sydafrika-resa

Resa till Sydafrika,
Kapstaden, Soweto, Durban, Stellenbosch, Hermanus mm

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Resa till Sydafrika, Kapstaden, Soweto, Durban, Stellenbosch, Hermanus mm

pretoria, soweto, drakensberg, durban, imfolozi, imfolozi national park, east london, kapstaden, taffelbergen, robben island, boulders, cederberg mountains, stellenbosch, cape agulhas, godahoppsudden och hermanus var platser jag besökte på min resa till sydafrika, rainer stalvik

Sydafrika är ett mycket vackert, intressant och spännande land att besöka. Här finns ett rikt djurliv, fantastisk natur, många vänliga människor och fascinerande kulturer. Jag tog omedelbart landet till mitt hjärta och gjorde en mycket fin fyra veckor lång rundresa genom landet.

Min resa genom Sydafrika, cirka 5 250 kilometer, gav mig möjlighet att besöka två av landets huvudstäder, bo hos en familj i Soweto och hos en xhosa-familj i byn Caquba, safaris i Imfolozi Park, besöka det starkt indiskt präglade Durban, vandra i Drakensberg och i Cederberg Mountains, skåda val i Hermanus och pingviner i Boulders, besöka Kapstaden, en av världens vackraste städer, besöka fängelseön Robben Island, besöka Cape Aghulas som är Afrikas sydligaste udde och Goda Hoppsudden samt mycket mera och ändå fanns det mycket kvar att uppleva tyckte jag när jag flög hem!

UD:s omdöme om Sydafrika:

”Allmänna säkerhetsläget”

Trots den mycket höga brottsnivån och det stora antalet trafikolyckor avlöper de allra flesta besök i landet utan några allvarligare incidenter. Du bör dock vara försiktig, särskilt i trafiken, efter mörkrets inbrott och när du hanterar pengar eller värdesaker.

Sydafrika var en mycket positiv erfarenhet trots landets höga och ofta brutala kriminalitet, som man som turist inte så ofta råkar ut för om man tillämpar sunt förnuft under resan.

Vågar Du vara en av de mer än 8 miljoner turister som söker sig till Sydafrika årligen har du många fina upplevelser framför dig!

För aktuell information om säkerhetsläget se UD:s information   Din resa utomlands

Allmänt om resan

Sydafrika har länge varit ett land som funnits med på ”listan” över länder att besöka. Av olika anledningar, mest av rädsla för den kriminalitet som ofta nämns i massmedia har jag avvaktat med en resa dit. Något som jag nu ångrar eftersom det fanns så mycket att uppleva i landet i form av natur- och kulturupplevelser och spännande möten med människor. Visst finns kriminaliteten överallt men är man försiktig och tillämpar sunt förnuft är sannolikheten att som turist råka illa ut ganska liten.

Sydafrika är till största delen ett modernt land varför det är lätt att resa runt på egen hand om man har tillgång till bil och dessutom är det, än så länge, ett billigt land att vistas i.

Läs mera om min resa här nedan.

Reseupplägg

Under fyra veckor reste jag runt i Sydafrika. Tre av dessa veckor bestod av ett resepaket som jag köpt av en av Sveriges äldsta ekoturismarrangörer. Ett bekvämt sätt att resa då jag fick tillgång till lokal guide, bil med chaufför, allt praktisk ordnat och möjligheter att bo hos en familj i Soweto och hos en i en xhosaby. Familjeboendet är svårt att ordna på egen hand. Ett arrangemang som fungerade mycket bra tack vare den förnämlige guiden Charlie och chauffören Mish, båda från Soweto. Gruppen bestod av enbart fyra personer, alla pensionärer.

Den arrangerade resan började i Soweto och slutade i Kapstaden. Mish, vår chaufför, hade kört oss cirka 3 500 kilometer när han lämnade av oss på flygplatsen i East London varifrån gruppen med guide flög till Kapstaden där vi tillbringade de sista tre dagarna.

Efter att den arrangerade resan var slut hämtade jag ut min hyrbil som jag använde under en veckas resande på egen hand. Jag hade Kapstaden som bas och körde till Godahoppsudden, Hermanus, Cape Aghulas (Afrikas sydligaste udde), Cederberg Mountains och vindistrikten runt Stellenbosch och Franschoek.

När jag lämnade tillbaka hyrbilen på flygplatsen i Kapstaden hade jag kört cirka 1 750 kilometer på egen hand. Totalt hade jag därmed rest cirka 5 250 kilometer genom Sydafrika.

Att bestämma sig för en arrangerad resa har sina för- och nackdelar.

Fördelar är att allt det praktiska är ordnat; hotell, transporter, guide etc. Man behöver själv inte lägga någon tid på att jaga hotell eller transportmedel och man kan komma åt saker som är svåra att ordna på egen hand, till exempel familjeboende mm

Nackdelar är att man själv inte bestämmer utformandet av resan, eller kan välja de platser man vill besöka, och man vet aldrig i förväg vem man får som reskamrater. Hur dessa, okända reskamrater reagerar när de är trötta och slitna efter ett tags resande vet man inte i förväg, det kan bli hur som helst.

Under denna resa var det två pensionerade damer som fick ett helt oväntat, och omotiverat, ”spel” vid incheckningen på planet från East London till Cape Town när jag begärde att få sitta på en gångplats. De började bråka för detta och menade att så kan man inte göra, man tar den plats man blir tilldelad! Så reagerar bara orutinerade och trötta resenärer som inte klarar av lite strapatser för dagligen ber miljoner resenärer världen över att få sitta på valda platser i planen, utan att andra resenärer ställer till komiska scener.

Kostnader

Sydafrika är ett billigt land att resa i!

Ett bra hotellrum, dubbelrum, får man för ungefär SEK 250: – 300:-. Kan man tänka sig att bo enkelt och dela dusch/toalett med andra kan man få tag på rum för lite drygt SEK 100:-.

Bensinen, 95 oktan oblyad, kostade under SEK 7:-/liter, lunch på en enklare restaurang behöver inte kosta mer än SEK 30 – 40:-, en middag SEK 50-60:- inklusive en öl, en 33 cl:s öl kostar mellan SEK 8-10:- på restaurang, i affären cirka SEK 5.50, en 75 cl:s öl kostar i affären cirka SEK 8:- osv.

Jag gick ofta in på något stort varuhus, fräscha, fina och stor sortering, där jag köpte färdiglagad mat som var god och vällagad. En stor lunch, med två – tre olika rätter, kostade sällan mer än cirka SEK 30:-. Denna åt jag sedan vid havet eller på någon annan naturskön plats.

Flygresorna

Utresa: Göteborg – Paris – Johannesburg
Hemresa: Cape Town – Amsterdam – Göteborg

Säkerhet

Ud:s omdöme om Sydafrika:

”Allmänna säkerhetsläget”

Trots den mycket höga brottsnivån och det stora antalet trafikolyckor avlöper de allra flesta besök i landet utan några allvarligare incidenter. Du bör dock vara försiktig, särskilt i trafiken, efter mörkrets inbrott och när du hanterar pengar eller värdesaker.

För min del kunde jag genomföra resan helt utan problem, av något slag, genom att följa vår guides råd och genom att använda sunt förnuft.

Det kändes dock inte alltid helt komfortabelt att röra sig på egen hand i de större städerna på kvällarna och ofta tittade jag gärna en extra gång över axeln vid de tillfällen jag hamnade på dåligt upplysta gator. Minnet av att blivit rånad i Costa Rica tidigare under året satt kvar inom mig.

Att många människor var rädda var lätt att förstå när man såg alla de säkerhetsåtgärder de vidtagit för att skydda sina bostäder och säkerhetsåtgärderna på hotellen, vid banker och varuhus.

Villor, hyreshus och många hotell var omgärdade av höga murar. Högst upp på dem fanns dessutom taggtråd eller elektrifierade stängsel monterade. Husägare hade ofta dessutom slutit avtal med företag som skyddade dem med vapen och vanligt var även stora vakthundar. Uppfarterna var utrustade med gallergrindar som fjärrmanövrerades.

Hotellentréerna var ofta försedda med tjocka järngrindar som fjärrbevakades tjugofyra timmar om dygnet och ingen släpptes in utan kontroll.

Under ett av mina besök i den vackra stadsdelen Bo-Kaap i Kapstaden blev jag inbjuden till en muslimsk familj. När jag skulle gå tillbaka till hotellet fick jag inte gå ensam ansåg svärsonen, som var imam i en av stadsdelens moskéer, utan gick med mig i drygt 15 minuter tills vi var vid huvudgatan!

Varje dag jag kom över en tidning kunde jag läsa om mord, rån eller våldtäkter som begåtts.

Råden att vara försiktig var många. Trots allt detta kände jag aldrig något direkt hotfullt i att vistas i Sydafrika.

Att köra bil i Sydafrika

Det som gör det lite ”knepigt” att köra bil i Sydafrika är att landet har vänstertrafik och det kan ta någon dag innan man har lärt sig tänka om. När man väl gjort det, och lärt sig att bilens reglage sitter tvärtemot som de gör i svenska bilar, och att ratten sitter på svensk ”passagerarsida” är det inga problem att köra bil här. Huvudvägarna håller hög standard och bitvis är trafiken förhållandevis lugn, trots detta är olycksfrekvensen hög varför man bör köra alert.

Kommer man bort från huvudvägarna får man räkna med ”potthål” i vägarna eller mycket dåliga grusvägar. När jag körde från Citrusdale genom Cederberg Mountains till Prince Alfred Hamlet bestod sträckan av 120 kilometer mycket dålig grusväg. Inte speciellt angenämt att köra på den, även om det var oerhört vackert.

Bilkapningar förekommer relativt ofta i Sydafrika varför man bör undvika att köra bil i mörker, och alltid vara uppmärksam på sin omgivning. I städerna skall man alltid köra med uppvevade fönster och låsta dörrar.

Resa till Sydafrika

Pretoria

Huvudstaden Pretoria, eller Tshwane som den egentligen numera heter, var min första riktiga kontakt med Sydafrika. Staden har cirka 1.7 miljoner invånare och är uppförd i bottnen av en slocknad vulkan i Apies River Valley. År 1841 kom de första européerna (boer) hit och lade beslag på mark som som under århundraden hade varit hem för nguni-talande folk.

Pretoria har uppkallats efter Andreis Pretorius, en av ”hjältarna” i slaget vid Blood River där boerna besegrade zulufolket.

Under mitt besök i Pretoria besökte jag de stora Voortrekker Monument och museet. Monumentet uppfördes mellan åren 1938 och 1949 till minne av de boer, voortrekkers, som tog sig över de norra Kapbergen, in i hjärtat av den afrikanska grässtäppen och de vedermödor de utsattes för och för slaget vid Blood River den 16 december 1838 då 470 boer under ledning av Andreis Pretorius besegrade 12 000 zulukrigare. Monumentet ligger på en höjd med fina vyer över staden.

Union Buildings är de pampiga byggnader där regeringen är installerad. Dessa är uppföra i röd sandsten som ger dem en vacker lyster vid solnedgången. Runt byggnaderna finns en stor, vacker och välskött park som är fin att ströva runt i.

När jag besökte Pretoria pågick här en turistmässa med utställare från olika länder i tredje världen. I anslutning till denna hade man även en kulturfestival med fina sång- och dansframträdanden.

City Hall, stadshuset är en pampig byggnad i viktoriansk arkitektur. Här pågick ett bröllop som jag blev inbjuden till. Festdeltagarna var dock så vackert klädda att jag i mina fritidskläder kände mig som ”kusinen från landet” och därför avstod från att stanna någon längre stund.

Chruch Square, är ett stort torg i hjärtat av Pretoria. Runt torget finns flera vackra offentliga byggnader med varierande arkitektur, bland annat den gamla Capitol Theatre, huvudpostkontoret, den gamla regeringsbyggnaden och Justitiepalatset. Mitt på torget finns en stor staty av Paul Kruger. Förr samlades boerna på torget var tredje månad för en nattvard. Under apartheidtiden var svarta förbjudna att vistas på torget.

När jag var på och vid Church Square hade många svarta samlats inne i parken där de kopplade av på gräsmattan, promenerade runt i parken eller tittade på ett uppträdande av gatuartister. Det var härligt att se att tiderna förändrats!

Soweto

Soweto, South Western Townships, har idag cirka 2,5 miljoner invånare. När Soweto grundades var tanken att flytta alla som inte var vita så långt bort från dessa som möjligt, men inte så långt långt bort at de inte kunde användas som billig arbetskraft. Soweto blev den största, mest politiskt medvetna, den våldsammaste och mest dynamiska av alla kåkstäder i Sydafrika. Och den mest kända. Det var under 1950-talet som den politiska medvetenheten ökade i Soweto och det var här den fredliga studentprotesten den 16 juni, 1976 besköts av polisen. Händelsen anses vara en vändpunkt för hela frihetskampen som resulterade i att Nelson Mandela frigavs ur fängelset 1990. Efter frigivningen flyttade han tillbaka till sitt lilla hus på Vilakazi Street i Soweto.

Min resa i Sydafrika började i och med att jag kom till Tutu Bed & Breakfast i Soweto mitt i natten efter den långa flygresan från Göteborg till Johannesburg, via Paris. Tutu Bed & Breakfast drivs av ett äldre par och är ett fantastiskt pensionat i stadsdelen West Orlando, inte långt från Nelson Mandelas lilla hus. Pensionatets enda nackdel är att badrummet har glasväggar som gör att det är dåligt med avskildhet vid toalettbesök!

Den officiella resans lokale guide, Charlie, och vår chaufför, Mish, mötte oss på pensionatet dagen efter ankomst och var ansvariga för vår resa ända till East London. Charlie följde dock med oss till Cape Town.

De första två dagarna i Soweto visade Charlie oss en del av de sevärdheter som finns i området. Vi började med ett kyrkobesök som blev en stor upplevelse med mycket sång och musik. Gruppen blev presenterad inför hela församlingen! Efter gudstjänsten bjöds vi på mat. Vi besökte Mandelas lilla hus som numera är ett museum. Inte långt från Mandelas hus ligger Desmond Tutus hus, Hector Pieterson Memorial och Museum, Regina Mundi kyrkan som spelade en viktig roll i kampen mot apartheid, Credo Mutwa Village med ceremoniella statyer, Oppenheimer Tower med fina vyer över Soweto och bostadsområden med olika standard, från kåkstäder till superlyxiga villor.

Jag besökte även temaparken Gold Reef City i Johannesburg som är uppbyggd kring en gammal guldgruva. Inte långt från denna ligger Apartheid Museet som mycket effektivt demonstrerar den forna segregeringen. Klart sevärt!

I tre dagar bodde jag i en familj på Buthelezi Street i Protea North, ett medelklassområde i Soweto. Familjen bestod av en kvinna och hennes 21 årige son. Tack vare kvinnan, Moipone Khakhathiba, fick jag även tillfälle att besöka skolor, daghem och domstolen som gav intressanta upplevelser. Skolorna drevs med hjälp av offentliga medel och därmed relativt enkla, daghemmen drevs i både privat såväl som kommunal regi. Till det privata daghemmet kördes barnen i lyxiga bilar från BMW, Audi och Mercedes.

Drakensberg

Drakensberg är gränsbergen mellan Sydafrika och Lesothos östra del som erbjuder några av Sydafrikas mest spektakulär bergsmiljöer. År 2000 fick Drakensberg officiell status som ett av UNESCO:s världsnaturarv. Drakensberg Park utgör ett naturskyddsområde på 243 000 hektar. De vackra och dramatiska bergen har förekommit i flera filmer och böcker. Människor har bott i bergsområdet i flera årtusenden. Något som San-folkets cirka 10 000 år gamla klippmålningar vittnar om.

Drakensberg Park uppdelas vanligtvis i tre regioner. Jag vistades tre dagar i det område som kallas för Giant Castle Game Reserve med Injasuthi som bas vilket gav mig möjlighet till två långa dagsvandringar.

Första vandringen gick upp genom Cataract Valley till Grindstone Cave och därifrån till Injasuthi. En otroligt fin vandring som först gick över stora gräsängar, därefter bland dramatiska bergstoppar och små vattenfall. Stigningarna var stundtals ganska branta. Blomsterprakten och artrikedomen var imponerande. Högsta punkten under vandringen var ett berg på cirka 2 200 meter. Några bergstoppar jag såg var Monks Cowl (över 3 000 meter) och Champagne Castle ( 3 377 möh). Grindstone Cave är en stor grotta som förr användes av san-folket som boplats.

Andra vandringen gick först med en guide till ”Battle Cave”, en före detta san-grotta, som är vackert dekorerad med målningar gjorda för cirka 10 000 år sedan. Målningarna visar san-folket i olika situationer, bland annat i jakt och i strid. Tillträde till grottan får endast ske med guide.

Leden upp till ”Battle Cave” var betydligt vildare än den genom Cataract Valley. Här finns höga berg och klippor utefter vandringsleden. Mycket vacker och inte speciellt tung att vandra.

När den guidade vandringen kom till den punkt där leden viker av mot Marbel Bath Cave lämnade jag gruppen och fortsatte vandra på egen hand.

Leden var till en början svagt stigande. Efter en timmes vandring blev det branta stigningar och sedan gick jag in i en dalgång med ett fantastiskt bergspanorama framför mig hela tiden. Det var ett tag sedan jag såg så vackra bergsformationer! Jag gick ungefär två timmar in i dalgången innan jag vände för att gå tillbaka till Injasuthi. Strax innan jag nådde floden ringlade en drygt meter lång giftgrön orm framför mig på stigen! Enligt min guide kunde det ha varit en grön mamba, som är en mycket giftig orm. Dagens vandring varade i nästan sju härliga timmar och jag konstaterade under vandringen att hit skulle jag gärna komma tillbaka till för flera vandringar!

Durban

Durban är Sydafrikas näst största stad med cirka 3,5 miljoner invånare. Staden började byggas ut från Natalviken, som var en skyddande hamn för sjöfarare redan år 1685. Man tror även att den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama, som upptäckte sjövägen till Indien, ankrade i Natalviken år 1497. Holländarna köpte en stor del av viken av en hövding 1690. Durban växte långsamt fram till år 1824 då Henry Fynn och Francis Farewell upprättade en handelsstation här för att bedriva handel med elfenben. Idag är Durban Sydafrikas största hamn och världens nionde största.

Under knappt tre dagar hade jag möjlighet att utforska Durban och besökte bland annat nedanstående.

Beach Front, strandområdet, är en av stadens största attraktioner. Här kan man förutom att bada njuta av ett spännande folkliv. Shaka Marine World är en stor temapark (16 hektar) där det inte är några som helst svårigheter att fördriva tiden. Jag besökte Sea World och Dolphin World. I Sea World finns ett av världens största akvarier. Hela anläggningen består av flera akvarier med olika fiskarter och marina djur. Det lär finnas cirka 12 000 olika arter att titta på! Mest imponerande var nog akvariet med södra halvklotets största samling av hajar.

Stadshuset är en imponerande kolonial byggnad uppförd 1910. Juma moskén är Durbans största moské som ligger i det indiska området nära den populära Victoria Market dit turister gärna söker sig för att shoppa, bland annat indiska kryddor. Alayam Hindu Temple är Sydafrikas äldsta och största hindutempel. Botaniska trädgården är en oas att söka sig till när man vill komma bort från larmet i den centrala delen av staden. Den är välvårdad och här finns ett stort antal växter och fåglar att titta på. Temple of Understanding är södra halvklotets största Hare Krishna tempel. Det ligger högt uppe på en kulle en bit utanför centrum. Från templet har man fina vyer över staden och interiören är vacker.

Dessutom hade jag tillfälle att besöka två indiska familjer och en polisstation. Intressanta besök som få turister får chansen att göra. Ett polisbefäl berättade om deras kamp mot droger, prostitution, bilstölder, familjebråk och våldtäkter.

Imfolozi Park

Det 96 000 hektar stora naturreservatet Hluhluwe-Imfolozi, cirka 280 kilometer norr om Durban, avsattes redan den 30 april 1895 och är därmed Afrikas äldsta viltreservat. Idag räknas det till ett av de bästa  att besöka i Sydafrika. Fördelen med detta naturreservat är att det kan besökas året om, även om vintermånaderna är något bättre om man vill se vilda djur. Naturreservatet är uppdelat i två delar, Hluhluwe och Imfolozi. Imfolozi är det bättre att besöka under sommaren på grund av att här finns ett öppnare savannlandskap  som gör det lättare att skåda djur. I reservaten kan man få se ”The Big Five”, om man har tur; lejon, leopard, noshörning, elefant och buffel.

Imfolozi är känt för sitt noshörningsprojekt. När spetsnoshörningen var på väg att utrotas på 1960-talet, det fanns bara ett sextiotal noshörningar kvar, startades ett räddningsprojekt och idag finns en livskraftig stam på cirka 1 600 noshörningar. I naturreservaten lever även trubbnoshörningen.

Det finns flera platser att övernatta på. Min bas under tre dagar var Mpila Camp i Imfolozi. Här kan man bo i hus med olika standard. Campen ligger högt uppe på ett berg med hänförande utsikt över savannlandskapet, White Imfolozi River och omkringliggand bergen. Lägret besöks regelbundet av vilda djur ; vårtsvin, impalaantiloper, hyenor, elefanter, babianer och flockar med pärlhöns. I alla camper ordnas safaris och guidade vandringar som bjuder på fina tillfällen att se de vilda djuren på nära håll.

Redan direkt efter att vi passerat en av entréerna med vår minibuss såg vi de första vilda djuren; zebror, impalaantiloper och elefanter som vandrade på en bergssluttning i fjärran vilket resulterade i ”ståpäls”. Det är något helt annat att se de vilda djuren i verklighet än på TV!

När vår guide registrerade oss för övernattning i Mpila Camp passade jag på att direkt boka en kvälls- och en morgonsafari ledda av campens kunniga guider. Efter att ha installerat mig i huset jag skulle bo de närmaste nätterna gick jag ut på en promenad i närområdet. Överallt fanns varningsskyltar för vilda djur och information att man gick på egen risk.

Jag hade inte gått många steg förrän jag såg ett stort vårtsvin ströva runt bland buskarna nära några av campens stugor. Eftersom jag hade kameran i beredskap smög jag mig mot vårtsvinet för att ta några bilder. Jag hade inte gått många steg förrän vårtsvinet kom emot mig och markerade att jag var för nära varför jag backade och fick lita på kamerans teleläge. Det blev bra bilder!

Kvälls- och morgonturen med guider blev naturligtvis stora upplevelser. Djuren är inte speciellt rädda av sig när man sitter i bil varför vi kom dem nära. Vilken upplevelse det är att se vilda djur i sin naturliga miljö!

Under dessa två safaris hade jag turen att få se, bland annat, elefant, buffel, spetsnoshörning, kudu-, nyala- och impalaantiloper, Burchells zebra, storfläckig genett, vårtsvin, giraff, hyena, waterbuck, svart gnu och babian samt många olika fågelarter.

En dag hyrde vi vår egen minibuss för rundtur i både Hluhluwe och Imfolozi. Även denna dag blev en stor upplevelse och vi såg många vilda djur. Det som framför allt kommer att finnas kvar i minnet är möten med elefanter och spetsnoshörningar på mycket nära håll. Det gäller att vara försiktig när man vistas bland vilda djur för vissa av dem, speciellt spetsnoshörningen, är väldigt ilskna och kan anfalla.

Dagarna i Imfolozi och Mpila Camp blev en naturupplevelse som för alltid kommer att finnas kvar inom mig.

Det går inte i ord att beskriva känslan som uppstod när jag öppnade dörren till huset på morgonen och det låg en flock impalaantiloper i morgondimman på gräsmattan bara tio meter från huset, eller blicken från tre zebror som mötte min blick i gryningen när jag gick ut ur huset, när ett vårtsvin går på gräsmattan bara några meter från där man sitter och dricker sitt eftermiddagskaffe, att se hyenor smyga i mörkret strax bortom grillen där jag just tillagat kvällsmaten, när man möter babianer i panik springande ut ur det kollektiva köket med någonting ätbart i munnen och ser röran de ställt till med för att någon inte stängt dörren ordentligt, se en kuduantilop stå och äta i ett träd i morgondimman, se en giraff gracilt korsa vägen framför bilen, se morgonsolen kasta sina första strålar över en vackert tecknad zebra, se baken av en elefanthanne på nästan 6 000 kilo tio meter från bilen eller när man passerar tre spetsnoshörningar på bara några meters avstånd beredd på att de skall attackera. Sådant kan inte beskrivas i ord det måste upplevas!

Visserligen såg jag inte alla i ”The Big Five”, ”bara” tre av dem, men jag är oerhört nöjd ändå med mina upplevelser och möten med vilda djur i Imfolozi!

Port Shepstone

Från Imfolozi gick resan söder ut. Via Durban kom jag till Port Shepstone på Hibiskuskusten. Hibiskuskusten sträcker sig från Hibberdene tii Port Edward. Den viktigaste turistorten i regionen är Margate som ligger mycket vackert vid Indiska Oceanen.

Port Shepstone blev min bas för besök i Margate och i den mäktiga Oribi klyftan.

Port Shepstone i sig är inte speciellt intressant men staden har fina stränder och ligger vackert vid Indiska Oceanen. Mitt dopp i Indiska oceanen gick om intet på grund av regn och hård blåst.

Behållningen på detta stopp blev besöket i den spektakulära klippdalen Oribi Gorge. Här gick vi en dryg 4 kilometer lång vandring under ledning av vår guide Charlie. Vyerna från klippkanten ner till floden Umzimkulwana var stundtals hisnande.

Besöket i Margate och dess badliv var en stunds tidsfördriv och lite tidsutfyllnad.

Xhosabyn Caquba

Vistelsen i xhosabyn Caquba var en av resans höjdpunkter.

Den svarta folkgruppen xhosa bor till stor del längs den sydvästra delen av den så kallade ”Wild Coast” och utgör en av de största i Sydafrika. Förr bestod byarna enbart av deras runda hus byggda i lera blandad med kodynga. Detta har dock förändrats, men en stor del av husen i byarna är fortfarande traditionella.

Under två hela dagar fick jag tillfälle att bo hos en familj i byn Caquba som ligger lite drygt 12 kilometer sydväst om den lilla staden Port St. John dit jag kom via en lång och vacker bilfärd från Port Shepstone. Husen i Caquba ligger vackert utspridda på bergen runt byn. Människorna i byn är mycket vänliga och vår lilla grupp mottogs väl. Vår guide fick hjälp av en lärare att placera oss i familjer. Jag och en annan man i gruppen hamnade hos Mrs. Margret Kanise, en kvinna i 60 års åldern, änka, med flera barn och släktingar boende hos sig. Vi turister placerades i hennes gästhus som var ett traditionellt xhosahus med golv gjort av torkad kodynga, en del av lukten kunde fortfarande skönjas när man vistades i rummet.

Jag fick tillfälle att bekanta mig med flera av byns invånare och många barn som nyfiket samlades runt oss turister. Några kvinnor jag mötte hade vit lera i ansiktet, vilket gifta xhosakvinnor gärna brukar ha.

Under promenader i byn såg jag många traditionella hus med sina vackra grästak. Vid, eller nära husen, ligger grönsakslanden.

En dag vandrade vår grupp till hälsokällorna i den lilla byn Sinuka. Källorna innehåller saltvatten som anses kunna bota allehanda krämpor. Vatten tappas i stora dunkar och sedan på mindre flaskor som säljs till människor som tror på vattnets helande och välgörande egenskaper.

Efter besöket vid hälsokällorna gick jag och min rumskompis till skolan i Caquba där vi blev presenterade för rektorn och flera lärare. En av lärarna samlade ihop sin klass för att eleverna skulle kunna få visa oss sina färdigheter i sång och dans. Klassen bestod av ett hundratal (!) elever och föreställningen blev en otroligt fin upplevelse. Det var imponerande att se både pojkar och flickor framföra danser och höra klassen sjunga. Mest fascinerande var nog fem pojkar som iklädda arbetsoveraller och stora stövlar framförde sina dansnummer. Underhållningen pågick i över en timme och hade fortsatt om vi inte sagt att vi inte ville ta mera tid från skolarbetet.

Framträdandena i skolan och vistelsen i byn lämnade starka minnen efter sig.

Tänk så olika upplevelser kan uppfattas av resenärer.

När gruppen åter samlats för avfärd och jag sade att jag tyckte att Caquba var en vacker by svarade en av de kvinnliga resenärerna. ”Vadå, den liknade ju vilken afrikansk negerby som helst”!

East London

East London, cirka 425 000 invånare, har Sydafrikas största flodhamn. Staden ligger vid en vacker vik som går i en stor båge runt stora sandkullar. På khoisan-språket heter orten ”Bufflarnas ställe” och därför har turistmyndigheterna kallat hela området för ”Buffalo City”. Staden har få sevärdheter varför turister stannar kort tid i denna. Detta var sista destinationen för vår grupp innan vi flög till Kapstaden.

I East Londons innerstad finns en del vackra koloniala byggnader att beskåda, Stadshuset är en av dem. När jag promenerade framför detta för att ta en del bilder kom en man fram och frågade mig om jag sökte någonting. ”Nej”, svarade jag. Jag beundrar bara ert vackra stadshus.” ”Vill du se en del av interiören också? Jag kan visa dig runt.” ”Ja, tack”, svarade jag och följde efter mannen som gick in i stadshuset”. Mannen visade sig vara Peter King, borgmästarens högra hand!

Han frågade varifrån jag kom och när jag berättade att jag var från Sverige talade han om att han besökt Sverige. ”Vilken stad i Sverige kommer du från?” ”Jag har varit i Göteborg”, svarade han. När vi kom till hans rum tog han fram en stor bok om Göteborg och visade mig! Världen är ganska liten ibland!

Stadens kanske största sevärdhet är den uppstoppade kvastfeningen som finns på East London Museum. Kvastfeningen, Latimeria chalumnae, fångades 1938 strax utanför East London och var en vetenskaplig sensation eftersom man trodde att fisken dött ut för drygt 50 miljoner år sedan.

Kvastfeningen är en levande fossil, den levde undre devon-perioden för 350 miljoner år sedan. Man antar att denna fisk var upphovet till amfibier.

Kapstaden

Kapstaden, Cape Town eller Mother City, anses vara en av världens vackraste storstäder när det gäller läget. Staden är omgiven av dramatiska berg och hav. Cape Town har cirka 3 miljoner invånare och anses som den mest avspända och fördomsfria i hela Sydafrika. Kapstaden har mycket att erbjuda sina besökare! Jag kom med flyg från East London till Kapstaden och redan under flygturen kunde jag se den vackra naturen runt staden. De tre första dagarna av min vistelse i Kapstadsregionen var de tre sista i den officiella resan.

Den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Diaz rundade Afrikas sydspets 1487 och döpte den till till Cabo da Boa Esperanca, Godahoppsudden. Hans mål var inställt på att hitta rikedomar på Afrikas ostkust  och i Indien varför han inte brydde sig om att stanna till på den plats där dagens Kapstaden ligger. Den första europé som besteg Taffelbergen, de karaktäristiska bergen som man ser bakom staden från havet, var Antonio de Saldanha år 1503. Då fanns inga planer på att etablera någon bosättning här. År 1647 förliste en holländsk ostindiefarare i Taffelviken (Table Bay). Besättningen byggde ett fort och blev kvar i ett år innan det undsattes. Det inträffade fick ledningen av det holländska ostindiska kompaniet att inse värdet av en permanent koloni, men hade inte för avsikt att kolonisera landet. Holländaren Jan van Riebeecks ankomst den 6 april, 1652 och byggnationen av det fort som byggdes inte långt från den fästning de förlista byggt år 1647 blev startskottet till dagens Kapstaden.

Idag är Kapstaden en stor och blomstrande stad som många turister söker sig till.

Jag såg till att uppleva så mycket som möjligt av mina dagar i Kapstaden och dess omgivningar och med hjälp av en hyrbil under en vecka kom jag långt bort från den. Några av de sevärdheter jag besökte var nedanstående.

Taffelberget, Table Mountain National Park, tog jag mig upp på med hjälp av den linbana som går upp till toppen av berget. Som sällskap denna dag hade jag två tyska ungdomar och tillsammans gjorde vi en fin långvandring uppe på bergsplatån. Vyerna från Taffelberget över Kapstaden och dess omgivningar är otroligt vackra. Vi hade dessutom tur att ha en klar dag, vyerna skyms ofta av kraftiga moln som lägger sin över berget. Det är lättvandrat på platån eftersom den är relativt flack.

City Bowl är Kapstadens affärscentrum. Det ligger mellan Taffelberget, Signal Hill och hamnen. Här finns ett sjudande folkliv och många vackra koloniala byggnader.

I City Bowl ligger Long Street som är centrala Kapstadens nöjesgata. Utefter den finns mängder av barer och restauranger att roa sig på. Long Street är en av de vackraste gatorna i City Bowl för längs den finns flera gamla viktorianska byggnader med balkongräcken av gjutjärn. District Six Museum är kanske Kapstadens finaste museum. Ett besök på detta bör ingå! Castle of Good Hope är en fästning som byggdes mellan åren 1666 och 1679 nära den plats där van Riebeecks fort låg. Castle of Good Hope är en av de äldsta europeiska byggnaderna i södra Afrika. Fästningen är högkvarter för Västra Kapprovinsens militärkommando och varje dag klockan 12 hålls här en vaktavlösning. Det stora rådhuset är en vacker byggnad i kolonialstil. På en av husets balkonger höll Nelson Mandela sitt första tal efter att ha blivit frigiven från fängelset på Robben Island. På torget Greenmarket Square pågår varje dag en livlig och intensiv souvenirmarknad. Runt torget finns flera vackra art-deco-byggnader. I Slave Lodge förvarades slavarna innan de såldes. Den håller nu på att göras om till ett museum med fokus på slaveriet. Nära Church Square finns en minnesplatta som markerar platsen där det träd stod under vilket slavauktionerna ägde rum. Company´s Gardens är en oas i City Bowl. Trädgården omfattar sex hektar av van Riebeecks ursprungliga köksträdgård på 18 hektar. Köksträdgårdarna omvandlades till trädgårdar med prydnadsväxter när man kunde få tag på grönsaker från annat håll.

Victoria och Alfred Waterfron, eller bara Waterfront som man säger, är ett område som skapats på delar av det tidigare nedslitna hamnområdet. Här finns nu museer, affärsgallerior, restauranger, barer, pubar, scener för olika typer av framträdanden, lyxhotell och attraktiva bostäder varifrån man har fina vyer ut över havet eller Taffelberget. Waterfront drar till sig enorma mängder av människor och här är underbart att ströva runt och titta på folklivet. Från Waterfront tar man färjan till den forna fängelseön Robben Island.

Robben Island, fängelseön, fungerade i 400 år som spetälskekoloni innan apartheidregeringen 1960 beslutade att föra hit politiska fångar och blev det mest fruktade fängelset i Sydafrika. Ingen fånge har lyckats fly från Robben Island trots att ön bara ligger 12 kilometer från fastlandet. Den mest kände fången som suttit fängslad på ön är Nelson Mandela. Här har även andra kända ANC-ledare som Walter Situlu, Robert Sobukwe och Govan Mbeki suttit fängslade.

På nyårsdagen 1997 öppnades Robben Island som museum för allmänheten och sedan 1999 är ön upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Från Waterfront går en färja varje timme ut till ön. Där sätts man på en buss och körs runt ön medan en guide berättar om olika platser och deras betydelse. Turen avslutas med ett besök i en del av fängelset där en guide, som ofta själv suttit fängslad på Robben Island, berättar om det svåra fängelselivet. Och givetvis besöker man cellen, 6 kvadratmeter stor, där Nelson Mandela suttit inspärrad i 18 av sina 27 år i fängelse. Turen till Robben Island är en omskakande upplevelse!

Bo-Kaap är en stadsdel som bebos huvudsakligen av muslimer. Den är ett populär turistmål på grund av de vackert målade husen och den speciella atmosfär som råder i området. Här finns även ett tiotal vackra moskéer.

Jag besökte Bo-Kaap tre gånger för att området var så vackert. Andra gången jag var där blev jag bekant med två män som var på väg hem efter en bönestund. Jag bad att få fotografera dem utanför deras vackra hus vilket resulterade i att jag blev inbjuden till huset. Jag fick häls på några av familjens barn och hustrun till mannen som ägde huset. Det serverades kakor och te och vi samtalade i över en timme. Den yngre av de två männen, svärsonen, var imam i en av moskéerna i Bo-Kaap.

Signal Hill är ett litet berg som man kan promenera upp på från Bo-Kaap. Härifrån har man fina vyer över staden och havet, det vackra berget Lions Head och Taffelberget. På den nedre delen av Signal Hill står Noon Gun, en kanon, varifrån man dagligen avfyrar skott som hörs över hela Kapstaden.

Cederberg Mountains

Cederberg Wilderness Area är ett mycket speciellt naturområde cirka 250 kilometer norr om Kapstaden. I det 71 000 hektar stora området finns dramatiska sandstensklippor, ofta i märkliga formationer, och sin speciella vegetation, som domineras av bergsfynbos. Här och var finns rester av den en gång så vanliga clan-william-cedern, som nu nästan är utrotad. I området växer också den sällsynta snöbollsprotean. I CWA lever babianer, flera arter av antiloper, zebra, ökenlo, leopard mm. Vandringsmöjligheterna är goda och trakten är uppdelad i tre vandringsområden. Det var vandringsmiljön som lockade mig hit. Med facit i hand skulle jag ha avsatt mera tid än de två dagar jag var för att utforska detta säregna naturområde.

Jag tog mig in i CWA via Citrusdale och körde ut ur området via Prince Alfred Hamlet vilket innebar att jag körde 120 kilometer på rena grusvägar, bitvis i mycket dåligt skick. Tur att det var en hyrbil jag körde…  För att få vandra i området måste man köpa ett vandtingstillstånd; endera i Kapstaden, i Algeria eller i ett parkkontor.

Jag vandrade vid Dwarsrivier och fascinerades av de märkliga klipporna och stenformationerna längs vandringsleden. De mest berömda formationerna här är, bland annat, Loth´s Wife och Malteser Cross.

Övernattade gjorde jag i det lilla pensionatet Cederberg Oasis som drivs av ett gift par. Helpension kostade cirka SEK 160:-. Middagen bestod av en fantastisk biff! Det är självservering i baren och ägarna litar på att folk skriver upp det dricker! På kvällen tog mannen ut oss som bodde på pensionatet, 6 personer, och berättade om den fascinerande stjärnhimlen som syntes. Bara detta var en stor upplevelse. Naturen runt Cederberg Oasis är mycket speciell och vacker.

Stellenbosch

Stellenbosch är en av de mest berömda städerna i vindistriktet. Staden har cirka 185 000 invånare och ligger ungefär 50 kilometer norr om Kapstaden. Den grundades 1679 för att utgöra gränsstad vid Eerste River. Stellenbosch är Sydafrikas näst äldsta stad, bara Kapstaden är äldre. Efter en stor brand i början av 1700-talet återuppbyggdes staden och dess centrala delar är oförändrade sedan dess och är därför en vacker och pittoresk stad att ströva omkring i.

Under mitt besök tittade jag huvudsakligen på stadens centrala del med utgångspunkt från Braak, det stora torget som kantas av vackra gamla byggnader. I mitten står VOC Kruithuis, det gamla krutmagasinet från 1777 som byggdes för att förvara stadens krut och vapen. Idag fungerar huset som ett museum. I nordvästra hörnet av torget ligger Burgerhuis som är ett vackert hus byggt 1797. Kyrkan vid torget, St Mary´s on the Braak Church, är byggd i nygotisk stil och var klar 1852.

Från torget kan man promenera längs Dorp Street som kantas av vackra gamla bostadshus och här ligger den berömda gamla affären Oom Samie se Winkel. Härifrån kan man fortsätta att promenera via Market Street eller Herte Street som även dessa gator kantas av vackra gamla bostadshus. Leksaksmuseet som ligger vid korsningen av Market Street och Herte Street är värt att besöka, om inte annat för att titta på det vackra huset museet är inrymt i.

De flesta turisterna kommer till Stellenbosch under sin resa längs ”Vinrutten”, som var den första av sitt slag i Sydafrika. Längs denna ligger mer än 30 vingårdar som man kan besöka och där även det producerade vinet kan avsmakas. Dock inte lämpligt för bilförare! Jag besökte tre vingårdar under min tur genom vindistriktet. Förutom att det är intressant att titta på de gamla vingårdarna kör man genom en oerhört vacker natur där vinbergen dominerar. Speciellt vacker är sträckan mellan Stellenbosch och Franschhoek. Franschhoek har bara cirka 7 000 invånare och är betydligt mera pittoresk än Stellenbosch. Även här finns en del av intresse att besöka, förutom vingårdar, och fina vandringsleder i bergen runt det lilla samhället.

Vägen söderut, mot N1, bjuder på fantastiska bergsvyer strax efter Franschhoek.

Hermanus

Att jag skulle besöka Hermanus under min resa i Sydafrika hade jag bestämt redan under planeringen för staden är en utmärkt plats för valskådning. Dessutom är kustvägen från Gordon´s Bay till Kleinmond otroligt vacker.

Hermanus är en populär badort som ligger lite drygt 120 kilometer från Kapstaden. Den förste europé som bosatte sig här var Hermanus Pieters, som också givit staden sitt namn. Kring 1860 hade ett litet fiskeläge uppstått vid den skyddade bukten. Vid förra sekelskiftet var Hermanus en semesterort på modet och förmögna vita drogs hit. Badortsatmosfären finns kvar men stadens stora dragplåster är numera valskådning. Mellan juni och november söker sig många rätvalar till Walker´s Bay för att kalva och äta sig feta. Även knölvalar och vithaj är relativt vanliga här. När det är som mest valar kan det vara upp till 70 stycken i bukten samtidigt.

Jag kom till Hermanus vid 11-tiden efter en fantastiskt vacker, men fruktansvärt blåsig, bilfärd på kustvägen från Strand vid False Bay. Det blev många fotostopp efter vägen därför tog det längre tid att köra till Hermanus än det normalt tar från Kapstaden.

Jag stannade till vid ett köpcentra i utkanten av Hermanus för att få tips om det fanns eventuella valar att se. En kvinna som arbetade i ett café var insatt i valskådning och gav mig vägbeskrivningen till Sievers Point, som är en av de bättre valskådningsplatserna. Det var bara att köra tvärs genom staden och sedan vara observant på skylten som visade in till Sievers Point, sade hon.

Direkt jag körde in på den lilla parkeringsplatsen, jag hann inte ens en gång stänga av tändningen, såg jag de två första valarna simma i Walker´s Bay. Jag parkerade bilen och gick ned till klipporna ovanför strandlinjen och satte mig. Från klipporna kunde jag se valarna hoppa, blåsa och simma på sidan. Jag njöt! Vilken syn när de stora djuren hoppade upp ur vattnet och landade med ett stort plask. Efter ett tag försvann valarna ut till havs. Då började jag gå på Cliff Path Walking Trail in mot staden. Stigen följer kustlinjen varför man hela tiden ser havet och om det finns valar i bukten.

Jag hann inte gå mer än 10-15 minuter tills jag såg ytterligare valar. Satte mig åter på klipporna och njöt av valarnas lek i vattnet framför mig. Denna gång var det en hona med kalv. Hon höll förmodligen, på ett lekfullt sätt, att lära sin kalv hur man skall ta sig fram i vattnet.

Totalt såg jag ett tiotal valar under mitt besök i Hermanus, en del var kanske samma valar som simmade ut och in i bukten, vilket inte spelade någon roll för det var lika fascinerande att titta på valarna och deras lek i Walker´s Bay.

Runt 13-tiden simmade alla valar ut till havs för att återkomma på sena eftermiddagen. Då hade jag tyvärr redan lämnat Hermanus.

Min promenad på Cliff Path Path Walking Trail fortsatte in till centrala Hermanus. Där passade jag på att se mig omkring och äta lunch innan jag körde tillbaka till Kapstaden.

Cape Aghulas

Även ett besök vid Cape Aghulas, Afrikas sydligaste punkt, fanns med i reseplaneringen från första början. Problemet var att ta sig dit. Det löste jag genom att bestämma mig för att hyra en bil under en vecka så att jag kunde köra runt på egen hand till de platser som var svåra att nå med lokala kommunikationsmedel. Att göra en dagsutflykt till Cape Aghulas från Kapstaden är inga problem med egen transport.

Jag startade vid 7-tiden från mitt hotell på Long Street i Kapstaden och körde direkt ut ur staden med siktet på väg N2 som går österut. Första biten ut ur Kapstaden är motorväg och sedan fortsätter N2 som bred och fin väg med mycket trafik eftersom detta är en av matarvägarna genom Sydafrika. I Caledon lämnade jag N2 och fortsatte på väg R316 till Bredasdorp. Där tog jag väg R319 som leder till den lilla staden L´Aghulas, som är Afrikas sydligaste stad. Vägen mellan Caledon till L’ Aghulas går huvudsakligen genom kuperad jordbruksmark och samhällena är få utefter vägen. Vid 11-tiden hade jag nått staden.

Jag parkerade bilen på den stora parkeringsplatsen framför fyrtornet, som förresten även det är Afrikas sydligaste, och gick in på turistbyrån. Kvinnorna som arbetar på den är väldigt trevliga och berättar gärna om vad som finns att titta på runt udden, vilket inte är speciellt mycket egentligen. Den stora upplevelsen är att ha varit på Afrikas sydligaste punkt.

En promenad runt fyrtornet och ner till stranden, till den plats där skylten finns som berättar att detta är Afrikas sydspets är naturligtvis kul att ha sett. I anslutning till skylten har man även markerat skiljelinjen mellan Indiska Oceanen och Atlanten. Vid Cape Aghulas möts de båda haven! Att promenera längs stranden på Afrikas sydspets är naturligtvis en upplevelse!

Inne i det gamla fyrtornet finns ett museum med fynd från förlista skepp som kan vara intressant att besöka.

Många fartyg har förlist i vattnen runt Cape Aghulas under årens lopp och ett av vraken ligger en bit väster om fyrtornet. Enklast att komma dit är att ta bilen.

Bara något tiotal meter från stranden ligger resterna av ett japanskt fartyg som förliste här på 1980-talet (?). Vraket har brutits sönder av vågornas kraft under årens lopp. Återstående delen av fartyget är nu boplats för olika fåglar.

Jag körde samma väg tillbaka till Kapstaden som jag kommit, men gjorde ett lunchstopp i Bredasdorp och en kaffepaus i Caledon.

Godahoppsudden

Eftersom det regnat kraftigt och blåst hårt första gången jag körde till naturreservatet Cape of Good Hope Nature Reserve, och jag blev avrådd att fortsätta färden in i det på grund av det hårda vädret av kvinnan i kassan till nationalparken, bestämde jag mig för att återvända sista dagen jag hade min hyrbil. Då sken solen från en klarblå himmel!

Jag körde till Godahoppsudden via Simon´s Town och denna gång kunde jag njuta av de vackra vyerna längs den slingrande kustvägen mellan Simon´s Town och entrén till Table Mountain National Park. Ju närmare Godahoppsudden jag kom desto mera dramatiska blev bergen, som ofta stupade brant ned i havet.

Från entrén till parkeringsplatsen vid Godahoppsuddens besökscentrum går vägen genom inlandet med havet av och till synligt på båda sidor. Man ser ofta flockar av björnbabianer (chacma baboon) ströva efter vägen. Björnbabianerna vid Godahoppsudden är unika så till vida att de lärt sig ta mat ur havet och man är nu rädd för att turisterna, som gärna matar dem, skall förändra deras beteende. De apor som vant sig vid att få mat av turister blir lätt aggressiva och avlivas.

Eftersom jag var här tidigt hade inte många turister kommit hit varför jag kunde vandra omkring ostört i den vackra miljön. Jag började med att gå leden till Godahoppsudden. Fina vyer ut över havet och in i nationalparken. Vattnet var kristallklart och hade olika färger, från grönt till turkos.

Det var fantastiskt att stå på Godahoppsudden, titta ut över havet och låta tankarna fantisera om passerande portugisiska handelsskepp som seglade här för drygt 500 år sedan. Tänk så lite av världen som var oupptäckt för européerna på den tiden!

Efter att jag varit vid Godahoppsudden åkte jag linbanan upp till fyrtornet ovanför Cape Point, som är den yttersta spetsen på en klippa som stupar dramatiskt ned i havet. Vid fyrtornet samlas många turister nedanför skyltarna med avstånd till olika platser runt om i världen, och för att njuta av vyerna ut över havet.

Det fins också en vandringsled som utgår från fyrtornet mot det gamla fyrtornet. Jag gick denna och kunde se flera olika endemiska växter samt dramatiska vyer över klipporna och det skummande havet. Tyvärr får man inte gå ned till fyrtornet eller ut på Cape Point.

Innan jag lämnade Table Mountain National Park körde jag ned till Godahoppsudden för att besöka klippan, som betydde så mycket för de tidiga sjöfararna, från ett annat håll. På vägen dit stannade jag och tittade på två betande strutsar som promenerade fritt omkring bland buskarna längs bilvägen.

Parkeringsplatsen nedanför klippan är ett populärt mål för turistbussar och bilförare. Hit kommer man för att fotograferas framför skylten, ofta med fingrarna formade till ett v-tecken, som talar om att man står framför Godahoppsudden. Här finns också champagneförsäljare som stundtals gör goda affärer när turister vill fira att de varit på Godahoppsudden.

Innan jag körde ut ur nationalparken körde jag runt på några små vägar som är tillåtna för biltrafik för att titta på den speciella flora som finns. Dessutom ville jag besöka ”da Gama Cross”, ett stort kors som rests på en höjd för att hylla den portugisiske sjöfararen som upptäckte sjövägen till Indien.

Sedan återstod tyvärr bara returresan till Kapstaden, och så småningom resan hem till Sverige!

Resa till Sydafrika, Kapstaden, Soweto, Durban, Stellenbosch, Hermanus mm

Att resa i Sydafrika bjöd på många olika upplevelser; vacker och dramatisk natur, fina vandringsmöjligheter, möten med intressanta människor och deras olika kulturer. Tyvärr finns lite bevarat eller dokumenterat av ursprungsbefolkningens historia och kultur eftersom Sydafrika är ännu ett land som koloniserades av européerna och därmed drabbades av övergrepp och kulturförstörelse. Trots detta är Sydafrika ett fantastiskt land att besöka! Enda smolket i bägaren, som jag ser det, är den höga kriminaliteten som tyvärr även kan drabba turister.

Låt dig inte skrämmas av kriminaliteten i landet utan res hit och upplev ett fantastiskt land och dess befolkning!

Vågar Du vara en av de mer än 8 miljoner turister som söker sig hit årligen har Du många fina upplevelser framför Dig!

Resan gjord 2007

För mer information      Sydafrika-Grundfakta   Sydafrika-Landsfakta

Min gamla hemsida       www.stalvik.com

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik