tyskland-resa-quedlinburg och goslar

Samtliga bilder visar objekt på ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

Tyskland – Quedlinburg, Rammelsberg och Goslar, UNESCO

quedlinburg, rammelsberg och goslar var platser jag besökte på denna resa till tyskland

Resa till Tyskland – Quedlinburg, Rammelsberg och Goslar

Man besöker inte Tyskland för att sola och bada. För den som är kulturellt intresserad och vill se flera världsarv är landet en bra destination! Tyskland är i mångt och mycket ett försummad resmål, tycker jag.

Min allra första resa utomlands för många “herrans år sedan” gick, bland annat till Tyskland med en VW “Skalbagge” från Dalarna. Den resan upplevde jag naturligtvis som ett stort äventyr! Efter den resan har jag återkommit till Tyskland några gånger och under mitt arbetsliv var jag stationerad i landet under en period. Jag har alltid gillat att besöka Tyskland. Det är ett välfungerande land och har en hel del intressanta kulturella upplevelser att erbjuda.

Min senaste resa gick till städerna Quedlinburg och Goslar med sina gamla medeltida och världsarvsklassade stadskärnor samt gruvan i Rammelsberg, även den med på UNESCO:s lista över världsarv. Gruvan var i drift i över ettusen år innan den stängdes år 1988.

Från Göteborg körde jag via Malmö och Öresundsbron till Rödby där jag tog färjan till Puttgarden. Härifrån körde jag via Lubeck, Hamburg, Hannover och Braunschweig till Quedlinburg, som blev första stoppet på resan.Sträckan med bil från Göteborg till Quedlinburg är knappt 100 mil.

Det första jag gjorde när jag kom till Quedlinburg var att leta upp pensionatet som Turistbyrån förmedlat. Enkelt, rent, ett centralt läge och en god frukost gjorde boendet behagligt. Från pensionatet hade jag promenadavstånd till alla sevärdheter i staden. Under tre dagar, vilket var tillräckligt med tid för att i lugn och ro ta till sig staden och dess sevärdheter, utforskade jag Quedlinburg och dess attraktioner. Dock var vissa stängda eftersom jag var här i januari då det verkligen är lågsäsong för turismen.

Quedlinburg – Tysklands första huvudstad

Staden Quedlingburg, cirka 28 000 invånare, som ligger i delstaten Sachsen-Anhalt är idag en liten pittoresk småstad vars gamla stadskärna togs upp på UNESCO:s lista över världsarv år 1994. Staden är ett populärt turistmål. Quedlinburg ligger i norra delen av bergsområdet Harz på 120 meters höjd.

Quedlinburg räknas som den tyska nationens födelseplats. På 900-talet efter Kristus fram till år 1056 , var staden huvudstad i det Östfrankiska riket under den Ottonska-perioden. År 919 kröntes kung Heinrich I som blev den förste självständige regenten.  Quedlinburg har varit ett betydelsefullt religiöst centra sedan tidig medelålder och ett viktigt handelscentrum under Hansa-perioden. Stadens välstånd kom från brytning av silver, koppar och tenn i närliggande gruvor.

Under 800 år styrdes staden av kvinnor vilket började när Kung Heinrich I:s änka, Matilde,  grundade ett kloster  för adelskvinnor år 936 och fortsatte med att deras barnbarn blev stadens överhuvud som abbedissa år 966. Därefter styrdes Quedlinburg av enbart abbedissor fram till år 1802 då Napoleon invaderade staden och upplöste klostret.

Quedlinburg har haft svensk anknytning vid ett flertal tillfällen. Kung Gustav II Adolf befriade staden från plundrande stråtrövare på 1600-talet. När han dödades vid Luetzen skrev stadsborna en hyllningsdikt till hans ära. I början av 1700-talet var grevinnan Aurora av Königmarck prostinna vid riksstiftet och i slutet av 1700-talet var Kung Adolf Fredriks dotter Sophie Albertine abbedissa i klostret.

Under den nationalsocialistiska perioden på 1930-40-talen var Quedlinburg av stor betydelse för sin germanska historia och staden besöktes därför både av Adolf Hitler såväl som Heinrich Himmler. I slottsmuseet på Schlossberg finns delar av riksörnen som satt inmurad i ett fönster i stiftskyrkan St Servatii bevarad.

Vid uppdelningen av Tyskland efter andra världskriget hamnade Quedlinburg i Östtyskland.

Jag tyckte omedelbart om Quedlinburg och dess medeltida miljö. Det var härligt att få ströva runt på stadens gator utan de stora turisthorder som brukar finnas här under högsäsongen.Nedanstående sevärdheter tittade jag på under mina dagar i staden.

Altstadt – Den Gamla staden

I Quedlinburgs gamla stadskärna, Altstadt, finns mer än 1 300 korsvirkeshus, bland annat Tysklands och Mellaneuropas äldsta, från slutet av 1300-talet. Husen var ganska illa åtgångna av tidens tand när landet förenades, men rustades snabbt upp med hjälp av bidrag från UNESCO och idag kan man njuta av många vackra hus och byggnader från medeltiden. Här finns också en del vackra Jugendhus byggda i början av 1900-talet.

Den gamla stadens hjärta är Marktplatz, marknadsplatsen. Runt denna ligger många vackra korsvirkeshus, det vackraste är Gildehaus zur Rose med sina fasaddekorationer byggt år 1612, och det imponerande rådhuset byggt på 1320-talet. Här står den ståtliga Roland-statyn, som symboliserar stadens privilegier och rättigheter. Den första statyn av Roland uppfördes år 1426 och är en av de äldsta i landet. Den förstördes dock år 1477 men återuppfördes år 1868.

Nära Marktplatz ligger också St Blasii kyrkan som kan vara stadens äldsta kyrka. Den omnämndes i skrift för första gången år 1213 men bör ha sitt ursprung i 1 000-talet. År 1268 genomfördes en större ombyggnation, på 1500-talet fick kyrkan dubbeltornet och mellan åren 1714 och 1717 genomgick kyrkan en ny ombyggnation och fick då sitt nuvarande utseende  med inslag av barock.

En bit bortom St Blasii på Wordgasse 3 ligger Quedlinburgs, Tysklands och Mellaneuropas, äldsta korsvirkeshus byggt i slutet av 1300-talet. Runt detta finns många andra mycket vackra korsvirkeshus.

Inte långt från pensionatet på Webergasse där jag bodde ligger Schreckensturm, Skräckenstorn, som var ett av de starkaste försvarstornen i stadsmuren. Det byggdes på medeltiden och användes då även som stadsfängelse.

Några av den gamla stadens vackraste korsvirkeshus, förutom Gildehaus zur Rose, anses vara Familjen Salfelds bostadshus, Kornmarkt nr  5 och 6, byggt på 1700-talet, Friherre Christoph von Hagens hus, Bockstrasse nr 6, byggt på 1560-talet, och Gruenhagen huset på Markt nr 2 byggt på 1700-talet.

Förutom dessa hus fanns det många andra mycket vackra korsvirkeshus att titta på under mina strövtåg genom “Die Altstadt”!

Die Neustadt – Den nya staden

På 1200-talet uppstod “Die Neustadt”, Den nya staden, när folk från de omkringliggande byarna sökte sig till den tryggare staden på grund av politisk oro och svårigheter att försörja sig på landsbygden. Sina hus byggde de utanför stadsmuren och startade en ny tillvaro med egen administration, stadsmur, stadsportar och försvarstorn. Bara rester av den gamla muren och försvarstornen finns bevarade då den rivits allteftersom staden vuxit. Det enda stadstornet som finns bevarat i nästan ursprungligt skick är ” Der Gänsehirtenturm”, Gåsvaktartornet.

Skiljelinjen mellan ”Die Altstadt” och ”Die Neustadt” gick vid en kanal som delade de båda stadsdelarna. För att komma till respektive stadsdel var man tvungen att gå över bron som kallas för ”Zwischen den Städten”, Mellan städerna.

Stadsbilden i ”Die Neustadt” domineras av den mäktiga kyrkan St Nikolaikirche med sina 72 meter höga torn. Kyrkan har sitt ursprung i 1200-talet och finansierades enligt legenden till stor del av en man som funnit en guldskatt på platsen där kyrkan byggdes.

St Nikolaikirche byggdes ursprungligen som en romansk basilika men byggdes om till en gotisk kyrka på 1400-talet. År 1540 infördes Reformationen i ”Die Neustadt” och sedan dess hålls evangeliska Gudstjänster i kyrkan. På 1700-talet fick kyrkan inslag av barockarkitektur.

Precis som i ”Altstadt” finns här många vackra korsvirkeshus väl värda att titta på, men den medeltida atmosfären upplevs betydligt starkare i ”Den gamla staden”, tycker jag.

Webergasse, som jag bodde på, mynnar i norr ut på den forna marknadsplatsen i ”Die Neustadt”. Hit gick jag på kvällarna för att äta middag på olika restauranger som ligger runt torget.

Muenzenberg – Klosterberget

För att komma till Muenzenberg, ett av Quedlinburgs två berg, gick jag från Marktplatz via Blasiistrasse, Hohe strasse och Altetopfstrasse ut på Wipertistrasse och upp på Muenzenberg som är ett populärt besöksmål. Från Muenzenberg har man en fin vy över Quedlinburgs mest populära besöksmål, Schlossberg.

På Muenzenberg lät den första abbedissan, kejsarens dotter Mathilde, bygga ett kloster år 986. I slutet av 1600-talet var anläggningen så förfallen att folk tilläts bygga bostäder i det forna klostret. Dessa utgör nu ännu ett område med pittoreska korsvirkeshus i staden.

Idag kan man åter vandra i delar av kyrkan som restaurerats och nu innehåller ett museum.

Jag strövade runt en lång stund på Muenzenberg för att insupa atmosfären och titta på de gamla 1600-talshusen innan jag gick vidare till den gamla Wipiterikyrkan.

St Wipiterikirche – Wipiterikyrkan

En bit sydväst om Muenzenberg ligger den gamla kyrkan St Wipiterikirche som byggdes på 1 000-talet. Den ersatte en basilika byggd på 900-talet. St Wipiterikirche är speciellt sevärd för sin krypta. Efter införandet av Reformationen fungerade kyrkan som en evangelisk församlingskyrka fram till år 1812. Kyrkan övergavs under en period och användes då som lada. Först år 1959 började kyrkan återanvändas efter en mångårig renovering, nu som katolsk kyrka.

St Wipiterikirche var tyvärr stängd för säsongen under mitt besök varför jag inte kunde titta på den gamla kryptan, kyrkans största sevärdhet. Från St Wipiterikirche gick jag tillbaka in i ”Altstadt” via Altetopfstrasse.

Schlossberg med slottet och Stiftskyrkan St Servatii

Quedlingsburgs mest magnifika sevärdhet, enligt många, är Schlossberg, Slottsberget, som syns vida omkring. Berget kröns av det vackra slottet och den mäktiga, mer än ettusen år gamla, stiftskyrkan St Servatii, även benämnd St Servatius.

Via en promenad genom den gamla staden kommer man upp på berget. På vägen dit går man genom kvarter med vackra medeltida korsvirkeshus. På Lange Gasse finns flera unika hus, bland annat Finkenherd och på Schlossberg Strasse nr 12 ligger Klopstockhaus där den berömde diktaren Friedrich Gottlieb Klopstock bott. På vägen upp på berget har man fina vyer över Quedlinburg och Muenzenberg.

Jag började med att besöka Slottsmuseet som är inrymt i det vackra renässansslottet från 16-1700-talen. Där man kan titta på vackert inredda rum som olika härskare har bott i, lämningar från stenåldern, vapen, bestraffningsföremål, ett mobilt fängelse och delar av riksörnen som nazisterna dekorerade kyrkan St Servatii med.

Därefter besökte jag den mäktiga kyrkan St Servatii som började byggas på 900-talet. År 1129 byggdes kyrkan om till en basilika. Omkring år 1320 fick kyrkan gotiska inslag. St Servatii har en unik krypta där kung Heinrich I är begravd tillsammans med sin hustru Mathilde och flera abbedissor.

I St Servatii finns flera av kyrkans religiösa värdeföremål förvarade i en skattkammare.

Heinrich Himmler och Adolf Hitler hade ett särskilt intresse av St Servatii då det anses att det tyska riket föddes här. Nazisterna dekorerade ett rundfönster med den stora riksörnen, som dock togs bort efter andra världskrigets slut. Delar av den finns bevarade på golvet i ett rum i Slottsmuseet. Både Adolf Hitler, Heinrich Himmler och andra nazistiska höjdare besökte kyrkan St Servatii.

Mina tre dagar i Quedlinburg tog slut alldeles för fort! Här hade jag gärna tillbringat mera tid med att ströva runt i den medeltida atmosfären och hade det varit sommar hade jag gärna vandrat på leder i det vackra landskapet eller hyrt en cykel för att komma djupare in i det legendomspunna bergsområdet Harz.

Från Quedlinburg körde jag till Goslar, en annan av de vackra små städerna i Harz. På vägen till Goslar besökte jag den världsarvsklassade gruvan i Rammelsberg.

Rammelsberg – Världsarvslistad gruva

Arkeologiska fynd visar att järnmalm har utvunnits i det 636 meter höga berget Rammelsberg redan för mer än 3 000 år sedan i mindre skala. Storskalig gruvdrift har dock pågått i mer än 1 000 år. Hela 27 miljoner ton koppar, bly och zink har hämtats ur bergets inre innan gruvan stängdes år 1988. År 1992 togs gruvan och den gamla delen av staden Goslar upp på UNESCO:s världsarvslista.

Idag fungerar gruvanläggningen i Rammelsberg som ett stort museum, både ovan såväl som under jord. Många intressanta guidade turer, man får inte gå under jord på egen hand, erbjuds besökare.

Under mitt besök i Rammelsberg valde jag att titta på anläggningarna ovan jord och att gå med på en guidad tur under jord som tog mig till en av gruvans äldsta delar.

På smala, slingrande och svagt upplysta gruvgångar följde jag med en guide till delar av gruvan som visade hur man ledde bort grundvattnet med hjälp av konstgångar, en metod som successivt utvecklades på 1500-talet, och hur berget hettades upp med hjälp av eldar för att kunna brytas.

En synnerligen intressant guidad tur som tog cirka en och en halv timme.

Efter besöket i Rammelsberg körde jag till hotellet i Goslar och checkade in för att sedan direkt börja mina rundvandringar i Goslar.

Goslar – Kejsarstaden i Harz

Lilla Goslar, cirka 41 000 invånare, är ett populärt turistmål i delstaten Niedersachsen.  Staden grundades år 922 av kung Heinrich I av Sachsen. På 1 000-talet lät den tysk-romerske kejsaren Heinrich II uppföra en Kaiserpfaltz, en byggnad som användes till en början när kejsaren reste runt i riket men blev sedan säte för kejsarna fram till år 1219.

Goslar var under lång tid en viktig och rik stad då berget Rammelsberg, där man utvann zink, koppar och silver, låg alldeles i närheten. Mynt som präglats i Goslar har hittats så långt norrut som på Färöarna. Flera riksdagar hölls i Goslar.

På 1300-talet fick staden status som fri riksstad och blev medlem i Hansan. Under det trettioåriga kriget besattes Goslar av svenska trupper. År 1802 upphörde stadens status som fri riksstad när Goslar tilldelades Preussen.

Under Nazityskland blev åter Goslar en viktig stad då den blev centralpunkt för organisationen Reichsnährstand.

År 1992 förklarades den historiska stadskärnan och gruvan i Rammelsberg som världsarv av UNESCO.

Vilka sevärdheter tittade jag på i Goslar?

Mitt hotell, ett korsvirkeshus på Bäringer Strasse, låg nära den historiska stadskärnan varför jag snabbt kunde nå de flesta sevärdheterna till fots. Direkt efter incheckningen på hotellet gav jag mig ut på den första vandringsturen bland stadens mer än 1 500 korsvirkeshus.

Rundvandringarna under mina två och en halv dagar i Goslar räckte till för att till fots bekanta mig med den historiska delen av staden. Dock kunde jag inte besöka alla sevärdheter jag planerat att göra då flera var stängda för säsongen och för att tiden att gå på djupet inte var tillräcklig.

För att snabbt få bättre kännedom om de viktigaste sevärdheterna i den medeltida staden följde jag med på en guidad stadsvandring arrangerad av Turistbyrån. Den gav mig också tillträde till ett  par platser som jag inte kunde ha besökt på egen hand, Hyllningssalen i Rådhuset och ”Das Grosse Heliges Kreuz”.

När jag kom ut från hotellet behövde jag bara korsa gatan för att komma in på den smala gatan Mönchestrasse som leder vidare in i Goslars historiska del. Längs Mönchestrasse ligger många vackra korsvirkeshus. Dessa var de första jag tittade på i Goslar men det skulle bli många fler under mina dagar i staden!

Här nedan finns en kort beskrivning av de sevärdheter jag tittade på.

Kejserlig arkitektur

Kaiserpfaltz, Kejsarpalatset, byggdes mellan åren 1040 och 1050 för att härbärgera kejsaren och hans hov  under hans rundresor i riket. Det blev senare permanentbostad åt flera kejsare.  Kaiserpfaltz genomgick en stor renovering på 1870-talet. I kejsarsalen finns vackra fresker målade av Hermann Wislicenus. Under en stenplatta i St Ulrichs-kapellet ligger hjärtat av kejsaren Heinrich III bevarat.

Domvorhalle, ingången till Goslars stora katedral är det enda som finns kvar av katedralen som byggdes på 1 000-talet. Den revs efter en storbrand i staden på 1800-talet för att materialet skulle användas till stadens återuppbyggnad.

Mäktiga kyrkor

Kyrkan Marktkirche är en av Goslars största kyrkor och dominerar vyn över den gamla staden. Kyrkan är byggd på 1100-talet och noterades i skrift första gången år 1151 som en romansk basilika med tre skepp. År 1295 kompletterades kyrkan med gotiska valv. År 1528, i samband med Reformationen, blev kyrkan evangelisk. År 1573 drabbades kyrkan av en brand i det västra taket. År 1844 drabbades kyrkan av ännu en brand, då även många hus i innerstaden eldhärjades. Under åren 1998 till 2 000 genomgick kyrkan sin senaste renovering enligt sengotisk arkitektur. Trots bränder finns vackra glasfönster från 1200-talet, barockaltaret från 1659 och predikstolen från 1581 bevarade.

Kyrkan St Jacobi Kirche är stadens äldsta kyrka och började byggas år 1073 i romansk arkitektur men har genom olika tillbyggnader förvandlats till en kyrka i gotisk stil. När Reformationen infördes i Goslar övergick St Jacobi till att bli en evangelisk kyrka. Interiört finns flera intressanta saker att titta på, bland annat predikstolen från 1620, den vackra 1600-tals orgeln och dopfunten från 1592. År 1803 blev kyrkan åter katolsk. St Jacobi är en pampig kyrka med dubbla kyrktorn.

Kyrkan Frankenberger Kirche, eller som den också kallas Peter-Pauls Kirche, ligger i Frankenberg-kvarteren på stadens högsta punkt och var en av de 47 kyrkor som funnits i Goslar. Frankenberger Kirche byggdes mellan åren 1130 och 1150 i romansk arkitektur. Idag har kyrkan en vacker interiör i barock efter en ombyggnation. Kyrkan var egentligen stängd för säsongen men jag kunde besöka den på grund av att en konsert skulle hållas i kyrkan på kvällen.

Kyrkan Neuwerk-Kirche är en imponerande byggnad i senromansk arkitektur och byggdes i slutet av 1100-talet / början 1200-talet av cisterciensorden. Neuwerk-Kirche är Goslars enda orörda romanska kyrka. Runt kyrkan finns en vacker trädgård. Neuwerk-Kirche var tyvärr inte öppen för säsongen vid mina besök varför jag fick nöja mig med att titta på kyrkan exteriört.

“Goslars hjärta”

Marktplatz, den gamla marknadsplatsen, är hjärtat i den medeltida staden. Runt detta finns flera vackra byggnader; Rådhuset som byggdes på 1400-talet. I detta finns den så kallade Huldingungssal, Hyllningssalen, med sina fantastiska vägg- och takdekorationer från 1500-talet. Jag fick möjlighet att se denna sal tack vare att jag följde med på en guidad stadsvandring.

Kaiserwort, det vackra röda huset intill rådhuset, uppfördes på 1490-talet som köpmännens gilleshus. Köpmännen ville visa sin rikedom genom detta pampiga hus som nästan överglänser rådhuset. På 1800-talet gjordes gilleshuset om till hotell och fungerar som ett sådant än idag. Kaiserwort är vackert utsmyckat med flera statyer i naturlig storlek.

Mitt emot rådhuset finns ett hus med klockor på gaveln. Fyra gånger om dagen ringer dessa i ett klockspel samtidigt som dörrar öppnas för de figurer som cirklar under klockorna och visar arbetare i Rammelsbergsgruvan.

Den vackra fontänen på Marktplatz med ”Goslarörnen” uppfördes på 1300-talet som en symbol att Goslar var en fri Kejsarstad.

Schuhhof, Skoplatsen, som ligger strax intill Marktplatz, är stadens äldsta torg. Det kantas av vackra korsvirkeshus och arkader med affärer. På Schuhhof ligger Skomakarnas gilleshus med sina vackra dekorationer. I samband med Goslars julmarknad är torget rikt utsmyckat och drar därför många besökare till sig.

Magnifika korsvirkeshus

Det finns mer än  1500 välbevarade korsvirkeshus i Goslar. Några av de mer framträdande är Kemenate Röver på Frankeberger Strasse nr 11 med sin stora inkörsport för häst och vagn. Byggt omkring år 1500. Bäckergildehaus, Bagarnas gilleshus, är ett pampigt korsvirkeshus som pryds av Goslarörnen. ”Korsvirkesdelen” på huset tillkom år 1557. Husets nederdel är äldre än så. Färber Gildehaus, Färgarnas gilleshus byggt på 1500-talet. Siemenshaus anses vara ett av Goslars vackraste korsvirkeshus och byggdes år 1693 av den kända industrifamiljen som har sitt ursprung i staden. Mönchehaus ett korsvirkeshus byggt år 1528 med vackra sniderier. Detta var det första riktigt vackra korsvirkeshuset jag tittade på. Idag ryms ett konstmuseum i huset. Brusttuch är ett rikt dekorerat korsvirkeshus byggt år 1521. Det gamla huset är vackert dekorerat med sniderier som visar bilder ur den antika mytologin, djur och bilder som är svårtydda idag. Förr var detta ett hus som ägdes av rika borgare. Nu fungerar huset som hotell. Här skall man ta tid på sig att titta på de vackra sniderierna i detalj!

Stadens försvar

Försvarstornet Zwinger uppfördes år 1517. Tornet med sina 6 och en halv meter tjocka väggar gör det till ett av Europas mäktigaste försvarstorn. Zwinger ingick i stadens försvarssystem och kunde rymma upp till 1 000 personer som sökte skydd i ofredstider.  Idag finns ett privatägt museum i Zwinger.

Breites Tor, Den breda porten, var en del av befästningsverket och en av stadsportarna, Breites Tor byggdes på 1500-talet då stadens försvar byggdes ut och förstärktes. En stor del av stadsmuren revs under 1800-talet och i början av 1900-talet för att staden skulle kunna expandera. Mitt emot Breites Tor finns ännu ett försvarstorn bevarat.

Sociala byggnader

Grosses Heiliges Kreuz med Johanneskapellet byggdes år 1254 som fattighus. Idag finns här pensionärsbostäder i en del av anläggningen och i en annan del håller olika konsthantverkare till. Ett besök i Grosses Heiliges Kreuz brukar ingå i en stadsvandring.

St Annen-stift är ett vårdhem för föräldrarlösa, äldre och svaga som grundades år 1494. Korsvirkeshuset i vilket St Annen Stift håller till i är byggt år 1488 och är därmed det äldsta i Goslar.  St Annen-stift har öppet vissa tider för besök. När så är fallet ser man det på den öppna grinden framför huset. Tyvärr var stängd när jag passerade.

Kleines Heiliges Kreuz, i Frankenbergerdistriktet, var ett av de tio sjukhus som fanns i det medeltida Goslar. Kleines Heiliges Kreuz, nämndes första gången i skrift år 1394, är ett vackert korsvirkeshus som man passerar på vägen till Frankenberger Kirche.

Övrigt sevärt

Lohmuehle är den enda återstående av stadens 40 kvarnar. Lohmuehle ligger i samma hus som Tennfigursmuseet.

Goslar med sin medeltida bebyggelse, de mäktiga kyrkorna byggda på 1 000-talet, det enorma Kejsarpalatset mm var en stor kulturell upplevelse. Dock störde de moderna butikerna och varuhusen som fanns här och var i den gamla staden, tycker jag. Men, Goslar är absolut värt ett besök för den som tycker om arkitektur och medeltida miljöer!

Jag besökte Quedlinburg, Rammelsbergs gruva och Goslar under en tiodagarsresa i januari. Kanske inte bästa tiden att åka till Tyskland, men jag hade tur med vackert vinterväder som gav de medeltida miljöerna lite av en sagostämning. En fördel var att det knappt var några turister i städerna, som annars är mycket populära resmål.

Båda städerna är klart värda att besöka för sina vackra medeltida miljöer och ett besök i Rammelsbergsgruvan är intressant! Quedlinburg blev min favorit med sin mera oförstörda stadskärna jämfört med Goslars där man hittade moderna varuhus och affärer insprängda bland de gamla korsvirkeshusen. 

Jag kommer gärna tillbaka till Harzområdet för att uppleva det med cykel eller till fots!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik
 

 

Print Friendly, PDF & Email