en ny ekonomisk uppgång när penningstarka immigranter från Asien, främst Hong Kong, sökte sig till staden och gjorde stora investeringar. Denna bröts dock i slutet av 1990-talet när Asien drabbades av en stark ekonomisk tillbakagång. Under denna period sjönk efterfrågan på det högkvalitativa timret och det regionala fiskbeståndet kollapsade, två produkter som utgjorde en basen i den lokala ekonomin. Många tror att dessa produkter aldrig mera kommer att återfå sin starka ställning i ekonomin varför man nu försöker hitta nya produkter och affärsmöjligheter att bygga provinsens ekonomiska utveckling på. Förhoppningarna på de olympiska vinterspelen i Vancouver och Whistler år 2010 är därför stora.

Alberta – kortfattad historik

Även det som vi idag kallar för provinsen Alberta var bebott för tusentals år sedan. De första spåren efter människor dateras till cirka 9 500 före Kristus. Ursprungsbefolkningen bestod av olika indianstammar, bland annat Blackfoot, Kainaiwa, Siksika, Peigan, Cree och Tsuu T´ina. Stammarna levde under nomadiserande förhållanden baserade på de stora buffelhjordarnas förflyttningar. Köttet användes som föda och hudarna till kläder och tält.

De första européerna kom till Alberta i mitten av 1600-talet i jakten på pälsar. De två stora konkurrerande företagen The Hudson Bay Company och The North-West Company hade i mitten av 1700-talet byggt upp ett heltäckande nät av handelsstationer. År 1821 gick företagen ihop i samband med att Kanadas provinser slogs samman till The Dominion of Canada. Samtidigt erbjöd Kanadas regering nybyggare billig mark för att provinsen snabbt skulle befolkas.

På 1870-talet grundades den berömda ridande polisen för att få bukt med kriminaliteten och laglösheten som uppstod i spåren på handeln med alkohol, som erbjöds billigt till indianerna i utbyte mot bisonhudar.

När järnvägen kom till Alberta på 1880-taletökade befolkningen snabbt då det blev enkelt att ta sig till den avlägsna provinsen. Odling av vete och boskapsskötsel blev basen i ekonomin, men även kolbrytning och skogsbruk blev viktiga näringsgrenar. Upptäckten av olja och naturgas i början av 1900-talet bidrog till provinsens välfärd.

År 1905 blev Alberta en fullvärdig provins i Kanada, uppkallad efter den brittiska drottningen Victorias fjärde dotter. Edmonton utsågs till provinshuvudstad.

I början av 1970-talet fick provinsen en kraftig ekonomisk uppgång samtidigt som befolkningen ökad kraftigt. Calgary och Edmonton växte snabbt och blev landets femte respektive sjätte största städer.

I mitten av 1980-talet sjönk olje- och vetepriserna vilket påverkade ekonomin mycket negativt. Många asiatiska immigranter lämnade provinsen. För att komma från det ekonomiska beroendet av oljeindustrin har man sett till att utveckla servicesektorn och tillverkningsindustrin. Alberta är Kanadas tredje mest välbärgade provins.

Ursprungsbefolkningarnas situation

Som alltid vid kolonisering möttes även Kanadas ursprungsbefolkning med våld och död och de lever än idag under sämre sociala och ekonomiska förhållanden än den övriga befolkningen. Detta är ännu ett beklagligt kapitel i de europeiska erövrarnas historia!

Indianer, som i Kanada även kallas för First Nation, inuiter och mestiser, de människor som har blandat ursprung av indiansk och fransk eller brittisk härkomst, räknas som landets ursprungsbefolkning uppgick i början av 2 000-talet till drygt 970 000.

Drygt 600 000 indianer bor i städer eller i något av de cirka 2 700 reservaten. Majoriteten av indianreservaten finns i Ontario, British Columbia, Saskatchewan och Manitoba. Inuiterna beräknas uppgå till cirka 45 000 varav de flesta är bosatta i Nunavut, Northwest Territories eller i norra Québec. Mestiserna uppgår till nästan 300 000.

Vid koloniseringen av British Columbia och den norra delen av landet slöts nästan inga avtal om ersättning till ursprungsbefolkningarna för äganderätten till marken och naturresurserna.

År 1998 slöt provinsregeringen i British Columbia ett avtal med nisga’a-indianerna som bland annat fick äganderätt till området kring Nassfloden. De fick även en viss ekonomisk ersättning och rätt till lokalt självstyre. Övriga delar av deras traditionella marker ”överfördes” i provinsens ägo.

Avtalet kritiserades från flera håll. Många indiangrupper hävdade att nisga’a fick betydligt mindre än vad de hade rätt till. Andra ansåg att nisga’a på ett orättvist sätt hade fått tillgång till viktiga naturresurser samt att avtalet skapade en osäkerhet om ägandeförhållanden. Dessutom gjorde en annan indiangrupp, gitanyow, anspråk på området kring Nassfloden.
Ett särskilt departement inom den federala regeringen har hand om reservaten och förhandlingarna mellan urbefolkningarna och regeringen. 2004 pågick förhandlingar med flera hundra indiangrupper.

Ursprungsbefolkningen, indianer, inuiter och mestiser, har organiserat sig för att försvara sina rättigheter. De har krävt kompensation för markförluster och särskilda rättigheter för urbefolkningarna. De har även ställt krav på ökat självstyre. Konflikter har uppstått kring jakt- och fiskerättigheter. I början av 1990-talet uppstod mark¬tvister i Ontario, Manitoba och Québec. 1990 förekom konfrontationer mellan militanta indiangrupper och myndigheterna.

Nunavut blev 1999 ett nytt självstyrande territorium. Tidigare hade det varit en del av Northwest Territories, som utgör en femtedel av Kanadas yta. Cirka 85 procent av invånarna i Nunavut är inuiter. Det första valet till en lagstiftande församling hölls i februari 1999.

År 2003 slöt den federala regeringen ett avtal med indianfolket dogrib, även kallat tli cho, som gav det självstyre över ett område i Northwest Territories, till ytan nästan lika stort som Schweiz. Avtalet ger dem rätt till områdets naturresurser, bland annat två diamantgruvor, och stadgade att val skulle hållas för att utse hövdingar och andra lokala representanter. Alla invånare i området har rätt att ställa upp i valen, men dogrib garanteras minst hälften av alla mandat och posten som hövding. Den federala regeringen ska behålla kontrollen över strafflagstiftningen medan territorialregeringen ska ansvara för vård och utbildning.

När det gäller avtal med mestisbefolkningen har det gått trögare att nå uppgörelser. 2003 avgjorde Högsta domstolen att mestiserna i Ontario har samma rätt till jakt som den övriga ursprungsbefolkningen.

I det så kallade Kelownaavtalet utlovades 2005 nya stora satsningar på utbildning och vård för ursprungsbefolkningarna . Men kort efter att avtalet var klart förlorade den liberala regeringen makten. Den nya borgerliga regeringen valde att bordlägga avtalet. Istället skapades en oberoende tribunal som fick till uppgift att driva igenom flera processer kring ursprungsbefolkningarnas krav på mark och annat.

I augusti 2007 verkade det som om en ny självstyrande region, Nunavik, skulle bildas i norra Québec. Området som omfattade en tredjedel av provinsens yta är rikt på mineraler. Majoriteten av befolkningen i regionen är inuiter.

Den 11 juni 2008 bad premiärminister Harper vid en ceremoni i parlamentet ursprungsbefolkningen om ursäkt för att Kanada från 1870-talet in på 1990-talet tvingat 150 000 barn att gå i kristna internatskolor för att de skulle assimileras i det kanadensiska samhället, de flesta av skolorna stängdes dock på 1970-talet. Många barn utsattes för fysiska och sexuella övergrepp på skolorna. Utöver ursäkten skulle ekonomiskt skadestånd betalas ut till en del av de drabbade skolbarnen.
Ursprungsbefolkningen har under senare år i ökad utsträckning vänt sig till domstolar för att få igenom sina krav och genom samarbete med bland annat miljögrupper har man till exempel kunnat stärka sin position gentemot gruvbolagens exploateringar.

Kanadas geografi

Kanada är till ytan, 9 984 670 kvadratkilometer (ungefär 22 gånger större än Sverige), världens näst största land, bara Ryssland är större. Avstånden blir därmed stora, från dess nordligaste punkt i Norra Ishavet till gränsen mot USA i söder är det 4 000 kilometer och från provinsen Newfoundland and Labrador längst i öster till British Columbia i väster är det cirka 5 400 kilometer. Kanadas kustlinje 202 000 kilometer, är världens längsta, vilket motsvarar halva sträckan från jorden till månen!

Kustbergen och Klippiga bergen, som löper parallellt i nord-sydlig riktning, dominerar Västkusten. Ett trettiotal bergstoppar när höjder över 3 000 meter över havet och Mount Logan i Yukon är landets högsta berg, 5 959 m ö h. Fjordar och tusentals öar präglar kustlandskapet. Öster om Klippiga och Manitobaslätten breder ett prärielandskap ut sig.

På världens äldsta berggrund, den kanadensiska skölden, finns ett sjörikt slätt- och platålandskap som utgör hälften av landets yta. Den kanadensiska skölden omringar Hudson Bay och sträcker sig västerut till Stora Björnsjön. Nordväst därom ligger de arktiska öarna och längst i norr ligger Ellesmereön med berg som når 3 000 meters höjd.

I östra delen av landet finns ännu ett högland, den appalachiska regionen, med runda låga berg. Detta högland omfattar östra Québec, New Brunswick, Nova Scotia och Newfoundland. Landskapet i södra Québec och Ontario präglas av St Lawrenceflodens lågland och de Stora sjöarna.
Drygt en tredjedel av Kanadas yta täcks av skog, främst barrskog. Det finns cirka två miljoner sjöar i landet, vilket utgör cirka 20 % av världens färskvattenförråd.

Kanadas klimat

Kanadas klimat är minst lika skiftande som geografin.

Större delen av landet har ett kalltempererat klimat med långa och kalla vintrar. Västkusten har de mildaste vintrarna, som har en smal zon med varmtempererat klimat. Längst i norr härskar polarklimat med vintertemperaturer kring 40 minusgrader och sommartemperaturer under 10 plusgrader.

I större delen av landet varierar temperaturen sommartid mellan 10 och 26 grader. Fuktig luft från Atlanten och den kalla Labradorströmmen ger svala somrar på östkusten. Mest regn faller längs stillahavskusten.
Som turist kan man besöka Kanada hela året. De flesta turisterna kommer under sommarmånaderna och, givetvis, under vintermånaderna då det bjuds på mycket goda skidåkningsmöjligheter.

I de södra delarna av landet är klimatet så varmt att man odlar vinrankor, persikor och många andra frukter. Speciellt Okanagan Valley är känt för sina frukt- och vinodlingar. I de norra delarna dominerar tundran.

Flora och Fauna

Kanada har ett rikt djurliv som är lätt att komma i kontakt med. I och med att landet är så glest befolkat kommer man snabbt ut i vildmarksområden där man kan få se bäver, piggsvin, vitsvansad hjort, caribou (ren), elk (vapitihjort), moose (älg), tjockhornsfår, mountain goat (snöget), varg, puma, grizzlybjörn, svartbjörn och bisonoxar. Bison, bufflar, tror man fanns i över 70 miljoner exemplar i Nordamerika innan kolonisationen. Efter år av av “jakt” som kolonisatörerna ägnade sig åt, ofta från tåg, då man dödade dessa ståtliga djur enbart för nöjes skull och lät kropparna ligga kvar och ruttna, var dessa stark utrotningshotade.

Även marina däggdjur som valar och späckhuggare är vanligt förekommande utefter kusterna.

För ornitologerna är Kanada intressant att besöka då man registrerat 462 olika fågelarter inom landets gränser. Kanadas nationalfågel är den vackra lommen.

Landets yta täcks nästan till hälften av skog i vilka ungefär 2/3 av de uppskattningsvis 140 000 registrerade växterna, djuren, fåglarna och microorganismerna lever.

För att värna skyddsvärda områden med speciell natur och ett artrikt växt- och djurliv har man grundat flera nationalparker eller provinsiella parker som är tillgängliga för allmänheten. Banff National Park är landets äldsta som grundades redan år 1885.

Flera av nationalparkerna är upptagna på UNESCO:s lista över världsnaturarv.

Kanadas befolkning, språk och socialt

Cirka 90 % av landets befolkning återfinns i ett 300 kilometer brett område längs den 6 500 kilometer långa gränsen mot USA. Nästan två tredjedelar av dem bor i provinserna Ontario och Québec. Stora delar av landet är glest befolkade och norra Kanada är praktiskt taget obebott.

Landets befolkningen har varierande ursprung. Kanadensare med ursprung i Storbritannien eller Frankrike är flest. Kanada har dock blivit alltmer mångkulturellt genom invandringen som skedde under senare hälften av 1900-talet då människor kommit från andra delar av Europa och Asien. Enligt folkräkningen 2001 anser sig nästan 980 000 kanadensare tillhöra ursprungsbefolkningarna, indianer inuiter och mestiser, det vill säga av blandat indianskt och franskt eller brittiskt ursprung.

Invandringen har alltid spelat en stor roll i Kanadas historia. Den största invandringen ägde rum under åren 1900–1914 då man genom statliga kampanjer värvade över tre miljoner immigranter från Europa med löften om gratis jordbruksmark på prärierna. Majoriteten av dessa invandrare kom från Storbritannien, Skandinavien, Tyskland och Ukraina. Efter 1914 kom många invandrare från södra och östra Europa då regeringen värvade arbetare till industrin. Sedan i början av 1980-talet har cirka hälften av alla invandrare kommit från Asien. Det finns även ungefär en miljon amerikaner bosatta i Kanada.

Den politiska inriktningen som gäller sedan 1971 går ut på att Kanada vara ett mångkulturellt samhälle, där alla ska behandlas lika och där myndigheterna ska hjälpa människor att bevara sin kultur och sitt språk. 1994 beslöt den liberala regeringen att större tonvikt skulle läggas vid utbildning, yrkes- och språkkunskaper och ekonomiska tillgångar när man bedömer vilka som ska få invandra.

Språkstrider är en del av landets historia.

När Kanada bildades 1867 blev både franska och engelska arbetsspråk inom parlamentet. Först 1969 antog parlamentet formellt en språklag som officiellt gjorde Kanada tvåspråkigt.

En dryg tiondel av Kanadas invånare har franska som modersmål. De bor huvudsakligen i provinsen Québec, där närmare 90 procent av befolkningen är fransktalande. I en lag från 1774 garanterade de brittiska härskarna Quebeckborna rätt att få behålla sitt språk och sin katolska religion. 1977 antog Québec en egen språklag för att stärka franskans ställning gentemot engelskan, som dominerade inom näringslivet. Lagen förbjöd att engelska användes på skyltar och reklampelare utomhus. Den stipulerade också att alla avtal inom näringslivet skulle göras upp på franska och att franska skulle prioriteras som undervisningsspråk i skolorna. 1993 beslöt Québecs regering att åter tillåta engelska på skyltar utomhus, dock bara om de även hade text på franska och den engelska texten var 40 procent mindre än den franska.

Drygt två tredjedelar av befolkningen har engelska som modersmål. På östkusten i Nova Scotia, New Brunswick och Newfoundland talas en engelska med klar brittisk accent. I Ontario och västra Kanada har engelskan ett mera amerikanskt uttal. En knapp femtedel av befolkningen talar både engelska och franska. Kinesiska är det språk som talas mest vid sidan av engelska och franska. Ursprungsbefolkningarna har egna språk. Det största är algonkinspråket, som talas av omkring 100 000 indianer. Ungefär vart femte indian- och inuitbarn lär sig aldrig det egna språket.

Alla kanadensare omfattas av Medicare, en allmän sjukförsäkring. Den avgiftsfria sjukvården skall tillhandahållas av provinserna, och territorierna. Vilken vård man har rätt till beror på vilken provins man bor i. Nästan tre fjärdedelar av vården finansieras med offentliga medel. I flera provinser finns ett förbud mot privata försäkringar för behandlingar som ges i offentlig regi.

Nedskärningar i sjukförsäkringssystemet har lett till växande vårdköer och det finns en viss oro för att man ska få ett system som liknar det amerikanska, där de som kan betala för sig får bättre vård än andra.
Alla anställa omfattas av en sjukförsäkring. Sjukersättningen täcker 55 % av lönen, särskilda tillägg ges till familjer med låga inkomster. Föräldrapeng betalas ut under upp till 50 veckor och det finns ett inkomstprövat barnbidrag. Barnfamiljer får göra vissa extra skatteavdrag. Spädbarnsdödligheten är låg.

Den officiella pensionsåldern är 65 år. För att få rätt till pension måste en person ha bott i landet i minst tio år efter 18 års ålder.

Många bland ursprungsbefolkningarna lever i fattigdom och är beroende av bidrag och arbetslösheten är ungefär dubbelt så hög hos dem som bland resten av befolkningen. Andelen alkohol- och drogmissbrukare är hög. I indianreservaten är arbetslösheten speciellt hög. Den beräknade medellivslängden för indianer och inuiter är drygt sex år kortare än för övriga kanadensare.

Jag noterade att det fanns många utslagna, speciellt i storstäderna, under mitt besök.

Religion

Den romersk katolska religionen med sina cirka 42 % anhängare är den dominerande religionen, majoriteten av dem bor i Québec. Quebeckborna har dock under senare år blivit alltmer sekulariserade och språket spelar en större roll för deras identitet än religionen.

Näst största gruppen religiösa är protestanter, cirka 23 % av befolkningen. Till de största protestantiska samfunden hör Kanadas förenade kyrka som omfattar flera samfund, bland annat metodister, presbyterianer och den anglikanska kyrkan. Det finns också många pingstvänner, baptister, kväkare, grekisk-ortodoxa, ukrainsk-ortodoxa och mormoner.
Vid folkräkningen 2001 uppgick antalet muslimer till ungefär 580 000 och antalet judar till cirka 330 000. Antalet buddister, hinduer och sikher uppgick ungefär 300 000.
Intresset för traditionella indianska religioner har ökat under senare år.
Fram till 1969 drev katolska och protestantiska kyrkor internatskolor för ursprungsbefolkningarna på regeringens uppdrag. Efter anklagelser om fysiska, kulturella och sexuella övergrepp från före detta elever inleddes flera rättsprocesser i början av 2000-talet.

Utbildning

I Kanada börjar eleverna skolan mellan fem och sju års ålder, skolstarten varierar något mellan provinserna. Skolsystemet består av tre nivåer; grundskolan (årskurs 1–8), high school, gymnasiet, (årskurs 9–13) samt college eller universitet, högskolan. På college kan studenterna läsa enstaka ämnen som förbereder dem för universitetsstudier. Det finns också college med utbildningslinjer för akademiska yrken.
Ansvaret för utbildningen på grundskole- och gymnasienivå ligger hos provinserna vilket har lett till regionala skillnader i läroplaner, undervisningsspråk och examina. Grund- och gymnasieskolan är avgiftsfri. De finansieras av både provinserna och den federala regeringen. Cirka fem procent av barnen går i privatskolor.
I indianreservaten ansvarar den federala regeringen för skolorna. Trots stora ansträngningar att höja utbildningsnivån hos urbefolkningarna är utbildningsnivån bland dem fortfarande lägre än bland den övriga befolkningen.
I majoriteten av grundskolorna är undervisningsspråket engelska, men det finns också franskspråkiga skolor. I Québec är nästan alla skolor franska. Engelsktalande barn som är födda i Québec har dock rätt till undervisning på engelska.
Högskoleutbildningen bedrivs vid ett sjuttiotal universitet och hundratals colleges. Merparten av universiteten är engelskspråkiga. Några av landets mest berömda universitet är University of Toronto i Ontario, McGill University i Montreal i Québec, och University of British Columbia i Vancouver. Universiteten drivs med federala medel, pengar från provinserna samt studentavgifter.
En fond för stipendier till 100 000 studenter skapades 1999, som är till framför allt för begåvade studenter som kommer från familjer med låga inkomster.

För mer information se kanada-fakta

Resan i västra Kanada överträffade med råge mina förväntningar när det gäller natur- och vandringsupplevelser. Kanadensarna var generellt mycket trevliga och hjälpsamma och det är lätt att resa på egen hand då landet är välutvecklat och vägstandarden god. Jag kommer med all sannolikhet att åka tillbaka till Kanada och då besöka de nordligaste delarna samt kustområdena för att få chansen att se valar. Jag kan inte göra annat än varmt rekommendera en resa till detta vackra land som är enkelt att besöka helt på egen hand!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly