georgien-resa

Bilder märkta med (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Klicka på bilderna för större format

tiblisi, mtscheta, ananuri, gudauri, berget kazbegi, stepantsminde, gori, uplistsiche, kutaisi, klostret gelati, sighnaghi och telavi var några platser jag besökte under min resa i georgien

Georgien – Resa i Kaukasus

För det mesta brukar jag resa i egen regi. Att besöka de tre länderna Armenien, Georgien och Azerbajdzjan på en och samma gång som ensamresenär bedömde jag som relativt svårt varför jag köpte ett färdigt reseupplägg för att komma till dessa länder.

Vi var tjugofem personer som samlades i Moskva för vidare gemensam resa till Jerevan, Armeniens huvudstad. Härifrån startade resan genom tre länder i Kaukasus. Med bekväma långfärdsbussar reste vi genom Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Bra upplägg, fina hotell och mycket god mat! Under resan besökte vi flera av UNESCO utsedda världsarv och andra intressant platser i respektive land.

Resan var välarrangerad, reskamraterna trevliga, hotellen höll god standard, maten som ingick var mycket god och de lokala guiderna var mycket duktiga. Den här resan rekommenderar jag till de som vill se länder med gamla kulturer och som ännu inte är “sönderkörda” av turister!

Här nedan kan du läsa om upplägget i Georgien.

GEORGIEN – I Kaukasus skugga

Georgien är ett litet bergigt land som i norr avgränsas av bergskedjan Stora Kaukasus och i söder av bergskedjan Lilla Kaukasus. Slättlandet mellan bergskedjorna korsas av Surams bergsrygg, som delar landet i en västlig och en östlig del.

Georgien kristnades redan på 300-talet och splittrades sedan i en maktkamp mellan Östrom och persiska furstar. Under 900-talet till 1100-talet blomstrade ett georgiskt kungarike som under mitten av 1200-talet invaderades av mongoler. Det försvagade Georgien, uppdelat på flera småriken, kom sedan att domineras av turkar och perser innan landet ingick en allians med Ryssland år 1801 och därefter togs upp i det ryska imperiet. Vid Rysslands kollaps år 1917 utropade Georgien sin självständighet men integrerades snart igen i Sovjetunionen. Efter 70 år som en del av Sovjetunionen blev Georgien åter självständigt år 1991.

Resan i Georgien

Vi kom in i Georgien via den armeniska gränsövergången norr om Haghpat. Efter att vi gått igenom gränskontrollen kunde vi vandra fram till den plats vår buss stod och väntade. När alla kommit igenom gränsprocessen började resan mot Tiblisi, Georgiens huvudstad dit vi kom efter några timmars resa.

Tiblisi – Georgiens huvudstad

Georgiens huvudstad Tiblisi, cirka 1,2 miljoner invånare, grundades på 500-talet efter Kristus av kung Vakhtang Gorgasali av Kartli enligt georgierna. Egentligen vann han tillbaka staden från perserna som intagit denna tidigare. Området där Tiblisi nu ligger har dock varit bebott i mer än 6 000 år. Under Sovjetperioden anlades breda avenyer och stora torg. Idag är det en blandad arkitektur som möter besökare, från den gamla stadens vackra miljö till supermoderna byggnader.

Efter incheckningen på hotellet gjorde gruppen en kort rundvandring i den gamla staden och upp till Narikala fortet som ligger på berget Sololaki, högt ovanför staden. Jag tog omedelbart Tiblisi till mitt hjärta. Det här var en stad med mera charm och värme än Armeniens huvudstad Jerevan.

Efter en kort promenad från hotellet korsade vi Metekhi-bron över floden Mtkvari och sedan kom vi snabbt in i den gamla staden och till folklivet där. Vackra hus med imponerande balkonger och smala, vindlande gator med många människor som flanerade på dem. Promenaden upp för berget Sololaki bjöd på fina vyer över Tiblisi. Vi kunde se flera av stadens kyrkor, Fredsbron, Kulturhuset, Presidentpalatset mm. För den som inte vill gå upp för berget Sololaki finns det en linbana att åka med.

När vi kommit upp på berget, på vägen till Narikala fortet, passerade vi den 20 meter höga statyn Moder Georgien, Kartlis Deda. Statyn upprättades år 1958 inför 1 500 års firandet av landet Georgien. I sin vänstra hand håller Moder Georgien en skål med vin för att välkomna sina vänner. I sin högra håller hon ett svärd för dem som kommer med onda avsikter. Det finns bara tre “Modersstatyer”, en i Jerevan, en i Ukraina och den i Tiblisi. Under denna resa såg vi två av dem.

Efter ytterligare en stunds promenad kom vi till Narikala fortet som syns över hela staden. Fortet uppfördes på 300-talet e Kr av perserna. Största delen av ringmuren byggdes på 700-talet av arabiska emirer vars palats låg inne i fortet. Narikala styrdes omväxlande av perser, georgier och turkar under årens lopp. År 1827 förstördes fortet till stor del av en stor explosion i ett ryskt ammunitionslager.

Under vår rundvandring hade det börjat skymma och staden tändes upp vilket gav helt andra vyer.

Kvällens middag åts på en restaurang i gamla staden där vi fick njuta av god mat och sång av personalen.

Påföljande dag vandrade gruppen iväg från hotellet efter frukost. Vi stannade till vid Metekhi-kyrkan som byggdes mellan åren 1278 och 1289 på en klippa ovanför floden Mtkvari. Från kyrkan har man fina vyer över den gamla staden.

Vår vandring fortsatte sedan  genom en del av den gamla staden till Sioni katedralen. På vägen passerade vi huset där Josef Stalin bott en period under sin livstid, en gammal karavanseraj och flera vackra hus.

Sioni-katedralen har sitt ursprung i 6-700-talet och har byggts om vid ett flertal tillfällen. Sitt nuvarande utseende fick katedralen på 1200-talet. Sioni-katedralen är av stor betydelse för georgierna eftersom St Ninos kors bevaras här. Korset är gjort av grenar från vinrankor sammanhållna med St Ninos eget hår.

Efter katedralsbesöket gick vi till Tiblisis Historiska museum där det var individuell rundvandring. Jag imponerades av avdelningen med alla vackra guldföremål och de förhistoriska samlingarna.

Tiblisi har fått flera nya byggnader som gett staden en ny profil. En av dem är Fredsbron, en etthundrafemtio meter lång gångbro över floden Mtkvari. Fredsbron är ritad av den italienske arkitekten Michel de Lucchi och ljussatt av fransmannen Philippe Martinaud. Fredsbron är en symbol för Georgiens resa från det förflutna till en ny och ljusare framtid, enligt president Saakashvili.

Bussen väntade på oss utanför museet för att köra till den forna huvudstaden Mtscheta och vidare till Gudauri högt uppe i Kaukasus.

Mtscheta – Georgiens forna huvudstad och religiösa centra

Staden Mtscheta, cirka 20 000 invånare, var dåvarande Iberiens huvudstad från 500-talet före Kristus till 400-talet efter Kristus då kung Vakthang Gorgasali istället valde att göra Tiblisi till huvudstad. Ända sedan landet kristnades år 327 har Mtscheta varit Georgiens religiösa centrum och var landets residensstad fram till 1100-talet för den georgiska kyrkans överhuvud (katolikos).

Innan vi körde in i Mtscheta stannade vi till vid den UNESCO-listade Dzjvari-kyrkan, Heliga korsets kyrka, som byggdes mellan åren 585 och 604. Dzjvari-kyrkan anses vara Georgiens heligaste.

Kyrkan ligger på en höjd ovanför Mtscheta och bjuder på vackra vyer över staden, de omkringliggande bergen samt sammanflödet av floderna Aragvi och Mtkvari.

Från Dzjvari-kyrkan körde vi ner till Mtschetas centrum där vi besökte Svetitschoveli-katedralen, Den livgivande pelarens katedral, även den på UNESCO:s världsarvslista.
Svetitschoveli-katedralen som byggdes under åren 1010 – 1029 och är fortfarande centrum för den georgiska ortodoxa kyrkan. Katedralen omges av en stor och vacker mur. Flera av Georgiens kungar är begravda i katedralen. Katedralen har en vacker interiör med många fresker.

Mest känd är nog Svetitschoveli-katedralen för att här finns Jesus mantel begravd under en av kyrkans pelare. Enligt legenden kom den till Mtscheta genom en av stadens judar, vars namn var Elioz, som var i Jerusalem under Jesu korsfästelse. Han passade då på att ta manteln och före den till Mtscheta.

Efter lunchen fortsatte färden norrut för att nå dagens etappmål Gudairi i Kaukasus.

En knapp halvtimme efter att vi lämnat Mtscheta blev jag illamående, jag hade hoppat över lunchen då jag inte kände mig hungrig. Ett plötsligt illamående gjorde att jag var tvungen att få stopp på bussen för att kräkas. Jag hann knappast komma ut ur bussen innan jag lutade mig framåt. Innan dagen var slut hade jag kräkts fem gånger. Så hade även jag drabbats av magproblem som redan flera i gruppen känt av eller kom att känna av! Någon middag i Gudairi blev det inte.

Besöket i eristavis, hertigarna av Aragvi, feodalslott i Ananuri hade jag ingen större behållning av då jag mådde väldigt illa. Dock följde jag med på rundvandringen i borgen för att inte missa denna sevärdhet. Inne i borgen finns, bland annat två kyrkor från 1600-talet.

Från Ananuri fortsatte färden norrut och ju närmare skidorten Gudauri vi kom desto mäktigare blev bergsvyerna. Strax före solnedgången hade vi nått Gudauri där vi checkade in på ett sporthotell med bra standard.

Besök bland Kaukasus mäktiga bergstoppar

Gudauri ligger 2 000 meter över havet, cirka 110 kilometer norr om Tiblisi. Gudauri är Georgiens bästa och mest populära skidort med fina skidbackar av olika svårighetsgrad.

Efter nattens oväder sken solen från en klarblå himmel när jag kom ut från hotellet på morgonen. På några av bergstopparna hade det fallit snö. Detta var ett bra tillfälle att ta några fina bergsbilder innan frukosten. Idag skulle vi upp i bergen!

Med vår buss åkte gruppen till Arsha där vi bytte till tre minibussar för att kunna färdas på mindre vägar till byn Juta, 2 150 möh, i den vackra Snodalen. Bitvis var det ordentligt dammigt på grusvägarna som ledde till byn. Enligt programmet skulle vi besöka bönder som tillverkar getost och vandra runt i byn. Besöket blev dock inte helt enligt plan.

Jo, vi gick från platsen där minibussarna parkerades upp för trappor till ett hus där det bor en kvinna som vanligtvis bor i Tiblisi. Under sommarmånaderna lever hon en form av ”fäbodliv” i sitt enkla hus. Och visst fick vi se henne ”tillverka” getost. Hon tog fram en bunke med ostmassa och kramade den med röda plasthandskar i cirka två minuter. Sedan var ”showen” över! Därefter tillbringade vi nästan en timme runt hennes hus utan att kunna ta vägen någonstans. Efter ”osttillverkningen” bjöd kvinnan på te och visade upp sina traditionella kläder. Några andra bönder besökte vi inte. Upplägget var lite av en ”turistfälla” som tagit lång tid, tycker jag.

Återfärden till Arsha bjöd på fina bergsvyer med den snöklädda toppen av berget Kazbegi som ”kronan i verket”.

Från Arsha gick färden vidare till den lilla staden Stepantsminde, även kallat Kazbegi, som ligger bara 15 kilometer från den ryska gränsen. Staden har cirka 2 500 invånare och ligger 1 750 meter över havet. Här fortsatte bilresan på en otroligt dålig bergsväg upp till en av Georgiens vackraste platser, berget där Sameba-kyrkan, Treenighetskyrkan, ligger. Vyerna över berget Kazbegi (5 033 möh), Georgiens näst högsta, de mindre bergstopparna och ned över staden Stepantsminde var sagolikt vackra. Fotot över Treenighetskyrkan med Kazbegi i bakgrunden är ”flaggskeppet” när man vill visa upp Georgiens skönhet i turistbroschyrer.

Efter en guidad rundtur i kyrkan fick vi 25 (!) minuter på oss att uppleva denna vackra plats. Jämför med en timmes tedrickande hos den ”osttillverkande” kvinnan i Djuta! En helt osannolik feldisponering av vår tid av guiden!

En svensk grupp som vi träffat på ett par gånger under resan fick tid anslagen för en vandringstur här. Jag var absolut inte nöjd med vårt upplägg!

När vi åter kom tillbaka till Arsha bytte vi till vår egen buss för besök vid en ”kalkstensglaciär” och en minneskyrkogård för tyska soldater.

Resa Gudauri – Ananuri (lokal marknad) – Gori (Stalin museet) – Uplistsiche (Grottbostäder) – Kutatisi

Efter frukost lämnade gruppen Gudauri för att köra till den gamla staden Kutaisi. Tre stopp skulle göras på vägen dit, ett för att besöka den lokala marknaden i Ananuri, ett annat för att besöka Stalin-museet i Gori och ett tredje för att besöka grottbostäderna i Uplistsiche.

Lokala marknaden i Ananuri

Vi kom till Ananuri där den lokala marknaden redan var i full gång. Mer genuint än detta kan det knappast bli; svartklädda kvinnor, får, getter, kor, hästar, hundar, grönsaker, mattor, försäljning ur bakluckan på bilen och ”gubbar” med mustasch! Sådana här miljöer gillar jag. Och inga andra turister än vår grupp!

Det var riktigt spännande att gå runt på marknaden för att se vad som pågick. Underbart att se kommersen om hur det förhandlades om priset på djur, de fem svartklädda kvinnorna som sålde lokalt odlade grönsaker, dividerande om priset på en matta, getabocken med de praktfulla hornen, de ”parkerade” åsnorna, gubbarna som tog sig en sup osv

Här hade jag kunnat tillbringa längre tid än vad dagens tidsplan tillät!

Gori – Besök på Stalin-museet

Staden Gori med cirka 49 00 invånare, omkring 80 kilometer väster om Tiblisi, är mest känd som Josef Stalins födelsestad. Goris största sevärdhet är Stalin-museet. Gori bombades av ryssarna år 2008 i samband med konflikten om Sydossetien. Minst 20 personer dödades av ryssarnas bombningar. Under en dryg timme besökte vi Stalin museet.

Museet är tillägnat stadens store son, och en av världens grymmaste ledare, Josef Stalin som föddes i Gori den 18 december år 1878. Stalin blev Sovjetunionens förste generalsekreterare år 1922 och övertog makten som diktator efter Lenin år 1924. Josef Stalin byggde upp en omfattande personkult kring sin egen person. Han dog den 5 mars 1953 i Moskva.

Stalin Museet öppnades redan år 1957. Här visas bilder från Stalins livsperiod i form av fotografier, målningar och föremål som förknippas med honom. I ett av rummen finns en kopia av hans dödsmask. Utanför museet kan man se huset där Stalin bodde de första åren av sitt liv och den skottsäkra tågvagnen han färdades i till konferensen i Jalta år 1945.

Det var med kluvna känslor jag besökte Stalin museet. Jo, han spelade en stor roll i dåtidens historia men han var också n grym ledare som förorsakade många människors död.

Grottbostäderna i Uplistsikhe

Efter lunch besökte vi Uplistsikhe som är känd för sina grottbostäder.

Uplistsikhe var som mäktigast från 600-talet före Kristus till 100-talet efter Kristus då staden utvecklades till ett viktigt politiskt och religiöst centra med tempel tillägnade Solgudinnan. Efter att araberna ockuperat Tiblisi år 645 e Kr blev Uplistsikhe säte för Kartlis kristna kungar och en viktig handelsplats längs karavanvägen mellan Asien och Europa. Som mest hade Uplistsikhe cirka 20 000 invånare. Staden totalförstördes av mongolerna år 1240.

Det var inte svårt att låta fantasin flöda fritt för att föreställa sig livet i Uplistsikhe när jag strövade runt i området. Överallt fanns det grottor som en gång sjudit av liv och rörelse. Vägen genom staden var uthuggen i berget och ledde till olika viktiga platser som huvudporten och det som nu kallas för teatern vilket antagligen varit ett tempel som användes under första och andra århundradet före Kristus till religiösa riter.

En bit upp i området ligger en grotta som kallas för Drottning Tamaras hall, vilken också antas ha varit ett hednatempel. Nära Tamaras hall finns fördjupningar i en klippa som man tror har varit ett apotek.

Platsen med grottbostäderna kröns av en basilika, Uplistsulis Eklesia, som byggdes på 900-talet på en plats där antagligen det mest betydelsefulla hednatemplet legat.

Vi lämnade grottstaden via den långa tunnel som invånarna i Uplistsikhe byggt som flyktväg och för att transportera vatten från floden Mtkvari till staden.

Dagen avslutades i Kutaisi där vi tog in på ett guesthouse och åt middag.

Resa: Kutaisi – det UNESCO-listade Gelati klostret – Tiblisi

Kutaisi – Georgiens näst största stad

Kutaisi är Georgien näst största stad med cirka 150 000 invånare och existerade redan på 700-talet före Kristus, då som en grekisk koloni. Från år 978 till 1122 e Kr var Kutaisi Georgiens huvudstad. År 1089 kröntes David Byggaren till kung i Kutaisi men valde att göra Tiblisi till huvudstad istället.

Efter frukosten promenerade gruppen iväg från guesthouset för att besöka Bagrati-katedralen som anses vara en av landets vackraste kyrkor. Katedralen stod klar år 1003 och byggdes på uppdrag av Kung Bagrat III. Bagrati-katedralen skadades svårt under den turkiska invasionen år 1692. År 1994 togs katedralen upp på UNESCO:s världsarvslista. Under åren 2009 – 2012 renoverades katedralen fullständigt och försågs med ett tak som inte accepterades av UNESCO varför man fråntog Bagrati-katedralen status som världsarv.

Från Bagrati-katedralen gick vi till Kutaisis marknadsplats som är en av Georgiens största och livligaste. Vi fick en timme på oss att vistas på marknaden. Jag stannade i tio minuter för att ta några bilder och gick sedan vidare till torget med den praktfulla Colchis fontänen som är dekorerad med praktfulla kopior av guldföremål som finns utställda på Historiska museet i Tiblisi.

Jag passade även på att slinka in på den McDonalds som ligger vid torget för att dricka kaffe och äta en mjukglass. Här satt även flera av mina reskamrater och fikade.

När hela gruppen samlats var det dags att åka vidare till Gelati klostret.

Gelati klostret – ”Jungfruns kloster”, ett UNESCO-listat världsarv

Gelati-klostret ligger vackert på en höjd med mäktiga vyer i byn med samma namn. Klostret grundades av den georgiske kungen David Byggaren år 1106. Under lång tid var klostret ett av de viktigaste kulturella upplysningscentren i det gamla Georgien. Tack vare ett omfattande upplysningsarbete genomfört av Gelatiakademin, kom folk så småningom att kalla det för ”Ett andra Athos” eller ”Det andra Jerusalem”. Gelati-klostret har ett stort antal välbevarade muralmålningar och manuskript från 1100- till 1600-talen.

I Gelati ligger en av de största georgiska kungarna, David Byggaren, begraven.

Klostrets namn har sitt ursprung i det grekiska ordet Gelati som betyder Födelse. Gelati-klostret är sedan 1994 klassat som världsarv av UNESCO.

Gelati-klostret skadades svårt av turkarna år 1510 men renoverades av Kung Bagrat III. År 1922 tvingade den kommunistiska regimen alla munkar att lämna klostret. År 1988 renoverades klostret till nuvarande skick. En renovering av katedralens exteriör pågick under vårt besök.

Gruppen kom till Gelati efter lunch och blev guidade runt i en del av klosterområdet innan vi kunde uppleva det på egen hand.

I klostrets södra ingång ligger en av Georgiens största kungar, David Byggaren, 1089 – 1125, begravd. Hans vackra gravsten ligger mitt i portgången så att alla, enligt hans önskan, skall trampa på de, dels för att minnas honom och dels för att visa sin ödmjukhet för folket. Idag får man inte längre gå på gravstenen.

I klosterkomplexet finns flera kyrkor och en vacker klockstapel. Interiören i katedralen tillägnad ”Den heliga Jungfrun” är dekorerad med färgstarka och vackra fresker som skapades under 1100- till 1600-talen. En av de mest berömda, skapad år 1120, avbildar Jungfru Maria med Jesusbarnet med ärkeänglarna Mikael och Gabriel på varsin sida om henne. Även i St Georg kyrkan finns vackra fresker, som man inte bör missa.

Efter ett ha vandrat runt i Gelati-klostret på egen hand i en knapp timme gick färden tillbaka till Tiblisi där det blev en stund över att vandra runt i den gamla staden innan kvällens middag som åts på en elegant restaurang med underhållning av lokala dansare. Stort manfall i gruppen till middagen av olika anledningar.

Resa: Kutaisi – Signagi – Gurjaani – Tsinandali – Telavi

Den här dagen skulle gå i vinets tecken! Vi skulle åka genom vindistrikt och besöka en vinproducent samt besöka ytterligare sevärdheter.

Georgien är antagligen landet där det första vinet producerades. Den första vindruvan lär ha skördats i Georgien redan för 8 000 år sedan. Av dagens 2 000 kända vinsorter finns 500 enbart i Georgien! Under många år var Sovjetunionen den största exportmarknaden men efter ett pågående ryskt handelsembargo mot Georgien har landet tvingats söka nya exportmarknader.

Sighnaghi – Staden på berget

Ett besök i den lilla staden Sighnaghi, cirka 2 200 invånare, stod först på dagens program.

Efter återkommande fiendeattacker från perser och mongoler byggde man på 1300-talet en ny stad på en höjd 800 meter över havet i Alazanidalen. Det nya läget gjorde staden svår att erövra och för att ytterligare förstärka stadens försvar byggdes även en 5 kilometer lång skyddsmur med 23 försvarstorn runt den.

Efter en kort guidad rundtur i Sighnaghi fick vi tid att ströva runt i staden på egen hand. Jag gick runt och tittade på de gamla husen, som påminner om italiensk arkitektur, besökte ett försvarstorn och tittade på stadsmuren.

Efter besöket i Sighnaghi kördes vi till Gurjaani där vi skulle besöka en vinproducent. Här skulle vi också titta på traditionell brödbakning, prova tillverkarens viner och äta lunch. Jag måste erkänna…. de georgisk vinerna imponerar inte på mig, trots sitt arv!

Mätta och belåtna körde vi till Tsinandali för att besöka den forna adelsfamiljen Chavchavadz gods. Deras fantastiska villa ligger i en stor trädgård och i den fanns de gamla möblerna kvar. Under sovjetperioden var villan säte för spionorganisationen KGB.

Dagen avslutades i staden Telavi som är centralort i vindistriktet Kakheti.

När jag checkat in på guesthouset, resans enklaste övernattningsställe, gick jag runt i den övre delen av Telavi för att fotografera georgisk miljö. En bit bortom guesthouset står det förfallna skelettet av ett gammalt hotell från sovjetperioden. Ett intressant fotomotiv!

Dagens middag avnjöts på guesthouset.

Resa: Telavi – gränsövergången till Azerbajdzjan – Sheki

Idag var det sista dagen i Georgien. Från Telavi skulle vi ta oss in i Azerbajdzjan, resans tredje land.

Efter frukost och utcheckning från guesthouset kördes vi till marknaden i Telavi. Här skulle vi få gå omkring på egen hand i nästan en timme för att ”shoppa”. Jag började bli ganska trött på de återkommande marknadsbesöken då de är ganska lika varandra oavsett i vilken stad eller land de befinner sig i.

Jag gick en kort runda på marknaden för att ta några miljöbilder innan jag gick jag gick ut ur den för att titta på stadsmiljön istället. Efter en stunds strövande runt på gatorna återvände jag till marknaden eftersom vi skulle samlas utanför denna och sedan ge oss iväg till den azerbajdzjanska gränsen. Några reskamrater hade också kommit och vi växlade några ord.

Plötsligt fick jag se gruppens äldste resenär, en 90-årig man, segna ned på gatan. Lätt panik uppstod. Två reskamrater, en barnläkare från Helsingborg och en norsk sjuksköterska, försökte hjälpa den gamle mannen. Den svenska guiden stod paralyserad och frånvarande och tittade på. Inte mycket hjälp att få från henne! Mannen som låg på gatan såg ut att må mycket dåligt. Hjärtat?

Den lokala guiden ringde efter ambulans som kom efter cirka tio minuter. Två stabila damer, antagligen sjuksköterskor, bar på en bår. De undersökte den gamle mannen som försökte visa att han var pigg genom att resa sig upp. Blek och svag sjönk han ihop på gatan igen. Han lades på båren och lyftes in i ambulansen som körde honom till sjukhuset. Vi andra satte oss i bussen och kördes till sjukhuset där vi väntade på besked om sjuklingens tillstånd. En första rapport informerade oss om att mannen undersökts, att prover tagits och att han fått dropp och att han mår bättre. Efter cirka tre timmars väntan kom den gamle ut från sjukhuset och anslöt sig till gruppen. Därefter körde vi iväg mot gränsen.

När vi kom fram till gränsen var resan i Georgien slut. Vi tackade av den lokale guiden och busschauffören som kört oss lugnt och säkert på Georgiens vägar innan vi knallade vidare till gränsstationerna.

Resan i Georgien hade bjudit på många fina upplevelser både kulturella och i naturen. Landskapet i Georgien var betydligt vackrare och grönare än det i Armenien, speciellt i de nordligare delarna bland Kaukasus bergstoppar.

Vi hade bott på bra hotell och ätit många goda måltider i Georgien, så även i Armenien. Huvudstaden Tiblisi och den forna huvudstaden Mtscheta var trevliga bekantskaper. Stalin-museet i Gori var intressant, på sitt sätt….

Jag skulle gärna återvända till Georgien för att vandra i Kaukasus som det tyvärr inte fanns tid till på denna resa.

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email