usa-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

kalifornien, los angeles, hollywood, san francisco, death valley, nevada, boulder, las vegas, arizona, grand canyon, grand teton nationalpark, monument valley, utah, arches national park, salt lake city, wyoming, jackson, grand canyon, south dakota, custers nationalpark, badlands nationalpark, mount rushmore, mitchell, minnesota, minneapolis, scandic, taylor falls, mora, lindstrom, illinois, chicago och wilmette var platser jag besökte under min resa till usa, rainer stalvik

Fler bilder från USA finns på www.stalvik.com

För mer information  USA-Grundfakta   USA-Landsfakta

Resa till USA – Bil från L A till Chicago, S F, Las Vegas, Grand Canyon, S L C mm

USA, världens till ytan fjärde största land, har mycket att erbjuda en resenär. Här finns en fantastisk natur och ett intressant folkliv. Amerikanarna är lätta att få kontakt med och de hjälper gärna en turist. Det är lätt att resa runt i USA om man har tillgång till bil, ofta ett villkor för att man skall nå avlägsna naturreservat eller intressanta platser. Ressällskap på resan var min son Mikael som bidrog till att göra denna resa till en av mina finaste och roligaste.

Under fyra veckor körde vi bil från Los Angeles till Chicago genom delstaterna Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah, Idaho, Wyoming, Syd Dakota, Minnesota, Wisconsin och Illinois. Vår bilresa gav oss möjlighet att uppleva större städer som Los Angeles, San Francisco, Las Vegas, Salt Lake City, Minneapolis och Chicago samt en mängd mindre städer och samhällen. Vi besökte också ett flertal nationalparker, till exempel Death Valley National Park, en av världens hetaste platser (det var nästan +50 grader C vid vårt besök), Grand Canyon National Park, Monument Valley, Arches National Park, Yellowstone National Park, Big Horn, Black Hills of South Dakota, Custer National Park, Mount Rushmore och Badlands National Park. När vi körde genom svenskbygderna i Minnesota besökte vi platser med svenskklingande namn som Mora, Almelund, Lindstrom, Scandic mfl. och då klappade hjärtat lite extra.

Mötena med människor var många, roliga och minnesvärda; en ung kvinna vars syster spelat handboll i Partille Cup i min hemstad Göteborg, hotellägaren Patricia Manygoats i Kayenta, mormoner i Salt Lake City, ett gäng som körde runt i South Dakota på sina Harley Davidson-motorcyklar för att spela poker, barägaren Dana, till hälften lakota-sioux indian, i Interior och Miss “Lutefisk” i Minnesotas svenskbygder mfl.

Kulturupplevelserna var av skiftande karaktär; från TV-konserten med mormonernas världsberömda kör i Salt Lake City till en “revolverduell” i den lilla vildavästernstaden Williams utefter Route66 i Arizona.

Tillgång till bil är ett måste om man vill genomföra ett upplägg liknande vårt och ha maximal flexibilitet under resan. Man får dock vara beredd på att avstånden är långa i USA, ofta längre än man kanske tror. När vi lämnade in vår hyrbil, en Chevrolet Cobalt Coupé, i Chicago hade vi kört 10 294 kilometer efter starten i Los Angeles!

Allmänt om resan

Flygrutter

Flyg till USA: Göteborg – Amsterdam – Vancouver – Los Angeles
Flyg från USA: Chicago – Montreal – Amsterdam – Göteborg

Anledningen till att jag flög via Kanada berodde på att jag ursprungligen planerade att resa i Kanada, men ändrade mina resplaner för att kunna resa tillsammans med min son Mikael.

Reseupplägg

Vi grovplanerade vår bilresa i förväg för att den skulle ge oss möjlighet att besöka både intressanta städer såväl som utvalda nationalparker på vägen mellan Los Angeles och Chicago. Under resans gång fick vi tid över att även besöka svenskbygderna i delstaten Minnesota.

Vid reseplaneringen underskattade vi avstånden något mellan de platser vi valt att besöka trots att vi hade ordentliga underlag som angav sträckorna i både tid och miles. Även om vi körde längre än planerat upplevde vi inte någon stress med att hinna besöka de utvalda platserna utan hann till och med att göra saker vi inte planerat i förväg.

Räkna dock med att avstånden mellan sevärdheterna är längre än du tror när du planerar din bilresa!

Vägarna i USA är bra och trafiken utanför storstäderna är inget bekymmer, med undantag vid de stora sevärdheterna. I juni, när vi gjorde vår resa, hade vi väldigt lite trafik varför bilkörningen gick snabbt. Amerikanarna var generellt sett mycket vänliga i trafiken och underlättade vid filbyten i städerna trots trafikstockning.

Resa till USA – En roadtrip från Los Angeles till Chicago

Ungefär så här körde vi:

Los Angeles (CA) – Santa Barbara – San Luis Obispo – Big Sur – Carmel – San Jose – San Francisco – Oakland – Livermore – Bakersfield – Mojave – Inyokern – Ridgecrest – Death Valley – Shoshone – Pharump (NV) – Las Vegas – Boulder City – Kingamn (AZ) – Route 66 till Seligman – Williams – Valle – Grand Canyon National Park – Williams – Flagstaff – Tuba City – Tsegi – Kayenta – Monument Valley – Mexican Hat (UT) – Bluff – Montecelli – Moab – Arches National Park – Väg 128 – Cisco – Green River – Price – Provo – Salt Lake City – Ogden – Pocatello (ID) – Idaho Falls – Swan Valley (WY) – Teton Village – Jackson Hole – Grand Teton National Park – Yellowstone National Park – Cody (SD) – Powell – Lovell – Sheridan – Gillette – Spearfish – Cheyenne Crossing – Deadwood – Sturgis – Rapid City – Mount Rushmore – Custer National Park – Hermosa – Hot Springs – Keystone – Badlands National Park – Interior – Scenic – Rapid City – Chamberlain – Mitchell – Sioux Falls – Worthington (MN) – Albert Lea – Fairbault – Minneapolis – Mora – Almelund – Taylor Falls – Center City – Lindstrom – Scandia – Forest Lake – Blaine – Minneapolis – St Paul – Eau Claire (WI) – Tomah – Madison – Beloit – Elgin (IL) – Chicago

Kostnader

USA förknippar man ofta med höga kostnader, vilket stämmer i vissa fall. Tack vare en låg dollarkurs var det förhållandevis billigt att resa i USA och man kan hålla tillbaka reskostnaderna om man väljer att bo på motell istället för hotell och undvika lyxkrogarna, som det finns gott om.

Vi bodde ofta på Motel6 som är en av de stora motellkedjorna med en lågprisprofil. Kostnaden för ett dubbelrum med AC, dusch och toalett uppgick sällan till mer än USD 60, lite drygt SEK 400:- vid en dollarkurs på SEK 7:-. Andra motellkedjor vi bodde på var Days Inn och Super8 som är lite dyrare, men då ingår ofta en enkel frukost i rumspriset. I San Francisco och i San Louis Obisbo bodde vi på vandrarhem, som också har enskilda rum.

När frukosten inte ingick i rumspriset, och ibland även när den gjorde det, åt vi frukost på restauranger för att få en bra start på dagen. En amerikansk frukost är oftast en riktig kaloribomb och består ofta av 2-3 stekta ägg, harsh brown (stekt potatis), bacon och pannkakor med lönnsirap. Gott, men ack så kraftigt! Priset för en frukost kostar runt USD7-8. Frukostarna som ingick i rumspriset var bäst på Days Inn. På andra motell består den oftast av en kopp kaffe och en fet flottyrring! Den donut som serverades på Econo Lodge i Los Angeles utnämnde vi till resans värsting. Den smakade fruktansvärt äckligt (gammalt träskafferi) och gjorde att vi undvek denna typ av frukostar under resan.

Lunch åt vi ofta på något snabbmatställe som man hittar överallt, eftersom vi i regel var på resande fot och inte ville lägga alltför lång tid på att äta mitt på dagen. Godaste snabblunchen var sandwicharna hos Subway. Lunchkostnaden stannade ofta på USD 4-5.

Middag åt vi på någon restaurang vi tyckte såg trevlig ut, men undvek de lyxigaste. Utbudet av olika restauranger är stort i städerna och betydligt mera begränsat på landsbygden. En grillad köttbit är nästan alltid god i USA och kostnaden för en middag med en öl till kan man få för cirka USD 12 – 15, något lägre om man äter på en asiatisk restaurang.

Bensinpriset är fortfarande lågt jämfört med Sverige, men varierar mellan delstaterna, och mellan stad och landsbygd. Högst bensinpris betalade vi i Kalifornien. I genomsnitt betalade vi cirka USD 3.30 per Gallon (3.7854 lit) vilket gör ett liter pris på cirka SEK 6.10. Vår hyrbil, en Chevrolet Cobalt Coupé, drog ungefär 0.68 lit/mil vilket gjorde att våra drivmedelskostnader också höll sig inom en rimlig nivå. Våra drivmedelskostnader uppgick till totalt cirka SEK 4 270:-. Att hyra bil i USA är även det förhållandevis billigt.

Totalt sett blev vår resa inte speciellt dyr med tanke på hur långt vi körde och allt vi upplevde.

Säkerhet

USA är ett av de säkrare länderna att resa i. Med lite sunt förnuft klarar sig de flesta USA-resenärer utan incidenter under helan resan.

Storstädernas slumområden skall man undvika både dag- såväl som kvällstid. Man bör inte bära allt för mycket kontanter på sig eftersom det fins risk för rån eller att ficktjuvar slår till. Ha alltid uppsikt över din kamerautrustning.

Gör du en bilresa i USA skall du aldrig förvara några värdefulla saker synliga i bilen när du lämnar den. Under natten skall du tänka på att ingenting skall ligga framme på sätena. Allt kan vara av intresse för en person som är ute efter att stjäla. Lås alltid bilen. Ställ bilen på hotellets parkeringsplats eller i ett bevakat garage.

Ta en kopia på alla dina viktiga resedokument och förvara dem separat i bagaget. Det är alltid lättare att bevisa en förlorad handling om man har kopia på den. Skriv upp eventuella resecheckars nummer. Notera numren på dina kontokort och telefonnumren dit du skall ringa för att spärra dem vid eventuell förlust. Ha gärna kortet under uppsikt vid betalningstillfället.

Som sagt – använd sunt förnuft och njut av din resa!

För aktuell information om säkerhetsläget se UD:s information   Din resa utomlands

Resa till USA – Bil från Los Angeles till Chicago

Kalifornien (CA) – “Golden State”

Invånarantal: 36 miljoner
Delstatshuvudstad: Sacramento (434 000 invånare)

Kalifornien är USA:s folkrikaste delstat och har flest representanter i kongressen av dem alla. Kalifornien har blivit en symbol för USA:s mångfald och rikedom. Till ytan är Kalifornien landets tredje största delstat. Allt detta gör delstaten till en av landets mest betydelsefulla.

Kalifornien är en mångfasetterad delstat. Här finns skogar med imponerande redwoodträd, höga bergstoppar, vackra sandstränder och torra öknar. Men här finns också stora städer som Los Angeles och San Francisco. Många söker sig till Kalifornien för få chansen att slå igenom i filmens värld eller för att bli en framgångsrik affärsman/-kvinna. I Kalifornien kanske jakten efter “The American Dream” är som tydligast.

Spanjorerna kom till dagens Kalifornien redan år 1542 men började först på allvar kolonisera området på 1700-talet. Spåren efter dem syns fortfarande. Franciskanermunkarna grundade 21 missionsstationer med ungefär 5 mils mellanrum längs “Camino Real” (“Den kungliga vägen”) som gick från San Diego till Sonoma.

Efter blodiga strider mellan Mexiko och USA övergick Kalifornien till USA 1848. Den stora guldruschen 1849 lockade hit mängder av lycksökare. När man senare fann silver i västra delen av bergen och järnvägen tvärs över kontinenten var färdig 1869 ökade välståndet ytterligare. Med förändringarna kom också etniska motsättningar som började när kinesisk arbetskraft importerades för järnvägsbyggnationen. Invandringen har sedan dess bidragit till delstatens kulturella mångfald.

På Grundfakta USA finns en länk till delstatens officiella hemsida för ytterligare information.

Vi, min son och jag, möttes på LAX, Los Angeles Internationella flygplats. Mikael kom med flyget från London och jag från Vancouver. Under tre dagar, inklusive ankomstdagen, skulle vi utforska den stora staden som har cirka fyra miljoner invånare, vilket inte skulle bli svårt med tanke på hur mycket som finns att göra och se i denna gigantiska stad.

Los Angeles

Vi började med att följa med på en arrangerad rundtur som tog oss till några av stadens största sevärdheter; Venice, Santa Monica Marina, Hollywood, Beverly Hills och Sunset Boulevard. Under denna rundtur fick vi en bra överblick av staden och kunde dagen därpå använda dessa kunskaper att på egen hand söka oss tillbaka till några av de platser vi besökt för att titta mer ingående på dem. Största behållningen på den arrangerade turen var stoppen i Hollywood och på Sunset Boulevard.

Efter besöken i Venice och Santa Monica Marina körde bussen mot Hollywood. Vi passerade några av de exklusiva shoppinggatorna och stannade till på den kanske förnämsta av dem alla Rodeo Drive. Här kan man, om man har tur, se filmstjärnor shoppa. Det var nog så intressanta att bara få se de exklusiva affärerna. Guiden berättad gärna vilka affärer som var filmstjärnornas favoriter. Han var oerhört insatt i alla de stora stjärnornas liv och berättade många anekdoter om dem under turen. Här fanns också det café där delar av filmen “Lady in Red” spelats in.

Nästa stopp var på Hollywood Boulevard, en av världens mest berömda gator, som var full av besökare och personer utklädda till berömdheter i underhållningsvärlden. En gata som fullständigt kokade av folk som skulle titta på allt spännande, eller handla i någon av de många affärerna.

På Hollywood Boulevard ligger flera berömda byggnader kopplade till filmhistorien. Några av dem är Mann´s Chinese Theatre som invigdes 1927. Framför den finns många filmstjärnors hand- och fotavtryck, Clarion Hotel Hollywood Roosevelt där många berömdheter inom filmen bott. I detta hotell hölls den första Oscarsgalan år 1929. På El Capitan Theatre har många filmer haft sin galapremiär.

En annan sevärdhet på boulevarden är “Walk of Fame”, en lång trottoar som pryds av över 2 000 blankpolerade marmorstjärnor med utvalda berömdheters namn inom film, radio, tv, teater och musik.

Det senaste tillskottet i sevärdheter på Hollywood Boulevard är den hamburgerrestaurang där Paris Hilton anhölls för rattfylleri, vilket hon senare fick fängelse för.

En kort tur i Beverly Hills gav oss en chans att se några av de våldsamt rika människornas hus.

Ett besök på Farmers Market kan vara kul om man vill se amerikanarnas sätt att roa sig, det vill säga att frossa i mat och att shoppa.

Ursprungligen, under den stora depressionen på 1930-talet, var Farmers Market en samlingsplats för jordbrukare som ville sälja sina produkter direkt till kunderna på ett fält i stadens utkant. Ända sedan dess har Farmers Market varit en populär samlingsplats för Los Angeles invånare. Numera finns här massvis med butiker, stånd där man säljer olika produkter, snabbmatsrestauranger och caféer. Trängseln runt matställena är stor och köerna långa av “välgödda” amerikanare.

I slutet av rundturen åkte vi längs Sunset Boulevard. Den mest intressanta delen av gatan kallas för “Sunset Strip” där det ligger många restauranger, nattklubbar och lyxhotell som alla på något sätt, mer eller mindre, är kopplade till nöjesbranschens stjärnor. Kul att se alla stora reklamskyltar som kantar vägen också.

Vi bestämde att vi skulle åka runt i Los Angeles så snart vi hämtat ut vår hyrbil, en Chevrolet Cobalt Coupé. Att köra bil i Los Angeles är en upplevelse, och man får inte vara rädd för att köra i en hårt belastad trafikmiljö. Tack vare Mikaels otroliga förmåga, vilket jag inte kände till i förväg, att läsa kartan tog vi oss till några av de sevärdheter vi besökt under den arrangerade rundturen, och till andra platser vi inte varit på tidigare.

Den lilla staden Venice började byggas som en kopia av Venedig och länge kunde man se gondoler importerade från Italien stakas fram på stadens kanaler. De är nästan helt bort nu . Första stoppet var vid Venice Beach där vi gick runt och tittade på det intressanta folklivet. Här kunde vi se skateboardåkare, cyklister, joggare, försäljare av olika produkter och flanerande människor. Utefter strandvägen finns många affärer, restauranger och snabbmatställen man kan slinka in på. Här finns också flera gym där man kan titta på hårt tränande kroppsbyggare. Vid ett av gymen kunde delstatens nuvarande guvernör Arnold Schwarzenegger ses träna för att bygga upp sina enorma muskler till kommande filmroller.

Från Venice Beach körde mot Hollywood för att leta upp den världsberömda Hollywoodskylten, som nu är ett kulturhistoriskt minnesmärke. Sedan åkte vi ner till den hysteriska Hollywood Boulevard och tittade ännu en gång på kommersen där. Samma par utklädda till Stålmannen och hans fästmö och mannen som var utklädd till Elvis Presley var också på plats. Åter samlades massor av människor runt dem för att fotograferas tillsammans med dem – mot betalning givetvis.

På “Sunset Strip” promenerade vi runt och fotograferade en stund innan vi körde in i Beverly Hills där vi åkte runt en lång stund bland lyxvillorna. Jag vet än idag inte om jag var fascinerad av de stora och lyxiga husen eller om jag tyckte illa om den kopiöst lyxiga miljön med tanke på all fattigdom vi såg på andra ställen i Los Angeles.

Dagen avslutades med ett besök vid Santa Monica Beach där vi flanerade bland en massa amerikanare som nöjesfältet på piren dragit till sig. Karuseller, försäljare, musiker, fiskare, spunnet socker, snabbmatsrestauranger – här fanns allt. På stranden, mitt emot nöjesfältet, hade man ställt ut flera hundra kors som symboliserade antalet soldater som stupat i Irak, symboliska kistor klädda med amerikanska flaggor och foton på soldater som omkommit i en protestaktion mot kriget. Trots att det var fullt med folk på nöjesfältet cirka 100 meter från denna plats var det få amerikaner som sökte sig hit.

Kustvägen Highway 1

Så kom dagen då vår rundresa skulle börja och vi lämnade hotellet vid 7.30-tiden på morgonen. Efter bara ett par kilometer från hotellet kom vi ner på motorvägen som vi skulle köra ut ur stan på. Här var det trafikstockning, men ändå rörde sig bilarna framåt. Det går inte att föreställa sig hur det är att köra bil i rusningstrafiken i LA – det måste upplevas! Efter någon timmes köande kom vi ut på motorvägen till Santa Barbara som vi efter en stund vek av ifrån för att köra den vackra kustvägen Highway 1 till San Francisco. Bilarna blev färre och trafiken lugnare så snart vi lämnat Santa Barbara bakom oss.

Vi körde direkt till det berömda Hearst Castle som ligger på en höjd ovanför den lilla byn San Simeon, norr om staden San Luis Obispo. Slottet uppfördes på beställning av mediemogulen William Randolph Hearst med början år 1922 och stod helt klart 1947. Till slottet kom dåtidens största celebriteter för att njuta av samvaron och den överdådiga lyx som finns här. Slottet har 115 salar som pryds av en mängd konstverk och representerar 1930- och 1940-talens glamourösa värld.

På vägen tillbaka till San Luis Obispo, där vi övernattade på ett trevligt vandrarhem, stannade vi till för ett kort besök i Morro Bay, en liten vacker kuststad.

Färden längs den vackra Highway 1 fortsatte efter övernattningen i San Luis Obispo med ett nytt besök i Morro Bay för att titta på den stora havsklippan, som ligger strax utanför staden, när den belystes av ett morgonljus.

Sevärdheter på vägen till San Francisco blev Piedras Blancas med sina stora koloni av elefantsälar som så här års ligger och solar sig på stranden. De största hanarna väger upp emot 1 000 kilo!

Vackraste, och vildaste, delen av  Highway 1 går genom ett område som kallas för Big Sur. Här löper kustvägen som närmast havet och bjuder på hänförande vyer under en cirka 160 kilometer lång sträcka. Vid Big Sur ligger Bixby Creek Bridge, som byggdes 1932. Den var länge världens största envalviga bro.

I den lilla staden Carmel tittade vi på Carmel Mission, som är en av de 21 missionsstationerna spanjorerna byggde på 1700-talet innan vi fortsatte färden till San Francisco.

San Francisco

Näst efter New York är San Francisco den mest tättbefolkade staden i USA och har drygt 750 000 invånare. Den är byggd på 43 kullar vilket ger många gator en stark lutning och fina vyer åt alla håll. San Francisco drabbades av en kraftig jordbävning 1906 men återuppbyggdes snabbt. Idag är staden ett av USA:s populäraste turistmål.

Stadens centrala delar kan man lätt utforska till fots och i dessa finns några av de större sevärdheterna.

En av de två dagar vi var i San Francisco besökte vi sevärdheter som fängelseön Alcatraz. Alcatraz betyder pelikan på spanska och syftar på klippöns första invånare. År 1859 byggde USA:s arme en fästning för att övervaka San Francisco Bay på ön. År 1907 började fästningen användas som militärfängelse. Från 1934 till 1963 användes fästningen som federalt fängelse med högsta säkerhet. Här förvarades i medeltal drygt 260 av landets svåraste brottslingar. Några av de mest kända brottslingarna som satt av långa fängelsestraff på Alcatraz är Al Capone, Robert “Fågelmannen” Stroud, Bröderna Anglin och George “Machine Gun” Kelly. Man kommer till Alcatraz med båt från Pier 41. Fishermans Wharf är stadens populäraste turiststråk och navet i det är Pier 39. Här finns mängder av restauranger, caféer, snabbmatställen och butiker samt flockar med sjölejon som ofta solar sig på träplattformar nära några av restaurangerna. Folklivet är intensivt och intressant. San Franciscos Chinatown är ett intressant område att besöka. Här är det mycket orientaliskt och här finns bra kinesiska restauranger. Nob Hill är stadens högsta topp med sina 103 meter över havsytan. Den är känd för sina gamla spårvagnar, lyxiga hotell och den fantastiska utsikten. Nob Hill drabbades svårt av jordbävningen 1906. På Nob Hill ligger den pampiga Grace Cathedral. Den började byggas 1928 men blev inte färdig förrän 1964. Union Square, är en liten oas mitt i bruset, som ligger i hjärtat av stadens största shoppingkvarter. Till Telegraph Hill kommer man lätt från Fishermans Wharf. På toppen av kullen finns Coit Tower, ett 64 meter högt utsiktstorn, med fina vyer över staden.

Dag två tog vi ut vår hyrbil från garaget för att köra runt i San Francisco och dess omgivningar.

Vi började med att köra direkt till Lombard Street som anses vara “världens slingrigaste gata”. Lombard Street är populär bland bilister och ofta får man vänta på sin tur för att få köra ned för den krokiga gatan. Det är en häftig upplevelse att trixa sig ned för den smala gatan med bil! Jag undrar vad husägarna utefter gatan tycker om alla bilister som kommer för att köra på deras gata? Nästa stopp var Golden Gate Bridge, en av världens mest berömda broar, som invigdes 1937. Bron är den tredje största i världen med ett enkelt spann och mäter 2.7 kilometer. De båda 2 332 meter långa vajrarna som håller uppe bron är över en meter tjocka och innehåller nästan 130 000 kilometer ståltråd, vilket skulle räcka tre varv runt jorden vid ekvatorn!

På andra sidan Golden Gate Bridge, från San Francisco sett, vid foten av Tamalpais ligger Muir Woods National Monuments, en av de få bevarade kustskogarna med redwoodträd (sekvoja). Det äldsta trädet i Muir Woods är cirka 1 000 år gammalt. I skogen finns fina promenadvägar och vid Muir Beach en vidsträckt sandstrand. Vi passade också på att besöka den lilla staden Sausolito som har en del gamla hus i viktoriansk stil och en lång strandpromenad. I en av hamnarna ligger många spännande husbåtar förtöjda.

Death Valley National Park

Death Valley, Dödens dal, kallades Tomesha av ursprungsbefolkningen vilket betyder “Landet där marken brinner”, ett passande namn. I Death Valley har man jordens högsta medeltemperatur och vid vårt besök nådde termometern nästan +50 grader C! Den högsta temperatur som hittills uppmätts i skuggan i Death Valley är +57 grader C. (1913).

Trots att Death Valley egentligen är oerhört ogästvänligt är området ett av Kaliforniens mest besökta turistattraktioner. Besökarna kommer hit för att uppleva ett sällans skådat landskap, märkliga klippformationer och västra halvklotets djupaste dal, 85 meter under havsnivån. Bästa tiden att besöka Death Valley är mellan oktober och april. Man bör spendera minst en dag i detta vackra område.

Vi körde till Death Valley från Ridgecrest, där vi övernattat, via Trona och Panamit Springs på en väg genom öknen. Miljön var fruktansvärt torr, men vacker på sitt sätt.

Första stoppet inne i Death Valley gjorde vi i Stovepipe Wells village, ett litet “samhälle” grundat 1926 bestående av några få hus, en bensinstation, någon affär och ett par restauranger. Det var fruktansvärt hett när vi steg ur bilen och vi förstod direkt att några längre vandringar i denna miljö kunde det aldrig bli. Här var det tvunget att bilens luftkonditionering fick svalka oss för att vi skulle stå ut med hettan.

På vägen mot besökcentrat stannade vi till och tittade på Devils Cornfield, som är en plats där det växer gräs i märkliga formationer och de stora sanddynerna vid Mesqite Flat Dunes. Sanddynerna var imponerande men promenaden till dem var inte speciellt behaglig på grund av hettan.

Strax innan man kommer fram till Furnace Creek ligger Harmony Borax Works som är resterna av den fabrik som drevs här under 1880-talet då man tog till vara på kristalliserade borater och renade dem. Borax användes vid den tiden till att tillverka värmetåligt glas. Utanför fabriken står ett par av de stora vagnar som drogs av åsnor när man fraktade boraxet den 260 kilometer långa vägen till järnvägsstationen i Mojave.

Furnace Creek är hjärtat i nationalparken. Här finns ett stort besökscentra där man betalar sin parkavgift och kan få hjälp med att lägga upp sina rundturer av de vänliga parkvakterna.

Vi körde direkt till Zabriskie Point som bjuder på fina vyer över de märkliga lerbergen i Golden Canyon. Platsen blev känd efter en film av regissören Antonioni på 1960-talet. Dantes View, 1 650 meter över havet, ligger i södra delen av Death Valley. Härifrån har man en otrolig utsikt över hela dalgången. På samma gång ser man det höga berget Mount Whitney och västra halvklotets lägsta punkt Saltwater Basin.

En biltur på Artist´s Drive till Artist´s Palette är ännu en av de stora upplevelserna under besöket i Death Valley. Under bilturen passerar man många berg i skiftande färger. Nyanserna skapas av mineralavlagringar och vulkanaska.

Innan vi körde ut ur Death Valley besökte vi Saltwater Basin, västra halvklotets lägsta punkt, 85 meter under havsnivån. Här var det hett! Bilens termometer visade på nästan +50 grader C.  Vi gick en kort promenad på den saltklädda vägen in i dalgången men vände ganska snabbt om på grund av värmen. Vi körde ut ur Death Valley på vägen mot Shoshone och Las Vegas.

Under vår bilfärd körde vi genom tre av de fyra delstater, Nevada, Utah, Arizona och New Mexico, som ofta kallas för The Southwest, sydvästra USA. Denna del av USA bjuder på fascinerande natur som präglas av öken, djupa kanjondalar, högslätter och här kan man köra en del av den legendariska vägen Route 66. I detta område finns flera topphemliga militäranläggningar och i New Mexico testade USA sin första atombomb år 1945. Dessutom finns här ett mångkulturellt arv från ursprungsbefolkningen och bosättare med spansk eller brittisk härkomst, som kanske saknar motstycke i övriga landet.

Nevada (NV) – “Silver State”

Invånare: 2.5 miljoner
Delstatshuvudstad: Carson City (53 000 invånare)

De första ursprungsinvånarna var jägare och bodde i området redan cirka 10 000 år före Kristus. De första jordbrukssamhällena växte fram på 800-talet före Kristus och på 400-talet före Kristus utvecklades de första större samhällena. De stora kulturerna på 700-talet efter Kristus var hohokam, mogollon och pueblo.

På 1400-talet e Kr. kom navajofolket, ett jägarfolk, och de krigiska apacherna från Kanada. På 1500-talet kom spanjorerna i jakt på rikedomar, framför allt guld. De grundade kolonin New Mexico. USA:s aggressiva expansionspolitik ledde till att området införlivades i USA år 1848 efter ett långt och blodigt krig med Mexiko. De nya bosättarna kom snart i konflikt med ursprungsbefolkningen och över 8 000 personer tillhörande navajofolket tvingades göra en lång marsch till ett reservat i New Mexico år 1864. Konflikterna med de europeiska bosättarna ledde till indiankrigen som slutade med att apacheledaren Geronimo kapitulerade år 1866. Fortfarande lever USA:s indianer i social misär i stora reservat.

I slutet av 1800-talet gjordes stora fynd av guld, silver och koppar i Arizona som gjorde att regionen befolkades explosionsartat. Detta var vilda västern med guldgrävare, cowboys och berömda brottslingar som Billy The Kid, vars härjningar blivit en del av den amerikanska mytbildningen.

Vi kom in i västra Nevada via Death Valley och nådde staden Las Vegas på eftermiddagen.

Las Vegas

Las Vegas är Nevadas mest berömda stad och hit söker sig cirka 37 miljoner (!) turister årligen för att roa sig vilket gör staden till världens främsta nöjesmetropol. Pulsådern i staden är Las Vegas Boulevard som även kallas för “The Strip”. Längs södra delen av den cirka 5 kilometer långa gatan ligger enorma lyxhotell, restauranger, affärer och naturligtvis kasinon. Las Vegas bör i första hand upplevas kvällstid när allting är upplyst. Vi stannade i Las Vegas under två dagar för att uppleva denna otroliga stad där budskapet om energibesparingar ännu inte verkar nått fram.

Vi besökte några av de lyxiga hotellen och deras kasinon, till exempel Mandalay Bay, Luxor, Excalibur, MGM Grand Hotel, New York New York, Bellagio, Monte Carlo, Paris, Ceasars Palace, Flamingo och Venetian. Dessutom tittade vi in på ett av de berömda bröllopskapellen där man kan vigas 24 timmar om dygnet!

Kör man österut mot Grand Canyon skall man inte missa ett besök vid den historisk och mäktiga Hooverdammen. Den är uppkallad efter landets 31:a president, Herbert Hoover, och byggdes mellan åren 1931 och 1935 i Coloradoflodens Black Canyon. Gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona går mitt i dammen.

Arizona (AZ) – “Grand Canyon State”

Invånare: 6 miljoner
Delstatshuvudstad: Phoenix (1.4 miljoner invånare)

I Arizona finns en av världens mest kända sevärdheter, “Grand Canyon National Park”, men här finns även många andra natursköna områden. Över 25 % av Arizonas yta utgörs av reservat för ursprungsbefolkningen. Våra huvudmål i denna delstat var besöken i Grand Canyon och Monument Valley. Från Kingman till Flagstaff körde vi på den legendariska Route 66, vägen som går mellan Chicago och Los Angeles.

Williams

Den lilla vilda västernstaden Williams på Route 66 blev vår bas för besöket i Grand Canyon eftersom alla rum inne i nationalparken var uppbokade! Skall man bo nära Grand Canyon-området måste man boka rum i mycket god tid! Williams blev en trevlig bekantskap. Utefter huvudgatan stod gamla amerikanska bilar parkerade och neonskyltar från 1950-/1960-talen prydde vissa byggnader vilket gav stadens huvudgata ett nostalgiskt utseende. Varje kväll stängde man av en bit på huvudgatan för att låta en grupp män utföra en show med revolverdueller! Ett roligt inslag för de turister som av någon anledning hamnar i Williams!

Grand Canyon

Ett besök i Grand Canyon National Park har funnits på min önskelista så länge jag kan minnas och nu var det plötsligt en realitet! Den 349 kilometer långa, mellan 6 till 29 kilometer breda, och över 1 500 meter djupa Grand Canyon är ett av de stora världsnatursarven. Canyonen bildades under sex miljoner år av Coloradofloden vars forsande vatten skar sig ner genom Coloradoslätten. Dess särpräglade skönhet ligger i de ständigt skiftande mönstren av ljus och skugga och stenens färgspel, som skiftar under dagen.

Vi besökte nästan alla de stora utsiktspunkterna på South Rim, Grand Canyons södra del, dit de flesta av nationalparkens nästan 4 miljoner besökare kommer. Kör man den 42 kilometer långa Desert View Drive, som börjar eller slutar i Grand Canyon Village, kommer man till Grandview Point som har en av de allra finaste vyerna in i Grand Canyon. Vyn från Yavapai Point går inte heller av för hackor! I slutet av Desert View Drive ligger utsiktsplatsen Desert View med ett högt utsiktstorn som bättrar på vyerna in i canyonen och Coloradofloden. Grand Canyon Village började byggas i slutet av 1800-talet och hit kan man åka tåg från Williams. Här finns fina hotell, restauranger och olika affärer. Turisterna är många i samhället! Den stora behållningen från besöket i Grand Canyon Village för min del var att jag fick se några exemplar av de sällsynta californiakondoren. På 1980-talet fanns det bara 22 exemplar kvar av denna stora fågel som har ett vingspann på över 2.7 meter. Tack vare räddningsprogrammet finns det nu cirka 50 kondorer som lever fritt i Grand Canyon.

Grand Canyon kan inte beskrivas i ord. Det måste upplevas!

Från Grand Canyon gick färden norrut, mot Utah. Innan vi lämnade Arizona hade vi dock några sevärdheter till att besöka.

Cirka 8 kilometer sydväst om Tuba City, som också är det största samhället i navajoreservatets västra del, ligger en stor slätt som en gång antagligen varit en sjöbotten. Här väntar alltid en grupp hopiindianer på turister som vill se de 65 miljoner år gamla fotavtrycken och spillningarna efter dinosaurier som en gång vandrat här. Vi blev “uppraggade” av en liten hopipojke på 12 år som ville guida oss runt. Efter att ha kommit överens om priset, han var även en duktig förhandlare, visade han oss flera vackra fotavtryck efter dinosaurier, ett ägg och massor av högar som varit färsk spillning innan de förstenades. Den lille pojken var kunnig och trevlig och väl värd pengarna vi betalade för guidningen.

Besöket vid Navajo National Monument blev också intressant. Här finns flera gamla navajobosättningar som ligger i en vacker och speciell natur. Bosättningen Betatakin ligger vid en stor fördjupning i bergväggen på botten av Tsegi Canyon. På egen hand får man gå till klippbranten varifrån man ser husen nere i dalen. Vill man komma nära dem måste man följa med på en guidad tur som går två gånger om dagen. Turen tar ungefär sex timmar, vilket vi tyvärr inte hade tid till. Vyerna in i Tsegi Canyon över Betatakin och vandringen på den självguidade stigen där man fick information om en del av de medicinalväxter navajos använde var intressant. Dock skall man se till att vara här tidigt på dagen för att slippa den enorma hettan som kommer mitt på dagen.

Monument Valley

Vi valde att köra Highway 163 mot Utah för att passera ytterligare en av Arizonas stora sevärdheter – Monument Valley.

I Monument Valley finns vackra och märkliga klippformationer, som många sett förekomma i amerikanska filmer och därför känns Monument Valley på något sätt bekant. Egentligen är Monument Valley ingen dal. Slätternas höjder är resterna av det som förr var platt mark. För miljontals år sedan sprack slätten upp av rörelser i jorden. Sprickorna vidgades och erosionen började verka tills bara klippformationerna blev kvar.

Flera av de vackra klippformationerna syns från Highway 163 men man skall definitivt köra in i Monument Valley och köra den 27 kilometer långa rundturen på egen hand. Under denna får man se de flesta av de vackra klippformationerna som Left Mitten, Rigth Mitten, Merrick Butte, Three Sisters, Elephant Butte, mfl. Den populäraste utsiktsplatsen som ligger längs bilvägen i dalen är John Ford´s Point, som lär ha varit den store filmregissörens favoritvy in i dalen. Vackrast är Monument Valley vid solnedgång eller tidigt på morgonen.

Vill man komma till platser dit man inte får köra med egen bil kan man följ med på guidade turer som erbjuds vid entrén.

Vi lämnade Arizona och körde förbi Monument Valley ännu en gång tidigt på morgonen när vi körde mot Moab i delstaten Utah, som blev vår nästa anhalt.

Utah (UT) – “Mormon State”

Invånare: 2.3 miljoner
Delstatshuvudstad: Salt Lake City (182 000 invånare)

Delstaten Utah är kanske mest känd som mormonernas centrum i världen, cirka 70 % av befolkningen tillhör denna religion.

Södra delen av Utah domineras av ett stenigt, sterilt och ogästvänligt men oerhört fascinerande landskap, som bevarats i en rad vackra nationalparker och andra skyddade områden. I norra delen av delstaten ligger Wasatchbergen som blev kända över hela världen i samband med vinter-OS 2000. Väster om bergen ligger delstatens huvudstad Salt Lake City, den enda större staden i Utah. Bredvid staden ligger Great Salt Lake, som är Nordamerikas största saltsjö och har gett staden dess namn.

Mexican Hat

Första stoppet i Utah blev i Mexican Hat med sitt bergiga och fascinerande landskap. Stenformationen som gett den lilla staden sitt namn står en bit utanför staden och är en märklig skapelse med en stor sten som balanserar på ett stenfundament. Lite längre norrut, i den lilla staden Bluff, fanns nya märkliga stenformationer, till exempel Navajo Twins, och spöklika platser, som den gamla handelsstationen Crow Canyon Trading Post.

Arches National Park

Vårt huvudmål i södra Utah var dock Arches National Park, som har fler naturliga sandstensbågar än någon annan plats i världen. Det finns mer än 80 stycken som bildats under miljontals år. Bildlikt talat kan man säga att parken flyter på en bädd av salt, som en gång blev flytande av trycket från stenen ovanpå. Med tiden har sprickorna eroderat och lämnade kvar långa “fenor” av sten. När dessa i sin tur eroderade blev det översta hårda stenskiktet kvar som bågar, vilket kan ses i olika, vackra och spännande formationer.

Vi körde slingan i parken två gånger, en gång i samband med solnedgången och den andra gången tidigt en morgon vilket gav oss olika naturupplevelser beroende på ljusets skiftande karaktär. På kvällen blir klipporna och bergen rödfärgade och i morgonljuset behåller de sin sandstensfärg.

Det fanns många oerhört vackra och imponerande stenformationer i Arches national Park varför det är svårt att säga vilka som var vackrast. Några av de mera berömda är dock Delicate Arch, som är den mest kända av alla stenbågar och en bild av den finns på nummerplåtarna på Utah-registerade bilar, Landscape Arch, Turret Arch, North and South Window och Turner Arch. Andra uppseendeväckande klippformationer är Courthouse Towers, The Organ, Devils Garden, Fiery Furnace och naturligtvis Balanced Rock.

För att uppleva den imponerande naturen i Arches National Park skall man ha gått om tid, köra långsamt genom parken och promenera till sevärdheterna. Man gör klokt i att välja ut ett begränsat antal om man har ont om tid eftersom det finns många att titta på.

Salt Lake City

Salt Lake City, delstatens huvudstad, är en luftig, vacker och ren stad, men lite tråkig. Kan det vara mormonernas stränga religion som påverkar stadslivet? Även om Salt Lake City inte var resans roligaste stad så finns det en del att göra och att titta på i den. Flera av stadens sevärdheter är knutna till mormonernas historia. Mormonerna är en amerikansk sekt som själva kallar sig Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga grundades av profeten Joseph Smith. År 1823 fick han en uppenbarelse av ängeln Moroni som gav honom anvisning på guldtavlor med helig skrift. Innehållet på dessa dikterade han ned och utgav år 1830 Mormons bok. På grundval av denna stiftade Smith en ny kyrka 1830, som snart vann många anhängare. Den drogs dock med inre svårigheter. Joseph Smith lynchades när han ställde upp som presidentkandidat och Brigham Young övertog ledningen. De grundade staden Salt Lake City, som blev mormonernas centra i världen. Religionen är kanske mest känd för att den tillåter männen att ha flera fruar samtidigt.

Salt Lake Citys största sevärdheter ligger vid, eller nära, Temple Square. Efter att man gått in på Temple Square via besökscentrat kommer snabbt mormoner fram och erbjuder en kostnadsfri guidade rundtur. Till att börja med berättar de om sin historia, och hur de fattiga troende flydde hit med hjälp av kärror dragna av män och kvinnor. Det finns en dramatisk staty som visar detta. Efter en stund försöker guiderna värva dig som medlem till mormonkyrkan, på ett vänligt och lågmält sätt.

Man skall inte missa att besöka det berömda auditoriet Mormon Tabernacle, byggt 1867. Hit kunde man tidigare komma för att lyssna på radio- och TV-utsändningen av den berömda Mormonkören. Vi lyssnade på detta fantasiska framförandet i det stora konferenscentrat en bit bortanför Temple Square dit konserterna tillfälligt flyttats. Radioutsändningen är världens äldsta radioprogram och ett av de allra äldsta TV-programmen. Temple Square domineras av det enorma Salt Lake Temple, mormonernas gigantiska kyrka.

Väster om Temple Square ligger Family History Library, där det finns folkbokföring över mormonsläkter från mitten av 1500-talet och framåt. Nära detta museum ligger också Museum of Church History and Art, av intresse för dem som vill veta mera om mormonernas historia.  Lite öster om Salt Lake Temple ligger den imponerande byggnaden Joseph Smith Memorial Building. Joseph Smith var en mormonprofet. Ytterligare en bit österut ligger Beehive House från 1850-talet som var Brigham Youngs bostad fram till hans död 1877. Huset och interiören är fint bevarade. Vid huset ligger Eagle Gate, den 23 meter höga entréporten som kröns av en mer än 1 800 kilo tung örn med sex meters vingspann. Att mormonerna inte längre är så fattiga kan man se bevis på det stora och imponerande huset där man sköter kyrkoadministrationen. Huset ligger strax norr om Beehive House. Ytterligare en bit norrut ligger Utah State Capitol, som byggts med US Capitol i Washington, DC som förebild. En vacker och imponerande byggnad som var stängd på grund av ombyggnation vid vårt besök.

Man bör inte missa ett besök vid Great Salt Lake som gett Salt Lake City dess namn. Sjön är Nordamerikas största saltsjö och en kvarleva av en förhistorisk  sjö som kallas Lake Bonneville. Beroende på vädret växlar sjöns yta från 2 590 kvadratkilometer till 6 477 kvadratkilometer. Saltängarna som breder ut sig väster om sjön till Nevadas gräns är så hårda att de länge har använts för testkörning av racerbilar. Med undantag för några arter av alg och tång samt små räkor har sjön praktiskt taget inget liv i sig. Vi besökte Great Salt Lake State Park som ligger väster om Salt Lake City. Här finns en fin sandstrand och en stor småbåtshamn.

Efter två dagar, fullt tillräckliga för att se Salt Lake City, körde vi norrut mot Wyoming och Yellowstone National Park. När vi kom in i Idaho skiftade landskapet karaktär, från ett sterilt öken- och bergslandskap till ett grönskande. Något ovant för oss eftersom det knappt funnits någon vegetation sedan vi lämnade Bakersfield i Kalifornien och kört in i Mojavöknen.

Wyoming (WY) – “Equality State” / “Cowboy State”

Invånare: 506 000
Delstatshuvudstad: Cheyenne (52 000 invånare)

I delstatsvapnet finns en cowboy med sin stetsonhatt i handen medan han försöker hålla sig kvar på en häst som vill kasta av sin ryttare. Wyoming är det klassiska “Cowboyland”. Här levde William F Cody, en av vilda västerns mest färgstarka personligheter. Han är mera känd som Buffalo Bill. I tonåren var han ryttare för Ponnyexpressen, sedan blev han spejare i den amerikanska armén under indiankrigen. När dessa tog slut 1865 började han leverera buffelkött till järnvägsarbetare. Det var då han fick sitt smeknamn Buffalo Bill och blev förebild till en huvudperson i en rad äventyrsböcker. Den verklige Buffalo Bill utnyttjade sina meriter och gjorde sig rik och berömd. Han blev stjärnan i en cirkusföreställning med cowboys och indianer som reste runt i världen med sin föreställning från 1883 fram till första världskriget. Han slutade dock fattig och dog i Denver 1917. Fortfarande fascineras människor av hans personlighet och många är besökarna som kommer till Buffalo Bill Historical Center i hans hem stad Cody. Det flesta besökarna, cirka 3 miljoner, kommer dock till de två stora nationalparkerna i delstatens nordvästra hörn; Yellowstone National Park och Grand Teton National Park, vilka också var våra huvudmål i Wyoming.

Jackson Blow Hole

Vår bas för besöken i nationalparkerna blev staden Jackson, knappt 10 000 invånare. Jackson är förmodligen Wyomings mest välbesökta stad och ligger vid södra infarten till nationalparkerna. Trots det hektiska turistlivet och kommersen har staden lyckats bevara en del av sin gamla vildavästern-atmosfär. Mitt i staden ligger en park där det finns två stora portaler byggda av hjorthorn. Dessa får man tag på när cirka 7 500 vapitihjortar samlas i reservatet National Elk Refuge för vintern. Reservatet ligger bara 1.6 kilometer nordöst om staden. Runt Jackson finns stora grässlätter där det finns fina vägar varifrån man kan se hjordar av bison, speciellt vid Antilope Flats.

Grand Teton National Park

Grand Tetons är Klippiga Bergens yngsta berg, och några av världens taggigaste och mest dramatiska berg som skyddats i den stora Grand Teton National Park. I parken finns många vandringsleder och det är gott om vilda djur som vapitihjort, moose (älg), bison och björn.

Man kör in i nationalparken på väg till Yellowstone om man startar i Jackson. Vi körde in i parken via två olika infarter, Moran och Moose. Vackraste sträckan in i Grand Teton är om man kör från Jackson till Moose eftersom vägen går vid foten av stora berg en lång sträcka och att man först kan köra förbi Antilope Flats för att spana in bisonoxar. Fina vyer hade vi även när vi stannade till vid Emma Matilda Lake och såg några höga bergstoppar spegla sig i det kristallklara vattnet. Vyerna över bergen när man kör längs sjön Jackson Lake är även de otroligt vackra.

Yellowstone National Park

Efter cirka en och en halv timmes lugn bilkörning från Jackson kommer man till landets äldsta nationalpark, Yellowstone National Park, som finns med på UNESCO:s lista över världsnaturarv. Yellowstone är ett stort vildmarksområde som som ligger i de tre delstaterna Wyoming, Montana och Idaho. Parkens “hjärta” är en vulkanisk högslätt med en genomsnittlig höjd av drygt 2 400 meter. Här finns över 10 000 varma källor och gejsrar, mer än hälften av alla som finns i hela världen. Men här finns också djupa skogar, höga berg, djupa canjondalar och ett oerhört rikt djurliv. Vi körde den 282 kilometer långa rundturen Grand Loop som täcker in de flesta av Yellowstones stora sevärdheter. Vägen från South Entrance, den södra infarten, bjöd på fina naturupplevelser i form av vackra vyer, stora floder och brusande vattenfall.

Några av sevärdheterna som vi tittade på var Gejsern Old Faithful, den gamle trotjänaren, som är parkens ikon och världsberömd. Den får ett utbrott var 90:e minut och sprutar sin ångande vattenkaskad mellan 36 och 55 meter upp i luften i 2-5 minuter. Runt Old Faithful finns ett stort termiskt område som är intressant att promenera runt i. Grand Prismatic Spring är en varm källa med starka färger inte långt från Old Faithful som man absolut inte får missa. Jag anser att besöket här var en av höjdpunkterna under vårt besök i Yellowstone. Mammoth Hot Springs är ett område med hundratals varma källor som bildar färgade dammar med kokhett mineralrikt vatten. Mineralerna bildar “gardiner” av marmorlik kalksinter över stenterrasser där vattnet forsar ned. Vid Grand Canyon är vyerna så mäktiga att man nästan “tappar andan”. Här kastar sig floden Yellowstone ned för två mäktiga vattenfall genom den 32 kilometer långa kanjondalen mellan de mineralrika gula och orangefärgade bergssidorna. Vid Fishing Bridge, som ligger vid den stora sjön Yellowstone Lake, Nordamerikas största bergssjö, tittade vi på en flock av den sällsynta amerikanska vita pelikanen.

Det var inte bara den oerhört vackra naturen i Yellowstone som imponerade. Djurlivet var minst lika fascinerande. Under vår dagstur såg vi även några av de djurarter och fåglar som lever i nationalparken; hjort (elk), coyote (prärievarg), svartbjörn, moose (amerikansk älg), pronghorn (amerikansk antilop) och givetvis bison. I Yellowstone finns världens största hjord av bison, cirka 3 000 djur. De vilda djuren är lätta att komma nära, men man får inte glömma bort att det är vilda djur man har att göra med. Det händer ofta att djur angriper människor som provocerat fram deras ilska. Närkontakt med de vilda djuren går emellertid inte alltid att undvika.

När vi passerade Fishing Bridge på vår väg till South Dakota gick en stor bisonhanne fram och tillbaka över bron. Inga bilar kunde passera och människor steg ur bilarna för att fotografera den vackra tjuren som lugnt spatserade på bron. Mikael steg också ur bilen för att fotografera när den passerade på cirka två meters håll! Parkvakterna hade fått larm om att den store bisonhannen gick på bron och kom med ilfart för att varna människorna som var nära den. Sedan satte de på en form av “klickljud” som skrämde bort den från bron.

Vi lämnade Wyoming genom att köra över de mäktiga och natursköna Bighorn Mountains vars högsta topp Cloud Peak når 4 016 meter över havet. Vid den nordligaste delen av US14 ligger Medicine Wheel som är en stor stencirkel, 24 meters diameter, som var helig för sioux- och cheyenneindianerna.

South Dakota (SD) – “Shunshine State”

Invånare: 755 000
Delstatshuvudstad: Pierre (14 000 invånare)

Det jag kommer att minnas bäst från resan genom South Dakota är den enorma, böljande prärien. Här finns dock även floder, berg, platåberg och stenöknar. Den största floden som rinner genom South Dakota är Missouri. Kulturellt sett har South Dakota påverkats av siouxkulturerna Dakota, Lakota och Nakota som jagade i detta bisontäta område tills de förvisades till reservat i slutet av 1800-talet. Mer än 60 000 indianer lever fortfarande i South Dakota. Ett av reservaten är Pine Ridge Indian Reservation där det bor sioux-lakota. Den sociala misären är stor bland indianerna i Pine Ridge och den beräknade medellivslängden i reservatet lär vara lägre än för invånare i Bangladesh! En stor skam för de regeringar som funnits vid makten sedan indiankrigen som inte rättat till detta!

I South Dakota finns det mycket kvar av det som förknippas med Vilda Västern.

Deadwood

På vägen in i delstaten från Wyoming stannade vi till i staden Deadwood som förknippas med guldrushens glada och laglösa dagar. Under sina glansdagar drog staden till sig massor av lycksökare i jakt på guld. Några blev rika, för andra slutade livet i olika tragedier. Flera kända personer drogs till Deadwood. Ett par av dem var den ökände revolvermannen och sheriffen Wild Bill Hickok och Calamity Jane. Det var på Saloon nummer 10 som Wild Bill Hickok sköts ihjäl 1876 medan han spelade kort. Han och Calamity Jane, som han hade en form av förhållande med, är nu begravda på Boot Hill. Man kan besöka deras gravar mot en avgift. Huvudgatan i Deadwood har restaurerats så att den ser ut som den gjorde under Wild Bill Hickoks dagar.

Rapid City

Vår bas i South Dakota blev Rapid City, en av delstatens större städer. Härifrån besökte vi några av de kända sevärdheterna i Black Hills. Siouxindianerna Lakota kallade det praktfulla bergsområdet för Paha Sapa och för dem var området heligt.

I Fort Laramie-avtalet, som skrevs 1868, lovades indianerna att detta område skulle vara deras för all framtid. När man hittade guld i Black Hills 1874 bröts avtalet och siouxindianerna drevs bort från sitt heliga område och hamnade i olika reservat.

Deras kamp att få tillbaka sina forna heliga marker pågår fortfarande!

I Black Hills finns flera intressanta sevärdheter.

Mount Rushmore, Custer State Park, Hot Springs, Keystone

Vi besökte Mount Rushmore National Memorial, som är en enorm skulptur uthuggen ur en granitvägg i berget Mount Rushmore föreställande presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln och Theodore Roosevelt.

Arbetet med skulpturerna påbörjades 1927; Washington blev färdig 1930, Jefferson 1936, Lincoln 1937 och Roosevelt 1939. Arbetsledare var konstnären Gutzon Borglum. När han avled i mars 1941 tog sonen Lincoln över faderns verk och slutförde det i oktober 1941. Monumentet är en av de starkaste amerikanska symbolerna och besöks årligen av mer än 3 miljoner besökare.

Vi besökte även Custer State Park, som är en av delstatens finaste sevärdheter. Den knappt 30 000 hektar stora parken är en av regionens minst exploaterade områden och därför är chanserna att få se vilda djur under en rundtur mycket goda. Under vår tur genom parken såg vi flera bisonhjordar, pronghorns (amerikansk antilop), präriehundar och de berömda tiggande åsnorna som gärna sticker in huvudet genom sidorutorna för att tigga något gott att äta. I parken lever även hjortar, bergsgetter, tjockhorns får, coyote (prärievarg), puma och lodjur, samt mer än 200 olika fågelarter.

Crazy Horse Memorial är indianernas svar på de fyra amerikanska presidenterna i Mount Rushmore.

Crazy Horse var siouxindianernas störste ledare. Han blev aldrig besegrad i strid, aldrig fotograferad och han skrev inte under något verkningslöst fredsfördrag med de vita. Valet var därför enkelt när Amerikas ursprungsbefolkning sökte en samlande symbol som på ett värdigt sätt skulle representera dem.

År 1948 kontaktade sioux-lakota-indianerna konstnären Korczak Ziolkowski för att be honom uppföra statyn Crazy Horse Memorial. Han kom att arbeta nästan helt ensam med att skapa detta enorma monument fram till sin död 1982. Nu arbetar hans familj vidare med detta. Crazy Horse Memorial kommer att bli världens största staty när den blir klar. Idag är endast den berömde indianhövdingens huvud färdigt och ingen kan svara på när den enorma statyn kommer att vara färdigställd eftersom den byggs med hjälp av donationer.

Hot Springs är en liten stad söder om Custer State Park som grundades på 1800-talet. Stadens största attraktion fram till 1974 var de heta källorna. Efter detta årtal fick man en gigantisk attraktion när man hittade de första benresterna efter en mammut. När man började gräva på den plats där man funnit benen fann man ytterligare mammutben. Det visade sig nämligen att man funnit världens största samling fossiler av den Nordamerikanska mammuten.

Hundratals mammutar hade fallit ned i ett slukhål med källvatten varifrån de inte kunde ta sig upp igen. Mammutarna hade gått ned sig i detta hål cirka 27 000 år tidigare! Hittills har man frilagt välbevarade skelett av 52 mammutar, alla vuxna hanar.

När vi besökte Hot Springs Mammoth Site arbetade flera arkeologer med att frilägga ytterligare benrester.

Mammoth Site i Hot Springs är ett intressant och fascinerande museum att besöka!

Keystone var en gammal legendarisk guldgrävarstad i den så kallade Vilda Västern. Idag lever staden helt och hållet på turister som är på väg till, eller från, Mount Rushmore.

Staden har behållit sin “vildavästernprofil” och ger en stunds trevligt tidsfördriv under ett besök. Mycket av stadens centrala bebyggelse är ny, men uppförd i 1800-tals stil. Gatorna vimlar av turister och kommersen är i full gång överallt, typiskt amerikanskt “tingeltangel” och lite gammaldags bondfångeri av män utklädda till cowboys som driver omkring utanför saloonen där man ger en “Wild West show”.

Vi föll för inroparen till baren där showen hölls och fick en stunds roligt underhållning i buskisformat av högsta klass. Roligast var den över två meter långe “cowboyen” som var showens huvudstjärna. Han har varit med i flera spelfilmer.

Badlands National Park

Stenöknarna i Badlands National Park bildades för mer än 14 miljoner år sedan av bottenslam och sediment som sköljde ned från Black Hills. Solen och de hårda vindarna gjorde terrängen oländig och starkt eroderad. Landskapet i Badlands National Park skiljer sig starkt från den omgivande präriens böljande gröna landskap. Några av regionens mest dramatiskt formade platåberg finns inne i nationalparken.

Det går en fin asfalterad bilväg i en slinga, cirka 50 kilometer lång, genom parken. Följer man den får man se några av de mest dramatiska platserna i Badlands National Park.

Inne i parken finns en del djur att titta på, om man har tur.

Vi såg bison, massor av präriehundar och flera skyltar som varnade för skallerorm. Tyvärr såg vi inga levande ormar, men var nöjda med vår dag i Badlands som bjuder på många märkliga naturupplevelser.

Från Badlands National Park körde vi vidare på mindre vägar mot Rapid City och passerade en liten by som heter Interior, 67 invånare enligt informationsskylten.

Interior har ett litet pittoreskt “Town Jail”, stadsfängelse, som av och till är i bruk när några moderna cowboys blivit allt för stökiga efter ett besök i någon av byns två salooner.  I en av dem tog vi en kall öl, det behövdes för det var mer än +35 C utomhus, och fick en trevlig pratstund med saloonens ägare Dana. Hon var till hälften sioux-lakota-indian och berättade om indianernas svåra sociala situation och stora arbetslöshet.

I den ännu mindre byn Scenic, 8-10 invånare, träffade vi ett stort gäng, män och kvinnor, som körde runt på sina Harley Davidson motorcyklar i South Dakota för att spela poker! De tyckte  det var festligt att träffa ett par svenskar “in the middle of nowhere”. Jag är inte helt säker på att de visste var Sverige låg. Vi pratade länge med dem och när jag fotograferade några ur gänget tillsammans med Mikael passade en av tjejerna på att göra en “tittyflap”, det vill säga att hon drog upp sin top och visade sina perfekta silikonbröst!

I Scenic finns en saloon som heter “Longhorn Saloon”. På taket på den sitter en stor skylt, dekorerad med många koskallar, som talar om att “Indians are welcome”. Skylten är från början av 1900-talet.

Här finns också en affär som samtidigt är ett museum. Mannen som driver detta är en stor profil och berättar gärna om sin fina geologiska samling för eventuella besökare. Kan inte föreställa mig att det “dräller” av turister i Scenic.

I östra delen av South Dakota ligger staden Mitchell, cirka 15 000 invånare. Den blev vår sista anhalt i delstaten innan vi lämnade den. Mitchell ligger i den bördiga James River Valley där det odlas majs, korn och bedrivs boskapsuppfödning.

Mitchells största sevärdhet är Corn Palace, ett moriskt auditorium som byggdes 1921 inför stadens Corn Belt Exposition. Hela palatset dekoreras till den årligt återkommande mässan ordnad av traktens konstnärer med lantmotiv, ett nytt tema varje år. Till det krävs mer än 3 000 skäppor, en skäppa motsvarar cirka 20.9 liter, fyllda av majs och gräs. Traditionen började 1892 då det första palatset byggdes för att göra reklam för områdets grödor och på så vis locka människor till staden.

Minnesota (MN) – “North Star State”

Invånare: 5 miljoner
Delstatshuvudstad: St Paul (281 000 invånare)

Minnesota blev delstaten vi besökte efter South Dakota.

Minnesota brukar kallas för “De tusen sjöarnas land” och har därför blivit ett populärt resmål. I öster gränsar Minnesota till Lake Superior, som är en av de stora sjöarna. En av världens största floder Mississippi sträcker sig 920 kilometer genom delstaten.

Stora delar av Minnesota har en natur liknande den i Sverige och därför sökte sig många svenska emigranter hit i slutet av 1800-talet / början av 1900-talet.

Under en eftermiddag utforskade vi Minneapolis innerstad, cirka 370 000 invånare med systerstaden St Paul, och fick uppleva ett modernt centrum med många vackra skyskrapor och shoppingcentra. Vi promenerade runt bland de glasade skyskraporna och människorna som gick ut och in i de olika affärerna. Vi promenerade också ner till Mississippi-floden som inte ligger lång från centrum.

Den stora behållningen i Minnesota blev dock bilturen i svenskbygderna där vi besökte flera städer med svenskklingande namn eller med svenskanknytning och överraskades av hur stolt man var över sitt svenska arv.

Det hela började med att en man som hette Erik Norberg, han bodde först i Bishop Hill Colony i Illinois, kom till Taylor Falls år 1850 för att rekognosera trakten. Hans brev till vänner resulterade i att fyra familjer kom till Taylor Falls den 23 april, 1851 för att tillsammans med Norberg fortsätta att utforska trakten. En av familjerna, mannen i familjen hette Per Andersson, kom ursprungligen från Hassela i Hälsingland.

Efter tio dagar av hårt arbete hade de fem männen öppnat upp en väg till sjön Kichi-Saga, “Den stora sjön”. Där byggde man upp ett hus på en dag som de första 16 bosättarna övervintrade i. Den första svenska kyrkan instiftades i Per Bergs lada den 12 maj, 1854. År 1855 hade kolonin vuxit till nästan 500 personer. Det är bland dessa bosättare som Wilhelm Moberg hämtade sina förebilder för romanerna om Utvandrarna. Böckernas huvudpersoner Karl Oskar och Kristina har hämtats från Per Andersson och hans familj.

Svenskbygden

Första staden vi besökte i svenskbygderna var Mora som har många stora dalahästar, en stor moraklocka, ett Vasaloppshus och en staty av en kranskulla i centrum. I stadsvapnet ingår en vasaloppsåkare! Varje år i februari genomförs ett Vasalopp i Mora.

Jag passade på att klippa mig hos en av frisörerna i Mora, som tyckte det var extra roligt att få klippa en svensk.

Almelund, grundades av John Almquist under åren 1887-88. Här finns en kyrka som grundades 1887.

I Taylor Falls, svensk vänort är Åseda, finns en stor minnesskylt över de första svenskarna som kom hit; Erik Norberg, Per Andersson mfl. Staden har några vackra gamla hus och här finns möjlighet till båtturer på St. Croix-floden, som spelade en viktig roll när regionen utforskades under början av 1800-talet.

Center City, svensk vänort är Hassela, grundades 1851 vid stranden av sjön Kichi-Saga, “Den stora sjön” av Erik Norberg. Här finns ett svensk monument och en vacker kyrka byggd 1889. Sjön Kichi-Saga (Chisago Lake, The Big Lake, Swede Lake) var ursprungligen en enda stor sjö. När järnvägen byggdes delades sjön upp i fem mindre sjöar.

Chisago City, svensk vänort är Algustboda,  grundades år 1857. Här finns en staty av Wilhelm Moberg och hotellet Moberg bodde på när han besökte svensk bygderna 1948.

Lindstrom, svensk vänort är Tingsryd, grundades år 1894 och är uppkallat efter Daniel Lindström från Hassela i Hälsingland. Här var alla affärsskyltar på huvudgatan skrivna på engelska och svenska. I Lindstrom finns en staty av utvandrarna Karl Oskar och Kristina, ett Scandinavian Donut café, det gamla vattentornet som nu byggts om till en vackert dekorerad svensk kaffekittel (texten på kitteln säger Välkommen till Lindstrom – Where the Kaffe´s always on). På det nya vattentornet, i gult och blått, står “Lindström” med stora bokstäver. På stadens restaurang “The Swedish Inn” arbetar “Miss Lutefisk”. Kvinnan som bar t-shirten med denna text hade ingen aning om vad “lutefisk” var för någonting, men hon var stolt över sin t-shirt!

Strax utanför Lindstrom ligger “Nya Duvemåla”. Huset inspirerade Wilhelm Moberg att skapa Karl Oskars och Kristinas sista hem. Huset besöktes av det svenska kungaparet 13 september, 1996.

Inte långt från “Nya Duvemåla” ligger kyrkogården Glader som är den äldsta kyrkogården för svenska immigranter i Minnesota.

Scandia, svensk vänort är Lessebo, var den första svenska bosättningen i Minnesota och grundades 1850. Här finns en vacker gammelgård med ett flertal vackra, gamla byggnader och dalahästar. På gammelgården äger det största midsommarfirandet i svenskbygderna rum.

Efter rundturen i svenskbygderna gick vår resa in i slutfasen. Från Minneapolis körde vi till Chicago och in i resans sista delstat – Illinois.

Illinois (IL) – “Prairie State”

Invånare: 12.7 miljoner
Delstatshuvudstad: Springfield (112 000 invånare)

Illinois är en övervägande lantlig delstat, om man undantar det tättbefolkade området runt Chicago. Här finns stora ytor av bördig och flack jordbruksmark med enstaka små samhällen och gårdar. Området är känt som “Land of Lincoln” och de flesta platser som förknippas med den forne presidenten Abraham Lincoln ligger i och omkring delstatens huvudstad Springfield. Natursköna och särpräglade landskap finns i bergsregionen “Driftless Region”, i nordväst längs Mississippi-floden och i det oländiga området “Illinois Ozarks” i sydväst. Vi hade Elk Grove, en av Chicagos förstäder, som bas för utforskning av Chicago med omnejd.

Det tog oss nästan hela dagen att köra från Minneapolis till Chicago och strax innan vi kom fram till Chicago möttes vi av ett par rejäla skyfall, nästan det enda regnet vi hade under hela resan. Nu kom det rejält med regn och vi fick även “njuta” av ett enormt en åskväder. ovädret var så kraftigt att man ställde in all flygtrafik på O´Hare flygplatsen.

Chicago och omgivningar

De två hela dagar vi hade till förfogande i Chicago-regionen. De spenderade vi på att under en hel dag, den sista vi hade vår hyrbil, köra med bilen i Chicagos utkanter, längs sjön Lake Michigan mot delstaten Wisconsin. Vi bestämde oss för att följa Sheridan Road som går parallellt med Lake Michigan en lång bit. På vägen från Elk Grove till Sheridan Road vid Lake Michigan kom vi av en händelse förbi vid en kopia av det lutande tornet i Pisa!

I förstäderna norr om Chicago finns många otroligt vackra villor byggda i slutet av 1800-talet / början av 1900-talet. Flera av dem såg ut som mindre slott. Här bor det mycket förmögna personer! Miljön skiljer sig markant mot den vi passerade närmare Chicagos mera centrala delar.

I förstaden Wilmette besökte vi det vackra Bahai House of Worship som är ett av de sju i världen tillhörande Bahaireligionen. Den grundades av Mirza Husayn-Ali som levde i Persien, dagens Iran, 1817-1892. Religionen har nu många anhängare runt om i världen. Templet i Wilmette började byggas 1921 och stod färdigt 1953.

Läs mera om detta tempel på www.bahaitemple.org

Jag har tidigare besökt Bahai templen i New Delhi och i Panama City.

Färden fortsatte sedan en bit norrut längs sjön innan vi svängde västerut genom jordbrukslandskap och nya förstäder för att köra tillbaka till vårt hotell i Elk Grove.

Sista hela dagen i USA passade vi på att besöka Chicago, cirka 3 miljoner invånare. Staden ligger vid den sydvästra spetsen av Lake Michigan med mer än 10 mil sammanlagd kust mot den stora sjön. Chicago är USA:s tredje största stad och kallas även för “The Windy City”.

Vi kom in till Chicagos downtown, centrum, vid 10-tiden. Det hade tagit oss nästan två timmar att köra in i centrum på grund av morgontrafiken. Mikael visade ännu en gång, den sista på denna resa, prov på sin skicklighet att läsa kartan. Vi kom rakt in på La Salle Ave där hyrbilskontoret ligger utan att köra fel en enda gång!

När vi lämnat från oss hyrbilen promenerade vi ut bland skyskrapor och affärer i downtown.

Arkitekturen i centrala Chicago är oerhört fascinerande. Här blandas äldre hus med hypermoderna skyskrapor. De flesta av stadens gamla hus försvann tyvärr i den stora branden 1871. Chicago bjuder på många sevärdheter, av olika slag. Här är något av det vi tittade på under vår dag i staden.

Vi började med att gå den så kallade “The Loop”, som är uppkallad efter högbanenätet som omringar centrala Chicago. Här promenerar man under spåren medan tågen rusar, och rasslar, förbi över huvudet på en. Utefter “The Loop” finns många affärer och restauranger och det är alltid massvis med folk på gatorna vilket gör detta till en spännande plats. I området finns en blandning av gamla hus, lagerbyggnader och supermoderna skyskrapor.

Chicagos elegantaste gata kallas för Magnificent Mile och är Chicagos främsta shopping distrikt.

Det 442 meter höga Sears Tower är en av världens högsta byggnader och har världens högsta bebodda våningsplan. Skyskrapan är ett av stadens kännemärken.

Navy Pier är Chicagobornas centrum för nöjen och kultur. Den 915 meter långa och 120 meter breda piren var världens största när den byggdes år 1916. Från början var den en lastkaj och under andra världskriget användes piren av flottan för sina övningar. År 1955, efter fyra år av renoveringsarbeten, fick Navy Pier sitt nuvarande utseende med pariserhjul, karuseller, en skridskorink, en minigolfbana, en amfiteater och en IMAX-biograf. Det var mycket folk här och roade sig när vi var på besök.

Vid Chicago-floden har ett par av de stora Chicago-tidningarna sina kontor och här ligger två skyskrapor som liknar majskolvar.

Efter en heldags promenerande i Chicago tog vi först lokaltåget till en av förstäderna och därifrån en lokalbuss till Elk Grove och därmed var vår sista hela dag på denna fantastiska och roliga resa slut.

Nästa dag skulle vi flyga hem. Mikael flög direkt till Göteborg via London. Jag flög till Montreal i Kanada där jag övernattade innan jag flög hem till Göteborg via Amsterdam.

Resa till USA – Bil från Los Angeles till Chicago

USA är ett fantastiskt och lätt land att resa i. Här finns en mycket varierande natur, intressanta städer, en fascinerande landsbygd samt vänliga och hjälpsamma människor. Det är betydligt billigare att resa i landet än man ofta tror, om man bor på motell och inte äter på de lyxigaste krogarna. Infrastrukturen gör landet lättrest om man har tillgång till bil.

Besök gärna USA och känn kroppens reaktion när en hjord bisonoxar passerar två meter framför din bil i Yellowstone National Park eller i Custer National Park, upplev världens hetaste plats Death Valley, vandra bland bergen i Monument Valley, njut av Grand Canyon, promenera på “Walk of Fame” i Hollywood eller bland de otroliga villorna i Beverly Hills, upplev den stora prärien, de mäktiga skyskraporna i Chicago etc., etc. USA är fantastiskt!

Det negativa är att det trots all rikedom finns så många fattiga och utslagna, hela 12 % av landets befolkning  lever under fattigdomsgränsen. Man kan inte annat än känna sorg och vrede över att USA inte bättre tar hand om sin ursprungsbefolkning, en del av den färgade befolkningen och vissa invandrare när man vet hur mycket krigen som USA startar runt om i världen i sin självpåtagna roll som “världspolis” kostar. Tänk om man istället använt dessa pengar till att komma tillrätta med landets egna problem!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email