Resa till Tyskland, vandring i Harz, Goslar och Lüneburg

Platser vi besökte under resan var, bland annat Rheinfeld, Goslar, Braunlage, Sankt Andreasberg, Clausthal-Zellerfeld och Lüneburg (Luneburg)

Resa till Tyskland, vandring i Harz, Goslar, Sankt Andreasberg, Lüneburg (Luneburg) mm 

Idén till resan kom när vi såg en annons i en av kommunens gratistidningar om resor till turistmål lite vid sidan om de stora turiststråken

Vi fastnade för en resa till bergsområdet Harz i Tyskland som inkluderade en veckas vistelse på ett Gasthaus, med halvpension, i Braunlage. Luncherna ordnade vi genom att köpa bakverk, det finns mycket gott att välja mellan på tyska konditorier. De köpta godsakerna avnjöts under vandringar och promenader

Transporten till och från Braunlage fick vi stå för själva. Vi valde att köra bil, vilket också gav oss möjlighet till ett besök i de trevliga städerna Goslar och Lueneburg. Lueneburg besökte vi första gången i slutet av 1960-talet

Vi gjorde fina vandringar i Harz, besökte världsarv i Goslar, Sankt Andreasberg och i Clauthal Zellerfeld samt njöt av Luneburgs gamla miljöer. Resan bjöd på många fina upplevelser även om vädret inte alltid var det bästa

Bilder finns under respektive avsnitt
Bilder märkta (U) visar ett världsarv

Så här körde vi:
Göteborg – Helsingborg – Helsingör – Rödby – Puttgarden – Reinfeld – Hannover – Goslar – Braunlage – Braunschweig – Lueneburg – Hamburg – Puttgarden – Rödby – Helsingör – Helsingborg – Göteborg. Totalt körde vi cirka 1 900 kilometer

Eftersom Braunlage ligger cirka 900 kilometer från vår hemort valde vi att lägga in en extra övernattning i staden Reinfeld nära Lübeck på nedresan

Staden Reinfeld, första övernattningen i Tyskland

Staden Reinfeld ligger i delstaten Schleswig-Holstein, inte långt från Lübeck. Staden har omkring 9 000 invånare och blir ett stopp för många på väg söderut

Efter att vi installerat oss på hotellet gjorde vi en promenad runt den lilla sjön Herrenteich på cirka sju kilometer. Här hade våren hunnit betydligt längre än hemma. Under promenaden såg vi blommande vit- och gulsippor, träden hade börjat grönska och körsbärsträden blommade

I Herrenteich simmade skäggdoppingar, änder, svanar, sothöns mm och skogen var fylld med fågelsång

Eftersom vi hade haft regn nästan hela bilresan var det skönt att få sova i ett trevligt hotellrum

Några bilder från Reinfeld

Staden Goslar, korsvirkeshus och många världsarv

Efter frukost började vår resa mot nästa etappmål, staden Goslar

Staden Goslar grundades år 922 av Henrik I av Sachsen och ligger i delstaten Niedersachsen. Goslar har omkring 50 000 invånare och ligger i utkanten av bergskedjan Harz. Goslar är känd för sin medeltida stadskärna med vackert dekorerade korsvirkeshus och imponerande kyrkor. Den gamla staden är med på UNESCO:s världsarvslista

Några av stadens stora sevärdheter finns vid Marktplatz, Marknadstorget, som pryds av Goslars landmärke örnen, till exempel:

Det nya rådhuset uppfört mellan åren 1295 och 1326

Kaiserworth, byggt år 1484, som ursprungligen var byggt för långväga och rika köpmän. Byggnaden vittnar med sina arkader och konsollfigurer om de forna ägarnas rikedom. Kaiserworth har sedan år 1831 drivits som värdshus och hotell

Kämmergebäude, mitt emot nya rådhuset, är en byggnad som tidigare användes av finansförvaltningen och domstol. På husets överbyggnad finns ett klockspel som fyra gånger om dagen visar rörliga figurer som beskriver utvecklingen i gruvan i Rammelsberg. Det var silverfyndigheterna i Rammelsberg som gjorde Goslar till en viktig ort i det tysk-romerska riket

Runt om i den gamla staden finns omkring 1 500 korsvirkes hus, största antalet i Tyskland, några av de vackraste är Brusttuch, Bäckergildhehaus, Siemenshaus och husen runt Schuhhof

För övrigt finns ett flertal intressanta, världsarvslistade, kyrkor som vi också hann att titta på, till exempel Marktkirche nämnd för första gången år 1151, Jakobskyrkan nämnd första gången år 1073 och den f d klosterkyrkan Neuwerkkirche från 1200-talet

Under vår begränsade tid i Goslar hann vi även att besöka en del av den gamla stadsmuren från 1200-talet

Från Goslar körde vi vidare genom regn och dis till Braunlage, som blev vår bas i Harz
Efter att vi checkat in på hotellet tog vi en kvällspromenad i centrala Braunlage för att orientera oss. Det regnade kraftigt under hela promenaden

Några bilder från Goslar 
Bilder märkta (U) är ett världsarv utsett av UNESCO 

Braunlage och den världsarvslistade Samson gruvan i Sankt Andreasberg

Braunlage är en liten stad och kurort i Niedersachsen med cirka 5 700 invånare som ligger lite mer än 600 meter över havet. Braunlage kallar sig ”Hjärtat i bergsområdet Harz” och är en plats där häxor samlas enligt folktron

Flest besökare kommer till bergsområdet Harz under vintern eller sommaren för att åka skidor eller vandra. Runt om i området finns välutbyggda skidorter med liftanläggningar för alpin skidåkning eller fina områden för längdskidåkning. Även rodelbanor för sommar- eller vinterturer finns. I Braunlage finns en gondollift upp till toppen av berget Wurmberg, 971 m ö h, som är Harz näst högsta berg

Vi började dagen med en promenad från hotellet till turistbyrån för att hämta vandringskartor och annan information som vi kunde ha användning av under våra dagar i Harz

Efter besöket på turistbyrån gick vi en del av leden som går runt Braunlage. Vi gick igenom kurparken och vidare in i ett skogsområde och genom en dalgång tillbaka till centrum. Vi fick en fin vandring på lite drygt 8 kilometer

På eftermiddagen körde vi till den lilla bergsstaden Sankt Andreasberg, cirka 1 600 invånare, för att besöka den världsarvslisade gruvan Samson. Det har funnits många gruvor i Sankt Andreasberg, i vilka man bröt silver och andra metaller. Staden Sankt Andreasberg grundades på 1480-talet

Driften i Samson-gruvan startade år 1521 och pågick fram till år 1910 då den stängdes. I gruvan bröts framförallt silver. Samson-gruvan var länge världens djupaste gruva. År 2010 togs Samson-gruvan som en del av Oberharz vattenreglering, Oberharzer Wasserwirtschaft, upp på UNESCO:s världsarvslista

I väntan på den guidade visningen i Samson gruvan promenerade vi runt dammen Hilfe Gottes Teich, även den en del av världsarvet. Det blev en intressant upplevelse

Turen i Samson gruvan började i maskinhuset där den kvinnliga guiden berättade att gruvarbetarna till en början fick ta sig ner i gruvan med hjälp av stegar vilket kunde ta upp till en och en halv timme, lika lång tid upp. För denna tid fick gruvarbetarna inget betalt då de ansågs inte arbeta. Arbetsdagen kunde därmed vara 10 – 12 timmar lång för en gruvarbetare. Senare installerades en trappstegshiss, den så kallade „Fahrkunst“ i vilken arbetarna fick byta steg varje sekund för att komma upp eller ner i gruvan. ”Gruvhissen” drevs av vattenkraft från dammar i Oberharz vattenreglering. Som belysning hade gruvarbetarna enbart enkla oljelampor

Arbetet i gruvan var oerhört slitsamt och barn kunde få börja arbeta vid Samson gruvan från tioårs ålder, underjordiskt arbete tilläts dock först från sextonårsåldern

Under den guidade turen fick vi bland annat se de stora vattenhjulen som gruvhissarna drevs med, redskap som användes i driften, arbetsredskap, hisskorgar och korg förs transport av skadade eller sjuka. I gruvan användes kanariefåglar som varnade för giftiga gaser

Den guidade rundturen i gruvan avslutades med att vi fick gå ut ur gruvan genom en trång ort och ett besök i gruvmuseet

Bilder från Braunlage och Samson gruvan 
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Clausthal-Zellerfeld, besök vid världsarvslistade gruvor

Clausthal-Zellerfeld är den viktigaste bergsstaden i Harz, Niedersachsen, belägen cirka 650 meter över havet och med omkring 15 000 invånare. Clausthal-Zellerfeld är Tysklands minsta universitetsstad i förhållande till antalet invånare. Staden grundades på 1500-talet och ligger cirka 30 kilometer från Braunlage

Anledningen till att vi körde till staden var för att besöka de två världsarvslistade gruvorna Kasiser Wilhelm II och Ottiliae 

Gruvan Kaiser Wilhelm II är centralt belägen och tillhörde gruvorna i Oberharz. Den var en av de djupaste i världen, drygt 1 000 meter djup. Gruvan öppnades den 1 april, 1880 och stängdes den 31 mars, 1980. Här bröts framförallt bly och zink. Gruvan togs upp på UNESCO:s världsarvslista år xxxx 

Vi promenerade vid Kaiser Wilhelm II Schacht i en dryg halv timme för att titta på gruvbyggnaderna och de stora vattenhjulen som användes vid gruvdriften

Efter gruvbesöket körde vi in till Clausthal-Zellerfelds innerstad för att köpa kaffebröd i ett café med 1950-tals interiör. Bilen parkerade vi på huvudgatan och sedan gick vi via den stora, blåmålade träkyrkan, en av världens största, invigd år 1642, till nästa gruva. Kyrkan har plats för mer än 2 000 besökare

Från kyrkan var det ett par kilometers promenad till den världsarvslisade Ottiliae gruvan, som öppnades 1878 och stängdes 1930. Ottiliae gruvan hade ett djup av 594 meter. I Ottiliae gruvan bröts silver, bly och zink. Malmen från Kaiser Wilhelm II gruvan transporterades till Ottiliae gruvan för bearbetning. Ottiliae gruvan togs upp på UNESCO:s världsarvslista år xxxx

Vi stannade vid Ottiliae gruvan i knappt en timme där vi tittade på schaktbyggnaden, gruvlokomotiven, gruvvagnarna, lokstallet och delar av den smalspåriga järnvägen från Clausthal-Zellerfeld som användes malm- och persontransporter. Innan vi lämnade gruvområdet passade vi på att fika

Efter besöket i Clausthal-Zellerfeld körde vi till Oderteich för att vandra 

Bilder från Clausthal-Zellerfeld
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Vandringar vid världsarven Oderteich och kanalen Rehberger Graben

Oderteich, en historisk vattenreservoar, som ligger cirka sju kilometer nordost om den lilla staden Sankt Andreasberg i övre Harz byggdes av gruvarbetare från Sankt Andreasberg under åren 1715 till 1722 för att förse gruvorna i Oberharz med vattenkraft som behövdes för att forsla upp malmen till ytan och för persontransporter året runt. För att få vattnet från Oderteich och andra dammar till gruvorna byggdes även flera vattenkanaler, en av dem är Rehberger Graben. Dammen Oderteich och kanalen Rehberger Graben ingår i det så kallade Oberharzer Wasserwitschaft, som är en viktig del av vattenförsörjningsnätet

Totalt byggdes 143 dammar, 500 kilometer vattenkanaler och 30 kilometer tunnlar. Numera används dessa till fossilfri energiproduktion och dricksvattenförsörjning

Första versionen av vattenkanalen Rehberger Graben började byggas under åren 1602 till 1604. Till en början byggdes sidorna i vattenkanalen av stockar och bräder som regelbundet måste ersättas på grund av slitage och ålder. År 1699 började man bygga en ny kanal i sten som stod klar 11 oktober 1703. Rehberger Graben, 7,2 kilometer lång, har en höjdskillnad på 32 meter med en lutning på 4.5 promille för ett optimalt vattenflöde

Oberharzer Wasserwitschaft med Oderteich och Rehberger Graben togs upp på UNESCO:s världsarvslista år 2010 

Vi gjorde tre vandringar i området. Den första runt Oderteich och sedan två längs kanalen Rehberger Graben

Vandringen runt Oderteich, 5 kilometer, gjorde vi samma dag som vi besökte staden Clausthal-Zellerfeld

Vår vandring började på parkeringen vid väg B 242 vid dammens södra del när vi korsade vägen och kom in på stigen som leder runt den

Stigen var till en början ojämn eftersom den var full av trädrötter, som kommit i dagen av vandrares fötter och ledde snabbt ner till dammen. Vattenståndet i dammen var högt, varför en informationstavla stod långt ute i vattnet

Efter en stunds vandring längs dammen ledde stigen in på en skogsväg. Här kunde vi se tydliga spår av skadorna på skogen, som uppstått på grund av flerårig torka. Denna typ av skador på skogen förekom i stora delar av nationalparken. Myndigheterna har beslutat att skogen själv får läka sina skador, vilket kommer att ta många år

På dammens östra sida har man byggt långa spänger för att underlätta vandringen förbi sanka partier

Nära de södra dammluckorna finns en mytisk träskulptur av ”Frau Holle”, som enligt legenden var en kvinna som förälskat sig i gudomligheten Odin

Vandringsleden runt Oderteich var lättvandrad och bjöd på fina naturupplevelser

Första vandringen längs Rehberger Graben 

Den första vandringen, 9 kilometer, längs kanalen Rehberger Graben startade vi vid samma parkeringsplats vid väg B 242, där vi gjorde vår vandring runt Oderteich. Vädret var gråtungt med lätt regn, varför våra regnkläder kom väl till pass

Vandringsvägen följer Rehberger Granbens sträckning från Oderteich ända till Rehberger Grabenhaus, strax norr om staden Sankt Andreasberg. Några hundra meter går man på en vacker skogsstig bredvid kanalen, för att sedan komma ut på den inspektionsväg, Rehberger Grabenweg, personal använder för att kontrollera vattenflödet i kanalen

Under vandringen kunde vi se spår av allt arbete som lagts ned för att få kanalen att fungera under århundradens lopp, som dammluckor där man reglerade vattenflödet, vackert stenlagda partier som underlättade vattenflödet mm

Vid foten av det 853 meter höga berget Rehberg passade vi på att fika i en raststuga, innan vi gick samma väg tillbaka till bilen

Andra vandringen längs Rehberger Graben 

Vår andra vandring, cirka 4 kilometer, längs Rehberger Graben började vid Dreibrodeparkplatz, strax norr om den lilla staden Sankt Andreasberg

Vi började med att gå vägen in till Rehberger Grabenhaus, som tidigare var ett hus byggt för personal som byggde kanalen. Huset byggdes år 1772 och är numera en populär restaurang

Från Rehberger Grabenhaus vandrade vi längs underhållsvägen norrut, även här syntes skogsskadorna tydligt. Längs kanalen finns partier med fina stenläggningar för att hindra kanalen att slamma igen. Efter cirka en timmes vandring vände vi tillbaka till parkeringsplatsen och därmed var denna upplevelserika vandring avslutad

De två vandringarna längs den världsarvslistade kanalen Rehberger Graben, gav oss en fin bild av det tunga arbete man haft med att bygga den

Bilder från vandringen vid Oderteich och längs Rehberger Graben
Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Promenad i gruvstaden Sankt Andreasberg 

Vi besökte den lilla trevliga staden Sankt Andreasberg, cirka 1 600 invånare, två gånger. En gång för att besöka den världsarvslistade Samson gruvan (se ovan) och en gång för att uppleva staden och den gamla bebyggelsen till fots

Den första bosättningen, och de första gruvorna, i Sankt Andreasberg fanns antagligen redan på 1200-talet och drevs av munkar från klostret i Walkenried. Staden Sankt Andreasberg anses dock vara grundat på 1480-talet. Första dokumenterade omnämnandet av Sankt Andreasberg skedde i ett brev daterat 3 november, 1487. De första silvergruvorna antas vara Sankt Andreaskreuz vid foten av berget Beerberg och Grube Sankt Andreas vid marknadsplatsen. År 1521 fick staden officiellt tillstånd att driva gruvverksamhet. Under 400 år av gruvverksamhet grundades mer än 300 gruvor i, och runt, staden. Den djupaste av dem var Grube Samson, Samson gruvan. I början av 1900-talet blev det kris i gruvverksamheten och gruvorna i Sankt Andreasberg stängdes, en efter en

År 1575 hade Sankt Andreasberg omkring 2 500 invånare och var vid denna tidpunkt den största bosättningen i övre Harz. Flest invånare hade staden år 1950 då här bodde 4 806 personer. Den 8 oktober, 1796 drabbades staden av en förödande brand genom ett blixtnedslag

Idag hör Sankt Andreasberg ihop med Braunlage. Staden ligger på 600-900 meters höjd och är en populär semesterort, vinter såväl som på sommaren

När vi kom till Sankt Andreasberg via Braunlager Strasse var det grått och lite ruggigt väder. Efter att vi parkerat bilen i centrum startade vår promenad runt i staden och dess omgivningar
Vi började med att promenera Schuetzenstrasse mot Glockenturm, en av stadens högsta punkter med fina vyer över staden och omgivningarna. Eftersom vi var här i april var många av stadens hus och byggnader prydda med häxfigurer. Enligt gamla legender ligger ”Blåkulla” i bergsområdet Harz

Efter en stunds promenad vek vi in på Schulstrasse med vackra gamla hus och vidare till Herrensstrasse, stadens, och Tysklands, brantaste gata. Här ligger fina gamla hus och den gamla katolska kyrkan som numera är en populär grekisk restaurang

Vi gick vidare på gatan Am Glockenberg varifrån vi hade fina vyer över stadens gamla del, de pittoreska hustaken påminde om en sagostad. Vi fortsatte till Glockenturm, Klocktornet, och sedan upp på Glockenberg, ett berg vars högsta punkt ligger 627 möh. Härifrån hade vi fina vyer över staden och delar av bergsområdet Harz

Klangen från kyrkklockorna i Treenighetskyrkan hade hörts över Sankt Andreasberg sedan år 1537. År 1688 var dock kyrkan i så dåligt skick att man beslutade att istället för att bygga en ny kyrka använda sig av klocktornet på det närbelägna Glockenberg. Där fanns en alarmklocka som man kunde använda för att ringa till gudstjänst. Vid en stor brand den 8 oktober, 1796 förstördes Treenighetskyrkan. År 1834 lät man uppföra ett nytt torn för kyrkklockorna på Glockenberg och därmed fick klocktornet sitt nuvarande utseende. Det hör nu till ett av stadens signum, Den 5 juni 1809 började den nuvarande kyrkan, Martinikyrkan, att byggas och den 10 november, 1811 invigdes den

Från Glockenberg promenerade vi till stadens nedre del via Herrenstrasse. Längs Muehlenstrasse finns fina gamla hus och apoteket som var i drift från år 1681 till 1942!
Via Bäckerhuegel kom vi till en liten stig som ledde oss till Gerenner Weg. Härifrån gick vi till Grube Samson och rundade dammen Hilfe Gottes Teich för att fortsätta via Kurpark tillbaka till bilen. Vi var nöjda med den omkring 8 kilometer långa promenaden i Sank Andreasberg som gett oss en fin bild av staden och de närmaste omgivningarna

Dagen avslutades med en kort vandring längs den södra delen av den världsarvslistade Rehberger Graben

Bilder från Sankt Andreasberg

Saltstaden Lüneburg

Från Braunlage körde vi till bilverkstaden, som lånat oss ett reservhjul i väntan på att ett nytt däck skulle levereras. Efter ett snabbt däckbyte kunde vi fortsätta mot Lüneburg

Efter några timmars bilkörning på så kallade Bundesstrassen (landsvägar) från Braunlage via Braunschweig, kom vi till Lüneburg under eftermiddagen. Tack vare Ullas goda kunskaper i kartläsning körde vi i stort sett direkt till huset med lägenheten vi bokat via nätet

Första gången vi besökte Lüneburg var 1969 och därför ville vi göra ett återbesök i denna gamla, vackra stad

Lüneburg, drygt 75 000 invånare år 2021, är en gammal stad som omnämndes i ett dokument första gången den 13 augusti år 956. I slutet av 1300-talet blev staden medlem av Hansan. Under långa perioder var Lüneburg huvudstad i furstendömet Braunschweig-Lüneburg. Stadens saltfyndigheter upptäcktes redan på 800-talet

Lüneburg nådde sin höjdpunkt på medeltiden genom handel med salt som utvanns ur fyndigheter i omgivningarna. Saltet transporterades längs den gamla saltvägen via Lauenburg till Lübeck och därifrån till alla Östersjöländer. Genom salthandeln blev Lüneburg en av de mäktigaste städerna inom Hansan. På 1600-talet minskade salthandeln och staden tappade i betydelse. År 1980 stängdes salinerna efter att ha varit i drift i mer än 1 000 år. Den moderna staden har fått ny betydelse genom sitt universitet som grundades år 1989

I Lüneburg finns en välbevarad, medeltida stadsmiljö som man genom promenader kan njuta av i många timmar

Vårt besök i Lüneburg

Efter att vi installerat oss i den hyrda lägenheten, gjorde vi en första orienterande promenad i Lüneburgs gamla stad, som låg en knapp halvtimmes promenad bort

Vi började med att gå in på Ohlingherstrasse i stadens västra del som kantas av fina gamla korsvirkeshus. Här ligger också det gamla, vackra bryggeriet från 1590-talet. Efter bryggeriet besökte vi Sankt Michaeliskirche, byggd mellan åren 1376 och 1418. Johann Sebastian Bach var en av kyrkans körsångare under åren 1701-1702

Från Sankt Michaeliskirche promenerade vi mot stadens gamla torg och ekonomiska centrum, Am Sande. Torget kantas av många vackra gavelhus som byggdes av rika köpmän under 14- och 1500-talen. De mäktigaste byggnaderna vid torget är kyrkan Sankt Johannis som började byggas på 1280-talet, och handelskammaren från 1500-talet. Sankt Johanniskyrkan är en av Niedersachens äldsta kyrkor och i denna lärde sig Johann Sebastian Bach att spela orgel och komponera

Den andra mäktiga byggnaden vid torget är Handelskammaren som uppfördes år 1548. Det första århundradet användes huset som bryggeri för att sedan bli Industri- och Handelskammare, vilket den fortfarande är

Eftersom vi haft en lång resdag, nöjde vi oss med denna korta promenad i den gamla staden och återvände till huset där vi bodde

Påföljande dag körde vi in till staden. Efter lite trixande med parkeringsplatser kunde vi äntligen ställa ifrån oss bilen och börja vår promenad i stadens centrala del. Vi gick runt i staden i många timmar och tittade på sevärdheter och gamla stadsmiljöer, Vi upplevde flera ”flashbacks” från vårt besök femtio år tidigare

Några av de sevärdheter och miljöer vi fördjupade oss i var bland annat följande:

Am Sande

Am Sande är en av stadens äldsta platser och var en av medeltidens viktigaste i Tyskland. Här korsades vägarna från stadens tre huvudområden. Det stora torget, som länge var en viktig handelsplats, omges av medeltida hus med höga gavlar som påminner om stadens betydelse. I ena delen av torget finns den mäktiga kyrkan Sankt Johannis och i den andra handelskammaren

Sankt Johannis kyrkan

Sankt Johannis kyrkan dominerar vyn över am Sande. Kyrkan har fem skepp och började byggas år 1289 och är därmed en av stadens äldsta byggnader. Kyrkan anses också vara en av de vackraste byggnaderna uppförda i nordtysk tegelstensgotik. Tittar man närmare på det imponerande kyrktornet ser man att det lutar

Kyrkorgeln i barock är byggd under åren 1551 och 1553 av en berömd nederländsk orgelbyggare. Under årens lopp har orgeln byggts om och till så att den nu anses vara en av Tysklands finaste. I sin ungdom lärde sig kompositören Johann Sebastian Bach att spela på denna orgel

Handelskammaren

Handelskammaren, färdigbyggd år 1548, är en av de byggnader man lägger märke till direkt man kommer till Am Sande. Det första århundradet användes huset som bryggeri för att sedan bli Industri- och Handelskammare, vilket det fortfarande är

Stadshuset

Lueneburgs stadshus är en av stadens största sevärdheter, och tillsammans med den gamla kranen stadens symboler, vars äldsta del byggdes omkring år 1230. Under de påföljande sexhundra åren utvidgades stadshuset i flera omgångar och fick under denna tid alla de praktfulla salar som idag kan besökas. Den imponerande fasaden är uppförd i barock arkitektur

Gravida huset, Schwangeres Haus, på Waagestrasse

Gravida huset fångar besökarens intresse genom den stora utbuktningen på husets framsida. Utbuktningen har uppstått genom att gipsmaterialet som användes som fogmassa mellan tegelstenarna dragit åt sig fukt och glidit isär. En kuriositet i staden som man kan titta på om man har vägarna förbi

Den gamla kranen

Jämte stadshuset är den gamla kranen en av stadens symboler

Den gamla kranen i floden Illmenau omtalades för första gången år 1346 och har under tidens gång byggts om ett flertal gånger. Sitt nuvarande utseende fick den år 1797. Under medeltiden var kranen ett viktigt hjälpmedel för att lyfta tungt gods, speciellt saltsäckar. Ett av de sista, och kanske tyngsta jobben kranen utförde var i slutet av 1800-talet, då den lyfte av ett ånglokomotiv tillverkat i Storbritannien som vägde omkring 9,3 ton från ett fartyg

Det gamla varumagasinet

Strax intill kranen ligger det gamla, vackra varumagasinet , ”Dat Heringshus”. Köpmännen, som transporterade saltet till Östersjöns länder, tog med sig strömming och annan fisk hem till Lüneburg, som sedan såldes i varumagasinet. Fisk var den viktigaste handelsvaran men här handlades det också med många andra varor. Sin vackra fasad i barock fick huset på 1740-talet. Byggnaden räddades undan en förödande brand år 1959. Idag ryms ett hotell i den gamla byggnaden

Gatan An der Münze

I huset på gatan An der Münze nummer 6 låg under en period stadens myntverk. Männen som en gång i tiden styrde stadens salthandel fick år 1293 tillstånd att tillverka egna mynt, som var ett av deras många privilegier

Vattentornet

Under åren 1905 – 1907 byggdes det stora vattentornet under ledning av arkitekten Franz Krüger på resterna av den medeltida stadsmuren. Arkitekturen baserades på det formspråk som använts i Lüneburg under århundraden

År 1985 stängdes vattentornet som försett stadens invånare med dricksvatten sedan det togs i bruk. Strax efter stängningen förklarades vattentornet som byggnadsminne och är idag en av stadens symbolbilder

Lüneburgs vattentorn är numera ett populärt besöksmål för sina utsiktsplatser som ger fina vyer över stadens gamla delar. Även att vigas i tornet har blivit populärt och fler än tvåhundra brudpar låter sig årligen vigas i detta

Alte Raths-Apotheke, Det gamla apoteket

Promenerar man längs Bäckerstrasse, stadens butiksgata, kan man inte undgå att lägga märke till det gamla apoteket med sin färggranna entré. Det gamla apoteket grundades år 1598 och har varit i drift sedan dess, även om det följt med tidens förändringar. Den färggranna  entrén, gjord i sandsten, är prydd med olika figurer och har ett latinskt ordspråk som säger, på ett ungefär,  ”Ni blir inte botade av örter eller plåster, utan av Herrens ord som botar allt”

På båda sidor om portalen finns två kvinnofigurer. Den vänstra med en hund som symboliserar luktsinnet och den högra med en apa som symboliserar smaksinnet. Två egenskaper som en apotekare behöver. Vapnet ovanför ingången visar att apoteket tillhör stadens råd

Apotekets inredning är från 1800-talet och är värd att titta på

Gatan ”Auf dem Meere”

Gatan ”Auf dem Meere” utgör en del av den västliga gamla staden. På vissa ställen i detta område hittar man grundvatten på mindre än en meters djup vilket gör att många av husens källare är oanvändbara. Många av dessa har därför fyllts igen för undvika vattenskador på husen. Gatan leder till området vid Sankt Michaelis kyrkan

I den västliga gamla staden finns inga patricierhus, vilka är vanliga i andra delar av Lüneburgs gamla stadsdelar. I detta område byggdes så kallade takfotshus som har luckor över de forna kranarna med vilka man drog upp gods till husets övre delar. Den som är intresserad av att titta på gammal, vacker arkitektur har mycket att titta på längs promenaden i ”Auf dem Meere”
Stadsdelen domineras av den stora och vackra Sankt Michaelis kirche

De gamla kvarnarna Abtsmühle och Lüner Mühle

Av de båda gamla kvarnarna är Lüner Mühle den äldsta som stod klar år 1576, Abtsmühle år 1908

Lüner Mühle levererade en tiondel av den säd som bönderna lät mala i kvarnen till klostret Lüne. Abtsmühle var i drift ända till 1980-talet och i denna maldes omkring 60 ton säd årligen med hjälp av vattenkraft. Idag är Abtsmühle en del av ett hotell

Stadsmuren

Lüneburgs rikedomar lockade under sin storhetsperiod till sig angripare som försökte erövra staden och komma över dess rikedomar. I försvarssyfte ansåg man det vara nödvändigt att uppföra ett försvarssystem för att skydda staden och dess invånare

Under åren 1365 – 1467 byggdes sju stadsportar. I slutet av 1400-talet hade stadsmuren en längd av cirka 1 200 meter och en bredd på 600 till 700 meter. Ytan innanför stadsmuren uppgick till 84 hektar. Vissa av murens torn fungerade som fängelser

Vid den del av stadsmuren som ligger vid Bardowicker Strasse kan man se några av husen som låg längs muren. De byggdes för mindre bemedlade, som fängelseanställda. Tillsammans med fångvaktaren och hans familj bodde ofta en fånge. De flesta av husen är rivna men på ett av dem som finns kvar kan man läsa årtalet 1544

Glockenhaus, Klockhuset

I hjärtat av staden ligger det mäktigt Glockenhaus, ett tegelhus uppfört under åren 1482-83. I detta förvarades och tillverkades vapen som användes för att försvara staden och dess rikedomar under den viktiga ”Saltperioden”. I fredstider användes byggnaden för att lagra korn och mjöl. Idag används byggnaden till olika aktiviteter och som konferenscentrum

Efter många timmars rundvandring i Lüneburgs gamla stad körde vi tillbaka till vår lägenhet där vi tog ett gemensamt bad eftersom vi kände oss lite frusna, och packade ihop inför nästa dags hemresa

Vi körde på mindre landsvägar innan vi kom ut på Autobahn nära Luebeck, vilket gjorde att vi snabbare kom till Puttgarden där vi tog färjan till Rödby i Danmark. Bilresan till Helsingör gick utan problem, precis som färjeturen över till Helsingborg. Efter några timmars bilkörning på svensk mark var vi hemma i Göteborg vid sjutiden på kvällen. Därmed var ännu en fin och trevlig resa avslutad

Den här resan bjöd på många fina upplevelser; besök i staden Goslar med sina världsarvslistade byggnader, vandringarna i bergsområdet Harz med vackra små städer och världsarvslistade gruvor samt besöket i den gamla staden Lüneburg med sin välbevarade medeltida bebyggelse. Vi gör gärna om denna resa!

Bilder från Lüneburg

Tyskland är ett underskattat resmål, tycker jag. Många kör rakt igenom landet på sin väg till södra Europa och missar därför fina och intressanta sevärdheter, varav ett flertal finns med på UNESCO:s världsarvslista. Här finns också många pittoreska små städer och byar samt historiskt intressanta platser, inte minst för oss svenskar.

Jag besöker gärna Tyskland för allt intressant som finns att se och göra. Gör gärna så Du också!

Landsfakta och andra resor jag gjort i Tyskland: 

Tyskland landsfakta

Tyskland resa Potsdam

Tyskland resa Wismar och Stralsund

Tyskland resa Quedlingburg, Rammelsberg och Goslar

Min gamla hemsida     stalvik.com

Resan gjord 2023

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik