Sverige-Gotland-resa

 Bilder märkta med (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

visby, tingstäde, bro, lärbro, fårösund,  fårö, ar, bästeträsk, kappelshamn, lickershamn, lummelunda, gnisvärde, tofta, kovik, klintehamn, eskelhem, lergrav, furilden, fardume, kyllaj, roma, dalhem och allkvie ängar var några platser jag besökte under min resa till gotland, rainer stalvik

Resa till Gotland – Visby, Fårösund, Lummelunda, Klintehamn, Cykelturer mm

Enligt Gutasagan var Gotland en förtrollad ö som sjönk ned i havet om dagen och steg upp igen på natten. Förtrollningen bröts då en man kallad Tjelvar kom till ön och gjorde upp en eld.

Sagans förtrollning må vara bruten, som besökare förtrollas man dock av all den skönhet ön har att erbjuda!

Gotland, Sveriges största ö, har varit bebodd i mer än 5 000 år och har spelat en viktig roll under årens lopp.

På medeltiden blomstrade Visby och var centrum för handeln mellan öst och väst. Från 1100-talet till 1300-talet expanderade staden kraftigt men i slutet av 1300-talet, när handeln minskade och pesten bröt ut, började stadens tillbakagång. En dansk invasion under ledning av kung Valdemar Atterdag gjorde att Gotland hamnade under danskt styre år 1361.

 I gryningen den 12 maj år 1525 anfölls Visby av Luebeckarna och sattes i brand varefter staden förföll och invånarantalet sjönk kraftigt.

Med freden i Brömsebro, 13 september år 1645, blev Gotland åter svenskt och Visby byggdes upp med hjälp från den svenska staten.

Idag har Visby cirka 23 000 invånare och är residensstad i Gotlands län.

Namnet Visby lär ha sitt ursprung i orden vi och by där vi betyder hednisk offerplats och by “stad” på danska, norska och gutniska.

Under en vecka i maj besökte jag Gotland och möttes av en underbar försommar som förstärkte allt det vackra som finns att uppleva runt om på ön; de vilda blommorna och grönskan, blommande fruktträd och blommande rapsfält, dofterna, havet, de historiska sevärdheterna, tystnaden och ödsligheten. Än hade årets turistinvasion inte nått ön!

I Visbys gamla stad, innanför den mäktiga stadsmuren, finns en unik medeltida bebyggelse som togs upp på UNESCO:s lista över världsarv år 1995. På landsbygden finns de medeltida kyrkorna med vackra målningar, många naturreservat och vacker natur. Allt tillgängligt för en besökare, vare sig man har tillgång till bil eller tar sig fram med hjälp av cykel på de fridfulla små landsvägarna.

Här nedan finns en kort beskrivning av sevärdheter jag besökte i Visby och på platser jag kom till under mina cykelturer.

Resa till Gotland

Visby – “Rosornas och ruinernas stad”

I Visby bodde jag innanför ringmuren och hade därmed gångavstånd till alla sevärdheter i den medeltida staden, vilket jag utnyttjade för att utforska denna unika miljö som UNESCO funnit så värdefull att den år 1995 togs upp på världsarvslistan.

Den gamla staden omges av en nästan tre och en halv kilometer lång ringmur, till stora delar mycket välbevarad, en mur byggd av kalksten upp till 11 meters höjd. Muren byggdes under senare delen av 1200-talet. Den höjdes och förstärktes i början av 1300-talet. Muren hade ursprungligen 29 marktorn och 22 sadeltorn. Några av de bäst bevarade marktornen är Dalmanstornet, Jungfrutornet, Kajsartornet, Stor Kristin, Långa Lisa, Kames och Kruttornet. De finaste portarna är Norderport, S:t Göransporten, Österport och Söderport.

När Gotland gick tillbaka i svensk ägo ville staten sälja muren för att delfinansiera stadens återuppbyggnad. Ingen köpare hittades och kanske är det därför vi idag kan njuta av anblicken av den unika försvarsmur som skulle skydda Visby från fientliga attacker.

Innanför murarna finns en stor del av det medeltida gatunätet bevarat som kantas av flera höga trappgavelhus byggda på 1200-talet. I Fiskargränd och på gatorna närmast muren finns den gamla småhusbebyggelsen bevarad. Under medeltiden fanns många kyrkor i Visby. Idag ligger de flesta i ruiner.

Några av stadens större sevärdheter är Kruttornet som ligger i ringmurens äldsta del, byggt innan murens tillkomst som en försvarsanläggning för den medeltida hamnen. Kruttornet är nordens äldsta profana byggnad. Almedalen, kanske mest känd för “Politikerveckan” är idag en vacker park men var ursprungligen den gamla hamnen. Ruinen av kyrkan S:t Olof som byggdes på 1200-talet och förstördes under luebeckarnas anfall på Visby år 1525. Ruinen ligger inne i Botaniska trädgården. Ruinen av S:t Clemens kyrkan är vacker och välbevarad. Kyrkan byggdes på 1100-talet och är en av Visbys tre äldsta kyrkor. Den lär ha varit församlingskyrka för danska köpmän. S:t Nicolai kyrkan, idag en vacker ruin, uppfördes på 1230-talet för att hedra den helige Nikolaus, köpmännens och fiskarnas skyddshelgon. Drottens kyrka, Trefaldighetskyrkan, är en av de två så kallade systerkyrkorna,  och byggdes i slutet av 1200-talet. Den andra av systerkyrkorna är S:t Lars kyrka, tillägnad Laurentius som dog martyrdöden. Kyrkan uppfördes på 1100-talet. Både Drottens kyrka och S:t Lars kyrka är idag praktfulla ruiner som minner om deras glans. S:ta Katarina kyrka och kloster, eller som den också heter S:ta Carins kyrka, anses vara Visbys vackraste kyrkoruin (om man ny kan säga vacker om en byggnad som ligger i ruiner). Kyrkan började byggas år 1233 och i början av 1300-talet byggdes den om till en treskeppig hallkyrka. S:ta Katarina kyrka och kloster var i drift fram till slutet av 1520-talet då den danska reformationen kom till Gotland och gråmunkarna övergav både kyrkan ock klostret som därefter började förfalla. Stora torget har under tidens gång haft en central plats hos visbyborna. Här möttes köpmän och kunder och här låg både kyrka, kloster och rådhus. Torget fungerar än dag som handelsplats med stora marknadsdagar och har kompletterats med restauranger, uteserveringar och nattklubbar. Gamla apoteket är ett trappgavelhus i sten på Strandgatan i Visby som uppfördes under senare delen av 1200-talet. Gamla apoteket var ett packhus som användes av köpmän som varumagasin och kontor. Vid den tidpunkten låg hamnen med kaj nära, i det som nu är Almedalen. Namnet har huset fått efter det apotek som från slutet av 1700-talet och hundra år framåt var inrymt i bottenvåningen. Burmeisterska huset uppfördes av en tysk köpman på 1650-talet. Under turistsäsongen är det öppet för besökare som då kan få se husets vackra takmålningar. Botaniska trädgården anlades år 1855. I den välskötta anläggningen finns en rad växter som annars trivs bäst i varmare klimat, till exempel mullbär, fikon, valnötsträd, tulpanträd, näsduksträd och magnolior. Visby domkyrka, S:ta Maria, byggdes på 1220-talet och var ursprungligen de tyska köpmännens kyrka i staden. Det är Visbys enda bevarade kyrka från medeltiden och är ett imponerande byggnadsverk.  Fiskargränd är en av Visbys smalaste gränder. Här ligger några av stadens äldsta hus. Ett vackert område att ströva runt i, speciellt sommartid när rosorna blommar. Klinten med sina små hus var förr Visbys fattigkvarter. Idag kallas området “gräddhylla” med skyhöga kvadratmeterpriser. Långt in på 1900-talet var det vattenhämtning vid pump och torrdass som gällde i Klinten. På Norra Murgatan ligger Visbys allra minsta hus. Från Klinten har man vackra vyer över en del av Visby och havet.  Bästa utsikten finns från Utsiktsplatsen och kyrkberget ovanför Domkyrkan.

Cykling Visby – Fårö – Fårösund (via väg 148) (75 kilometer)

Så var det dags att börja med cykelturerna. Den första skulle gå till Fårö från Visby på väg 148. Väg 148 är en av huvudvägarna på Gotland och därför stundtals ganska hårt trafikerad. Att cykla på Gotland är dock ganska lätt då uppförsbackarna är få. Det största problemet kan vädret bjuda på. Om det regnar och är motvind blir det tungt att cykla! Jag hade tur med vädret och kunde därför oftast cykla i strålande solsken under alla mina cykeldagar.

Cykeln, en sjuväxlad Crescent, hade jag hyrt på Gotlands Cykeluthyrning i Visby.

Från Gotlands Cykeluthyrning vid Skeppsbron, upp för Hästgatan och ut genom Österport. Därmed hade jag lämnat staden innanför murarna och var på väg mot norra Gotland. Cykelväg en bit ut ur staden och sedan var det bara att cykla utefter väg 148. Ganska enahanda och trist väg, dock med några få sevärdheter. Hyfsat väder och lätt blåst, men stundtals tung trafik som dundrade kraftigt när den passerade. Vägrenen kantades av många orkidéer.

Första stoppet blev vid Bro kyrka, cirka 11 kilometer nordost om Visby, som är byggd på 1200-talet. I långhusfasaden finns ett flertal bildstenar från 400-talet som kommer från en äldre kyrka. Interiören har en inredning i barock, vilket är ganska ovanligt för gotländska kyrkor. Väggarna har vackra målningar från 1680-talet. Orgeln är från 1839 och en av Gotlands äldsta. Kyrkklockan är från 1400-talet och har tysk inskription. En dryg kilometer norr om kyrkan finns två bildstenar, dock utan bilder, från 700-talet som kallas för “De två kärringarna” och symboliserar enligt legenden två kvinnor som trätte på vägen till kyrkan. Gud straffade dem genom att förstena dem för att de inte kunde hålla sams.

Redan på långt håll ser man det 55 meter höga tornet på Tingstäde kyrka. Kyrkan, som byggdes på 1200-talet, ligger på en kulle mitt emot Tingstäde träsk. I Tingstädeträsk ligger resterna av ett bulverk, en försvarsanläggning i trä byggd på 1130-talet. Bulverket bestod av fyra längor med hus som varit placerade på en kvadratisk plattform och där varje sida mätte 170 meter. Anläggning ligger under vattenytan och kan därför endast ses med båt, eller när det ligger is på sjön. Strax norr om Tingstäde kyrka finns resterna av Tingstäde fästning, en försvarsanläggning som byggdes i slutet av 1800-talet/början 1900-talet. För den som är intresserad av militärhistoria kan ett besök på Militärmuseet säkert vara av intresse. En manlig guide, som jag pratade med, verkade vara mycket kunnig inte bara i den lokala historien utan även i det aktuella världspolitiska läget. Jag besökte aldrig museet men passade på att köpa en av de godast kanelbullarna jag någonsin ätit på caféet innan jag cyklade vidare norrut.

I Lärbro, cirka 36 kilometer nordost om Visby, ligger Lärbro kyrka som har ett av de mest originella kyrktornen på hela Gotland, en åttakantig byggnad med en krans av gallerier krönta av spetsiga gavlar. Kyrkan uppfördes i mitten av 1200-talet.

I Bunge fick jag kika in på de gamla byggnaderna och bildstenarna som ställts upp i Bunge Kulturhistoriska Museum då detta ännu inte öppnat för säsongen. Många vackra gamla gotländska hus väntade nu på årets besökare!

I Fårösund hade jag cyklat 55 kilometer från Visby och då det fortfarande var ganska tidigt på eftermiddagen tog jag färjan över till Fårö.

Att cykla på Fårö var en stor kontrast jämfört med den som låg bakom mig på väg 148. Bara enstaka bilar passerade, långa stenmurar, ängar, blomdoften, fågelsången, gamla vackra hus osv Tyvärr räckte inte tiden till att cykla till raukområdena vid Digerhuvud och Helgomannen utan jag fick nöja mig med att komma till Fårö kyrka, där jag vände och cyklade tillbaka till Fårösund för övernattning. I Fårösund fick jag en välförtjänt vila efter dagens 75 kilometer långa cykeletapp.

Cykling Fårösund – Visby (via väg 149) (76 kilometer)

Andra cykeldagen skulle jag tillbaka till Visby från Fårösund. Denna gång via väg 149 som delvis går längs kusten och är inte lika trafikerad som väg 148. Hotellägaren i Fårösund rekommendera att ta “extra svängen” via Ar för att se denna vackra del av Gotland. Jag är glad att jag följde hans råd! Start strax efter klockan 08.00 i strålande solsken och med en ganska häftig “bakvärk” efter föregående dags cykeltur.

Här är några platser och sevärdheter jag besökte under cykelturen (från norr):

Ar är ett litet “samhälle” på Gotlands nordligaste del. Tidigare fanns här ett kalkbruk som ägdes av Norrbottens Järnverk. Här rinner Arån, som kommer från Bästeträsk, ut i havet. I Ar ligger några fiskestugor och enstaka villor vid havet. Vyn över den solglittrande Östersjön med kritvit strand fick mig att tänka på Karibiens stränder.

Strax bortom Ar kommer man till Bästeträsk, Gotlands största insjö, som ligger i Fleringe socken och har ett största djup på 4 och en halv meter. I sjön finns två öar, Stor- och Lillholmen. På dessa häckar flera hundra par ejdrar. Ejdrar som häckar i sötvatten är ovanliga. Här lever Gotlands enda bestånd av sötvattenlevande sik och stensimpa. Bästeträsk omfattar cirka 1 500 hektar vilket är ungefär häften av det naturreservat som sjön ingår i. Vid strandkanten blommade rikligt med gullvivor.

Den gamla anrika Groddagården ligger inte långt från Fleringe kyrka. Gården har anor ända tillbaka till 1700-talet och var under en period gästgiveri. På 1800-talet beboddes Groddagården av en spelmanssläkt. Den siste ur släkten dog 1948! Idag är gården ett hembygdsmuseum. År 1986 blev Groddagården förklarat som byggnadsminne.

I botten av Kappelshamnsvikens östra sida ligger ett stort kalkbruk som dammar ned cyklister som passerar, förutom detta är hela sträckan längs viken mycket vacker med fina vyer in över Kappelshamn.

Kappelshamn, cirka 115 invånare, är ett idylliskt litet “samhälle” med välvårdade hus, de flesta verkade dock fungera som sommarstugor och såg därför obebodda ut. Här var det dags för en fikapaus. Trodde i min enfald att jag skulle hitta ett café i samhället….. fick nöja mig med medhavt pulverkaffe och några torra kex och en fin vy över Kappelshamnsviken innan färden gick vidare till Lickershamn.

Lickershamn är ett gammalt fiskeläge cirka tre mil norr om Visby längs väg 149. Här ligger Jungfrun, Gotlands högsta rauk, 27 meter över havet, med ett vackert läge på en udde ut i Östersjön. Enligt legenden störtade sig jungfrun Ellegard och hennes älskade Helge ut i havet från denna plats. Förutom rauken Jungfrun finns det ett område med raukar på vänster sida när man kommer in i Lickershamn som är värt att besöka. Raukarna i detta område har fantasifulla och vackra formationer

Lummelundagrottan, cirka 13 kilometer norr om Visby, även kallad Rövarkulan, är en av Gotlands största sevärdheter som besöks av cirka 100 000 turister årligen. Lummelundagrottan upptäcktes år 1924 av geologen Torsten Gislén. Han kom dock bara in 40 meter i grottsystemet. År 1948 upptäckte tre pojkar hur man tog sig längre in i grottan. År 1959 tog man upp en tunnel i grottan som gjorde det möjligt för allmänheten att besöka den.

Lummelundagrottan var stängd för dagen när jag kom hit under cykelturen varför jag endast kunde titta på grottmynningen och de omkringliggande byggnaderna. Det sved i hjärtat att ha missat möjligheten att besöka den berömda grottan, men det får bli en annan gång istället…

Från Lummelunda återstod bara lite drygt en mil av dagens cykeltur. Nu gick färden vidare på en separat cykelbana på den nu hårt trafikerade väg 149. Vid 18-tiden var jag tillbaka i den hyrda lägenheten innanför murarna nöjd med dagens upplevelser och det vackra vädret.

Att cykla till Visby via väg 149 var en fin upplevelse; många sevärdheter, vackra vyer, starka blomdofter och lite biltrafik med undantag för sträckan Lummelunda – Visby.

Cykling: Rute – Lergrav – Furilden – Valleviken – Fardume träsk – Fardume slott – Kyllaj – Hällvi – Vägume – Slite (45 kilometer)

Cykeldag nummer tre började med en bussresa från Visby till en avtagsväg mot Lergrav  i närheten av Rute, strax om Bunge. Eftersom jag var tidig vid bussen kunde jag få en av de två platserna på cykelstället och för en billig penning få med mig cykeln till startplatsen för dagens cykeletapp.

Att ta med sig cykeln på bussen är att bra sätt för att kunna göra turer med olika start- och målplatser om man inte har tillgång till egen transport och har sin bas i Visby. Antalet platser för cyklar är begränsad till två varför man får vara vid busstationen tidigt för att försäkra sig om en transport. För den som planerar att cykla på Fårö och har hyrt cykel i Visby vill jag rekommendera att transportera cykeln på bussen för att slippa cykla längs väg 148.

Busschauffören släppte av mig vid avtagsvägen till Lergrav strax söder om Bunge och hjälpte till och med till att lyfta av cykeln. Vilken service! Underbart väder borgade för ännu en fin cykeldag!

Den asfalterade vägen slingrade sig fram genom skogen och var kantad av många olika sorters blommor, fåglarna sjöng och det doftade förföriskt av försommar. Knappt någon bil som passerade. Kunde livet bli bättre än så här?

I Lergrav, som ligger i Rute socken, stannade jag till för ett besök i naturreservatet med sitt sextiotal raukar i spännande formationer. De mest kända är “Lergravsporten” och “Madonnan och barnet” som är reservatets högsta. Uppe från klintkrönet har man fina vyer över Lergravsviken och ön Skenholmen. Caféet som ligger vid kajen hade ännu inte öppnat för säsongen varför jag blev utan bulle till kaffet som jag drack på Furillen.

Under mäktig fågelsång och strålande solsken cyklade jag vidare mot ön Furillen på den lilla asfalterade vägen. Inte en enda bil passerade.

Ön Furilden, även Furillen, når man idag via en landförbindelse vid Lergravskusten som militärerna en gång byggde. I nästan 70 år drevs här ett stenkrosseri. När det lades ned blev hela ön militärt område och stängt för allmänheten. Idag är Furillen åter tillgänglig för besökare via en kort grusväg från Lergravsvägen. Naturen på Furilden, Furillen, är säregen och här finns vackra stränder. Stora delar av ön är avsatt som fågelskyddsområde och vid mitt besök såg jag många grågäss som höll till på strandängarna. Nu finns här även en hotell- och restauranganläggning. Furildens kanske mest kände invånare är nog författaren Håkan Nesser. Björn Ulvéus kämpade i många år för att få bygga en studio på Furillen men fick efter många turer avslag på bygget.

Från Furilden cyklade jag några kilometer på en grusväg genom skogen och kom så småningom till Valleviken. Här siktade jag in mig på att äta lunch på ortens restaurang, som enligt en lokalinvånare nu skull öppnat för säsongen. Restaurangen såväl som hotellet var öppna enbart för de konferensdeltagare som intagit anläggningen. Till mig som strögäst fanns ingen mat att få då man ännu inte öppnat officiellt för säsongen utan fick nöja mig med en mycket trevlig pratstund med kvinnan som drev verksamheten.

Nästa sevärdhet jag besökte blev Fardumeträsk som inte ligger långt från Vallerviken.

Fardumeträsk är en grund insjö med vidsträckta vassområden som hyser ett rikt fågelliv med häckande rördrom, grågås, brun kärrhök och kornknarr. Mitt i sjön ligger ön Storholmen som är Gotlands enda orörda högmosse.

Inte långt från Fardumeträsk ligger ruinerna av Fardume slott som är en ruin efter ett medeltida stenhus och ett av de bäst bevarade större medeltida stenhusen på Gotlands landsbygd. Kastalen, försvarstornet, vid gården kallas Mynttornet och antas vara uppfört omkring år 1200. I backen nedanför kastalen finns en källarbyggnad som kallas Sören Norbys källare, ursprungligen en stenbyggnad i minst två våningar. Gården är i lokala traditioner förknippad med Sören Norby,  som levde här år 1525 och lär även ha varit en fruktad sjörövare.

Från Fardume slott cyklade jag vidare till det forna fiskeläget Kyllaj på små asfalterade vägar genom det vackra gotländska landskapet.

Strax norr om Kyllaj fiskeläge ligger ett område med vackra och spännande raukar. När Carl von Linné var här på sommaren 1741 ritade han av dessa. I anslutning  till raukområdet ligger en vacker strandridargård från 1700-talets början. En strandridare var en tullupplysningsman.

I Kyllaj finns även intressanta lämningar från den tiden då man ägnade sig åt kalktillverkning, som resterna efter kalklador och kalkugnar från olika tidsperioder.

Efter besöket i Kyllaj cyklade jag mot Slite. På vägen dit njöt jag av blomsterprakten och fågelsången. Från Slite tog jag bussen tillbaka till Visby och därmed var ännu en fin cykeldag till ända.

Dagens cykelvägar var genomgående trevliga att cykla. Små asfalterade vägar med gles biltrafik och en bit grusväg från Furillen till en bit öster om Valleviken.

Cykling Visby – Vibble – Tofta- Gnisvärds fiskeläge – Tofta – Västergarn – Kovik – Klintehamn – Sanda – Eskelhem – Stenkumla – Visby (83 kilometer)

Så var det dags att cykla söderut! Hästgatan ned till Strandgatan och vidare till Skeppsbron. Därifrån på cykelvägen ut genom staden mot Vibble därefter till Tofta där jag cyklade ut till havet för att besöka Gnisvärds fiskeläge med sina vackra gamla stugor. Gnisvärd var en gång ett av Gotlands största fiskelägen. Gick runt bland husen och tog en del bilder innan jag cyklade vidare till Gotlands största skeppssättning, cirka 45 meter lång och 7 meter bred. Skeppssättningen omges av flera fornlämningar som alla antas vara gravar från bronsåldern.

Nästa större sevärdhet jag stannade till för att besöka var det forna fiskeläget Kovik, som ligger i Sanda socken. Kovik var förr ett av Gotlands många aktiva fiskelägen där det bedrevs kustfiske, ofta som komplement till jordbruket. I dag finns här ett fiskerimuseum där båtar, fiskebodar och fiskeredskap samlats in från hela Gotland och ger en fin bild av hur det såg ut förr.

Efter en kort rundtur genom Klintehamn för att titta på samhället cyklade jag till Rannarve, en unik och vacker skeppssättning som ligger strax utanför samhället. Det unika med denna skeppssättning är att fyra skepp har byggts ihop så att de har gemensamma för- och akterstenar.  De ihopsatta skeppen är alla lika stora, 9 m långa och 5 m breda. När arkeologer undersökte Rannarveskeppen fann man i ett av dem en gravurna med brända ben. Krukan såg precis ut som en liten hydda med dörr och tak. I krukan låg också gravgåvorna, två miniatyrknivar i brons.

Rannarve blev den sydligaste punkten på denna cykeltur. Härifrån gick färden tillbaka till Visby via Sanda, Eskelhem och Stenkumla.

I Eskelhem besökte jag kyrkan från 1100-talet för att titta på de vackra kalkmålningarna från 1200-talet.

I närheten av Stenkumla passerade jag platsen där Sveriges sista offentliga avrättning ägt rum! Här avrättades Konrad Pettersson Lundqvist Tector den 18 maj, 1876 efter att han befunnits skyldig till mord och stöld. Avrättningen av Konrad Pettersson skedde inför stor publik och blev mycket dramatisk då bödeln behövde tre hugg för att huvudet skulle falla. Hu……

Sammanfattat om dagens cykelvägar kan sägas att kuststräckan från Visby till Klintehamn bitvis var vacker med vyerna över havet men upplevelserna stördes av biltrafiken. Vägen från Tofta till Gnisvärde var liten och glest trafikerad. De mindre landsvägarna från Klintehamn tillbaka till Visby var betydligt trevligare att cykla med sin sparsamma biltrafik, vackra landskapsvyer och underbara dofter.

Cykling Visby – Roma – Roma kloster – Halla – Dalhem – Ekeby – Allkvie ängar – Hejdeby – Visby (57 kilometer)

Dagens cykelrunda började med en promenad uppför den branta Hästgatan och ut genom den vackra Österport i ringmuren. Sedan var det bara att cykla ut på väg nr 143 som leder till Roma. Ganska få bilar störde cyklingen. Jordbruksbygden dominerade fram till Roma.

Första stoppet på dagens tur var för att titta på Roma kyrka som byggdes på 1200-talet. Kyrkan har även några fina muralmålningar och klockorna i klockstapeln fördes hit av svensk bybor från Ukraina år 1929.

Dagens huvudsevärdhet kom jag till efter ytterligare några kilometers cykling, strax innan man kommer fram till Roma kloster och Roma kungsgård cyklar man genom en lång och vacker allé. Klostret började byggas strax efter att Gotland kristnats på 1100-talet av cisterciensermunkar från Nydala kloster i Småland och fick namnet Sancta Maria de Gutnalia. År 1531, efter den danska reformationen, blev Roma kloster kungsgård och började förfalla. Material från klostret togs för att bygga kungsgården och påskyndade därmed förfallet. Vid freden i Brömsebro år 1645 blev Gotland svenskt och Roma kungsgård tillföll den svenska kronan.

Idag återstår enbart ruinerna av det en gång så mäktiga klostret medan kungsgården fortfarande är i drift.

På lugna asfalterade vägar gick färden vidare till Dalhem för ett besök vid en av Gotlands mest berömda, och största, landsbygdskyrkor. Kyrkan byggdes på 1200-talet och är dekorerad med vackra muralmålningar, vissa tillkom i början av 1900-talet då kyrkan genomgick en stor restaurering. Vissa av glasmålningarna i kyrkan är Gotlands äldsta. I nordportalen finns en inmurad gravsten från 1100-talet. Öster och väster om kyrkan finns vackra medeltida stenkors. Den här kyrkan bör man absolut besöka om man kommer till Gotland!

Omkring 500 meter söder om kyrkan ligger Hesselby station som är den enda återstående delen av järnvägen som funnits på Gotland. Här finns ett cirka 1 kilometer långt spår som trafikeras ånglok, diesellok och ellok under sommaren som turister kan åka med på. Resten av Gotlands järnväg lades ned på 1950-talet.

På vägen mot Visby stannade jag till i Allekvia änge som är ett vackert och lummigt änge omgivet av åkrar och betesmarker. Bönder har i ett par tusen år hämtat vinterfoder åt sina djur från ängena. På Allekvia änge kan slåtter och ängsbruk pågått i 1 500 år! En naturstig, cirka en och en halv kilometer lång, löper genom en del av naturreservatet.

I maj är blomsterprakten stor här! Under min promenad på naturstigen kunde jag, bland annat njuta av stora mängder ramslök, midsommarblomster, ängskovall och flera arter av orkidéer. För ornitologer finns olika fågelarter att studera i den täta grönskan, bland annat halsbansflugsnappare, stenknäck och härmsångare.

Det var med en viss “smärta i hjärtat” jag cyklade tillbaka till Visby från Allekvia änge medveten om att mina cykelturer på Gotland nu närmade sig slutet. Efter att ha returnerat cykeln till Gotlands cykeluthyrning gick jag med tunga steg tillbaka till boendet för att påföljande dag återvända hem.

En vecka på Gotland räcker inte på långa väga för att uppleva allt det vackra ön har att erbjuda en besökare. Trots detta är jag nöjd med mitt besök för jag hann att utforska Visby gamla stad ordentligt och genom mina cykelturer fick jag uppleva en del av öns sevärdheter och vackra natur. Gotland är en plats att besöka flera gånger, och jag återkommer gärna!

Det finns många intressanta och spännande länder. 
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly, PDF & Email