Tunisien

tunis, bizerte, kartago, sousse, el jem, matmata, douz, chenini, sahara, chott el jerid, tozeur, nefta, sbeitla, jebel chambi, le kef, dougga, tabarka, toujane och djerba var platser jag besökte i tunisien, rainer stalvik

Fler bilder från Tunisien finns på www.stalvik.com

Tunisien – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

För den resenär som vill uppleva annat än Tunisiens soldränkta sandstränder och turistorternas nöjesliv finns mycket intressant att upptäcka i detta lilla land.

För den resenär som vill uppleva annat än Tunisiens soldränkta sandstränder och turistorternas nöjesliv finns mycket intressant att upptäcka i detta lilla land.

Det är lätt att resa i Tunisien på egen hand och har man tillgång till bil är det enkelt att ta sig till de spännande platserna långt bortom turiststråken. Vägarna är hyfsat bra och väl skyltade. Trafiken är dock ofta hysteriskt kaotisk, åtminstone känns den så i de större städerna. Att köra bil i huvudstaden Tunis är ungefär som att ha en mardröm! Under tre veckor gjorde jag en nästan 3 000 kilometer lång rundresa med bil i Tunisien.

Resan startade i Tunis vars medina, gamla stad, är med på UNESCO:s lista över världskultursarv och fortsatte längs östkusten där jag besökte platser som staden Sousse vars medina, gamla stad, är med på UNESCO:s lista över världskultursarv, den romerska amfiteatern Ej Jem (med på UNESCO:s lista över världskultursarv), den mäktiga moskén i Kairouan (med på UNESCO:s lista över världskultursarv)   och ön Djerba. Därefter fortsatte jag till inlandet där jag besökte grottstaden Matmata, olika berberbyar, staden Tataouine och de märkliga befästa byar, ksar, som finns runt denna. Jag fortsatte till städerna Douz, Touzeur och Nefta i Sahara  samt körde över den stora saltsjön Chott el-Jerid och jag besökte ruinerna av de forna mäktiga romerska städerna i Karthago (med på UNESCO:s lista över världskulturarv), Sbeitla och Dougga (med på UNESCO:s lista över världskultursarv) Dessutom besökte jag det vackra norra Tunisien med sina bergsområden täckta av stora ekskogar. Jag besteg även Tunisiens högsta berg mm

Att resa i Tunisien är mycket billigt om man, som jag, bor på mindre hotell och äter på lokala restauranger.

Det negativa med att resa i Tunisien är att de flesta, åtminstone kändes det så, alltid försöker lura turister att betala så mycket som möjligt. För min del började det redan med att taxichauffören tog fem gånger så mycket betalt för resan från flygplatsen till hotellet i Tunis och slutade med att poliserna vid säkerhetskontrollen på flygplatsen försökte konfiskera mina sista tunisiska pengar!

Trots händelser som dessa vill jag rekommendera resenärer att besöka Tunisien för att uppleva detta intressanta land vars historia och kultur formats av berber, fenicier, romare, turkar och araber.

Läs om min resa och se fler bilder tunisien-resa

Tunisien historia i korthet

Det land vi idag kallar för Tunisien har en lång och rik, ofta dramatisk historia. Fynd av enkla stenverktyg visar att landet varit bebott redan för omkring 200 000 år sedan. På den tiden hade landet ett helt annat klimat och Sahara kan ha varit täckt av skog på grund av regelbunden nederbörd.

Den första kulturen som existerat i Tunisien kallas för ateriankulturen. Den följdes av capsienkulturen med ursprung i västra Asien. Förmodligen utvecklades berberkulturen ur dessa kulturer. Sedan kom kulturen att påverkas av fenicier, romare, vandaler, araber, turkar och fransmän. År 1956 blev Tunisien självständigt.

Några viktiga årtal i Tunisien historia

före Kristus

40 000 – 10 000 Neandertalare lever i landet

10 000 – 8 000

Dateras de första fynden efter homo sapiens, den moderna människan, runt Gabes och Tell
9 000 – 4 000 Caspienkulturen, som kännetecknas av sitt bruk av flintverktyg och olika konstformer, kommer till Nordafrika

1 100 Feniciska sjömän grundar de första handelsstationerna

1 000 – 1 100

De första feniciska bosättningarna grundas

975 – 942 Den feniciska ekonomin blomstrar under kung Hiram I

1 000 – 900 Från denna tidsperiod finns de äldsta feniciska skrifterna bevarade

842 Fenicier grundar, bland annat, staden Karthago

600 Fenicierna seglar runt Afrika på uppdrag av den egyptiske faraon Necho

654 Den första puniska kolonin grundas på Ibiza (Balearerna)

500 – 400 Karthago blir en självständig stat

300 Karthago tar kontrollen över Numidien

263 – 241 Det första puniska kriget äger rum

218 – 202

Det andra puniska kriget infaller. Under detta korsar Hannibal Alperna med sina elefanter. Karthagerna besegras

149 – 146 Det tredje puniska kriget äger rum och Karthago förstörs

146 Den första romerska kolonin, Africa, grundas. Centrum för den blir staden Utica

111 – 106 Romarna för krig mot den numidiske kungen Jugurtha

27

Grundas kolonin Africa Proconsularis som omfattar större delen av dagens Tunisien (till saltsjön Chott el-Jerid, dock ej Sahara)

efter Kristus

 69 – 96 Den flaviska dynastin infaller och landet blomstrar

96 Antoninernas tidsperiod börjar

193 – 235

Landutvidgning sker under Severus regeringsperiod. Gränserna förstärks och runt många städer byggs försvarsmurar

238

Uppror äger rum i Africa Proconsularis. De leds av Gordianus I och Gordianus II, far och son

284

Kejsaren Diocletianus genomför reformer och Africa Proconsularus blir istället Dioecesis Africae

429 Vandalerna kommer till Afrika och började förstöra mycket av det romarna byggt upp

439 Karthago erövras av vandalerna

533 Karthago intas av bysantinerna

647

Den bysantinska armén besegras av araberna vid staden Sufetula (dagens Sbeitla) och därmed inleds den islamska perioden

670 Staden Kairouan, nu Tunisiens heligaste stad, grundas av Oqba ibn Nafi

698 Karthago erövras av arabiska styrkor

800 – 909 Islam breder ut sig och Aghlabidernas dynasti grundas. Kairouan blir huvudstad

909 – 972 Fatimiderna tar makten under en tidsperiod innan de flyttar till Egypten

921 Staden Mahdia grundas och blir landets huvudstad

972 – 1152 Ziriddynastin grundas och övertar makten

1056 – 1147 Almoraviderna har makten i landet

1159 – 1230 Almohaderna enar området Maghreb

1228 – 1574 Tunisien styrs av hafsiderna

1240 Den första madrasan, koranskolan, grundas i Tunis

1270 Tunisien drabbas av ett korståg lett av Kung Ludvig IX, som besegras

1574

Spanjorerna för krig mot turkarna och Tunis förstörs delvis. Spanjorerna lämnar landet som intas av osmanerna (turkarna). Turkiska blir officiellt språk

1605 – 1691

Pesten bryter ut i Maghreb-regionen och återkommer var 6:e till var 12:e år. Många avlider

1606

Sjöröveriet ökar i Tunisien främst beroende på europeiska överlöpare som konverterar till islam

1628 – 1702

Den förste sultanen, av flera kommande, som heter Murad regerar landet och ger det stabilitet

1705

Husayniddynastin grundas och kom att regera landet ända fram till 1957 då Republiken Tunisien utropades

1819 Tunisien förbjuder sjöröveri och går därmed miste om en stor inkomstkälla

1824 – 1825 Stamuppror äger rum på den tunisiska landsbygden

1836 Frankrike blir garant för Tunisiens “självständighet”

1855 – 1856 Den tunisiska armén lider svåra förluster i Krim-kriget

1881

Frankrike skickar 30 000 soldater till Tunisien. De tar snabbt kontroll över städerna Le Kef och Tunis

1881 – 1956

Det franska protektoratet inrättas den 12 maj, 1881 och kommer att fungera fram till den 19 mars, 1956. Motståndsrörelser bekämpar hela tiden det franska styret

1890 – 1914   Nya skolor, sjukhus och järnvägar byggs för att rusta upp landet

1892 Franska kolonister övertar 1/5 av landets olivodlingar

1914 – 1918 10 000 tunisiska soldater dödas i Första Världskriget

1920 Grundas den nationalistiska rörelsen Destour

1926 De franska myndigheterna stoppar tunisisk press-, mötes- och föreningsfrihet

1932 Habib Bourgiba grundar dagstidningen “L´Action Tunisienne”

1934 Grundas den nationalistiska rörelsen Neo-Destour under ledning av Habib Bourgiba

1942 Tyskland invaderar Tunisien

1943 De allierades styrkor befriar landet

1956 Tunisien blir självständigt den 20 mars och Republiken Tunisien utropas

1957

Avsattes församlingen beyen och Tunisien utropades till republik. Habib Bourgiba blir landets förste statschef

1959

Landet får sin författning den 1 juni. Habib Bourgiba blir president. Neo-Destour får alla mandaten i parlamentet. Kvinnor får rösträtt, månggiftet avskaffas, förbud mot giftermål för personer under 17 år införs och kvinnor får samma rätt som män vid skilsmässa

1961

Införs Destour-socialismen. Indiustrier och banker mm förstatligas En mycket stor del av den europeiska befolkningen utvandrar

1963

De sista franska trupperna lämnar landet via staden Bizerte den 15 oktober
Neo-Destour blir enda tillåtna politiska parti

1964

President Bourgiba förstatligar mark som tidigare ägts av fransmän. Partiet Neo-Destour byter namn till Socialistiska Destour-partiet (PSD)

1967 Religionsundervisningen i skolorna reformeras

1969

Den strikta statliga styrningen av ekonomin överges efter stora protester och en stagnerande ekonomi

1970-talet Turismen ökade och gav Tunisien god ekonomisk tillväxt

1975 Författningen ändras och Habib Bourgiba väljs som president på livstid

1981

Avskaffas förbud mot andra politiska partier under förutsättning att de tog avstånd från våld och religiös fanatism
I slutet av året hölls parlamentsval och PSD vann alla platserna i parlamentet

1984

När brödpriserna höjdes med mer än 100 % utbröt de så kallade “Brödkravallerna” som underblåstes av islamisterna. Undantagstillstånd utlystes och soldater kallades in för att slå ned demonstrationerna. Efter att 89 människor dödats och nära 1000 skadats tog regeringen tillbaka beslutet om prishöjningarna

1985 Nya kravaller drabbar landet

1986

När oljepriset sjönk tvingades Tunisien vända sig till Internationella valutafonden, IMF, för att få hjälp. Regeringen besvarade de folkliga protesterna med massgripanden av fackliga ledare och islamister

1987

Habib Bourgiba avsattes som president vid 84 års ålder av sina närmaste män. Premiärminister Zayn al-Abidin Ben Ali blev landets president och militära överbefälhavare den 2 oktober

1989

Premiärminister Ben Ali försökte till en början närma sig islamisterna men det största islamistiska partiet al-Nahda förblev dock förbjudet. Dess anhängare fick dock ställa upp som oberoende kandidater i valen. När kandidaterna fick 12 procent av rösterna i hela landet och upp till 30 procent i vissa valkretsar övergav Ben Ali samförståndspolitiken och övergick till att med hårdare metoder försöka stoppa islamisterna

1992

Dömdes 46 religiösa ledare till livstids fängelse anklagade för konspiration mot presidenten

1994

Zayn al-Abidin Ben Ali återvaldes till president. Han var den ende kandidaten till posten

1995

Under hösten markerade Ben Ali att han inte tillät någon kritik från den lagliga oppositionen. Muhammad Moada, ledaren för socialdemokraterna, MDS, som hade skickat ett regimkritiskt brev till presidenten fängslades och anklagades för spioneri. Han dömdes senare till elva års fängelse

1996

I december frigavs Moada och hans partikamrat villkorligt efter omfattande internationella protester och påtryckningar

1997

Vid slutet av året introducerade presidenten ett antal författningsreformer som hade till syfte “att stärka demokratin”, åtminstone på papperet

1999

Zayn al-Abidin Ben Ali återvaldes till president. Han fick 99,4 % av rösterna! Efter valet frigavs omkring 600 politiska fångar, de flesta uppgavs vara medlemmar av al-Nahda

2002

Genom en författningsändring, som antogs av parlamentet i april och sedan godkändes i en folkomröstning, kunde president Ben Ali väljas om som president vid nästa val
I april dödades 21 människor, de flesta tyska turister, i ett självmordsattentat mot en historisk synagoga på ön Djerba. En representant för terrornätverket al-Qaida uppgav senare att han låg bakom dådet

2004

Ben Ali valdes till president för fjärde gången och han fick denna gång “bara” 94 % av rösterna mot 99 % vid förra valet

Samtidigt med presidentvalet hölls även parlamentsval där det styrande partiet Demokratisk konstitutionell samling (RCD) vann en jordskredsseger. De åtta av regimen godkända, men svaga och splittrade,  oppositionspartierna fick dela på 37 platser mot RCDs 152. Antalet kvinnor i parlamentet ökade från 20 till 39

2009

Den 25 oktober var det åter presidentval och även denna gång vann den sittande presidenten Ben Ali, som fick nästan 90 %  av rösterna. Regeringspartiet RCD vann 161 av 214 platser i parlamentet

2010

Den 17 december tänder Mohammed al-Bouazizi, en 26-årig grönsakshandlare, eld på sig själv i staden Sidi Bouzid. Han kände sig förödmjukad av polisen, som beslagtagit hans varor som han säljer utan tillstånd. Han är ingen politisk aktivist, men hans självmord utlöser en revolution bland tunisierna. De följande dagarna hålls massdemonstrationer i staden. Demonstrationerna sprider sig också till andra städer och en demonstrant rapporteras skjuten av polis i staden Menzel Bouziane

Den 28 december fördömer president Ben Ali i ett TV-tal protesterna, som han säger anordnats av några få uppviglare

Detta är starten av den den ”Arabiska våren” i Tunisien!

Här följer några av de händelser som påverkat den politiska utvecklingen efter denna

2011

De protester som inleddes i december fortsätter i januari, trots att polisen och säkerhetstjänsten hårdhänt försök att kväsa dem. När studenter inledde demonstrationer i Tunis mot polisens våldsamma bemötande av protesterna stänger regeringen landets skolor och universitet på obestämd tid
Under januari händer många saker som kommer att påverka den framtida utvecklingen i Tunisien. Nedan finns några viktigare händelser noterade

Den 12 januari avskedar president Ben Ali sin inrikesminister i ett försök att lugna situationen. Han beslutar också att nästan alla gripna demonstranter ska släppas fria. Nattligt utegångsförbud införs i Tunis med omnejd

Den 14 januari införs undantagstillstånd och president Ben Ali flyr ut ur landet. Premiärminister Mohammed al-Ghannouchi utropar sig själv till interimspresident

Den 15 januari beslutar författningsdomstolen att parlamentets talman, Fouad al-Mebazzaa, ska vara ny president tills en ny permanent regering utsetts. Därefter ger president Mebazaa premiärminister Ghannouchi uppdraget att bilda en samlingsregering

I slutet av januari meddelar franska åklagare att en utredning inletts av Ben Alis tillgångar i Frankrike. Ex-presidenten misstänks för korruption, pengatvätt och förskingring av statliga medel. Den tunisiska regeringen utfärdar en internationell arresteringsorder gällande Ben Ali som är i Saudiarabien

Den 28 januari ombildas regeringen och 12 ministrar tvingas avgå, flera av dem har ingått i Ben Alis regim. Många demonstranter vill att Ghannouchi själv avgår

Inom loppet av några få dagar i februari tar sig 5 000 tunisier över till Italien i småbåtar. Den tunisiska regeringen lovar att samarbeta med andra länder för att bromsa flyktingströmmen

Den 20 februari begär regeringen att Saudiarabien lämnar ut Ben Ali. Regeringen utlovar också amnesti för politiska fångar och ekonomiskt stöd till 50 000 utsatta familjer. Efter mordet på en polsk katolsk präst, antisemitiska uttalanden och islamisters försök att bränna ned bordeller i Tunis demonstrerar hundratals människor mot försök av islamister att ta över revolutionen

I slutet av februari ökar protesterna mot regeringen med flera nya dödsoffer som följd. Protesterna leder till att premiärminister Ghannouchi avgår enligt demonstranternas krav. Till ny premiärminister utses 84-årige Al-Beji Caid al-Sebsi, som tidigare varit utrikesminister under den förste presidenten Bourgiba. Ytterligare fem ministrar avgår senare efter fortsatta protester mot att regeringen i alltför hög grad präglades av den gamla regimens män. Regeringen gör ännu en eftergift genom att åter tillåta det islamistiska partiet al-Nahda, som varit förbjudet i nästan två decennier. Partiets ledare Rached Ghannouchi återvände till Tunisien i januari efter många år i landsflykt

I mitten av april meddelar myndigheterna att Ben Ali ska åtalas på 18 punkter, bland annat för dråp, narkotikasmuggling och brott mot staten. Totalt ska 44 åtal riktas mot den förre presidentens familj och forna ministrar

I maj bryter nya protester ut då tunisierna började tvivla på att övergångsregeringen verkligen tänker införa demokrati

Den 20 juni döms den förre presidenten Ben Ali och hans fru, som fortfarande befinner sig i Saudiarabien, till 35 års fängelse för ekonomisk brottslighet och misshushållning med statliga medel. Paret ska också betala 66 miljarder dollar till den tunisiska staten

Den 4 juli döms Ben Ali till 15 års fängelse för olagligt innehav av narkotika, vapen och antika föremål som hittats i hans palats. Några veckor senare fälls han för korruption och fastighetsbedrägerier och döms till ytterligare 16 års fängelse

Valet till en så kallad konstituerande församling den 23 oktober avlöper under lugna former. al-Nahda segrar med 37 % av rösterna. De icke-religiösa center-vänsterorienterade partierna Samling för republiken (Congrès pour la République, CPR) och Ettakatol (Forum démocratique pour le travail et les libertés) kommer på andra och fjärde plats, och de tre partierna för samtal om att gemensamt svara för landets styre. Tredje största partiet, Folkets lista, hålls däremot utanför

Kort efter valdagen bryter oroligheter ut kring staden Sidi Bouzid söder om Tunis. Det populistiska partiet Folkets lista, startat av en affärsman bosatt i Storbritannien, anses ha diskriminerats i valet av dess anhängare. Tusentals demonstranter protesterar och riktar även sin vrede mot al-Nahda, sedan en partimedlem hävdat att Folkets lista betalat pengar i utbyte mot röster på partiet. Nattligt utegångsförbud införs i Sidi Bouzid

Den 21 november kommer al-Nahda, CPR och Ettakatol överens om att dela på landets viktigaste poster. Hamadi Jebali från al-Nahda föreslås bli premiärminister medan CPR får presidentposten och Ettakatol posten som talman i den nyvalda församlingen

Den 12 december väljer en majoritet av ledamöterna i församlingen den tidigare människorättsaktivisten al-Moncef al-Marzouqi från CPR till ny president

2012

I juni går extrema islamister till anfall mot ett konstgalleri, en domstolsbyggnad och polisstationer, i protest mot en utställning som de finner hädisk. Utegångsförbud nattetid införs i Tunis och på sju andra ställen efter våldsamheterna

I juni kommer nya domar mot den förre presidenten Ben Ali, som fortfarande befinner sig i exil i Saudiarabien. En militärdomstol dömer honom till livstids fängelse och en annan domstol utdömer 20 års fängelse. I båda fallen handlar det om det dödliga våldet under den så kallade “Jasminrevolutionen”

I augusti protesterar tusentals kvinnor protesterar mot ett utkast till ny författning där kvinnor beskrivs “som ett komplement till män”

I september utbryter våldsamma protester, liksom i flera andra muslimska länder, på grund av ett filmklipp som cirkulerat på internet och som gör narr av profeten Muhammed. Fyra personer dödas i samband med att en folkmassa tränger in på den amerikanska ambassadens område i Tunis, samt på en amerikansk skola

I november växer missnöjet över att så lite förändrats efter revolutionen. Allt högljuddare krav hörs på att premiärminister Hammadi al-Jebali ska avgå

När president Marzouqi besöker Sidi Bouzid den 17 december i samband med tvåårsdagen för början av upproret och hela den arabiska våren kastar demonstranter stenar och tomater mot honom. Demonstranterna ropar slagord om att folket vill se regeringen falla, precis som vid upproret mot Ben Ali

2013

I februari skjuts den ledande oppositionspolitikern och människorättsadvokaten Chokri Belaid till döds utanför sitt hem i Tunis. Belaid var medlem av ett vänsterorienterat, sekulärt parti som ingår i det alltmer högljudda motståndet mot regeringen. Det är det första politiska mordet i landet sedan revolutionen startade. President Marzouqi avbryter sitt besök i Frankrike och ställer in sitt planerade deltagande vid ett toppmöte i Egypten

På kvällen samma dag som mordet inträffat upplöser premiärminister al-Jebali regeringen och utlyser nyval. Han kungör att en teknokratregering ska ta över och styra landet fram till det kommande valet. Följande dag avvisar det ledande regeringspartiet al-Nahda beslutet om att upplösa regeringen. Premiärministern är därmed på kollisionskurs med sitt eget parti

Mordet på Chokri Belaid utlöser en generalstrejk som lamslår stora delar av landet och hundratusentals människor samlas i Tunis i samband med Belaids begravning. Sammandrabbningar mellan demonstranter och polis förekommer

Två veckor efter mordet på Belaid avgår premiärminister al-Jebali. Han säger att han lovat att lämna sin post om han inte lyckas bilda en ny regering. al-Nahda ger inrikesminister Ari Larayedh i uppgift att bilda ny regering

Fyra personer rapporteras ha gripits misstänkta för inblandning i mordet på Belaid och uppges tillhöra en radikal religiös grupp

Den 8 mars presenteras en ny koalitionsregering för president Marzouqi, precis innan tidsfristen löper ut. Samma partier ingår som i den förra; al-Nahda, Ettakatol och CPR. Regeringen får också stöd av några oberoende kandidater. al-Nahda har dock gett upp kontrollen över flera viktiga ministerposter, som utrikes- försvars- och inrikesminister. Dessa poster besätts av personer utan politisk hemvist

I april får Tunisien tillbaka 29 miljoner dollar i tillgångar som expresident Ben Ali rapporteras ha haft på ett konto i hustruns namn, i Libanon. Det sker genom FN:s initiativ för att återta stulna tillgångar

I maj förbjuder regeringen salafistgruppen Ansar al-Sharia att hålla årsmöte i den heliga staden Kairouan, med hänvisning till den allmänna säkerheten. Gruppen manar sina anhängare att ändå samlas, vilket resulterar våldsamma sammanstötningar med polis både i Kairouan och i Tunis

I samband med oroligheterna grips en medlem av feministgruppen Femen, Amina Tyler, sedan hon skrivit gruppens namn på en moské. En rättegång inleds knappt två veckor senare där hon åtalas för att ha burit på ett “brandfarligt föremål”, en burk pepparsprej. Rättegången väcker stor uppmärksamhet och ett par hundra demonstranter ropar slagord mot Tyler som anses ha hädat mot islam. Hon har tidigare anslagit bilder på sig själv med naken överkropp och texten “min kropp är min egen”

Tjugo personer döms för inblandning i attacken mot USA:s ambassad i september 2012. Straffet blir två års villkorligt fängelse

I juli kommer Frankrikes president François Hollande på det första franska statsbesöket sedan revolten 2011. Hollande kallar Tunisien ”en modell i regionen” som visar att islam och demokrati går att kombinera
Den 25 juli skjuts oppositionspolitikern Mohamed al-Brahmi ihjäl utanför sin bostad i Tunis. Han var partikamrat till Chokri Belaid som mördades på samma sätt i februari. Mordet utlöser våldsamma protester runt om i landet. Landsorganisationen UGTT utlyser en allmän strejk och alla flygningar till och från Tunisien ställs in. Enligt regeringen sköts al-Brahmi med samma vapen som användes vid mordet på Belaid. Inrikesministern hävdar att den konservativa salafiströrelsen ligger bakom mordet

Den 27 juli bryter oroligheter ut i Tunis i samband med begravningen av al-Brahmi. Mellan 10 000 och 20 000 personer kräver regeringens avgång och kravallpolis sätter in tårgas för att skingra demonstranterna. 42 ledamöter av den konstituerande församlingen säger att de avgår och kräver att en samlingsregering tillsätts

Premiärminister Larayedh avvisar krav från bland andra landsorganisationen UGTT på att den islamistledda regeringen ska upplösas

I augusti ger UGTT regeringen en veckas frist att överlämna makten till en partiobunden expertregering. Ledningen för al-Nahda avvisar kravet på att byta ut premiärminister Larayedh men säger sig villig att diskutera en utvidgning av regeringen

Den konstituerande församlingen, som fungerar som tillfälligt parlament, suspenderas i avvaktan på att regering och opposition löser den politiska krisen. Över 70 ledamöter av församlingen har nu hoppat av sedan mordet på al-Brahmi

Samma dag som beskedet kommer om att församlingen gör ett uppehåll samlas tiotusentals tunisier i en demonstration som blir den största sedan mordet på al-Brahmi. Oppositionen som har kallat till demonstrationen fortsätter att kräva regeringens avgång. UGTT manar sina 600 000 medlemmar att delta
En månad efter mordet på al-Brahmi utlyser Nationella räddningsfronten, en sammanslutning av oppositionspartier, en protestvecka. Tusentals samlas i Tunis med fortsatta krav på att den islamistledda regeringen avgår och en regering bestående av teknokrater tillsätts

Regeringen terrorstämplar salafistgruppen Ansar al-Sharia som hålls ansvarig för de två politikermorden som utlöst den politiska krisen. Premiärminister Larayedh säger också att det är Ansar al-Sharia som ligger bakom överfallet vid gränsen mot Algeriet och som armén jagar sedan månader i regionen, samt att gruppen har kopplingar till al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim)

Tunisien Geografi

Tunisien är den afrikanska kontinenten nordligaste land.

I väster och söder gränsar landet till Algeriet, i sydöst mot Libyen och i öster och norr Medelhavet. Medelhavskusten är mer än 1 300 kilometer lång. Tunisien är ett litet land vars totala yta uppgår till cirka 163 610 kvadratkilometer. Avståndet till Sicilien är mindre än 15 mil.

Landets nordvästra del domineras av Atlasbergens utlöpare. Här finns bördiga dalgångar och på bergen finns stora bestånd av korkekskogar. I den norra delen av landet ligger också floden Medjerda, den enda tunisiska flod som inte tidvis torkar ut. Våtmarkerna i norr finns med på UNESCO:s världsarvslista. De är starkt hotade av miljöförstöring.

Tunisiens mellersta del består av stäpp och låga bergsplatåer. Här finns också saltsjöar, så kallade chotts, den största är Chott el-Jerid.

I söder övergår landskapet i öken och från Algeriet löper den sahariska sandöknen Grand Erg Oriental in i Tunisien.

Tunisiens huvudstad heter Tunis och har cirka 730 000 invånare

Tunisien Klimat

I norra delen av landet råder Medelhavsklimat med varma, torra somrar (maj – oktober) och relativt regnrika vintrar. I bergen, i nordväst, faller mest regn i hela Nordafrika. Södra Tunisien har bara två årstider, en lång och het sommar och en kort regnsäsong. Resten av landet har dessutom vår och en höst, dock betydligt kortare än de europeiska. Klimatet längs östkusten mildras av vindarna från havet.

Genomsnittstemperaturerna i juni är i norra Tunisien cirka +31º C. som högst och cirka +11º C. som lägst. I södra delen av landet är motsvarande temperaturer i juni +36º C. respektive +11º C. Den genomsnittliga nederbörden i juni är 21 mm i norr och blygsamma 0.7 mm i söder.

Tunisien Flora och Fauna

En gång i tiden fanns det elefanter, lejon och geparder i Tunisien men dessa djur utrotades av romarna som använde dem vid “föreställningarna” i sin amfiteatrar och när skogarna höggs ned av romarna för att odla vete. Några av de större vilda däggdjur som lever i norra Tunisien numera är vildsvin, mungo, piggsvin och genett. I de södra delarna lever bland annat schakal, hyena, gazell, ökenräv, hare, ökenråtta, och mendesantilop. Dessutom hittar man olika arter av ödlor, ormar och skorpioner i landets olika delar. Försök görs att återinföra djurarter som tidigare funnit i landet.

Antalet fågelarter som lever i Tunisien är förhållandevis få, men under migrationsperioderna under våren och hösten passerar många fågelarter landet och man har registrerat cirka 200 olika arter.

När det gäller växter är Tunisien också förhållandevis fattigt på arter. Bergen i norr kläds av relativt stora ekskogar och här hittar man även små koncentrationer av Aleppo-tallen. I landets södra del finns små koncentrationer av Acacia raddiana, som en växte på savannen. Importerade växter som bougainvillea, eucalyptus och olivträd växer också i landet.

I Tunisien finns 8 nationalparker och 18 naturreservat som tillsammans täcker cirka 6 % av landets yta. Den enda nationalparken jag besökte under min resa var Chambi som ligger 15 kilometer väster om Kasserine. I denna finns Tunisiens högsta berg Jebel Chambi, 1 554 meter högt.

Tunisien Befolkning, språk och socialt

Nordafrikas mest enhetliga befolkning finns med all sannolikhet i Tunisien. Berberna, den ursprungliga befolkningen, har blandats upp med araber som kom till Tunisien med början på 600-talet. I dag räknar sig de flesta tunisier som araber. I oaserna i söder lever dock grupper av berber som bevarat sitt språk och sin kultur. Vidare finns små grupper av européer i landet.

Största delen av befolkningen lever i kustområdena i norr och öster. Öknen i söder är praktiskt taget obefolkad, med undantag av oaserna. Försörjningssvårigheter har gjort att folk flyttat till städerna eller att de emigrerat, cirka 700 000 tunisier lever utomlands.
Högre levnadsstandard, bättre utbildning och bättre hälsovård, förbättringar i kvinnornas ställning samt en framgångsrik familjeplanering har resulterat i att Tunisien har en förhållandevis låg befolkningstillväxt jämfört med grannländerna.

Modersmål för i stort sett hela befolkningen är arabiska. Omkring hälften av befolkningen talar också franska. Dessa båda språk används inom undervisning, förvaltning och affärsliv. En liten del av befolkningen i söder talar även berberspråk.

Social utveckling har varit prioriterat ända sedan självständigheten 1956 och de senaste decennierna har framsteg gjorts på det sociala området, till exempel har medelinkomsten ökat från 700 USD år 1970 till närmare USD 3 000 dollar år 2006: Medellivslängden har under samma period ökat från 50 år till 74 år för män och 77 år för kvinnor.

Fattigdomen är störst i de nordvästra och södra delarna av landet. Den höga inflyttningen till städerna har gett upphov till en växande arbetslöshet och fattigdom i utkanterna av de större samhällena.

Omkring hälften av befolkningen lär ha tillgång till fri sjukvård. Det sociala skyddsnätet är relativt omfattande, med bland annat pensioner, sjukpenning och moderskapsersättning.

Familjeplaneringen har kommit långt och Tunisien är ett föregångsland i regionen vad gäller jämställdhet. Särskilda lagar ska garantera att kvinnor inte diskrimineras. I jämförelse med grannländerna har Tunisien relativt många kvinnliga företagsledare och politiker.

Tunisien Religion

I stort sett hela befolkningen (98 %) är muslimer och tillhör islams huvudriktning sunni. Det finns även mindre grupper shiamuslimer. Sedan 1956 är islam statsreligion. Statens tolkning av Koranen får anses vara liberal. Det finns dock grupper som kräver en striktare tillämpning av islam som har kommit i öppen konflikt med regimen och utsatts för svåra förföljelser. Judar har funnits i landet i många hundra år. Idag lever omkring 3 000 judar i Tunisien, de flesta på ön Djerba och i Tunis. Cirka 1 % av landets befolkning är kristna.

Tunisien Utbildning

Sedan självständigheten 1956 har utbildningen prioriterats högt och stora statliga satsningar görs på skolväsendet. År 2006 fick det hela 21,5 procent av statsbudgeten! Utbildningssatsningarna har resulterat i att antalet analfabeter bland alla över 15 år har minskat från närmare 60 procent i mitten på 1970-talet till cirka 26 procent 2006 bland män. Bland kvinnor har minskningen varit lägre.

Skolplikt råder för alla barn och är i princip kostnadsfri upp till 16 års ålder. Föräldrar som inte låter sina barn gå i skolan kan straffas. Cirka 98 % av alla barn gick i grundskola år 2006. Grundskolan består av ett sexårigt grundstadium och ett treårigt påbyggnadsstadium. Ett fyraårigt frivilligt gymnasium kvalificerar eleverna för studier vid något av landets 13 universitet, eller drygt 160 andra institutioner för högre utbildning. Statliga skolor dominerar, men det finns privata läroanstalter och koranskolor. Undervisningen i grundskolan, och alltmer i högre utbildning, sker till allt större del på arabiska, men sker även på franska.

För mer information se tunisien-fakta

Jag tyckte om att resa i Tunisien. Det var lätt att köra bil, det var enkelt att hitta billiga hotell som var både förhållandevis rena och fräscha och det var billigt och gott att äta på de lokala restaurangerna. I Tunisien finns mycket spännande att uppleva i form av historiska platser, unika miljöer och ett intressant folkliv. För den som vill njuta av sol och bad finns goda  möjligheter i landets norra och östra del längs Medelhavskusten. Det mindre trevliga med att resa i Tunisien är att många försöker sko sig på turisten som besöker deras land, men det är ju inte tunisierna ensamma om!

Jag rekommenderar gärna en resa till detta lilla nordafrikanska land som är lätt att komma till från Sverige!

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly