Resa till Serbien

Läs om min resa till Serbien och se bilder från platser jag besökte, som Belgrad, Novi Pazar, klostret Sopocani, Gamzigrad, Felix Romuliana, Nic, klostret Studenica, Donau, Tara National Park, Kopaonik National Park och Bajina Basta mfl, Rainer Stalvik

Min resa till Serbien

”Staden Nis kanske största sevärdhet är Cele Kula (Skalltornet), ett groteskt minnesmärke som turkarna lät uppföra år 1809 efter slaget vid Cegar då de besegrade de upproriska serberna. Vid slaget dödades cirka 3 000 serber och minst 6 000 turkar. För att avskräcka serberna från ytterligare uppror tog man skallarna från 952 serber och murade in dem i ett torn. Det var ursprungligen cirka fem meter högt. Idag återstår bara 58 av skallarna och tornet är lite drygt två meter högt.”

Läs om min resa till Serbien efter bilderna.

Bilder från min resa till Serbien
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Här kan du läsa om min resa till Serbien och se bilder från platser jag besökte, som Belgrad, Majdanpek, Novi Pazar, klostret Sopocani, Gamzigrad, Felix Romuliana, Nis, Pavlica, klostret Studenica, Golubac, Davolja Varos, Levinski Vir, Donau, Tara National Park, Kopaonik National Park och Bajina Basta mfl, Rainer Stalvik

Under tre höstveckor utforskade jag Serbien och Makedonien, två av Balkans länder, med hjälp av bil. Genom min 2 500 kilometer långa bilresa fick jag möjlighet att bilda mig en bra uppfattning om dessa länder som har flera likheter, men också olikheter. Båda länder drabbades av kriget på Balkan i början av 1990-talet och lider fortfarande av sviterna efter detta. Båda länderna kan visa upp böljande, skogsklädda bergsområden, sjöar och historiska platser att besöka. Deras kultur skiljer sig i viss mån åt. Medan det i Makedonien byggdes friskt och andades framtidstro kändes det nästan som om livet stod på ”vänt” i Serbien.

Min resa var planerad så att jag skulle komma till några av de platser som finns med på UNESCO:s lista över världsarv, till exempel klostren Studenica och Sopocani i Serbien och sjön Ohrid, som tillsammans med Bajkalsjön och Titicacasjön är en av världens äldsta sjöar, samt staden Ohrid med sin fantastiska gamla stadsdel och några av de unika kyrkorna och klostren runt sjön Ohrid i Makedonien. Jag besökte staden Nis (Serbien) där den romerske kejsaren Konstantin den Store som införde kristendomen i romarriket föddes och jag besökte huvudstäderna Belgrad i Serbien och Skopje, Moder Theresas födelsestad, i Makedonien.

Jag mötte en hel del trevliga människor under resan som blev pikanta inslag, ett exempel är inbjudan till en bröllopsfest med cirka 350 gäster i staden Bajina Basta vid floden Drina i Serbien.

Resan började, och slutade, i Belgrad, Serbien huvudstad. Serbien var det 98:e landet jag besökte och Makedonien det 99:e.

Att köra bil i dessa länder var inte helt lätt alla gånger, av olika anledningar; vägarna på landsbygden var ofta i dåligt skick och kunde blockeras av traktorer, hästkärror, motorredskap, kor eller får. Vid ett par tillfällen råkade jag ut för så tjock dimma att jag inte kunde köra fortare än 25 – 30 km då sikten var högst 20 meter. I bergen på gränsen till Kosovo blev jag stoppad av tungt beväpnade militärer som ville veta varför jag körde på de små och slingrande vägarna. Inte alltid helt lätt att komma runt, men alltid spännande!

Allmänt om resan

Flyg

Att flyga från Göteborg till Belgrad, eller vice versa, tog inte lång tid.

Så här flög jag; från Göteborg till Frankfurt (Lufthansa) (1 tim och 20 min.) och från Frankfurt till Belgrad (Lufthansa) (1 tim och 30 min.)

Säkerhet

Så här skrev UD på sin hemsida i november 2011:

Serbien

Allmänna säkerhetsläget

Det är i stort sett tryggt att resa inom Serbien.

Ambassaden rekommenderar besökare att följa nyhetsrapporteringen under vistelsen i landet. I övrigt undvika politiska demonstrationer samt vara uppmärksam på sin omgivning.

Trafiksäkerhet

Många vägar är i dåligt skick och huvudvägarnas kapacitet är otillräcklig för den växande trafiken. Motorvägar finns i begränsad omfattning och är belagda med vägavgift.

Vid mörkerkörning på mindre vägar bör man vara försiktig med tanke på jordbruksmaskiner som färdas utan ljus etc samt mörkklädda fotgängare. Trafiken är livlig såväl i de större städerna som på huvudvägarna, med (i normala fall) tung långtradartrafik i riktning mot och från Grekland och Turkiet.

Makedonien

Kriminalitet och Personlig säkerhet

Olika slag av egendomsbrott, rån och inbrott förekommer men den personliga säkerheten är relativt god. Utlänningar blir sällan angripna i Makedonien. Fick- och väskstölder förekommer dock ofta i centrala delar av de större städerna, mest om kvällarna och kring butiker och barer/restauranger. Risken finns också att man blir bestulen på flygplatsen. Förlust av pass är den vanligaste orsaken till det konsulära bistånd som ambassaden får ge.

Vapenförekomsten är stor. Det vanliga festskjutandet (i luften) vid bröllop och andra liknande evenemang är ett riskmoment.

Missbruk av kreditkort är vanligt. Se därför upp vid betalning med kreditkort. Det är säkrare att betala med kontanter. Uttagsautomater finns snart sagt överallt.

Den organiserade brottsligheten är omfattande.

Trafiksäkerhet

Trafikdisciplinen och därmed trafiksäkerheten är sämre än i Sverige.

Vid mörkerkörning bör man vara särskilt försiktig med tanke på att jordbruksmaskiner utan belysning, boskap, trasiga fordon, hästskjutsar och cyklister som färdas utan ljus, liksom fotgängare, rör sig även längs vägarna – även motorvägarna.

Poliskontroller är vanliga.

Själv råkade jag inte ut för några som helst incidenter under denna resa. Vägarna på landsbygden var dock ofta i förhållandevis dåligt skick och förekomsten av traktorer, arbetsredskap, hästkärror, kor och fårhjordar var inte ovanligt vilket krävde hög beredskap och stor uppmärksamhet under bilkörningen. Storstadstrafiken var tät, intensiv och lite ”bökig” tycker jag.

Boende

Under denna resa bodde jag för det mesta på hotell, men även i enkelrum på vandrarhem och på pensionat.

För det mesta höll rummen hyfsad standard och var rena. Några undantag fanns dock. Resans sämsta och ”risigaste” hotell var Hotel Palma i Novi Pazar och det bästa var Hotel Jezero i byn Perucac, nära staden Bajina Basta vid floden Drina i Serbien.

Jag bodde på vandrarhem i Belgrad och i Skopje. Hostel Parliament i Belgrad hade ett bra läge i den gamla staden, men var tyvärr helt indränkt i rök på grund av personalens ohämmade rökning dygnet runt. Hostel Central i Skopje låg hyfsat centralt men var ganska risigt.

Rumspriserna var genomgående låga och det blev därför billigt att bo både i Serbien, såväl som i Makedonien. För det billigaste rummet (i Belgrad) betalade jag €12:- och för det dyraste (i Belgrad) €27. På Hotel Jezero betalade jag €18:- inkl. frukost och på Hotel Palma € 15:-, inkl. en enkel frukost.

Kostnader

Generellt sett var det mycket billigt, i både Serbien och Makedonien. Att äta på restaurang, under förutsättning att man inte går till de exklusivaste, kunde jag alltid göra till rimliga priser. Och som alltid försökte jag hitta de små, lokala restaurangerna dit ”vanligt” folk sökte sig. Där kunde jag äta lunch för SEK 35:- till 40:-, inklusive en lokal öl. En bra middag kan man få för SEK 50:- till 60:-, inklusive en öl. Att ta en öl (inhemsk) på en restaurang kostar SEK 10:- – 15:-. Ibland fanns också möjlighet att köpa färdiglagad mat (grillat, fisk, sallader etc.) på vissa större varuhus vilket gav möjlighet att ta lunchen med sig.

Bensin var förhållandevis dyrt; i Serbien kostade den nästan lika mycket som här hemma. I Makedonien var bensinpriset något lägre.

Resa till Serbien

Belgrad (Serbien)

Belgrad, Serbiens huvudstad, med drygt 1 100 000 invånare, kallas Beograd på serbiska vilket betyder ”Den vita staden”, en benämning som staden inte lever upp till. Jag upplevde Belgrad som lite grå och dyster, mycket beroende på alla de stora betonghusen i stadens centrala delar. Den nya staden är betydligt luftigare och ljusare, åtminstone de mera nybyggda delarna.

De första bosättarna som slog sig ned på den plats där Belgrad senare grundades kom hit redan för cirka 7 000 år sedan. På 300-talet före Kristus slog kelterna sig ned på en klippa högt ovanför den plats där floderna Sava och Donau flyter samman. Under det första århundradet före Kristus erövrade romarna kelternas bosättning och kom att styra i mer än 400 år. Under romarna utvecklades regionen till en fungerande stad och handelsplats. Efter romarnas fall ockuperades staden av Hunner, Goter och Avarer tills serberna år 1403 gjorde den till sin huvudstad efter att de besegrats av turkar i slaget om Kosovo år 1389. Serberna regerade Belgrad i drygt ett sekel innan staden erövrades av ungrare och år 1521 intog turkarna staden som höll den ända till år 1842. Efter turkarna blev Belgrad huvudstad i ett befriat Serbien. Efter det har staden haft lite olika roller i ett politiskt spel. Efter andra världskriget har Belgrad haft en stark utveckling.

För sin storlek har Belgrad förhållandevis få sevärdheter i form av byggnader, men här finns ett aktivt kulturliv och på senare tid har staden lanserats för sitt utbud av restauranger och musikklubbar mm Detta var en del av de sevärdheter jag besökte.

Trg Republike, Republikens torg, är en bra plats att börja en rundvandring i Belgrads Stari Grad, Gamla stad. Runt torget finns några av landets nationalklenorder; National Museet, National teatern som byggdes 1869 och som skadades så svårt under första världskriget att det fick en ny fasad år 1922. Dom Stampe, Pressens hus, är en skapelse i typisk ”sovjetarkitektur”, statyn på Prins Mihailo Obrenovic (regeringsperiod 1839 – 1868) som spelade en viktig roll som Serbiens befriare av den turkiska ockupationen.

Tvärs genom Stari Grad går gatan Kniza Mihaila som är Belgrads paradgata med mängder av affärer, men också några sevärdheter som ”Soldatens brunn”, som ersatte en tidigare turkisk brunn, och vackra hus med underbara fasader, Längs gatan finns många uteserveringar dit belgradborna gärna söker sig.

Kniz Mihaila leder fram till Kalemegdan parken som uppfördes på 1860-talet efter att turkarna besegrats. Här samlas belgradborna för att flanera, spela schack, köpa något från de många souvenirstånden som finns i parken eller för att ta sig vidare till stadens största sevärdhet Belgrads fort. Innan man kommer fram till det kan man passa på att titta på några av de många statyerna som finns runt om i parken; ”Kapen” som visar en man som kämpar mot en orm, det franska monumentet som restes på 1930-talet för att hedra fransmän som kämpat på serbernas sida i första världskriget.

Belgrads fort Kalemegdan ligger på en klippa med fina vyer över sammanflödet av floderna Sava och Donau. Klippan användes redan av kelterna som försvarsanläggning mot romarnas attacker för ett par tusen år sedan. Romarna utvecklade försvarsanläggningen efter att de besegrat kelterna. På medeltiden förstärkte serberna fortet men det föll i händerna på turkarna under 1500-talet. På 1800-talet intog österrikarna fortet innan serberna tog tillbaka det efter att ha besegrat turkarna år 1842.

I fortet finns statyn ”Budbäraren” som avtäcktes 1928. Statyn var tänkt att stå på en central plats i Belgrad men ansågs vara för vågad eftersom de manliga attributen visades för tydligt!

Under sin 7 000-åriga historia har Kalemegdan blivit erövrat, förstört och återuppbyggt 77 gånger. .

Från Belgrad fortet gick jag till gatorna Urosa och Kralja Petra som båda har hus byggda i vacker jugendarkitektur. Nära Urosa ligger Belgrads enda bevarade moské, Bajrakli moskén, byggd på 1690-talet. Studenski trg, Studenternas torg, var ursprungligen en turkisk begravningsplats. Gravarna flyttades och istället uppfördes en marknadsplats. Idag är det en luftig park i centrala staden.

Längs den kullerstensklädda gatan som går rakt genom det bohemiskakvarteret Skadarlija finns många restauranger och här trängs människor, framför allt på kvällen, för att njuta av den goda maten som finns att tillgå i Belgrad, några restauranger har anor tillbaka till 1800-talet. Flera av restaurangerna har orkestrar som spelar traditionell Serbisk musik på kvällarna. Längs gatan finns också hus från 1800-talet som dekorerats med vackra väggmålningar.

Parlamentshuset byggdes under åren 1913 och 1918 som det nya palatset åt Peter I. Det skadades svårt under första världskriget men är nu åter en vacker byggnad i nyklassisk stil. Strax intill parlamentshuset ligger det gigantiska posthuset som imponerar med sin storlek. Kyrkan Svetog Marka, Sankt Markus kyrkan, byggdes under åren 1931 och 1936 i serbisk-bysantinsk arkitektur ligger strax bakom posthuset. Vid mitt besök höll den stora kyrkan på att renoveras.

Strax bakom/framför kyrkan ligger den vackra och lummiga Tasjmajdan parken. Den var ursprungligen ett stenbrott och det mesta av materialet som användes för att bygga flertalet av Belgrads äldre byggnader kom härifrån. Inne i parken ligger Belgrads enda station till stadens tänkta tunnelbana, som aldrig blev byggd. Varje år i oktober hålls en stor Honungsmarknad i parken dit biodlare från hela landet söker sig för att sälja sina produkter. Den pågick vid mitt besök i staden och samlade många köpare.

Belgrad drabbades hårt av NATO:s bombningar i samband med Balkankriget år 1999 och några av husen på gatan Kneza Milosa drabbades hårdast. Fortfarande står några av dessa kvar i sönderbombat skick och minner om krigets meningslöshet och fasor.

Den helige Savas tempel, Hram Svetog Save, är Balkans största ortodoxa kyrka och den tredje största ortodoxa kyrkan i världen. Templet började byggas år 1894 på den plats där turkarna enligt legenden brände den helige Savas reliker år 1594. Vid mitt besök pågick målningsarbeten inne i kyrkan.

Belgrad har flera intressanta utomhusmarknader som bjuder på ett intressant och sjudande folkliv. Jag besökte tre av dem. Den största, och livligaste av dem är Kaleniceva marknaden som ligger nära Den heliga Savas tempel. Det var spännande att vandra runt bland försäljningsstånden och ”prata” med de vänliga säljarna. Här finns fortfarande många ”marknadsgummor” bland säljarna. Utbudet av varor spänner från kläder och husgeråd, färsk frukt, fräscha grönsaker, nötter av olika slag, ägg, kött och fisk till blommor. Alla dofter icke att förglömma! Marknaden är definitivt värt ett besök!

Efter ett par dagars besök i Belgrad hämtade jag ut min hyrbil och därmed började den 2 500 kilometer långa rundresan genom Serbien och Makedonien.

Derdap National Park (Serbien), Golubac, Majdanpek mm

Bilresa: Belgrad – Pozarevac – Velike Gradiste – Golubac – Donji Milanovac – Majdanpek (217 km)

Bilresa: Majdanpek – Donji Milanovac – Golubine – Derdap Gorge – Tekija – Derdap Gorge – Golobinje – Mosna – Klokocevac – Rudna Glava – Majdanpek (155 km)

Floden Donau har en längd av 2 888 kilometer och är navigerbar från utflödet i Svarta Havet till Kehlheim i Tyskland. Floden rinner genom tio länder och passerar huvudstäderna Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad. Donaus serbiska del är 588 kilometer lång och har här sin smalaste del vid Derdap kanjonen, som är cirka 150 meter bred.

Med avresan från Belgrad började en två dagar lång utforskning av Derdap National Park vid floden Donau, och platser på vägen dit. I staden Velike Gradiste kom jag fram till floden Donau som här utgör gräns mot Rumänien. Härifrån följde jag floden till den lilla staden Donji Milanovac och vidare till bergsstaden Majdanpek, som blev min bas under några dagar.

Några sevärdheter jag tittade på under dessa dagar var, bland annat,

Ruinen av borgen Golubac som är en av Serbiens största sevärdheter. Den byggdes av ungrarna på 1200-talet och ser ut som ett sagoslott där den ligger i sluttningen på ett berg vid floden Donaus strand. År 1391 erövrade turkarna borgen och senare erövrades den av andra folkgrupper innan det övergick i serbernas ägo år 1867. Det mesta av borgen är förstört eller förfallet men fortfarande återstår nio torn som är mellan 20 och 25 meter höga. Helt fascinerande var att se hur bilarna körde genom borgens gamla portar där förr riddarna red in i och ut ur. Tiderna förändras….

I Lepinski Vir har man funnit rester efter 85 boplatser som legat vid Donaus strandlinje. De är daterade till åren mellan 7 000 och 4 600 före Kristus och är nu skyddade av ett stort skärmtak så att de bevaras åt eftervärlden.

När kraftverksdammen Derdap byggdes dränktes flera byar och den gamla staden Donji Milanovac och därför har den nya staden inte många sevärdheter att visa upp. På sommaren är detta dock en liten mysig stad vid floden Donau som lockar turister via flodfärder. Här är floden Donau nästan 2 kilometer bred. I Donji Milanovac finns nu flera restauranger, en turistbyrå där man kan få information om nationalparken och en stor park med en ful mammutstaty att ströva runt i. Som alla andra städer och byar utefter den här delen av Donau utgör den gränsstation mot Rumänien. När jag var här regnade det kraftigt och staden kändes därför inte speciellt gästvänlig.

Derdap National Park är kanske mera känd som ”Iron Gates National Park”, en benämning som syftar tillbaka till romartidens ”Porta Ferea”. Romarna använde detta begrepp på den smala passage som bildats av kalkstensbergen vid Donau. Nationalparken omfattar 64 000 hektar och sträcker sig från Golubac i väster till Sip i öster. Den mest spektakulära delen av nationalparken är klyftan som bildats mellan Gloubac och Tekija, Vid Gospodin Vir når floden Donau ett djup på 82 meter, vilket är bland det djupaste i en flod. Förutom det dramatiska flodlandskapet hittar man en rik flora här, över 1 100 olika växter har registrerats i parken. När det gäller fauna lever här både lodjur, gems och björn.

Jag hade otur med vädret när jag körde sträckan mellan Golubac och Tekija för att uppleva det dramatiska flodlandskapet. Molnen hängde långt med över bergen och regnet vräkte stundtals ned. Trots detta fick jag av och till en skymt av de vackra kalkstensbergen och den smala passagen väster om Tekija. Vandringen uppför något berg för bättre vyer var inte att tänka på eftersom det regnade, mer eller mindre, oavbrutet under hela dagen.

I gränsbyn Tekija stötte jag på ett gäng ”gubbar” som var ordentligt berusade redan på söndagsförmiddagen. En av männen talade hyfsad tyska och frågade vad jag sökte. Jag förklarade att jag ville ha tag på ett café. Han föreslog först att fixa kaffe åt mig hemma hos sig, mot ordentlig betalning. När jag avböjde skulle han guida mig till ett café mot att jag bjöd honom på öl och plommonbrännvin. När jag upplyste honom att jag ansåg att han redan fått mer alkohol än nödvändigt så tidigt på dagen blev han arg och otrevlig. Då lämnade jag gruppen och letade på egen. Efter en stunds promenad hittade jag ett trevligt café som ägs av en kvinna. Det har en inredning klippt ur 1970-talet och virkade dukar i form av fiskar på borden. Det goda kaffet och den god kakan blev en liten kompensation för det dåliga vädret.

Majdanpek är en liten stad omgiven av berg som ligger i distriktet Bor. Stadens enda hotell, Hotel Golden Inn, blev min bas under tre nätter. När jag fick hjälp med bokningen av detta hotell i Belgrad trodde jag att detta var ett ”litet gulligt hotell omgivet av träd och porlande bäckar”. I verkligheten var detta en stor betongkloss byggd på 1970-talet som ligger på huvudgatan. Rummen var rena och fina och jag betalade bara € 18:-/natt inklusive frukost. Trådlöst internet fanns i receptionen.

Staden har en märklig blandning av gamla ”kommunisthus” och hus med modernare arkitektur vilket ger den en mycket speciell stadsbild. Bakom ett av torgen hittade jag små byssjor i vilka man sålde olika saker eller snabbmat. I stadens norra del ligger en stor gruva, som är den dominerande arbetsgivaren. Brunkolslukten, precis som molnen, vilade tungt över staden och gav den ett grått utseende.

Runt Majdanpek finns fina bergsvägar och små jordbruksbyar.

Bilresa: Majdanpek – Rudna Glava – Crnajka – Tanda – Luka – Zajecar – Gamzigrad – Zajekar – Knjazevac – Svrljig – Nis (201 km)

Felix Romuliana, UNESCO världsarv (Serbien)

Kom till dagens stora sevärdhet Felix Romuliana i Gamzigrad vid 11.30-tiden efter att ha lämnat Majdanpek vid 08.30-tiden. Denna fortanläggning/palats uppfördes under 2-300-talet efter Kristus av romarna. Enligt uppgifter byggdes anläggningen först som ett palats av den romerske kejsaren Galerius Valerius Maximillian och förstärktes senare av både romare och slaver så att det blev en fortanläggning. Tyvärr återstår inte så mycket av de ursprungliga byggnaderna, men ruinerna minner om hur stor anläggningen en gång var. I sin glans dagar mätte den 300 x 200 meter.

Det som finns kvar i bäst bevarat skick är några av portarna in i palatset/fortet, rester av två tempel, ett 20-tal pelare och en hel del husgrunder. De vackra mosaiker man funnit har flyttats till muséet i Zajecar.

År 2007 fördes Felix Romuliana upp på UNESCO:s lista över världsarv.

Jämfört med andra romerska lämningar som de i Palmyra i Syrien och i Jerash i Jordanien, var Felix Romulianus lite av en besvikelse. Men det ”man har i Gamzigrad, det har man här….”

Nis (Serbien), Konstantin den Stores stad

Nis är Serbiens tredje största stad och har en population på drygt 250 000 invånare. Staden ligger vid floderna Nisava och Juzna Morava. Floderna utgjorde en gång en del av den viktiga handelsleden till Sofia, Thessaloniki och Konstantinopel. Nis var en av de städer som drabbades av NATO:s bombningar år 1999 vilket satte sina spår i ekonomin. Numera är detta en livlig och ungdomlig stad mycket tack vare de universitetsstuderande ungdomarna som söker sig hit. Nis har några få intressanta sevärdheter att bjuda på och blev min bas under tre dagar.

Bosättningar visar att Nis varit bebott sedan stenåldern. Under en period levde kelterna här och på 100-talet före Kristus kom romarna till regionen och grundade staden Naissus. Någon gång mellan åren 274 och 280 efter Kristus föddes här en pojke som senare blev känd som Konstantin den Store, den romerske kejsaren som införde kristendomen som statsreligion i romarriket år 313. År 441 e Kr förstördes staden av hunnerna. På 500-talet återuppfördes staden på order av den bysantinske kejsaren Justinianus. År 615 förstördes åter Nis av avarer. Efter det har Nis förstörts ett flertal gånger av olika folkgrupper och från år 1448 till 1877 regerade turkarna Nis, med undantag av en kort period då staden styrdes av österrikare. Under första världskriget intog bulgarerna staden och under andra världskriget intogs den av tyskar. Senaste grymheterna Nis drabbades av var NATO:s bombningar år 1999.

Jag hade hittat ett trevligt hostel inte långt från centrum på nätet. Det drivs av ett fd läkarpar som talar god engelska. Härifrån utgick mina upptäcktsfärder, till fots eller med bil.

Några av de sevärdheter jag tittade på under mitt besök i Nis var; Tvrdava, fortet, som fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet, men både romare och turkar hade sina försvarsanläggningar på samma plats. Fortet omges av en 2 200 meter lång stenmur, 8 meter hög och med en genomsnittlig tjocklek på 3 meter. De bäst bevarade ingångarna är Istanbulporten och Belgradporten. I den gamla turkiska badanläggningen, hammam, ryms idag en trevlig restaurang. Detta är den äldsta byggnaden från den turkiska perioden i stadens centrala del. Kvar från den turkiska perioden är också 1500-tals moskén Bali Bey som ligger en liten bit in i fortet. Nära moskén ligger Lapidarium, en plats där man ställt upp några av de romerska gravstenar och statyer man funnit i fortet.

På vägen ut ur Tvrdava passerade jag en av de restauranger som är inrymda i borgens gamla valv. En man på utsidan av den frågade mig på engelska vart jag var på väg. När jag förklarat att jag skulle till torget och gågatan frågade han om jag ville besöka hans restaurang som precis skulle invigas. Eftersom jag ville se hur man tagit tillvara på de gamla valven följde jag med honom in. Han tände olika spotlights så att jag kunde se hur valven belystes ur olika vinklar. Riktigt vackert, tyckte jag. Under visningen bjöd han även på två glas rakia, det serbiska plommonbrännvinet, som smakar riktigt gott.

Med rakian inombords gick jag vidare till den stora affärsgatan som ligger mitt emot det stora torget med sina stora byggnader. Gågatan med affärerna är ofta full med promenerande människor och här finns även flera trevliga uteserveringar. En av dem använder sig av stora pappfigurer föreställande General Tito, Fidel Castro och Mao Tsetung för att fånga folks intresse.

Stadens kanske största sevärdhet är Cele Kula (Skalltornet), ett groteskt minnesmärke som turkarna lät uppföra år 1809 efter slaget vid Cegar då de besegrade de upproriska serberna. Vid slaget dödades cirka 3 000 serber och minst 6 000 turkar. För att avskräcka serberna från ytterligare uppror tog man skallarna från 952 serber och murade in dem i ett torn. Det var ursprungligen cirka fem meter högt. Idag återstår bara 58 av skallarna och tornet är lite drygt två meter högt.

Den romerska staden Naissus var kejsaren Konstantin den Stores födelseplats och han lär ha återvänt till denna några gånger under sin livstid. På hans order byggdes en förort, Mediana, med lyxiga villor, en kyrka, bad och ett sädesmagasin här på 300-talet. Idag återstår bara ruinerna av byggnaderna och några få vackra mosaiker. När jag var här arbetade ett stort antal arkeologer med utgrävningar för att kartlägga platsen och öppna upp den ytterligare för att locka turister. Hittills har ett 80-tal byggnader grävts fram ur jorden.

För den shoppingsugne finns det en intressant och fascinerande marknad i anslutning till fortet att besöka. Till vänster om Istanbulporten finns ett marknadsområde, Svetna pijaca, som förmodligen har legat här sedan turkarnas styre, med mängder av försäljningsstånd där man kan köpa kläder och husgeråd. Lite längre bort ligger Tvrdava pijaca, en inomhusmarknad där man kan köpa grönsaker, frukt, kött och fisk. Många av säljarna är svartklädda ”gummor”. Även om du inte vill handla är detta två platser som är intressanta att besöka för sitt folkliv.

Lite finare shopping kan göras i varuhusen eller affärerna längs den stora gågatan.

Davolja Varos (Devils Town)

Davolja Varos, ”Djävulens stad”, är ett märkligt naturfenomen som finns att beskåda djupt inne i skogen bara några kilometer från gränsen till Kosovo cirka 28 kilometer från staden Kursumlija.

Davolja Varos är en av Serbiens stora sevärdheter och består av 202 märkliga stenformationer som under årtusenden formats av väder och vind. Stenpelarna varierar i höjd från 2 meter till 15 meter och i omkrets mellan 0.5 meter till 3 meter. Det unika med dessa stenpelare är att var och en av dem har en sten av vulkanisk massa på toppen. Liknande stenformationer kan ses i Kapadocien i Turkiet, men dessa saknar den vulkaniska toppstenen.

Det finns flera legender om dessa stenar. En berättar att Gud förhindrade ett incestiöst bröllop mellan en bror och en syster genom att förstena brudparet och alla gäster. En annan legend säger att formationerna bildades när ett antal djävlar förstenades.

Oavsett vilken legend som är riktig så är detta ett fascinerande och vackert naturfenomen väl värt att besöka.

Skopje (Nordmakedonien)

Bilresa: Nis – Leskovac – Vranje – Kumanovo (M) – Petrovec – Skopje (M) (231 km)

När jag passerade gränsen till Makedonien kom jag till det 99:e landet jag besökt!

Skopje, Makedoniens huvudstad, cirka 481 000 invånare, har varit bebott i tusentals år. Staden har en lång och dramatisk historia.

De första spåren efter bosättare i regionen dateras till 6 500-talet före Kristus. På 700-talet före Kristus grundade Illyrierna flera bosättningar här och år 148 f Kr grundade romarna staden Skupi.

År 395 efter Kristus blev Skupi en del av det Bysantinska riket och styrdes från Konstantinopel. År 598 e Kr drabbades Skupi av en svår jordbävning och förstördes nästan helt. År 695 intogs staden av slaver. År 1392 erövrade turkarna Skopje och kom att styra staden i mer än 500 år. År 1910 föddes staden stolthet Moder Theresa. 1941 styrdes staden av bulgarer och 1944 blev Skopje huvudstad i Federala Jugoslaviska Socialistiska Republiken Makedonien. 1963 skadades åter Skopje svårt av en jordbävning. 1991 blev Skopje huvudstad i det självständiga Makedonien.

Eftersom Skopje drabbats hårt av jordbävningar under tidens gång har mycket av den gamla bebyggelse skadats och ersatts av ny, men det finns tillräckligt med sevärdheter kvar för ett par dagars vistelse i staden. Några av de sevärdheter jag tittade på var nedanstående. En bra utgångspunkt för upptäckter är stadens stora torg Makedonija Plostad.

På torget finns den nu beryktade 21 meter höga statyn av Alexander den Store som har retat upp grekerna då de anser att han ”kidnappats” av makedonierna. Dessutom finns här flera andra statyer som rests över berömda makedonier. Från torget kan man också se den pampiga byggnaden som skall bli den nya Högsta domstolen. Byggnaden liknar ett gammalt grekiskt tempel. Den makedonska staten spendera enormt mycket pengar på nya byggnader och utsmyckningar av staden, så mycket att CNN kom hit för att rapportera om detta! Jag talade med en makedonier som arbetade för CNN och han sade att även det makedonska folket till stor del är förvånade över detta.

Går man över den 214 meter långa Kamen most, en stenbro från 1400-talet, kommer man in i den gamla staden. Här finns också några av Skopjes främsta sevärdheter. Att vandra runt i den gamla staden är som att förflytta sig bakåt i tiden. Jag fascinerades av den muslimska atmosfären som råder här. Män med hättor på huvudet, kvinnor med långa kappor och huvuddukar, pojkar som ilar runt med tebrickor i ena handen, guldsmedsaffärerna, marknaderna, den orientaliska arkitekturen och ett flertal moskéer varifrån man hör böneutroparnas ramsor.

I den gamla staden besökte jag sevärdheter som det forna turkiska badet Daud Pasha Amam, som nu är ett konstgalleri. Byggnaden uppfördes någon gång på 1400-talet och har ett vackert tak med ett flertal kupoler. Sveti Spas kloster, det enda klostret som finns kvar i stadens centrala del, byggdes på 1300-talet. Eftersom turkarna inte tillät några byggnader vara högre än deras moskéer fick klosterkyrkan istället byggas ned i marken. I kyrkan bevaras lämningarna efter frihetskämpen Goce Delcev som halshöggs år 1903.

I den gamla staden finns också flera gamla moskéer som är öppna för besökare. Jag besökte Mustafa Pasha moskén, som är stadens största och vackrast dekorerade och byggdes 1492.  Hjunkar moskén uppfördes på 1440-talet. Här pågick en bönestund vid mitt besök och många män höll till utanför moskén och i trädgården i anslutning till den. Inte långt från Hjunkar ligger Saat Kula som är högt tegeltorn med ett stort ur. Det är det sista tornet av alla som ingick i den gamla stadsmuren.

I den gamla staden ligger även Bezisten, den gamla, täckta marknadsplatsen med anor tillbaka till 1400-talet. I bazarens vindlande gångar är det trångt och här bjuds på ett intressant och fascinerande folkliv. Man får absolut inte vara rädd för att ha människor nära inpå sig om man söker sig hit. Detta är så nära orienten man kan komma i Europa!

Kale, den mäktiga försvarsanläggningen, höjer sig högt över Skopje och visar upp sin imponerande mur. Innanför muren finns det tyvärr inte så mycket kvar av den gamla borgen eftersom den skadades svårt under jordbävningen 1963. På platsen har det sedan Illyrierna kom hit på 700-talet före Kristus funnits en försvarsanläggning.

Andra intressanta byggnader i den gamla stadsdelen man kan titta på är några av de värdshus som uppfördes under den turkiska perioden, några av dem fungerar numera som restauranger, museum mm De mest berömda är Kapan An, Suli an och Kurumsli An som från 1878 under en tidsperiod var staden fängelse.

I den återuppbyggda, efter jordbävningen 1963, moderna staden finns en del pampiga hus att titta på och shoppingcenter. Flera gågator har prytts med statyer eller andra dekorationer och här hittar man även det nyligen uppförda minnesmonumentet som hedrar Moder Theresa, samt ett par statyer av henne. På stadshuset kan man beskåda uret som stannade vid jordbävningen 1963 och som sedan dess har stått stilla. Utanför stadshuset finns stenar från romarrikets dagar.

Jag gillade Skopje på något sätt, även om staden inte var den vackraste jag besökt, men hade inte heller någonting emot att lämna den. Från Skopje körde jag rakt söder ut till ett par av Makedoniens stora sevärdheter, sjön Ohrid och staden Ohrid.

Ohrid (Nordmakedonien)

Bilresa: Skopje – Tetovo – Gostivar – Debar – Struga – Orhid (203 km)

”Sjön Ohrid är juvelen i den makedonska kronan.” Både sjön såväl som staden med samma namn är med på UNESCO:s lista över världsarv. Sjön med sin unika miljö är tillsammans med Bajkalsjön i Sibirien och Titicacasjön i Peru/Bolivia en av världens tre äldsta sjöar. Sjön är 289 meter djup och har ett siktdjup på 22 meter. En del av sjön Ohrid tillhör grannlandet Albanien.

Stadens historiska rötter går cirka 7 000 år tillbaka då de första bosättarna kom hit och är därmed en av de platser i världen med längst kontinuerlig bosättning. Runt sjön finns 365 kyrkor, kloster eller andra heliga byggnader. Eftersom Makedonien inte har någon kust vid havet är sjön mycket populär hos landets befolkning som gärna kommer hit för att bada i det kristallklara vattnet. Jag tog omedelbart sjön och staden till mitt hjärta och stannade här i tre dagar för att njuta av den vackra och intressanta miljön.

Under lågsäsong är det lätt att hitta billiga hotell med läge nära sjön. Själv hade jag bokat ett hotell via nätet som inte kostade mer än €17, inklusive frukost. Hotellet låg nära sjön och cirka 500 meter från den gamla staden, dit jag promenerade längs den vackra strandpromenaden Kej Marsal Tito. Under två dagar utforskade jag staden Ohrid och under en dag körde jag längs sjöns östra sida till Naum, som ligger bara några kilometer från gränsen till Albanien.

Den gamla staden i Ohrid bjuder på en fascinerande atmosfär och här ligger flertalet av staden sevärdheter. Jag tittade, bland annat, på kyrkan Sv Kliment at Plaosnik, en magnifik kyrka i gammal stil som färdigställdes år 2002. Den byggdes strax bredvid där den ursprungliga kyrkan/klostret en gång uppfördes på 890-talet e Kr., som i sin tur ersatte en kyrka byggd på 400-talet. När turkarna erövrade regionen gjordes kyrkan från 890-talet om till en moské, som under tidens gång förföll och därför inte väckte några reaktioner när ruinerna av denna ersattes med dagens kyrka. På området runt Sv Kliment at Plaosnik pågår nu omfattande arkeologiska undersökningar för att kartlägga historien. Kyrkan Sv Sofia är uppförd på 1000-talet som en katedral åt ärkebiskopen av Ohrid. Även den är byggd på en plats där det tidigare låg en kyrka. Den konverterades också till en moské av turkarna på 1500-talet. År 1912 återställdes den till kyrka. Sv Sofia är en av de två kyrkor i världen med flest välbevarade fresker från 1 000-talet. Kyrkorna Sv Bogorodica och Sv Nikola Bolnicki är två små kyrkor byggda på 1300-talet. De fungerade ursprungligen som sjukhus åt kvinnor respektive män. Kyrkorna har en intressant arkitektur och ligger bakom höga murar. Kyrkan Sv Jovan Kaneo är Ohrids mest besökta kyrka för sitt vackra läge på en klippig halvö med otroligt vackra vyer över sjön. Kyrkan byggdes på 1200-talet och har vackra fresker. Inne i denna kyrka, precis som i alla andra, råder fotograferingsförbud.

Även om kyrkorna är bland de främsta sevärdheterna, flera av dem är med på UNESCO:s lista över världsarv, så finns det även andra sevärdheter väl värda att besöka.

I den gamla staden, hela denna är med på UNESCO:s lista över världsarv, finns fantastiska miljöer att uppleva bland de gamla husen och de små, vindlande och stenklädda gatorna. Husen är välvårdade och det är rent och fint här varför det är ett nöje att i sakta mak ströva runt och ta in miljön. I ett mycket vackert hus ligger Ohrids Nationalmuseum som grundades år 1516 och ursprungligen låg i kyrkan Sv Kliment. Det lär nu vara ett av världens äldsta museer. Tsar Samoils fort grundades på 900-talet och ligger på en höjd ovanför den gamla staden. Det byggdes på en plats där det funnits försvarsanläggningar sedan, åtminstone, 300-talet före Kristus. Fortets tre kilometer långa försvarsmur är till stor del välbevarad och en promenad på denna ger fina vyer över sjön, staden och det omkringliggande landskapet. Tyvärr återstår väldigt lite av de byggnader som en gång fanns innanför murarna. Den romerska teatern byggdes för mer än 2 000 år sedan. Den frilades först på 1900-talet efter att ha varit begravd under jordmassor och är därför välbevarad.

Jag tyckte om att promenera runt i staden och längs sjön och hittade en fin väg som följde strandlinjen från den gamla staden till kyrkan Sv Jovan Kaneo. På denna går man nedanför klipporna, passerar några uteserveringar och kommer till platsen där familjen Kanevce bott i mer än femhundra år! Jag träffade en av ättlingarna, en man med goda kunskaper i engelska, som berättade en del av familjens historia. Sommartid driver familjen en liten restaurang och i framtiden kan man hyra rum i deras hus som ligger precis vid strandkanten. På denna promenad träffade jag också på en ung japansk kvinna som fotograferade en liten docka i olika positioner. Stötte på henne senare också och även då höll hon på att fotografera den lilla dockan framför olika byggnader.

Klostret i Naum (Nordmakedonien)

Tredje, och sista, dagen vid sjön Ohrid körde jag den vackra vägen längs sjöns östra strand till Naum, som ligger ett par kilometer från gränsen till Albanien. Anledningen till att jag skulle köra till Naum var att jag ville titta på det gamla klostret och vandra i dess omgivningar.

Jag körde iväg tidigt från hotellet i Ohrid. Det hade varit minusgrader under natten varför jag fick skrapa bilrutorna, men solen sken från en klar himmel och lovade vackert väder.

Första stoppet på vägen var i en liten by där jag försökte hitta ett bageri så att jag kunde köpa några goda kakor till fikat längre fram på dagen. Det finns inget bageri i denna by och inte heller i någon annan av de få som ligger utefter vägen varför jag blev utan nybakade kakor, tyvärr.

Nästa stopp blev vid ”Benstranden” nära byn Gradiste där man rekonstruerat en by på pålar liknande de man byggde på bronsåldern. Då det var måndag var byn stängd varför jag fick nöja mig med att betrakta den från håll.

Efter ett par timmars bilresa på den smala och slingrande vägen med mycket vackra vyer över sjön och byar långt nedanför mig kom jag till Naum. Bilen parkerade jag nära sjön på vilken det gick vitkantade vågor på grund av en hård vind. Vyerna över sjön och de snöklädda bergen i Galicica National Park var bedövande vackra. Det gamla klostret Sv Naum byggdes på 900-talet och i den gamla kyrkan ligger den helige Naum begravd. Det sägs att man fortfarande kan höra hans hjärtslag om man lyssnar riktigt, riktigt noga vid hans kista. Klostret med sina kyrkor har ett vackert läge med fina vyer över sjön Ohrid och på ägorna spatserar ett antal påfåglar fridfullt omkring. Över platsen vilade en stark andlighet!

Från staden Ohrid går det regelbundna båtturer till klostret.

En bit från Sv Naum rinner en av de få floder som bevattnar sjön ut. På en halvö i floden finns en trevlig restaurang där jag beställde pannkaka med honung och valnöt samt kaffe vilket blev ersättning för den nybakade kakan jag aldrig hittade på vägen hit. Efter fikat gjorde jag en vandring på nästan två timmar i klostrets omgivningar innan det var dags att köra tillbaka till Ohrid.

När jag lämnade Ohrid påföljande dag var det nio minusgrader och klart väder så att jag kunde se de snöklädda bergen i fjärran. En superb avslutning på mitt besök vid en av resans vackraste platser.

Novi Pazar (Serbien)

Bilresa: Ohrid – Kicevo – Gostivar – Tetovo – Skopje – Kumanovo – gränsen Makedonien/Serbien- Vranje – Leskovac – Doljevac- Prokuplje – Kursumlija – Blace – Brus – Brzece – Kopaonik National Park – Rudnica – Raska – Novi Pazar (607 km)

När jag planerade resan hade jag för avsikt att övernatta i Skopje innan jag körde vidare till Novi Pazar, men hostelet jag bodde på i Skopje var så dåligt att jag planerade om körsträckorna, vilket visade sig vara betydligt bättre. Från Ohrid körde jag huvudvägen till Skopje och fortsatte sedan mot Serbien. Efter att jag lämnat huvudvägen mellan Skopje och Nis nära Doljevac fortsatte jag på småvägar mot Prokuplje och sedan vidare mot Kursumlija. Strax utanför Kursumlija hittade jag ett litet pensionat med ett lugnt läge där jag stannade över natten. Rummet kostade €18, inklusive frukost och här fanns trådlöst internet. Pensionatet hade sagolikt god mat och en tre rätters middag, inklusive en stor öl, gick på SEK 60:-! Bäst av allt, kanske, var att jag hann att gå en nästan två timmar lång vandring i vacker jordbruksmiljö. Påföljande dag lämnade jag pensionatet efter frukosten för att besöka Kopaonik National Park.

Kopaonik National Park (Serbien)

Kopaonik National Park grundades 1981 och i denna finns flera av Serbiens högsta berg. De flesta av dem har inga spetsiga, dramatiska toppar utan är mjukt rundade och bildades av jordens rörelser för ungefär 70 miljoner år sedan. Högsta berget är Pancicev vrh vars topp når 2 017 meter över havet. Snötillgången är god och det ligger i regel ett snötäcke över bergen från november till maj varför dessa bjuder på bra skidåkning, både alpint såväl som på längden.

Jag körde in i Kopaonik National Park via byn Brezce och på slingriga vägar tog jag mig upp till bergsplatån. Här kunde jag njuta av de vackra vyerna över landskapet och gjorde även en kortare vandring. När jag skulle köra ut ur Kopaonik stoppades jag av en beväpnad man som frågade vart jag var på väg. Eftersom han knappt förstod engelska, och ingen tyska, blev det en kort dialog. När jag insisterade att jag ville köra den väg jag valt öppnade han jackan och visade att han var polis samtidigt som han pekade vilken väg jag skulle köra. Jag hörde att han sade Rudnica i en lång mening och tittade på kartan. När jag hittat staden på kartan visade jag honom. Han nickade och pekade ännu en gång och därmed var samtalet avslutat! Jag förstod att här fanns en aktiv övervakning av trafiken eftersom jag körde på små, skogsvägar nära gränsen till Kosovo. Innan jag kom till Rudnica blev jag stoppad ytterligare ett par gånger av beväpnad militär för kontroll. Det var inte trevligt även om männen inte på något sätt var aggressiva. I Rudnica, som ligger helt när gränsen till Kosovo, var det många militärer på vägen och även pansarfordon. Jag körde härifrån så fort det gick….

Novi Pazar (Serbien)

Staden Novi Pazar, Serbiens mest muslimska stad, grundades på 1400-talet. Den blev min bas i tre dagar och här bodde jag på ett av de sämsta hotellen under resan, mycket beroende på att de visade mig ett finare rum än det jag fick efter att ha åkt och tittat på det UNESCO listade klostret i Sopocani. Nåväl, rummet var hyfsat rent men låg ut mot en ganska hårt trafikerad gata och trots att jag stod på mig och till slut fick tala med hotellägaren, som också bjöd på tre slivovic, kunde jag inte få rummet jag först tittat på.

Jag kom aldrig riktigt underfund om jag skulle gilla Novi Pazar, eller inte. Atmosfären var speciell här och det kändes som om folk inte var lika vänliga som tidigare under resan. Kanske bara en känsla… I den gamla stadsdelen är det en stark turkisk miljö med bazarer, caféer och tehus och ett flertal moskéer. Sevärdheterna är inte speciellt många, de finns i omgivningarna.

Några sevärdheter i Novi Pazar som kan vara värda att titta på är Zitni trg, stadens stora torg, där det alltid finns många människor att studera. Strax intill torget ligger det märkligt designade Hotel Vrbak, de turkiska kvarteren, gamla staden, med sina gamla hus, det som finns kvar av fortet som grundades på 1400-talet, moskén Altum Alem byggd på 1500-talet, bazargatan som kryllar av små affärer och alltid är full av folk, den stora gågatan som går norrut från Zitni trg som kantas av små, trevliga restauranger och uterestauranger, och så finns det några gigantiska betonghus från 1970-talet(?) med en fascinerande arkitektur. Stadens största sevärdheter, som ligger en bit utanför centrum är dock Crkva Petrova, landets äldsta kyrka, troligen byggd på 5 eller 600-talet. Kyrkan har ett vackert läge på en kulle med fina vyer över staden och dess omgivningar. Kyrkans arkitektur visar bysantinsk influens. Klosterkyrkan Durdevi Stupovi som ligger några kilometer väster om Novi Pazar byggdes på 1100-talet. Sedan 1979 finns den med på UNESCO:s världsarvslista. Kyrkan skadades svårt av under den turkiska epoken men har fortfarande ett flertal vackra fresker.

Klostret Sopocani (UNESCO världsarv) (Serbien)

Klostret Sopocani är regionens viktigaste och ligger i ett vackert landskap väster om Novi Pazar, nära floden Raskas källflöde. Klostret grundades på 1200-talet av kung Uros I och är ett av de finaste exemplen på Raska-skolans arkitektur. Sopocani skadades svårt i samband med oroligheter år 1689 och övergavs. Därefter förföll det nästan helt och var övergivet i cirka 200 år. Under 1900-talet började man återställa klostret. Idag lyser det åter i sin prakt och rymmer bland Europas förnämsta religiösa fresker från 1200-talet. Klostret Sopocani finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Pavlica (Serbien)

Den lilla byn Pavlica ligger vid floden Raska några mil norr om Novi Pazar. Det gamla klostret i byn dateras till 800-talet och bara några få ruiner återstår. Den lilla klosterkyrkan har renoverats och är i gott skick. Klostret låg på en kulle med vackra vyer över en dalgång och berg. Som ersättning för det förstörda klostret har en ny kyrka byggts någon kilometer norr om den gamla. Det är en vacker byggnad men mig fascinerade den gamla kyrkan i bysantinsk arkitektur mera. Värt en avstickare under ett besök av klostret Studenica!

Klostret Studenica (UNESCO världsarv) (Serbien)

Klostret Studenica är ännu en av Serbiens klosterklenoder och ett av de landets heligaste. Klostret ligger, som flertalet andra, i ett vackert naturområde. Det omges av berg och vid floden med samma namn i Raska-dalen. Klostret byggdes på 1100-talet och omges av en hög stenmur. Innanför muren finns tre kyrkor, ursprungligen fanns här nio. Den äldsta av de kvarvarande är Bogorodicina Crkva som färdigställdes år 1196 och har influens av både romansk såväl som bysantinsk arkitektur. De flesta av kyrkans fresker var färdigställda år 1209  och har bevarats i gott skick.

Den andra av de bevarade kyrkorna är Kraljeva Crkva som byggdes på order av kung Milutin år 1314. Freskerna i denna kyrka tillhör de förnämsta i Serbien och är väl bevarade.

Sveta Nikola är den tredje kyrkan i klosterkomplexet, byggd under tidigt 1200-tal. Freskerna är mindre spektakulär än i de andra två kyrkorna, men väl värda att titta på. Ikonerna från 1600-talet är mycket imponerande.

Klostret Studenica är med på UNESCO:s lista över världsarv sedan 1986.

Tara National Park (Serbien)

Bilresa: Novi Pazar – Duga Poljana – Sjenica – Nova Varos – Cajetina – Kremna – Bajina Basta – Perucac (208 km)

Besöket i Tara National Park skulle bli en av resans höjdpunkter var det tänkt när jag planerade den. De sista cirka 100 kilometrarna från Novi Pazar blev en ”rysare” eftersom det regnade och ofta var kraftig dimma, ibland kunde jag inte se mer än 2-3 streck av mittlinjen att orientera efter och det hände att både flockar av kor eller får dök upp ur dimman, eller traktorer och motorredskap.

Jag hade bokat ett rum i den lilla byn Perucac på telefon, men chansade på att hitta ett hotellrum i Bajina Basta, den närmaste staden, när jag kom fram. Inga rum fanns lediga på hotellet varför jag fortsatte till Perucac. Innan jag kom till hotellet jag bokat rum på frågade jag en man om det fanns andra boendemöjligheter än hotellet jag bokat rum på. ”Jo, försök på Hotel Jezero vid sjön.” Eftersom det inte stod några bilar framför hotellet jag bokat rum på fortsatte jag till Hotel Jezero.

”Tyvärr, vi har inga rum lediga”, var besked jag fick. Jag fortsatte att prata med den trevliga receptionisten en stund för att få reda på alternativ. ”Vänta ett tag”, sade hon och ringde ett telefonsamtal. ”Du kan få bo här på hotellet. Jag frågade chefen om det fanns ett rum åt dig.” Därmed fick jag rum på ett av resans finaste hotell med ett otroligt vackert läge med vy över kraftverksdammen, rakt in i Bosnien! Tyvärr låg molnen lågt och begränsade vyerna. Detta skulle nu bli min bas för vandringar i Tara National Park.

I Tara National Park har man registrerat over 1 000 olika växtarter, över 130 fågelarter och 37 olika fiskarter. Här lever både brunbjörn och gems.

Byn Perucac är en liten trevlig jordbruksby med ett par hotell och pensionat. Den ligger alldeles intill floden Drina, som här bildar gräns mellan Serbien och Bosnien-Herzegovina. De turister som söker sig hit kommer för att semestra i fridfull natur eller för vandringar i Tara National Park.

Jag gjorde en vandring i den lilla byn för att titta på några av de speciella hus som finns här, för att komma nära floden Drina och för att titta på forellerna i floden Reka Vrela, även kallad ettårsfloden för att den bara är 365 meter lång. Dessutom vandrade jag en bit upp för Perucacsjön som bildades när man byggde kraftverket i floden Drina. Sjön omges av berg på båda sidor och i den ligger massor av husbåtar, vissa i mycket märklig form. Vyerna skymdes av låga moln och dis.

Första dagen jag skulle vandra i Tara National Park regnade det kraftigt och dimman låg lågt över bergen varför det var meningslöst att ge sig upp i dessa. Istället körde jag in till staden Bajina Basta som ligger cirka 15 kilometer från Hotel Jezero.

Bajina Basta (Serbien)

Bajina Basta, ofta kallad för ”Västra Serbiens pärla”, är en liten gränsstad med 9 – 10 000 invånare. Centrum består av gamla hus, ett antal olika affärer, myndighetsbyggnader, restauranger, caféer och det stora hotellet, som jag inte fick plats på. Eftersom det regnade ganska mycket var det få människor ute på gatorna och det mesta kändes grått och trist. Jag passade på att köpa en god kaka med äppelfyllning som jag tog till kaffet i väntan på att regnet skulle minska. Vid lunchtid regnade det bara lite varför jag fortsatte min promenad genom staden.

På en grå och sliten bakgård hörde jag en orkester spela. Jag gick dit och såg att man höll på att förbereda ett bröllop. Den klämmiga musiken ekade mellan husen men lyckades aldrig helt få bort den grå stämningen. Efter ett tag kom bröllopsgästerna och ytterligare en stund senare kom brudparet. Nu höjdes tempot. Mycket dricka och mat. Jag bjöds fram för att smaka på slivovic (plommonbrännvin), eller öl men var tvungen att tacka nej till båda eftersom jag körde bil. När brudparet gav sig iväg till kyrkan lämnade jag bakgården för att köra till klostret Raca, som är traktens stora sevärdhet.

Klostret Raca byggdes på uppdrag av kung Dragutin på 1200-talet. Det renoverades på 1500-talet och blev en betydelsefull plats där man kopierade religiösa skrifter. I slutet av 1600-talet förstördes klostret av turkarna. Det renoverades på 1790-talet och klostrets nya kyrka byggdes år 1826. Klostret är idag av stor betydelse för trakten.

Vid 16-tiden hörde jag tutande bilar och tittade ut genom hotellfönstret. Jag kände igen den första bilen. Brudparets bil som jag sett i Bajina Basta tidigare under dagen och då förstod jag att bröllopsfesten skulle hållas på Hotel Jezero! Bil efter bil körde in på hotellets parkeringsområde och snart var den fylld till sista plats. Det skulle bli en rejäl fest förstod jag.

På väg tillbaka till rummet, efter att ha ätit middag i hotellets restaurang, kom en man fram och hälsade på mig. Jag kände genast igen honom från gästmottagningen i Baijna Basta tidigare under dagen där jag talat med honom. Han hälsade mig välkommen till bröllopsfesten, men jag tackade nej eftersom jag inte hade anknytning till någon av gästerna.

I trappan upp till mitt rum grep en man tag i mig och ledde mig fram till en grupp trumpetare. Han ville sjunga för mig! Strax kom ytterligare ett par andra manliga gäster som anslöt sig till sången och trumpetarna spelade för fullt bara ett par meter från mina öron. Kanske ingen direkt skönsång, men kul upplevelse! När de sjungit några låtar för mig, jag var alldeles lomhörd av trumpetspelet, skulle det bjudas på någonting drickbart. Jag valde slivovic, plommonbrännvin. Vi gick in i festsalen och satte oss vid ett bord fullt med andra gäster och plötsligt var jag med i bröllopsfesten. Slivovicen kom till bordet och snart kände jag dess verkan. Det kom in mat; sallad och kokt kött mm Jag skulle äta, men orkade inte eftersom jag nyligen ätit middag. Det fick bli några smakbitar. En av männen, som talade en hyfsad engelska visade sig vara chef för kraftverket utanför hotellet. Jag blev presenterad för en serb som hade studerat i Kanada osv. Under en dryg timme deltog jag i den den stora bröllopsfesten, cirka 350 gäster, och fick njuta av serbiska sånger och danser. Ett riktigt trevligt inslag i resan!

Den tredje dagen i Perucac var det fortfarande disigt och bergen insvepta i låga moln. Trots detta chansade jag på att kunna göra någon form av vandringar inne i Tara National Park.

Först körde jag söderut längs floden Drina och fick uppleva den vackra strandvägen längs Perucac-sjön, sikten skymdes dock av dis. Vägen följer Drina-kanjonen som här slingrar sig fram. Efter några kilometer svängde den klippkantade vägen upp i bergen och blev allt smalare, men fortfarande asfalterad. Mitt mål var att köra till Pred Krst där det finns vandringsmöjligheter. Efter cirka 10 kilometer på den dåliga vägen vände jag eftersom sikten bara blev allt sämre. Jag chansar på att köra till Mitrovac istället, tänkte jag.

Mitrovac är en gammal by högt uppe i Taramassivet. Här finns både hotell och vandringsleder. Vägen dit är betydligt bättre än till Pred Krst. Under några kilometer var sikten hyfsad och jag fick t o m en vacker vy över floden Drina en bit upp på berget. Sedan kom dimman. Ju högre upp jag körde desto tjockare blev den. Under fem-sex kilometer såg jag inte mer än ett par av mittstrecken i taget. Jag var åter på väg att vända, men höll ut. När jag kom upp till Mitrovac var dimman som genom ett trollslag borta! Jag parkerade snabbt bilen och gav mig ut på en av lederna. Efter en timme kom dimman tillbaka och jag förstod att vyerna över sjöar och floden Drina jag var på jakt efter aldrig skulle visa sig varför jag vände och gick tillbaka till Mitrovac där jag gick in på en liten restaurang och beställde kaffe och pannkakor med sylt. Detta blev en liten kompensation för de missade vandringarna i Tara.

Tillbaka till Belgrad (Serbien)

Bilresa: Hotel Jezero – Perucac – Bajina Basta – Valjevo – Lazarevac – Belgrad (182 km)

Dagen därpå var det dags att återvända till Belgrad och därmed var resan i Serbien och Makedonien nästan slut. Det var lika grått och regnigt när jag lämnade Hotel Jezero på morgonen och jag var naturligtvis lite besviken att jag inte hade fått se några berg i Tara National Park innan jag körde härifrån. Men så grymt kan livet vara ibland….. Efter en och en halv dag i Belgrad flög jag hem till Sverige.

Resa till Serbien, Belgrad, Novi Pazar, Studenica, Golubac, Tara mm

Det här var inte den roligaste eller mest spektakulära resa jag gjort, men det är kul att ha besökt dessa två länder. Behållningen var att jag sett flera sevärdheter som finns med på UNESCO:s lista över världsarv, en del vacker natur och en av världens äldsta sjöar. Dessutom hade jag träffat en del trevliga människor. Serbien väckte ingen direkt lust att återvända, det gjorde däremot Makedonien. Kanske återvänder jag någon gång till detta land?

Resan gjord 2011

Mer information om Serbien       Serbien-Grundfakta   Serbien-Landsfakta

Serbien turism      Visit Serbia

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik