På denna sida finns kort information om Kanada socialt mm västra,  flora och fauna, geografi, klimat, befolkning, språk, religion, socialt, utbildning, turism mm, Rainer Stalvik.

Bilder från min resa i Kanada östra

Här kan du läsa om Kanada socialt mm västra, flora och fauna, geografi, klimat, befolkning, språk, socialt, religion, utbildning, turism mm, Rainer Stalvik.

Kanada flora och fauna

Kanada har ett rikt djurliv som är lätt att komma i kontakt med. I och med att landet är så glest befolkat kommer man snabbt ut i vildmarksområden där man kan få se bäver, piggsvin, vitsvansad hjort, caribou (ren), elk (vapitihjort), moose (älg), tjockhornsfår, mountain goat (snöget), varg, puma, grizzlybjörn, svartbjörn och bisonoxar. Bison, bufflar, tror man fanns i över 70 miljoner exemplar i Nordamerika innan kolonisationen. Efter år av av ”jakt” som kolonisatörerna ägnade sig åt, ofta från tåg, då man dödade dessa ståtliga djur enbart för nöjes skull och lät kropparna ligga kvar och ruttna, var dessa stark utrotningshotade.

Även marina däggdjur som valar och späckhuggare är vanligt förekommande utefter kusterna.

För ornitologerna är Kanada intressant att besöka då man registrerat 462 olika fågelarter inom landets gränser. Kanadas nationalfågel är den vackra lommen.

Landets yta täcks nästan till hälften av skog i vilka ungefär 2/3 av de uppskattningsvis 140 000 registrerade växterna, djuren, fåglarna och microorganismerna lever.

För att värna skyddsvärda områden med speciell natur och ett artrikt växt- och djurliv har man grundat flera nationalparker eller provinsiella parker som är tillgängliga för allmänheten. Banff National Park är landets äldsta som grundades redan år 1885.

Flera av nationalparkerna är upptagna på UNESCO:s lista över världsnaturarv

Kanada geografi

Kanada är till ytan, 9 984 670 kvadratkilometer (ungefär 22 gånger större än Sverige), världens näst största land. Bara Ryssland är större. Avstånden blir därmed stora, från landets nordligaste punkt i Norra Ishavet till gränsen mot USA i söder är det omkring 4 000 kilometer och från provinsen Newfoundland and Labrador längst i öster till British Columbia i väster är det cirka 5 400 kilometer

Kanadas kustlinje på 202 080 kilometer är världens längsta. Längden motsvarar ungefär halva sträckan från jorden till månen!

Kustbergen och Klippiga bergen, som löper parallellt i nord-sydlig riktning, dominerar Västkusten. Ett trettiotal bergstoppar når höjder på över 3 000 meter över havet och Mount Logan i Yukon är landets högsta berg, 5 959 m ö h. Fjordar och tusentals öar präglar kustlandskapet. Öster om Klippiga Bergen och Manitobaslätten breder ett prärielandskap ut sig

I Kanada finns världens äldsta berggrund, den kanadensiska skölden, på den finns ett sjörikt slätt- och platålandskap som utgör hälften av landets yta. Den kanadensiska skölden omringar Hudson Bay och sträcker sig västerut till Stora Björnsjön. Nordväst därom ligger de arktiska öarna och längst i norr ligger Ellesmereön med berg som når 3 000 meters höjd

I östra delen av landet finns ännu ett högland, den appalachiska regionen, med runda låga berg. Detta högland omfattar östra Québec, New Brunswick, Nova Scotia och Newfoundland. Landskapet i södra Québec och Ontario präglas av St Lawrenceflodens lågland och de Stora sjöarna

Drygt 25 % av landets yta täcks av skog, främst barrskog, vilket motsvarar nästan 9 % av världens skogsområden. Skogarna ägs till mer än 90 % av staten eller provinserna

I Kanada finns omkring två miljoner sjöar vilket utgör cirka hälften av världens sötvattensjöar

Kanada är uppdelat i provinser och territorier

De tio provinserna är Alberta, British Columbia, Manitoba, New Brunswick, Newfoundland och Labrador, Nova Scotia, Ontario, Prince Edward Island, Québec och Saskatchewan

De tre territorierna är Northwest Territories, Nunavut och Yukon

Kanada huvudstad: Ottowa 812 000 invånare

Kanada större städer:
Toronto 2 600 000 invånare, Montreal 1 600 000 invånare, Calgary 812 000 invånare

Mer information om Kanada     Kanada fakta

Kanada klimat

Kanadas klimat är minst lika skiftande som geografin

Större delen av landet har ett kalltempererat klimat med långa och kalla vintrar. Västkusten har de mildaste vintrarna, som har en smal zon med varmtempererat klimat. Längst i norr härskar polarklimat med vintertemperaturer kring 40 minusgrader och sommartemperaturer under 10 plusgrader,

I större delen av landet varierar temperaturen sommartid mellan 10 och 26 grader. Fuktig luft från Atlanten och den kalla Labradorströmmen ger svala somrar på östkusten. Mest regn faller längs Stillahavskusten,

Som turist kan man besöka Kanada hela året. De flesta turisterna kommer under sommarmånaderna och, givetvis, under vintermånaderna då det bjuds på mycket goda möjligheter till skidåkning av världsklass,

I de södra delarna av landet är klimatet så varmt att man odlar vinrankor, persikor och många andra frukter. Speciellt Okanagan Valley är känt för sina frukt- och vinodlingar. I de norra delarna dominerar tundran,

Medeltemperatur (Celsius)

Ottowa         Högsta – Lägsta     Januari / Juli – 6 – -14 / + 27 – +16
Vancouver   Högsta – Lägsta     Januari / Juli + 7 – +1 / + 22 – +14

Nederbörd, genomsnittlig (mm)

Ottowa          Januari / Juli 57 mm / 83 mm
Vancouver    Januari / Juli 179 mm / 36 mm

British Columbia, kort historia och fakta

Tusentals år före européernas ankomst till det område vi idag kallar för British Columbia beboddes kusterna av ursprungsbefolkningar, indianer, som i stort sett var bofasta och försörjde sig på det rika djurliv som fanns här. De utvecklade sina egna kulturer och ett sinsemellan sofistikerat handelsutbyte. Stammarna i inlandet, som kämpade mot ett hårdare klimat, levde ett nomadiserande liv baserat på de vilda djurens förflyttningar, i provinsens norra delar följde man ren- och älgflockarnas vandringar medan man i de södra delarna följde bisonflockarnas vandringar och laxens livscykel.

De första européerna kom hit på 1700-talet i jakt på nya rikedomar. Först var ryssar och spanjorer. År 1778 kom den brittiske upptäckaren James Cook hit. Hans berättelser om möjligheterna att bli förmögen på pälshandel resulterade i en stor våg av män som sökte sig hit för att börja handla med pälsar. På 1820-talet hade Hudson Bay Company ett täckande nät av handelsstationer som kontrollerade pälshandeln. I slutet av 1820-talet förklarade britterna Vancouverön som brittisk kronkoloni.

Upptäckten av guld vid Fraser River år 1858 utlöste en ekonomisk uppgång i regionen som drog till sig tusentals lycksökare. Snabbt gjorde britterna anspråk på ytterligare område i regionen och på så sätt grundades provinsen British Columbia med New Westminster som huvudstad.

En andra våg av lycksökare kom till Cariboo-regionen när guld hittades där något å r efter att man funnit det vid Fraser River. Fyndigheterna var dock betydligt mindre och guldruschen var över efter bara några år.

Ön Vancouver och området på fastlandet slogs samman till en provins år 1866 och staden Victoria blev den nya huvudstaden 1868. År 1871 lovade British Columbia att ansluta sig till den nybildade kanadensiska federationen under förutsättning att den transkanadensiska järnvägen byggdes ut ända fram till västkusten. År 1886 var järnvägen färdigbyggd.

Efter att Panamakanalen färdigställts år 1914 öppnades nya möjligheter för provinsen att utöka handeln med, framför allt, timmer vilket gav ett ekonomiskt uppsving. Första Världskriget och börskraschen på Wall Street stoppade dock denna positiva utveckling och i stället drabbades man av, som alla andra, depression och omfattande arbetslöshet som varade ända fram till i början av 1940-talet då man fick en ny ekonomisk uppgång när man började bygga krigsfartyg som skulle delta i andra världskriget.

I början av 1990-talet upplevde Vancouver en ny ekonomisk uppgång när penningstarka immigranter från Asien, främst Hong Kong, sökte sig till staden och gjorde stora investeringar. Denna bröts dock i slutet av 1990-talet när Asien drabbades av en stark ekonomisk tillbakagång. Under denna period sjönk efterfrågan på det högkvalitativa timret och det regionala fiskbeståndet kollapsade, två produkter som utgjorde en basen i den lokala ekonomin. Många tror att dessa produkter aldrig mera kommer att återfå sin starka ställning i ekonomin varför man nu försöker hitta nya produkter och affärsmöjligheter att bygga provinsens ekonomiska utveckling på. Förhoppningarna på de olympiska vinterspelen i Vancouver och Whistler år 2010 är därför stora.

Alberta, kort historia och fakta

Även det som vi idag kallar för provinsen Alberta var bebott för tusentals år sedan. De första spåren efter människor dateras till cirka 9 500 före Kristus. Ursprungsbefolkningen bestod av olika indianstammar, bland annat Blackfoot, Kainaiwa, Siksika, Peigan, Cree och Tsuu T´ina. Stammarna levde under nomadiserande förhållanden baserade på de stora buffelhjordarnas förflyttningar. Köttet användes som föda och hudarna till kläder och tält.

De första européerna kom till Alberta i mitten av 1600-talet i jakten på pälsar. De två stora konkurrerande företagen The Hudson Bay Company och The North-West Company hade i mitten av 1700-talet byggt upp ett heltäckande nät av handelsstationer. År 1821 gick företagen ihop i samband med att Kanadas provinser slogs samman till The Dominion of Canada. Samtidigt erbjöd Kanadas regering nybyggare billig mark för att provinsen snabbt skulle befolkas.

På 1870-talet grundades den berömda ridande polisen för att få bukt med kriminaliteten och laglösheten som uppstod i spåren på handeln med alkohol, som erbjöds billigt till indianerna i utbyte mot bisonhudar.

När järnvägen kom till Alberta på 1880-taletökade befolkningen snabbt då det blev enkelt att ta sig till den avlägsna provinsen. Odling av vete och boskapsskötsel blev basen i ekonomin, men även kolbrytning och skogsbruk blev viktiga näringsgrenar. Upptäckten av olja och naturgas i början av 1900-talet bidrog till provinsens välfärd.

År 1905 blev Alberta en fullvärdig provins i Kanada, uppkallad efter den brittiska drottningen Victorias fjärde dotter. Edmonton utsågs till provinshuvudstad.

I början av 1970-talet fick provinsen en kraftig ekonomisk uppgång samtidigt som befolkningen ökad kraftigt. Calgary och Edmonton växte snabbt och blev landets femte respektive sjätte största städer.

I mitten av 1980-talet sjönk olje- och vetepriserna vilket påverkade ekonomin mycket negativt. Många asiatiska immigranter lämnade provinsen. För att komma från det ekonomiska beroendet av oljeindustrin har man sett till att utveckla servicesektorn och tillverkningsindustrin. Alberta är Kanadas tredje mest välbärgade provins.

Kanada befolkning

På grund av den stora landytan är Kanada ett av världens mest glesbefolkade länder. Majoriteten av befolkningen bor i ett 300 kilometer brett område längs den 6 500 kilometer långa gränsen mot USA. Nästan två tredjedelar av dem bor i provinserna Ontario och Québec. Stora delar av landet är glest befolkade och norra Kanada är praktiskt taget obebott. De tre nordliga territorierna hade 2016 en sammanlagd befolkning på cirka 114 000 personer.

Kanadas befolkning är av skiftande ursprung med där de flesta har sina rötter i Storbritannien eller Frankrike. Under senare tid har landet blivit allt mer mångkulturellt på grund av ökad invandring.

Antalet invånare som räknar sig till ursprungsbefolkningarna uppgår till nästan 1,7 miljoner i folkräkningen 2016. Till ursprungsbefolkningar räknas First Nations, som indianfolken kallas i Kanada, inuiter samt personer av blandat indianskt och franskt eller brittiskt ursprung (mestiser).

Historiskt har invandringen spelat en stor roll i Kanadas historia. Den största immigrationsvågen ägde rum under perioden 1900–1914. Genom statliga kampanjer värvades över tre miljoner immigranter från Europa med löften om gratis jordbruksmark på prärierna.

Enligt den officiella politik som har gällt sedan 1971 ska Kanada vara ett mångkulturellt samhälle, där alla ska behandlas lika och där myndigheterna ska hjälpa människor att bevara sin kultur och sitt språk.

Kanada urbefolkningarnas rättigheter

Kanadas ursprungsfolk omfattas av tre grupper, First Nations, som är den officiella benämningen på landets indianfolk, inuiter och mestiser, personer av blandat indianskt och franskt eller brittiskt ursprung). Dessa grupper har ofta sämre sociala och ekonomiska villkor än den övriga befolkningen.

Enligt folkräkningen år 2016 räknas omkring 1,7 miljoner av landets invånare tillhöra urbefolkningarna. Gruppen First Nations uppgår till omkring 977 000, varav omkring 44 % är bosatta i reservat, gruppen inuiter uppgår till omkring 65 000 och gruppen mestiser till omkring 588 000.

Indianer

När de första européerna anlände till de östra delarna av Nordamerika erkände Storbritannien att de som redan levde där, omkring 500 000, hade äganderätt till sin mark. Från år 1763 fastslogs att det bara var den brittiska kronan som kunde förvärva mark från ursprungsfolken och att det bara kunde ske genom särskilda fördrag. I dessa fastställdes vilka rättigheter urfolken skulle ha när det gällde de naturresurser som fanns i de reservat som nu upprättades. Detta skedde i nästan hela landet och det sista avtalet slöts så sent som 1923. Viktiga undantag var British Columbia och Kanadas nordligaste delar där inga sådana överenskommelser gjordes
För att omfattas av fördraget och för att få bo i reservaten krävdes att indianerna registrerade sig i enlighet med lagstiftningen i Indian Act från 1876, lagen omfattar inte de övriga urbefolkningarna. Den som fick status som indian hade till exempel rätt till särskilda federala bidrag och kunde i vissa fall slippa att betala skatt, vilket gäller även idag. Indianer som skaffade sig en universitetsexamen, prästvigdes eller arbetade som advokat eller lärare förlorade sin status som indian, liksom kvinnor som gifte sig med icke-indianer.

Även om urfolken fick vissa rättigheter utsattes de för diskriminering och en del av deras religiösa ceremonier förbjöds. Det dröjde till 1960 innan registrerade indianer och inuiter ffick rösträtt i federala val, tidigare hade de varit tvungna att ge upp sin status som indianer för att få rösta. Först 1951 fick de rätt att anlita jurister för att driva markkrav. På 1980-talet gjordes flera lagändringar som innebar att viss diskriminering upphörde och 100 000 personer som tidigare hade förlorat sin status registrerades åter som indianer. År 2016 var ungefär 733 000 personer registrerade som indianer, vilket var ungefär 75 % av alla som räknades som First Nations.

Inuiter

Majoriteten av inuiterna lever i 53 samhällen i det område som kallas Inuit Nunangat, som sträcker sig från Labrador till Northwest Territories. De fyra regionerna Nunatsiavut, Nunavik, Nunavut och Inuvialuit omfattar ungefär 35 % av Kanadas landyta.

År 1999 fick Kanada ett nytt självstyrande territorium, Nunavut, som tidigare hade utgjort en del av Northwest Territories. Territoriet. I detta är omkring 85 % av invånarna inuiter.

Mestiser (Métis)

Métis, mestiser, är ättlingar till de barn som europeiska pälsjägare från 1700-talet fick med indiankvinnor. De kom att bo i egna samhällen och utvecklade en egen kultur och egna språk, framför allt michif, som är en blandning mellan franska och olika cree-språk.

Idag återfinns métissamhällen längs de gamla rutterna för pälshandeln, från Ontario och västerut. Numera lever de flesta av dem i mindre tätorter. Det råder dock oenighet om vilka som ska räknas som métis.

Urbefolkningens krav på rättigheter

First Nations, inuiter och métis har bildat organisationer för att försvara sina rättigheter. Till dessa hör Assembly of First Nations (AFN), som främst organiserar indianer som bor i reservaten, Métis National Council (MNC), Inuit Tapiriit Kanatami (ITK), samt Congress of Aboriginal Peoples (CAP).

Från 1960-talet och framåt har olika grupper krävt både kompensation för markförluster och särskilda rättigheter för urbefolkningarna. De har även ställt krav på ökat självstyre. Mellan 1975 och 2019 har kanadensiska regeringar slutit 25 moderna avtal med olika folk för att ge dem ökat självbestämmande.

Urbefolkningarna har på senare år i ökad utsträckning vänt sig till domstolar för att få igenom sina krav. Genom samarbete med bland annat miljögrupper har de kunnat stärka sin position gentemot gruvbolag.

Kanada var år 2007 ett av få länder, vid sidan av Australien, Nya Zeeland och USA, som röstade nej till FN:s deklaration om urbefolkningars rättigheter. År 2016 anslöt sig dock Kanada formellt sig till konventionen. I slutet av 2019 godkändes konventionen av provinsparlamentet i British Columbia.

Övergrepp i internatskolor

In på 1990-talet drev katolska och protestantiska kyrkor internatskolor för urbefolkningarna på regeringens uppdrag. Föräldrarna tvingades skriva över vårdnaden av barnen på myndigheterna som därmed kunde avgöra om en elev hade rätt att åka hem från skolan eller inte. Syftet var att ”döda vilden i barnet”. Mellan 1870-talet och 1996 gick omkring 150 000 barn i dessa skolor. Efter anklagelser om fysiska, kulturella och sexuella övergrepp från före detta elever inleddes flera rättsprocesser i början av 2000-talet.

År 2005 hölls ett möte i Kelowna i British Columbia mellan den dåvarande liberala regeringen, provinsregeringarna och företrädare för urbefolkningarna, där Ottawa utlovade skadestånd till de drabbade eleverna. Samma år gavs även löften om att fem miljarder kanadensiska dollar skulle satsas på att bekämpa fattigdomen bland urbefolkningarna under den kommande tioårsperioden.

År 2015 rekommenderade en kommission att ytterligare medel skulle satsas för att utjämna utbildningsklyftorna mellan ursprungsbefolkningarna och övriga kanadensare som skadestånd för de övergrepp som begicks mot elever i internatskolorna. Kommissionen kallade det som hände i dessa skolor för “ett kulturellt folkmord”. Över 3 000 barn dog när de befann sig i skolorna.

Den liberala regering som tillträdde i slutet av 2015 lovade att den skulle följa kommissionens rekommendationer, i samarbete med urbefolkningarnas ledare. Löftet verkar infrias långsamt.

Kanada språk

Språkstrider är en del av landets historia.

När Kanada bildades 1867 blev både franska och engelska arbetsspråk inom parlamentet. Inte förrän 1969 antog parlamentet en språklag som officiellt gjorde Kanada tvåspråkigt. Vid folkräkningen 2016 visade det sig att 58 % av befolkningen hade engelska som modersmål och 21 % franska. De flesta av de fransktalande bor i Québec. New Brunswick är den enda provinsen där både engelska och franska har status som officiellt språk.

Nästan 8 miljoner kanadensare talade 2016 ett annat språk än engelska eller franska. De största invandrarspråken är mandarin, kantonesiska, punjabi, spanska, tagalog, arabiska, italienska och tyska.

Ursprungsbefolkningarna talar ett 70-tal olika språk, 36 av dem talas av mer än 500 personer. Störst är algonkinspråken, bland annat cree och ojibway. Bland inuitspråken talas inuktitut och dene av flest personer. Ungefär vart femte indian- och inuitbarn lär sig aldrig det egna språket.

Kanada socialt

Det sociala välfärdssystemet skiljer sig åt mellan provinserna.

Alla kanadensare omfattas av en allmän sjukförsäkring, Medicare. Det är provinserna och territorierna som ska tillhandahålla avgiftsfri sjukvård, men alla får också federala medel för detta. Vilken vård man har rätt till beror på vilken provins man bor i.

Abort är tillåtet i Kanada, sedan Högsta domstolen 1988 slog fast att abortförbud stred mot den kanadensiska rättighetsstadgan.

Pensionsåldern är 65 år, men planer finns på att höja den till 67 år. För att få rätt till pension måste en person ha bott i landet i minst tio år efter det att man har fyllt 18 år. Från 2019 kommer ett nytt system att träda i kraft som innebär att den övre gränsen för hur mycket man får i pension gradvis ska höjas.

År 2015 infördes ett nytt barnbidrag, Canada Child Benefit, som betalas ut månadsvis. Medelklassfamiljer och familjer med låga inkomster får mer i bidrag än höginkomsttagare
Föräldrapenning betalas sedan slutet av 2017 ut i 18 månader. De föräldrar som stannar hemma hela perioden får mindre i ersättning än föräldrar som bara tar ut 12 månaders ledighet. Québec har sitt eget system, där ersättningsnivåerna i stort är högre än i andra delar av Kanada.

Många bland urbefolkningarna lever i fattigdom och är beroende av bidrag. Arbetslösheten inom dessa grupper är omkring dubbelt så hög som för resten av befolkningen och inkomsterna drygt 72 % av det kanadensiska genomsnittet. Skillnaden är ännu större om man bara räknar First Nations, indianerna, som bor i reservaten, där bostadsbristen är stor och många fortfarande saknar el och rinnande vatten.

Särskilt hårt har de nedskärningar som har gjorts i välfärdssystemet under 2010-talet, liksom den ekonomiska krisen 2008/2009, drabbat ursprungsbefolkningarna. Andelen alkohol- och drogmissbrukare är hög. Självmorden bland unga är också fem, sex gånger högre än bland övriga kanadensare.

Missbruk av opioider, framför allt fentanyl, är ett växande problem.

Kvinnor är mer utsatta för våldsbrott än män och de som har rötter i ursprungsbefolkningarna är mer utsatta än andra grupper.

2005 röstade parlamentet för att införa äktenskap mellan personer av samma kön på federal nivå.

2016 blev det lagligt för sjukvårdspersonal att hjälpa svårt sjuka människor att dö. Dödshjälp kan dock bara ges till människor som är nära att avlida på naturlig väg. Lagen ger läkare, sjuksköterskor och apotekare rätt att ge dödshjälp utan att riskera åtal. Två medicinskt kunniga personer måste skriva under patientens begäran om att få dö. Mellan juni 2016 och april 2017 hade 1 300 människor fått hjälp att dö.

Kanada religion

Enligt författningen råder religionsfrihet i Kanada.

Största gruppen religiösa tillhör den katolska kyrkan.

Till de största protestantiska samfunden hör Kanadas förenade kyrka (United Church of Canada) och den anglikanska kyrkan. Det finns också många pingstvänner, baptister, kväkare, grekisk-ortodoxa, ukrainsk-ortodoxa och mormoner.

Utöver kristna samfund finns ett flertal andra religioner.

En liten grupp, 64 000 människor, sade sig praktisera traditionella inhemska religioner
Nästan en fjärdedel av befolkningen säger sig inte ha någon religionstillhörighet.

Kanada utbildning

Provinser och territorier ansvarar för utbildningen på grundskole- och gymnasienivå vilket har lett till regionala skillnader i läroplaner, undervisningsspråk och examina. Generellt sett håller undervisningen i kanadensiska skolor hög kvalitet men personer som tillhör någon av ursprungsbefolkningarna fortfarande har lägre utbildningsnivå än genomsnittskanadensaren. Inom OECD ligger Kanada i topp när det gäller andelen invånare med universitets- och högskoleutbildning.

Skolstarten varierar något mellan provinserna, i en del av dem börjar barnen i skolan vid fem års ålder, i andra när de är sex eller sju år. Skolplikt råder tills eleven fyllt 16 eller 18 år. Det finns tre nivåer i skolsystemet: grundskolan (i regel årskurs 1–8), gymnasiet (high school, oftast årskurs 9–13) samt högskolan (college eller universitet). Skolsystemet i Québec skiljer sig något från andra provinsers.

I de flesta grundskolor är undervisningsspråket engelska. I Québec är nästan alla skolor franskspråkiga.

Skolor finns i både offentlig så väl som i privat regi. Omkring 6 % av eleverna går i privata skolor. Knappt hälften av privatskolorna har religiös anknytning. Kristna skolor har funnits länge, men antalet skolor med annan religiös inriktning, judiska, muslimska, hinduiska, sikhiska, har ökat på senare år.

Kanada ligger högt upp i de så kallade Pisa-undersökningarna, som mäter kunskapsnivån hos 15-åringar i naturvetenskap, matematik och läsförståelse.

Högskoleutbildningen bedrivs vid ett 80-tal universitet och hundratals college. De mest berömda är University of Toronto och McGill University of Montreal.

Avgiften för studier på universitet låg under läsåret 2016/2017 i genomsnitt på drygt 6 000 kanadensiska dollar. Avgiften för studier till tandläkare eller läkare var betydligt högre.

Omkring 62 % av kanadensarna i åldern 25–64 år har college- eller universitetsutbildning, vilket 2018 låg betydligt över genomsnittet för OECD-länderna som låg på 44 %. Något fler kvinnor än män har högre utbildning.

Kanadensiska nobelpristagare:

Arthur McDonald, Robert Mundell, Alice Munro, Donna Strickland, Richard E. Taylor

Kanada turism

Majoriteten av Kanadas besökare kommer för att se den storslagna naturen. Få länder kan tävla med Kanada när det gäller mäktiga naturupplevelser! Här kan man vandra, åka skidor, fiska och se vilda djur både på land och till havs. Flera av Kanadas nationalparker finns med på UNESCO:s Världsnaturlista. I Kanada finns världens vackraste landsväg, Icefield Parkway som binder ihop nationalparkerna Banff och Jasper och mycket, mycket mera.

Resan i västra Kanada överträffade med råge mina förväntningar när det gäller natur- och vandringsupplevelser. Kanadensarna var generellt mycket trevliga och hjälpsamma och det är lätt att resa på egen hand då landet är välutvecklat och vägstandarden god. Jag kommer med all sannolikhet att åka tillbaka till Kanada och då besöka de nordligaste delarna samt kustområdena för att få chansen att se valar. Jag kan inte göra annat än varmt rekommendera en resa till detta vackra land som är enkelt att besöka helt på egen hand!

För den som söker andra upplevelser finns vackra städer som Vancouver, Montreal, Toronto med flera med sina utbud av sevärdheter och restauranger.

Mina resor i västra och östra Kanada är bland de bästa gjort på grund av de magnifika naturupplevelserna!

Mer information om Kanada:

Min resa till Kanada östra 

Min resa till Kanada västra

Kanada landsfakta

Kanada socialt mm östra 

Kanada historia västra

Kanada historia östra

Canada Tourism     Visit Canada

Sidan uppdaterad: 250123

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik