Läs om min resa till Bulgarien och se bilder från några platser jag besökte, som Sofia, Plovdiv, Rila, Nessebar, Turnovo, Madara mfl, Rainer Stalvik

Min resa till Bulgarien

Jag hyrde en bil i fjorton dagar och körde 2 680 kilometer med denna, vilket gav mig tillfälle att besöka platser bortom allfarvägarna. Jag kom till bergsbyar med flera hundra år gamla trähus där livet verkat stått stilla. Här används fortfarande åsnekärror som transportmedel, i byarna promenerade ofta gässen fridfullt på de kullerstensbelagda bygatorna och från dessa gick fåraherdarna ut med sina hjordar på bete i den tidiga morgontimman. Läs om min resa efter bilderna

Bilder märkta (U) visar ett av UNESCO utsett världsarv

Här kan du läsa om min resa till Bulgarien och se bilder från några platser jag besökte, som Sofia, Plovdiv, Rila, Nessebar, Melnik, Madara, Turnovo mfl, Rainer Stalvik

Bulgarien förknippas nästan alltid med härliga badstränder vid Svarta Havet av semestrande svenskar. Landet har mycket mer att erbjuda en resenär än detta!

Det land vi idag kallar för Bulgarien har en mycket lång, och ofta dramatisk historia. På 600-talet före Kristus beboddes delar av Balkan av thrakerna, ett indoeuropeiskt folk. Sedan intogs landet av greker, makedonier, romare och turkar. Det första bulgariska kungariket grundades redan på 680-talet efter Kristus och landet är därmed ett av Europas äldsta. Bulgarien har därför många historiskt intressanta platser och minnesmärken att besöka. Här finns även natursköna platser och ett intressant folkliv, framförallt på landsbygden.

Min resa i Bulgarien började, och slutade, i huvudstaden Sofia.

Under nästan tre veckor besökte jag olika regioner och platser runt om i Bulgarien.

Jag hyrde en bil i fjorton dagar och körde 2 680 kilometer med denna, vilket gav mig tillfälle att besöka platser bortom allfarvägarna. Jag kom till bergsbyar med flera hundra år gamla trähus där livet verkat stått stilla. Här används fortfarande åsnekärror som transportmedel, i byarna promenerade ofta gässen fridfullt på de kullerstensbelagda bygatorna och från dessa gick fåraherdarna ut med sina hjordar på bete i den tidiga morgontimman. I sydvästra Bulgarien ligger bergsområdena Rila, Pirin och Rodopi, med goda vandringsmöjligheter. I bergen ligger vackra kloster, flera av dem finns med på UNESCO:s Världskultursarvlista. I städerna trycker det västerländska konsumtionssamhället på allt hårdare, på gott och ont, men än vilar den ”socialistiska filten” tung över landet vilket speglar sig i arkitekturen såväl som i folklivet.

Att köra bil i Bulgarien är en utmaning, ofta med livet som insats, varje gång man sätter sig i bilen!

Bulgarien har mycket intressant att erbjuda en engagerad resenär, mycket mer än enbart badlivet vid Svarta Havet! Tyvärr missar många av de nästan 5 miljoner turister som årligen besöker Bulgarien.

Allmänt om resan

När jag befann mig utanför de större städerna och turistområdena vid Svarta Havet upplevde jag att Bulgarien till stora delar var ett relativt outvecklat och av turismen oförstört land, som gjorde det intressant och lite spännande att resa i.

Bulgarerna är inte det charmigaste folkslaget jag mött under mina resor, speciellt inte de i storstäderna. Kanske berodde detta på att de ofta inte talade något annat språk än bulgariska och därför säkerligen förstod att de inte skulle kunna vara till någon hjälp för en frågvis turist. På landet var människor betydligt vänligare och hjälpsammare. Vissa verkar till och med tro att de är kvar i den socialistiska perioden och därför kan behandla turister precis som de vill. Ett litet exempel.

När jag kom fram till receptionen i ett av de större hotellen utefter huvudgatan i Veliko Turnovo satt receptionisten och petade sig i näsan. Fingret var uppstucket långt upp! Jag frågade om det fanns något ledigt rum åt mig på hotellet. Hon talade varken engelska eller tyska, men förstod tydligen att jag frågade efter ett rum eftersom hon svarade ”Da” (Ja) och pekade mot framsidan av hotellet, ut mot den hårt trafikerade huvudgatan. Fingret satt kvar i näsan! ”Ne” (nej) sade hon och pekade åt andra hållet, med fingret kvar i näsan.

”No thanks”, svarade jag eftersom jag inte ville sova ut mot huvudgatan, med tanke på trafiken.
Hon ryckte på axlarna och drog ned mungiporna. Fingret åkte upp en bit till i näsan! Hur nu det var möjligt?

Innan jag gick ut från hotellet vände jag mig om och tittade inåt receptionen. Jodå, kvinnan satt fortfarande och petade sig i näsan.

Det socialistiska täcket vilar fortfarande stundtals tungt över Bulgarien….

En liten kul sak man råkar ut för under en resa i Bulgarien, och som kan skapa förvirring hos en turist, är att när bulgarerna skakar på huvudet som vi gör när vi menar nej, betyder det ja. Innan jag lärde mig detta var jag stundtals ordentligt förvirrad. Jag visst inte om jag fått ett ja, eller nej, på min fråga.

Jag tyckte om att besöka Bulgarien och med bil kom jag till många platser dit turister sällan söker sig. Till små bergsbyar med vackra trähus, som ibland var flera hundra år gamla, där människor levde ett liv som liknade det som svenskar levde för 50 – 100 år sedan.

Bulgarien, ett av Europas äldsta länder, har en lång, intressant och ibland blodig historia som lämnat spår efter sig i form av byar och levnadssätt.

Här finns även en del vacker natur och vandringsmöjligheter.

Under min nitton dagar långa resa i landet, jag körde 2 680 kilometer med bil, fick jag en ganska bra bild av landet och dess sevärdheter.

Personligen tror jag inte att Bulgarien kommer att bli ett stort turistmål, med undantag av området vid Svarta Havet och vissa historiska städer, men landet är väl värt att besöka och här finns en del guldkorn. Det övervägande fina vädret icke att förglömma.

Reseupplägg

Som hjälp under min planering av resan hade jag en guidebok från Rough Guide, utgiven i augusti 2005. Den gav tips om sevärdheter men kartorna i boken var inte alltid skalenliga varför jag missbedömde avståndet mellan vissa sevärdheter under reseplaneringen.

Mina dagsetapper med bil var anpassade till hur sevärdheterna låg och att jag skulle få tillräckligt med tid vid dessa, hinna göra kortare vandringar, sola och bada någon dag vid Svarta Havet etc.

Med facit i hand förstod jag att jag inte varit så dålig på att lägga upp resrutten, trots att jag inte kände till alla fakta när det gällde trafikmiljö eller vägstatus vid planeringen.

I början av resan försökte jag välja hotell som var rekommenderade i guideboken, men gick snart över till att leta upp hotell när jag var på plats. Det var inga problem att hitta små, trevliga, billiga hotell och alla de jag bodde på var överraskande rena och fräscha. Hotellrum i Sofia och Plovdiv bokade jag över Internet.

Hyrbilen bokade jag från Sverige och valde ett av de världsomspännande uthyrningsföretagen.

Min resa började och slutade i huvudstaden Sofia.

Flygresan

Det är lätt att ta sig till Bulgarien med flyg.

Jag valde att flyga reguljärt eftersom jag ville stanna lite längre än charterns möjlighet till en två veckors resa.

Flygresa: Göteborg – Paris – Sofia, Tur och Retur.

Kostnader

Bulgarien är ett land där det fortfarande är billigt att turista i, till och med väldigt billigt.

När jag tog in på hotell valde jag ofta små familjehotell, inget med över tre stjärnor. Alla hotellrum var mycket rena och fräscha och jag hade nästan alltid tillgång till egen dusch och toalett. Eftersom inte alla hotell hade enkelrum fick jag ibland acceptera ett dubbelrum, vilket jag fick betala fullt pris för. Detta är dock inte förenat med några större utgifter eftersom rumspriserna fortfarande totalt sett är låga.

När det gäller restauranger valde jag i första hand mindre och enkla dit lokalbefolkningen sökte sig.

Alla prisexempel här nedan är baserade på den växelkurs som gällde på Forex den 10.08, 2007 då jag betalade SEK 4.89 för 1 Lev.

Billigaste hotellrummet kostade 20 leva (SEK 98:-) och det dyraste 40 leva (SEK 196:-).
Bensinen kostade i genomsnitt 1.95 lev per liter (SEK 9.54)
En enkel lunch med öl och kaffe kostade cirka 5 leva (SEK 24.50)
En middag bestående av grillat kött, pommes frites och en öl kostade 6-7 leva (SEK 29.50 – 34.50)
En bulgarisk starköl kostade i affären cirka 0.80 lev (SEK 4:-) och på restaurang max. 1.50 lev (SEK 7.50)
En kopp kaffe på restaurang kostade cirka 0.70 lev (SEK 3:50)

Väljer man lyxigare restauranger än jag gjorde blir det naturligtvis dyrare, men det är fortfarande billigt jämfört med Sverige.

Prisnivån i turistorter vid Svarta Havet och i städer som Sofia, Plovdiv och Veliko Turnovo är högre än i andra delar av landet.

Säkerhet

Strax innan jag åkte till Bulgarien kunde jag läsa artiklar i kvällspressen om övergrepp, misshandel och till och med dödande av turister vid turistorterna vid Svarta Havet. Bekanta berättade historier de hade hört, eller läst, om den bulgariska maffians framfart och de varnade mig för att åka till Bulgarien. Allt detta gjorde mig betänksam inför avresan.

Enligt informationen på den svenska ambassadens hemsida är ”Bulgarien överlag ett tryggt och säkert resmål”. Ambassaden råder dock resenärer att man bör se upp för ficktjuvar där trängsel råder, vara reserverad mot alltför ”vänliga” personer och ”civilklädda poliser” som vill kontrollera pass och penningtillgångar på gatan samt inte lämna värdesaker synliga i bilen när man parkerar den. Allmänna råd som gäller många länder runt om i världen.

Under hela min resa märkte jag över huvudtaget inga tendenser till kriminella handlingar utan kände mig helt säker vart helst jag kom.

Det farliga jag upplevde under min resa var trafiken.

Att köra bil i Bulgarien

Även när det gäller bilkörning hade jag fått tips från olika källor hur jag skulle bete mig i trafiken. Alla var dock samstämmiga när det gällde trafikmoralen – den finns knappast. Så rätt de hade!

I början av bilresan satt jag alltid med hjärtat i halsgropen. Med tiden ”accepterade” jag bulgarernas trafikbeteende, men jag släppte aldrig uppmärksamheten!

Olycksfallsfrekvensen på de bulgariska vägarna är bland den högsta i Europa och anledningen ser man ganska snabbt. Att köra bil i Bulgarien känns nästan som att spela rysk roulett. Varje dag i trafiken kändes som att jag körde bil med livet som insats.

Att strunta i trafikreglerna verkar nästan vara en hederssak för i stort sett alla ägare av nyare bilar av fabrikaten Audi, BMW, Mercedes, Volvo mfl och för dem som kör en SUV. Förare av gamla öststatsbilar som Trabant, Lada, Zastava, Volga eller liknande verkar ha högre trafikmoral, men de kör å andra sidan resurssvaga bilar som knappt kommer upp i föreskriven motorvägshastighet.

Hastighetsbegränsningar verkar vara något man utmanar, eller gärna överträder, om man har en nyare bil av ett västerländskt statusmärke, trots många poliskontroller. Ett litet exempel.

När jag körde norrut på den krokiga och smala bergsvägen från Pamporovo i Rodhopibergen, som var hastighetsbegränsad till 70 km/h blev jag omkörd av en Toyota SUV i hög hastighet, trots skymd sikt. På en raksträcka en bit efter omkörningen fanns en hastighetskontroll. Jag körde i cirka 75 km/h. Föraren i SUV:en höll minst 110 km/h och flaggades in för hastighetsöverträdelse av poliserna. Tror ni att föraren stannade? Inte alls, han trampade på gasen och körde i ännu högre hastighet genom den lilla staden som kom strax efter fartkontrollen!

Poliserna sprang till sin bil och körde efter SUV:en. Jag fortsatte enligt föreskriven hastighet genom staden. När jag nått utkanten mötte jag polisbilen som uppenbarligen inte lyckats köra ikapp SUV:en.

Om man inte har en tillräckligt snabb bil att köra från poliserna med går det bra att muta sig ur en fartkontroll.

Omkörningar där det råder omkörningsförbud, där det finns heldragna linjer, i skymda kurvor och på backkrön är inte ovanliga. Jag mötte ofta bilar som var en bra bit in på min väghalva i skarpa kurvor!

Den värsta omkörningen såg jag på motorvägen mot Sofia.

I en uppförsbacke körde en lastbil om en annan som på grund av tyngre last körde långsammare. Båda filerna var därmed blockerade. Jag låg bakom lastbilen längst till höger i väntan på att kunna köra om när jag såg en SUV komma i hög hastighet bakom mig, min hastighet var strax under 100 km/h. I backspegeln kunde jag se att SUV:en närmade sig mycket snabbt. Jag släppte på gasen för att öka avståndet till lastbilarna när föraren av SUV:en körde om mig. Hans hastighet tippade jag till cirka 150 km/h!

I båda filerna framför mig fanns fortfarande lastbilarna. Det gick segt för den omkörande lastbilen att komma förbi den andra. Endast vägrenen till höger om den innersta lastbilen var fri. Framför mig tryckte sig nu BMW SUV:en in och tog sikte på det lediga utrymmet på vägrenen! Föraren svängde hårt höger och körde om lastbilen på insidan! Det sista jag såg av BMW:n var dammolnet den virvlade upp!

När jag väl kom förbi lastbilarna var BMW:n sedan länge försvunnen….

På landsbygden får man även räkna med bitvis mycket dåliga vägar och att hjordar med kor eller får och flockar med gäss plötsligt kan finnas på vägen. Räkna även med kärror dragna av åsnor eller hästar och att folk i skördetider lägger ut säd eller hö på vägarna för att torka. Glöm inte heller bort att det även finns gamla öststatsbilar och arbetsfordon som trafikerar vägarna!

Bulgarien genomkorsas av ett stort antal vägar.

Huvudlederna är i hyfsat bra skick, men hårt trafikerade. De mindre vägarna är bitvis i mycket dåligt skick, men glest trafikerade.

Utefter huvudvägarna är ortsskyltarna ofta skrivna både med kyrilliska såväl som med latinska bokstäver. Utefter de mindre vägarna är skyltarna i regel endast skrivna med kyrilliska bokstäver, vilket kan försvåra orienteringen.

Räkna inte med att bulgarer kan hjälpa till med upplysningar om bästa vägval. De är ofta väldigt dåligt informerade om geografin, även i sitt närområde. Ibland kunde de inte ens ge besked fast gatan jag frågade efter bara låg ett par hundra meter från deras affärer etc.

Bilen jag körde under min rundresa var en Kia Piccanto, en liten trevlig och bensinsnål bil.

Att köra bil i Bulgarien är en upplevelse med livet oavbrutet som insats, men spännande!

Resa till Bulgarien

Sofia

Huvudstaden Sofia, cirka 1,1 miljoner invånare, har en lång historia.

Stadens första invånare, en trakisk stam, levde här för mer än 3 000 år sedan. De romerska erövrarna kallade staden Serdica. Den nådde sin höjdpunkt på 400-talet efter Kristus. Serdicas betydelse låg delvis i dess viktiga strategiska läge mellan Konstantinopel och dagens Belgrad vid floden Donau. Serdica utsattes ofta för fientliga attacker och på 500-talet efter Kristus intog hunnerna staden.

På 700-talet blev de invandrande slaverna en viktig maktfaktor och år 809 tog Bulgar Khan Krum makten över staden.

På 1300-talet kom staden att kallas för Sofia, förmodligen uppkallad efter den gamla kyrkan Sveta Sofia, som betyder Helig Visdom. Den finns bevarad än idag.

Turkarna intog Sofia 1382 och staden kom därefter att stå under ottomanskt styre i nästan femhundra år.

Under 1800-talets ekonomiska nedgång, och den förstörelse staden drabbades av genom jordbävningen 1852, förvandlades Sofia till en mindre viktig stad och förblev så fram till år 1878 då ryssarna besegrade turkarna och lade grunden till ett självständigt land med Sofia som huvudstad.

Efter andra världskriget började Sofia växa i allt snabbare takt genom en stark socialistisk influens och stora monumentala byggnader uppfördes.

Sovjetunionens kollaps påverkade även utvecklingen i Bulgarien. Stor arbetslöshet och politisk oro uppstod, som dock efter några år omvandlades till en mera västerländsk och kapitalistisk inriktning.

Den 1 januari, 2007 anslöts Bulgarien till den Europeiska Unionen.

Sevärdheter

Sofias sevärdheter är inte fler än att de kan besökas i lugnt tempo under två dagar och ligger samlade i stadens centrala del. En bra startplats att utforska centrala delar är torget Ploshtad Sveta Nedelaya. Detta är några av de sevärdheter jag tittade på.

Ploshtad Sveta Nedelaya är Sofias historiska centrum och härifrån strålar några av stadens största gator ut; Bulevard Vitosha, stadens stora shoppinggata går söderut från torget. Largo leder till sevärdheter öster om torget, Bulevard Knyaginya Mariya Luiza går norrut till järnvägsstationen.

Kyrkan Sveta Nedelaya är stadens näst mest betydelsefulla och är populär bland sjuka kvinnor som kommer hit med sina underkläder i en plastpåse för att lägga dem i en träkista som innehåller relikerna efter Stefan Urosh, en helig man, med hopp om att de skall bli botade.

Vid Largo ligger den pampiga byggnaden som var kommunistpartiets forna högkvarter. Det byggdes på den plats där de allierade under Andra Världskriget ödelade den tidigare bebyggelsen. Framför byggnaden finns en underjordisk gångtunnel där delar av den romerska staden Serdica kan beskådas. Rotunda Sveti Georgi är stadens äldsta kyrka som uppfördes på 300-talet. Kyrkan har förstörts i omgångar men är nu delvis återuppbyggd och renoverad. I anslutning till kyrkan finns lämningar från den romerska perioden. Norra delen av Largo domineras av byggnader där delar av den bulgariska regeringen håller till och av Sofias tidigare förnämsta varuhus under kommunistperioden Tzum, som nu är moderniserat och inrett till galleria full med västerländska märkesvaror.

Öster om Largo ligger Presidentpalatset som man passerar under sin promenad via stadens forna paradtorg Ploshtad Alexandur Batenberg på vägen till Ploshtad Alexander Nevski.

Strax norr om Bulevard Tsar Osvoboditel ligger det stora torget Ploshtad Alexandur Nevski. Vid detta torg ligger två av stadens största sevärdheter; Alexandur Nevski och Sveta Sofia.

Sofias förnämsta kyrka, och största sevärdhet, Alexandur Nevski byggdes mellan åren 1882 och 1924 för att hedra minnet av de 200 000 stupade ryssarna i befrielsekriget, 1877-78, mot turkarna. Ryssarna skänkte stora mängder guld till kyrkan 1960 för att förgylla kupolerna. Kyrkan Sveta Sofia, en av stadens äldsta kyrkor som dateras till sen romartid. Den är ombyggd flera gånger på grund av att den skadats av jordbävningar och flera krig. Kyrkan har dock behållit sin sin ursprungliga klassiska bysantinska planlösning i form av ett kors med en stor dom i mittsektionen. Under den ottomanska perioden fungerade kyrkan som moské. Kyrkan är populär hos brudpar och över veckosluten kan man se flera bröllop.

På torget finns en marknad där man säljer vackra ikoner, gamla saker och prylar med nazistisk eller kommunistisk anknytning.

På Bulevard K. Mariya Luiza ligger Banya Bashi, moskén som byggdes 1576. Den är öppen för besökare. Nära moskén ligger Sofias mineralbad inrymda i en orientaliskt inspirerad byggnad. Mitt emot moskén ligger Halite, en vacker 1800-tals byggnad som är en gammal saluhall. Här är trevligt att ströva omkring bland de små affärerna eller äta en bil mat. Bakom Halite ligger Sofias synagoga, en vacker byggnad uppförd i början av 1900-talet. Inne i synagogan finns en ljuskrona som väger mer än 2 000 (!) kilo.

Söder om synagogan ligger gågatan Ulitsa Pirotska, en av centrala Sofias trevligaste shoppinggator.

Från Ul. Pirotska kan man fortsätta att promenera till Zhenski pazar, Kvinnomarknaden, som är en intressant utomhusmarknad med ett brusande folkliv. Här kan man köpa allt från plagierade märkeskläder till färska grönsaker, ofta sålda direkt av odlarna.

Ryska kyrkan, Bulevard Tsar Osvoboditel, är en vacker kyrka som byggdes i början av 1900-talet med förgyllda lökkupoler och en smaragdgrön spira.

Orlov Most, Orlovbron, eller som den också brukar kallas ”Örnbron”, är prydd med fyra stora örnstatyer. Bron ligger vid den plats där bulgariska krigsfångar som suttit fängslade i Turkiet möttes av sina landsmän efter befrielsekriget 1877-78.

Inte långt från Orlovbron, inne i en stor park, ligger det stora monumentet som hyllar den sovjetiska armén. Det uppfördes för att hylla ryssarnas ”befrielse” av Bulgarien 1944. Monumentet är ett intressant tidsdokument med glorifierande av sovjetiska soldaters krigsinsatser.

Den stora Yuzhen parken når man om man promenerar Bulevard Vitosha söderut. Det är en stor park där många sofiabor gärna promenerar vid vackert väder. Inne i parken ligger det anskrämliga 1 300-års monumentet, världens fulaste monument (?). I södra delen av parken ligger det gigantiska NDK, Kulturpalatset, som ursprungligen uppfördes som minnesmonument över Lyudmilla Zhivkova, dotter till diktatorn Todor Zhivkov.

Bilresa Sofia – Melnik

Bilresa: Sofia mot Pernik – Dupnitsa – Kocherinovo – Rila – Rila klostret – Kocherinovo – Blagoevgrad – Simitli – Sandanski – Melnik (240 kilometer)

Första dagen med bil på bulgariska vägar blev en chockartad upplevelse eftersom jag inte blivit van vid ”trafikmoralen”! Jag har kört bil i många länder runt om i världen så jag anpassade mig snabbt till bulgarernas sätt att köra bil, men jag förstod aldrig deras ”dödsförakt” i trafiken under hela resan. Sevärdheterna under denna dag var Rila klostret, skrothandlaren i Kocherinovo och Bulgariens minsta stad, Melnik.

Rila klostret (Rilski manastir) (med på UNESCO:s världsarvslista)

Det mest kända, och största, av alla Bulgariens kloster är det som ligger omgivet av berg utanför den lilla byn Rila. Klostret grundades redan på 800-talet och var en länk mellan andra på Balkanhalvön. Med tiden förföll klostret efter flera plundringar. Det öppnades åter år 1335. På 1700-talet plundrades klostret än en gång men en renovering påbörjades omgående för att återställa det. Renoveringsarbetet var knappt avslutat då klostret drabbades av en förödande brand år 1833. Genom donationer kunde det ännu en gång återställas. Idag är Rila klostret upptaget på UNESCO:s lista över världsarv.

Vad som fascinerar en besökare är de många och vackra freskerna som finns både ut- och invändigt på klostrets kyrka. Inne i kyrkan finns dessutom vackra ikoner. I en silverask förvaras en relik av grundaren Den helige John av Rila, hans vänstra hand. Den visas endast för starkt troende pilgrimer. En turist har små chanser att få se reliken.

En annan relik som finns i klostret är Tsar Boris III hjärta, som dog av en mystisk sjukdom efter ett besök i Berlin 1944. Rykten säger att tyskarna förgiftade honom.

Jag var oerhört fascinerad av det vackra klostret, kyrkan och de fantastiska freskerna. Dessutom hade jag tur att få en kort promenad genom den avspärrade munkavdelningen innan en vakt kom och körde bort mig, och andra turister. Vi hade dock fått tillstånd att vandra bland cellerna av en tjänsteman!

Förutom de gamla klosterbyggnaderna njöt jag av klostrets vackra läge bland kullar i ett bergslandskap.

Skrothandlaren i Kocherinovo

På väg till Rila klostret hade jag noterat att det i den lilla byn Kocherinovo fanns en stor skrothandlare med flera gamla bilar uppställda på taket på en av byggnaderna. Där skall jag stanna till innan jag kör till Melnik, tänkte jag!

Den unge mannen som arbetade där blev glad när jag frågade om jag fick gå in på skroten och ta några bilder. Det gick bra förstod jag på hans sätt att skaka på huvudet. Han gick före och visade en massa bilar och motorcyklar som stod undanställda i skjul, på containrar, på gården och i verkstaden.

Det var en guldgruva för den som är intresserad av motorhistoria. Här fanns bilmodeller tillverkade av Volkswagen, Opel, Ford, Renault, Volga, Peugeot mm och gamla motorcyklar av fabrikat CZ, DKW och ryska. Klenoden i vagnparken var en fin IFA Wartburg som ägaren använde dagligen. Jag gick runt i nästan en timme och bara njöt av de gamla fordonen innan det var dags för mig att köra vidare mot dagens etappmål, den lilla staden Melnik.

Melnik, Bulgariens minsta stad

Redan när man närmar sig Melnik kan man skymta de stora sandstensbergen som omger staden, och som gör att den inte syns förrän strax innan man kommer fram till den. Bergen var ett bra skydd mot angripare. Idag utgör de en del av stadens sevärdheter.

Under 1880-talet hade Melnik cirka 20 000 invånare, majoriteten av dem var greker. Melnik var en unik grekisk utpost i det slaviska Bulgarien. Den negativa ekonomiska utvecklingen i slutet av 1800-talet påverkade stadens ekonomi. Under det andra Balkankriget 1913 förstördes staden och handelsförbindelserna söderut försämrades vilket påverkades ekonomin ytterligare i negativ riktning. Dessutom genomfördes en etnisk rensning och stadens invånarantal decimerades kraftigt. Idag har Melnik endast cirka 250 invånare och är därmed Bulgariens minsta stad.

Bebyggelsen i staden ligger längs den lilla floden som delar den i två delar. De pittoreska husen, och många hotell, ligger på båda sidor av floden. Staden sträcker sig in i en ravin. Av de 72 kyrkor som fanns under Melniks höjdpunkt finns nu bara ett fåtal kvar. Miljön i staden måste upplevas till fots och för att få en bra överblick över staden måste man vandra upp längs bergssidorna på smala stigar. Under vandringen passerar man vackra gamla hus där folk sköter sina vardagssysslor. Dessutom ser man några av de vackra sandstensbergen som ligger runt Melnik.

I ett hus vid infarten till staden håller ett ungt par till som ägnar sig åt traditionellt konsthantverk och att spela folkmusik på gamla instrument som man renoverat. De berättar gärna, och stolt, om sina gamla instrument. Har man tur, vilket jag hade, demonstrerar de också hur dessa låter.

Bilresa Melnik – Satovcha

Bilresa: Melnik – Rozhen – Melnik – Harsovo – Katuntsi – Gotse Delchev – Delchevo – Gotse Delchev – Leshten – Kovachevitsa – Leshten – Dabnitsa – Dolen – Satovcha (176 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Rozhenklostret

Det gamla klostret i Rozhen är en av de stora sevärdheterna i Melnik-regionen. Klostret ligger på en höjd ovanför byn Rozhen cirka 7 kilometer norr om Melnik. Det grundades på 1100-talet på en plats där det funnits ett tidigare kloster. Man behöver inte vara religiös för att njuta av den frid som ofta finns i kloster. Rohzen är inget undantag.

Runt den kullerstensbelagda innergården ligger cellerna där munkar tidigare levde ett aktivt klosterliv. Vinrankorna klättrar uppför väggarna och här ligger kyrkan tillägnad Jungfru Maria. Den är bemålad med vackra fresker, flera med domedagsbilder.

I klostret finns också en ikon av jungfru Maria som sägs kunna utföra mirakel.

Vyerna från kullarna runt klostret är magnifika.

Den som inte har tillgång till bil kan vandra leden mellan Melnik och klostret, som lär var mycket vacker.

Bergsbyn Delchevo

Det finns flera bergsbyar i Bulgarien som är fantastiskt vackra och typiska för den region de ligger i. Ibland ganska svårtillgängliga eftersom vägarna till dem ofta är i dåligt, eller mycket dåligt skick. Något som absolut inte bör avskräcka från ett besök i dessa byar. Det tar bara lite längre tid att köra till dem, men man blir rikligt belönad under sitt besök. Vägen till bergsbyn Delchevo var ”bara” i dåligt skick. Närmast större stad är Gotse Delchev.

Delchevo var den första riktigt gamla bergsbyn jag besökte under min resa. Vägen till byn är smal och slingrig. En ung kvinna jag frågade efter vägen till byn i Gotse Delchev avrådde mig från att åka dit eftersom byn ligger så högt uppe i bergen.

Jag parkerade vid byns torg och promenerade runt bland de gamla, vackra och märkliga trähusen byggda i den stil som är typisk för byar i Rhodope-bergen. Flera av husen i byn är uppförda på 1700-talet. Bulgarerna börjar bli stolta över sitt kulturarv och försöker nu renovera de nu, många gånger, svårt förfallna trähusen.

Under min promenad mötte jag kvinnor som ledde åsnor fullastade med ved eller andra varor och såg en man som höll på att stenlägga en liten väg genom byn för hand!

Jag promenerade runt i Delchevo i en knapp timmes tid och njöt av den ålderdomliga miljön som fick mig att känna som om jag förflyttats bakåt i tiden.

Bergsbyarna Lehsten och Kovachevitsa

I Gotse Delchev-regionen finns flera gamla bergsbyar som är värda att besöka. Två av dem är Lehsten och Kovachevitsa som ligger öster om staden. Vägen till byarna är i katastrofalt dåligt skick och jag funderade flera gånger på att vända om eftersom jag var rädd om min hyrbil. Jag höll ut och kunde besöka två vackra gamla bergsbyar med ålderdomlig bebyggelse.

Strax efter att jag kört in på vägen som leder till byarna körde jag genom en stor romsk bosättning. Husen såg oerhört förfallna ut och överallt hängde täcken eller filtar på tork. Hästar och hundar gick lösa varför jag inte ville stanna i bosättningen, och dessutom visste jag inte heller hur romerna skulle reagera.

Byn Kovachevitsa gav ett mycket ålderdomligt intryck när jag promenerade runt bland de gamla husen längs de kullerstens klädda bygatorna. Vissa av husen var byggda redan på 1600-talet berättade en kvinna som kunde tala engelska. Jag njöt av de vackra trähusen och de sotsvarta skorstenarna på dessa. Tyvärr var de flesta husen gömda bakom höga stenmurar.

Jag mötte flockar av gäss och pomakkvinnor, bulgariska muslimer, som körde ved på kärror dragna av hästar under min promenad. När kvinnorna kom fram till husen där de bodde öppnade de den stora träporten och körde in vedlasten på den kullerstensbelagda innergården. Jag fick åter en känsla av att förflyttas långt tillbaka i tiden när jag såg hur människorna i byn levde.

Byn Lehsten liknar Kovachevitsa men är betydligt mindre. I den stannade jag till på vägen tillbaka mot Gotse Delchev.

Bergsbyn Dolen

Dolen var dagens fjärde bergsby jag besökte. Här hade jag planerat att övernatta. Dolen ligger cirka 3 kilometer från den stora vägen mellan Gotse Delchev och Dospat.

Byns största hotell heter Valentino. Här stannade jag för att fråga efter vägen till det hotell som var rekommenderat i guideboken och som jag tänkt övernatta på.

Jag gick in i hotellets restaurang som var indränkt i cigarettrök. Här satt ett tiotal män som drack öl, spelade kort och rökte frenetiskt. Det gick en ”chockvåg” genom restaurangen när jag kom in. Allting avstannade och blickarna riktades mot mig. Det blev inte bättre av att jag frågade om någon talade engelska. Alla skakade på huvudet. Efter en stund sade en man att han kunde lite tyska. Det var inte mycket han kunde, men jag lyckades förklara att jag var på jakt efter ett hotellrum.

Han ropade till sig servitrisen, som också skötte receptionen, och förklarade vad jag ville. Servitrisen svarade någonting. Mannen översatte; Hotellet var fullbelagt.

Jag slog upp guideboken och pekade på det hotell som var nämnt i den. Ett sorl bröt ut och mannen som ”kunde” tyska svarade nu på bulgariska. Jag förstod ingenting. Efter en stund kom en yngre man kom fram till mig och tog mig i armen. Han visade att vi skulle gå ut till bilarna. Jag var fundersam… När vi kom till min hyrbil sade han någonting som jag inte förstod. Jag pekade åter på hotellet i guideboken och han svarade på bulgariska. Jag begrep ingenting. Han pekade då på oss och sedan på hyrbilen. Jag uppfattade det som att han ville visa mig till hotellet. Vi satte oss i bilen och han gav tecken i den riktning jag skulle köra. Jag undrade om det var så förståndigt att släppa in en helt främmande man i min bil? Nu var det för sent att ångra sig och vi körde iväg.

Vi kom fram till en stor byggnad på ett torg. Det fanns inget namn på byggnaden. Han pekade först på guideboken och sedan på huset. Jag förstod! Hotellet jag sökte. Stängt och helt igenbommat! Det var detta man försökt förklara för mig på Hotel Valentino! Jag körde tillbaka mannen till hans kamrater och fortsatte min färd genom byn. Tittade på några gamla hus och körde mot Dospat, i förhoppning att hitta ett hotell på vägen.

Natten på hotellet i Satovcha, cirka 12 kilometer öster om Dolen, blev lugn och behaglig.

Bilresa Satovcha – Smolyan

Bilresa: Satovcha – Dospat – Borino – Teshel – Trigrad – Teshel – Shirovka Laka – Gela – Stoykite – Smolyan (143 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Trigrad

Trigradravinen är en av Bulgariens mest spektakulära naturfenomen. Redan på väg till den mest spektakulära platsen i ravinen kör man mellan branta bergsväggar som löper utefter en slingrande flod. Den blir som mest dramatisk i den smalaste passagen där Djävulens grotta ligger. Här finns ett begränsat antal parkeringsplatser och hittar man en ledig sådan skall man passa på att gå med på den guidade turen in i grottan där Trigradfloden försvinner ner i underjorden. Mäktigt, dånande….

Efter ett besök vid Djävulsgrottan fortsatte jag till byn Trigrad som ligger några kilometer längre in i dalen. Byn ligger vackert omgiven av bergstoppar och här finns även många gamla, vackra trähus. Vid flera hus arbetade män med att klyva ved inför den kommande vintern. Jag promenerade runt i byn och njöt av miljön.

På väg ut ur dalen såg jag en grupp unga kvinnor som satt på en äng och målade. Jag stannade till hos dem och fick reda på att de var konststuderande från Plovdiv som kommit till Trigrad för att måla av de dramatiska bergen.

Bergsbyn Shiroka Luka

Den lilla kulturskyddade bergsbyn Siroka Luka, är en typisk by för Rhodopi-regionen. Byn ligger i en floddal och är en populär plats bland turister för sitt vackra läge och gamla bebyggelse. Byns ålderdomliga hus är byggda i trä och murbruk i traditionell stil. Jag strövade runt på byns kullerstensbelagda gator och njöt av miljön. Här var det fridfullt. Eftersom det var lunchdags passade jag på att äta på en liten lokal restaurang innan jag körde vidare.

Bergsbyn Gela – Orpheus födelseplats

Nästa anhalt efter Shiroka Luka blev den lilla idylliska bergsbyn Gela, som enligt legenden är Orpheus födelseplats. Byn ligger högt upp med fantasiska vyer över bergen. Det bor bara ett hundratal människor i byn men den har varit bebodd i mer än 3 300 år! Jag passade på att göra en kortare vandring för att njuta av de vackra vyerna innan bilresan fortsatte till Smolyan.

Smoylan

Den lilla staden Smolyan består egentligen av tre byar som slagits samman. Staden ligger på 1 000 meters höjd och är därmed en av Bulgariens högst belägna städer. Vid infarten till staden finns några höga, dramatiska bergsklippor.

Jag kom till Smolyan sent på eftermiddagen. På väg in mot stadens centrum fick jag se en grupp människor som dansade på trottoaren. En man spelade traditionell bulgarisk musik på en säckpipa och en kvinna sjöng vackert till hans musik. Det visade sig vara en stor släkt som träffades i Smolyan. Lokalen de hyrt för att äta i var inte tillräckligt stor att dansa i därför hade man gett sig ut på trottoaren.

När jag bokat in mig på ett hotell i centrum promenerade jag till gågatan som var full av shoppande människor, inte olikt här hemma. Först promenerade jag runt i den centrala delen av staden en stund innan jag satte mig på en uteservering och beställde in en öl. Här satt jag länge och njöt av den fina kvällen och folklivet.

Bilresa Smolyan – Plovdiv

Bilresa: Smolyan – Pamporovo – Chepalere – Bachkovo – Luki – Manastir – Bachkovo – Asenovgrad – Plovdiv (181 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Pamporovo

Pamporovo, Rhodopibergens juvel, är en by i Rhodopibergen som bjuder på vandringsmöjligheter och är vintertid en av Bulgariens populäraste skidorter. Här finns massvis med hotell. Jag tyckte dock att de många hotellen störde i den vackra miljön. De redan befintliga hotellen skulle utökas med ytterligare som var under uppförande.

Klostret i Bachkovo (med på UNESCO:s världsarvslista)

Klostret i Bachkovo är landets näst största kloster. Det är upptaget på UNESCO:s lista över världskultursarv och grundades år 1083. Klostret är populärt bland pilgrimer.

Redan när jag parkerade bilen på den stora besöksparkeringen förstod jag att jag inte var ensam besökare här. Den var nästan full och jag såg hur troende människor promenerade mot klostret. På vägen dit passerade man ett stort antal stånd där det såldes allt från lokalt producerad honung till dataspel, som ju knappast har någon religiös anknytning!

Klostrets väggar är vackert dekorerade med fresker. Tyvärr råder det fotograferingsförbud inne i hela klosterområdet. Den äldsta byggnaden i Bachkovo är kyrkan Sveta Bogoroditsa som uppfördes 1604. Även inne i kyrkan finns det fantastiska fresker.

Bergsbyn Manastir

Cirka 40 kilometer söder om Bachkovo ligger den lilla bergsbyn Manastir på 1 500 meters höjd. Den är landets högst belägna by, och lär även vara Balkans högst belägna. Man kommer till Manastir på en smal och slingrig väg, ofta i ganska dåligt skick via samhället Luki.

Belöningen för den långa färden är fantastiska vyer över bergen, en liten by med ålderdomlig miljö och ett stilla folkliv. En bit utanför byn ligger ett kloster, som jag antar även det måste vara Bulgariens högst belägna. Här var många pilgrimer samlade för att offra och göra pilgrimsvandringar runt klostret. Jag blev bjuden på mat av en familj som satt utanför en gammal kyrka. De var överraskade att en turist hittat till det avlägset belägna klostret.

Asenovgrad

Ungefär 2.5 kilometer söder om staden Asenovgrad ligger resterna efter en thrakisk försvarsanläggning som uppfördes för flera tusen år sedan. Fästningen hade ett strategiskt läge högt ovanför Chepelare-ravinen. Den som hade kontroll över ravinen kontrollerade också den viktiga vägen från södra Balkan till Plovdiv. Thrakernas försvarsanläggning byggdes ut under 1000-talet och förstärktes ytterligare efter att kung Asen II besegrat det bysantinska riket på 1230-talet.

Numera återstår knappt någonting av den en gång så mäktiga fortanläggningen, förutom 1200-tals kyrkan Sveta Bogoroditsa. Den återuppbyggdes av en handikappad man som i en självpåtagen uppgift gick hit varje dag och byggde upp kyrkan med sina händer!

Plovdiv

Staden Plovdiv är Bulgariens näst största stad med cirka 360 000 invånare. Ursprungligen var Plovdiv en thrakisk bosättning som erövrades av den makedonske kungen Philip II, Alexander den Stores far, år 342 före Kristus. Han döpte staden till Philippopolis och den var under en lång tid det makedonska rikets utpost i norr. Staden erövrades av romarna och kallades för Poneropolis. Den blev en viktig plats utefter handelsleden mellan Rom och Belgrad. Plovdiv plundrades av hunnerna år 447 e Kr. och tappade så småningom i betydelse. Under 700-talet fram till 900-talet flyttade många armenier hit. På 1300-talet intog turkarna staden och döpte den till Filibe. I slutet av 1800-talet växte Plovdiv i betydelse och hade kunnat bli landets huvudstad.

Stadens största sevärdhet är den gamla staden, som är klassat som historiskt-arkitektoniskt kulturarv. Här kan man ströva på underbart fina, kullerstensbelagda gator kantade med gamla vackra hus. Jag hade två dagar på mig att utforska Plovdiv. Tyvärr var vädret inte det bästa under mitt besök. Jag bodde på ett litet pensionat i utkanten av den gamla staden och hade därför nära till denna fina miljö.

Inne i den gamla staden finns många vackra rikemanshus. Vissa av dem är numera öppna för allmänheten och fungerar som museer, till exempel husen som tillhört familjerna Lamartine, Danov, Boyadzhiev, Balbanov, Hindlian, Kuyumdzhioglu mfl. Förutom de vackra bostadshusen finns här sevärda gamla kyrkor som Sveta Troitsa, Sveta Bogoroditsa, Sveta Nedelaya och den armeniska kyrkan. Här finns ruinerna efter en stor romersk teater, kanske den största sevärdheten av dem alla. Än idag används teatern för konserter mm. På en kulle högst upp i den gamla staden ligger ruinerna av citadellet Nebet Tepe, som var en försvarsanläggning byggd av en thrakisk stam på 400-talet före Kristus.

I den gamla staden finns även rester av den stadsmur som omgav staden Philippopolis, staden som den makedonske kungen Philip II grundade år 342 före Kr. Alexander den Store levde här några år innan hans erövring av världen började.

Den moderna staden Plovdiv började växa ut från den plats där det stora torget Tsentralen nu ligger.

Vid det stora torget finns de gigantiska sovjetinspirerade byggnaderna där posten och telecentralen är inrymda. På torget finns även en stor fosterlandsinspirerad staty. Ulitsa Knyaz Aleksandur I, Plovdivs huvudgata, går ut från torget. Gågatan är kantade med affärer, här finns även en McDonalds restaurang, och utgör därmed ett populärt område för shoppande människor, gatuförsäljare, artister och flanörer.

En bit norr om torget Tsentralen ligger torget Dzumaya med sevärdheter som ruinerna efter en romersk stadion och den gamla Dzumaya dzhamiya moskén, som gett torget dess namn.

Jag tyckte om Plovdiv. Det var en trevlig stad med gammal historia, välordnad och med flera mysiga restauranger där man kunde äta gott eller ta en öl och titta på folklivet. Mina två dagar i Plovdiv gick alldeles för fort.

Bilresa Plovdiv – Sliven

Bilresa: Plovdiv – Asenovgrad – Topolovo – Chemen – Perperikon – Beli Plast – Haskovo – Harmanli – Galabovo – Radnevo – Nova Zagora – Sliven (292 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Perperikon

Strax utanför byn Perperikon ligger en av Bulgariens mest fascinerande fornlämningar. Så sent som år 2001 fastställdes att berget varit bebyggt på något sätt redan mellan 6 000 och 5 000 år före Kristus. Man tror att det senare byggdes ett tempel tillägnat Dionysos på berget. Det finns omnämnt i både den antika grekiska, såväl som den romerska historien. Platsen har erövrats, övergetts och återuppbyggts i omgångar under historiens gång.

Man tror också att detta var det tempel som Alexander den Store uppsökte för att rådfråga oraklet om sin framtid. Oraklet berättade då att Alexander skulle erövra världen, vilken han också gjorde.

Det kändes magiskt att vandra runt i ruinerna och låta tankarna fara tillbaka i historien när man nu vet utgången av den. Vyerna från tempelruinerna var magnifika.

Beli Plast

Runt om i Kurdzhali-regionen finns märkliga stenformationer som skapades för cirka 40 miljoner år sedan genom vulkaniska aktiviteter.

Jag besökte de stenformationer i Beli Plast som kallas för ”Svamparna”, Kamenite gubi. Det är en grupp stenar som skiftar i olika färger som liknar svampar och reser sig 2.5 meter över markplanet.

Radnevo

Den lilla staden Radnevo passerade jag på vägen till Sliven. Den finns inte omnämnd i någon guidebok och lär därför inte ha några större sevärdheter. För min del var det dags för en fika och därför svängde jag av huvudvägen och körde in till stadens centrum. Där jag fick se en massa människor som promenerade bland marknadsstånd. Även jag bestämde mig för att ströva runt bland dessa en stund.

Marknadsstånden avlöstes av ett tivoli med karuseller, spunnet-socker-försäljare och andra attraktioner samt en stor scen. Runt denna satt en grupp män och kvinnor i vackra folkdräkter. Jag lyckades få reda på att det skulle bli folkdansuppvisning (hur jag nu bar mig åt eftersom jag inte hittade någon som pratade engelska, tyska, franska eller spanska). I väntan på dansen gick jag omkring bland de vackert klädda människorna och fotograferade. De var väldigt roade av att det kommit in en turist bland dem!

Jag satt och tittade på de vackra danserna, sången var tyvärr inte lika njutbar, i drygt en halvtimme innan det var dags att fortsätta färden mot Sliven, som var dagens etappmål.

Bilresa Sliven – Sozopol

Bilresa: Sliven – Kaloyanovo – Gradets – Katunishte – Zheravna – Katunishte – Kotel – Medven – Sadovo – Sungulare – Chemnitsa – Lozarevo – Aytos – Burgas – Sozopol (245 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Bergsbyn Zheravna

Zheravna var en av de vackraste bergsbyarna jag besökte under resan. Den ligger på en vacker sluttning cirka 6 kilometer från huvudvägen mellan Sliven och Kotel. Byns äldsta hus daterar sig ända tillbaka till 1600-talet. Invånarna i Zheravna livnärde sig förr huvudsakligen på fåruppfödning och olika hantverk. Husbyggarnas avtryck finns i form av fantastiska trähus längs de gamla, kullerstensbeklädda bygatorna. Några av byns vackraste hus fungerar numera som museer.

Byns kyrka Sveti Nikolai har en vacker interiör.

Kotel

Den lilla staden Kotel grundades på 1500-talet av bulgarer som lämnade de turkisk dominerade slätterna. Kotel var länge en av de isolerade städer där den bulgariska kulturen bäst stod emot turkiskt inflytande.

Jag stannade i Kotel en dryg timme för att titta på det brusande folklivet som pågick i centrum för att det var marknadsdag. Överallt fanns shoppande människor som bar tunga kassar efter inköpen. Vi var ytterst få turister, jag såg två till, som besökte Kotel och därför väckte vi visst uppseende.

Sozopol

Staden Sozopol blev min bas vid Svarta Havet.

Jag hade först tänkt att stanna i Burgas, men ändrade mig när jag kom dit då jag tyckte denna stad var alldeles för ”stökig”. Funderade därefter att stanna i Kraimorie, som ligger söder om Burgas. Här hade man börjat stänga för säsongen och staden verkade nästan livlös. Privatrummen var därför billiga. I ett av husen jag frågade efter rum i kostade det inte mer än 10 Leva per natt (cirka SEK 50:-!) Även i Sozopol märktes det att turistsäsongen gick mot sitt slut.

Fynd av stenankare tillhörande grekiska handelsskepp från 1 200-talet före Kristus visar att regionen varit besökt tidigt. Själva staden Sozopol grundades dock först omkring år 610 f Kr. av greker som döpte den till Apollonia Pontica. År 431 efter Kristus benämndes staden Sozopolis av romarna.

Sozopol består av två delar, den gamla staden som ligger på en halvö och den moderna staden Harmanite på fastlandet. Turister söker sig framför allt hit för att bada vid Svarta Havet och för att uppleva det intensiva nöjeslivet som erbjuds under turistsäsongen.

I den gamla staden finns många vackra gamla trähus att njuta av, speciellt längs gatorna Apoloniya och Kiril i Metodii.

Jag tyckte om miljön i den gamla staden och givetvis att bada i Svarta Havet.

Bilresa Sozopol – Shumen

Bilresa: Sozopol – Burgas – Pomorie – Nesebur – Ravda – Aheloy – Kableshkovo – Aytos – Karnobat – Lozarevo – Smyadovo – Veliki Preslav – Shumen – Madara – Shumen (325 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Pomorie

Pomorie grundades av grekerna före Kristus. Staden hette då Anchialos. Sevärdheterna ligger dock utanför staden där det finns stora sankmarker med rikt fågelliv, ett eldorado för fågelskådare.

Att jag stannade till vid Pomorie berodde på att jag ville titta på de stora avsaltningsanläggningarna som ligger utefter vägen till Varna.

Nesebur

Nesebur, cirka 7 000 invånare, är ännu en mycket gammal stad vid Svarta Havet som lockar stora mängder turister till den gamla delen av staden.

Den thrakiska bosättningen som fanns där dagens stad nu ligger blev snart en minoritet när grekerna började kolonisera kusten vid Svarta Havet. Nesebur hette vid denna tidpunkt Mesembria och blev en livlig hamnstad. Sitt stora uppsving fick staden under den bysantinska eran då handelsskeppen stannade till här på väg mellan Konstantinopel och Donau.

Den gamla staden ligger på en halvö och man får inte parkera inne i denna om man inte är bofast. Här är det fotvandring som gäller, och det är också så staden kommer bäst till sin rätt.

Vid infarten till staden ligger ruinerna av en stor grekisk fortanläggning som byggdes på 400-talet före Kristus. Den minner om några av de första bosättarna. Fortsätter man in i den gamla staden kan man njuta av gamla, vackra trähus och några av Neseburs medeltida kyrkor. En del av dem ligger i ruiner och en användes som konstgalleri såg jag.

Trots att Nesebur besöks av många turister vilar det ändå ett behagligt lugn över den gamla staden med en ålderdomlig atmosfär som är mer än väl värd att besöka.

Från Nesebur körde jag väster ut, in i landet.

Veliki Preslav

Veliki Preslav, eller som staden för det mesta enbart kallas Preslav, grundades år 821 efter Kristus och var huvudstad i det första bulgariska kungariket. På 900-talet hade Preslav flest invånare av alla städer på Balkan. Kvar från storhetsperioden finns ruinerna av den gamla staden som ligger söder om det moderna Preslav.

Bland ruinerna finns resterna av den imponerande stadsmuren och tsarens palats samt. Kyrkan Zlatna Tsurkva, den gyllene kyrkan, har dock restaurerats och används åter till gudstjänster.

Madara

Madara, en liten by ungefär 10 kilometer öster om staden Shumen, har regionens populäraste sevärdhet – ”Ryttaren i Madara”. På en höjd av 95 meter ovanför markplanet på en lodrät klippvägg finns en märklig relief av en man på häst. Bredvid dem springer en hund. Ryttaren håller tyglarna i ena handen och och en vinbägare i den andra. Runt ryttaren finns gamla grekiska inskriptioner.

Det råder oklarheter om vad reliefen föreställer. En del tror att bilden föreställer en ej namngiven thrakisk ryttargud. Reliefens tillkomst har daterats till 300-talet före Kristus.

Klart sevärda är även de magnifika klipporna som reser sig lodrätt upp i himlen.

Bilresa Shumen – Veliko Turnovo

Bilresa: Shumen – Panayot Volovo – Yasenkovo – Budogoritsi – Isperih – Sveshtari – Zavet – Kichenitsa – Razgrad – Targovishte – Omurtag – Antonovo – Veliko Turnovo (281 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Sveshtari

I närheten av byn Sveshtari finns ett flertal grupperingar av thrakiska gravar från tiden före Kristus. Gravhögarna syns från långt håll eftersom de skjuter upp högt ovanför markplanet i form av vackra gräsklädda kullar.

Den vackraste graven, och en av de förnämsta i hela landet, grävdes ut så sent som 1982 kallas för ”Den kungliga graven”. Den dateras till 300-talet före Kristus. Graven består av en förkammare och två gravkammare som var avsedda för en lokal hövding och hans hustru. I förkammaren hittades resterna av fem hästar som begravdes med kungen och hans hustru.

Dekorationerna inne i gravkammaren består av en blandning av trakiska och hellenistiska religiösa symboler. Ovanför entrén finns en vacker fris med ett tjurhuvud. Inne i graven finns en kedja av kvinnofigurer med uppsträckta händer som i tillbedjan.

Graven är i mycket gott skick och väl värt den omväg man behöver ta sig för att komma till Sveshtari. Tyvärr råder fotograferingsförbud inne i gravkammaren.

I anslutning till den ”Kungliga graven” finns ytterligare två utgrävda gravar som besöks i samband med den guidade turen. Man får inte besöka gravarna på egen hand.

Veliko Turnovo

Bilresa: Veliko Turnovo – Arbanasi Tur och Retur (10 km)

Staden Veliko Turnovo är en av Bulgariens populäraste sevärdheter men är även en historiskt betydelsefull stad.

Veliko Turnovo var huvudstad i det andra bulgariska kungariket, 1185 – 1396. Här samlades den bulgariska regeringen 1879 för att diskutera landets första konstitution efter att man blivit av med de turkiska härskarna.

Husen i stadens gamla del, Varosh-kvarteren, ligger tätt sammanbyggd på en bergssluttning mot floden Yantra med fina vyer över omgivningarna. Här vindlar de smala gatorna, många är kullerstensbelagda, sig fram upp eller ner mellan de vackra gamla husen. Man passerar affärer och restauranger under sin vandring. Flera av restaurangerna har fina vyer över staden och man kan därför när som helst dricka en kopp kaffe, äta någonting gott eller ta sig en kall öl samtidigt som man njuter av vyerna över staden.

Det finns flera intressanta sevärdheter i Veliko Turnovo. Några av dem är torget Pobornicheski där det finns ett monument tillägnat frihetskämpen Bacho Kiro och andra revolutionärer som hängdes av turkarna i samband med bulgarernas frihetskamp 1876. Varosh-kvarteren med gamla hus och de båda kyrkorna Sveti Nikolai och SS Kiril i Metodii. Sarafkina huset ligger i en sluttning mot floden Yantra är byggt så att bara två våningar syns från gatan ulitsa General Gurko medan ytterligare tre är byggda på sluttningen mot Yantra. Huset är numera ett museum och kan besökas av allmänheten.

Promenerar man över till Sveta Gora, den Heliga kullen, som ligger på floden Yantras södra sida har man fina vyer över Veliko Turnovo. Här ligger universitetet och på kullen finns även ett stort monument till minnet av 800-års dagen av Asenid-dynastin.

Stadens största sevärdhet är dock ruinerna av den stora försvarsanläggningen Tsarevets.

Berget på vilket Tsarevets byggdes har varit bebott så tidigt som på 200-talet före Kristus. På 400-talet efter Kristus började bysantinerna bygga en försvarsanläggning som på 1100-talet byggdes ut ytterligare av bulgarerna. Tsarevets blev det mest betydelsefulla bulgariska fortet och Veliko Turnovo kom att bli huvudstad i det andra Bulgariska Riket. År 1393 belägrades fortet av turkarna under tre månader innan det föll och brändes ned den 17 juli vilket innebar slutet för det bulgariska riket.

På 1930-talet påbörjades restaureringen av Tsarevets och pågår än i dag.

Trots att mycket förstörts av fortet under årens lopp imponeras man fortfarande av den mäktiga försvarsanläggningen.

Jag gick in i Tsarevets genom den stora Asenova porten, en av de tre ursprungliga som man kunde komma in i fortet genom. Vid entrén står det bulgariska lejonet på en sockel. En bit in i fortet finns alltid människor som säljer souvenirer eller erbjuder turister att fotograferas i medeltida kläder. En grupp gjorde ett framträdande i medeltida kläder när jag var här. Kunde tyvärr inte förstå skådespelet då det framfördes på bulgariska. Att det var roligt förstod jag på publikens hjärtliga skratt.

Jag promenerade runt på insidan av de tjocka väggarna som omgav fortet, vissa av dem är 3,6 meter tjocka, där tidigare bostadshus, förråd och det kungliga palatset legat. Här måste det ha varit mycket praktfullt en gång i tiden! Patriarkkyrkan som byggdes på 1200-talet har fullständigt restaurerats och är ofta besökt av pilgrimer. Kyrkan var den enda byggnaden som en gång tilläts vara högre än det kungliga palatset.

Lobna Skala, en mäktig klippa i bergets norra ände, som stupar lodrät ned mot floden Yantra. Klippan fungerade tidigare som avrättningsplats. Hit fördes personer som dömts till döden. De fick själva kliva ut över klippkanten mot en säker död. De som inte hade mod att ta steget över kanten på egen hand fick ”hjälp” till detta.

Arbanasi

På en bergsplatå cirka fyra kilometer nordöst om Veliki Turnovo ligger Arbanasi, en av Bulgariens vackraste bergsbyar. Man tror att byn grundades av albanska fångar på flykt undan turkarna. På 1700-talet beboddes byn huvudsakligen av invånare med grekiskt påbrå. Byns invånare blev förmögna på grund av djurhållning. En del av sina rikedomar investerade de i vackra hus. Men de använde även sina pengar till att bygga kyrkor, kapell och fontäner för att pryda sin by. Arbanasi plundrades tre gånger av fredlösa turkar på 1800-talet. Trots detta finns mycket att se i den numera välvårdade byn.

Några av de vackra husen har blivit museer och flera av kyrkorna är välbesökta pilgrimsmål. Den mest berömda kyrkan i byn är Födelsekyrkan med sina fantastiska fresker. Fotograferingsförbud råder dock inne i kyrkan.

Resa till Bulgarien

Bilresa Veliki Turnovo – Koprivshtitsa

Bilresa: Veliki Turnovo – Gabrovo – Shipka passet – Kazanluk – Kalofer – Banya – Hisar – Starosel – Strelcha – Koprivshtitsa (272 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Shipka passet ( 1306 möh)

Shipka passet har spelat en viktig strategisk roll ända sedan är 335 före Kristus då Alexander den Store drev tillbaka en av de stammar som makedonierna låg i krig med. Den som kontrollerar passet kontrollerar också en stor del av landet. Numera förknippas passet mest med de heroiska insatser i augusti 1877 då 6 000 bulgarer och ryssar tillsammans lyckades hålla stånd mot 27 000 turkar. Till minne av detta har man rest det gigantiska Frihetsmonumentet på passets högsta punkt.

Jag körde över Shipka passet från norr via Gabrovo och fick en fin färd över det tack vara det vackra vädret. Stannade till vid Frihetsmonumentet och njöt av de spektakulära vyerna över landskapet.

Runt byn Shipka finns ett stort antal thrakiska gravar. En del av dem är öppna för besökare.

Kazanluk(med på UNESCO:s världsarvslista)

Kazanluk är ”Rosendalens huvudstad”. I juni hålls här den stora Rosenfestivalen med folkmusik och vackra danser som lockar hit en stor mängd turister. Den som är intresserad av att tränga djupare in i rosenodling och utvinning av rosenolja mm kan besöka Rosenindustri museet. Det som lockade mig till staden var möjligheten att besöka en av de finaste thrakiska gravarna som man funnit i Bulgarien.

Den thrakiska graven ligger i Tyulbeto parken och hittades av en slump år 1944 när man skulle bygga ett försvarstorn mot flyganfall. Graven dateras till slutet av 400-talet eller tidiga 300-talet före Kristus. Den finns numera med på UNESCO:s lista över världskultursarv. Graven har blivit känd mest för sina vackra takmålningar. För att skydda originalgraven har man byggt upp en kopia av den och låtit lokala konstnärer kopiera takmålningarna. Vill man gå in i den gamla gravkammaren kostar det lite drygt SEK 100.

Kalofer

Det var mera av en händelse än planerat att jag stannade till i den lilla, vackra staden Kalofer. Jag såg vackra snöklädda berg ligga bakom en samling hus och körde av den stora vägen för att fotografera vyn. På vägen fick jag se stadsskylten och en tanke dök upp. Spelade inte denna stad en viktig roll under frihetskriget? Jo, detta var ju revolutionären, poeten och idealisten Hristo Botevs hemstad. Botev var en av frihetskämparna som dödades av turkarna. Hans minne hedras med en stor staty som ligger vid stadens stora torg.

Den gamla staden i Kalofer är sevärd.

Jag passade på att äta en god lunch på en av stadens små restauranger innan jag körde vidare.

Hisar (Hisarya)

När romarna grundade staden kallade de den för Augusta. I staden fanns badanläggningar byggda i marmor, spaanläggningar, tempel och stora akvedukter. Augusta var också berömt för sitt fina drickvatten och än i dag kommer lokalbefolkningen till de romerska brunnarna med sina dunkar för att hämta vatten. Efter goternas attack på staden år 251 efter Kristus byggde romarna upp en stor och imponerande mur runt staden för att skydda den och dess befolkning från ytterligare attacker. Det hjälpte ett tag men senare intogs staden av korsriddare och därefter av turkarna. Under den kommunistiska eran fungerade staden som rekreationsplats för arbetare.

Under en dryg timme promenerade jag runt i staden och imponerades av resterna av den en gång så mäktiga stadsmuren och några av de 43 försvarstorn i denna som romarna byggt. En av de mest fascinerande platserna var Kamilite-porten som kamelkaravanerna en gång passerade in eller ut genom.

Starosel

Starosel ligger cirka 20 kilometer sydväst om om Hisar och är en ganska tråkig industriort. Det var inte den lilla staden som var mitt huvudmål utan det thrakiska templet och gravarna från 500-talet före Kristus. En av gravarna ligger vackert på en höjd med milsvid utsikt. År 2000 upptäcktes de båda gravhögarna och gjorde platsen ytterligare berömd. Spekulationer kom igång huruvida platsen nedanför kullen varit huvudstad för en av de mäktiga thrakiska stammarna som levde här. Enklaste sättet att komma till templet och gravarna är med egen bil.

Gravhögen på kullen kan man komma in i mot en liten entréavgift. Delar av ingången till graven är frilagda så att man kan se mindre delar av de vackra murarna. Det koniska innertaket stöttas upp av vackra pelare. Stenarna som användes för att bygga graven kommer från en plats som ligger 40 kilometer längre norrut. Detta är den största thrakiska graven man funnit i Bulgarien. På baksidan av gravhögen finns en stor sten som man tror användes vid rituell vintillverkning.

Den andra funna gravkammaren ligger i dalen och skiljer sig utseendemässigt från den på kullen. Denna gravkammare är kvadratisk och entrén pryds av sex stora pelare, vilket är unikt för gravar från denna tidsperiod. Man tror att gravkammaren även fungerade som tempel.

Bilresa Koprivshtitsa – Sofia

Bilresa: Koprivshtitsa – Klisura – Rozino – Kamare – Tryoan passet – Troyan – Lovech – Alfanitsa – Yablanitsa – Gorni Bogrov – Sofia (303 km)

Sevärdheter jag tittade närmare på denna dag var nedanstående.

Koprivshtitsa

Koprivshtitsa var en av de vackraste och trevligaste bergsbyarna jag besökte under hela resan. Den ligger högt upp på bergssluttningarna, 1 060 meter över havet, i Topolnitsadalen. I byn finns många vackra gamla trähus och att ströva på de smala, kullerstensbelagda gatorna är som att förflytta sig bakåt i tiden. Koprivshtitsa är klassad som bulgarisk nationalklenod, dels för sin vackra arkitektur och dels för att byn spelade en viktig roll i Aprilupproret 1876.

Byn främsta sevärdheter är naturligtvis de gamla trähusen och miljön. Några av trähusen har gjorts om till museer, till exempel husen ägda av familjerna Oslekov, Debelyanov, Kableshkov och Lyutov . Interiören visar hur det såg ut hos förmögna familjer i slutet av 1800-talet. Byns kyrka, Sveta Bogoroditsa, är värt ett besök för sina vackra fresker. Det var klockorna i denna som förkunnade starten på Aprilupproret. På en av broarna avlossades det första skottet i upproret och den är nu av stort historiskt värde.

Det finns fina vandringsmöjligheter i omgivningarna av den vackra bergsbyn och vyerna över bergen när man kör norrut mot Troyan är mycket vackra.

Troyan passet

På vägen från Koprivshtitsa till klostret i Troyan körde jag över det mäktiga Troyan-passet, 1 450 meter över havet, som ligger vid foten av berget Bogdan (1 714 meter). Vyerna över den Thrakiska slätten och Stryama-dalen är fantastiska från passet. Vägen över passet är i gott skick.

Troyan klostret

Troyan-klostret är Bulgariens tredje största kloster och byggdes i början av 1400-talet. Klosterkyrkan, Sveta Bogoroditsa, uppfördes först på 1800-talet. Det är dock till stor del den som gör att turister söker sig hit eftersom den är dekorerad med mycket vackra fresker. Vid mitt besök hade många pilgrimer sökt sig till klostret.

Lovech

Den lilla, vackra staden Lovech ligger insprängd vid foten av Balkanbergen. Lovech hade ett betydelsefullt strategiskt läge när thrakerna styrde regionen. Idag är det en liten stad utan större betydelse mest känt för att här låg det största fånglägret efter Andra Världskriget. Staden är uppdelad i två delar, den gamla staden och den nya. I den gamla staden finns vackra gamla hus och här ligger också den gamla träbron, en av stadens förhållandevis få sevärdheter. Bron, Pokritya Most, är en täckt träbro byggd i slutet av 1800-talet. Bron är den enda i sitt slag på hela Balkan.

Sofia – Etropole, Tur och Retur

Bilresa: Sofia – Gorni Bogrov – Pravets – Etropole – Klostret Etropole – Etropole – Pravets – Gorni Bogrov – Sofia (207 km)

Sista dagen jag hade min hyrbil bestämde jag mig för att köra ut på den bulgariska landsbygden från Sofia. Bara en timmes körning öster om Sofia kan man komma in i Balkanbergen, vilket jag tyckte var lagom avstånd för min sista bildag. Målet var den lilla staden Etropole med vackert läge på landsbygden.

Från motorvägen österut från Sofia tog jag av till Pravets, en litet samhälle där Bulgariens siste kommunistledare, och den kommunistledare som suttit längst vid makten, Todor Zhivkov föddes. Samhället är nu ett av de mest välmående i hela landet efter omfattande stöd av sin ledare, men har inga direkta sevärdheter.

Vägen mellan Pravets och Etropole går huvudsakligen genom jordbruksbygder och på många håll såg jag människor arbeta på fälten. Jag stannade av och till till för att fotografera de arbetande människorna eller bara för att få kontakt med dem, vilket de, om jag förstod rätt, uppskattade.

Jag kom till Etropole vid 10-tiden och körde först runt för att orientera mig och för att titta på folklivet. Jag träffade två kvinnor som sålde meloner. De hade lagt upp en jättehög på trottoaren utanför ett hus. De skrattade när jag ville fotografera dem. Sedan var det dags att parkera bilen och promenera till stadens stora torg för en kaffepaus. Efter kaffet skulle jag besöka klostret Sveta Troitsa.

Det var inte helt lätt att hitta vägen som leder upp till klostret varför jag fick fråga mig fram.

På en äng satt två kvinnor och en man och vaktade en flock med kor. Jag stannade till för att fråga dem efter vägen till klostret. De blev glada när jag satte mig hos dem. Tyvärr kunde vi inte kommunicera med varandra eftersom vi inte hittade något språk som alla talade, men de förstod att jag frågade efter vägen till klostret Sveta Troitsa. Alla tre var klädda i slitna kläder. Den äldre kvinnan var helt tandlös och satt med en stickning i handen. Mannen var ordentligt berusad trots att det bara var förmiddag. Han höll en stor pet-flaska med en gulaktig vätska mellan benen som han regelbundet drack ur. Och så pratade han oavbrutet hela tiden. Om vad, hade jag ingen aning.

När det var dags för mig att köra iväg reste sig även mannen. Han frågade någonting och tittade på bilen. Jag förstod att han ville åka med mig till Sveta Troitsa. Vilket beslut skulle jag fatta? Att säga nej, eller att låta honom åka med mig?

Mitt veka hjärta tog överhand och jag tänkte att här kunde jag göra en insats för en medmänniska. Klostret låg en knapp mil bort, men det var säkert en lång resa för honom. Jag låter honom åka med!

Nästan omedelbart han steg in i bilen ångrade jag mitt beslut. Han stank vedervärdigt och hade säkert inte tvättat sig, eller badat på mycket länge. Jag öppnade omedelbart sidorutan för att släppa in frisk luft. Han hann inte mer än sätta sig i bilen förrän han skruvade av kapsylen och tog sig en stor klunk av det gulaktiga flaskinnehållet. En frän stank spred sig i bilen. Hembränt! Och sedan satte han igång att prata, och prata, och prata, och prata…. Det var ingen hejd på ordflödet. Och jag förstod absolut ingenting! Jag svarade honom av och till på svenska, vilket han var nöjd med. Så höll det på hela färden till klostret.

Vid klostret skulle han guida mig runt. Jag följde med honom en stund men när jag upptäckte att han bara sprang runt pekade jag på min kamera och sade, på svenska, att jag ville fotografera i lugn och ro. Han förstod ingenting utan började dra i mig för att jag skulle gå med honom. Jag pekade ännu en gång på kameran och sade att jag skulle fotografera. Han muttrade och fortsatte runt klostret för sig själv. Jag fick mina bilder av det gamla klostret, som tyvärr var helt stängt.

Bilresan från klostret blev som den upp till det. Han drack ur sin flaska och pratade utan avbrott. När vi kom till platsen där han stigit in i bilen stannade jag. Kvinnorna tittade på oss och skrattade. Kanske var de glada för att ha varit av med honom en stund?

Jag sade till honom, på svenska, att jag nu skulle köra tillbaka till Sofia så han skulle stiga ur bilen. Han satt kvar och pratade och pekade in mot Etropoles centrum. Han ville inte stiga ur bilen! Vad skulle jag göra för att få ut honom? Med bestämda steg gick jag runt bilen och öppnade dörren på hans sida och sade till honom, än en gång på svenska, att han skulle stiga ur bilen. Han satt kvar och pratade. Då tog jag i hans arm och drog ut honom ur bilen och stängde dörren. Han blev inte glad utan började nu bli lite aggressiv. Jag stirrade bara på honom och gick till förarplatsen och körde därifrån. I backspegeln såg jag att han tittade länge efter mig.

Denna lilla episod fick mig att besluta mig för att aldrig mera göra ett undantag med att ta med mig någon i bilen under en resa. Jag som bara velat vara bussig mot en medmänniska….

Från klostret körde jag söderut från Etropole utan att veta var vägen ledde. Jag hamnade på landsbygden. Här arbetade vissa män med att slå gräs medan kvinnorna spred ut tidigare slaget gräs så att det skulle torka. Andra kvinnor spred ut gräs på den heta, asfalterade landsvägen så att det torkade. Som hjälp använde de stora krattor av trä. Här stannade jag en lång stund och promenerade på den vackra landsbygden innan jag åkte tillbaka till Etropole.

Tillbaka i den lilla staden gick jag till en restaurang för att äta lunch, en sen sådan. Att beställa mat var inte helt lätt på denna restaurang eftersom servitrisen inte talade något främmande språk och menyn bara fanns på bulgariska. Det slutade med att jag, på vinst och förlust, pekade på en maträtt och beställde den. Vi, servitrisen och jag, hade väldigt roligt tillsammans när jag skulle beställa. Maten, en bulgarisk gryträtt, smakade alldeles förträffligt, precis som den kalla ölen till. Restaurangbesöket avslutades med att jag fick ta några bilder på den trevliga servitrisen.

Efter maten promenerade jag runt i staden och tittade på folklivet samt några bostadsområden med fula, men fascinerande, flerbostadshus byggda under ”sovjetperioden” och därmed var besöket i den lilla staden Etropole avslutat.

Resa till Bulgarien

Den resenär som är intresserad av ett folkliv som sedan länge försvunnit i Sverige och i andra delar av Västeuropa, historiskt intressanta platser, gamla stadsmiljöer, bitvis fin natur och härliga badstränder har mycket att uppleva i Bulgarien. Tillgång till bil underlättar besöken vid platser som är svåra att nå med allmänna kommunikationer. Dock får man inte vara rädd för att ge sig ut i den stundtals livsfarliga bulgariska trafikmiljön.

Bulgarerna är inte världens charmigaste folk. De är inte alltid hjälpsamma, speciellt inte i städerna, mot en vilsekommen turist och verkar inte alltid ha förstått att den kommunistiska eran är slut utan kör på i gamla socialistiska hjulspår med att vara buttert ovänliga. Trots detta tyckte jag om mötena med dem och jag njöt av de fantastiska miljöer jag vistades i under under min resa. Jag rekommenderar gärna en resa till Bulgarien, men stanna inte enbart vid Svarta Havet utan åk in i landet. Där finns det verkliga Bulgarien! Det är billigt att semestra i Bulgarien, väldigt billigt!

Mer information om Bulgarien:

Grundfakta (Historia, religion, utbildning mm)

Landsfakta (yta, folkmängd, folkgrupper, läskunnighet, befolkningspyramid, BNP, flagga mm)

Bulgarien turism     Bulgaria Travel

Resan gjord 2007

Det finns många intressanta och spännande länder. 
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik