azerbajdzjan-resa

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Klicka på bilderna för större format

baku, sheki, shemaka och gobustan var några av de platser jag besökte i azerbajdzjan.

Azerbajdzjan – Eldens land

För det mesta brukar jag resa i egen regi. Att besöka de tre länderna Armenien, Georgien och Azerbajdzjan på en och samma gång som ensamresenär bedömde jag som relativt svårt varför jag köpte ett färdigt reseupplägg för att komma till dessa länder.

Vi var tjugofem personer som samlades i Moskva för vidare gemensam resa till Jerevan, Armeniens huvudstad. Härifrån startade resan genom tre länder i Kaukasus. Med bekväma långfärdsbussar reste vi genom Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Under resan besökte vi flera av UNESCO utsedda världsarv och andra intressant platser i respektive land.

Resan var välarrangerad, reskamraterna trevliga, hotellen höll god standard, maten som ingick var mycket god och de lokala guiderna var mycket duktiga. Den här resan rekommenderar jag till dem som vill se länder med gamla kulturer och som ännu inte är “sönderkörda” av turister!

Här nedan kan du läsa om resan i Azerbajdzjan

Lite om Azerbajdzjans historia

Azerbajdzjans första invånare var troligen kaukasiska folk men även Skyter har bott här. På 800-talet före Kristus ingick området i Urartu-riket och senare i Medien. På 500-talet f Kr underkuvades mederna av sina släktingar perserna.

På 330-talet före Kristus erövrade Alexander den store det område vi idag kallar för Azerbajdzjan, Sedan kom romare, perser, araber, turkfolk, mongoler och ryssar. I början av 1800-talet delades landet mellan Iran och Tsarryssland. Efter en kort tid av självständighet, 1918 – 20, som följde när Tsarryssland kollapsade invaderade Sovjetunionens Röda Arme landet och gjorde Azerbajdzjan till en sovjetrepublik år 1920. Efter Sovjetunionens sammanbrott utropade Azerbajdzjan åter sin självständighet den 30 augusti, 1991.

Resa: Gränsen – Sheki

“Gränspassagen till Azerbajdzjan är mera komplicerad än den georgiska”. Vår svenska guide hade varnat oss att det kunde bli besvärligt. För min del var det inga problem. Jag var först genom kontrollen och gick omedelbart till den azerbajdzjanska bussen som väntade på andra sidan gränsstationen.

En norsk deltagare kom till bussen och meddelade att gränspolisen beslagtagit hans resväska. Varför visste han inte. Övriga gruppmedlemmar kom successivt genom gränspassagen. Efter en lång stund gick norrmannen tillbaka till gränsstationen och återvände med sin resväska.Varför azerierna tagit in den på kontroll hade han inte fått någon förklaring på.

Nu kunde vi äntligen, starkt försenade på grund av incidenten i Telavi och fördröjningen vid gränskontrollen, ge oss iväg till Sheki, första staden vi skulle besöka i Azerbajdzjan. Lunchen kunde vi, sent omsider, äta vid 16-tiden.

Staden Sheki

Vi hade åkte genom ett vackert landskap i norra Azerbajdzjan på vägen till Sheki, cirka 64 500 invånare. När vi nådde staden hade det börjat att skymma. Guiderna fick ”panik” för att vi låg efter i dagsprogram, och stuvade om i detta.

Istället för att besöka Khanpalatset Xan Saray som det stod i reseprogrammet påföljande dag slängde man in ett snabbt besök vid detta på kvällen när vi kom till Sheki.

Khanpalatset Xan Saray är Shekis största sevärdhet, och en av de främsta sevärdheterna i södra Kaukasus. Det skall besökas när solen stor högt på himlen för att man skall kunna se all den prakt som pryder rummen i form av intarsiadekorationer. Nu kom de inte till sin rätt på grund av att ljuset inte var tillräckligt bra. Vi rusade genom Khanpalatset Xan Saray på cirka tio minuter. Detta var en av resans få missar!

Khanpalatset Xan Saray var ett sommarpalats för Shekis khaner och byggdes år 1761 – 62 av Muhammed Hasan Khan. Palatset nominerades till UNESCO:s världsarvslista år 1998 men har ännu inte hamnat på den.

När det mörknat gick vi till ett museum i palatsområdet för att titta på hur man tillverkar fönster som det gjordes när palatset byggdes. Bara skickliga hantverkare klarar detta.

Innan middagen gick vi och tittade på en vacker karavanseraj som finns i gamla Sheki. Rundvandringen i den gamla staden ströks från programmet.

Middag åt vi i Sheki. Efter den checkade vi in på ett av resans bästa hotell sent på kvällen. Gigantiska rum med lyxiga badrum, pool mm Inget vi kunde njuta av någon längre stund eftersom vi kom till hotellet sent.

Resa: Sheki – Baku

Dagen inleddes med ännu ett marknadsbesök. Jag började bli trött på denna typ av aktiviteter då marknader ser ungefär lika ut oavsett var i världen man är. Men i alla grupper finns det vissa ”shopaholics” och guider vill ofta tillfredsställa dessa av någon anledning.

Jag gick runt på marknaden en stund och fotograferade. Samma motiv som vanligt…. Men här sökte människorna aktivt kontakt vilket gjorde rundvandringen lite mera intressant. Trots detta lämnade jag marknadsområdet och promenerade istället omkring i centrum i väntan på avfärd.
Ju längre söder vi kom desto mera förtorkad blev naturen. Den frodiga grönskan i norr förbyttes mot sönderbrända stäpper ju mer vi närmade oss huvudstaden Baku.

Vi stannade två gånger under resan till Baku för att besöka sevärdheter. I Shemaka tittade vi på begravningsplatsen Yeddi Gumbez och i Maraza besökte vi Diri Baba mausoleet.

Begravningsplatsen Yeddi Gumbez i Shemaka

Staden Shemaka, eller Shamaki, har existerat i mer än tvåtusen år och omnämndes redan av den egyptiske geografen Claudius Ptolemaeus på 100-talet f Kr och haft stor betydelse under årens lopp. Shemaka var regionens huvudstad när den stora jordbävningen år 1859 ägde rum. Efter denna tappade Shemaka sin betydelse när Baku gjordes till huvudstad istället. År 2010 hade Shemaka omkring 32 000 invånare.

På en höjd ovanför Shemaka finns en begravningsplats med tre bevarade mausoleer som kallas för Yeddi Gumbaz mausoleum. Yeddi Gumbaz betyder ”De sju kupolerna” och syftar på mausoleernas tak. Idag finns bara tre mausoleer bevarade, övriga är förfallna. Mausoleerna uppfördes i början av 1700-talet tillägnade familjen Mustafa Khan. Det bäst bevarade är ett åttkantigt mausoleum daterat till år 1810. I detta finns flera vackra gravstenar.

Lite spöklik stämning rådde på begravningsplatsen med halvt omkullfallna gravstenar och förfallna mausoleer, tycker jag.

Diri Babas mausoleum i Maraza

Inte långt från Yeddi Gumbaz, i byn Maraza, ligger Diri Babas mausoleum som byggdes på 1400-talet. Enligt en legend är den helige Diri Baba begravd i mausoleet vilket har gjort att platsen besöks av många pilgrimer sedan 1600-talet.

Det två våningar höga Diri Baba mausoleet ligger i en sänka och är byggt mot en klippbrant. Mausoleet är byggt i harmoni med den omkringliggande naturen och anses var ett mästerstycke för Shirvans-arkitekturen.

En del av gruppens deltagare avstod från att följa med in i mausoleet då det krävdes att man skulle gå upp för smala och slingrande trappor för att komma till utgången högst upp.

De som följde med in bjöds på en intressant arkitektonisk upplevelse och en fin promenad tillbaka till bussen som väntade på att få ta oss till huvudstaden Baku, resans slutdestination. Fascinerande var att se gruppens äldste deltagare ”springa” uppför trapporna då han bara ett par dagar tidigare togs in på sjukhus i Telavi för att han kollapsat på gatan!

Efter ett par timmars bussresa kom vi till Baku.

Baku – Azerbajdzjans huvudstad

Baku, cirka 2.1 miljoner invånare, har gamla anor. Bebyggelse har funnits här sedan antiken men den första skriftliga källan som hänvisar till Baku är från 500-talet e Kr. Stadens namn kan med all sannolikhet härledas till persiskans Bagh-Kuh, “Guds berg”, eller bad kube, “vindarnas stad”. Baku var persiskt från 1509 e Kr till år 1806 då den blev rysk.

Bakus stora expansion skedde under andra häften av 1800-talet då man började utvinna olja. År 1873 kom svensken Robert Nobel till Baku. Han grundade oljebolaget Nobel Brothers Producing som på endast några år blev ett världsledande företag i oljebranschen. Många av stadens vackraste byggnader härrör från denna tid.

År 1917 avstannade oljeboomen tillfälligt då inbördeskrig och interventionskrig följde på den ryska revolutionen. År 1918 tog armeniska bolsjeviker makten i Baku och genomförde en massaker på den azerbajdzjanska befolkningen. Kort därefter befriades Baku av azerbajdzjanska frivilliga soldater med hjälp av trupper från Turkiet. Mellan 1918 och 1920 var Baku huvudstaden i det självständiga Azerbajdzjan innan landet införlivades med Sovjetunionen.

Baku har tre dominerande stadsdistrikt; den Gamla staden, den stad som växte upp kring sekelskiftet 1900 på grund av oljeexploateringen och den sovjetiskt byggda staden. Stadens muromgärdade historiska stadskärna blev år 2000 upptagen på Unescos världsarvslista.

För de flesta ur gruppen blev första mötet med Baku lite av en ”chock” då den svenska guiden förklarade att de som inte ville följa med henne in på Bakus berömda mattmuseum fick klara sig själva i en dryg timme.

Vi var sjutton stycken som avstod och därför ”dumpades” utanför museet. Ingen visste vart vi skulle ta vägen eller vad vi skulle göra eftersom vi precis kommit till Baku och inte hade minsta lokalkännedom. Jag tittade med förvåning på den svenska guiden och de 7-8 som följde med in på museet innan jag började promenera längs strandpromenaden. Varför kunde inte den lokala guiden ordna en rundvandring för oss som blev ”dumpade”?

Själv promenerade jag på måfå in mot den gamla staden och längs strandpromenaden innan det var dags att gå tillbaka till platsen där bussen väntade på att köra oss till resans sista hotell.

Efter incheckningen på hotellet väntade kvällens middag som avnjöts i karavanseraj nära det världsarvslistade Jungfrutornet i den gamla staden. Här serverades vi en traditionell azerbajdzjansk middag med flera olika rätter. Under middagen bjöds vi på underhållning av en magdansös och en eldslukare.

Innan middagen hade vi åkt på en båttur i Bakubukten för att titta på den upplysta staden från Kaspiska havet. Vackrast var ljusshowen som ägde rum på de tre glasbyggnaderna som kallas för ”Flamtornen”. I fjärran såg vi även ”Kristallpalatset”. Det var härifrån Eurovisionsschlagern sändes år 2012.

Påföljande dag inleddes med en tur till lervulkaner och därefter till det världsarvslistade petroglyfområdet i Gobustan.

Lervulkanerna i Gobustan

En bit utanför staden bytte vi färdmedel till två mindre bussar för att kunna ta oss fram på de dåliga vägarna till lervulkanerna. På en höjd finns ett område med många små, puttrande lervulkaner skapade av underjordiska aktiviteter. Kargt, nästan spöklikt men fascinerande.

Azerbajdzjan har flest lervulkaner i världen, omkring 300 har hittats.

Hällristningarna i Gobustan – UNESCO-listat världsarv

Petroglyfer eller hällristningar är symboler, figurer och avbildningar som höggs in i berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna är som regel inte ristade utan har snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller skarpa huggjärn.

De största koncentrationerna av hällristningar, petroglyfer, har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien.

Även de fantastiska svenska hällristningarna i Tanum är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.

I Gobustan, en halvöken cirka 60 kilometer väster om Baku, finns tre platåområden där man funnit mer än 6 000 hällristningar. De äldsta tros vara omkring 40 000 år gamla. Förutom petroglyferna har man även funnit lämningar efter bebodda grottor, bosättningar och begravningsplatser. Fornlämningsområdet uppgår till 537 hektar.

År 2007 togs området upp på UNESCO:s världsarvslista.

Vi kom till hällristningsområdet efter att vi besökt lervulkanerna och började med att besöka det intressanta museet vid entrén. Här visas en film om hur livet kunde gestalta sig på den tiden hällristningarna tillkom och här finns även en mängd lämningar efter människor som bott i området. Efter besöket på museet började rundvandringen i en del av hällristningsområdet.

Det var lätt att låta fantasin löpa för att föreställa sig hur det en gång sett ut när området var bebott. Hur människor klädda i djurhudar vandrade omkring mellan grottorna och hur män satt vid klipphällarna med sina knackstenar för att framställa en vacker hällristning. Dock såg området annorlunda ut innan det drabbats av jordbävning.

Jag njöt av de vackra hällristningarna som liknade andra jag sett; i norra Portugal, i Drakensbergen i Sydafrika och i Namibia. De i Tanum skiljer sig lite från Gobustans och har delvis andra motiv. I det stora hela ser dock petroglyferna lika ut var i världen man hittar dem.

Efter en knapp timmes rundvandring bland hällristningarna i Gobustan var det dags att återvända till Baku för lunch. Efter denna skulle vi göra en rundvandring i Bakus gamla stad.

Innan vi lämnade Gobustan fick vi besöka stenen med inskription från romartiden som säger att detta var den östligaste punkten i Romarriket!

Tillbaka i Baku var det dags för lunch i stadens centrala del och därefter en rundvandring i den gamla staden.

Gamla staden i Baku – UNESCO-listat världsarv

Vår duktige lokala guide började med att ta oss till en av de största sevärdheterna i den gamla staden Shirvanshahs palats som var säte för nordöstra Azerbajdzjans styrande under medeltiden. Det mesta av palatset uppfördes under 1400-talet. I det välbevarade palatset kan man besöka några av rummen och utställningar. Shirvanshahs palatsets vackraste del är nog den åttakantade byggnaden där Shirvanshah Khalilullah I samlade sitt råd. Byggnaden dateras till 1428.

Strax intill Shirvanshahs palats kan man se lämningarna efter badanläggningen som shaherna använde.

På rundvandringen i den gamla stadens trånga gator kom vi även till Sin Qala moskén som dateras till år 1079.

Den byggnad som jag tycker är vackrast i den gamla staden är dock det så kallade Jungfrutornet, Bakus ”flaggskepp” vad det gäller sevärdheter.

Det mäktiga Jungfrutornet är 29 meter högt och har 5 meter tjocka väggar. Jungfrutornet var ett av stadens försvarstorn. Tornet byggdes antagligen på 1100-talet. Från toppen av tornet har man en magnifik vy över Bakus gamla stad. Dock inga bra fotomöjligheter härifrån då man satt upp höga glasväggar för att ingen skall ramla ned från tornet.

Den gamla staden omges av en mäktig stadsmur med flera vackra stadsportar.

Vandringsturen genom den gamla staden gick lite väl snabbt för min smak varför jag bestämde mig för att komma tillbaka på egen hand påföljande dag.

På egen hand i Baku

Lördagen var sista dagen på resan och enligt det officiella programmet skulle vi åka runt till olika sevärdheter utanför Baku. Jag valde att hoppa av den delen och istället ägna mig åt en dag i Baku på egen hand, framför allt ströva runt i den gamla staden i lugn ro.

Jag lämnade hotellet strax före klockan 09 och började med att promenera mot strandpromenaden och sedan vidare till en plats varifrån jag hade en fin vi över den moderna gruppen av byggnader som kallas för ”Flamtornen”. Baku har flera mycket moderna byggnader med spännande arkitektur och ytterligare håller på att byggas.

De tre ”Flamtornen” byggdes färdigt år 2012 och är 28 till 33 våningar höga. Tornen innehåller både kontor och bostäder. ”Flamtornen” är byggda på en höjd och syns därför över hela staden. På kvällarna är de belysta genom ett ljusspel med olika motiv och i olika färger. Tornen spelar an på att Azerbajdzjan är ”Eldens land”.

Jag gick vidare till den långa strandpromenaden vid Kaspiska havet som är en populär plats att flanera på för stadens invånare och passerade än en gång Mattmuseet och den stora flaggstången, världens en gång högsta, där landets vackra flagga vajar i den ”eviga vinden” som blåser över Baku

En stund stannade jag till för att titta på gondolerna som glider fram i den konstgjorda kanalen. En åktur med dessa är populär både bland inhemska såväl som turister.

Från strandpromenaden gick jag in i den gamla staden genom stadsporten vid Shirvanshahs palats, där jag varit dagen innan med resegruppen. Jag gick inte in utan nöjde mig med att känna på atmosfären i lugn och ro.

Långsamt flanerade jag genom den gamla staden och njöt av atmosfären, de smala gatorna, de vackra husen med sina balkonger och folklivet. Så småningom kom jag fram till Jungfrutornet. Här stannade jag till en stund innan jag fortsatte mot den dubbla stadsporten. Från den gick jag mot centrala Baku och Fontänparken.

Centrala Baku är mycket vackert med sina pampiga 1800-talshus och grönska. Även här var det härligt att ströva runt i lugn och ro. Så mycket mer man upplever när man gör saker på egen hand! Efter att ha fikat på ett trevligt café fortsatte jag att promenera längs gatorna som leder till det vackra Operahuset. Sedan gick jag vidare på måfå en lång stund bara för att uppleva Bakus atmosfär tills jag gick ut till strandpromenaden igen. Jag hade kommit nästan helt till slutet av den nu!

När jag kommit tillbaka till Jungfrutornet gick jag åter in i den gamla staden. Nu hade det börjat att skymma och när jag var tillbaka på hotellet var det mörkt. Dags att duscha och byta om inför middagen!

Vår sista mycket goda middag åt vi på en restaurang med fina vyer över en del av Baku. När middagen var över var också resan genom tre länder i Kaukasus avslutad. Bussen skulle köra oss till flygplatsen vid 2-tiden på natten varför jag lät bli att gå och lägga mig. Jag chansade på att jag skulle kunna sova en stund på planet. Efteråt noterade jag att jag somnat innan planet lyft från Bakus flygplats!

Det här var en intressant och spännande resa! Länderna vi besökt i Kaukasus-regionen bjuder på gamla kulturer och vacker natur. Få turister som åker hit nu men räkna med att det kommer fler i framtiden. Vänta därför inte för länge med att åka hit! Jag rekommenderar definitivt ett besök i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. 

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email